Älgar överallt!
Just nu är det älgar överallt! Från att ha varit i stort sett osynliga länge så finns de nu runt huset. Häromdagen såg vi inte mindre än fem stycken bakom hundhuset. De var fördelade på två grupper; en ko med två fjolårskalvar (trodde vi) som gick i bäcken och åt kabbelekor (Bäckeblom på norska har vi lärt i kväll av Martin i Haget) och två till borta vid skogsbrynet. Grannen såg dem först och ringde och berättade. En fjolåringen är redan bortjagad från kon och vimsar omkring här i trädgården ibland.
Sen är det tranorna, fem stycken som hela dagarna äter av arrendatorernas mödosamt sådda havre. Och så tofsviporna som är kvar förstås. Starungarna är kläckta, vi hittade de små blåskimrande äggskalen igår under en av holkarna. Morkullorna sträckte för fullt i kväll när vi var ute och planterade + klippte gräsmattan. Temperaturen låg på 18 plus, helt fantastiskt. Det är minsann vår till slut.
Usch och fy, otäcka djur det där, hade jag dem så nära skulle jag ALDRIG gå ut!!!!
Fem älgar runt huset! Det hade inte jag gillat, kan jag säga. Lika bra att erkänna det; jag är livrädd för älgar.
Brukade vara rätt mycket på landet hos min mormor när jag var liten flicka och där fanns det en hel del älg. Minns att jag blev livrädd en gång när jag var i skogen och byggde koja med mina kusiner. När vi väl var klara och myste därinne, hörde vi något... En älg precis utanför! Höll på att dö och sedan dess sitter rädslan i.
Ingrid: Jag är glad för att älgarna är hos mig och hästarna hos Dig och inte tvärtom! Hästar har jag verkligen respekt för, de är ju farliga i bägge ändar, som en god vän till oss brukar säga.
Ailas: Älgar är charmiga tycker jag och vi har dem ju ofta runt oss här där vi bor så jag har vant mig vid deras närvaro. Man kan vara rätt nära utan att de misstycker. Men man får ju se upp lite med ko som har kalv förstås.
Tranor, hjortar och rådjur ser jag titt som tätt, men älgar är sällsynta numera. Visst har stammen krympt, eller är jag helt fel ute?
Suss: Älgarnas rörelser är lite säsongsbundna. Under vinterhalvåret finns de mest i skogen för maten är där och de rör sig inte så mycket, sparar på energin. Nu när vallarna börjar bli gröna är det intressant att komma fram och synas lite mer. De outslagna kabbelekorna är tydligen oemotståndliga, för där har de gått nu ett par veckor. Sen när havren kommer så är det den som gäller och så håller det på. Älgstammen har krympt förstås sedan 70-talet, gick sedan ner ordentligt men har hämtat sig lite nu i Värmland. Fast där man är omgiven av vargrevir så är det inte så mycket älg. Och det lär Du vara.