Shopping är nyttigt...
..för kropp och själ!! Absolut!!
Nu har jag varit ensam en hel dag i Karlstad och bara shoppat loss. Vilken semester! Ingen har stått bredvid mig nervöst trampande med blicken på klockan eller älgande iväg likt en värmesökande kryssningsrobot mot Biltema (härmar Anne!).
Shopping är alltså nyttigt för man är hela tiden kreativ! Det gäller ju att i tanken föreställa sig hur just den prylen kommer att se ut hemma, eller hur just det aktuella plagget kommer att se ut tillsammans med andra kläder. Så håller det på hela tiden, timme efter timme, trevlig tankeverksamhet! Och på mig fungerar det kontemplativt, jag blir glad och uppåt. Antar att det är samma mekanismer som fick jägartidens kvinnor att glädjas över en lyckad insamling av rötter, nötter och frukter som skulle få familjen att överleva vintern! För min del handlar alltså samlandet inte om att överleva vintern förstås, utan mer om att second hand butikerna kommer att överleva vintern när jag tvingas rensa ut gammalt för att få plats med det nya.
Det är nyttigt för kroppen också. Jag har gått minst en mil idag, IKEA runt två varv och så ut och in ett par gånger. Sedan Bergvik, alla butiker! Minst en gång var! Jag är inte så tränad på det här, tillfällena till avancerad shopping är begränsade i Sillerud. ICA Sillerud går man runt på några minuter. Gubben kan slänga sig i väggen. Han har ju bara cyklat en mil idag. Jag har gått minst den sträckan!
Jag har kollat på ny kamera (den gamla är ju borta!) och ny mobil (den gamla är minst 5 år och skröpplig, går inte att messa) och diverse skåp till tvättstugan och så kläder förstås. Fast kläder är lite trist just nu. Det är mest utplockad rea på rean och det nya inför hösten / vintern har inte kommit 'än. Jag inhandlade i alla fall några skjortor som ska matcha mitt nya lönnfeta jag. Det är dyrt att gå upp ett par - tre kilo! Priset per kilo viktökning är rätt högt om man så säger :-)
På IKEA köpte jag ett skåp som visade sig vara tyngre än jag kunde lyfta. Inne i varuhuset trädde en personal in och hjälpte till att få upp det på vagnen när hon såg att jag låg på alla fyra och stånkade. Men sedan ute på parkeringen visste jag inte hur det skulle gå till att få det från vagnen till bilen. Jag chansade och frågade första bästa gubbe, men självklart så hade den stackarn diskbråck och fick inte lyfta något. Pinsamt! Han tittade skamset och omanligt ner i asfalten medan hans fru högg i och hjälpte mig hysta in paketet i bagagen. Annars hade jag fått riva isär paketet och ta in en del i taget. Möblerna är ju byggsatser numera.
Gubben däremot var hemma idag, målade golvet i tvättstugan och tog sig sen en tur till hembygdsgården. Han cyklade med Jazz dit. Idag fredag, sista dagen i Sellereveckan på hembygdsgården, kunde man köpa gammaldags mat; môrske, motta, fläsk och lingonsylt. Kanske kalvdans också.
Nu har jag varit ensam en hel dag i Karlstad och bara shoppat loss. Vilken semester! Ingen har stått bredvid mig nervöst trampande med blicken på klockan eller älgande iväg likt en värmesökande kryssningsrobot mot Biltema (härmar Anne!).
Shopping är alltså nyttigt för man är hela tiden kreativ! Det gäller ju att i tanken föreställa sig hur just den prylen kommer att se ut hemma, eller hur just det aktuella plagget kommer att se ut tillsammans med andra kläder. Så håller det på hela tiden, timme efter timme, trevlig tankeverksamhet! Och på mig fungerar det kontemplativt, jag blir glad och uppåt. Antar att det är samma mekanismer som fick jägartidens kvinnor att glädjas över en lyckad insamling av rötter, nötter och frukter som skulle få familjen att överleva vintern! För min del handlar alltså samlandet inte om att överleva vintern förstås, utan mer om att second hand butikerna kommer att överleva vintern när jag tvingas rensa ut gammalt för att få plats med det nya.
Det är nyttigt för kroppen också. Jag har gått minst en mil idag, IKEA runt två varv och så ut och in ett par gånger. Sedan Bergvik, alla butiker! Minst en gång var! Jag är inte så tränad på det här, tillfällena till avancerad shopping är begränsade i Sillerud. ICA Sillerud går man runt på några minuter. Gubben kan slänga sig i väggen. Han har ju bara cyklat en mil idag. Jag har gått minst den sträckan!
Jag har kollat på ny kamera (den gamla är ju borta!) och ny mobil (den gamla är minst 5 år och skröpplig, går inte att messa) och diverse skåp till tvättstugan och så kläder förstås. Fast kläder är lite trist just nu. Det är mest utplockad rea på rean och det nya inför hösten / vintern har inte kommit 'än. Jag inhandlade i alla fall några skjortor som ska matcha mitt nya lönnfeta jag. Det är dyrt att gå upp ett par - tre kilo! Priset per kilo viktökning är rätt högt om man så säger :-)
På IKEA köpte jag ett skåp som visade sig vara tyngre än jag kunde lyfta. Inne i varuhuset trädde en personal in och hjälpte till att få upp det på vagnen när hon såg att jag låg på alla fyra och stånkade. Men sedan ute på parkeringen visste jag inte hur det skulle gå till att få det från vagnen till bilen. Jag chansade och frågade första bästa gubbe, men självklart så hade den stackarn diskbråck och fick inte lyfta något. Pinsamt! Han tittade skamset och omanligt ner i asfalten medan hans fru högg i och hjälpte mig hysta in paketet i bagagen. Annars hade jag fått riva isär paketet och ta in en del i taget. Möblerna är ju byggsatser numera.
Gubben däremot var hemma idag, målade golvet i tvättstugan och tog sig sen en tur till hembygdsgården. Han cyklade med Jazz dit. Idag fredag, sista dagen i Sellereveckan på hembygdsgården, kunde man köpa gammaldags mat; môrske, motta, fläsk och lingonsylt. Kanske kalvdans också.
Målning o målning o målning...
känns det som att det har blivit.
På allmän begäran :-) visas nu bilder från vårt målningsprojekt i tvättstugan i källaren. Mina bästa bilder på läget "före" försvann ju med kameran så de har jag inte kvar. Men det ska till slut när vi är färdiga bli bilder på slutresultatet i alla fall.
Jag orkade inte se den giftgulgröna färgen på väggen så vi målade över alltsammans med vitt!!
Jag skämdes duktigt när vi kom ner till den hjälpsamme färghandlaren för att handla igen! Men nu är jag jättenöjd!
Procedur 1, från rött till gult. Den röda färgen har varit fin en gång i tiden, det är snyggt med rött bakom vita maskiner och till vitt tak. Men nu var jag ju trött på den och ville ha en ljus, glad färg. Men det var inte skarp gulgrön jag tänkt mig. På färgkartan såg det ut att vara en mild färg. Men med lysrörsljus blev den här nästan bländande, det hände något i ljuset. Jag skriver "jag" här för det är jag som har hand om tvätten i familjen så det här är "mitt rum".
Procedur 2, från gult till vitt. Här syns bättre hur hemsk den gula färgen blev. Nu är det vitt och fint och med träfärgat till det så kommer det att bli bra, ljust och vänligt. Ännu återstår golvet och inköp av diverse förvaring. Det blir ett utdragbart högskåp för att förvara kemisk-tekniska artiklar och ett bänkskåp för att dölja de fula rören efter ena väggen. Torkskåpet funkar inte men får stå kvar utan dörr för det är så bra att hänga upp ocentrifugerade kläder i, kläder som det rinner av. Kanske väljer jag att köpa en torktumlare också, det har vi aldrig haft. Normalt torkar jag tvätten på linor i tvättstugan när det inte går att hänga ute och vi kör luftavfuktaren om det behövs. Det fungerar jättebra.
När det blir rätt färg är det roligt att måla! Jag tycker verkligen det. (Tog bort bilden!)
Igår kväll, torsdag, efter målningsarbete så unnade vi oss lite god mat. Vi gjorde klyftpotatis som fick ligga några minuter i olivolja och timjan, mycket finhackad vitlök och lite örtsalt. Sen i långpannan på bakplåtspapper så det inte fastnar. Det tar bara 10 minter- en kvart så är den färdig. Himla god blir den och liknar inte alls de köpta färdiga. Till det blev det grillad fläskflé i alla enkelhet.
På allmän begäran :-) visas nu bilder från vårt målningsprojekt i tvättstugan i källaren. Mina bästa bilder på läget "före" försvann ju med kameran så de har jag inte kvar. Men det ska till slut när vi är färdiga bli bilder på slutresultatet i alla fall.
Jag orkade inte se den giftgulgröna färgen på väggen så vi målade över alltsammans med vitt!!
Jag skämdes duktigt när vi kom ner till den hjälpsamme färghandlaren för att handla igen! Men nu är jag jättenöjd!
Procedur 1, från rött till gult. Den röda färgen har varit fin en gång i tiden, det är snyggt med rött bakom vita maskiner och till vitt tak. Men nu var jag ju trött på den och ville ha en ljus, glad färg. Men det var inte skarp gulgrön jag tänkt mig. På färgkartan såg det ut att vara en mild färg. Men med lysrörsljus blev den här nästan bländande, det hände något i ljuset. Jag skriver "jag" här för det är jag som har hand om tvätten i familjen så det här är "mitt rum".
Procedur 2, från gult till vitt. Här syns bättre hur hemsk den gula färgen blev. Nu är det vitt och fint och med träfärgat till det så kommer det att bli bra, ljust och vänligt. Ännu återstår golvet och inköp av diverse förvaring. Det blir ett utdragbart högskåp för att förvara kemisk-tekniska artiklar och ett bänkskåp för att dölja de fula rören efter ena väggen. Torkskåpet funkar inte men får stå kvar utan dörr för det är så bra att hänga upp ocentrifugerade kläder i, kläder som det rinner av. Kanske väljer jag att köpa en torktumlare också, det har vi aldrig haft. Normalt torkar jag tvätten på linor i tvättstugan när det inte går att hänga ute och vi kör luftavfuktaren om det behövs. Det fungerar jättebra.
När det blir rätt färg är det roligt att måla! Jag tycker verkligen det. (Tog bort bilden!)
Igår kväll, torsdag, efter målningsarbete så unnade vi oss lite god mat. Vi gjorde klyftpotatis som fick ligga några minuter i olivolja och timjan, mycket finhackad vitlök och lite örtsalt. Sen i långpannan på bakplåtspapper så det inte fastnar. Det tar bara 10 minter- en kvart så är den färdig. Himla god blir den och liknar inte alls de köpta färdiga. Till det blev det grillad fläskflé i alla enkelhet.
Agenda
Det blev fel färg i tvättstugan och det är så himla deprimerande efter allt slit.
Det som borde ha varit milt gultonad gräddfärg på väggarna blev i praktiken äckligt stickande vrin-gröngult! Det finns inget svårare än att måla gult, jag vet! Och ändå lär jag mig aldrig av misstagen. Skitt! Ochjag kan aldrig skylla på någon annan heller, det var jag som valde färg och det är exakt den nyans som syns på färgkartan, så jag är inte lurad. Jag kommer aldrig att visa eländet på bloggen och jag kommer att rysa varje gång jag går till tvättmaskinen! Men nu är det gjort.
Vad händer framöver?
Vi ska på hundutställning i Torsby för att ställa ut Jazz. Vi passar på att samtidigt göra en kulturtur och stanna till här och där på vägen upp över Fryksdalen. Det är vackert och finns mycket att se.
Det ser ut att hinna bli några dagar i Stockholm också. Gubben ska hjälpa LA-sonen med något i lägenheten. Jag är väldigt sugen på att åka ut till Edsvikens konstmuseum i Sollentuna för att se utställningen som debatterats så hett.
Vi ska vara hemma och se Packmopedsturnén här i Sillerud, nästa torsdag! Vilket evenmang i lilla Sillerud! 500 - 600 personer har redan köpt biljetter och man måste snart sluta sälja. Det går inte att ta emot fler.
Vi glädjer oss alla åt att allt äntligen ordnat sig med sonhustruns papper för att få flytta till Sverige! Himla roligt! Hon och katterna kommer om tre veckor ungefär. Sonen åker till LA ett par veckor innan för att hjälpa till med packningen. Sedan kommer de hit några dagar tillsammans med japanska svärföräldrar och hälsar på i slutet av augusti. Jag ser fram emot att få träffa dem livs levande, jag som inte var med på bröllpet i Kyoto.
(Jag skulle här kunna skriva en mängd elaka saker om invandrarmyndigheten som slarvar bort papper och därmed fördröjer saker och ting men det ska jag inte göra. )
Pedagogik ska fokusera på framgång...
... inte på nederlag enligt senaste forskningsrönen. Visst är det självklart att barn (och säkert också vuxna!) lär sig bättre av sina "lyckanden" än av sina "misslyckanden"! Alltså kan man strunta i att ta upp det som varit fel, man behöver inte ens påpeka felen och misstagen, bara fokusera på framgångarna och det som varit bra, lyfta fram, vrida och vända på och analysera; vad har vi / Du / jag gjort som har fungerat, hur kan vi gå vidare utifrån det. Vi lär oss av framgång och att få lyckas, medan misslyckanden bäddar för nya misslyckanden.
Detta har jag varit övertygad om rätt länge och nu är det alltså bevisat också av forskning. :-)
(Äsch, jag driver lite med forskningen, med hjälp av forskning kan man bevisa nästan vad som helst, men jag blir ju glad varje gång man råkar bevisa något som jag tycker stämmer med verkligheten!)
Marie skriver om tidningsartikeln väldigt bra på sin blogg.
När detta faktum nu är vetenskapligt bevisat och därmed något vi ska sträva efter, så kanske vi också kan få se de här "sanningarna" tillämpade i skolans kompetensutveckling för lärare. Forskningen har ju gjorts på apor och vi lärare är nog rätt nära besläktade med dem så det borde funka, åtminstone kan det kännas som om vi befann oss i ett aphus ibland. :-))
Det vore en himla kick att få syssla med att analysera egna och kollegors eventuella framgångar i yrket under den vecka som ska vara uppstart för ett nytt läsår och som ska vara kompetensutvecklande. Och dessutom få tid att omsätta detta analyserande i praktisk pedagogisk planering också, inte bara nödtorftigt få planeringstid till att ställa ner stolar, plocka fram materiel och lägga schema. Det skulle verkligen ge den kick som behövs för att känna sig stimulerad och full av positiv energi inför ett nytt läsår. Vad har jag / vi gjort som har varit bra och hur kan jag / vi utveckla det. Och inget annat!
Allt för ofta sysslar vi med att gräva ner oss i eländes elände via kvalitetsutvärderingsplanehelvetet alternativt lyssna till putslustiga föredragshållare som i stand up comedy-form talar om för oss vad vi gör för fel och vad vi borde ha gjort istället. Det skruvar mest spiralen neråt, bäddar för mer misslyckanden.
Nu börjar det verkligen kännas som om jobbet närmar sig igen, en och en halv veckas ledighet kvar bara, slut på lovet just när man börjat vänja sig vid att vara ledig.
Jag fasar som vanligt för kompetensutvecklingsveckan före skolstart, den inverkar så deprimerande på mig och det tar flera veckor in på läsåret innan jag hämtat mig från allt eländesfokus, jag vet hur det brukar vara. Men jag ser verkligen fram emot att få träffa kollegorna och barnen!
Detta har jag varit övertygad om rätt länge och nu är det alltså bevisat också av forskning. :-)
(Äsch, jag driver lite med forskningen, med hjälp av forskning kan man bevisa nästan vad som helst, men jag blir ju glad varje gång man råkar bevisa något som jag tycker stämmer med verkligheten!)
Marie skriver om tidningsartikeln väldigt bra på sin blogg.
När detta faktum nu är vetenskapligt bevisat och därmed något vi ska sträva efter, så kanske vi också kan få se de här "sanningarna" tillämpade i skolans kompetensutveckling för lärare. Forskningen har ju gjorts på apor och vi lärare är nog rätt nära besläktade med dem så det borde funka, åtminstone kan det kännas som om vi befann oss i ett aphus ibland. :-))
Det vore en himla kick att få syssla med att analysera egna och kollegors eventuella framgångar i yrket under den vecka som ska vara uppstart för ett nytt läsår och som ska vara kompetensutvecklande. Och dessutom få tid att omsätta detta analyserande i praktisk pedagogisk planering också, inte bara nödtorftigt få planeringstid till att ställa ner stolar, plocka fram materiel och lägga schema. Det skulle verkligen ge den kick som behövs för att känna sig stimulerad och full av positiv energi inför ett nytt läsår. Vad har jag / vi gjort som har varit bra och hur kan jag / vi utveckla det. Och inget annat!
Allt för ofta sysslar vi med att gräva ner oss i eländes elände via kvalitetsutvärderingsplanehelvetet alternativt lyssna till putslustiga föredragshållare som i stand up comedy-form talar om för oss vad vi gör för fel och vad vi borde ha gjort istället. Det skruvar mest spiralen neråt, bäddar för mer misslyckanden.
Nu börjar det verkligen kännas som om jobbet närmar sig igen, en och en halv veckas ledighet kvar bara, slut på lovet just när man börjat vänja sig vid att vara ledig.
Jag fasar som vanligt för kompetensutvecklingsveckan före skolstart, den inverkar så deprimerande på mig och det tar flera veckor in på läsåret innan jag hämtat mig från allt eländesfokus, jag vet hur det brukar vara. Men jag ser verkligen fram emot att få träffa kollegorna och barnen!
Kul beskrivning av familjeshopping...
...har Anne gjort! Läs gärna om mannen som likt en värmesökande missil älgar iväg till Claes Ohlsson osv
Kjell-Åke i Myra från Metbäcken i Torsby...
...ska vi lyssna på i kväll tisdag, på hembygdsgårdens Sellervecka. Han är rolig på ett trevligt sätt. Hoppas benen bär nu efter en lång dag med målarpenslar och rollrar i källaren. Antagligen borde vi har förmyndare som stått i en källare och målat när det är den enda soliga dagen på flera veckor!
Uppdaterat: Kjell - Åke i Myra är en suverän stand up komiker modell Värmland. Han berättar om livet i Metbäcken och om sin uppväxt på ett sätt som får publiken att gapskratta. Och många kom för att höra honom. Det var massor av folk på plats, korv och bröd tog slut. Och det fanns inte sittplats till alla.
Imorgon börjar loppmarknaden 18.00 på Silleruds hembygdsgård. Jag kikade lite idag och det var massor av saker som jag inte kände igen och mycket var egentligen inte alls på loppisnivå utan mycket bättre. Först till kvarn....
Nu steker gubben abborre färsk sådan och ska äta nybakad kaka till det!
Uppdaterat: Kjell - Åke i Myra är en suverän stand up komiker modell Värmland. Han berättar om livet i Metbäcken och om sin uppväxt på ett sätt som får publiken att gapskratta. Och många kom för att höra honom. Det var massor av folk på plats, korv och bröd tog slut. Och det fanns inte sittplats till alla.
Imorgon börjar loppmarknaden 18.00 på Silleruds hembygdsgård. Jag kikade lite idag och det var massor av saker som jag inte kände igen och mycket var egentligen inte alls på loppisnivå utan mycket bättre. Först till kvarn....
Nu steker gubben abborre färsk sådan och ska äta nybakad kaka till det!
Får konst vara vacker och föreställande?
Himla intressant debatt om figurativ konst, utställningen på Edsvikens konsthall, som pågår just nu och boken Figurationer av Lundberg - Rådlund, som anknyter dit.
