Får konst vara vacker och föreställande?
Jag länkar till några av dem som debatterar som mest just nu, Eva Ström, Sydsvenska Dagbladet, som skrev recensionen som startade alltsammans Anna Brodow Svd, Axess, LAJ, En liten tant, Therese Bohman Lars Vilks och till Börjes konstblogg som skrivit om utställningen och bok tidigare. Hoppas jag fick alla länkar rätt nu!
För att göra det väldigt enkelt och en lång historia kort så är det ungefär så här:
I svenskt etablerat konstliv så är det inte riktigt godkänt att göra vacker konst, figurativ konst, konst som anknyter till klassiska genrer typ Rembrandt. Det finns inte ens någon konstutbildning, så vitt jag vet, för den som till äventyrs skulle vara intresserad av att lära sig att utöva sådan konst.
I Norge har det blivit annorlunda, främst tror jag, för att man har en duktig klassiskt inriktad konstnär som heter Odd Nerdrum. Han målar i olja som Rembrandt ungefär och har under åren blivit omåttligt populär, han säljer för stora pengar och har banat väg för att man i landet kan utbilda sig i klassisk konst.
Nu finns alltså på Edsvikens konsthall i Sollentuna en utställning med figurativ konst, konst som föreställer något , konst som är vacker att se på, och det har skrivits en bok därtill som heter Figurationer.
Eva Ström sällar sig till rådande konstnorm i Sverige och hon menar att den här utställningen är dålig, att den ger associationer till Hitler, nazismen och fascismen (bruna toner!). Hitler fördömde all nonfigurativ konst som Entartet (urartad, egenartad ungefär i översättning) och förbjöd den. Han gillade föreställande konst och uppmuntrade konstnärer som i sina verk hyllade folket och regimen och som gärna fick knyta an till de gamla mästarna. Hitler tyckte också om Wagners musik, men den har av musiklivet i Sverige fortfarande kunnat godkännas som helt ok musik och framförs utan att man måste ropa på fascistvarning. Svensk musik har alltså sluppit smalspårigheten som svensk konst drabbats av, varit mer vidsynt och kanske därmed vunnit internationell uppmärksamhet på ett helt annat sätt än svensk konst.
Eva Ströms påhopp på figurativ konst, har väckt starka känslor och startat den här debatten. Hon får mothugg men också medhåll förstås, konstigt vore det väl annars.
Jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag läser Eva Ströms artikel. Märker hon inte själv att hon gör precis samma sak som Hitler gjorde? Hon sätter sig på höga hästar och fördömer egentligen figurativ konst som Entartet och dålig. Hon, om någon, representerar konstnormen i landet, det konstetablissemang som utarmat svenskt konstliv och svensk konstutbildning genom att begränsa sig till att enbart godkänna den nonfigurativa konsten, den debatterande konsten, den politiska konsten, den radikala konsten (som inte längre är radikal eftersom den har blivit norm för länge sedan!). Men hennes provocerande uttalande har i alla fall det goda med sig att det blir en debatt i frågan.
Nu måste jag komma till Edsviken och läsa Lundbergs bok Figurationer! Helst samtidigt! Och det ser faktiskt ut att kunna bli några dagar i Stockholm framöver.
låter som en utställningen man vill se , är den kvar när jag kommer hem ska jag..och visst håller jag med dig och fnissar lite åt Ströms artikel...ser man inte själv vart det lutar när man gör så korkade uttalanden (tycker jag då...)
Jag har inte tid att fördjupa mig i denna debatt just nu, men som gammal konstskribent stöter jag mig mot att du och andra debattörer sätter likhetstecken mellan figurativt och vackert. Skönhet är en subjektiv upplevelse, en bild blir inte "vacker" för att betraktaren direkt ser vad bilden ytligt föreställer och påminner om en tidigare genre inom måleriet.
Jag såg Nerdrums verk första gången för många år sedan och blev precis som Eva Ström mycket illa berörd. Det som berör mig illa kan jag inte tycka är vackert. Men det var ju min subjektiva uppfattning.
Jag blir faktiskt illa berörd också när kritik av Nerdrum förutsätts innebära kritik av all figurativ konst. Ström berör ju det i sin artikel också.
Sen hinner jag inte med denna debatt mer!
Britten: En spännande utställning att se efter allt debatterande!
Annaa: Nej, jag menar inte att sätta likhetstécken mellan figurativ konst och vacker konst. I så fall har jag uttryckt mig luddigt ( och kanske allt för enkelt, jag är ju bara en bloody amatör på konstområdet, ingen konstskribent eller konstrecensent och jag ser på bilder och figurer med väldigt oskolade och oinitierade ögon. Jag saknar därmed stringenta samlingsbegrepp för att kunna debattera i korta ordalag som här och försökte rabbla upp olika former av konst som verkar vara icke-godkända just nu)
Vi får nog finna oss i att Nerdrum står som en frontfigur i ett annat konsttänk än det som är mainstream i Sverige just nu. Det finns egentligen dåligt med namn på de här olika konstgenrerna så det blir till att lite klumpigt försöka definiera varje gång.
