Svenska elever läser allt sämre ...
Lektionerna i svenska är allt sämre planerade menar man bl.a. och det förvånar mig inte eftersom vi lärare numera tvingas arbeta med en hel del andra arbetsuppgifter än lektionsplanering och det enligt order uppifrån central nivå i riket. Det borde väl Skolinspektionen veta! Men vi är tacksamma att detta påpekas så vi kan få en omfördelning av den reglerade arbetstiden och få tillbaka tid för lektionsplanering. Vi har i stort sett endast den skyddade tid som är förtroendetid kvar till det. Förtroendetiden är den arbetstid som vi lärare fortfarande kan bestämma över själva, arbetsgivaren har inte rätt att reglera innehållet i den. Tiden för lektionsplanering har krympt i takt med att man har reglerat lärares arbetstider allt mer och fyllt den med en hel del rätt meningslösa uppgifter, uppgifter som är i stort sett betydelselösa för mig som lärare, för min undervisning, för mina elever och för måluppfyllelsen. Då blir det mindre tid över till att planera lektioner, dvs arbete med klassen / var o ch en elev. På den tiden då vi hade endast 5 timmar per vecka reglerad arbetstid utöver lektionstiden så låg svenska elever i topp i internationella jämförelser, men jag ser aldrig någon notering om det i alla utvärderingar som görs av svensk skola idag.
En mycket stor del av den arbetstid som ligger utanför lektionstid tvingas vi ägna åt ett kvalitets-utvärderings-plane-helvete som handlar om den lilla bit av verksamheten som är gemensam på vår skola. Och den delen av arbetet är verkligen liten. För merparten av mitt jobb handlar om den egna klassen, de egna eleverna och deras föräldrar. Jag jobbar i ständig dialog där jag måste avläsa vad som händer här och nu och rätta mig efter det inför nästa dags / veckas / periods arbete. Jag inrättar min undervisning utifrån målen och den respons jag får på varje dags insatser för mina elever, inte utifrån de papper vi producerar en -två gånger per läsår och pliktskyldigt sätter in i en pärm någonstans. Den gemensamma planeringen / utvärderingen för hela skolan måste också finnas med men borde har rimliga tidsmässiga proportioner utifrån sin betydelse för ett bra resultat, dvs rätt kort tid under ett läsår.
Vi lärare konstaterar ibland att den gemensamma planeringstiden äts upp av pappersproduktion så numera blir det allt mer sällsynt med gemensamma temadagar för eleverna på skolan. Vi har allt mindre av stadieövergripande aktiviteter och den röda tråden som borde finnas för barnen uppöver åren mellan stadier och lärare har blivit allt sämre.
Sen kommer i tidningsreferatet en del amatörmässiga floskler från Skolinspektionen om varför svenska barn läser allt sämre. Man menar att barn läser för lätta texter, läser för mycket tystläsning i bänkbok osv.
Jag tror inte att Skolinspektionen generellt ska uttala sig om vad som gör barn till goda läsare. Det är komplext, barn har olika behov. Det måste finnas variation i läsningen, både tystläsning och högläsning, en del barn är bättre högläsare, en del barn är bättre tystläsare så båda delarna bör finnas med men i olika mängd för olika barn. Det går inte att säga generellt hur det ska fördelas. Men man har rätt i att det behövs tid att referera, reflektera och värdera runt det lästa.
Det måste finnas variation i svårighetsgrad också. Visst ska en del läsningen vara på rätt nivå, dvs c:a 90 - 95 % rättläsning, för att nå maximal läreffekt under intensivlästräningperioder bland yngre barn i grundskolan, men ibland måste barn också få välja läsning efter intresse och då kan det bli en högre eller lägre nivå en period. Intresset för det lästa bör få sin tid. Och för en del barn är det mycket viktigt att den lästa texten intresserar. Å andra sidan; när man i år 4-6 arbetar med ett givet område så blir det inte rimligt att läraren ska leta upp en text som passar varje barn exakt i en klass på 25 - 30 barn, utan ibland måste det bli för lätt eller för svårt för några. Kompensationen kommer när eleverna själva får välja bredvidläsning i olika former.
