Nu är det ladugårdens tur!

Roland ville få till en stor öppning till ladugården för att kunna utnyttja den på något sätt. Den har ju stått oanvänd några år. Den byggdes av Svensson, byggmästare i Åsebyn. Han hade 30.000 i ersättning för Liane och Prästgårdens ladugårdar men då räkandes inte något materiel med. Melvin Lewin sågade allt virke. Han hade en lastbil med en sågbänk o stor klinga. Thyko o Nils och Oskar Boberg körde allt virke från Liskifta, från Liskogen och så sågades det til  bygget. De sneda stödbenen är hela stammar bortåt 10 meter långa körde de en och en på kälken ner till Liane. När de hade de här stockarna på släden så blev det vågmat ibland. Det innebar att kälken var ibland uppe luften. Det gällde då att styra rätt så att hästen hamnade rätt i skaklarna igen. Rolands pappa Thyko och farbror Nils bar tegelpannor till ladugården upp på taket. Den är 58 meter lång och 10, 35 m bred. De  gjorde det på två och en halv dag och tjänade 25 kr varje dag eller för alltihop. Vet inte riktigt. 
 
Som kuriosa berättas att spänn gick ur klingan för Melvin. Då tog han loss klingan, hängde den i ett rep över axeln och gick till ålderdomshemmet i Guttarbol. Där fanns en gammal nedlagd smedja, men det fanns ett stort städ kvar. Melvin knackade ut spänn i klingan, en konst var det.  Kanske med en kulhammare, började i centrum på klingan och arbetade sig ut. 
 
Han som gjorde murarjobbet på ladugården han gjorde det på sommaren. Han bodde i ett tält nere vid sjön, vid bryggan. Han var en charmör och hade damsällskap i tältet. Då gick Rolands pappa Thyko och Ragnar på Holstorpet dit och drog opp tältpinnarna. Sen skulle de springa därifrån, men Ragnar snubblade på snörena och ramlade. ;- ))
 
Grannen Seffrin (Severin Karlsson på Litorpet som vår tax är uppkallad efter) grävde alla plinthål. Varje hål var 60 cm gånger 60 cm och 1.20 djupa dvs frostfritt.  Han var ju handikappad med klumpfot men klarade detta. 
 
Harry Hvitfeldt var med och målade ladugården.  Han målade för hand en minnesstämpel,1937, med en handmålad cirkel runt och den är absolut cirkelrund, fint hantverk. 
 
Den här ladugården och den på Prästgården var de första här som byggdes med fribärande stödben. 
 
Den är byggd för 16 mjölkkor, 4 hästar i stallet, stor fölbox, 6 kalvar och en grisegåle.  
 
Det var ju dessutom två stora lador för hö / halm / spannmål. Man tröskade inomhus på den tiden. Och en höskulle ovanpå alltihop. 
 
Taket lades om på femtiotalet eftersom det var något fel på tegelpannorna. De släppte in vatten och frös sönder.  Det jobbet var Rolands morfar Agnar med på och hans son Kjell, kanske någon mer 
 
 Nu måste en del av väggen rivas för att sätta dit en större dörr. Enligt Erik på Öna så ska man börja riva väggar nerifrån. Sen gör tyngdlagen en hel del av jobbet. Han gillade att riva väggar.
 
 Nu är det Erik och Roland som river.
 
 Inne i ladugården så har Roland bilat bort foderbordet. Och visst är det nostalgi att se de gamla tavlorna på korna som hänger kvar. 
 
 
 
 Samtidigt så har Evert fått byta takrännan. Och han har kollat så vattnet kommer att rinna åt rätt håll. ;- ))
 

Magasinet på Liane

Det här är magasinet (Boa) på Liane. Roland har låtit måla det förut, bytt tak och fick hjälp av Robin att göra en klättervägg på gavelsidan. Det byggdes någon gång på 50-talet, (51 eller 52 enligt Åke på Elgtån), av Helge på Tallbacka och hans bror  Ivar  (vaktmästare på skolan i Svensbyn, gift med Hagar vars mobror var Oskar Boberg på Liane som var Rolands farmors bror).  Kanske var en tredje broder Kalle i Kjestad med också. De var duktiga hantverkare, Ivar var också smed. 
 