Konst måste nog alltid vara en subjektiv upplevelse och vad som är god konst och inte, kan säkert inte avgöras av någon tidning eller institution. Men det trista i Sverige är att Nerdrum-konsten (om jag nu förenklar begreppen igen!) inte har någon utbildning och väldigt få fora att ha hemvist i, liksom annan typ av konst där själva hantverket spelar stor roll. Det verkar vara så smalt inom konstvärlden i Sverige, det borde få vara bredare. Jag vill ju inte smala av ¨åt andra hållet utan att olika konsttänk kan leva parallellt med varandra, få plats samtidigt och befrukta varandra, så som det har varit med musiken.
Nerdrum gillar jag, han behärskar sitt hantverk för det första, han kan vara kitschig (enligt sig själv också), allvarsam, otäck, dramatisk, idyllisk, kontroversiell, samhällskritisk, ironisk, rolig i sin konst så som jag uppfattar honom. Och hans utställningar drar stora skaror av betraktare, medan "Hafs- slafs- debattkonsten" (nu förenklar jag igen i brist på bra begrepp!) visas för i stort sett tomma lokaler. Det kan vara ett tecken på att det som offentligt visas kanske borde breddas. Och utbildningsmöjligheterna likaså.
Nu måtse jag ge mig annars blir det hur långt som helst.
Jag tillhör dem som inte gillar enbart en genre, viss figurativ konst är läcker men det kan även annan konst vara. En intressant diskussion du fångat upp här även för mig. Jag är precis som du både okunnig och oskolad i området, men för den sakens skull både tycker en del om konst och mer än gärna besöker utställningar.
Det finns ju föreställande konst som tillkommit ganska nyligen och som inte ifrågasätts på samma grunder som t ex Nerdrum. Ola Billgren t ex eller superrealisterna. Målar någon i Hoppers anda så ifrågasätts det inte heller på samma sätt, däremot kanske den konsten inte anses särskilt framåtskridande. Sen har vi det arrangerade fotografiet som Elisabeth Ohlson Wallin. I högsta grad föreställande och dessutom i sitt uttryck släkt med både Rembrant och andra.
Det har funnits många konstriktningar som velat se bakåt för ny inspiration. Pre-rafaeliterna. Reaktionen mot 1800-talets realism (impressionism & expressionism). Van Gogh. Naivismen.
Nej, jag tror inte detta handlar om att Nerdrum-konsten försöker skildra människor realistiskt eller fotografiskt. Eller inspireras av forna tider. Snarare så är det den konservativa hållningen och en slags utstrålning och ett ställningstagande som påminner om nazisternas tillbaka-till-landet-konst. Och som Ström påpekar så minner det om den svenska nationalromantiken (Zorn m fl) men för det första är det sämre och för det andra så är det 100 år för sent. Det går liksom inte att komma med en kletig Sagan om ringen-estetik nu. Om man vill ingå i konstutvecklingen det vill säga. Sen kan man ägna sig åt fantasy-illustrationer och det är en annan sak.
Slutligen kan jag sakna att hantverket försvinner. Men det kommer igen, med säkerhet. Men förhoppningsvis inte i Nerdrums form.
Glömde Wagner!
Wagner spelas ju då och då och uppskattas. Man måste kunna se och hänföras av historisk konst utan att ta avstånd från den pga vad den en gång betydde.
Men en ny Wagneropera nu skulle kanske vara lite svårt att smälta.
Mia: Jag funderar ibland om jag ska drista mig till att ta upp kontroversiella konstfrågor eftersom jag är väldigt okunnig. Men jag kan inte låta bli för det är ju intressant även från min synvinkel.
Emil: Tack för en lång och insiktsfull kommentar! Jag håller med om att hantverket inte behöver vara utfört av Nerdrum för att bli ett bra hantverk i konstsammanhang. Det finns många andra goda hantverkare i branschen som jag uppskattar, Ola Billgren är en av dem. För mig inställer sig frågan om han hade kunnat bli konstnär idag om han gått genom någon av Sveriges statliga konstutbildningar.
Och vem som gör god konst och inte kan man som sagt diskutera, men min point är just tendensen att göra vad som är konstutveckling så smalt och bristen på utbildningsmöjligheter för gott hantverk i konsten.
Det får inte bli så att mainstream ska ta över hela arenan. Mainstream får gärna finns där med de tongivandes synpunkter till att utifrån sina premisser tycka till om konsten, men det måste finnas plats för det andra också.
För mig är det fortfarande viktigt att bilder och figurer berör mig på något sätt, de ska ge mig en upplevelse att ta med och ha kvar.
