Informationsöverlämnande ...
Så här skulle en sådan blankett kunna utformas har jag tänkt:
Den anställdes namn:
Den anställdes personnummer:
Den anställdes adress, telefon:
Avlämnande arbetsplats, telefon:
Avlämnande avdelning, telefon:
Avlämnande chef, telefon:
Avlämnande arbetsledare, telefon:
- - - - - - - -
Speciell information om den anställde:
Yrkeskunskap / måluppfyllelse:
Den anställdes intressen i livet och positiva sidor:
Eventuella svårigheter i jobbet:
Förhållanden utanför jobbet som påverkar den anställdes arbete:
Eventuella åtgärder som vidtagits speciellt för den anställde:
Den anställdes relationer till arbetskamrater:
Övrig information som kan vara viktig för den nya anställningen:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ovanstående upprättat i samförstånd mellan chef och arbetsledare, vilka ger tillstånd till att ovanstående information lämnas vidare till mottagande arbetsplats
Ort och datum:
Avlämnande chefs namnteckning:
Avlämnande arbetsledares namnteckning:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ovanstående information intygas härmed mottagen:
Mottagande arbetsplats:
Mottagande avdelning:
Datum:
Mottagande chefs namnteckning:
Mottagande arbetsledares namnteckning:
Om sådan här information skickas vidare i samband med en nyanställning och blir obligatorisk för alla så borde det öppna upp för att den som kommer till en ny arbetsplats kan få ett så bra mottagande som möjligt och arbetsplatsen kan anpassas på bästa sätt redan innan tjänsten tillträds. Det borde också vara lämpligt att informationen är öppen för alla och envar att ta del av, alltså inte sekretessbelagd, och att den lämnas oavsett om den anställde önskar den eller inte. Man kan ju inte låta slumpen avgöra ett bra mottagande. Därför bör det inte finnas något krav på att den anställde ska godkänna informationen och han / hon behöver inte heller vara medveten om att den lämnas. Den som eventuellt misslyckats på en tidigare arbetsplats skulle ju i rent oförstånd kunna motsätta sig informationsutbytet. Och det skulle underminera ansträngningarna att skapa så bra förutsättningar som möjligt på det nya jobbet.
Det har framförts spridda tankar i protest emot ett sånt här informationsflöde;
Det har sagts att den här informationen kanske borde förstöras efter två månader på den nya arbetsplatsen. Den har då fyllt sin funktion och borde inte följa den anställde livet ut.
Det kanske borde finnas en ledande person ansvarig för informationens hantering på den nya arbetsplatsen så att den inte kommer på avvägar.
Det borde finnas regler för informationens arkivering har också sagts, var, hur och hur länge?.
Det har till och med framförts tankar om att det skulle kunna betraktas som kränkning av den anställdes integritet med ett obligatoriskt skriftligt informationsöverlämnande av den här typen ovanför huvudet på den anställde eller utan att den anställde vet om det.
Någon har tyckt att det räcker med muntlig information tillsammans med eventuella stödanteckningar utan angivande av den anställdes namn, ett slags arbetsmateriel.
Men alla de här protesterna och kraven på modifiering måste betraktas som bakåtsträvande. Vi lever ju i en tid som kännetecknas av ständig utveckling och vi ser framåt, vi får inte lämna något oprövat i ansträngningarna för den anställdes väl och ve. Alla vill ju de anställdas allra bästa och att misstänkliggöra de strävandena är det samma som att medvetet försöka slänga grus i framåtskridandemaskineriet. Och även om den här informationen kommer att ligga öppen för vem som helst att ta del av under resten av den anställdes liv, så kan vi inte föreställa oss att någon kan använda den i ondskefulla syften. Det har aldrig hänt så vitt vi vet och människan är grunden god, det är vår erfarenhet.
För tydlighetens skull; jag raljerar här ovan med vårt infernaliska behov av skriftlig information i samhället och tron på att bara vi har ett papper på något så har verksamheten blivit bra (?). Inlägget är ironiskt menat. Argumenten brukar se ut ungefär som de jag redovisar ovan! Inlägget är inte allvarligt menat, men ändå allvarligt! Den svenska skolan är ett ställe där informationsraseriet grasserar som värst. Jag har till och med hört talas om skolor där man vid stadieövergångar ska lämna all tillgänglig information inte bara mellan två lärare utan från avlämnande lärare till hela mottagande kollegiet! Undrar om föräldrar vet och har godkänt det? Och eleverna? Vill de bli beskrivna med förtjänster och tillkortakommanden inför ett helt auditorium? Jag skulle inte vilja det som nyanställd vuxen.