Magasinet  användes till förvaring av spannmål i de två översta våningarna. Det bars upp för trapporna  i säckar som var uppåt 100 kilo tunga. Sen byggdes en spannmålstork på andra våningen och när Roland var bonde så skickades kornet och havren dit upp med en maskin in genom en öppning i väggen för att läggas på torken. Sen sattes fläktarna på och blåste luft genom säden så att vattenhalten skulle gå ner och det kunde förvaras utan att bli förstört.  Spannmålet krossades sen vartefter under året och användes till foder för korna. 
Numera fyller spannmålstorken ingen funktion så Erik o Evert fick ta bort den.
 
 
Magasinet är mycket gediget byggt, skulle ju kunna bära stor tyngd. Det är tätt mellan bjälkar och takstolar
 
Roland pekar ut en gammal gedigen hantverksmässig skarv, Fransk lås.
 
På andra våningen finns nu ett fint trägolv när torken är borta. Om det regnar vid midsommar kan vi ha mat och dans här ;- ))  Asch, klart att vi inte ska ha men det fria utrymmet ger möjligheter och plats för förvaring
 Magasinet skulle kunna bli ett vackert bostadshus med hela tre våningar ;- ))  Fast det är inte aktuellt just nu.
 
Magasinet är alltså tre våningar och två stadiga trappor leder opp. Det var  här som man förr bar spannmål i säckar upp. Ibland kunde det bli en tävlan om vem som kunde bära mest och tyngst. Längst ner i magasinet brukade Rolands mamma Maj ha salttinan och där hängdes också slaktade grisar upp
 
Tor Axelsson på Furnäs, lanthandlaren, levererade allt virke till magasinet när det byggdes. Hans namn finns här o där på trävirket. Han hade ett stort sortiment, från mjöl och socker till byggmateriel och kläder. ;- ))  Nästa projekt på gården är att ta upp en  större öppning i ladugården. Det pågår nu och mer om det i inlägg framöver. 

Färdighugget i skogen för i år

 
Roland har avslutat årets skogsarbete i egna skogen. Det mesta är nog utplockat här uppe efter vägen till Sandevad. 
 
Det är upplagt i olika sortiment och väntar på att hämtas, förhoppningsvis innan tjälen släpper. 
 
Nu börjar Roland  med veden istället. Vi eldar ju med ved i vedpanna så det går åt en del under ett år.
 

Liane Gård - Lihaget ....

... heter vårt hus. Vi byggde det 1977, har alltså bott här i drygt 40 år.  Vi började gräva grunden i april,  den dagen då jag kom hem från BB med yngsta barnet, son Mattias som nu bor i Seattle. Sen flyttade vi in på hösten, i oktober till älgjakten. Då hade vi alltså tre barn med oss; Malin drygt tre år, Markus nästan två år och Mattias ett halvår.  Huset blev m.a.o.  fullt direkt och det var skönt att äntligen få gott om plats. Dotter Malin bor nu i Umeå och son Markus i Stockholm.
 
Innan vi började bygga så högg Roland ner skogen som var här. Ett mindre skogsområde kallas hag här, därför blev Lihaget husets namn, alltså  ett mindre skogsområde på Liane Gård.  Platsen valdes, nära Liane,  för Roland var inriktad på att ta över jordbruket på föräldrahemmet. Så blev det också så småningom. Det var först mjölkkor och senare köttdjur sammanlagt 20 år. Men dels blev  det olönsamt att bara ha 20 djur, dels blev Roland allergisk mot nötkreatur så det avslutade vi.  Roland, som är snickare från början, återgick till att ha en liten byggfirma. Jordbruksmarken, tror det är 60 hektar, arrenderades ut till bröderna Jakobsson i Långserud. De har tagit väl hand om den sedan dess. 
 
Skogen, tror det är så där 100 hektar,  sköter Roland själv förstås. Det är liksom vinterjobbet varje år. 
 
Tja så här blev det. Jag gillar fortfarande huset och att bo på Lihaget, fast nu när vi blir  äldre kan jag ju ångra att vi byggde hus med källare. Det blir mycket spring i trappan och det kommer vi inte att orka på ålderns höst. Men fint är närheten till vilda djur och natur. Dessutom har vi haft tur och fått jättebra grannar på Litorpet och Ligärdet rätt nära oss. Det betyder mycket.
 
När jag ser bilden så här så inser jag att vi måste ta bort tujan och idegranen vid husväggen. De är för stora nu. Och jättegranen till vänster bakom huset ska bort. Den var en liten planta när vi byggde. Sen var den julgran med belysning i många år, men nu tar vi oss inte upp i den ens med skylift. 
 
