Plantering ...
Jag borde också plantera.
Ja, så tänker man länge, att nu är det en vecka sen jag såg mamma, en månad, ett halvår, ett år, tio ... Jag tror det är en del av sorgeprocessen och jag tror det är viktigt att ge sig tid att tänka, för det vore tragiskt att inte kunna minnas alls eller om man mindes bara tragiska ting...
Så länge man minns den människa man förlorat finns den kvar.
Tankarna, känslorna är som vanligt. Jag tycker det är en tröst att ofta bli påmind och att minnas vad vi brukade säga och göra tillsammans.
Selma: Orken infinner sig inte alltid.
Ingrid: Du har nog rätt i det. Minnena som jag håller på och hanterar nu är inte bara sorgliga utan också andra. Men visst är det än så länge mest sorgligt.
Lena: Ja, det är i minnena min mamma lever kvar.