Vad gör vi egentligen på dagarna?
Gubben och Evert har jobbat i Slemtegen med ett hus som de bygger åt T och M på Udden. (Deras egendom är till salu nu förresten, en av de mest fantastiska som bjuds ut till försäljning i Sverige just nu f.ö.!)
Jag jobbade på skolan idag förstås, men slutade tidigt eftersom jag har friskvårdstimme. Den tog jag inte ut idag, det regnade och blåste så grymt, så jag bokar en timmes zonterapi istället.
Jag var alltså rekordelig fru, lagade mat; köttbullar med kokt potatis och kokta morötter och lingonsylt. Köttbullarna gjorda på köpefärs, ingen höjdare men ätbart. Lingonsylten var dock hemgjord. Det räckte till matlåda åt gubben i morgon. De har ju en lite barack med micro så det funkar.
Roland duschade, bytte om och for iväg på "något möte". Det är det nästan varje dag så här års, årsmötenas gyllene tid på året. Men i kväll var det inte årsmöte, det var möte inför älgsamråd med information i jatkvårdskretsen, om älgtillgång och sånt.
När han väl försvunnit, disken var inplockad och lugnet lagt sig skrev jag några rader till tidningen Svensk Jakt Nyheter, skickade dem och en bild, samt gjorde lite jobb med vår stuguthyrning inför sommarsäsongen. Därefter följde två telefonsamtal i jobbet och rättningar av ett par mattediagonser.
Och nu är jag framme vid att ägna en stund åt bloggen och att vänta på dagens avsnitt av klass 9A, det enda TV-program jag föjer egentligen. Fast det är ett till jag skulle vilja följa, det där en svensk lärare och en finsk lärare byter skola med varandra, allt i akt och mening att finna ut vad som gör den finska skolan så bra. Men jag minns inte vilken kanal det går på, kan vara Kunskapskanalen eller nåt. Berätta gärna om någon vet!
Sen går jag här med ett huvud som alldeles på egen hand sysslar med matte för första gången på nästan ett år. Det tänker på det här med minus, att det egentligen borde vara skillnader man räknar istället, dvs nerifrån och upp. Det är mycket lättare på sikt och funkar bättre på huvudräkning ( även skriftlig huvudräkning), åtminstone när man kommer över 10 och ska göra tiotalsövergångar. Och det ska man ju. De är ett kapitel för sig. När barn misslyckas i nationella prov i matte i femman så är det just automatisering av plus och minus upp till 10 och tiotalsövergångar som fallerar. Så det är viktigt men svårt.
Tja ungefär så här kan en dag vara här på Liane. Jag återkommer väl i vanlig ordning efter programmet om 9A.
OK. Låter som en bra dag i stort eller? Dina funderingar om matte hängde jag inte riktigt med i. Det berro nog på att jag är född på 60-talet och på min tid så var det ju miniräknarens gyllen era. Mina kunsakper i matte är pinsamt dåliga. Men ibland har jag förökt att hjälp barnen. Och jag har varit lite fascinerad när det gäller all den här huvudräkningen som de ägnar sig åt. Och ibland när det glimtat till även i min skalle och jag plötsligt ser att någon baklänges räkning är nåt man faktiskt har användning för i verkliga livet. Som tur är finns det ju kalkylator på datorn:)
Det låter som om du har haft en bra dag. Själv är jag lite chockad, jag fick mitt första G på en kurs :-(. Dessutom tyckte jag inte att jag förtjänade det. Jag tar kanske inte gärna, men jag tar kritik utan några större problem om jag tycker att den är befogad, denna gång tyckte jag inte det, så det känns lite hårdare. Jag har talat med min lärare och hon sa att hon tyckte att jag inte var tillräckligt kritisk i min text för ett VG. Vi får se om jag vill låta ngn annan granska texten eller inte, jag får suga på detta ett tag (smakar citron..;-). När det gäller minus så har jag också funderat mycket på det. Jag skulle vilja att eleverna i den klass jag brukar befinna mig lättare skulle se sambandet mellan 6+3=9 och 9-3=6. Jag har funderat på om de lyckas "knäcka" vad 3:an står för i båda fallen kanske minus skulle underlättas, men jag vet inte...jag har ju inga egna elever som jag kan "prova" kontinuerligt på. Ha en bra kväll!
Helena: Nej, jag tänkte nog att det här med matten var rätt ointressant så jag tog bort nästan allt det som jag skrev i ämnet, lämnade bara några rader kvar. Jag försöker ju vänja mig av med att vara en ämnesengagerad lärare. Det är inte lönt att vara det i en organisation som inte tar hänsyn till barnens behov. Jag har fullt schå med att försöka kompensera de socialt destruktiva delarna som finns inbyggda i vår klassuppdelning / lärarfördelning. Ämnesutveckling kan jag glömma.
Marie: Ett G lite nu och då kanske inte är så farligt. De flesta får nog oftast ett G misstänker jag. Du har höga krav på Dig själv. Roligt att Du lyckas så bra med Dina studier, jag minns en viss tveksamhet i början. Men det är väl inte fel att få en "second opinion" om det är tillåtet. Kan ju vara befogat om Du själv tycker att det är fel.
Det här med minus och tiotalsövergångar är knepigt. Minus som begrepp är svårt, det betyder två saker, dels ta bort nåt, dels se skillnader mellan två tal. Och det är inte alltid samma sak trots att sifferexercisen är densamma i båda fallen. Men jag återkommer i ärendet på annan plats, eller hur jag ska uttrycka mig. ;-))
Finns det inget som heter "differensen" längre?
Telefonissan: Jo, det är ett begrepp som barnen ska kunna rätt tidigt.
Skönt att höra :-)
Ibland tror jag att mängdläran som vi hade i lågstadiet på 70-talet inte var så tokig. Vill minnas att vi räknade med pluppar i tiotalsblock & det blev väldigt tydligt. (Fast det kanske man gör även inom andra pedagigiker.) Vi fick även pröva att använda 3 som bas och det tycker jag nu i efterhand var rätt avancerat att göra på lågstadiet.
På mellanstadiet var allt traditionellt och ganska tråkigt. Fast att lära sig ställa upp tal under varandra, alternativt i trappa för division, är något som man ju har mycket vardaglig nytta av.
Ditt prat om tiotalsövergångar fick mig att börja minnas. Vi fick lära oss såhär: Ta t ex 8 + 5. Åtta pluppar i ett tiotalsblock ger två lediga platser för att uppnå tio. Sedan blir det tre pluppar över. Jaha, ett fullt tioblock och tre pluppar; det blir 13.
Kanske lite omständligt att dela upp differensen i två delar men för mig har det funkat. Tänker faktiskt fortfarande på det viset
vid huvudräkning av lite större tal.
Telefonissan: Exakt så gör vi nu också för huvudräkningen, landar först på tio, antingen man räknar nerifrån och upp eller tvärtom. Man gör så både med plus och minustal. Ett alternativ är ju att helt enkelt lära sig utantill plus och minustalen upp till 20 och så omsätta det vid räkning högre upp i systemet. Men mycket av matten idag bygger på huvudräkning och det är bra förstås, den har man alltid nytta av.