Trevlig grillkväll blev det igår!

Vi gjorde grillknyte i Lianegrillen igår kväll med Magnus- och Hannafamiljen. Enkelt och väldigt mysigt med de tre tjejerna också.
 
Roligt  att kunna utnyttja lekgrejerna även när barnbarnen inte är här.  Lilla Saga älskade rutschkanan och kunde klättra opp och ner själv. ;-)). Men gungorna var också ok o studsmattan.
 

Kola-pecan är bäst!!

Jag fick tag på Wermlandsmejeriers  gräddglass i Årjäng för en vecka sedan och bunkrade genast 4 förpackningar med kola-pecan som alla säger är så god. Och den är verkligen kanongod!! Vi har mumsat i oss alla fyra på en vecka. En är lagom att dela på två personer, åtminstone till ett par gottegrisar som oss. Nästa gång jag får tag på den så blir det till att köpa på sig ett litet lager  och stoppa i frysboxen, att ta fram nu och då till dessert eller till kaffet när det kommer trevliga gäster.
 
Wermlandsmejeriers glass är alltså närproducerat av ett litet bondeägt mejeri i Nysäter. Eftersom våra arrendatorer levererar en del mjölk dit så har den liksom lite ursprung här på Liane. Det känns bra att veta.

Einar kämpar!

 
Gräsklipparen är döpt efter trädgårdsmästaren som fixade till trädgården runt Liane för länge sedan, Einar Andersson. Det är några gropar i det här nya området som Einar  står på näsan i, de ska fixas. Annars går det bra. Han sparar mycket arbete.
 
Seffrin undrar förstås, håller lite avstånd men är inte rädd. Han är rätt trygg med att vara den som bestämmer och som är chef över omgivningen. Inte särskilt lättskrämd liten tax.

Såga eget - bra å ha!

 
 
Roland lät köra en del virke till en äldre man som sågar själv i eget litet sågverk. Han gör det så fint. Det är bra att ha lite sånt i reserv, vid behov när man bor som vi gör.
 
Bakhon fick bli ved, kapades upp med motorsågen.  Eldar vi med i pannan.
 
Med det här ekipaget funkar transporterna  av virke och ved bra.
 
Tja, livet på landet ser ut ungefär så här. Skönt att vi äntligen har fått ha fint väder och lite sommarvarmt några dagar. Nu drar regnet på igen. Och egentligen är det nog inte helt fel med regn nu. Det torra gräset har varit en brandfara och sjön mår bra av lite påfyllning, det har varit lite vatten.
 
 

Liane gård första maj 2017

Vackert väder var det igår och flaggan fladdrade i lagom mycket vind! Det var tacksamt med flaggdag i  sommarvärmen. Liane är ju Rolands föräldrahem som ligger ett stenkast från vårt hus och vi försöker behålla det i vår ägo. Det finns så många minnen sedan generationer förknippade med det här huset, skulle vara svårt att lämna över till någon annan. Barnen och goda vänner kan använda det när de besöker oss och vi hyr ut det dygnsvis / veckovis till gäster som vill fiska, jaga,  vandra eller bara njuta av lantluft.
 
Idag blir det Åmål för att lägga om till sommardäck och få dem kalibrerade med dator för att varningssystemet för dåligt lufttryck ska fungera. Ett knepigt krångel som ingen egentligen begriper och gillar. Jag vet att jag är sent ute men vi har haft frost och snö för inte så länge sedan. Och om vi nu måste åka till Åmål så väljer vi helst en tisdag! ;-)) Det finns goda skäl till att lägga Åmålsbesöken just på tisdagar!! Stadshotellets lunchrestaurang brukar servera stekt fläsk och löksås vilket en del av oss uppskattar.
 