Längst fram i bild till vänster finns ett lönnträd som numera är rätt stort. Det hängde med som liten planta när min mamma flyttade hit syrenbusken från mitt föräldrahem. Det växte två stora lönnar vid infarten till föräldrahemmet i Bäck.  Mamma flyttade hit många perenner, buskar och träd. Det mesta finns kvar, växer och frodas.

-Hej då timret som växt på Liane!

Bilarna hämtade timmerstockarna igår och i natt. Om det är någon tall med så tror jag den ska gå till Hilmer, men gran neröver Sverige, ev med tåg. Lamporna är otroligt effektiva och lyser upp arbetsplatsen. Roland lät göra en liten slutavverkning på drygt 1 hektar och nu är det mesta hämtat. Gårdens träd är på många sätt gårdens historia, jag har skrivit om det i ett tidigare blogginlägg under kategorin "GÅRDEN"  till höger här på bloggen eller i raden nedan.

Trädens histora är också gårdens historia

Man kan räkna årsringarna och se hur gammalt ett träd är. De äldsta i den här traven är så där 80 år. Innan det blev skog på det här området så var det betesmark,  när Rolands pappa var barn. Det var för får och kor. Skogen här är inte planterad utan självföryngrad, vilket innebär att träden har olika ålder.   1977 så gallrades området och man kan se att tillväxten blev bättre efter gallringen, årsringarna blir bredare. Gallring ger mer ljus och utrymme åt träd. Det blir mer grönmassa och trädet växer bättre. Det är  en nödvändig del av skogsbruket.
 Traven närmast är timmer och längre bort ligger det som ska bli papper. 
 
Timmer, grantimmer som ska sågas till plank och bräder
 
Massavedhögen, den ska alltså bli papper. Nu är avverkningen avslutad och allt är upplagt för avhämtning.
 
  Klentimmer är detta. Det blir sågade trävaror i klenare dimensioner
 
 Rötved
 
Lövmassa asp 
 
Också massaved
 
 Björkmassaved
 
 Tall sågtimmer. 
 

Skogen på Liane

Det hör skog till Liane, så där 100 hektar tror jag. Den ska skötas förstås med röjning, gallring, avverkning och plantering. Roland gör en hel del själv varje vinter, men just avverkning av ett område kan vara bättre att leja bort till skogsföretag, eftersom de har maskiner. Skogsbruk  handlar dels om ekonomiskt långsiktighet, dels om miljötänk. Skog växer i bortåt 80 - 100  år och är alltså något man sysslar med på lång sikt. Man måste balansera utgifter och inkomster från skogen på ett vettigt sätt och över generationer. Plantering och röjning är bara arbete/  utgift, gallring går ofta jämnt ut / ger liten inkomst medan avverkning kan ge en inkomst.
 
  Miljötänket handlar om att skogen tar upp det vi vill bli av med i luften medan den växer

Skogens förmåga att binda koldioxid är klart positiv för klimatet.

Totalt sett binder den svenska skogen upp emot 140 miljoner ton koldioxid varje år – i stammar, rötter, grenar, barr och löv. Det är dubbelt så mycket som de svenska utsläppen av koldioxid.

.  Sen när den har slutat växa så bidrar den inte längre till en bättre luft för oss. Då är det ur miljösynpunkt bättre att avverka och plantera nytt som får ha god effekt framöver. 
 
Just nu körs det ut virke från en liten avverkning på Liane, inget stort kalhygge, bara några få hektar färdigväxt skog. Det väntades med utkörningen tills det var fruset i marken så vi slapp få stora körskador i området. 
 
Jag pratade med mannen som kör den här maskinen för att ta reda på vart Liane-skogen tar vägen sen. Jag trodde ju att pappersvirket skulle gå till Gruvön i Grums där man saknat virke för sin produktion kunde vi läsa om i NWT för ett tag sen. Man förlorade stora pengar på virkesbrist. Men icke. Det är marknadskrafterna som råder så granmassan går till norska Halden, tallmassan till Billingsfors, timmer dels till Hilmer, dels  via tåg till södra Sverige. Hoppas jag minns rätt nu och inte har blandat ihop nåt. 
 
Det är i alla fall jäktigt med skogsmaskiner nu när alla vill ha utkört, det jobbas vardag och helgdag. Många duktiga småföretagare håller på med sånt här i skogrika Värmland. 
 
 

Bästa Ove på XL bygg kom med takplåten!

