Älgarna...
...har kommit fram nu sedan ett par veckor tillbaka. Ibland ser vi tre stycken, ibland de här två, en högdräktig ko med en fjolårskalv. Hon håller på och jagar bort kalven nu för att kunna ta hand om den nya som snart kommer. De äter gärna i bäcken nedanför Liane. Det är kabbelekerna som lockar säger Roland, fast han kallar dem krabbeleker. Igår gick en råbock precis här också, de kanske har samma favvomeny.
Lite synd om fjolingen innan den vant sig. Fast det är väl ett mänskligt sätt att se på det hela.
Djurlivet är hårt... inget daltande där med halvstora ungar.
Oj, har ni dem så nära. Vi har en runda som vi brukar åka med bil för att kika på dem nu när de börjar komma fram på åkrar och öppnare ytor för att äta av det nya gräset. Mäktiga djur.
Läste i vår lokaltidning på nätet (op.se) om att någon försökt ha ihjäl en stackars älg som förirrat sig ut på isen med 14 skott och ändå inte fått död på den. Fy tusan va hemskt! Stackars djur. Historien slutar med att polisen låter skjuta djuret från helikopter istället vilket de hade kunnat välja från början.
För att avsluta den makabra historien så lät de den döda djurkroppen ligga kvar och flyta runt på isflaket...
Selma: Ja, det är livets gång.
Mia: Nej här åker de ut och det snabbt. Kanske något för oss människor att lära av, vi pjoskar nog mycket.
Helen: Ja de trivs runt husen här, vi har ju ett åkerlandskap genombrutet av skogspartier och så ´nära till vatten.