Edsviks konsthallar
Jaha och vad hette hon nu då som gjort de här tungt vilande välbalanserade figurerna? Glömt har jag! Men jag gillade dem i alla fall. Det här är bilder från vårt senaste Stockholmsbesök då vi besökte Edsviks konsthallar.
Yrjö Edelman s illusioner, man måste nästan gå fram och ta på dem
Bojan Radovic, ny för mig men bra. Åstadkom spänning mellan person och interiör.
Konstbroderi Marja i Myrom Hallstensson Klässbol västra Värmland. Otroliga i färgkomposition och formspråk, går rakt in, suger liksom in betraktaren.
Curt Hamne hade flera bilder med. Denhär ville jag verkligen köpa men för dyr för mig, just nu i alla fall.
Det är en jubileumsutställning i Sollentuna utanför Stockholm, med verk från de gångna fem årens utställningar, några från varje konstnär. Hur bra som helst, man kan gå där länge om man har tid. Det är mycket att njuta av, både känt och mindre känt. Det är konst som har ett värde i sig som konstverk, det finns en estetisk dimension. Det mesta är föreställande, men inte allt. Däremot finns inget som enbart är samhällsdebatt, åtminstone lyckades inte jag upptäcka något. Den konsten, rena debattkonsten, kan också ha ett berättigande, men borde inte ha ensamrätt, vare sig i konstutbildningen eller i utställningar. Edsvik känns som ett bra alternativ just nu i den moderna konstvärlden, där annars mycket är enbart märkligt, obegripligt, kroppsfixerat och samhällsifrågasättande.
Undrar när Årjäng får en konsthall? Vår kommun är den enda jag vet som saknar en riktigt konsthall. Arvika har, Åmål har, Säffle har, Karlstad har förstås, Bengtsfors har. Det är lite märkligt att just Årjäng inte har en ordentlig konsthall med tanke på att det finns så många konstnärer i kommunen, lärda och självlärda.
Kommentarer
Trackback