Inga Magnusson

...låg precis här. Vårt hus ligger till höger i bild. Hela Liane ägdes av kyrkan förr och på egendomen fanns det torpställen, alltså små hus där ägarna kunde disponera huset och en markbit mot dagsverken på gården. Det fungerade så på den tiden, "hyran" / "arrendet" betalades med arbete, inte med pengar för det hade man inga. Man hade bara sin kropp och dess insatser.

Vi åkte med bilen ut på åkern för Roland ville visa mig exakt var huset låg och det var alltså här. Lihaget, liksom hela Liane och prästgården, ägdes av kyrkan / församlingen. På den tiden var kyrkan inte bara en institution för trosutövning utan hade  också hand om  samhällets socialvård och åldringsvård.

Lihaget ägdes alltså av kyrkan och det  lilla huset som fanns här + en markplätt runt om, var den sista utposten före fattigstugan för den som inte kunde försörja sig själv på grund av sjukdom eller ålder. Ett slags "half-way-house" skulle vi väl säga idag.

Vi valde att uppkalla vårt hus, som vi byggde på 70-talet, efter det här huset som var borta redan då. Det fick heta Lihaget. Ett hag är ett litet skogsområde, inte en hage som man kanske tänker sig på rikssvenska. Huset rakt fram vid vägen heter Litorpet. Ett hus längre upp i skogen hette förr Libråten och tjärnet om man följer vägen upp till vänster hette förr Litjärn (numera Murstenstjärn).

De här stenarna vid sidan av åkern är alltså upptagna ur marken och kommer från grunden till det gamla Lihaget.

Från Lihaget kan man titta upp mot det nybyggda fina huset som vi fått som granne. Familjen  valde att ta upp den gamla namntraditionen här och huset heter Ligärdet. Där bor bl.a lilla Julia som just nu går omkring med gips på armen. Hon har cyklat omkull på dagis.