Hahaha..jag läste ditt inlägg klockan halvsju i morse efter en natt med mycket lite sömn. Jag läste det utan att inse den ironiska tonen i det och blev minst sagt förvånad att du tycket detta skulle vara ett bra förslag. :-D
Efter det att jag förstod att det var ett ironiskt inlägg med en mer allvarsam mening måste jag bara säga att du slagit huvudet på spiken. Man kan även fråga sig om vi snart inte håller på att utvärdera ihjäl barn och ungdomar. Utvärderar man tillräckligt många gånger och tillräckligt noga så finns det ingen kvar som kan betraktas som "normal". Det där med att man periodvis kan ha det lite jobbigare försvinner och risken är att kvar blir bara en massa dokumentation om när det fungerat dåligt....
Jag måste erkänna att jag drog efter andan när jag läste ditt inlägg och funderade över "vad som hänt med Inga"... Tanken var att "hon" har blivit totalt yrkesskadad... :-) Men så var det förstås inte!
Jag kan andas ut lugnt och läsa din blogg vidare i avslappat tillstånd... s
Jag har på armlängds håll följt en "omplacering", där en medarbetare ansågs inte fungera och HR-specialisten skrev ett "överlämnandedokument" som var författad av henne och chefen på arbetsplatsen. Nu har chefen, icke överraskande, fått sparken. Anledningen till "omplaceringen" var ett ledningsproblem på denna arbetsplats och HR-specialisten var inte objektiv utan gick helt på chefens linje. Tack och lov accepterade inte medarbetaren dokumentet, inte heller den nya chefen, inte heller facket.
Jag förstår att detta har inget att göra med det du beskriver för din idé är onekligen bra, men jag ville bara berätta historien ovan.
Alla: Först skrev jag inlägget utan att berätta att det var ironiskt menat. Men jag insåg att jag måste förtydliga och det var uppenbarligen bra att jag gjorde det.;-))
Apropå Annes kommentar, vi vuxna kan ju läsa, ta reda på papper och försvara oss till viss del mot sån här kränkande informationsspridning och vi har även facket som har makt att säga ifrån, men barn har ofta ingetdera. Undrar varför barn inte har en fackförening på skolan, ett slags obligatoriskt elevforum lett av även vuxna med uppgift att skydda barnen från bl.a. sånt här? Eller obligatoriskt brukarråd med representanter för elever, föräldrar och skolfolk? Och då borde det förstås finnas listat vilka beslutsbefogenheter det skulle ha, så att det inte enbart blir fägen på gardinerna som kan avhandlas.
Jag läste nästan hela inlägget innan jag uppfattade ironin:-) Tänk så svårt det kan vara i text trots att det gick emot allt du brukar uttrycka! Vi har haft en hel del "felrekryteringar" på vårt jobb, där man inte tagit referenser, och det har visat sig att tragiskt nog (för personen ifråga främst) så har de inte fungerat vare sig socialt eller professionellt. Funderar på hur man kommer runt det...
Jag vågar inte ens tänka på vad som uttryckts om oss och vår dotter nu när det stormar på skolan. Igen...
Jag ser nu att jag läste ditt inlägg alldeles för snabbt och med min "överlämnande historia" i färskt minne trodde jag att detta är något som förekommer inom vissa organisationer (även om jag personligen aldrig sett till det).
Jag är väl korkad jag....:o
Lotten: Ha ha ... så kan det nog vara.
Anne: Nej, Du är den sista person som jag skulle betrakta som korkad. Jag tror på omsorgsfull rekrytering före anställning, det är alltid bättre för alla parter att få in rätt person på rätt plats. Men en rekrytering med öppna kort, inte märkliga dokument i efterhand när anställningen väl är gjord.
Det jag vänder mig mot är att lusa ner världen med integritetskränkande dokument som är öppna för hela världen att läsa och det i all evighet. För mig gäller det för vuxna, men i ännu högre grad för barn som är skyddslösa i det här sammanhanget. De har inget att sätta emot.