H-Å Scherp förväxlar vetenskap och erfarenhet!
Hans-Åke Scherp säger sig utifrån en vetenskaplig grund attackera Jan Björklunds skolpolitik och han menar att den strider mot det han kallar "forskning och beprövad erfarenhet" eller "vetenskap och beprövad erfarenhet" . Detta upprepas genom hela artikeln i SvD 23:e mars som ett mantra.
Sorry Hans-Åke, men så är det inte. Den samlade "beprövade erfarenheten" inom skolans värld är jättestor och endast en mycket liten del av den har gjorts till formell vetenskap. Det som har "vetenskapats" har i mångt och mycket varit forskning som vi "arbetare" (=lärare) i skolans värld inte skulle känna igen som vår "erfarenhet". ( Det finns också väl dokumenterat :-)) ) Forskningen i skolans värld har ofta haft andra förtecken än verkligheten i klassrummet, och tett sig rätt avlägsen den stora erfarenhetsmängd som finns tillgänglig. Om det i artikeln hänvisas till vetenskap och forskning i den politiska argumentationen är helt ok, men jag tycker nog att det är en smula förmätet att göra anspråk på att känna till hela den "beprövade erfarenheten" åtminstone om vi använder begreppet på det sätt det uppfattas utanför universitetskorridorerna: Erfarenheter som prövats i praktiken och som fungerar.
Vi som ser skolforskningen i perspektiv nerifrån och upp, tycker nog mest att den liknar "som man ropar får man svar". Och svaren har på något märkligt sätt passat så bra in på de tillfälliga opinioner som blåst genom beslutskorridorerna. Kvar på golvet, istadigt hållande i hatten, motsträviga, som Du brukar välja att se dem, i en förstockad "skolkultur" har lärare stått och försökt hantera skolverkligheten med allt sämre verktyg som stöd. Tendensen går mot ett allt större kaos som endast kan hanteras av TV-programmens superlärare.
Det var mot mångas "beprövade erfarenhet" som man i stort sett förbjöd oss att bilda smågrupper för barn som har stora svårigheter att vara i stor klass.
Det var mot mångas "beprövade erfarenhet" som man gjorde om gymnasieskolan till ett gigantiskt smörgåsbord och dessutom tvingade huvudmannen att sätta ut det på marknaden.
Det var mot mångas "beprövade erfarenhet" som man valde att tvinga i stort sett alla gymnasieelever att parallellet med sin yrkesutbildning också läsa in högskolebehörighet.
Det var mot mångas "beprövade erfarenhet" som vi lärare berövades alla verktyg när det gäller att åstadkomma arbetsro och arbetsglädje och respekt i skolans värld. Kvar finns endast den eventuella personliga auktoriteten men utan stöd uppifrån i lagar och förordningar och rättspraxis.
Det är mot mångas "beprövade erfarenhet" att ställa kraven på arbetsro / hänsyn / prestation mot kraven på ansvarstagande / kreativitet/ utveckling. Jag lovar Hans-Åke, om det inte finns arbetsro och trygghet och hänsyn och krav i en klass så blir det inget ansvarstagande och ingen kreativitet och ingen utveckling heller. Det blir bara anarki och den är grym mot läraren men allra grymmast mot eleverna själva.
Jag är glad att Jan Björklund har vågat se skolans problem och åtminstone försöker göra något åt dem. Du kallar det svartmålning. Jag väljer att kalla det klarsyn och är djupt tacksam att någon äntligen vågar titta efter och se in i skolans inre värld istället för att gömma sig bakom ett skrivbord. För oss som jobbar i skolan så har socialdemokraternas skolpolitik varit ett enda stort misstag och det kan knappast bli sämre nu. Det erkänner till och med Mona Sahlin.
Den socialdemokratiska skolpolitiken var inte enbart socialdemokratisk utan genomfördes efter förhandlingar och kompromisser med oppositionen. Det verkar allianspartierna ha glömt nu.
När det gäller gymnasieskolan har jag många invändningar, bl a att det påstådda smörgåsbordet inte existerar. Pga överetableringen av friskolor kan inte ens de största skolorna erbjuda ens valfrihet när det gäller språk. Valfriheten var faktiskt större på mitt gamla småstadsgymnasium än på många stora Stockholmsskolor idag.
