Pedagogik ska fokusera på framgång...
Detta har jag varit övertygad om rätt länge och nu är det alltså bevisat också av forskning. :-)
(Äsch, jag driver lite med forskningen, med hjälp av forskning kan man bevisa nästan vad som helst, men jag blir ju glad varje gång man råkar bevisa något som jag tycker stämmer med verkligheten!)
Marie skriver om tidningsartikeln väldigt bra på sin blogg.
När detta faktum nu är vetenskapligt bevisat och därmed något vi ska sträva efter, så kanske vi också kan få se de här "sanningarna" tillämpade i skolans kompetensutveckling för lärare. Forskningen har ju gjorts på apor och vi lärare är nog rätt nära besläktade med dem så det borde funka, åtminstone kan det kännas som om vi befann oss i ett aphus ibland. :-))
Det vore en himla kick att få syssla med att analysera egna och kollegors eventuella framgångar i yrket under den vecka som ska vara uppstart för ett nytt läsår och som ska vara kompetensutvecklande. Och dessutom få tid att omsätta detta analyserande i praktisk pedagogisk planering också, inte bara nödtorftigt få planeringstid till att ställa ner stolar, plocka fram materiel och lägga schema. Det skulle verkligen ge den kick som behövs för att känna sig stimulerad och full av positiv energi inför ett nytt läsår. Vad har jag / vi gjort som har varit bra och hur kan jag / vi utveckla det. Och inget annat!
Allt för ofta sysslar vi med att gräva ner oss i eländes elände via kvalitetsutvärderingsplanehelvetet alternativt lyssna till putslustiga föredragshållare som i stand up comedy-form talar om för oss vad vi gör för fel och vad vi borde ha gjort istället. Det skruvar mest spiralen neråt, bäddar för mer misslyckanden.
Nu börjar det verkligen kännas som om jobbet närmar sig igen, en och en halv veckas ledighet kvar bara, slut på lovet just när man börjat vänja sig vid att vara ledig.
Jag fasar som vanligt för kompetensutvecklingsveckan före skolstart, den inverkar så deprimerande på mig och det tar flera veckor in på läsåret innan jag hämtat mig från allt eländesfokus, jag vet hur det brukar vara. Men jag ser verkligen fram emot att få träffa kollegorna och barnen!
Det är alltid med kluvna känslor man närmat sig Dagen i augusti, precis som du beskriver det. Men hoppsan, efter två veckor har man glömt hur det var att vara ledig och allt är som vanligt igen. Man vänjer sig snabbt att leva efter klockans minutvisare.
Ta det nu som en inskolningsvecka den där första stökveckan. Ambitionsnivån kan man kanske lägga själv eftersom man inte får lön för att vara vaktmästare, studierektor och städerska på samma gång som man är lärare.
Och dina tvåor har längtat länge efter att få träffa just dig!
Poängen med forskning är att man INTE kan "bevisa nästan vad som helst". För övrigt är det matematiker, logiker och likande som bevisar saker. Och det "sunda förnuftet" är inte sällan ute och cyklar.
Lena: Du har väldigt rätt i det Du skriver, att vi lärare har en tendens att ta på oss arbetsuppgifter som egentligen inte hör till vårt område. En snickare skulle aldrig gå in och börja rörmoka på en byggarbetsplats. Och jag längtar efter att träffa barnen igen. Antagligen har de växt under sommaren så de ser helt annorlunda ut nu. Barn växer faktiskt mest sommartid. Minns inte varför, men det finns säkert någon bra förklaring. Kanske att de sover mer då, eller nåt med ljuset.
Einstein, nej förlåt Zweistein: Nu är Du ute och märker ord, Du förstår mycket väl vad jag menar även om jag på bloggen väljer att uttrycka mig slarvigt. Bloggen är en snabbskriven, obetald text, väldigt nära det muntliga pratspråket. Texten här skrivs ner som den spontant dyker upp i huvudet o här filas inte på ordvalet.
Jodå, med forskning kan man finna belägg för (nöjd med ordvalet?) nästan vad som helst. Det kommer hela tiden nya forskningsresultat som resulterar i framväxten av nya paradigmer. Konstigt vore det väl annars.
Ett forskningsresultat är på många sätt avhängigt av vilken ansats som väljs, vilken metod man använder och vilket urvalet är. Det finns exempel på att staten forskat fram resultat som ska stödja ett visst beslut. Det är inte heller så ovanligt att privat näringsliv tar fram forskning som ska visa på förträffligheten hos en produkt.
Din sist mening i kommentaren är jag däremot beredd att skriva under på; visst är det "sunda förnuftet" rätt ofta ute och seglar!
Kontentan av det hela blir alltså att inget är särskilt tillförlitligt i tillvaron! Det blir till att göra som människan alltid har gjort; leva framlänges och förstå baklänges! :-)
Opartisk forskning, finns den? Även i Sverige finansieras en stor del av forskningen av externa medel. För forskare gäller det att skriva ansökningar och leverera resultat för att kunna försörja sig eller köpa sig fri från undervisningsdelen i sin tjänst. Eller att kunna hoppa av universitetet och bli anställd i näringslivet på bättre villkor.
Självklart är detta ett hot mot den fria (?) forskningen. Att ordna det bra för sig själv är en ack så grundläggande värdering hos oss alla. Varför tror man att forskare är annorlunda?
Lena: Jag kan bara hålla med Dig. Visst är det så. Det blir alltid farligt när man baserar exempelvis politiska beslut enbart på forskningsresultat. De måste både värderas och sättas in i större långsiktiga sammanhang för att vara användbara.