Jag länkar till några av dem som debatterar som mest just nu, Eva Ström, Sydsvenska Dagbladet, som skrev recensionen som startade alltsammans Anna Brodow Svd, Axess, LAJ, En liten tant, Therese Bohman Lars Vilks och till Börjes konstblogg som skrivit om utställningen och bok tidigare. Hoppas jag fick alla länkar rätt nu!
För att göra det väldigt enkelt och en lång historia kort så är det ungefär så här:
I svenskt etablerat konstliv så är det inte riktigt godkänt att göra vacker konst, figurativ konst, konst som anknyter till klassiska genrer typ Rembrandt. Det finns inte ens någon konstutbildning, så vitt jag vet, för den som till äventyrs skulle vara intresserad av att lära sig att utöva sådan konst.
I Norge har det blivit annorlunda, främst tror jag, för att man har en duktig klassiskt inriktad konstnär som heter Odd Nerdrum. Han målar i olja som Rembrandt ungefär och har under åren blivit omåttligt populär, han säljer för stora pengar och har banat väg för att man i landet kan utbilda sig i klassisk konst.
Nu finns alltså på Edsvikens konsthall i Sollentuna en utställning med figurativ konst, konst som föreställer något , konst som är vacker att se på, och det har skrivits en bok därtill som heter Figurationer.
Eva Ström sällar sig till rådande konstnorm i Sverige och hon menar att den här utställningen är dålig, att den ger associationer till Hitler, nazismen och fascismen (bruna toner!). Hitler fördömde all nonfigurativ konst som Entartet (urartad, egenartad ungefär i översättning) och förbjöd den. Han gillade föreställande konst och uppmuntrade konstnärer som i sina verk hyllade folket och regimen och som gärna fick knyta an till de gamla mästarna. Hitler tyckte också om Wagners musik, men den har av musiklivet i Sverige fortfarande kunnat godkännas som helt ok musik och framförs utan att man måste ropa på fascistvarning. Svensk musik har alltså sluppit smalspårigheten som svensk konst drabbats av, varit mer vidsynt och kanske därmed vunnit internationell uppmärksamhet på ett helt annat sätt än svensk konst.
Eva Ströms påhopp på figurativ konst, har väckt starka känslor och startat den här debatten. Hon får mothugg men också medhåll förstås, konstigt vore det väl annars.
Jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag läser Eva Ströms artikel. Märker hon inte själv att hon gör precis samma sak som Hitler gjorde? Hon sätter sig på höga hästar och fördömer egentligen figurativ konst som Entartet och dålig. Hon, om någon, representerar konstnormen i landet, det konstetablissemang som utarmat svenskt konstliv och svensk konstutbildning genom att begränsa sig till att enbart godkänna den nonfigurativa konsten, den debatterande konsten, den politiska konsten, den radikala konsten (som inte längre är radikal eftersom den har blivit norm för länge sedan!). Men hennes provocerande uttalande har i alla fall det goda med sig att det blir en debatt i frågan.
Nu måste jag komma till Edsviken och läsa Lundbergs bok Figurationer! Helst samtidigt! Och det ser faktiskt ut att kunna bli några dagar i Stockholm framöver.
Jag länkar till några av dem som debatterar som mest just nu, Eva Ström, Sydsvenska Dagbladet, som skrev recensionen som startade alltsammans Anna Brodow Svd, Axess, LAJ, En liten tant, Therese Bohman Lars Vilks och till Börjes konstblogg som skrivit om utställningen och bok tidigare. Hoppas jag fick alla länkar rätt nu!
För att göra det väldigt enkelt och en lång historia kort så är det ungefär så här:
I svenskt etablerat konstliv så är det inte riktigt godkänt att göra vacker konst, figurativ konst, konst som anknyter till klassiska genrer typ Rembrandt. Det finns inte ens någon konstutbildning, så vitt jag vet, för den som till äventyrs skulle vara intresserad av att lära sig att utöva sådan konst.
I Norge har det blivit annorlunda, främst tror jag, för att man har en duktig klassiskt inriktad konstnär som heter Odd Nerdrum. Han målar i olja som Rembrandt ungefär och har under åren blivit omåttligt populär, han säljer för stora pengar och har banat väg för att man i landet kan utbilda sig i klassisk konst.
Nu finns alltså på Edsvikens konsthall i Sollentuna en utställning med figurativ konst, konst som föreställer något , konst som är vacker att se på, och det har skrivits en bok därtill som heter Figurationer.
Eva Ström sällar sig till rådande konstnorm i Sverige och hon menar att den här utställningen är dålig, att den ger associationer till Hitler, nazismen och fascismen (bruna toner!). Hitler fördömde all nonfigurativ konst som Entartet (urartad, egenartad ungefär i översättning) och förbjöd den. Han gillade föreställande konst och uppmuntrade konstnärer som i sina verk hyllade folket och regimen och som gärna fick knyta an till de gamla mästarna. Hitler tyckte också om Wagners musik, men den har av musiklivet i Sverige fortfarande kunnat godkännas som helt ok musik och framförs utan att man måste ropa på fascistvarning. Svensk musik har alltså sluppit smalspårigheten som svensk konst drabbats av, varit mer vidsynt och kanske därmed vunnit internationell uppmärksamhet på ett helt annat sätt än svensk konst.
Eva Ströms påhopp på figurativ konst, har väckt starka känslor och startat den här debatten. Hon får mothugg men också medhåll förstås, konstigt vore det väl annars.
Jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag läser Eva Ströms artikel. Märker hon inte själv att hon gör precis samma sak som Hitler gjorde? Hon sätter sig på höga hästar och fördömer egentligen figurativ konst som Entartet och dålig. Hon, om någon, representerar konstnormen i landet, det konstetablissemang som utarmat svenskt konstliv och svensk konstutbildning genom att begränsa sig till att enbart godkänna den nonfigurativa konsten, den debatterande konsten, den politiska konsten, den radikala konsten (som inte längre är radikal eftersom den har blivit norm för länge sedan!). Men hennes provocerande uttalande har i alla fall det goda med sig att det blir en debatt i frågan.
Nu måste jag komma till Edsviken och läsa Lundbergs bok Figurationer! Helst samtidigt! Och det ser faktiskt ut att kunna bli några dagar i Stockholm framöver.
Saknar min kamera- kan vara borttappad!
Vore ju inte konstigt eftersom jag drar den med överallt och idag var vi i Årjäng på hur många ställen som helst, så jag har ingen aning om var jag kan ha förlagt den. Om någon hittat den så ring mig snälla!
Segolstorpet Långserud i Värmland
Här ligger Segolstorp som vi besökte igår. Det är inte långt från Rut O;s hemtrakter. Vid Segolstorpet skedde det hemska rånmordet på ett äldre par för rätt länge sedan. Vi besökte platsen tillsammans med Arrendator-O och fru T. Det är bl.a. de som äger platsen numera och Arrenator-O är en ättling till paret som dog. Det gamla huset brändes upp i samband med mordet, men det finns en liten jaktstuga där nu.
På Segolstorpshöjden väster om Fjällsjön, gick vi ett par tre kilometer och det var nästan rakt upp till 250 - 300 meters höjd. Vi hade fantastisk utsikt och kunde till och med se till Gruvön i Grums. 
Vid det här trädet och snåret låg huset. Bakom där syns Fjällsjön.
Det här gamla stallet låg vid Segolstorp. I mitten av 1900-talet och tidigare så brukade skogsarbetare jobba här upp, rätt långt från sina hem. De hade med sig hästar i skogsarbetet och det här var ett sådant stall som de kunde använda. Kanske har Rolands far och farbror varit här, vi vet inte.
Det är iordninggjórt vandringsleder här, det finns en del som är naturreservat.
Så här kan det se ut i naturresevat; man har skyddat lövträd från bäver.
Det kan se ut så här också. Träden är ringbarkade för att dö så att man får död ved. Den ska sedan bli lämplig boplats för exempelvis olika sorters hackspettar och kanske ugglor och andra fågelarter. 
Här uppe gjorde vi en första liten rast och såg ner mot tjärnet
Så här fint var det när vi kom ner till tjärnet.
Det var massor av blåbär i skogen, har inte sett så mycket på rätt länge. En av hundarna som var med gillade verkligen bären och betade av dem direkt alldeles på egen hand.
Sen gick vi jättehögt upp på Segolstorpshöjden vid Fjällsjön. Där upp rastade vi och kunde alltså se till Gruvön i Grums. Mitt uppe på berget finns de här underliga stenarna. De verkar vara bearbetade och speciellt uppresta. Det är minst två, eventuellt tre, en var omkullvält. Ingen vet vad de betyder eller varför de står där eller vem som rest dem. 
Bakifrån
Från sidan
En är alltså omkullvält och ligger bredvid.
Här var en skylt vid ett torp mitt inne i skogen. Vi passerade det före höjden. 
Den här kartan tar jag med fast vi inte var så långt norrut, men den är över området strax norr om Segolstorp. Och där uppe vid Lovensjön bodde Rut när hon var liten. Men jag tror att huset var ännu längre norrut och finns inte med på kartan.
Sen hade jag en massa andra bilder i kameran och de skulle också ha varit med, men jag har lyckats förlägga den idag och kan inte finna den. Får se om den dyker upp.
Tyvärr verkar det svårt att kommentera också på bloggen, men det kan lyckas om man försöker några gånger och backar med pilen mellan varje nytt försök. Det har varit så tråkigt idag utan några kommentarer alls.
Translate - übersetzen
For english and german readers of this blogg, You can have a translation if You go up to the right here on the page and press Translate and choose language.
Für leser in English oder Deutsch, übersetzung gibts hoch rechts auf diese Seite, auf Translate drücken und Sprache wählen!
(För övrigt undrar jag var alla nya läsare kommer ifrån! Någon som länkar? Eller bara statistikfel? Roligt förstås om det är korrekt.)
Für leser in English oder Deutsch, übersetzung gibts hoch rechts auf diese Seite, auf Translate drücken und Sprache wählen!
(För övrigt undrar jag var alla nya läsare kommer ifrån! Någon som länkar? Eller bara statistikfel? Roligt förstås om det är korrekt.)
Funktionsvärde - människovärde?
Alltiallon skriver om det på sin blogg och Sanna R skriver om det i Svd. Jag skrev om det lite ironiskt i ett tidigare blogginlägg:
Hur ska man prioritera i vaccinationskön när det gäller svininfluensa?
Och vem ska besluta om prioriteringarna? WHO? Riksdagen? Regeringen? EU? Socialstyrelsen? Doktorn på vårdcentralen?
Nu talas det om att vägledande för prioriteringen ska vara en människas samhällsfunktionsvärde, alltså vilket värde en människa har för samhället och det ska inte förväxlas med människovärde (?).
Om man drar den tråden vidare så fattar man, precis som jag ironiserade över i ett tidigare blogginlägg, att gamlingar, barn, socialbidragstagare, arbetslösa, studerande (som alla kostar pengar och inte tillför något "samhällsnyttigt"!) hamnar långt bak i kön. Men nu ska det inte uttryckas så brutalt utan man har gjort det rumsrent genom att tala om ett helt nytt värde; samhällsfunktionsvärdet.
Jag håller med Alltiallon:
Vad är samhällsfunktionsvärde? Hur definieras det?
Vem räknar ut det?
Hur görs beräkningen? Blir det poäng för ålder, yrke, utbildning,?
Vem har makten att besluta om just mitt samhällsfunktionsvärde?
Går det att överklaga beräkningen?
Eller är det här gammal skåpmat i vården, man har alltid prioriterat vård och behandlingar utifrån något slags samhällsfunktionsvärde men utan att egentligen diskutera det öppet?
Frågan blir onekligen intressant i ljuset av spekulationer om statsministern och kungahuset skulle få en gräddfil in i kön. Nu lär även kriminalvården ha uttryckt önskemål om att bli prioriterade. Jag vet inte på vilka grunder än, men deras önskemål ställer ju onekligen i så fall frågan lite på sin spets. Det kanske finns massor av prioriteringar som går att göra utifrån detta nya begrepp; samhällsfunktionsvärde. Jag tänker på områden som vård, utbilding, bostad osv.
Vaccinationer har ju gjorts tidigare i olika sammanhang, men då har jag för mig att prioriteringarna har gjorts på medicinska grunder. Min mamma som är gammal har alltså förväntats kunna bli sjukast av influensa och ska då få gratis vanligt influensavaccination. Sånt har vi redan accepterat. Och vi tycks också kunna hacka i oss att vissa åldersgrupper (egentligen födda före 1918!) inte blir så sjuka i den här influensan och de kan prioriteras bort. Men att nu börja välja utifrån samhällsfunktionsvärde blir onekligen något helt nytt.
Hur ska man prioritera i vaccinationskön när det gäller svininfluensa?
Och vem ska besluta om prioriteringarna? WHO? Riksdagen? Regeringen? EU? Socialstyrelsen? Doktorn på vårdcentralen?
Nu talas det om att vägledande för prioriteringen ska vara en människas samhällsfunktionsvärde, alltså vilket värde en människa har för samhället och det ska inte förväxlas med människovärde (?).
Om man drar den tråden vidare så fattar man, precis som jag ironiserade över i ett tidigare blogginlägg, att gamlingar, barn, socialbidragstagare, arbetslösa, studerande (som alla kostar pengar och inte tillför något "samhällsnyttigt"!) hamnar långt bak i kön. Men nu ska det inte uttryckas så brutalt utan man har gjort det rumsrent genom att tala om ett helt nytt värde; samhällsfunktionsvärdet.
Jag håller med Alltiallon:
Vad är samhällsfunktionsvärde? Hur definieras det?
Vem räknar ut det?
Hur görs beräkningen? Blir det poäng för ålder, yrke, utbildning,?
Vem har makten att besluta om just mitt samhällsfunktionsvärde?
Går det att överklaga beräkningen?
Eller är det här gammal skåpmat i vården, man har alltid prioriterat vård och behandlingar utifrån något slags samhällsfunktionsvärde men utan att egentligen diskutera det öppet?
Frågan blir onekligen intressant i ljuset av spekulationer om statsministern och kungahuset skulle få en gräddfil in i kön. Nu lär även kriminalvården ha uttryckt önskemål om att bli prioriterade. Jag vet inte på vilka grunder än, men deras önskemål ställer ju onekligen i så fall frågan lite på sin spets. Det kanske finns massor av prioriteringar som går att göra utifrån detta nya begrepp; samhällsfunktionsvärde. Jag tänker på områden som vård, utbilding, bostad osv.
Vaccinationer har ju gjorts tidigare i olika sammanhang, men då har jag för mig att prioriteringarna har gjorts på medicinska grunder. Min mamma som är gammal har alltså förväntats kunna bli sjukast av influensa och ska då få gratis vanligt influensavaccination. Sånt har vi redan accepterat. Och vi tycks också kunna hacka i oss att vissa åldersgrupper (egentligen födda före 1918!) inte blir så sjuka i den här influensan och de kan prioriteras bort. Men att nu börja välja utifrån samhällsfunktionsvärde blir onekligen något helt nytt.
Kommentarer fungerar dåligt...
...just nu på bloggen. Men det går om man efter första felbeskedet backar tillbaka med backpilen och försöker igen, då får man ett felbesked till och backar igen och försöker en gång till. Då kan det lyckas, eller också går det inte förrän femte försöket, men man måste använda backpilen för att få behålla sin kommentar till nästa försök.
Ville bara tala om det eftersom folk ringer med kommentarer och berättar det. I morgon ska jag skriva om vårt besök i Segolstorp norr om Långserud idag. Det är Rut Os hemtrakter, jag hoppas Rut har det bra och kan se bilderna från trakterna kring morföräldrarnas omgivningar. Segolstorpet är den plats där ett hemskt mord ägde rum för länge sedan. Ett par rånades och mördades och huset vid Fjällsjön brändes ner. Men mer om det i morgon kväll.
Ville bara tala om det eftersom folk ringer med kommentarer och berättar det. I morgon ska jag skriva om vårt besök i Segolstorp norr om Långserud idag. Det är Rut Os hemtrakter, jag hoppas Rut har det bra och kan se bilderna från trakterna kring morföräldrarnas omgivningar. Segolstorpet är den plats där ett hemskt mord ägde rum för länge sedan. Ett par rånades och mördades och huset vid Fjällsjön brändes ner. Men mer om det i morgon kväll.
På Östra Silen i går kväll, lördag...
...i regnet var vi. Nja, det regnade inte hela tiden, men av och till. Det var i alla fall en lugn tur med en liten gädda på drag, årets första kantareller och strandhugg vid ett fint hus där allt var i ordning.
Himla snyggt hus på gamla torget i Årjäng!
Den här tavlan hänger på Broms café. Visst var det himla snyggt, det gamla svankvisthuset med bokhandel på torget? Gubben säger att om han hade varit med i byggnadsnämnden på den tiden så hade han verkat för att man inte fått riva det här vackra huset och bygga en bunker istället.
Rusch för inredning och renovering
Vad gör folk på sin semester? Jo, väldigt många gör det som jag gör; städar, röjer, målar om, renoverar och inreder i sina hus, lägenheter eller fritidshus.
Döm om min förvåning när jag for till Åjäng idag lördag för att köpa ett skåp, en liten byrå och kika på garderober och fann att de två möbelaffärerna var stängda. Den ena hade helt semesterstängt och den andra hade lördagsstängt under sommaren (?). Dessutom var badrumsinredesaffären på Storgatan också stängd. Samtidigt var det massor av folk i Årjäng på gatorna, det var nästan trångt att gå fram. På XL-bygg var det lång kö och på Hedefurs bad var det 3-4 kunder i affären och väntade på sin tur.
Det är väldigt populärt att skylla de ödsliga affärslokalerna i Årjängs centrum på politikerna och de har säkert gjort en del misstag i planeringen, även om det var svårt att förutse lågkonjunkturen som slog till rejält precis när det nya centret blev klart.
Men jag måste ju samtidigt fundera över hur en del butiksinnehavare resonerar som väljer att stänga när det är sommarrusch i den egna branschen och invånarantalet kanske fördubblas med alla fritidshusägare i ute i bygderna runt omkring. Sen tror jag ju att det är viktigt att alla butiker i ett litet samhälle bestämmer sig för gemensam strategi när det gäller öppethållandetider. Om jag åker 2 mil in till Årjäng för att handla, vill jag kunna gå i flera affärer och uträtta ärenden. En långöppen lördag exempelvis den sista i varje månad, alltså efter att folk har fått lön, skulle kanske vara ett knep. Med då måste man naturligtvis vara överens. Det finns säkert andra strategier att ta till för att få de egna invånarna och andra att handla just här i Årjängs centrum. För egentligen är det ju bra butiker och trevlig personal när de väl har öppet.
Här blir det lite absurt med skylten till vänster som ber oss stödja handeln i Årjäng och sedan skylten till höger, vi har stängt lördagar till o med 1:a augusti. Jag var på IKEA i går och valde att inte köpa sånt där som jag trodde att jag kunde finna här i Årjäng idag. När det gäller den här butiken så kollade jag dessutom öppettiderna i katalogen innan och där stod att man hade lördagsöppet. Men det hade man alltså inte.
.
Döm om min förvåning när jag for till Åjäng idag lördag för att köpa ett skåp, en liten byrå och kika på garderober och fann att de två möbelaffärerna var stängda. Den ena hade helt semesterstängt och den andra hade lördagsstängt under sommaren (?). Dessutom var badrumsinredesaffären på Storgatan också stängd. Samtidigt var det massor av folk i Årjäng på gatorna, det var nästan trångt att gå fram. På XL-bygg var det lång kö och på Hedefurs bad var det 3-4 kunder i affären och väntade på sin tur.