Så himla god vaniljglass gör Wermlandsmejerier

...  i Nysäter! Igår  letade jag  efter den i hela Årjäng  och i Sillerud, men misslyckats. Den är helt enkelt populärare än man klarar att producera. Men imorgon gör vi ett nytt försök   i Långserud och kanske också i Nysäter.Butikerna närmast mejeriet måste ju ha glassen. Den finns i några olika smaker men vi har bara testat de här två och de köpte vi i just Långserud. Båda är kanongoda men vanlijglassen vinner. Den är alltså närproducerad på ett mejeri nära oss som gör mjölkprodukter från bönder i närheten, bl.a. från våra arrendatorer bröderna Jakobsson på Guterud i Långserud, så man kan med lite god vilja säga att den delvis kommer härifrån Liane. ;-))

Klättervägg ska det bli!

Det ska bli en klättervägg här på magasinets vägg  när son Markus svåger Robin kommer hit nästa gång. Han är klätterproffs, jobbar på klätterhall och ska anvisa hur allt ska se ut för att funka för klättrare. Himla spännande ska det bli att få ordning på det. En klättervägg på Liane!   Vi gick förbi idag.
 
Så här fint var Liane idag när vi gick förbi! Vindstilla och soligt och frostigt.

Hövändare, strängläggare och harv ...

... körde jag här rätt många gånger på den tiden Roland brukade gården Liane - Prästgården själv. Jag vet ju rent intellektuellt att det var så, men det känns otroligt avlägset att jag kört traktor med redskap. Tänk att jag har varit med om det, jag som är så fepplig och rädd för det mesta!! Fast plog och hövagn vågade jag mig ju inte på.
 
De här åkrarna kallades Smörhôlera, gissar att det berodde på god växtlighet. De var flera åkrar då avgränsade med diken, men Roland lät lägga igen dem.  Bakom mig när jag står här ligger Klingeränga. På andra sidan vägen där borta till vänster är Laggårsjâle, rakt fram Brôte och till höger Gropejleâle (gammal fångstgrop för varg  där på Gropekuel!). Ännu längre till höger är Sellersänga som alltid vill bli sur för den ligger nästan i nivå med sjön, svårt att få utdrag med diken.
 
Skönt att komma ut och gå en sväng igen. Det har jag inte kunnat göra på på några dagar på grund av snuvan. Skönt att man kan gå över de frusna åkrarna utan att skada något. Blir bara lite högre benlyft och det är väl nyttigt. Vädret var helt fantastiskt idag, helt vindsstilla, strålande solsken som till och med värmde lite, jag byltade på mig alldeles för mycket kläder.
 
Mer om dagens promenad senare.

Höstmörkret sänker sig över Liane

Nu är sommaren absolut slut, det är mörkt och höst över Liane
 
 

Bröderna Jakobsson Guterud i Långserud ...

.... arrenderar marken som hör till Liane - Prästgården. Numera är det inte bara tre bröder utan hela familjerna är med.  De är duktiga bönder, trevligt folk och dessutom goda  landskapsvårdare! Häromdagen kom de med en maskin och slog  alla dikeskanter, det blev så fint. Tacksamma är vi för den här insatsen som inte ger dem något större  ekonomiskt utbyte, men  goda tankar från oss och omgivningen och en fin landskapsbild.
 
Undrar ibland över om det gör skillnad på människor att leva på landet och i  stad, när det gäller ansvarstagande för det gemensamma, för sånt som egentligen är basic. Hur formas människor av att leva på landet / leva i stad?  Hur ändras vi som människor och hur påverkar det våra värderingar? Jag menar inte att det ena är bättre än det andra, inte att det ena är rätt och det andra fel, men just olika.
 
 På landet måste människor ta ett långtgående ansvar, både praktiskt och ekonomiskt, för det som är grundläggande i närmiljön. Man  får fixa sina vägar själva med grusning och plogning och sladdning och annat hela året om, varje dag måste post, skolskjutsar och andra transporter kunna ta sig fram. Fibernät för dator kräver gemensamma ansträngningar både med arbetsinsatser och pengar, liksom  bygdegård,  viltvård,  skogsvård,  hembygdsgård, öppna landskap, fiskevård i sjön,  byggande och skötsel av småbåtshamn. Ja, listan kan göras lång på sånt som människor på landet ständigt håller på med, ofta i  föreningar. Ingen kan göra allt men i stort sett alla gör något för att vårda bygden och landskapet runt oss. När man är uppväxt på landet och har bott större delen av sitt liv på landet så är detta så självklart att man nästan inte reflekterar över det, har ju alltid varit så här. Men som sagt, hur formas vi  omedvetet av det här?

