Stortrav idag, lördag, i Årjäng V75 ...
Den här bilden kom nu på mailen. Det är Stockholmssonen som delat ut Fashion Award till Robin Söderlind, ett stjärnskott på tennishimlen. Sonen spelade också lite tennis när han var liten och var på tennisläger i Bjärred minns jag nu, det måste ligga nära Båstad förresten. Han blev ingen tennisstjärna men väldigt bra och snäll och jag är inte ett dugg partisk när jag säger det... :-)).
Jag är jättestolt och glad över mina tre barn + barnbarn och det ska bli roligt att få träffa dem under sommaren. Nu funderar jag på om jag ska deleta den här sista meningen, man kanske enligt Jantelagen inte får vara stolt över barnen, men nu portar jag Jante från min blogg och låter det stå kvar. Det här är min blogg och det är jag som bestämmer, inte några oskrivna lagar. :-)
Jag antar att Stina fotat.
Kolla på Järvsöfaks i inlägget här nere!
Det är klart att du ska vara stolt över dina barn när det går bra för dem.Ens barn står ju en närmast.ha det gott kram Thalina
Thalina: Om det går bra för dem eller inte tror jag i och för sig spelar mindre roll för stoltheten. Jag är glad för att de blev bra människor som strävar på för att förverkliga sina egna drömmar. De har alla tre gått sina egna vägar och gjort det redan från början. Det är jag nog mest stolt över.
Det gör du helt rätt i!
SJÄLVKLART ska man vara glad över att det går bra för barnen, det bara är så! Min son har äntligen tagit körkort, flera år efter lillsyrran dessutom. Det är jag väldigt glad över för tillfället och jag kommer inte att köra många meter när de kommer hem på besök nu i slutet av juli. Luta mig tillbaka i sätet och vila är tanken, vart vi än ska!
Det är väl självklart att du ska vara stolt över dina egna barn och tala om det! Jante kan slänga sig i väggen, hans tid är definitivt förbi. Som väl är!
Antagligen passade Jantelagen bättre på den tiden, när alla bodde i samma by och alla kände varandra från födsel till död. Då var det kanske tröttsamt och onödigt med "skryt". Annat är det nu, när vi alla är världsmedborgare.
järvsöfax är bäst !...klart att man får säga att man är stolt över sina barn..varför är vi svenskar så trista att vi inte kan tillåta oss att vara stolt utan att tro att det ska låta märkvärdigt...jag tror du har jättefina barn som du rätteligen ska vara stolt över ..jag lyssnade på Jonas Björkman i dag på sommar..intressant !ha det nu så gott med din familj
Klart man ska vara stolt över sina barn och självklart ska man få säga det också!!! Fattas bara!
Det är klart du ska vara stol över dina barn och barnbarn. Ingen jantelag i världen kan ta bort någonting sådant i alla fall!
Alla: Tackar för stöd i att skrota Jante!
Vill också tillägga att man naturligtvis "får" skriva positiva saker om sina barn. Som jag sa redan till våra dagisfröknar; om jag inte håller på mina barn och står på deras sida, vem ska då göra det!
Så fortsatt självklart med att tala om för både barnen och andra att du är stolt över dem.
Men det är lite skillnad på att vara stolt över sina barn och på att ständigt tala om att de är duktigast, vackrast och underbarast i världen. Sånt gör bara en del av oss obstinata och får andra att krympa och kanske t o m börja tillbedja Jante. Särskilt svårt blir det när det är personer som har barn jämnåriga med ens egna som tycker man ska falla i hänförd beundran, typ "erkänn att min dotter är mycket märkvärdigare än din!" Jäpp, jag har råkat ut för mycket sånt.
Jo för resten en sak till som jag och dottern pratade om tidigare i sommar när vi kollade bilder i din blogg; de ser väldigt unga för sin ålder dina söner, åtminstone på bild. Ett drag ärvt efter sin mor?
Annaa: Det bor nog en lejonmamma i oss lite var och det är säkert helt rätt. För om inte föräldrar ställer upp på sina barn, vem ska göra det då?
Hur mina egna barn ser ut vet jag i ärlighetens namn inte, undrar om andra mammor vet hur deras barn ser ut? Jag har ju alltid sett dem och kan liksom inte bedöma deras utseende alls. Har inte tänkt på det förut, men så är det.
Tyvärr så ser jag nog egentligen alldeles för gammal ut för min ålder och det känns inte så roligt. Min far gjorde också det, alltid, oavsett hur gammal han var.
Fattar inte vem den där skrynkliga kärringen är som objuden invaderar min badrumsspegel varje morgon. :-).Men det var vänligt sagt i kommentaren, jag uppskattar det förstås ändå, tack!