Järvsöfaks sista gången i Årjäng
Visst är han vacker Järvsöfaks!
Det ösregnade hela loppet i stort sett och han felade lite i början.
Men han hade ändå inga stora problem med att vinna på upploppet. Det är alltså kallblodstravhästen som har sprungit in 20 miljoner drygt åt sin ägare (-=tränare och körsvenn). Sen har säkert tjänats några sköna miljoner på avel också eftersom han är hingst. 
Kanske är en del av hemligheten bakom hans sagolika framgångar att kroppen tycks röra sig i perfekt harmoni och balans. Om man ser hans aktion som en bild så finns det ett antal perfekt parallella linjer i rörelserna. Det höga tempot ser inte ut att kosta honom något, han bara flyter fram allt snabbare och sista varvet gick han 21 på det här tunga underlaget.
Här går han över mållinjen 
Lugn och god efter loppet när han passerar publiken ett par extra gånger i segerdefilering och likaså vid prisutdelningen. Från publiken fick han extra varma applåder eftersom han nu faller för åldersstrecket och inte kommer att kunna ses i Årjäng någon mer gång. Hingstar och valackar får tävla tills de är 15 år tror jag och ston till 10 år eller nåt. (Kuskar har 70 år som slutstreck, det var 67 förr enligt Marita Arvidsson min f.d. kollega, numera bara hästmänniska bl.a. ordförande i kallblodstravarföreningen Sleipner. Vi pratade lite med henne när vi åt).
Gammal bekant Nisse med fru träffade vi också vid maten. Han jobbar åt Jägareförbundet och är dessutom travintresserad med engagemang i bl.a. STC och Solvallas styrelse.
Under lunchen råkade vi också på något som vi inte visste om. Det finns ett gäng travintresserade golfare. De lägger en tävlingstour parallellt med stortrav under en period på sommaren och kuskar runt till olika platser, Travtouren. De berömde Årjängs golfbana fast just nu var den blöt efter allt regn. Trevligt matsällskap var de här herrarna. De åt också på Gästis där vi satt hela travdagen, liksom andra loppsponsorer. Det var inte inbjudande att gå ut i ösregnet.
Till sist: Arrendator - Ks Bragden sysslade f.ö. med något annat i startögonblicket, missade startbilen och kom inte ifatt förrän efter nästan ett varv. Men om han hade varit med i starten från början så kunde det ha gått fort. Vi får väl så småningom veta vad han sysslade med istället för att köra till start.
En härlig häst, som haft en fantastisk karriär med sin ägare. Det är sällan man ser en häst som springer fort, inte bara för att kroppen fungerar bra, utan för att han också tycker det är roligt. Han har alltid öronen framåt, med sikte på målet. Ibland vinklar ibland dem lite bakåt för att lyssna på konkurrenterna. Gidde Palema var likadan. Andra travare har öronen spännt bakåtstrukna, jagade, osäkra, olustiga. På defileringen ser han ut att vara mycket nöjd och glad över loppet och jublet och vet att han och husse varit duktiga.
Men så har Faxen också haft väldigt roligt tillsammans med sin ägare. Blivit riden av honom i Högvakten, promenerat med brudpar och mycket annat. De två kommer säkert att njuta av varandras sällskap även fortsättningsvis. Och av damer som kommer och hälsar på. En härlig sannsaga om en häst.
Vet du om det blev 200 segrar till slut?
Lena: Han ser verkligen stolt och glad ut, antingen han springer lopp eller bara defilerar. Det är märkligt för när han kom ut för att värma upp så syntes det på långt håll vem som var Järvsöfaks. Han ser ut som kung och verkar veta sin betydelse, rör sig med lugn värdighet. Jag tror att det här var seger 196, men att han räknar med att ta den 200;e också innan han slutar tävla.
Fyra segrar kvar, det fixar han!