Tack för tacken Inga! Jag kan nog dela ditt tvivel om Billgren. Det verkar absolut som om det är viktigare vad man säger än hur man säger det i konstskolorna idag. Själv tycker jag det är trist med konst som vill skriva mig på näsan eller bara provocera. Vad ska jag med det till?
Ang. Nerdrum så tycker jag han är intressant och har ett eget uttryck. Det kan beröra. Och det står ju ingenstans att konst måste vara rumsren. Kanske är det eleverna jag har svårare för personligen. Men om tio år? Vem vet.
Nånting jag verkligen saknar idag är duktiga grafiker. Det är ju också ett hantverk. Vem lär ut det?
Jag får kolla på Nerdrums elever också så får jag se vad jag tycker. Jag återkommer efter besök i Sollentuna.
Mainstreams urval av konst att ställa ut som det senaste på konstutvecklingsfronten, kan ju exemplifieras av en utställning i våras på Bonniers konsthall. Vi var 3 (!) besökare sammanlagt som gick runt bland byggnadsställningar (var konstverk!) och en vägg av masonit som man skulle rycka bitar ur och slänga på golvet och "skithögar" på golvet.
Sen åkte jag raka vägen därifrån ner till Nationalmuseums Prerafaeliterna. Hela museet var knökafullt, man fick stå i kö för att se en del bilder och då hade utställningen varit igång bra länge så det var inte nyhetens behag och jag kom en vanlig vardag mitt i veckan.
Om man vill så kan man naturligtvis idiotförklara alla de människor som valde att se figurativ, gammaldags, ibland smäktande vacker romantisk konst istället för att riva masonit i Bonnierhuset.
Nu menar jag inte att konst är bättre eller god konst för att den drar mycket folk. Men någonstans måste även vi som inte har så raffinerade och skolade konstögon få tillfälle att se det vi vill se. Därmed inte sagt att alla måste bli såna som vi. För mig får folk gärna dra i masonit och klänga på byggställningar på konstutställningar bara jag slipper. Och det finns bra alternativ för mig.
Duktig grafiker har vi haft en här i Årjäng, knuten till Kyrkeruds estetiska folkhögskola. När han var verksam kom en hel del ambitiösa grafiker hit för att lära av honom. En av hans elever, Bengt-Göran Flood är en riktigt ok grafiker nu. Det finns säkert fler som jag inte känner till.
På Häljebols konstgård här på vägen mellan Säffle och Arvika finns också en mycket rutinerad och duktig grafiker; Magnus Hedman (jo jag tror han heter som fotbollsspelaren). Jag kommer att köpa något av honom nästa gång jag åker dit. Goda vänner som är rätt kräsna shoppade loss vid senaste besöket.
Men vem som lär ut bra grafik idag har jag ingen aning om.Det är ju verkligen ett hantverk och det kräver tålamod.
"Det finns inte ens någon konstutbildning, så vitt jag vet, för den som till äventyrs skulle vara intresserad av att lära sig att utöva sådan konst."
Sedan drygt tre år finns det två skolor där man får lära sig traditionella tekniker och en grundlig utbildning i teckning och traditionellt måleri. Välkommen på studiebesök till oss på den svenska filialen av The Florence Academy of Art i Mölndal.
Andreas: Det glädjer mig att höra! Det visste jag inte. Tack för upplysningen!
hej Inga
Tack för många goda tankar.
Den 1 september blir det seminarium på Edsvik konsthall, med gäster från bla. Glasgow, London och Oslo. Alla svenska kritiker har naturligtvis också blivit inviterade.
Hjärtligt välkommen.
Högaktningsfullt - Christopher
Christoffer Rådlund: Oj, jag känner mig smickrad över att Du som är etablerad inom branschen har kommit in och läst min blogg. Jag håller på just nu och läser Din och Johan Lundbergs bok Figurationer. Jag köpte den vid besöket på Edsviken.
Tack för informationen om seminariet på Edsvik. Tyvärr bor jag så långt bort att det är svårt för mig att komma. Men jag hoppas att evenemanget spelas in och läggs ut på You Tube, eller åtminstone blir ordentligt refererat någonstans.
BORÅS KONSTMUSEUM
Den pågående debatten om figurationer och realism inom samtidskonsten,
låter för en person boende i landets västra province, påfallande välbekant.
2005 ställde tvillingbröderna Johan och Michael Lindberg ut på Varbergs konsthall.
Intressant att dessa låga och osakliga argument som drabbade bröderna Lindbergs Varbergsutställning,återigen dyker upp i Stockholm fyra år senare.
När etablissemangets pekfingerviftande storasystrar (och en och annan förskrämd liten broder som hummar och hukar)larmar och gör sig till.
Just nu pågår utställningen 5XLindberg på Borås Konstmuseum(till slutet av september).
Där visas föreställande måleri på klassisk grund, något som bröderna lindberg har arbetat med sedan Valandstiden i början av 1970-talet.
Utställningen rekommenderas varmt.