Det är väldigt populärt att skylla de ödsliga affärslokalerna i Årjängs centrum på politikerna och de har säkert gjort en del misstag i planeringen, även om det var svårt att förutse lågkonjunkturen som slog till rejält precis när det nya centret blev klart.
Men jag måste ju samtidigt fundera över hur en del butiksinnehavare resonerar som väljer att stänga när det är sommarrusch i den egna branschen och invånarantalet kanske fördubblas med alla fritidshusägare i ute i bygderna runt omkring. Sen tror jag ju att det är viktigt att alla butiker i ett litet samhälle bestämmer sig för gemensam strategi när det gäller öppethållandetider. Om jag åker 2 mil in till Årjäng för att handla, vill jag kunna gå i flera affärer och uträtta ärenden. En långöppen lördag exempelvis den sista i varje månad, alltså efter att folk har fått lön, skulle kanske vara ett knep. Med då måste man naturligtvis vara överens. Det finns säkert andra strategier att ta till för att få de egna invånarna och andra att handla just här i Årjängs centrum. För egentligen är det ju bra butiker och trevlig personal när de väl har öppet.
Här blir det lite absurt med skylten till vänster som ber oss stödja handeln i Årjäng och sedan skylten till höger, vi har stängt lördagar till o med 1:a augusti. Jag var på IKEA i går och valde att inte köpa sånt där som jag trodde att jag kunde finna här i Årjäng idag. När det gäller den här butiken så kollade jag dessutom öppettiderna i katalogen innan och där stod att man hade lördagsöppet. Men det hade man alltså inte.
.Byxhängare...uppdaterat
...skrev jag om i ett inlägg. Den verkar himla bra! Sparar plats och gör förvaringen överskådlig.
Så här ser den ut, går lätt att dra ut. På varje pinne ryms två par byxor, alltså 18 par sammanlagt. Ovanför byxhängaren är det lagom höjd att hänga blusar och skjortor och tröjor. Den här finns hos IKEA i olika bredder; 75cm som den här och 100 cm. Den här var lite för smal för garderoben men gubben skarvade i med ett par brädbitar först och fäste den i på insidan av garderoben. Det är alltså inte en IKEA garderob, de kanske är förberedda för den här, jag vet inte. IKEA har en byxhängare till, en ny modell med små förvaringsfack längst in. Men den rymmer då i gengäld bara ett par byxor på varje pinne.
Såna här blir det nog fler i huset. Tänkte ett tag köpa IKEA rullande klädhängare och ha den lös i rummet, men jag väntar med det ett tag. Det fick bli en vanlig hatthylla med snygga vita träklädhängare ( också IKEA) 80 cm bred. Nu ångrar jag bara att jag inte köpte ett skåp på c:a 90 '* 90 cm och 60 djupt att ha dukar i och ett antal förvaringsbackar halvt genomskinliga för en billig penning. De hade varit perfekta att förvara prylar i i källaren.
Så här ser den ut, går lätt att dra ut. På varje pinne ryms två par byxor, alltså 18 par sammanlagt. Ovanför byxhängaren är det lagom höjd att hänga blusar och skjortor och tröjor. Den här finns hos IKEA i olika bredder; 75cm som den här och 100 cm. Den här var lite för smal för garderoben men gubben skarvade i med ett par brädbitar först och fäste den i på insidan av garderoben. Det är alltså inte en IKEA garderob, de kanske är förberedda för den här, jag vet inte. IKEA har en byxhängare till, en ny modell med små förvaringsfack längst in. Men den rymmer då i gengäld bara ett par byxor på varje pinne.
Såna här blir det nog fler i huset. Tänkte ett tag köpa IKEA rullande klädhängare och ha den lös i rummet, men jag väntar med det ett tag. Det fick bli en vanlig hatthylla med snygga vita träklädhängare ( också IKEA) 80 cm bred. Nu ångrar jag bara att jag inte köpte ett skåp på c:a 90 '* 90 cm och 60 djupt att ha dukar i och ett antal förvaringsbackar halvt genomskinliga för en billig penning. De hade varit perfekta att förvara prylar i i källaren.
Brun kärrhök...
...kan det vara säger gubben. Vi ser honom nästan dagligen och ganska nära, men jag har inte fixat att ta någon bild innan han flyger iväg och det blir alldeles för långt håll. Han seglar ofta över Bäcketjärn eller över de numera rätt blöta åkrarna nerom Liane. Detta tog jag igår fredag och det är det bästa kortet hittills, annars har det mest blivit himmel på bilderna. Skam den som ger sig, jag ska försöka igen.
Mäktig pippi är det och han förefaller alltså rätt trygg med närheten till människa. Synd att han (om det nu är en han?) verkar vara ensam, utan partner. Vore ju trevligt med ett häckande par.
Mäktig pippi är det och han förefaller alltså rätt trygg med närheten till människa. Synd att han (om det nu är en han?) verkar vara ensam, utan partner. Vore ju trevligt med ett häckande par.
Egenäs igår fredag...
... publicerar jag bilder från. Vi var, tillsammans med ett gäng andra, bjudna på fest här, hos de norska medborgare som köpt det här huset ganska nyligen. Egentligen skulle vi ha åkt ut med båten men fegade ur när vi kom ner till sjön. Det var vita gäss på vågorna till och med inne i viken och vi föreställde oss hur det skulle vara ute på storsjön. Det fick bli bil istället.
En vacker fastighet och vackert belägen sjönära är det. Och himla roligt när husägare vill vårda sina hus, vill förbättra och gör det med stort intresse både för hus och landskapsarkitektur.
Det var en trevlig fest som säkert fortsatte långt in på småtimmarna efter att vi åkt hem vid midnatt. Fantastisk god mat med fisksoppa och norsk spekemat och flera goda hembakade kakor efterpå. Det var samma glada gäng som jag skrivit om från bryggfesten och från sommarfesten hos A-M o T i Deje, mycket skämt, sång och musik och skratt. Jag tog en bild som skulle illustrera sången "Kom med mig Stina i en roddbåt till Kina......". Det var Stina som trasslade sig ut ur Stefans filt för att sätta sig i roddbåten hos Thomas, men tyvärr var det alldeles för mörkt för blixten, så den får vi bara tänka oss.
(Och den sista bilden här ovan gör inte huset rättvisa eftersom det var så mörkt och färgerna blev blacka)
Till Agneta: Ring Andreas Brockmöller angående stugor och uthyrning. Han har telnr 0573 - 41033
Idag lördag blir det fortsatt röjning i förvaringsutrymmen, rensning och omfördelning. Igår skruvade snäll gubbe upp diverse speglar, byxhängare och annat. Byxhängare är förresten en suverän uppfinning! Jag har alltså inte börjat använda den än men det verkar himla bra, sparar plats i garderoben och det blir överskådligt.
Under dagen kommer kanske R och G med resten av familjen för att ta en fika här.
En vacker fastighet och vackert belägen sjönära är det. Och himla roligt när husägare vill vårda sina hus, vill förbättra och gör det med stort intresse både för hus och landskapsarkitektur.
Det var en trevlig fest som säkert fortsatte långt in på småtimmarna efter att vi åkt hem vid midnatt. Fantastisk god mat med fisksoppa och norsk spekemat och flera goda hembakade kakor efterpå. Det var samma glada gäng som jag skrivit om från bryggfesten och från sommarfesten hos A-M o T i Deje, mycket skämt, sång och musik och skratt. Jag tog en bild som skulle illustrera sången "Kom med mig Stina i en roddbåt till Kina......". Det var Stina som trasslade sig ut ur Stefans filt för att sätta sig i roddbåten hos Thomas, men tyvärr var det alldeles för mörkt för blixten, så den får vi bara tänka oss.
(Och den sista bilden här ovan gör inte huset rättvisa eftersom det var så mörkt och färgerna blev blacka)
Till Agneta: Ring Andreas Brockmöller angående stugor och uthyrning. Han har telnr 0573 - 41033
Idag lördag blir det fortsatt röjning i förvaringsutrymmen, rensning och omfördelning. Igår skruvade snäll gubbe upp diverse speglar, byxhängare och annat. Byxhängare är förresten en suverän uppfinning! Jag har alltså inte börjat använda den än men det verkar himla bra, sparar plats i garderoben och det blir överskådligt.
Under dagen kommer kanske R och G med resten av familjen för att ta en fika här.
"Klimat-alarmismen" ...
... analyserad av Stockholmsinitiativet läser jag ju gärna, jag som inte tror riktigt på alla larmrapporter om klimatet. Allt för många har allt för mycket att tjäna (inte minst forskningsanslagsmottagare!) på att man blåser upp bilden av klimatkatastrof till gigantiska proportioner. Stockholmsinitiativet är samlingsnamnet för ett antal forskare som ställer sig skeptiska till larmrapporterna om klimatet. Det kan vara klokt att balansera informationen lite när hela mediavärlden går i samma hjulspår och tävlar om vem som kan klimat-skrämmas värst med stora svarta sensationsrubriker!
Torsdag...
... den här veckan skulle ha blivit en mellandag hemma. Men gubben kollade vädret och såg att det väntades regn så det blev hastigt ombestämt till shoppingdag i Karlstad istället. Mest sonderade vi läget inför uppfräschning av tvättstugan, kollade på inredning, färg och så. Det blir ingen lyx, bara målarfärg och några skåp. Jag köpte en klädhylla till klädrummet och en byxhängare till befintlig garderob. När vi kom hem så röjde jag ur en stor byrå och en garderob; stor säck till släng och en till loppis. Det tar sig! Husets väl och min katarsis!!
Fredag ska det bli fint väder, det blir en dag hemma. Mest hemma i alla fall, fast på kvällen ska vi ta båten och åka till bjudning på andra sidan sjön.
Ser förresten att folk nattsuddar på semestern!! Ett rejält antal läsare finns i statistiken redan mellan 12 på natten och nu klockan halv 7 på morgonen! Och så har det varit i flera dagar! Kanske ska vi sova igen lite nu på morgonen, vi som vaknat tidigt!?
Jaaa, äntligen sommar!
Jag är inne på www. yr.no och kollar (bästa vädersajten!) och man säger vackert väder hela nästa vecka! Äntligen!! Hoppas det håller hela vägen nu.
Onsdag runt i Värmland!
Det blev rundkör i Värmland onsdag i det fina vädret, solsken nästan hela dagen.
Först startade vi med Klässbol linneväveri utanför Arvika. Jag köpte en löpare och en liten duk där som passar under min vackra blå glasskål och Roland lyckades träffa H Svartvik, som också var ditdragen av sin fru. De kunde prata jakt medan vi handlade i lugn och ro.
Man kan gå in och se hur vävmaskinerna jobbar. Det 'är något slags hålkortsremsa som styr vad maskinen ska göra. Fantastiskt att det kan bli så vackert!
Klässbols väveri fick tidningen Elles designpris 2008 för överkastet memory.
Den hä'r gossen deltog i en designtävling bland ungdomar. Han ritade av sin hand, handduken gick i produktion och blev en succe. Jag tror han köpte en moped för pengarna.,
Så här fint blev det.
Så här fint är det i butiken och det finns också en stor avdelning för sånt som är lite defekter på.
Klässbol gör förstås dukar och servetter till Nobelmiddagen. Här är Nobelduken.
Efter Klässbol blev det Gammelvala i Brunskog, alltså "gammelvärlden" med autentisk tillverkning av gamla bruksföremål / hantverksförsäljning och så var temat för dagen veteranbilar. Det är så roligt att se, massor av bilar i olika åldrar, ett av Sveriges största sammandrag. Roland ville äta nävgröt och fläsk men den kön var hundratals meter lång (väntan en timme hörde jag på radion idag) så det fick bli korv och bröd istället tillsammans med Morgan o Ingegerd i korvkön. Vi var många som besökte Gammelvala, 11.000 den här dagen har jag hört. Rekord!
Brunskogs kyrka är otroligt vacker!
Vi stannade inte så länge utan åkte till Arvika för att äta ordentligt på Olssons brygga samt handla en djuprigg och blomma till dagens födelsedagsbarn.
Här hittade vi Elis i Taserud! Roland gillar honom, den gamle möbelsnickaren från Uppstuhage och alla historierna omkring honom. Polisen kom fram till Elis och sa strängt:
- Du får inte sätta hästen på gatan.
- Oj har han satt sig nu igen, jag tyckte han såg sleten ut, svarade Elis.
Vi var också på Rackstadmuseet och kollade på utställningen om hur man dukade och klädde sig till fest och bröllop förr;
På vägen till Årjäng hoppade vi in Smolmark och gratulerade Ingrid, som var omgiven av man, barn, mor, hästar och vänner. Vi hurrade och sjöng och pratade bort några minuter för att dra vidare till Årjäng. Där hämtade Roland jobbsläpkärran som varit på justering, jag hämtade backspegeln till cykel vilken jag beställt tidigare, kollade golvfärger på färgaffären och skulle köpa fler tvättkorgar på ÖB, men de var slut i vit färg.
Sen hem och lasta av och lasta på loppisprylarna i källaren för transport till hembygdsgården och Inger Z.
Sen till A och U i Hol för att avlämna maggot som stått i kylskåpet (blÄ!) och prata en stund.
Sen var dagen slut och jag också! Orkade bara stryka lite och pyssla med tvätten och kolla på rallyfilmen igen.
Torsdag åker vi till Karlstad och IKEA för att köpa lite grejer till klädrummet och källarens tvättrum.
Fredag blir det hemmadag med förhoppningsvis fint väder + att vi blev bjudna till Egenäs på kvällen, till det stora huset och de norska nya ägarna tillsammans med fler grannar runt omkring.
Lördag kanske båttur med R och G och barnen från Lidingö, Rolands barndomsvän.
Först startade vi med Klässbol linneväveri utanför Arvika. Jag köpte en löpare och en liten duk där som passar under min vackra blå glasskål och Roland lyckades träffa H Svartvik, som också var ditdragen av sin fru. De kunde prata jakt medan vi handlade i lugn och ro.
Man kan gå in och se hur vävmaskinerna jobbar. Det 'är något slags hålkortsremsa som styr vad maskinen ska göra. Fantastiskt att det kan bli så vackert!
Klässbols väveri fick tidningen Elles designpris 2008 för överkastet memory.
Den hä'r gossen deltog i en designtävling bland ungdomar. Han ritade av sin hand, handduken gick i produktion och blev en succe. Jag tror han köpte en moped för pengarna.,
Så här fint blev det.
Så här fint är det i butiken och det finns också en stor avdelning för sånt som är lite defekter på.
Klässbol gör förstås dukar och servetter till Nobelmiddagen. Här är Nobelduken.
Efter Klässbol blev det Gammelvala i Brunskog, alltså "gammelvärlden" med autentisk tillverkning av gamla bruksföremål / hantverksförsäljning och så var temat för dagen veteranbilar. Det är så roligt att se, massor av bilar i olika åldrar, ett av Sveriges största sammandrag. Roland ville äta nävgröt och fläsk men den kön var hundratals meter lång (väntan en timme hörde jag på radion idag) så det fick bli korv och bröd istället tillsammans med Morgan o Ingegerd i korvkön. Vi var många som besökte Gammelvala, 11.000 den här dagen har jag hört. Rekord!
Brunskogs kyrka är otroligt vacker!
Vi stannade inte så länge utan åkte till Arvika för att äta ordentligt på Olssons brygga samt handla en djuprigg och blomma till dagens födelsedagsbarn.
Här hittade vi Elis i Taserud! Roland gillar honom, den gamle möbelsnickaren från Uppstuhage och alla historierna omkring honom. Polisen kom fram till Elis och sa strängt:
- Du får inte sätta hästen på gatan.
- Oj har han satt sig nu igen, jag tyckte han såg sleten ut, svarade Elis.
Vi var också på Rackstadmuseet och kollade på utställningen om hur man dukade och klädde sig till fest och bröllop förr;
På vägen till Årjäng hoppade vi in Smolmark och gratulerade Ingrid, som var omgiven av man, barn, mor, hästar och vänner. Vi hurrade och sjöng och pratade bort några minuter för att dra vidare till Årjäng. Där hämtade Roland jobbsläpkärran som varit på justering, jag hämtade backspegeln till cykel vilken jag beställt tidigare, kollade golvfärger på färgaffären och skulle köpa fler tvättkorgar på ÖB, men de var slut i vit färg.
Sen hem och lasta av och lasta på loppisprylarna i källaren för transport till hembygdsgården och Inger Z.
Sen till A och U i Hol för att avlämna maggot som stått i kylskåpet (blÄ!) och prata en stund.
Sen var dagen slut och jag också! Orkade bara stryka lite och pyssla med tvätten och kolla på rallyfilmen igen.
Torsdag åker vi till Karlstad och IKEA för att köpa lite grejer till klädrummet och källarens tvättrum.
Fredag blir det hemmadag med förhoppningsvis fint väder + att vi blev bjudna till Egenäs på kvällen, till det stora huset och de norska nya ägarna tillsammans med fler grannar runt omkring.
Lördag kanske båttur med R och G och barnen från Lidingö, Rolands barndomsvän.
Vilken film från rallyträningen i Mölntegen...
... i måndags, 20:e juli!!!
Det är helt otroligt hur fort det gick på raksträckan vid Linnekleva; 190 km / tim!!
Här finns en väldigt bra film från en åkning, bra bildkvalitet och bra autentiskt ljud med Kent Persson och kartläsare Lars- Inge Björlin, man måste se det!!
Jag länkar här till Kents hemsida där filmen ligger. Kolla när Kent växlar (utan koppling förstås!), sifforna lyser på instrumentpanelen, upp till 5:an och bilen bara ökar hela tiden till det blir nästan tvärbromsning vid vändköret. Om man försöker se på träden bredvid vägen så kan man få en uppfattning om hastigheten.
Här finns en bild + text på Roland när han sätter sig i bilen och åker med en tur snabbt.
Kent är en duktig rallyförare, en av Sveriges bästa, annars är han ingenjör på Volvo i Göteborg och jobbar med att utveckla bilar.
Bilden har Lars Inge Björlin tagit tror jag eller hans dotter som också var med.
Jag avstod från att åka med, vågar inte numera. Förr tyckte jag om att både åka och köra bil / motorcykel fort och visst har det en tjusning, absolut. Jag kan förstå att man blir frälst på det här och ägnar varje ledig stund åt detta.
Vi önskar Kent och Lars-Inge lycka till i nästa tävling!
Det är helt otroligt hur fort det gick på raksträckan vid Linnekleva; 190 km / tim!!
Här finns en väldigt bra film från en åkning, bra bildkvalitet och bra autentiskt ljud med Kent Persson och kartläsare Lars- Inge Björlin, man måste se det!!
Jag länkar här till Kents hemsida där filmen ligger. Kolla när Kent växlar (utan koppling förstås!), sifforna lyser på instrumentpanelen, upp till 5:an och bilen bara ökar hela tiden till det blir nästan tvärbromsning vid vändköret. Om man försöker se på träden bredvid vägen så kan man få en uppfattning om hastigheten.
Här finns en bild + text på Roland när han sätter sig i bilen och åker med en tur snabbt.
Kent är en duktig rallyförare, en av Sveriges bästa, annars är han ingenjör på Volvo i Göteborg och jobbar med att utveckla bilar.
Bilden har Lars Inge Björlin tagit tror jag eller hans dotter som också var med.
Jag avstod från att åka med, vågar inte numera. Förr tyckte jag om att både åka och köra bil / motorcykel fort och visst har det en tjusning, absolut. Jag kan förstå att man blir frälst på det här och ägnar varje ledig stund åt detta.
Vi önskar Kent och Lars-Inge lycka till i nästa tävling!
Sopsäckar ...