Och rör o rännor! Hela paketet skickas upp på ställningen vid magasinet. Ett varsamt precisionsarbete styrt av handrörelser som är magi för oss som inget begriper.;-)) . Roland och Erik tar emot. 
 
Fantastiskt väder har vi haft idag. Det började i morse med lite frost och fin soluppgång. I solen var det varmt under dagen, så jag  plockade bort vinterståndare nere på Liane i solgasset och kapade buskar och rensade runt vårdträden. Det gick inte att vara inne och putsa fönster i det vackra vädret som jag hade tänkt. Grovtvätt har jag gjort i alla fall med en del bäddmadrasser och täcken. Bra tork med lite vind och mycket sol. Sen får tumlaren göra resten. Och en långpromenad med Seffrin blev det, drygt 3 kilometer. Nu ska vi snart begå ankan! Så spännande. 

Sista vackra höstbilden över Liane!

Det är vackert på hösten när löven är gula, organge och röda. Det är ett färgskådespel när solen skiner.  Men nu är det förstås, som alltid, slut när höststormarna sätter in och blåser bort lövverket. Kala träd har också sin tjusning men det låter vänta på sig ett tag. Och visst märks det att det är höst, på måndag börjar älgjakten här. Men redan under helgen kommer de första jaktgästerna.Det blir liv och rörelse i bygden. Barnen är lediga från skolan under älgjaktsveckan, en tradition sedan länge. Egentligen är det samma lov som andra kommuner har i skolorna vid Allhelgona, som höstlov.
 
I kväll ska vi till goda vänner och äta något jag tror vi aldrig ätit förut; anka. Det ska bli spännande och jag ska ha med förrätt enligt önskemål från värdparet. Vi gläder oss åt att ha flera goda vänner som är matglada, det blir trevliga sammankomster. Dagen annars idag blir fylld med grovtvätt, sånt som behöver solsken för att torka, strykning, kanske något fönster till puts och någon timme jobb vid datorn. Och något gående med tax. 

Takbytet fortsätter!

Det blir nya vindskivor på magasinet också, vita sådana. Nya taket kommer att gå ut lite längre från väggen än tidigare. Och sen blir det vita knutbrädor. Här håller Roland på med vindskivorna. Han har målat dem andra gången idag från ställningen. Det ska bli vita rännor och stuprör också tror jag. 
 
 
 

Nytt tak blir det på magasinet på Liane

Ställningen kom opp igår och nu börjar Evert, Erik och Roland med själva taket. Trävirke  som skickas upp är sågat från egen skog, en skön känsla att bygga på egna hus med det. 
 
 

Nytt tak på magasinet på Liane blir det

Idag kom ställningarna och ställningsbyggarna. Det måste man ha för att bygga så högt som detta. Och vem som helst får inte bygga ställning längre, det krävs licens. Bra för säkerheten. Sen ska man inte ha fördomar om vad kvinnor orkar och inte orkar. Två av tre byggare var alltså kvinnor och de jobbade på flitigt med det här tunga arbetet. Och de höll på en bra bit längre än en vanlig arbetsdag! Heder åt tjejerna (och killen förstås!)
 
 
Det är tänkt att taket ska gå ut längre än det gör nu så det skyddar klätterväggen lite bättre.

Tredje grässkörd runt Liane, historiskt.

Det har aldrig hänt förut, bara två har det varit. Nu svischade Rasmus runt med  maskinen och den tar massor av gräs på en gång, lägger det dessutom prydligt i en rad mitt i så att det blir lätt för nästa maskin som ska ta opp det hela. 
Här är utsikten från köksfönstret.
 
Här kör han nere vid Gropejâle.  
Tror att i princip allt slogs under dagen idag på Liane, så där bortåt 60 hektar. Men säkert hann Rasmus med mer ändå. Vid de tidigare skördarna på våren / försommaren så är vi alltid rädda för rådjurskid ska skadas, men nu är den risken borta i alla fall. På bilden ovan syns hur gräset ligger i strängar men också hur fint det blev när Roland slog ner skärmen av träd och buskar på den här östra kanten av tomten. 

Kor (kvigor) är så fina djur!

Känns bra att de får en fin sommar här på Liane - Prästgården med stora ytor att röra sig på, bra bete och nära till sjön för vatten. Tog bilden häromdagen och de är ett fint inslag i omgivningarna. Tyvärr är det långt mellan nötdjursbesättningarna numera och längre lär det bli. Jag hör till dem som håller tummarna hårt för att vi ska kunna ha kvar en svensk matproduktion med eller utan EU-medlemskap. 