LA Takvård Grums, var här igår måndag

De gjorde rent taket på vårt hus förra  sommaren och det blev kanonbra. Först skrapar de bort mossa och sen sprutar de på nåt som ska ta resten för en tid framöver. De städar och kollar takpannorna och rensar rännorna.  Igår kom två killar därifrån och tog taken på Tjärnshaget och Liane.
 
Jag höll på med maten och kunde inte åka ner till Liane. Alltså gjorde jag maxzoom på min nya kamera från verandan här hemma och det blev riktigt bra.
Skönt att de använder säkerhetslinor. Här blir det högt.
Det är liksom alltid något att göra med hus, rengöring, laga trapp, kitta fönster,  byta maskiner, måla, kolla takpannor. Med uthus också så blir det många projekt. Vi måste nog rensa lite i dem och kolla vad vi egentligen behöver.
 
 

Cementplattan på Liane

När Roland  ändå hade lite cement på gång för att laga trappen på Liane så blev det frestande att göra cementtavla med sonfamiljen som var här då. Händer och fot blev det.Uppe från vänster är det Markus och Carin och Bill. Nere från vänster är det Lous fot, Lous hand och längst till höger Bills hand.
 
Det blev en ram först
 
Sen testade vi med plast emellan  först för att slippa kletet på händerna, men det gick inte.
 
Det fick bli utan plast, lite geggigt. Lilla Lou skrek i högan sky för hon förstod inte varför hon inte fick fortsätta gegga i det här
 
Nu är i alla fall plattan torr som synes på bild längst upp och den ska placeras någonstans. Sen får vi göra nåt liknande med övriga barn och barnbarn.

Reparationer är husägarens vardag!

 
Lite sämre år för år har det blivit med trappen på Liane. Igår blev det lite reparation i trevligt sällskap. ;- ))
 Och när nu gjuting ändå var igång så blev det ett annat projekt också, men mer om det imorgon.

Utsikt från Liane !!!

Dimmorna dansar över fälten nerom Liane.  Magiskt ljus. Bilden tog svärdotter  Carin som är i Lianehuset nu med familjen. Senare idag kommer beskrivning av vår premiäräting av en ny maträtt. Helt suveränt gott var det vi åt igår kväll fredag.!

Ogräsbekämpning på Liane.

Man kan bekämpa ogräs med eld. Roland har en sån apparat som man kan bränna bort ogräs med,  bättre än Glyfosat! Vet inte om den är till bara för detta ändamål, men den funkar i alla fall bra om man är tålmodig och inte försöker ha brått. Det tar några sekunder på varje planta.
 

Liskifta ...

..kan man skriva mycket om: Att där ska gallras oppepå, att det oftast sedan generationer funnits mycket blåbär och lingon att plocka, (ibland också svamp men nu för torrt) , att det är tufft att gå upp dit, det är kliva och klänga rätt länge. Vi var där med hundarna i går  kväll lördag, en svettig marsch.
 
Här satt Roland och vän Daniel Ligné för några år sedan och gjorde brasa medan de väntade på upptag på hare med hunden Jazz.  Efter en stund gick Roland några meter därifrån och fick se hur haren hoppade upp. Se bilden nedan! Här var det. Jag undrar hur det fungerar att Roland kan komma ihåg hundratals jakter i detalj, även för många år sedan. Jag bara glömmer
 
 
Det är brant skogsväg hit upp fast det syns inte på bilden.  När ladugården på Liane byggdes så hämtade man virke här uppe och sedan sågades det på plats. Stödbenen till ladugården, var så där 10 meter långa. Allt släpades med häst och lunnekälke troligtvis på vintern härifrån. När det gick över bergknallarna så lyfte det kälken så den var högt över hästen.  Sen vägde det tillbaka,  Rolands pappa och farbror Nils fick köra försiktigt.
 