Sen spelar det stor roll för den genomsnittliga läskunnigheten i riket att barn på sin fritid har ett stort utbud av annan sysselsättning än läsupplevelser. Barns frivilligläsning minskar pga det. Och det är bra att barn har mycket trevligt att göra, det är bara för skolan att erkänna att läsningen fått konkurrens och vi får inrätta oss utifrån det, dvs se till att vi kompenserar den minskande läsmängden på olika sätt genom läsprojekt och läs-stimulans och biblioteksbesök.
Arbetsro behövs för att bli en bra läsare och det är enligt dokumentation en bristvara i svensk skola idag. Att läsa kräver möjligheten att skapa inre bilder och sammanhang utfrån det som läses, läsning är en handling med hög abstraktionsnivå. Den som hela tiden blir störd av andra elever och av oväsen kan inte sjunka in i en text, förstå det lästa och ta det till sig. Den ständigt störda och avbrutna läsningen riskerar att bli ytlig rabbelläsning. I en störig miljö hänvisas eleven till att ta in kunskap via enklare kanaler exempelvis bilder och film. Den dåliga arbetsron kan naturligtvis skyllas på "samhället", men skolan organiserar också bevisligen också in stök genom att skapa för stora grupper, tvinga elever att pendla mellan olika grupper, olika arbetsplatser och olika lärare alldeles för tidigt. Det slår undan benen på tryggheten och på barnens eget arbete med att skapa lugn.
Det är också viktigt vad läsning / skrivning behövs till och hur den ser ut idag. Fler än någonsin läser och skriver numera och det är positivt, men inte på det sätt som vi klassiskt menar med läsning / skrivning, dvs handskrivet och sida upp och sida ner. Nej det handlar ofta om sms, mms, bloggar, Facebook, osv. Det är alltså ett språk med en blandning av ord, bilder (rörliga eller stilla) och symboler. Kanske är det också en sån svenska vi ska fånga upp och utveckla hos barnen, förutom den klassiska svenska som behövs för högre studier.
Fler och fler behöver kunna muntligen hävda sig, kunna framför fakta och synpunkter inför andra, både på jobbet och i olika samhällssammanhang. Den muntliga svenskan hänger ihop med läsning och skrivning och har sin plats i sammanhanget, också i skolan. Det egna språket är grunden för det skrivna och lästa.
Oj, mycket text blev det till slut i det här inlägget. Det var inte meningen, men ämnet är intressant tycker jag, det ena ger det andra och många tankar finns det. Skolinspektionen har granskat årskurserna 4 - 6 i 31 grundskolor medan mina tankar utgår från f - 2, men mycket är allmängiltigt i resonemanget.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/brister-i-lasundervisningen_4742595.svd
Jag arbetar ju inte nämnvärt med just läsningen så jag har tyvärr inte så mycket att komma med i detta ämne...åtminstone inte ännu. Däremot är det ju väldigt oroväckande om Sverige halkar efer BÅDE i matematik och svenska...eller i läsning. Läskunnighet och matematik hör ju dessutom ihop, kanske kan man även hitta ngt samband där...
Jag länkar till detta inlägg om det är ok.
Inte heller blir den svenska skolan bättre av att ha 20.000 obehöriga lärare anställda. De är ju billigare än behöriga. Så har det blivit, när kommunerna fått bestämma var de tycker att kunskapsribban ska ligga. Bedrövligt!
Där tror jag att du vet betydlit mer än de snusförnuftiga som skriver rapporterna hos Skolinspektionen. Du beskriver verkligheten på ett initierat sätt; som bara den kan som befinner sig mitt i processen!