...kan alltså bli en hel del olika saker. Jag har hämtat bilden från Annes blogg och jag måste bara visa den här apropå en diskussion i Snarkil härförleden om i vilka underkläder våra män helst skulle vilja se oss damer. (Vi tittade i Ellos katalog!) Någon tyckte att vi skulle vara lika vackra i sopsäckar som i raffset. Ett par herrar höll på raffset förstås. För en var strumpeband viktigt. Jag säger inte vem! Men någon visade alltså verkligen känsla för avancerad fashion i sitt uttalande!! Kolla bara!
I kväll lägger jag ut filmen från rallyträningen i Mölntegen häromdagen! Jag lovar att den är absolut grymt sevärd! Kent kom upp i 190 km/ tim på raksträckan!
STORT GRATTIS TILL INGRID SOM FYLLER ÅR IDAG!! BLOMMORNA FÅR DU LIVE, INTE HÄR!
Tjörn och akvarellmuseet...
....åkte vi till idag tisdag med R och Å-B. Det var varning för regn och kuling, riktigt ruskväder men det blev soligt och fint hela tiden om än rätt blåsigt.
Akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn är absolut värt ett besök! Det tyckte vi och det tyckte väldigt många andra också. Ibland fick man vänta på sin tur för att komma fram och se en bild, ändå var det stora ytor att röra sig på.
Det var en stor utställning av Elsa Beskow-bilder, hennes illustrationer till alla fina barnböcker. Det hjälper inte att trycket i en del av böckerna är bra, originalen är vackrast. Hennes bilder rymmer så mycket av barns värld, med myter, fantasier, drömmar, hemskheter, skönheter, ömsintheter och spänning. Hon är nog bildvärldens Astrid Lindgren, de har samma raka väg in i barns tankar och känslor. Det var roligt att se en del av bilderna utan text, de framträder på ett annat sätt då.
Hennes skildringar av familjeliv är intressanta och man blir nyfiken på hur Elsa förställde sig det utifrån andra möjligheter än de gängse (Tanterna och farbror Blå, Hattstugans mamma och tomten osv). Hur mycket kapitulerade hon inför omvärldens krava på "moral"? .
Sen slås man av hur barnmisshandel var en naturlig del av vardagslivet. Det beskrivs som en god gärning i stort sett att tomten lät barnen av riset smaka och sedan fick mammas goda honungskaka. Och en av tomtens uppgifter i familjen som den blivande maken till barnens mamma är just att hjälpa henne "basa" dvs dänga ungarna.
Vi tog en tur runt i Skärhamn och kollade på det nybygge av hus som görs på andra sidan den lilla viken. De ligger väldigt vackert med utsikt över havet.
Konsthantverk tittade vi också på, men inget blev handlat. Priserna låg högt. Och himla mycket folk var det överallt, det var kö till mat, toa osv. Vi landsbygdsbor får nästan lite panik, vi är inte vana.
Den lilla pittoreska kyrkan här har en festlig figur på tornet. Två tornluckor har fått bli ögon, en är näsa och under dem är målat en glad mun.
Sen åkte vi över till Orust och därmed en sväng på Bokenäset (hej Leif o Stina, vi kommer till Er en annan gång!) och vidare till Uddevalla och Torp köpcenter. Där lyckades vi fördriva några timmar, nya affärer kommer ständigt till där ser det ut som.
Skulpturparken i fårhagarna hoppade vi över med tanke på blåsvädret.
Akvarellmuseet i Skärhamn på Tjörn är absolut värt ett besök! Det tyckte vi och det tyckte väldigt många andra också. Ibland fick man vänta på sin tur för att komma fram och se en bild, ändå var det stora ytor att röra sig på.
Det var en stor utställning av Elsa Beskow-bilder, hennes illustrationer till alla fina barnböcker. Det hjälper inte att trycket i en del av böckerna är bra, originalen är vackrast. Hennes bilder rymmer så mycket av barns värld, med myter, fantasier, drömmar, hemskheter, skönheter, ömsintheter och spänning. Hon är nog bildvärldens Astrid Lindgren, de har samma raka väg in i barns tankar och känslor. Det var roligt att se en del av bilderna utan text, de framträder på ett annat sätt då.
Hennes skildringar av familjeliv är intressanta och man blir nyfiken på hur Elsa förställde sig det utifrån andra möjligheter än de gängse (Tanterna och farbror Blå, Hattstugans mamma och tomten osv). Hur mycket kapitulerade hon inför omvärldens krava på "moral"? .
Sen slås man av hur barnmisshandel var en naturlig del av vardagslivet. Det beskrivs som en god gärning i stort sett att tomten lät barnen av riset smaka och sedan fick mammas goda honungskaka. Och en av tomtens uppgifter i familjen som den blivande maken till barnens mamma är just att hjälpa henne "basa" dvs dänga ungarna.
Vi tog en tur runt i Skärhamn och kollade på det nybygge av hus som görs på andra sidan den lilla viken. De ligger väldigt vackert med utsikt över havet.
Konsthantverk tittade vi också på, men inget blev handlat. Priserna låg högt. Och himla mycket folk var det överallt, det var kö till mat, toa osv. Vi landsbygdsbor får nästan lite panik, vi är inte vana.
Den lilla pittoreska kyrkan här har en festlig figur på tornet. Två tornluckor har fått bli ögon, en är näsa och under dem är målat en glad mun.
Sen åkte vi över till Orust och därmed en sväng på Bokenäset (hej Leif o Stina, vi kommer till Er en annan gång!) och vidare till Uddevalla och Torp köpcenter. Där lyckades vi fördriva några timmar, nya affärer kommer ständigt till där ser det ut som.
Skulpturparken i fårhagarna hoppade vi över med tanke på blåsvädret.
Rallyträning med Kent Persson...
...hade vi här i Sillerud igår måndag uppe i Mölntegen, förbi Lintjärn. Det är en återvändsväg som går att stänga av en liten stund. Oftast är det hästekipage som tränar där och de kan alltså köra fort den här sträckan. Nu var det Kent Persson som kom hit till Sillerud för att testa bilen inför helgens rallytävling i Herrljunga. Den tävlingen ingår i något som heter SuperCupen. Kent och Roland kom överens i förrgår på Svenska rallyt om det här. Kent hade sin bil utställd där vid målgången på specialsträckan i Årjäng vid travbanan med en väldigt proffsig presentation.
Kent körde några riktiga träningspass i Mölntegen med kartläsare Lars- Inge Björlin. De körde sträckan sakta en gång och skrev noter först, det är alltså noteringar som kartläsaren rabblar under tiden man kör. När träningen var avslutad så fick Roland åka med en omgång.
Det var en fantastisk upplevelse sa han efteråt, en riktig adrenalinkick. Han var helt begeistrad men hade inte varit rädd alls. Bilen har en fantastisk väghållning och låg som ett strykjärn på vägen. Det var som att åka in i en strut av träd så fort gick det och på den långa raksträckan var farten uppe i180 km / tim. Fram och tillbaka var det 3,4 kilometer tror jag och efter några träningsheat så måste motorn vila en stund eftersom den annars blir för varm.
Ytterligare ett par åskådare provade på att åka. En av dem var grannen här i Signebyn, som också heter Lars-Inge. Han är mycket intresserad av motorsport och har två söner som kör folkrace. Jag avstod från erbjudandet att åka med och nöjde mig med att stå vid vägens början och hejda eventuella bilar.
Roland sladdade vägen efteråt och sopade igen alla spår av åkandet.
Kent skulle lägga ut någon film och bilder på sin hemsida. Han har filmkamera monterad i bilen, en passagerare klarar inte att hålla en kamera still.
Här sitter Kent vid spakarna och kartläsaren Lars-Inge Björlin från Säffle bredvid.
Bilen har så där 220 hästkrafter och en mycket speciell inredning förstås. Det finns endast ett tiotal såna här bilar i världen. Det är f.ö. en Toytota Corolla. Bilen fraktar han i den här stora släpvagnen, den körs inte på vanliga vägar normalt. En rallybil är byggd som en slagtålig burk och man sitter i den helt fastspänd med rejäla bälten, det ska gå att rulla runt i blen vid en avåkning. Nätet där på sidan är för att fånga upp huvudet vid såna tillfällen så det inte slår i rutan för illa. Det är hjälm och specialoverall som gäller också.
Här är lite presentation av bilen hämtad från Kents hemsida
Himla roligt att Kent kom hit och gjorde den här turen. Jag skriver igen att Kent är en av LA-sonens bästa vänner och vi har känt honom sedan de gick på högstadiet. Kent var med på bröllopet i Japan och var den holmedaling som Roland fick se när han klev upp ur tunnelbanan i 35-miljonersstaden Tokyo. Det är också en trevlig gosse som vi gärna träffar. Kent är bor inte längre i Holmedal utanför Årjäng. Han gick KTH i Stockholm för att få sin ingenjörsutbildning och jobbar på Volvo tror jag, i Göteborg. Kent tillhör nu den svenska rallyeliten och basen för hans tävlande är fortfarande Holmedal där fadren har ett företag, MP Maskin, som bl.a. säljer Polaris fyrhjulingar.
Kent körde några riktiga träningspass i Mölntegen med kartläsare Lars- Inge Björlin. De körde sträckan sakta en gång och skrev noter först, det är alltså noteringar som kartläsaren rabblar under tiden man kör. När träningen var avslutad så fick Roland åka med en omgång.
Det var en fantastisk upplevelse sa han efteråt, en riktig adrenalinkick. Han var helt begeistrad men hade inte varit rädd alls. Bilen har en fantastisk väghållning och låg som ett strykjärn på vägen. Det var som att åka in i en strut av träd så fort gick det och på den långa raksträckan var farten uppe i180 km / tim. Fram och tillbaka var det 3,4 kilometer tror jag och efter några träningsheat så måste motorn vila en stund eftersom den annars blir för varm.
Ytterligare ett par åskådare provade på att åka. En av dem var grannen här i Signebyn, som också heter Lars-Inge. Han är mycket intresserad av motorsport och har två söner som kör folkrace. Jag avstod från erbjudandet att åka med och nöjde mig med att stå vid vägens början och hejda eventuella bilar.
Roland sladdade vägen efteråt och sopade igen alla spår av åkandet.
Kent skulle lägga ut någon film och bilder på sin hemsida. Han har filmkamera monterad i bilen, en passagerare klarar inte att hålla en kamera still.
Här sitter Kent vid spakarna och kartläsaren Lars-Inge Björlin från Säffle bredvid.
Bilen har så där 220 hästkrafter och en mycket speciell inredning förstås. Det finns endast ett tiotal såna här bilar i världen. Det är f.ö. en Toytota Corolla. Bilen fraktar han i den här stora släpvagnen, den körs inte på vanliga vägar normalt. En rallybil är byggd som en slagtålig burk och man sitter i den helt fastspänd med rejäla bälten, det ska gå att rulla runt i blen vid en avåkning. Nätet där på sidan är för att fånga upp huvudet vid såna tillfällen så det inte slår i rutan för illa. Det är hjälm och specialoverall som gäller också.
Här är lite presentation av bilen hämtad från Kents hemsida
| Modell | Toyota Corolla |
| Klass | Grupp H |
| Motor | 2.0l 16V |
| Effekt | 220 hk |
| Olja | Castrol Edge |
| Bränsle | Shell V-Power, säkerhetstank från ATL |
| Växellåda | Tractive 5-växlad sekventiell |
| Väghållning | Hjulupphängning designad av Mats Karlsson på Unic AB, Öhlins fjäderben |
| Bromsar | AP och Alcon |
| Däck | BF Goodrich |
| Vikt | 1050 kg |
Himla roligt att Kent kom hit och gjorde den här turen. Jag skriver igen att Kent är en av LA-sonens bästa vänner och vi har känt honom sedan de gick på högstadiet. Kent var med på bröllopet i Japan och var den holmedaling som Roland fick se när han klev upp ur tunnelbanan i 35-miljonersstaden Tokyo. Det är också en trevlig gosse som vi gärna träffar. Kent är bor inte längre i Holmedal utanför Årjäng. Han gick KTH i Stockholm för att få sin ingenjörsutbildning och jobbar på Volvo tror jag, i Göteborg. Kent tillhör nu den svenska rallyeliten och basen för hans tävlande är fortfarande Holmedal där fadren har ett företag, MP Maskin, som bl.a. säljer Polaris fyrhjulingar.
Upplevelser som present...
...finns samlat här. Det är flygning, natursafaris, ja lite av varje. Jag läser om det hos Anne som finns länkad här bredvid. Gubben fick en gång när han fyllde år, en flygtur i Bromma. I den ingick att han fick ratta en stund själv. Det var mycket uppskattat. Bra att ge sånt till folk som är lite till åren och som redan har alla prylar de behöver.
Tips för att undvika svininfluensa!
Gör inte så här!
Den här bilden seglar omkring på nätet, jag vet inte vem som har tagit den, fått den från flera håll bl.a. från Lena. Tack alla! Den är helt underbar. Jag lovar att inte göra så här!
Den här bilden seglar omkring på nätet, jag vet inte vem som har tagit den, fått den från flera håll bl.a. från Lena. Tack alla! Den är helt underbar. Jag lovar att inte göra så här!
Himla bra skrivet om konstens villkor idag...
....på Börjes konstblogg. Läs det!
Gammal nostalgibild...
...hittade sonen nu under sin hemmavistelse. Det var ett bildkollage som han fick i samband med att han gick ur klass nio, alltså avslutade grundskolan och flyttade hemifrån för första gången, till Åmål för att gå på gymnasiet. Jag ville att han skulle komma ihåg vilka som var hans hem och familj och skickade med det här. Det är barnen i olika åldrar och vårt hus och mannen bakifrån den korta perioden när han faktiskt hade skägg.
Fr.v. ovan är det sonen med Skott som valp, vårt hus, sonen när han agerade på niornas show det året, den samme när han gick ur nian och blev uppvaktad, fadren på jakt, syster när hon gick ur nian, Stockholmssonen när han spikar och hjälper sin far att bygga vår altan och den yngre LA-sonen står bredvid och tittar på. Nu fick bilderna följa med till Stockholm i torsdags när färden gick tillbaka dit.
Glada är vi att sonen varit hemma så länge, men visst är vi lite lessna nu när han åker tillbaka igen.
Fr.v. ovan är det sonen med Skott som valp, vårt hus, sonen när han agerade på niornas show det året, den samme när han gick ur nian och blev uppvaktad, fadren på jakt, syster när hon gick ur nian, Stockholmssonen när han spikar och hjälper sin far att bygga vår altan och den yngre LA-sonen står bredvid och tittar på. Nu fick bilderna följa med till Stockholm i torsdags när färden gick tillbaka dit.
Glada är vi att sonen varit hemma så länge, men visst är vi lite lessna nu när han åker tillbaka igen.
Midnattsolsrallyt, men ingen Persbrandt, ingen PG...
... var med i striden när åkarna kom till Årjäng i går lördag. Alla kvinnor som plötsligt blivit rallyintresserade slokade och började dra i gubbarna för att komma hem så fort som möjligt. Både Persbrandt och PG hade råkat ut för något maskinellt bekymmer som jag inte ska ge mig på att försöka förklara.
Vi var där i alla fall och fick se när de gick i mål efter den senaste fartsträckan. De körde ett varv uppe på drive-in parkeringen vid travbanan så att publiken fick se dem när de kom in och var i full aktion. Det var bra att slippa gå in i skogen och leta upp någon kurva att riskera livet i.
Vi träffade i alla fall Kent Persson som visade upp sina fina rallybilar. Senast han träffade gubben var ju i Japan på sonens bröllop. Han var holmedalingen som Roland fick se när han klev upp från tunnelbanan i Tokyo och trodde att han hallucinerade. Få se honom bland 35 miljoner människor.!
Här är Stig Blomqvist intervjuad av Richard på ICA- Sillerud, vår lanthandel. Jag måste bara gå nära för att höra den klockrena dialekten, jag har nästan glömt bort den. Min egen lär befinna sig mitt emellan, ungefär i Karlskoga eller så.
Bror Danielsson är en annan rallyåkare, men just i år fick han intervjua istället pga ryggproblem. Han är tremänning tror jag till Roland, syssling heter det nog på svenska.
Här är en legend, Björn Waldegård och strax före honom, 101 borde Persbrandt ha kommit.
PG hade som sagt också åkt färdigt, trist när han låg på en andraplats,och fick nöja sig med att gratulera framgångsrika kollegor.
Här pratar gubben med PG. De är båda jaktintresserade och föräldrarna har flyttat till Silleruds Egenäs, så dem träffade vi på festen kvällen före.
Hela Årjäng var fullbelagt av rallyfolk eftersom de övernattade här och ett antal parkeringsplatser var avstängda för att ge plats åt serviceteam. Tyvärr regnade det hela kvällen.
Idag söndag var vi i Lennartfors på Lennartsforsdagarna för Roland skulle delta i hundparad med Jazz. Det var också ett regnigt evenmang så vi flydde hem rätt snart. Synd om alla som gör fina arrangemang och så blir det lite folk när regnet öser ner.
På hemvägen köpte vi maggot i alla fall för att fiska betfisk. Ser mindre aptitligt ut i kylskåpet kan jag säga, isch, det är ju fluglarver!
Vi var där i alla fall och fick se när de gick i mål efter den senaste fartsträckan. De körde ett varv uppe på drive-in parkeringen vid travbanan så att publiken fick se dem när de kom in och var i full aktion. Det var bra att slippa gå in i skogen och leta upp någon kurva att riskera livet i.
Vi träffade i alla fall Kent Persson som visade upp sina fina rallybilar. Senast han träffade gubben var ju i Japan på sonens bröllop. Han var holmedalingen som Roland fick se när han klev upp från tunnelbanan i Tokyo och trodde att han hallucinerade. Få se honom bland 35 miljoner människor.!
Här är Stig Blomqvist intervjuad av Richard på ICA- Sillerud, vår lanthandel. Jag måste bara gå nära för att höra den klockrena dialekten, jag har nästan glömt bort den. Min egen lär befinna sig mitt emellan, ungefär i Karlskoga eller så.
Bror Danielsson är en annan rallyåkare, men just i år fick han intervjua istället pga ryggproblem. Han är tremänning tror jag till Roland, syssling heter det nog på svenska.
Här är en legend, Björn Waldegård och strax före honom, 101 borde Persbrandt ha kommit.
PG hade som sagt också åkt färdigt, trist när han låg på en andraplats,och fick nöja sig med att gratulera framgångsrika kollegor.
Här pratar gubben med PG. De är båda jaktintresserade och föräldrarna har flyttat till Silleruds Egenäs, så dem träffade vi på festen kvällen före.
Hela Årjäng var fullbelagt av rallyfolk eftersom de övernattade här och ett antal parkeringsplatser var avstängda för att ge plats åt serviceteam. Tyvärr regnade det hela kvällen.
Idag söndag var vi i Lennartfors på Lennartsforsdagarna för Roland skulle delta i hundparad med Jazz. Det var också ett regnigt evenmang så vi flydde hem rätt snart. Synd om alla som gör fina arrangemang och så blir det lite folk när regnet öser ner.
På hemvägen köpte vi maggot i alla fall för att fiska betfisk. Ser mindre aptitligt ut i kylskåpet kan jag säga, isch, det är ju fluglarver!
Svininfluensa - massor av info...
... finns här
Stolta morföräldrars barnbarn...
... fick vi bilder på idag. Moses och Isak har rest lite kors och krok på semester i sidovagn till en Triumph under ett par veckor! Hur söta som helst! De har besökt vänner på vägen, några dagar på varje ställe och bott hos dem, eller helt enkelt tältat. Ett sant äventyr har det varit! Idag , söndag, är de tillbaka hemma i Hissjö utanför Umeå.
