Agenda
I morgon fredag är vi bjudna till D och G på färsk vit sparris! De kom idag. Det har jag sett fram emot i flera dagar. Gubben ska till Karlstad på något möte under dagen, men har lovat att komma hem i tid till sparrisen.
Lördag eftermiddag är det först firande av Rolands mamma för Mors Dag, vi åker till Waterside i Töcksfors och äter middag. (Kan inte firas på söndag eftersom det är Elitloppet då. Det innebär att en stor del av släkten sitter framför TVn och att Årjäng för övrigt är dränerat på en hel del av sin befolkning, de har dragit till Stockholm för att se det på ort och ställe)
Lördag kväll blir det födelsedagsfirande på Tjolitta, K-E och A-S tillsammans hundraårsdag.
Sen vill jag bara somna och vakna igen på måndag morgon, söndagen som är Mors Dag vill jag stryka ur almanackan i år. Igår var jag på väg att köpa ett Mors Dags kort för att ge till min mamma, men fick hejda handen när jag kom på att jag har ingen mor mer att fira Mors Dag för. Så länge jag kan minnas har jag med omsorg valt ut ett kort till min mamma och gett henne det + blommor förstås och så har vi brukat äta tillsammans den dagen, hemma eller borta. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag vill inte ha den här dagen i år. Kanske bäst att åka långt hemifrån och låtsas som om den inte finns.
Kolbullar, denna gudaspis! Nu blev jag avundsjuk. Italienska är dessutom ett så vackert språk, i alla fall i mina öron.
Min mamma gick bort i maj förra året och jag har fortfarande kvar Mors Dagskortet som jag aldrig fick sända. Här i England infaller Mors Dag i mars, så jag brukade alltid köpa ett kort då och lägga undan det och sedan skicka det i maj.
Allt gott till dig!
Selma: Kolbullar är gott, en blandning av sött och salt.
Lilla: Tack Lillan! Mors Dag kommer nog att bli en svår dag några år framöver misstänker jag. Och i år har jag inte ens en grav att gå till, det är hårt.
Kolbullar... något jag aldrig smakat. Det låter väldigt spännande... Hoppas era gäster uppskattade det!
Tänd ett ljus, släpp fram dina minnen och skriv ner dem i din skissbok. Så gjorde jag och det kändes bra.
Mia: Det var mycket uppskattat!
Lena: Jag ska fundera på det, men jag gissar att vi flyr hals över huvud i år i alla fall. Nästa år kanske jag kan se sorgen i vitögat den här dagen.