Jag ser hur stora bristerna är hos många gymnasieungdomar och jag är minst sagt orolig idag! Brukar ibland säga att vi snart behöver en ny "folkbildningsreform" eftersom de läs- och skrivkunniga är så få. Nu är detta givetvis en överdrift, men ändå... Samtidigt kräver samhället att de flesta snabbt ska kunna skumma igenom och strukturera stora informationsmängder.
Det stressiga livstempot tror jag är en stor bov i dramat, ingen har tid och koncentration nog för att orka läsa, tänka och skapa just de inre processer som god läsning förutsätter.
Det blev en slafsigt svar, men menar eg att jag håller fullkomligt med dig... OCH att jag verkligen börjat se konsekvenserna av de prioriteringar som gjorts, dvs alla de försämringar som drabbat lärarnas möjligheter att göra ett bra jobb!
Marie: Jovisst hör läsning och matte ihop. Det går inte att förstå och läsa sig till ett matteproblem om inte svenskan hänger med. Roligt med länk, helt ok.
Lena: Lärare ska vara både bra och behöriga, absolut.
Ailas: Det var trist, det projekt som Göran Persson startade medvetet en gång i tiden; att sänka lärarnas status. Han har verkligen lyckats och på kuppen underminerat kvaliteten i skolan. För mig som alltid gillat mitt mitt jobb och som tyckt om att finna på nya sätt att föra barn framåt kunskapsmässigt så känns den misstro som vi lärare möts med från centralt beslutsfattarhåll, knepig
Göran Persson (och hans handlangare fr Skåne, vad-han-nu-hette) har mycket på sitt samvete när det gäller skolan. Håller helt med dig; vill minnas att han vid något tillfälle till och med erkände vad han var ute efter. Men avundsjukan har ställt till mycket elände. Allra värst är det när de inte ens begriper vad de var avundsjuka på...
Klokt (som vanligt!). Jag funderar mycket på detta, men med ett mycket bristfälligt underlag. Nämligen mina egna två barn;-) De har mycket olika inställning och kapacitet vad gäller läsning. Frågan är vad som är läggning och vad som är undervisningen. För de har fått samma mått av högläsning och tillgänglighet till böcker. Deras ordförråd är i stort sätt lika bra. I alla fall är det tydligt att det genomtänkta upplägget sonens lärare har (med många av de ingredienser du skriver om) har lönat sig för sonen.
Du har så mycket sant att komma med. Tacksam för att mina barn fick ha dig som lärare de första åren. Skolan idag är duktig på att föra statistik och producera hyllvärmare, i form av planer av alla möjliga och omöjliga varianter. Som en extra liten grej kan man inte göra på samma sätt två år i rad. Nej, ett nytt sätt för varje år så det tar extra lång tid att tilverka dessa sabla planer som ingen ändå har nån nytta av. Tänk om hälften av dessa resurser kunde läggas på barnen, vilken skillnad......
Ailas: Jo, Göran Persson skriver om det i en bok att syftet var just att sänka lärarnas status. Sen har jag också hört honom beklaga nu längt efteråt att han blev så framgångsrik när det gäller detta. Han och flera med honom har gjort skolan stor skada över många år.
Lotten: Tackar för vänliga ord. Det Du märker av Dina barn tror jag är väldigt lärorikt. Det är olika med läsningen för barn. Sen kan man fundera vad det beror på men just olikheterna kräver att det finns ett spektra av metoder att ta till.
Pillan: Det glädjer mig att det blev bra för Dina barn hos mig och sedan också hoppas jag. Vi som jobbar med barnen skulle ju mycket hellre lägga det här arbetet på något meningsfullt, att göra något bra för barnen istället. Det kan tänkas att det här kvalitets-utvärderings-plane-helvetet fyller en funktion för någon annan, men jag har svårt att förstå varför vi ska tvingas agera universalutvärderare på skolan; vi ska hantera barnens jobb, det egna jobbet, arbetslagets, skolans, kommunens osv.