Tunga dagar ...
Jag lyssnar igenom musiken på Spotfy, det mesta finns där, även psalmer, och så lyssnar jag ibland på Ted Gärdestads "Himlen är oskyldigt blå", som är bra att vara ledsen till.
För mig, och för de flesta tror jag, är begravningsdagar väääääldigt tunga. Allt blir så definitivt. Jag tänker på dig-tankar, från mig.
Jo, förstår det är tunga dagar,
och i och med begravningen så kommer verkligheten så nära inpå.
Kommer ihåg min mammas begravning och jag hade skrivit en dikt som jag inte visste om jag skulle orka läsa på begravningen.
Men konstigt nog så klarade jag det...
och helt plötsligt kändes allt så rätt....
jag förflyttades tillbaka till barndomen där jag bl.a. sjöng i kyrkan och min mamma var så stolt.
Och när jag på begravningen hörde min egen röst eka i kapellet och jag läste min dikt
så kände jag att mamma skulle bli / eller blev så glad från den andra sidan.
Ja, som du skriver....ett farväl till en förälder / föräldrar blir ett farväl till mycket mer än till en människa.
När de går bort det blir även en djupdykning i sin egen barndom.
stor kram
Samma dag... jag begraver också min sista förälder av de fyra jag haft.
Ska man räknas som vuxen nu kanske..?
Mia: Omtankar värmer såna här dagar, tack!
Inger Maryissa: Du är modig som vågade läsa dikt i kyrkan vid det tillfället. Jag förstår om det kändes bra efteråt.
TT: Ja, så är det kanske, att vi är vuxna nu. Jag anade inte att det kändes så ensamt att äntligen bli vuxen.
Det blir ledsamt men begravningar ger också en viss tröst på något konstigt vis.
Jag hoppas ni får en vacker ceremoni.
Din mamma kommer hem till de sina på kyrkogården och man säger farväl och minns henne i den kyrka där hon kanske växte upp och bodde.
Hos dig kommer hon alltid att vara kvar. Alltid nära dig och i all framtid.
Kram!