Tyvärr kanske de inte kan komma hit till oss den här sommaren så som vi hoppats. De har eventuellt lite flyttbestyr på hemmaplan och det kan bli lite för stressigt att åka nästan 100 mil enkel väg hit till Värmland. Men vi håller förstås tummarna! Själva kan vi inte lämna stugorna så länge och åka så långt från uthyrningsverksamheten under sommarhalvåret. Umeå är ju lite längre än bara en dagstur bort. Men vi får i så fall lösa det på annat sätt längre fram när flyttbestyr och stuguthyrning är avverkade. För det är klart att vi vill träffa barnbarnen! Den här bilden har vi tittat på hur mycket som helst under kvällen.
Tyvärr kanske de inte kan komma hit till oss den här sommaren så som vi hoppats. De har eventuellt lite flyttbestyr på hemmaplan och det kan bli lite för stressigt att åka nästan 100 mil enkel väg hit till Värmland. Men vi håller förstås tummarna! Själva kan vi inte lämna stugorna så länge och åka så långt från uthyrningsverksamheten under sommarhalvåret. Umeå är ju lite längre än bara en dagstur bort. Men vi får i så fall lösa det på annat sätt längre fram när flyttbestyr och stuguthyrning är avverkade. För det är klart att vi vill träffa barnbarnen! Den här bilden har vi tittat på hur mycket som helst under kvällen.
15 - 49 år blir prioriterade åldersgrupper...
...när det gäller vaccin mot svininfluensa. Jag undrar hur man har resonerat när man kommit fram till just det åldersintervallet?
Så här kanske:
- JAAA GRABBAR...vi har äntligen chansen att rätta till nationalekonomin, bli av med tärande ungar och åldringar, de kostar pengar, bidrar inte med något produktivt arbete! Bara utgifter i form av barnbidrag och pensioner. Lets go for it!! Vi prioriterar de arbetsföra!
-Jamen kommer vi inte att få protester då, det är ju åldersdiskriminering?
- Nej då, vi kan skylla på att gamlingar klarar influensan bättre än yngre. Att det egentligen gäller födda före 1918 (91-åringar och äldre!) kommer inte att märkas om vi presenterar statistiken lite mer övergripande.
- Ska vi säga att 15- 50-åringar få vaccin först då?
- 50 år? Nja, jag har en grinig gammal arvfaster som är 50, henne skulle jag vilja bli av med på ett smidigt sätt. Vi kör på 49 istället. Det får bli 15 - 49-åringar!
Så här kanske:
- JAAA GRABBAR...vi har äntligen chansen att rätta till nationalekonomin, bli av med tärande ungar och åldringar, de kostar pengar, bidrar inte med något produktivt arbete! Bara utgifter i form av barnbidrag och pensioner. Lets go for it!! Vi prioriterar de arbetsföra!
-Jamen kommer vi inte att få protester då, det är ju åldersdiskriminering?
- Nej då, vi kan skylla på att gamlingar klarar influensan bättre än yngre. Att det egentligen gäller födda före 1918 (91-åringar och äldre!) kommer inte att märkas om vi presenterar statistiken lite mer övergripande.
- Ska vi säga att 15- 50-åringar få vaccin först då?
- 50 år? Nja, jag har en grinig gammal arvfaster som är 50, henne skulle jag vilja bli av med på ett smidigt sätt. Vi kör på 49 istället. Det får bli 15 - 49-åringar!
Sommarfest på Strandbacken Egenäs...
...var vi på igår kväll fredag hos A-M och T som annars bor i Deje. Vi tog båten dit ut förstås, det tar drygt 5 minuter bara effektiv resväg. Det var inte bara sommarfest utan också tillfälle att gratulerar A-M till 50-år som var fyllda redan tidigare.
Roland hade valt presenten och det blev en buske, en ungersk syrén som ser väldigt fin ut. Det fanns också läge att skoja lite med buskar härdiga till zon 6. :-)
Vi var inte ensamma utan det var så där 30 pers som samlades under partytälttaket. Väggarna behövdes inte för kvällen var fantastiskt vacker, lagom varm och uppehållsväder, lite vind höll det mesta av myggor borta.
Just för kvällen var det en " i familjen importerad" kock som skötte matlagningen. Suveränt att klara av grillning till så många och det var himla gott, inte minst aiolisåsen som fått lite extra stuns av pepparmix.
Det bjöds frikostigt av mat och dryck och stämningen var hög. Det här är ett gäng med lättsamt umgänge, gitarr + dragspel med allsång förgyllde kvällen och dessutom finns flera goda historieberättare. Vi hade väldigt roligt!
Roland hade valt presenten och det blev en buske, en ungersk syrén som ser väldigt fin ut. Det fanns också läge att skoja lite med buskar härdiga till zon 6. :-)
Vi var inte ensamma utan det var så där 30 pers som samlades under partytälttaket. Väggarna behövdes inte för kvällen var fantastiskt vacker, lagom varm och uppehållsväder, lite vind höll det mesta av myggor borta.
Just för kvällen var det en " i familjen importerad" kock som skötte matlagningen. Suveränt att klara av grillning till så många och det var himla gott, inte minst aiolisåsen som fått lite extra stuns av pepparmix.
Det bjöds frikostigt av mat och dryck och stämningen var hög. Det här är ett gäng med lättsamt umgänge, gitarr + dragspel med allsång förgyllde kvällen och dessutom finns flera goda historieberättare. Vi hade väldigt roligt!
Sommaragenda
Igår var vi alltså i Snarkil och firade Å-Bs semesterstart med grillat och goda tillbehör.
Ikväll fredag ska vi till Strandbacken och fira en 50-åring, A-M hustru till T i Deje.
Lördag är det byte i en stuga och vi siktar på att försöka se Mikael Persbrandt i Midnattsolsrallyt. Åtminstone vill jag det! :-). Se Persbrandt menar jag! De kommer till Årjäng vid 1-tiden om jag minns rätt. Det är något sorts specialsträcka gamla vägen från Åsebyn till Årjäng. Jag tror att rallygänget ska bo på hotell Norlandia här och jag gissar att det inte varit svårt att få personal att ställa upp och jobba denhär helgen! Det verkar vara dans i parken också, men dit ska vi inte. Och vi åker till Hol och hurrar för U som är ett alldeles vanligt födelsedagsbarn.
Söndag ska vi till Lennartsforsdagarna, någon hundparad tror jag.
En dag nästa vecka blir det nog en dagsutflykt till akvarellmuseum på Tjörn.
Någon gång under kommande vecka skulle vi vilja åka till Gammelvala i Brunskog, evenuellt på Bondens temadag, eller veteranbilarnas. Vi kanske försöker övertala R. H. och fru G att gå med. R är barndomsvän till gubben och här i Årjäng på besök hos släktingar, annars är det Stockholm Lidingö som gäller.
Sen blir det så småningom Sellereveckan här på hembygdsgården och så vill vi komma till Stockholm och så hoppas vi att dotter och barnbarn kommer hem och så kommer besök från Japan och LA-son i slutet av augusti.
Och då är sommaren slut och jag har börjat jobba för länge sedan. Jag gillar våra somrar numera, med mycket hemmatid och mycket tid att träffa människor vi tycker om, inte så mycket långa resor och inte så mycket ren skär turist-sightseeing.
Ikväll fredag ska vi till Strandbacken och fira en 50-åring, A-M hustru till T i Deje.
Lördag är det byte i en stuga och vi siktar på att försöka se Mikael Persbrandt i Midnattsolsrallyt. Åtminstone vill jag det! :-). Se Persbrandt menar jag! De kommer till Årjäng vid 1-tiden om jag minns rätt. Det är något sorts specialsträcka gamla vägen från Åsebyn till Årjäng. Jag tror att rallygänget ska bo på hotell Norlandia här och jag gissar att det inte varit svårt att få personal att ställa upp och jobba denhär helgen! Det verkar vara dans i parken också, men dit ska vi inte. Och vi åker till Hol och hurrar för U som är ett alldeles vanligt födelsedagsbarn.
Söndag ska vi till Lennartsforsdagarna, någon hundparad tror jag.
En dag nästa vecka blir det nog en dagsutflykt till akvarellmuseum på Tjörn.
Någon gång under kommande vecka skulle vi vilja åka till Gammelvala i Brunskog, evenuellt på Bondens temadag, eller veteranbilarnas. Vi kanske försöker övertala R. H. och fru G att gå med. R är barndomsvän till gubben och här i Årjäng på besök hos släktingar, annars är det Stockholm Lidingö som gäller.
Sen blir det så småningom Sellereveckan här på hembygdsgården och så vill vi komma till Stockholm och så hoppas vi att dotter och barnbarn kommer hem och så kommer besök från Japan och LA-son i slutet av augusti.
Och då är sommaren slut och jag har börjat jobba för länge sedan. Jag gillar våra somrar numera, med mycket hemmatid och mycket tid att träffa människor vi tycker om, inte så mycket långa resor och inte så mycket ren skär turist-sightseeing.
Telefoni
Typisk bild på man och son de senaste 11 dagarna. Utan fast telefon så blir det mycket mobilprat och helst utomhus eftersom mottagningen inomhus är lite så där. Men idag fredag ska vi äntligen få fast telefon igen, säger televerket. Nu har det varit fel av och till hela sommaren. Jag undrar vad det är för fel egentligen, men det får vi väl aldrig veta.
Tillbehör till grillad älg.
Det goda med grillat handlar mycket om tillbehören. Vi var i Snarkil i går kväll torsdag hos R och Å-B tillsammans med R och I. Den senare var först i Kila och spelade uckulele och var med i TV minsann. Bra framträdande som vanligt, tänk att en del är som födda till att uttala sig så där vid en mikrofon. Jag blir alldeles stum när det någon gång händer.
Vi fick i alla fall grillat älgkött och det var gott bl.a. för att det var skuret i tunna skivor med maskin, alltså blev grillningen jämn. Till det fick vi fransk gourmetpotatis, hemodlad speciellt i bänk, de såg ut som små Barbapappor, himla läckra! Sen var det tomatsallad med lök, grillad Hallomie (stavningen?), lättkokta ärtebockar, melon i bitar, sallad med cremefraichesås. Och något som jag aldrig ätit förut men som jag verkligen rekommenderar både till grillat och till stark kryddad mat exempelvis indisk;
bananskivor doppade i citron och rullade i kokos snyggt upplagda på fat. Kanon!
Dessutom var det en trevlig kväll med mycket skratt och stim och stoj.
Stora Bör o Camp Grinsby o Grindsbyn...
...ovanifrån.
Gubben och Stockholmssonen gjorde alltså en helikoptertur ovanför sjön Stora Bör och Camp Grinsby och Grindsbyn. Camp Grinsby är en fin vildmarks-campingplats med nybyggd servicebyggnad och gott om plats för gästerna. Badstranden är fin och här finns tillgång till kanoter, cyklar, festlokal, vandringsleder korta och långa, stugor osv. I markerna runt om är det gott om älg och kantareller just nu. Den ligger så där tre mil öster om Årjäng och det är skyltat vid E18 som går mellan Stockholm o Oslo.
Så här vackert var det ovanifrån:
Gubben och Stockholmssonen gjorde alltså en helikoptertur ovanför sjön Stora Bör och Camp Grinsby och Grindsbyn. Camp Grinsby är en fin vildmarks-campingplats med nybyggd servicebyggnad och gott om plats för gästerna. Badstranden är fin och här finns tillgång till kanoter, cyklar, festlokal, vandringsleder korta och långa, stugor osv. I markerna runt om är det gott om älg och kantareller just nu. Den ligger så där tre mil öster om Årjäng och det är skyltat vid E18 som går mellan Stockholm o Oslo.
Så här vackert var det ovanifrån:
Helikopterfärd gjorde son och man...
....vid Camp Grinsby igår. Bara jag kommer åt rätt dator en stund så ska jag lägga ut bilderna, både nerifrån och uppifrån.
Svininfluensa...
...ska vi tydligen få nästan allihop. Man räknar officiellt med att 400.000 till 5 miljoner kommer att insjukna, förhoppningsvis inte alla på en gång. Nu vill man inte längre ha in alla de som misstänks smittade till vård och provtagning endast riskgrupper såsom gravida och redan sjuka. Man har gett upp hoppet om att hindra smittspridningen. De flesta av oss (?) kommer att överleva, gravt medelålders tycks mest överlevnadsbenägna .
Dilemmat med just den här influensan hörde jag diskuteras på radio idag. Vi har klarat svåra influensaepidemier förut, det var Asiaten, Ryska snuvan, Hongkonginfluensa, Spanskan osv. Men skillnaden är att vi nu har så slimmad organisation på våra arbetsplatser, det finns ingen marginal för stor, samtidig sjukfrånvaro, vare sig i privat näringsliv eller på sjukhus, i skolor, i räddningstjänst osv.
De flesta som insjuknar i svininfluensan kommer att uppleva den som en kraftig vanlig influensa och bli liggande ett par veckor och det gör att de som är nyckelpersoner i olika samhällsfunktioner kan komma att bli borta rätt länge. Det finns heller inte, så som vid tidigare stora allvarliga influensautbrott, någon reservarbetskraft att ta till, typ hemmafruar eller undersysselsatta småbrukare. Och även om det funnes så kräver de flesta arbeten idag specialutbildning av olika slag så det funkar inte i alla fall.
Vi kanske alla kommer att bli hanterade av "obehöriga läkare" och "obehöriga sjuksköterskor" i alla fall, eller kanske man får ta in en kvacksalvarereserv både i praktiken och i lagstiftningen! :-). Är det en poäng i att bli smittad så fort som möjligt och få vård medan det finns proffsvårdare kvar i tjänst?
Den som lever får se!
Och den som inte, den slipper skolans kvalitetsutvärderingsplanehelvetet nästa läsår, det som i elfte timmen på det förra läsåret aviserades som något som det skulle ställas nya krav på. Det gäller att försöka se något positivt i det hela! :-))
Dilemmat med just den här influensan hörde jag diskuteras på radio idag. Vi har klarat svåra influensaepidemier förut, det var Asiaten, Ryska snuvan, Hongkonginfluensa, Spanskan osv. Men skillnaden är att vi nu har så slimmad organisation på våra arbetsplatser, det finns ingen marginal för stor, samtidig sjukfrånvaro, vare sig i privat näringsliv eller på sjukhus, i skolor, i räddningstjänst osv.
De flesta som insjuknar i svininfluensan kommer att uppleva den som en kraftig vanlig influensa och bli liggande ett par veckor och det gör att de som är nyckelpersoner i olika samhällsfunktioner kan komma att bli borta rätt länge. Det finns heller inte, så som vid tidigare stora allvarliga influensautbrott, någon reservarbetskraft att ta till, typ hemmafruar eller undersysselsatta småbrukare. Och även om det funnes så kräver de flesta arbeten idag specialutbildning av olika slag så det funkar inte i alla fall.
Vi kanske alla kommer att bli hanterade av "obehöriga läkare" och "obehöriga sjuksköterskor" i alla fall, eller kanske man får ta in en kvacksalvarereserv både i praktiken och i lagstiftningen! :-). Är det en poäng i att bli smittad så fort som möjligt och få vård medan det finns proffsvårdare kvar i tjänst?
Den som lever får se!
Och den som inte, den slipper skolans kvalitetsutvärderingsplanehelvetet nästa läsår, det som i elfte timmen på det förra läsåret aviserades som något som det skulle ställas nya krav på. Det gäller att försöka se något positivt i det hela! :-))
Obehöriga lärare - finns det?
Det pågår just nu en diskussion bland skolbloggar om begreppet "obehöriga lärare". Kärnan i inläggen är att antingen så har man lärarutbildning och då är man lärare, eller också har man inte lärarutbildning och då är man inte lärare. Obehöriga lärare finns alltså inte lika lite som obehöriga läkare, obehöriga sjuksköterskor osv. Intressant tanke! Jag läser om det här hos Alltiallon.
Till Camp Grinsby ...
... kommer en helikopter i morgon onsdag och gör uppstigningar mot betalning. Alla är välkomna. Den ska komma kl 15.00. Jag tror att gubben och Stockholmssonen vill testa en tur. De älskar ju höjder båda två. Vi är ju minst två andra i familjen som inte har såna böjelser.
Vi var på campingen i kväll en sväng och sjöng för födelsedagsbarnet och hurrade. Nu åker vi ut på sjön en sväng, det är kanonfint väder, strålande sol och lugnt. Det gäller att passa på! Stockholmssone stannar hemma och sappar eftesom han just nu lider av svår TV-abstinens!
Vi var på campingen i kväll en sväng och sjöng för födelsedagsbarnet och hurrade. Nu åker vi ut på sjön en sväng, det är kanonfint väder, strålande sol och lugnt. Det gäller att passa på! Stockholmssone stannar hemma och sappar eftesom han just nu lider av svår TV-abstinens!
God lax...
... köttbullar enligt farmors recept, sill, oliver, sallad, potatis bjöd Stockholmssone och Carin oss på igår, måndag. De bjöd också in farmor M och farfarsbror N. Både farmor och farfarsbror godkände köttbullarna och tyckte de var goda. Sonen har verkligen tränat in handlaget med köttbullstillverkning och gör egna köttbullar faktiskt i Stockholm också, inte bara här.' Till det fick vi en läcker sallad med flera sorters rostade kärnor, ekologisk balsamikocreme och två olika Lallerstedtssåser.
Men jag kommer tillbaka till den grillade laxen. Den var kanongod; marinerad i lime, vitlök, örtsalt tror jag, grillad och till det Lallerstedts goda lime-aiolisås. Man kan äta potatis eller ris (som jag gjorde idag när vi åt rester) till.
Efter maten kollade vi på filmerna från den andre sonens bröllop i Japan. Han slavar fortfarande på jobbet.
Roligt när barnen blir så stora att de bjuder på mat, tacksamma är vi!
Idag tisdag har Carin åkt tillbaka till Stockholm med tåg för att imorgon flyga till Sardinien med syster och äta pasta och pizza, sola och bada. Vi hoppas att vi får tfäffa henne snart igen och önskar en trevlig resa.
Men jag kommer tillbaka till den grillade laxen. Den var kanongod; marinerad i lime, vitlök, örtsalt tror jag, grillad och till det Lallerstedts goda lime-aiolisås. Man kan äta potatis eller ris (som jag gjorde idag när vi åt rester) till.
Efter maten kollade vi på filmerna från den andre sonens bröllop i Japan. Han slavar fortfarande på jobbet.
Roligt när barnen blir så stora att de bjuder på mat, tacksamma är vi!
Idag tisdag har Carin åkt tillbaka till Stockholm med tåg för att imorgon flyga till Sardinien med syster och äta pasta och pizza, sola och bada. Vi hoppas att vi får tfäffa henne snart igen och önskar en trevlig resa.
GRATTIS FRANKRIKE, VICTORIA, ANNELIE OCH HASSE!
Ett antal födelsedagar är det alltså idag och vi hurrar för alla här från Liane! Om vi kunde, skulle vi sjunga Marseljäsen också (felstavat ser det ut, men jag vet inte hur det ska vara)
Roland tog Maraudern till Årjäng på förmiddagen för att uppvakta Hasse och vi kanske åker till campingen en sväng i kväll och sjunger för Anneli lite! Frankrike och Victoria får klara sig med enbart våra goda tankar.
Roland tog Maraudern till Årjäng på förmiddagen för att uppvakta Hasse och vi kanske åker till campingen en sväng i kväll och sjunger för Anneli lite! Frankrike och Victoria får klara sig med enbart våra goda tankar.
Telefonproblem...
