Rymde från dagis!
Yngsta barnbarnets bravader! Förskräckta morföräldrar är vi förstås. (Men undrar också lite om detta med lusten att gå egna vägar är genetisk, det finns några exempel till bland släktingar och det vid olika tidpunkter i livet
samt med olika längd på "rymningarna" både tidsmässigt och geografiskt. ;-)) Det var kilometer det handlade om här och avsikten var att leka med något som fanns i hemmet. Rädsla finns inte på kartan och goda och glada på vägen var man tydligen också. Kan se honom framför mig!
http://www.folkbladet.nu/?p=172813
Tur att det gick bra!
Självständiga grabbar, dom kommer att gå långt! :o)
TT: Ja, absolut! Och jag är inte ett enda dugg partisk när jag tänker så.
Lillebror rymde från sin dagmamma han. Återfanns i en smörjgrop på regementet. In dit hade de tagit sig utan problem genom vakten de var för korta för att synas från kuren. Ganska oljiga var de men klart obekymrade han och hans kumpan.
Huga. Det där var en av mina mardrömmar. Fast inte med så lyckligt slut. Men våra barn höll sig inom staketet. Och tog på sig att vakta andra barn...
Tur att det gick bra. Och det går ju oftast bra.
Bevare mig väl....Jag hade fått hjärtsnörp...
Jag säger bara ojoj...
Jag säger bara "Huva". Umeälven som är så stor och bred! Skönt att det inte hände något. Förresten, vem har inte rymt i den åldern.....???? Jodå, det gjorde jag fast jag var så LUGN!!!