Jag tvivlar på att man kommer särskilt lång i högskolan med den grundläggande högskolebehörighet som hantverksprogrammet erbjuder. Man läser särskilda förenklade kurser i de teoretiska ämnen och även på mycket stora skolor bereds eleverna mycket små möjligheter att läsa högre kurser i teoretiska ämnen. Med en A-kurs i engelska kommer man inte särskilt långt på högskolan och har dessutom få möjligheter att söka vidareutbildningar i andra länder. Jag har tidigare berättat hur min dotter aktivt har motarbetats av sin syo just när det gäller att få läsa mer teoretiska ämnen. "Har du inte fattat att det inte är meningen att ni ska läsa språk!"
Undervisning i små grupper är väl ändå inte helt borta på alla skolor i hela landet? När infördes förbudet i så fall? 17-årig släkting gick i stort sett hela grundskolan i liten grupp. Men det är ju förstås ett par år sedan.
Annaa: Exakt, de teoretiska studierna som finns på de praktiska linjerna i gymnasieskolan räcker sällan till någon högskoleutbildning men är ändå tillräckligt omfattande för att slå ut /avskräcka ett antal elever som inte siktar på att gå på högskola. Det är nedlåtande mot deras val att ändå tvinga dem till detta. De borde ligga bredvid som frivilliga val istället.
Det är väldigt svårt enligt gällande bestämmelser att anordna undervisning i små grupper inom grundskolans ram ens om föräldrar och elever själva vill.
Ja, det skulle vara roligt om ditt inlägg hade kunnat mötas politiskt, för man har ju många gånger undrat hur de tänkt.
När det gäller forskningen så anser jag att den är vinklad. Jag har själv deltagit (som objekt) i ett forskningsprojekt där man ville undersöka muntliga examinationer. Efter att vi var klara med vår muntliga examination fick vi svara på en enkät med frågor (helt formellt), därefter frågade min lärare tillika forskaren vad vi tyckte om denna examinationsform. En av deltagarna sa någonting som tydligen föll henne väl i smaken(han var mycket positiv i sitt ömdömme). Bra skrek hon rakt ut och frågade om han hade skrivit ned det där i frågeformuläret. Jag som inte var fullt lika positiv var hon alls inte lika mån om, det var ingen kontroll på om jag verkligen hade fått ned MINA åsikter i formuläret. Jag vet inte, det kanske är en ny form av forskning...selektiv sådan...;-)). Skriv bara ned det jag vill höra forskning..;-)).
Ställ sedan denna form av styrda forskning mot beprövad erfarenhet, jag gissar att resultaten visar sig på nolltid. Eller kanske bristen på resultaten...jag har (tyvärr) helt tappat förtroendet för forskningen efter min tid på högskolan/universiteten. Dessutom forskar de flesta bara på sådant de själva tycker är enormt intressant, jag har väldigt svårt att tro att det kan bli objektivt då....man ställer dessutom (mer eller mindre) sitt intresseområde mot ngn motpol och sedan kanske det inte är så svårt att få fram de "rätta" resultaten...
Nej det kan jag hålla med om. Vetenskap är inte detsamma som beprövad erfarenhet.
En konsekvens detta givit är att en del pedagoger på fältet ofta ratar all forskning som något som inte stämmer. Om pedagoger ges en forskningserfarenhet eller i alla fall en ordentlig vetenskaplig utbildning så skulle det låta anorlunda.
Lärare måste naturligtvis ges möjligheten att bygga upp en vetenskaplig kultur där den beprövade erfarenheten vetenskapligt förankras.
Det finns mycket att göra för att utveckla lärandet i skolan, det råder inga som helst tvivel om den saken. Tror jag i alla fall ;-)
Fortsatt bra helg...
ha det gott
Hej Inga! Angående ditt ursprungliga inlägg - instämmer väsentligen i din kritik. Min erfarenhet av pedagogisk forskning i stort stämmer ganska bra överens med Maries bild ovan. Man får de svar man vill ha, och får man inte det kommer det ändå i diskussionen som blir som ett löst påhäng till rapporten i övrigt.
Angående teoretiska kurser på praktiska program håller jag nog inte med. Jag tycker att det är bra att alla får läsa svenska i tre år, och skrivningarna i kursplanerna är öppna för olika typer av undervisning, och kraven för att få G är så låga att alla som är där, gör det den ska, och inte har särskilda svårigheter (typ psykiska funktionshinder) ska kunna nå G. Och det är väl bra.
Angående högskolebehörighet: då det nu är så upp till varje enskild lärare hur högskoleförberednande kurserna är känns det gravt orättvist om de praktiska programmen på förhand utesluts. Många lärare på estet, samhäll och natur som låter eleverna skriva av Wikipediaartiklar om författare på B-kursen, och inte låter dem skriva utredande eller läsa romaner (jo detta förekommer) förbereder mindre för högskolan än vilken normalambititiös svensklärare som helst.
Fredrik: din anmärkning är viktig - men det som krävs här är en helt annan attityd från ämnet Pedagogik (lärare har generellt mycket mycket mer respekt för ämnesdidaktiker). Att lärare ska få mer forksningserfarenhet är mycket bra. Kanske framförallt i sina ämnen - alla lärare oavsett stadium borde t ex skrivit C-uppsats i sitt huvudämne, gymnasielärare egentligen D-uppsats (själv har jag t ex inte skrivit D-uppsats i svenska). Detta är ingen universalmedicin - men personligen tycker jag att C-kurserna i svenska och historia var det absolut bästa och mest givande på hela utbildningen.
Trevlig blogg - har lagt länk till dig från oss! Upptäcker till min förfäran att vi inte platsar här!!! *snyft*
Marie: Ja, skepsisen Du känner nu mot den pedagogiska forskningen delas av många verksamma inom skolan. Receptet uppifrån för att bota detta ska vara att stimulera lärare till att själva börja forska och det ska bli spännande att se hur det utfaller. Jag har ju gjort en ett jobb på C-nivå
i min lärarutbildning åtminstone och det antar jag att Du också får göra. Det ska ju öppna portar, åtminstone i teorin.
Fredrik: Det finns alltid en risk med att universitetsvärlden blir en isolerad ö med ett eget språk som inte är gångbart bland "vanligt folk". Universiteten borde ju vara en tillgång för oss som jobbar i skolan och inte som många upplever det nu; de som bjuder politikerna på grunden för de allt sämre förutsättningar vi har att få arbetsro i jobbet och möjligheter att skydda de barn som är utsatta.
Motsatsen till "katederundervisning" och "auktoritär" är ju inte "demokrati". Demokrati utvecklas inte med automatik ur den anarki som träder in när lärare tvingas abdikera. Tvärtom så blir elevgruppen då en rätt otäck maktlysten skara som förtrycker många runt sig, både barn och vuxna. Och bredvid står vi lärare / skolledare och tittar på rätt maktlösa. Elevers maktövertagande är inte en medveten politisk handling, som man mellan raderna kan tolka Scherps artikel som. Det är tyvärr inget snyggare motiv än ren skär maktlystnad. Det är behagligt att utöva makt, fråga vilken industriledare som helst! Och en lärare som mentalt "avgått" har inga möjligheter att införa vare sig demokrati eller någon fiffig form av lärande. Det gäller bara att överleva och hålla näsan över vattnet dag för dag.
Martin: Kul att jag hittade Dig till slut :-)
Jag utgår ifrån att det var ok att publicera Din kommentar så länge eftersom Du inte har protesterat.
Angående teoretiska kurser på gymnasiet; i min vision så finns det på gymnasiet grundläggande yrkesutbildningar öppna för arbetslösa vuxna och barn. Det ska vara bra yrkesutbildningar omfattande 2-3 år. Den yrkesutbildningen ska givetvis omfatta även den teori som krävs för att utöva yrket; exempelvis engelska, svenska, matte som behövs där, samt ren yrkesteori. Dessutom ska det finnas möjlighet till ett extra år före eller efter yrkesutbildningen och det extraåret skulle kunna vara ett år för grundläggande högskoleberhörighet eller ett år med utbildning för att lära sig grunderna i eget företagande. Många av de elever som läser en yrkesutbildning vill ju bli egna företagare och med en bra utbildning här inom gymnasiets ram med ekonomi, juridik och praktik så skulle vi få en explosion av kreativt
företagande inom olika områden. Det är ett vansinnigt slöseri med tid och ekonomiska resurser att tvinga en massa elever att genomgå högskolebehörighetsgivande studier trots att de inte vill. Det finns ett statustänkande när det gäller teoretisk utbildning och det slår snett.