...har vi fortfarande. Dvs den fasta telefonen fungerar inte alls, men det går att nå oss på det vanliga numret eftersom vi har fått överkoppling till Rolands mobil så den som ringer till oss hamnar där. Men det är inte så lätt att vara företagare med kontor hemma utan vanlig telefon. Det har varit rackligt nu i en månads tid och absolut helt dött i en dryg vecka. Kanske tål inte de här gamla ledningarna vatten och regn. Det värsta är att vi inte kommer i direktkontakt med någon människa. Det går ju inte att sitta med mobiltelefon så länge i kö, det blir för dyrt. Vi kan bara felanmäla hos telefonsvarare. Undrar om det är så att vi ska få avdrag på räkningen när det varat så här länge?
Agenda
Igår blev det mest slappande här, sonen och C for till Åmål för att återuppliva gamla minnen. Vi var nyttiga här hemma. En sen middag och lite mete ute på sjön blev det.
Idag måndag blir det tydligen skapligt väder med mest sol om man får tro prognosen och det vill vi ju så gärna göra.Långsamt uppvaknande har vi tänkt oss och sedan ut på sjön, eventuellt med lite mat med.
I morgon tidigt skjutsar sonen Carin till tåget, hon ska resa till Sardinien på onsdag och där ser ut att vara 30 - 35 grader enligt yr.no. Avundsjuk kan man bli, men å andra sidan blir det bättre här nu också framöver, solningschanser för den som vill det.
Sonen blir kvar några dagar till innan han åker tillbaka till Stockholm.
Uno Svenningson i hamnen i Årjäng
Det var Barbados i hamnen i fredags kväll med c:a 400 pers och Uno Svenningson igår lördag med rätt mycket folk också. Det verkar som om de duktiga arrangörerna har fingertoppskänsla för vad som slår här i Årjäng. Då ska man betänka att vädret var risigt med regn i stort sett hela tiden bägge dagarna. Roligt att någon äntligen tar tag i nöjesbranschen på ett professionellt sätt! Hoppas verkligen att det går bra för dem.
Vi var nere i hamnen en sväng och lyssnade på Svenningson i sällskap med Stockholmsson med flickvän Carin och pratade med folk. Det fanns ju öltält och ett helt hamnmagasin att vara i om man ville vara torrskodd.
Här är Carin med paraply, hon är vacker i alla väder!
V 75 -raden hade vi...
... i Årjäng i lördags. Det betyder att vi lyckades pricka rätt på 7 vinnare i lika många lopp. Det är jättespännande att sitta där och se lopp efter lopp och hålla tummarna. Sen när allt är över så hoppas man förstås på att vinna någon miljon eller så, men när amatörer som vi vinner, så blir det inte så fet utdelning, det var favoriterna som gick in får man förmoda. Det blev c:a 1500 SEK den här gången så det gick jämnt ut, men vi hade en himla rolig dag tillsammans med U och H på Önnebyn och R på Åsen. Och roligt var det fler som hade, det var nära 9000 som löste inträde på Årjängstravet den här dagen och som trotsade regnet.
Det regnade hela dagen i stort sett och det var vattenfly på innerspåret, vattnet skar också ut rännor i de den doserade stallkurvan, så det blev uppehåll efter 5 st V75-lopp för reparation. När vi körde hem så var vägen översvämmad nere vid Vasabäcken.
Kuskarna var ute och inspekterade stallkurvan. Här syns hur vattnet forsade ner i rännilar.
Det regnade hela dagen i stort sett och det var vattenfly på innerspåret, vattnet skar också ut rännor i de den doserade stallkurvan, så det blev uppehåll efter 5 st V75-lopp för reparation. När vi körde hem så var vägen översvämmad nere vid Vasabäcken.
Kuskarna var ute och inspekterade stallkurvan. Här syns hur vattnet forsade ner i rännilar.
Röjer vidare - 440 gamla universitetspoäng...
finns i den här hyllan övervakade av julänglarna som ligger på undantag! Jag vet inte vad det motsvarar enligt dagens räknesätt men då när jag läste så var en vecka lika med 1 poäng. Det innebar c:a 20 poäng per termin. Omräknat till heltidsstudier så är det då väl så där 11 års studier i den här bokhyllan.
Himla mycket är det förstås och väldigt roligt har det varit att läsa; 4 olika lärarutbildningar, statsvetenskap, sociologi, pedagogik, läs-och skriv, dyslexi, historia, juridik o sånt, det mesta på distans och parallellt med heltidsjobb. Och syftet med studierna har oftast varit just att göra något roligt, något som fattades sedan jag var ung och inte läste så mycket. Vetgirighet helt enkelt! Lust att se nya sammanhang mellan olika kunskapsfält, mer än att fördjupa vart och ett område.
Fast just nu behöver jag det här utrymmet bättre för att få plats för kläder för mig och gubben och för klädvård, så jag funderar på att göra bokbål av det hela, men det är svårt. Ligger ju så mycket möda bakom varje liten tenta känns det som. Har inte bestämt mig än, tänker lite till.
Kanske blir tvättstugan i källaren årets renoveringsobjekt istället. Där är ruffigt och gubben går ju snabbt igång på nytänk i huset, har redan börjat planera. Jag är oftast mer konservativ och lite snål, tycker exempelvis att köket duger och möbler kan vi köpa på Blocket. Fast just tvättstugan används en hel del och den är inte kul alltså¨. Jag kan tänka mig att kosta på den lite. Samtidigt gormar jag inombords lite åt att jag inte drev min idé när vi byggde huset 1977, att allt skulle vara i ett plan. Källare blir aldig särskilt trevliga, hur man vrider och vänder på dem. Men nu är det som det är och vi får göra det bästa av den. Antar att vi på ålderns höst ändå får ta upp tvättavdelningen för att slippa springa i trappan.
Stortrav idag, lördag, i Årjäng V75 ...
... och i kväll kommer Stockholmssonen hem efter besök i Båstad på ett tennisevenemang med udelande av något Fashion Award. Han hämtar C i Karlstad först. Det hemska skyfallet som varnades för igår ser ut att inte bli så illa. Prognosen har ändrats till det bättre nu på morgonen. En får tacke!
Den här bilden kom nu på mailen. Det är Stockholmssonen som delat ut Fashion Award till Robin Söderlind, ett stjärnskott på tennishimlen. Sonen spelade också lite tennis när han var liten och var på tennisläger i Bjärred minns jag nu, det måste ligga nära Båstad förresten. Han blev ingen tennisstjärna men väldigt bra och snäll och jag är inte ett dugg partisk när jag säger det... :-)).
Jag är jättestolt och glad över mina tre barn + barnbarn och det ska bli roligt att få träffa dem under sommaren. Nu funderar jag på om jag ska deleta den här sista meningen, man kanske enligt Jantelagen inte får vara stolt över barnen, men nu portar jag Jante från min blogg och låter det stå kvar. Det här är min blogg och det är jag som bestämmer, inte några oskrivna lagar. :-)
Jag antar att Stina fotat.
Kolla på Järvsöfaks i inlägget här nere!
Den här bilden kom nu på mailen. Det är Stockholmssonen som delat ut Fashion Award till Robin Söderlind, ett stjärnskott på tennishimlen. Sonen spelade också lite tennis när han var liten och var på tennisläger i Bjärred minns jag nu, det måste ligga nära Båstad förresten. Han blev ingen tennisstjärna men väldigt bra och snäll och jag är inte ett dugg partisk när jag säger det... :-)).
Jag är jättestolt och glad över mina tre barn + barnbarn och det ska bli roligt att få träffa dem under sommaren. Nu funderar jag på om jag ska deleta den här sista meningen, man kanske enligt Jantelagen inte får vara stolt över barnen, men nu portar jag Jante från min blogg och låter det stå kvar. Det här är min blogg och det är jag som bestämmer, inte några oskrivna lagar. :-)
Jag antar att Stina fotat.
Kolla på Järvsöfaks i inlägget här nere!
Järvsöfaks sista gången i Årjäng
Visst är han vacker Järvsöfaks!
Det ösregnade hela loppet i stort sett och han felade lite i början.
Men han hade ändå inga stora problem med att vinna på upploppet. Det är alltså kallblodstravhästen som har sprungit in 20 miljoner drygt åt sin ägare (-=tränare och körsvenn). Sen har säkert tjänats några sköna miljoner på avel också eftersom han är hingst. 
Kanske är en del av hemligheten bakom hans sagolika framgångar att kroppen tycks röra sig i perfekt harmoni och balans. Om man ser hans aktion som en bild så finns det ett antal perfekt parallella linjer i rörelserna. Det höga tempot ser inte ut att kosta honom något, han bara flyter fram allt snabbare och sista varvet gick han 21 på det här tunga underlaget.
Här går han över mållinjen 
Lugn och god efter loppet när han passerar publiken ett par extra gånger i segerdefilering och likaså vid prisutdelningen. Från publiken fick han extra varma applåder eftersom han nu faller för åldersstrecket och inte kommer att kunna ses i Årjäng någon mer gång. Hingstar och valackar får tävla tills de är 15 år tror jag och ston till 10 år eller nåt. (Kuskar har 70 år som slutstreck, det var 67 förr enligt Marita Arvidsson min f.d. kollega, numera bara hästmänniska bl.a. ordförande i kallblodstravarföreningen Sleipner. Vi pratade lite med henne när vi åt).
Gammal bekant Nisse med fru träffade vi också vid maten. Han jobbar åt Jägareförbundet och är dessutom travintresserad med engagemang i bl.a. STC och Solvallas styrelse.
Under lunchen råkade vi också på något som vi inte visste om. Det finns ett gäng travintresserade golfare. De lägger en tävlingstour parallellt med stortrav under en period på sommaren och kuskar runt till olika platser, Travtouren. De berömde Årjängs golfbana fast just nu var den blöt efter allt regn. Trevligt matsällskap var de här herrarna. De åt också på Gästis där vi satt hela travdagen, liksom andra loppsponsorer. Det var inte inbjudande att gå ut i ösregnet.
Till sist: Arrendator - Ks Bragden sysslade f.ö. med något annat i startögonblicket, missade startbilen och kom inte ifatt förrän efter nästan ett varv. Men om han hade varit med i starten från början så kunde det ha gått fort. Vi får väl så småningom veta vad han sysslade med istället för att köra till start.
Bryna?
Ok, det har regnat massor och markerna är inte längre farbara med jordbruksmaskiner. Men vi trodde inte att vi skulle få se Arrendator O med en lie på Brogärdet!
Och bryna kan han uppenbarligen också, vilken betydelse man nu lägger i det ordet??? (Nu kom jag ihåg att spara under kategorin "Gården", vilket arrendator - G länge krävt!) . Arrendator - K startar Bragden idag förresten och i samma lopp som Järvsöfaks. Där får Bragden nåt att bita i.
Järvsöfaks ska vi se idag ...
... på Årjängstravet, idag är alltså fredag! Han är en legend och ser fantastisk ut, kan jag tycka fast jag inte är någon hästmänniska. Han har sprungit in 20 miljoner till sin ägare, bara en sån sak! Första start är vid tretiden. Besök rekommenderas! Vi kommer att bli bjudna på mat på Gästis eftersom Roland o ett antal andra Sillerudsföretag är med och sponsrar ett lopp.
På lördag är det stortrav och då ska vi dit igen minsann, men då häckar vi i restaurangen med goda vänner. På lördag kväll kommer Stockholmssonen och väninna C hit på några dagars besök. De borde naturligtvis ha kommit hit och kollat på stortravet men sonen ska dela ut något modepris i Båstad idag fredag tror jag, kommer upp med bil i morgon och hämtar C i Karlstad först.
På lördag är det stortrav och då ska vi dit igen minsann, men då häckar vi i restaurangen med goda vänner. På lördag kväll kommer Stockholmssonen och väninna C hit på några dagars besök. De borde naturligtvis ha kommit hit och kollat på stortravet men sonen ska dela ut något modepris i Båstad idag fredag tror jag, kommer upp med bil i morgon och hämtar C i Karlstad först.
Tre stolpskott - torsdag
Torsdag har det varit tre stolpskott:
1. Televerket, eller vad det nu heter. Vi har inte haft fungerande telefon på flera veckor. Gubben har ringt och felanmält flera gånger och inget händer mer än att man motvilligt konstaterar att det är fel på ledningen och inte på vår utrustning. Idag gjorde Roland ytterligare en felanmälan och försökte få telefonsvararen att begripa värmländsk dialekt. :-) Det utbrottet som han slutligen fick lämpar sig inte för tryck, som det diplomatiskt brukar stå i god litteratur. Undrar om telefonsvararen registrerar såna okvädningsord. (Fast det går att ringa oss på det vanliga numret, vi har vidarekoppling via mobil).
2. Sopstationen i Furskog som har väldigt begränsat öppethållande nu på sommaren när det är som mest sophantering. Vi hade med stor möda packat en släpkärra full med gamla tvättmaskiner och spisar för att som goda medborgare skrota dem på rätt plats, bara för att mötas av en stängd grind. Nytt utbrott! Nu hotar gubben med att bli kriminell och gräva ner alltsammans i ett stort hål i backen! Fast jag tror att han kommer att ta grejerna med imorgon när han ändå måste till Årjäng på nåt möte. Det är visst öppet på fredagar.
3.Vädret som har öst regn över oss hela dagen!
"Du måste vara den renligaste mamman i hela världen...
... , vi är såååå stolta över Dig", kommer de vuxna barnen att säga när de under sommaren i omgångar besöker oss.
De kommer att öppna köksluckorna och dra med fingrarna på hyllorna, kolla in nederkanten på duschförhänget, kika in i det jordade vägguttaget snett ovanför spisen, (vilket pucko bestämde att jordat vägguttag skulle placeras just där???? Enda sättet att få rent ett fett-kletigt och dammtjockt jordat vägguttag är med topz, eller finns det någon genväg??), lyfta på det omtalade diskstället, peta försynt i alla luckornas gångjärn och sedan kommer de att tindra av stolthet över sina dagars upphov.
SJÄLVKLART!
"Nu skurar Du igen och håller ordning på torpet, precis som Du gjorde när vi var små och trodde att barnavårdsnämnden skulle komma och hämta oss om det inte alltid var rent överallt i huset"
Så kommer de att säga!
Eller?
De kommer att öppna köksluckorna och dra med fingrarna på hyllorna, kolla in nederkanten på duschförhänget, kika in i det jordade vägguttaget snett ovanför spisen, (vilket pucko bestämde att jordat vägguttag skulle placeras just där???? Enda sättet att få rent ett fett-kletigt och dammtjockt jordat vägguttag är med topz, eller finns det någon genväg??), lyfta på det omtalade diskstället, peta försynt i alla luckornas gångjärn och sedan kommer de att tindra av stolthet över sina dagars upphov.
SJÄLVKLART!
"Nu skurar Du igen och håller ordning på torpet, precis som Du gjorde när vi var små och trodde att barnavårdsnämnden skulle komma och hämta oss om det inte alltid var rent överallt i huset"
Så kommer de att säga!
Eller?
Slingrat sig ur...
...tycker jag att inbjudna gäster har gjort den senaste tiden, hittat på svepskäl för att inte komma hit!
Fattar!
De har kollat vårt diskställ eller ännu värre lyft på diskstället och kollat diskbänken under!! Uurghhh!!!!
Jag skulle inte heller gå frivilligt till någon som har det så hemma hos sig!
Fattar!
De har kollat vårt diskställ eller ännu värre lyft på diskstället och kollat diskbänken under!! Uurghhh!!!!
Jag skulle inte heller gå frivilligt till någon som har det så hemma hos sig!
Årliga hemmafrusyndromet...
... har nu debuterat. När det väl händer så känner jag igen det från tidigare år, ja från varje år.
(Långt, pladdrigt, filosofiskt och lite skämmigt inlägg blir det här. Läs det inte!)
Det blir plötsligt lustfyllt att faktiskt få tid till att göra fint i huset, städa undan, slänga, torka rent, sortera osv. Hjärnan börjar alldeles på egen hand göra ekonomiska kalkyler för att utröna huvuvida jag skulle kunna bli hemmafru på heltid, skicka in en avskedansökan bara så där och stanna hemma för att fortsätta hålla ordning. Eftersom jag i stort sett aldrig annars känner det minsta dragning till städskåpet så blir det lite märkligt. Det är en ovanlig känsla och jag kan förstås inte låta bli att fundera på var den kommer ifrån.
Kanske har den en förklaring om man gräver djupt ner i mänsklighetens historia och ställer frågor.
Har det gynnat överlevnad att städa upp runt sig? Jag menar enligt lagen om "survival of the fittest", eller vad det nu heter?
Jo, det har det förstås gjort.
Under den största delen av mänsklighetens historia så har vi människor varit nomadiserande jägarfolk. Vi levde i familjegrupper som flyttade med tillgången på bytesdjur och förvaringsbara ätliga växter, ofta på ett regelbundet sätt utifrån årstiderna. Familjegrupperna var löst sammanhållna i stammar. Stammen samlades med jämna mellanrum för att hitta nya partners åt ungdomarna och för att fira / dyrka gudar förstås och för att utbyta nyheter (kort och gott skvallra!). Alla de här stamfunktionerna är alltså väldigt fundamentala i våra liv fortfarande, fast vi inte längre har stammar. :-)). (Eller har cyberbekantskapskretsen blivit vår nya stam? Eller familjegrupp?)
Jag kan inte låta bli att tänka på min lärare i historia på Karlstads universitet, Lennart Berendz. Han betraktade jägartiden som den lyckligaste i mänsklighetens historia. Det var en tid utan sjukdomar, krig och avfallsbekymmer. Avfallet, och därmed sjukdomarna flyttade man ju ifrån hela tiden. Varje familjegrupp hade så stort område som den behövde, liksom varje stam och man bråkade inte med varandra. Forskare har inte funnit några krigsredskap när man grävt efter jägartidens historia, bara nyttoföremål. Människan är ju i grunden ett flockdjur, behöver alltså leva i ett bestämt livsrum och i en bestämd hieraki för att må bra. När det blir för trångt runt oss eller när vi saknar en bestämd plats i ett överblickbart socialt nätverk så blir vi aggressiva och vilsna. Titta bara på hur det blir med små barn i för stora klasser i skolan!
Krig, avfallsproblem och överbefolkning kom när någon frusen typ i järnålderns fimbulvinter förstörde alltsammans genom att bygga sig en åretruntboning, rita en gräns runt den och förklara en bit land som sin egendom. Ägande-oskicket spred sig och nu står vi här med facit i hand. Alltsammans är alltså klimatets fel egentligen. Det ändrade sig och vi undrar förstås här på Liane om det kan ha varit G8 som beslutade om den förändringen? Flera grader lägre temperatur och fort gick det. Skäms!
Var kommer städlusten in nu då? Jo, det har i alla tider gynnat överlevnad att hålla rent i och omkring sin bostad. Under jägartiden för att farliga rovdjur annars drogs till boningen med lukten av avfall. (Faktiskt åter igen en realitet för oss som tvingas umgås med varg och björn!) Under jordbrukartiden för att sjukdomar (oftast orsakade av råttor som spred dem!) frodades i soporna. Alltså har de renligaste och mest städlystna människorna haft högre överlevnadsgrad under årtusenden, medan lortsmockorna har successivt rensats ut.
Hmm... känns lite pyrt att min städlust inte bottnar i att jag är en ovanligt rekorderlig människa, utan i primitiva instinkter från en förgången tid, någonstans finns en liten överlevnads-städ-gen inbyggd i mig, liksom i de flesta andra. Och den finns där tillsammans med partnerskapsgenerna och skvallergenerna och behovet - av - tro- generna.
Sen kan jag lägga till att, när den civiliserade polityren nu långsamt krackelerar, så dyker ytterligare ett urfenomen upp här i huset; det är roligt att laga mat till mannen när han kommer hem från jobbet. Vad det kan bero på har jag inte spekulerat i än. Det borde alltså enligt urtida principer ha varit så att han kommer från jakten på villebråd, men nu är det vanligt snickeriarbete som gäller och just nu jobbar han inom åka-hem-för-att-äta-lunch-avstånd. Så han serveras lunch med efterrätt varje dag klockan 1 och sedan någon lämplig "aftavâl" vid hemkomst.
Fast till helgen kommer Stockholmssonen hem med flickvänsällskap (tror jag!) och gubben får semester. Då ändrar sig allt, för min man dras inte med städgener från urtiden, han har bara fått med av jägargenerna och de ligger i träda fram till hundsläpp första september.
(Långt, pladdrigt, filosofiskt och lite skämmigt inlägg blir det här. Läs det inte!)
Det blir plötsligt lustfyllt att faktiskt få tid till att göra fint i huset, städa undan, slänga, torka rent, sortera osv. Hjärnan börjar alldeles på egen hand göra ekonomiska kalkyler för att utröna huvuvida jag skulle kunna bli hemmafru på heltid, skicka in en avskedansökan bara så där och stanna hemma för att fortsätta hålla ordning. Eftersom jag i stort sett aldrig annars känner det minsta dragning till städskåpet så blir det lite märkligt. Det är en ovanlig känsla och jag kan förstås inte låta bli att fundera på var den kommer ifrån.
Kanske har den en förklaring om man gräver djupt ner i mänsklighetens historia och ställer frågor.
Har det gynnat överlevnad att städa upp runt sig? Jag menar enligt lagen om "survival of the fittest", eller vad det nu heter?
Jo, det har det förstås gjort.
Under den största delen av mänsklighetens historia så har vi människor varit nomadiserande jägarfolk. Vi levde i familjegrupper som flyttade med tillgången på bytesdjur och förvaringsbara ätliga växter, ofta på ett regelbundet sätt utifrån årstiderna. Familjegrupperna var löst sammanhållna i stammar. Stammen samlades med jämna mellanrum för att hitta nya partners åt ungdomarna och för att fira / dyrka gudar förstås och för att utbyta nyheter (kort och gott skvallra!). Alla de här stamfunktionerna är alltså väldigt fundamentala i våra liv fortfarande, fast vi inte längre har stammar. :-)). (Eller har cyberbekantskapskretsen blivit vår nya stam? Eller familjegrupp?)
Jag kan inte låta bli att tänka på min lärare i historia på Karlstads universitet, Lennart Berendz. Han betraktade jägartiden som den lyckligaste i mänsklighetens historia. Det var en tid utan sjukdomar, krig och avfallsbekymmer. Avfallet, och därmed sjukdomarna flyttade man ju ifrån hela tiden. Varje familjegrupp hade så stort område som den behövde, liksom varje stam och man bråkade inte med varandra. Forskare har inte funnit några krigsredskap när man grävt efter jägartidens historia, bara nyttoföremål. Människan är ju i grunden ett flockdjur, behöver alltså leva i ett bestämt livsrum och i en bestämd hieraki för att må bra. När det blir för trångt runt oss eller när vi saknar en bestämd plats i ett överblickbart socialt nätverk så blir vi aggressiva och vilsna. Titta bara på hur det blir med små barn i för stora klasser i skolan!
Krig, avfallsproblem och överbefolkning kom när någon frusen typ i järnålderns fimbulvinter förstörde alltsammans genom att bygga sig en åretruntboning, rita en gräns runt den och förklara en bit land som sin egendom. Ägande-oskicket spred sig och nu står vi här med facit i hand. Alltsammans är alltså klimatets fel egentligen. Det ändrade sig och vi undrar förstås här på Liane om det kan ha varit G8 som beslutade om den förändringen? Flera grader lägre temperatur och fort gick det. Skäms!
Var kommer städlusten in nu då? Jo, det har i alla tider gynnat överlevnad att hålla rent i och omkring sin bostad. Under jägartiden för att farliga rovdjur annars drogs till boningen med lukten av avfall. (Faktiskt åter igen en realitet för oss som tvingas umgås med varg och björn!) Under jordbrukartiden för att sjukdomar (oftast orsakade av råttor som spred dem!) frodades i soporna. Alltså har de renligaste och mest städlystna människorna haft högre överlevnadsgrad under årtusenden, medan lortsmockorna har successivt rensats ut.
Hmm... känns lite pyrt att min städlust inte bottnar i att jag är en ovanligt rekorderlig människa, utan i primitiva instinkter från en förgången tid, någonstans finns en liten överlevnads-städ-gen inbyggd i mig, liksom i de flesta andra. Och den finns där tillsammans med partnerskapsgenerna och skvallergenerna och behovet - av - tro- generna.
Sen kan jag lägga till att, när den civiliserade polityren nu långsamt krackelerar, så dyker ytterligare ett urfenomen upp här i huset; det är roligt att laga mat till mannen när han kommer hem från jobbet. Vad det kan bero på har jag inte spekulerat i än. Det borde alltså enligt urtida principer ha varit så att han kommer från jakten på villebråd, men nu är det vanligt snickeriarbete som gäller och just nu jobbar han inom åka-hem-för-att-äta-lunch-avstånd. Så han serveras lunch med efterrätt varje dag klockan 1 och sedan någon lämplig "aftavâl" vid hemkomst.
Fast till helgen kommer Stockholmssonen hem med flickvänsällskap (tror jag!) och gubben får semester. Då ändrar sig allt, för min man dras inte med städgener från urtiden, han har bara fått med av jägargenerna och de ligger i träda fram till hundsläpp första september.
Vildsvin jagar varg och tvärtom, i Finnerödja
Här är länken till amatörfilmen. Den ligger på You tube o togs i slutet på juni i år.
Fågel Blå på Gerds keramik i Svensbyn
Gerds keramik i Svensbyn är alltid värt ett besök. Här finns sånt som Gerd själv tillverkar, men hon säljer också andras alster, det är vackert utställt också. Sen är det trevligt att se trädgården med lusthuset och numera är den stora trädraken Fraxe hemma igen. Det är Leif som gjort Fraxe, utställd var den i Göteborg bredvid Poseidon på Götaplatsen. Hoppas texten syns
"En känsla finns hos mej
som fågelns flykt
Och aldrig blir den dag för gammal
för flykt mot nya vyer
till mina drömda landskap.
Vägvisare -
blev Du för mej
Fågel Blå."
Snabbt, effektivt...
...och rationellt slänger jag nu allt livets onödiga materiella bagage. Ni vet det där som man har förvarat så länge man kan minnas, fast aldrig använt, flyttat på en gång om året för att komma åt att torka under, ja osv.
GÖR JAG INTE FÖRSTÅS!
Det går inte, trots att jag försökt förhärda mig i flera dagar innan, riktigt visualiserat mig själv vid soptunnan med breven, korten, småpresenterna, minnena i handen, på väg att göra den sista knycken så att alltsammans äntligen får vila i frid i den gröna slutförvaringen.
Istället försjunker jag ständigt i nostalgitrippar, hur långa som helst!!!!!!!!!!!! Blir sittande och minns.
* Lilla taxen salig Arms Antons pyttelilla prisbägare när han blev jaktchampion, nu jagar han enbart i de sälla jaktmarkerna
* Gratulationskorten från min egen konfirmation (modren har sparat!)
* ;Modrens 40-årsfirandekort
* Alla gamla almanckor, där finns hela mitt liv, dag för dag !
* Modrens en almacka med vädret noggrannt beskrivet varje dag.
Och till slut hittar jag en bunt med papper från min pappas föräldrahem. Det är så hjärtslitande. Min farmor Matilda var i min ålder när hon förlorade två döttrar med ett års mellanrum; 1931 och 1932. Den ena, Berta, i tbc efter att ha jobbat som sköterska med handikappade barn på ett barnhem (Wilhelmsro?) och den andra, Signe, dog i barnsäng när hon fött barn nr två. Det nyfödda barnet dog också. Sen dog farmor 7 år senare, samma år som andra världskriget bröt ut. Av sorg sa de som var med då. I hjärtinfarkt skulle vi väl säga nu. Det lilla barnet som Signe lämnade efter sig växte upp ömsom hos sin far på Värnlanda i Nöbbele, ömsom hos mostrar o mormor på Östregård. Han är idag min en enda kända biologiska släkting förutom bror, mor och egen familj.
Jag läser de stora svartkantade begravningsinbjudningarna. Det var storslagna tillställningar som uppenbarligen startade med samling 7.30 i sorgehuset och avslutades med middag därstädes. Jag har kvar en stor lång hemvävd linneduk i vitsvart dräll som användes vid de här tillfällena, särskilt vävd för ändamålet. Kanske planerade man för döden och mötte den då, inte förträngde och gömde undan som vi gör nu. Man levde med döden ständigt närvarande och jag läser sorgen i allvarliga ansikten på de gamla korten. Det var tillåtet att vara allvarlig, man måste inte skratta jämt och sorgen fick vara med till och med på bild.
GÖR JAG INTE FÖRSTÅS!
Det går inte, trots att jag försökt förhärda mig i flera dagar innan, riktigt visualiserat mig själv vid soptunnan med breven, korten, småpresenterna, minnena i handen, på väg att göra den sista knycken så att alltsammans äntligen får vila i frid i den gröna slutförvaringen.
Istället försjunker jag ständigt i nostalgitrippar, hur långa som helst!!!!!!!!!!!! Blir sittande och minns.
* Lilla taxen salig Arms Antons pyttelilla prisbägare när han blev jaktchampion, nu jagar han enbart i de sälla jaktmarkerna
* Gratulationskorten från min egen konfirmation (modren har sparat!)
* ;Modrens 40-årsfirandekort
* Alla gamla almanckor, där finns hela mitt liv, dag för dag !
* Modrens en almacka med vädret noggrannt beskrivet varje dag.
Och till slut hittar jag en bunt med papper från min pappas föräldrahem. Det är så hjärtslitande. Min farmor Matilda var i min ålder när hon förlorade två döttrar med ett års mellanrum; 1931 och 1932. Den ena, Berta, i tbc efter att ha jobbat som sköterska med handikappade barn på ett barnhem (Wilhelmsro?) och den andra, Signe, dog i barnsäng när hon fött barn nr två. Det nyfödda barnet dog också. Sen dog farmor 7 år senare, samma år som andra världskriget bröt ut. Av sorg sa de som var med då. I hjärtinfarkt skulle vi väl säga nu. Det lilla barnet som Signe lämnade efter sig växte upp ömsom hos sin far på Värnlanda i Nöbbele, ömsom hos mostrar o mormor på Östregård. Han är idag min en enda kända biologiska släkting förutom bror, mor och egen familj.
Jag läser de stora svartkantade begravningsinbjudningarna. Det var storslagna tillställningar som uppenbarligen startade med samling 7.30 i sorgehuset och avslutades med middag därstädes. Jag har kvar en stor lång hemvävd linneduk i vitsvart dräll som användes vid de här tillfällena, särskilt vävd för ändamålet. Kanske planerade man för döden och mötte den då, inte förträngde och gömde undan som vi gör nu. Man levde med döden ständigt närvarande och jag läser sorgen i allvarliga ansikten på de gamla korten. Det var tillåtet att vara allvarlig, man måste inte skratta jämt och sorgen fick vara med till och med på bild.
Resereportage från Irland...
...finns det just nu hos Leontina. Rekommenderas!
Älglicenserna har kommit
Harnäs 11 vuxna 12 kalvar
Egenäs 1 vuxen 2 kalvar
Bäcken 3 vuxna 2 kalvar
Snarkil 3 vuxna 2 kalvar
Risviken 3 vuxna 4 kalvar
Åsebyfors 10 vuxna 10 kalvar
Skogen 3 vuxna 3 kalvar
Kålleboda 9 vuxna 9 kalvar
Älgåna 1 vuxen 2 kalvar
Norane 3 vuxna 2 kalvar
Bysjön 5 vuxna 6 kalvar
Sandtegen ä-jo 1 vuxen 1 kalv
Sanda ä-jo 3 vuxna 4 kalvar
Åsebyn ä-jo 1 vuxen 2 kalvar
Alltsammans finns på länsstyrelsens hemsida och jag reserverar mig här på bloggen för skrivfel. Jag tror att jag i uppräkningen ovan fick med det mesta i Sillerud.
Egenäs 1 vuxen 2 kalvar
Bäcken 3 vuxna 2 kalvar
Snarkil 3 vuxna 2 kalvar
Risviken 3 vuxna 4 kalvar
Åsebyfors 10 vuxna 10 kalvar
Skogen 3 vuxna 3 kalvar
Kålleboda 9 vuxna 9 kalvar
Älgåna 1 vuxen 2 kalvar
Norane 3 vuxna 2 kalvar
Bysjön 5 vuxna 6 kalvar
Sandtegen ä-jo 1 vuxen 1 kalv
Sanda ä-jo 3 vuxna 4 kalvar
Åsebyn ä-jo 1 vuxen 2 kalvar
Alltsammans finns på länsstyrelsens hemsida och jag reserverar mig här på bloggen för skrivfel. Jag tror att jag i uppräkningen ovan fick med det mesta i Sillerud.
Gymnasieinspektionens rapport igen
Nu har jag läst en del i själva rapporten, inte bara pressmeddelandet. Eleverna på yrkeslinjerna är de som oftast inte når målen, fast det står det inget om i pressmeddelandet. Det talar för att min misstanke stämmer, att det på de linjerna finns elever som egentligen inte vill läsa in de teoretiska ämnena för att bli behöriga till högskolan. De vill få en bra yrkesutbildning. Jag kan bara understödja tankarna på lärlingsutbildning inom gymnasiets ram, en bra yrkesutbildning som ger både den praktik och den yrkesteori som behövs. Självklart ska den som avstår att skaffa sig högskolebehörighet i sin yrkesutbildning kunna ta igen den vid ett annat tillfälle eller läsa in den parallellt.
Inspektörerna slår sedan fast att det felar i värderingar hos rektorer och lärare som säger att gymnasieskolan är en frivillig skolform som elever ska kunna välja bort om de känner att de inte klarar av utbildningen. Jag trodde i min enfald också att gymnasiet fortfarande var en frivillig skolform och att man kunde lägga ribban när det gäller förberedelseämnena för högskolan på den nivå som krävs för att just klara av högre studier i teoretisk form. (Och att man även kunde ställa krav på en viss yrkesskicklighet (teoretisk och praktisk) för att godkänna dem som valt en yrkeslinje).
Men inspektionsrapporten genomsyras av förfäran över att de anställda på skolan kan ha såna tankar, rektorer och lärare bör enligt deras slutsats kompetensutvecklas så fort som möjligt. Om jag förstår inspektörerna rätt så ska alla elever i princip ges möjlighet att klara av den linje de har sökt, helst inom ramen för linjen genom att man anpassar / individualiserar undervisningen i gruppen / klassen, men i nödfall genom specialundervisning och det kan vara både i "drop in -stugor" som erbjuder alla hjälp så att det inte blir utpekande för vilka de egentligen är till, men också genom riktad specialundervisning.
Det är enligt inspektörerna inte heller tillåtet att kringå detta genom att hålla nere antalet platser på en linje så att de som har lägre betyg från nian sållas bort i antagningen. Alla bör få möjlighet att bli antagna till och klara av den gymnasielinje de har sökt i första hand. (Ha ha... tänk om jag varit ung nu och sökt till fordonteknisk linje?!)
Suck!! Vilken planet kommer skolinspektörerna ifrån? Eller rättare sagt vilka illusioner ovanifrån är det som ligger bakom deras värderingar?? Om några ska omskolas i värderingar så är det nog de anställda på Skolverk och Skolinspektion. De behöver omskolas till verkligheten och till omvärldens krav på ungdomars utbildning. Jag misstänker att allt för många av dem har växt in i det kunskapskravlösa synsätt som präglat skolvärlden, forskningen och skolpolitiken under de senaste decennierna. Här har Björklund något att bita i när det gäller att ta itu med värderingar hos personalen i de egna verken. Obligatorisk kompetensutveckling kanske?
Sen får jag väl i ärlighetens namn ändå ge inspektörernas rapport godkänt i deras kritik av bristen på SYO och en del annat. Men i stora drag blir jag nog ändå mest förvånad. Och att driva igenom ett kvalitetsutvärderingsplanehelvete även på gymnasiet, som föreslås i rapporten, lär inte förbättra de verkliga resultaten där heller.
Jag har gjort ett inlägg om den här rapporten lite längre ner på bloggen och där finns också kloka kommentarer för den som vill läsa mer.
Inspektörerna slår sedan fast att det felar i värderingar hos rektorer och lärare som säger att gymnasieskolan är en frivillig skolform som elever ska kunna välja bort om de känner att de inte klarar av utbildningen. Jag trodde i min enfald också att gymnasiet fortfarande var en frivillig skolform och att man kunde lägga ribban när det gäller förberedelseämnena för högskolan på den nivå som krävs för att just klara av högre studier i teoretisk form. (Och att man även kunde ställa krav på en viss yrkesskicklighet (teoretisk och praktisk) för att godkänna dem som valt en yrkeslinje).
Men inspektionsrapporten genomsyras av förfäran över att de anställda på skolan kan ha såna tankar, rektorer och lärare bör enligt deras slutsats kompetensutvecklas så fort som möjligt. Om jag förstår inspektörerna rätt så ska alla elever i princip ges möjlighet att klara av den linje de har sökt, helst inom ramen för linjen genom att man anpassar / individualiserar undervisningen i gruppen / klassen, men i nödfall genom specialundervisning och det kan vara både i "drop in -stugor" som erbjuder alla hjälp så att det inte blir utpekande för vilka de egentligen är till, men också genom riktad specialundervisning.
Det är enligt inspektörerna inte heller tillåtet att kringå detta genom att hålla nere antalet platser på en linje så att de som har lägre betyg från nian sållas bort i antagningen. Alla bör få möjlighet att bli antagna till och klara av den gymnasielinje de har sökt i första hand. (Ha ha... tänk om jag varit ung nu och sökt till fordonteknisk linje?!)
Suck!! Vilken planet kommer skolinspektörerna ifrån? Eller rättare sagt vilka illusioner ovanifrån är det som ligger bakom deras värderingar?? Om några ska omskolas i värderingar så är det nog de anställda på Skolverk och Skolinspektion. De behöver omskolas till verkligheten och till omvärldens krav på ungdomars utbildning. Jag misstänker att allt för många av dem har växt in i det kunskapskravlösa synsätt som präglat skolvärlden, forskningen och skolpolitiken under de senaste decennierna. Här har Björklund något att bita i när det gäller att ta itu med värderingar hos personalen i de egna verken. Obligatorisk kompetensutveckling kanske?
Sen får jag väl i ärlighetens namn ändå ge inspektörernas rapport godkänt i deras kritik av bristen på SYO och en del annat. Men i stora drag blir jag nog ändå mest förvånad. Och att driva igenom ett kvalitetsutvärderingsplanehelvete även på gymnasiet, som föreslås i rapporten, lär inte förbättra de verkliga resultaten där heller.
Jag har gjort ett inlägg om den här rapporten lite längre ner på bloggen och där finns också kloka kommentarer för den som vill läsa mer.
Eloge till Waterside i Töcksfors!
Vi var en sväng på köpcenter i Töcksfors. Fullt på parkeringen var det!
Vi åt på Waterside. God prisvärd mat och en eloge för att man har
mjölkfri glass, alltså tofuglass gjord på soja. En får tacke!
Trevligt sällskap fick vi av en slump med arrendator O och fru T som
just idag bestämt sig för att äta i Årjäng och vi drog med dem till
just Töcksfors.