Allt virke lades upp på Liane och  Melvin Levin kom med en transportabel såg och sågade allt.  Sen byggdes ladugården, 1935 - 36, och det ska ha varit en byggmästare från Åsebyn vid namn Svensson som byggde. Han sägs ha fått 30.000 kr för arbetet. Kyrkan som ägde gården, släppte till allt materiel. Eventuellt ingick även ladugården  på Prästgården i det priset.
 
 Och här är Roland och PI s älgpass. ;- ).
Det är trevligt att gå med hundarna i skogen. Ett par fästingar hittade vi krypande på kläderna och jag hittade säsongens första älgfluga bakom örat där de brukar parkera sig. Egentligen har vi inte haft några älgflugor alls i år och inga mygg. Kanske kommer.
 
 Idag är det hundsläppdags!!! Transportsträckan med kopplad hund i skog och mark är över, slipper trassla med långa linor. Kan börja träna hundarna på allvar. Gissar att Roland drar iväg ut.  Sen ska vi på trav, äta gott i travrestaurangen och hurra för en gäst som fyller år. Men mer om det senare.
 
Viltrapport från igår: Såg två älgar på förmiddagspromenaden med Seffrin, ko med kalv. Från bilen vid lunchtid såg jag två rådjur, en get och en killing vid Prästgården och ett rådjur vid Sand lite senare (kan ha varit fler men vi såg bara ett)

Kor är fina djur!

Man blir liksom lugn bara av att se dem! Här på Liane - Prästgårdens åkrar närmast sjön så har våra arrendatorer Jakobsson ungdjur på bete. Så himla roligt att se dem varje dag. Den högsta punkten är favvostället och här finns mineralsten också. Inte en enda gång har de rymt i år - än! Ibland går de ut ur fållan nere vid älven om vattnet står lågt och de tar sig runt stängslet.

Andra grässkörden här på Liane!

Dags för andra grässkörden här på Liane! Våra arrendatorer Bröderna Jakobsson o söner dundrade in med sina maskiner idag. Den här har tio meters arbetsbredd. Den gör alltså lika mycket på ett drag som Rolands pappa fick gjort på 7 drag! Och så går det minst dubbelt så fort. Det är nya tider men det betyder tyvärr inte att det är lättare att vara bonde idag, tvärtom!
 
Idag var det Olles  son Rasmus som körde den här maskinen. Den  skär, krossar och stränglägger.
 
 
 
Sen kom Götes son Erik och körde hacken som samlar ihop gräset. Olle o David kör varsin traktor  med container som samlar upp gräset.  Det såg ut att vara rätt lite gräs, men det var mer än man kunder tro längst ner. Det är sammanlagt ungefär 35 hektar som är gräs så det blir inte färdigt idag.
 
När Roland brukade gården själv så tog det rätt lång tid jämfört med nu. Hoppas det går bra för bröderna Jakobsson och Wermlandsmejerier med närproducerat. Ett himla bra jobb gör de alla inblandade!

Gräset körs in i en rasande fart!

 Just här är det paus för lite justering av slaghacken. Jag är osäker om det heter så fortfarande, kanske är en allt för ålderdomlig benämning på den maskin som tar upp från gräset från marken och sprutar det i en container
Bilderna här är nedanför Liane och Olle kommer gående. Grässkörden är ett stort evenemang här i bygden under några dagar och vi är inte så få  som gärna vill kolla hur det fungerar. Här är Stig som kommit med sin moped. Bilarna är fler än vanligt och kör sakta förbi.
 
Här är några till inblandade av dem som kör maskinerna, traktorn, hacken och som hämtar containrar och kör till Långserud, några mil härifrån där Jakobssons har sin stora gård Guterud. Det är numera ett stort jordbruksföretag som har även gården Säter mot Åmål. Från början var det bröderna Olle, Göte och Kent men nu är det även deras barn som är med och kobesättningen består av flera hundra kor. Man levererar mjölk till bl.a. Wermlands mejeri i Nysäter.
 
 
 
 

Meddelande till dom på Guterud!

Det har grott, växer som värsta nu i åskväder!

Tidigare inlägg