Klätterväggen på Liane är nu på plats!

Roland satte plywoodplattor på magasinsväggen på Liane och Robin beställde greppen. Idag måndag var det dags att sätta planerna i verket!
 
Robin, Roland, Bobo och Bill hjälptes åt.
 
 
Roland gjorde fästen till selarna på insidan magasinet uppe på tredje våningen.
Barnen var med och kollade utsikten. Robin är precis bredvid fönstret här och jobbar.
 
Handtvätt efter magasinsbesök, mycket lort där.
 
Lite sand neranför
 
 
Här gör Robin den gröna vägen till vänster. Den blir lite svårare än den röda.
 
För mig är det svindlande höjd, c;a 7 meter upp till nocken. Men Robin jobbar alltså med klättring till vardags i Stockholm och har inga problem med det.
 
 
Under tiden började son Markus på projektet måla på Liane. Tvätt först.
Mammor och barnen var  nere vid stranden hela eftermiddagen, det blev hyfsat varmt fast lite blåst. Lilla Bonnie vill inte släppa ifrån sig dockvagnen. Hon drar omkring på vagnar hela dagarna just nu och bäddar ner saker i dem. ;-))
 
Till slut var vi alla bjudna på Markus köttbullar. Han gör efter recept från sin farmor Maj som bodde många år på Liane. 

Fotbollsmål blir det på Liane!

 
Roland började med det idag. Vi läste hur stort det skulle vara på nätet och att man kan köpa nät till. Det blir ju jnuiorstorlek förstås. 
- Nej, det blev inte bra, konstaterade Roland med kritiska snickarögon. 
 
Han hade förstås mätt från marken, men den lutade så mycket, det blev långt ifrån vågrätt mål. 
 
Gjorde om och blev nöjd. Nu är det både vågrätt och lodrätt ;-)) Båda målen är färdiga så här långt. Nu ska vi beställa nät till dem. 
 
Nu åker vi till goda vänner för att äta tillsammans. Ska bli kul! Får se om vi överlever knotten! Eller kanske sitter inomhus.
 

Ogräsbekämpning på Liane med brännare!

Igår mändag blev det ogräsbekämpning på Liane. Jag fick snabba mig mellan den hårda vinden och regnet. Det var någon timme där emellan som var både vindstilla  och torrt. Ogräset på Liane försöker jag ta död på med hjälp av den här brännaren, gastub med ett rör. Vill inte använda bekämpningsmedel eftersom barnbarnen ska vara där i sommar. Jag hann även krafsa lite i rabatterna och få bort det värsta. Det torra i buskarna fick sig också en duvning.  Det får duga även om det finns mer att göra. Roland satte upp den nya vimpeln och röjde gräs som inte robot-Einar kommer åt. Om någon vecka drygt så ska det vara fullt ös här med glada hopp och skratt.
 
I kväll ska vi ha grillknyte på stenen i sjön med goda vänner. Det ska bli roligt. 
 
Vill bara påpeka att både huset och flaggstången är helt lodräta. Det är mobilens kamera som vill ha vidvinkel och då blir det så här. ;-))

Flaggan på plats igår söndag!

 
Flaggan kom på plats igår söndag. Men några blommor att sätta under fönstren eller på verandan hittade vi inte.'
 
 

Nytt redskap för att klippa gräs!

Det finns massor av gräs på Liane som behöver klippas och hållas nere under sommarhalvåret. Inköp av en sån här maskin (jag vet inte ens vad den heter! Ha Ha...!)  har varit på gång länge, men nu blev det allvar. Första provrundorna är gjorda. Funkar jättebra! Gräsröjare kanske???
 
Vi har just ringt och sjungit för en närstående som fyller år och så ska vi förbereda grillning här på altanen med två goda vänner som just kom till sitt hus. Det blir svensk fläskfilé och hemgjord bratwurst.  Och sallad från pallkragen vid altandörren! Vi har riktigt fint väder med så där + 20 grader. 

"Lilla Liane" ska lekstugan heta!

 
En god vän brände den fina namnskylten och nu är den på plats.
 
Entrén är i ordning
 
De små bänkarna är så fina!
 
Sockeln runt om är klar så att inte gräsklippar-Einar ska ta sig under och fastna. Nu fattas blommor under fönstren och flaggan över ingången.

Tidigare inlägg