Undrar ibland om jag ska träna mig på att twittra, jag som har så låg densitet i skrivandet.
Vi åt på Waterside. God prisvärd mat och en eloge för att man har
mjölkfri glass, alltså tofuglass gjord på soja. En får tacke!
Trevligt sällskap fick vi av en slump med arrendator O och fru T som
just idag bestämt sig för att äta i Årjäng och vi drog med dem till
just Töcksfors.
Undrar ibland om jag ska träna mig på att twittra, jag som har så låg densitet i skrivandet.
Gymnasiet = ett fiasko!?
Varannan elev i gymnasiet når inte målen. Det låter för mig väldigt alarmerande. Vilket slöseri med resurser! (Jämför grundskolan där runt var 4:e inte når målen! Det är illa nog)
Genomsnittet för Sverige lär ligga på ungefär 48 % enligt artikeln i NWT. Då kan man fråga sig vad som är fel.
Är verkligen gymnasiet utformat så att alla har en chans att finna rätt utbildning och klara av sin yrkesutbildning / studieförberedande utbildning? Är det rätt att tvinga dem som vill få en yrkesutbildning på gymnasiet, att också läsa sig till högskolebehörighet, dvs parallellt med yrkesutbildningen förbereda sig för högre studier som man ändå inte siktar på? Finns det andra rimliga alternativ än gymnasiet för dem som inte är intresserade av studier och som inte vet vad de vill ha för jobb eller tvingas alla in på gymnasiet i brist på annat?
Om jag tolkar artikeln rätt så ger skolinspektionens märkliga slutsats (har denna verkligen en dokumenterad grund eller är det lösa antaganden?) ett svar på frågan:
Skolan och lärarna måste bli roligare och göra undervisningen mer underhållande så att eleverna tycker att det är roligt och passar var och en av dem bättre.
Herregud, man tar sig för pannan!! Hur mycket curling ska vi bestå våra barn och ungdomar med??? Livet och yrkeslivet curlar inte med någon och när ska lärdomen om det komma, om inte senast i gymnasiet. Skolinspektionens enkla svar löser inte de komplicerade problemen med gymnasiet. Då måste det till bättre analyser än så här och man får lyfta blicken från individnivå mot systemnivån.
Genomsnittet för Sverige lär ligga på ungefär 48 % enligt artikeln i NWT. Då kan man fråga sig vad som är fel.
Är verkligen gymnasiet utformat så att alla har en chans att finna rätt utbildning och klara av sin yrkesutbildning / studieförberedande utbildning? Är det rätt att tvinga dem som vill få en yrkesutbildning på gymnasiet, att också läsa sig till högskolebehörighet, dvs parallellt med yrkesutbildningen förbereda sig för högre studier som man ändå inte siktar på? Finns det andra rimliga alternativ än gymnasiet för dem som inte är intresserade av studier och som inte vet vad de vill ha för jobb eller tvingas alla in på gymnasiet i brist på annat?
Om jag tolkar artikeln rätt så ger skolinspektionens märkliga slutsats (har denna verkligen en dokumenterad grund eller är det lösa antaganden?) ett svar på frågan:
Skolan och lärarna måste bli roligare och göra undervisningen mer underhållande så att eleverna tycker att det är roligt och passar var och en av dem bättre.
Herregud, man tar sig för pannan!! Hur mycket curling ska vi bestå våra barn och ungdomar med??? Livet och yrkeslivet curlar inte med någon och när ska lärdomen om det komma, om inte senast i gymnasiet. Skolinspektionens enkla svar löser inte de komplicerade problemen med gymnasiet. Då måste det till bättre analyser än så här och man får lyfta blicken från individnivå mot systemnivån.
Restön igår fredag kväll...
...var nästan trolskt! Munch tänker jag på när jag ser den här bilden efteråt.
Det går bra att bada via badstegen som är fastsatt i berget. Båtklubben Idun i Sillerud har ordnat fint här och om man är medlem så är man välkommen att utnyttja deras lilla anläggning. 
Här la vi till med båten, inne i en skyddad vik och med en bra brygga. L i Svensbyn var redan där när vi kom. Och senare kom G i Gyltenäs dit. Vi blev alltså sammanlagt sex personer med oss fyra. Vi hade med oss A-B o R i Snarkil och en massa mat och kaffe!
Det blev på ett sätt ett jubileum för oss fyra, det var nog ungefär 30 år sedan vi övernattade här på Restön i ett tält som var mycket mindre än vi trodde. Vi var alltså fyra vuxna i ett tält för två / tre. Det betydde att vi fick ligga sked och vända oss samtidigt. :-)) Vi har i efterhand skrattat mycket åt den där natten. Nu blev det ingen övernattning men väl en magiskt trevlig utflykt, lite spontant arrangerad i elfte timmen. 
Gubben skötte grillen
Den här båten såg vi en bra bit i från oss. Det såg så snyggt ut med vorstehhunden där längst fram. 
Lite vågor var det på hemvägen men inte mer än att pjoskiga jag klarade av det och det var bara en lite stund på storsjön. Inne i viken var det kavlugnt.
Hemfärden blev inte förrän midnatt och färgerna blir olika varje gång. Så här vackert var det den här gången! Nu ska det regna en period sägs det så vi får väl hålla oss inomhus då.
I kväll lördag ska vi ha premiär på grillad rådjurssadel. Det är Roland som lagar maten den här gången. Han har fått en liten bok som heter Grillat vilt. Det blir D och G i Harnäs som kommer hit och testäter.
GRATTIS Årjängs ungdomslag i jaktskytte!
Just nu lördag, är de här ungdomarna från Årjängs jaktvårdskrets, i Västerås och har skjutit till sig en andraplats i den mellansvenska regiontävlingen i jaktskytte med lag från Värmland, Närke, Dalarna, Västmanland, (och kanske Uppland o Gästrikland också, jag är osäker på vilka områden som ingår i SO-mitt?)! Det är från vänster Jens Zetterqvist, Niklas Nilsson, Markus Bryntesson och Mikkel Andrésen.
Stort grattis från Roland o Inga!
I tävlingen ingår att kunna skjuta rätt med hagel eller kula på figurer av olika jaktbara vilt, såsom älg, rådjur och hare exempelvis. I tävlingen ingår tydligen också en teoridel.
Andraplatsen är en suverän prestation speciellt med tanke på att de här pojkarna inte har skjutit tävling så länge. De gjorde sin första tävling i Säffle för ett par månader sedan, då de kvalficerade sig till den här regiontävlingen i Västerås. Ungdomsklassen är upp till 20 år och för det här laget är medelåldern bara 14 år. Ett grattis också till deras tränare Morgan Zetterqvist, som själv har varit en av Sveriges bästa jaktskyttar.
(Tyvärr vet jag inte vem som tagit bilden, den är från tidningen Nordmarksbygden.)
I kväll ska jag publicera ett inlägg från gårdagens äventyr ute på Restön
Morgonpromenader i värmebölja...
...har det fått bli en period nu. Det har inte gått att göra särskilt mycket fysiskt arbete dagtid mitt i värsta hettan, så jag har gått en promenad varje morgon, oftast med min tax Oskar. I går gick vi först runt Liane och sedan ner till sjön. Han simmar gärna, liksom går ut i vattnet tills fotrörelserna blir simning. Jag vet inte ens om han märker övergången från gång till simning. Det ser så lättvindigt ut.
Arvika hamnmagasin och Olssons brygga
i Arvika hamnmagasin är det konsthantverksförsäljning hela sommaren på flera ställen. Det är trevligt att gå och titta och sedan äta gott på Olssons brygga. Så blev det idag också. Jag dröjde längst kvar i second hand-butiken. Den har fantastiska kläder och smycken och småprylar.
Under det vita där är restaurangen. Här syns en ramp av något slag för någon bräda eller så och man landar ute i vattnet av allt att döma.
Rampen är väldigt hög, banan börjar där uppe.
Här nere i hamnen finns också en scen och här är sommarens program. Dublin fair och Tomas Ledin o Ulf Lundell är jag ju lite intresserad av förstås.
Så här såg magasinen ut när de var i funktion. De byggdes av köpmän och användes som lagerlokaler för allhanda varor som transporterades vattenvägarna. Från Arvika tar man sig ända ut till Göteborg sjövägen.
Jag åt jättegod lax med en sås med lime och äpple i.
Under det vita där är restaurangen. Här syns en ramp av något slag för någon bräda eller så och man landar ute i vattnet av allt att döma.
Rampen är väldigt hög, banan börjar där uppe.
Här nere i hamnen finns också en scen och här är sommarens program. Dublin fair och Tomas Ledin o Ulf Lundell är jag ju lite intresserad av förstås.
Så här såg magasinen ut när de var i funktion. De byggdes av köpmän och användes som lagerlokaler för allhanda varor som transporterades vattenvägarna. Från Arvika tar man sig ända ut till Göteborg sjövägen.
Jag åt jättegod lax med en sås med lime och äpple i.
Arvika Häljebols konstgård
Vi besökte Häljebols konstgård på vägen till Arvika. Där jobbar och bor Ellen Heller och Magnus Hedman, de jobbar i olja och grafik och har en fantastisk trädgård. Jag brukade åka dit med modren förr men hon orkar inte mer. Ska visa henne bilder därifrån. Goda vänner till oss var där och gjorde en del inköp för någon vecka sedan. De var imponerade av det de såg här.
Jag har ett väldigt fint kort på modren i den här vackra pergolatunneln, men inte nu alltså.
Ny anläggning under uppförande. Här är alltid utbyggnad på gång.
Jag har ett väldigt fint kort på modren i den här vackra pergolatunneln, men inte nu alltså.
Ny anläggning under uppförande. Här är alltid utbyggnad på gång.
Arvikafestivalen börjar idag torsdag...
- Nu står jag inte ut längre, vi sätter oss i bilen, slår på AC-n och åker dit näsan pekar, vart som helst, sa gubben vid middagstid och la ner alla jobbambitioner p.g.a. den extrema värmen.
Vi la upp en plan med Esters café först sedan Häljebols konstgård och till sist Arvika hamnmagasin med konsthantverk och så mat på Olssons brygga.
När vi närmade oss Arvika så insåg vi att Arvikafestivalen börjar just idag. Tala om att ha noll koll på läget!
Arvika var invaderat av vit hud, svarta kläder och märkliga maskeradutstyrslar! Den riktiga festivalklädseln är egentligen inget för 35 grader i stekande solsken. Och all omsorgsfullt punkblek hud kommer att vara grisskär eller brunbrändsabbad efter tre dagar här!
Arvika är ju inte så stort så typ hela stan blir en enda festival.
Campingen är jättestor.
Bara föreställ Er att bo i ett sånt här litet tält i den här värmen. Det kallar jag entusiaster!
Mer om vår Arvikaresa kommer i morgon.
Torsdagskvällen avslutade jag med besök i Silleruds kyrka, musik i sommarkväll. Det var alltså lanthandlare Richard och Alf på Smerere och ett par till som spelade. Det var riktigt mycket folk i kyrkan. Höjdpunkterna i konserten var Dan Andersson, Dire Straits-låten och Nocturne. Ett särskilt plus för behaglig temperatur i kyrkolokalen, men det var väl helt oförskyllt förstås.
För musikanterna ställde den relativa värmen i kyrkan ändå till problem. Instrumenten ville inte hålla stämning och luftfuktigheten var så hög att exempelvis gitarren blev blöt. Fast vi vanliga dödliga märkte ju inte det. Det har sina fördelar att inte vara så tonsäker.
Arvika Gillbergadalen för Rut O
Speciallt för Rut O i Stockholm, bördig från trakterna mellan Arvika och Årjäng så visar jag nu några bilder från Glafsfjorden mot Arvika tagna på bron över idag torsdag. Vägen här renoveras etappvis och blir allt bättre.
Det vita där borta är massor av höbalar och bakom dem finns Glafsfjorden.
Köttdjur har man alltid på den här gården. Suddig eftersom bilden är tagen i flygande fläng från bilen. Bakom djuren ligger Gillberga kyrka.
Här är mer djur och bakom där Glafsfjorden.
Det vita där borta är massor av höbalar och bakom dem finns Glafsfjorden.
Köttdjur har man alltid på den här gården. Suddig eftersom bilden är tagen i flygande fläng från bilen. Bakom djuren ligger Gillberga kyrka.
Här är mer djur och bakom där Glafsfjorden.
5.30 tisdag morgon + uppdaterat torsdag morgon Liane runt
Igår tisdag passade jag på att gå en rejäl promenad på morgonen vid halv 6-tiden, innan det blev för varmt. Jag trodde att jag skulle få se en massa vilda djur. Men icke! Dock fanns många vackra blommor. Det blommar som finast nu; tjärblomster, kärringtand, smörblommor, prästkragar, baldersbrå, klöver vit och röd och skogs, blåklockor, vädd, fibblor, hundkex, vitmåra (växtfärgar man med i juni innan de blommar), väldoftande rölleka börjar komma, vägkantens riddare lupin börjar ersättas av rallarros (mjölkört), ja allt finns och det bara lyser i vägkanterna. Hos oss så är de oskördade vallarna också ett praktfullt skådespel, de lyser i alla färger som tänkas kan.
Smultron såg jag på flera ställen och det tycks vara gott om dem i år.
Den vita blomman där nere kommer jag inte ihåg namnet på, det är vita klockor som på en stängel. Någon som vet?
Roligt att någon fortfarande brukar jorden och skördar vall. Här blir det stora rundbalar med ensilage.
Himla snyggt är det med röda rosor mot gul vägg.
Fint är det nere vid vägen hos svåger och svägerska. Kolla in hästskorna!
Här är en närbild på den där blomman som jag glömt bort namnet på.
Den här lilla blygsamma blomman vid vägkanten har jag också glömt bort namnet på.
Någon som vet? Jag har en känsla av att det är en slags orkidé. Har letat efter min flora för att slå upp men den är som vanligt på skolan.
Grannens får var de enda levande djuren som jag såg så här tidigt på morgonen. Ett par platta ihjälkörda ormar räknas väl inte. Sen mötte jag Peter i Bräcke vid ålderdomshemmet. Han kom med jobb-bilen. Annars var det helt stilla.
Den här skylten såg jag också. En annan granne har fyllt år! Grattis så här i efterskott!
Agenda framöver: I morgon torsdag kväll ska gubben på möte på kvällen, något jaktligt och jag tänkte mig till kyrkan. Jag tror att det är musik i sommarkväll med lanthandlare Richard, Alf på Smerere och några till kl 20.00
På fredag åker vi båt på kvällen och äter något tillsammans med kollega I och gubben T.
Skulle ju ha velat se och höra Åsa Jinder på Amerikabrevet i Blomskog 13.00 men det hinner vi väl inte för byte i stugorna.
Söndag skulle jag vilja se "Skogen - myt eller verklighet" i Hämnäs gamla skola mellan 12.00 och 15.00.
PÅ dagarna tvättar och städar jag huset. Det måste liksom rengöras ordentligt en gång om året i alla fall, sen breder förfallet ut sig under resten av året. Jag föreställer mig att det är den här sommarstädningen som vaccinerar hemmet mot diverse objudna gäster och tjocka lortlager och det totala kaoset i skåp och lådor. Jag passar på att röja ur och lägga i kassar sånt som jag ska skicka med till hembygdsföreningens loppmarknad under Sellereveckan. Någon annan säljer, föreningen tar eventuell förtjänst och jag slipper ta tillbaka. En får tacke!
Holmedagen...
...var vi på i söndags. Det var parad med olika hästraser och demonstration av tävlingskörning med fyrspann. De olika raserna kommer jag inte ihåg förstås. Om någon läsare vet så upplys mig gärna i en kommentar. Fyrspannskörningen var fantastisk att se och huvudorsaken till att vi åkte till Holmdal den här dagen. Det gick undan i kurvorna och det är obegripligt hur den här damen från Norge kunde få hästarna att springa i så snäva svängar. Bakpå hängde två "burkslavar" för att balansera ekipaget, precis som i mc-tävlingar på bana.
Fyrspann med fjordhästar
Lettiskt halvblod
Frieser och Nordlandshäst (den senare är vikingarnas hästras)
Något slags miniponny, de är fullvuxna i alla fall
Ardenner, uppenbarligen hingst
Ardenner sto tror jag
Nordsvensk brukshäst , i alla fall en kyrkskjuts som den var förr, vi var ju precis vid prästgården i Holmedal.
Sen var det mycket annat den här dagen i Holmedal och även dagen före, en massa veteranfordon, PV-rally, försäljning av mattor (jättefina!), hemgjorda matvaror, blommor, hantverk osv.
De som arrangerar det här är fantastiskt duktiga!
Sen ska jag göra inlägg om gårdagen, tisdagens, äventyr och om lite Gerds keramik.
Fyrspann med fjordhästar
Lettiskt halvblod
Frieser och Nordlandshäst (den senare är vikingarnas hästras)
Något slags miniponny, de är fullvuxna i alla fall
Ardenner, uppenbarligen hingst
Ardenner sto tror jag
Nordsvensk brukshäst , i alla fall en kyrkskjuts som den var förr, vi var ju precis vid prästgården i Holmedal.
Sen var det mycket annat den här dagen i Holmedal och även dagen före, en massa veteranfordon, PV-rally, försäljning av mattor (jättefina!), hemgjorda matvaror, blommor, hantverk osv.
De som arrangerar det här är fantastiskt duktiga!
Sen ska jag göra inlägg om gårdagen, tisdagens, äventyr och om lite Gerds keramik.
Lanthandelns dag...
... var det i lördags i SVensbyn, men jag har inte orkat göra några bilder förrän nu.
Det var i alla fall som vanligt mycket folk på ICA Sillerud, uppvaktning med blommor av förre kommunalrådet, invigning officiellt av nya macken Din X, firande av jubileum, invigning av frisersalong i lokalen bredvid.
Det var i alla fall som vanligt mycket folk på ICA Sillerud, uppvaktning med blommor av förre kommunalrådet, invigning officiellt av nya macken Din X, firande av jubileum, invigning av frisersalong i lokalen bredvid.
Maud Olofsson regerar centern ut ur riksdagen!
Ja, jag tror han har rätt Erik Hultin (tror jag han heter) när han säger att Maud håller på att regera bort centern ur riksdagen. Centerpartiet har sina traditionella väljare bland landsbygdsbefolkningen, bönder, småföretagare och den gröna högern. Men de väljarna känner inte igen sitt parti:
-. Dieselskatt
- ROT-avdrag som komplicerar småförtagarnas verksamhet igen, en lag som träder i kraft i morgon och där klara besked och blanketter kom idag, en dag före. ( !)
- Rovsdjurspolitiken som nästan gick över styr, innan man blev påmind om vallöftena.
- Inga lättnader i administrationen för småföetag
osv
Maud är nog en utmärkt regeringsföreträdare och kanske ett ämne till regeringschef, hennes tal i Almedalen får ju godkänt av DNs retorikexpert, men hon dödar på vägen dit sitt eget parti. Kanske måste hon konvertera för att sitta kvar.
-. Dieselskatt
- ROT-avdrag som komplicerar småförtagarnas verksamhet igen, en lag som träder i kraft i morgon och där klara besked och blanketter kom idag, en dag före. ( !)
- Rovsdjurspolitiken som nästan gick över styr, innan man blev påmind om vallöftena.
- Inga lättnader i administrationen för småföetag
osv
Maud är nog en utmärkt regeringsföreträdare och kanske ett ämne till regeringschef, hennes tal i Almedalen får ju godkänt av DNs retorikexpert, men hon dödar på vägen dit sitt eget parti. Kanske måste hon konvertera för att sitta kvar.