"Martin"s kommentar i Scherp-artikeldebatten.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1006953.svd
http://svensklararen.blogspot.com/2008/03/r-bjrklunds-skolpolitik-rena-rama-1800.html


Eftersom jag är en urusel länkare så valde jag att klippa ut en kommentar hos Jeppesen som jag tycker säger en hel del kloka saker i den här Scherp-debatten. Den är alltså skriven av någon anonym Martin på Jeppesens blogg. Den finns på min länklista här bredvid.

Alltså det här är så festligt! Medan jag är inne hos svensklärarna, alltså bl.a. Martin (lyckades till slut spåra Martin dit) och skriver och ber om lov att publicera den här kloka kommentaren, så är han här och skriver en kommentar. Men nu gör jag som jag sa ifrån början i alla fall. Det får bli både och, om Martin går med på det annars tar jag bort det här.

Bloggvärlden är kul :-)



Anonymous Martin said...

Hej Fredrik! Med all respekt - jag tycker att Sherps artikel är pinsam läsning. Därmed inte sagt att Björklund & co har mer "rätt", absolut inte. Men de utgångspunkter Sherp har är i sina huvuddrag innehållstomma floskler tycker jag.

Vad innebär den katederpedagogik som Sherp ondgör sig över? På 1800-talet? Är det vanliga genomgångar han åsyftar fanns de inte utanför de statliga läroverken under denna tid (se Mellberg, Margareta: Pedagogen och det skrivna ordet - en avhandling som Sherp givetvis borde känna till) eftersom lärarnas kunskaper var för dåliga, och det inte fanns läromaterial som kunde följa upp genomgångarna. Är det monitörsundervisning eller Lancasterundervisning Sherp kallar för katederundervisning är det mycket okunnigt. I vilket fall är hela resonemanget runt industrisamhället etc skrämmande förenklat, och låter mest som det bla bla vi hörde om den postmoderna skolan för 15 år sedan.

Det andra jag verkligen stör mig på är det fokus på den inre motivationen som Sherp pratar om. Yttre motivation är fult - och sorry ni som gått igenom skolan med läxor, prov och numrerade matteuppgifter - ni har bara ytinlärt och inte förstått någonting. Det är denna idé som ligger bakom det ensidiga fokuset på fri forskning som inneburit katastrof för det svenska skolväsendet i sin helhet. Och ska vi fortsätta att slå in på detta spår - istället för att ta tag i de verkliga problemen som svag styrning och bristande läsförmåga - tja då är vi illa ute.

Det viktiga är inte på vilket sätt eleverna känner motivation - utan att de gör något vettigt. De får arbeta med ett innehåll på ett eller annat sätt. Eleven känner mening. Det finns en stark positiv styrning på skolan - med fokus på arbete och kunskap (ja jag vet att jjag låter lite likt Björklund här men ibland kan det inte märkas), vilket naturligtvis kan fungera på olika sätt. Läraren tar ansvar över elevernas inlärning (nej, tonåringar är inte mogan att ta detta ansvar), och har en bra relation till eleverna. Är det så svårt?

Med tanke på pedagogikämnets status idagens skoldebatt (helt marginaliserad - Sherp är ett bra exempel på varför det är så) betackar jag mig för den eventuella forskning som Sherp hänvisar till. I all den forskning jag gick igenom runt 99-2000 är slutsatserna alltid dragna iförväg, och detsamma gäller mycket av den ämnesdidaktiska forskning som finns i svenska. Slutsatsen är alltid alltid alltid att a) eleverna inte står i centrum, b) man utgår inte från elevernas egen verklighet, c) eleverna har för lite inflytande över innehållet, d) läraren undervisar för mycket (står i centrum) etc etc

"Även skolpolitiken borde vara evidensbaserad", säger Sherp. Jepp, det finns en livaktig internationell forskning om skolor som lyckas (detta behöver jag ju inte upplysa dig om Fredrik! :^) och vi har också - jag vet att det är uttjatat - Finland som exempel på hur man kan konstruera ett bättre skolsystem (nej, deras framgångar beror inte på som vissa sossar fortfarande hävdar) som uppenbarligen inte leder till tom ytinlärning etc som Sherps plattityder talar om.

Anmärkningsvärt är att samma artikel återkommer från just pedagoger gång efter gång efter gång. Jag vet att jag låter populistisk och jättefolkpartistisk här men det vore en välgärning om dessa tomtar försvann från universitetet och får kalla sin verksamhet tankesmedja eller vad som helst."

Här är alltså klart slut på Martins kommentar som jag hittade hos Fredrik och som jag skulle ha länkat till om jag bara kunnat.


Kommentarer
Postat av: Annemarie

Hej - länka är knepigt i början. Gå in på deras sidor. Klicka på deras rubriker... då får du upp en länkadress. Den kopierar du till din blogg. Den ska ändra färg när du väl lägger in den. Jag är väldigt dålig på att länka snyggt. Men jag tycker alltid de man länkar till är värdiga det. Har du varit inne på
Mats Blogg - TYSTA TANKAR - du kan gå via mig om du vill ha en enkel övergång. Allt gott. Anne-Marie

Postat av: Anonym

Anne-Marie: Tack för tips, jag fixade att göra en länk i alla fall. Nu måste jag fortsätta att träna på det så jag inte glömmer bort. Det har hänt förr.

2008-03-24 @ 19:07:26
Postat av: Martin

Hej igen Inga!

Vi på Svenskläraren blir bara glada av att någon tycker att våra inlägg är intressanta! Kul!

För att göra länkningar, detta ska ligga som en sträng utan melanrum

det du vill skall vara blåmarkerat/understruket

Denna kod kan också användas när du kommenterar, t ex, "gå in på Sveriges ledande lärarblogg typ här!"

2008-03-24 @ 20:33:14
URL: http://svensklararen.blogspot.com
Postat av: Inga M

Martin: Tack för tips. Jag ska försöka. Men min nivå är låg så jag gör mig inga illusioner om att lyckas. Jag har lagt in en länk till Er sida här i alla fall på min länkrulle.

Angående Din kommentar som jag lade in här. Skolforskningen har ju genom sina urval av forskningsområden hållit till långt ifrån skolans verklighet. (Vågar jag säga eftersom detta faktum är dokumenterat i forskning !) Och jag undrar om det inte är så att vi egentligen ibland tycker samma saker men fokuserar olika. Forskningen lägger krutet på att utforska själva lärprocessen hos eleverna, medan man som lärare är väldigt upptagen med att fundera över hur i all världen man ska klara av att hantera 23 stycken 7-åringar på en gång eller 27 stycken 9-åringar. Alltså den delen av lärarkunskap som ingen någonsin lär oss (nej, det får man inte lära sig på praktikplatsen heller för vi pratar inte offentligt om vad vi gör när vi lyckas). Det som är förbjudet att tala om i skolan: Hur vi gör för att ta makten över en elevgrupp så att vi kan lära dem demokratins grunder och få dem att sträva mot de tänkta kunskapsmålen istället för att prata och springa omkring. Men allt det här är en hemlig sfär som vi aldrig talar om och ännu mindre forskar om!

2008-03-24 @ 21:11:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback