Inga Magnusson

nä fy f-n vad vidrigt...finns inte ord för det...att man ska kunna komma undan med sådant...som du skriver...nästan så man önskar att herr åklagare fått uppleva detsamman..hur f-n kan man uttala sig så....

Du, det där låter helt sanslöst... Åklagaren måste ha utgått helt och hållet efter kroppsliga skador. Vad som sätter sig i själen - ja, det kan man bara spekulera om. Det där kan killen få bära med sig under mycket lång tid.

Jag blir helt förfärad! Vad är det som pågår egentligen? Helt sjukt! Känner hur upprörd jag blir...
Din kommentar hos mig igår var så jätteväl uttryckt, en ren lisa för själen att läsa det du skrev!
Håller på att hjälpa dottern med projektarbete, inne en snabbis bara...Ha en fin torsdag!

Nina: Jag vet inte om han bara uttalade sig tanklöst / reportern förvanskade det han sa. Men det lät väldigt korkat om det stämmer med det som står i tidningen!

S: Det hade varit klädsamt med lite upprördhet över det grymma tilltaget tycker jag. Hade förstått mer om försvarsadvokaten uttalat sig i de här banorna.

Monika: Ja, frågan är om de själsliga skadorna någonsin läker efter en sån upplevelse. Kan man lite på någon enda människa efter detta? Och sedan övergreppet att tvingas tillbaka till samma skola att möta förövarna varje dag igen! För så brukar det ju vara.

Kerstin: Ja, det är på något sätt ibland accepterat att övergrepp och grymheter är mindre skadliga när de drabbar barn / sker i en skola och det gör mig så upprörd. Det måste ju vara mer skadligt för barn att utsättas än det är för vuxna!

Jag brukar med jämna mellanrum yppa att världen är galen...och jag tycker också att det stämmer..i alla fall i sådana här fall! Det kanske är svårt att tänka längre än näsan räcker...eller i det här fallet måste det vara brist på empati..

Det är så man blir förbannad!

?Råkade? läsa vad som skrivs i bloggen om mina uttalanden i media. Tyckte att jag bör skriva några rader.

Med reportern pratade jag en hel del om hur killen kunde tänkas må. I ett annat sammanhang i samtalet fick jag frågan om han blev skadad och tolkade det som om vi då pratade om fysiska skador. Därav mitt svar och det tror jag de flesta förstår. Det är inte alldeles lätt att vid dessa samtal med media säga rätt saker och förmedla allt det som man gör, tänker och känner inför olika ärenden. Det blir ofta tokigt och ser ännu oftare tokigt ut och det är så klart olyckligt om någon blir sårad

Jag har aldrig tvekat på att målsäganden i det här fallet blivit oerhört kränkt och mår dåligt p.g.a. det inträffade. Jag har t.o.m. vid flera tillfällen pratat med honom och hans föräldrar och hört vad de har att säga om det inträffade och efter bästa förmåga försökt hjälpa dem igenom rättsprocessen. Vad som i övrigt hände i det aktuella fallet är en sak för domstolen, där förhandlingen hölls igår inom stängda dörrar.

Jag jobbar med obehagliga händelser och tragiska livsöden och i det arbetet känner man sig ofta otillräcklig. Det innebär att man måste skaffa sig strategier för att kunna hantera det. Men det innebär inte att förmågan till empati försvinner, den finns kvar och behöver i mitt fall (hoppas jag) inte skärpas genom att mina arbetskamrater gör ?hajen? på mig. Men att hysa empati för de drabbade och känna avsky inför brotten är inte samma sak som att empatin för förövarna inte finns. Att den också måste finnas med är inte samma sak som att man förringar brotten. Det finns en enkelspårighet i media när det gäller brott och ?brottslingar? som jag har svårt att ta till mig och som jag tror ingen är betjänt av, inte heller brottsoffer. Denna enkelspårighet tycker jag syns i vissa av inläggen i bloggen. Den som inte förstår eller håller med om det är välkommen att kontakta mig för diskussion eller studiebesök, (jag menar allvar).

Jag blir ledsen över att man ens i ett sådant här sammanhang kan kommentera mig, eller i alla fall min arbetsinsats, på ett i vissa fall närmast personligt sätt utan att på något vis känna till mig eller mitt arbete. Det är inte min uppgift att fördöma människor och ?visa upprördhet?, min uppgift är att utreda och lagföra brott. Jag har mycket kvar att utveckla och förbättra i mitt arbete men jag tror inte att jag blir en bättre åklagare för att jag visar större ?upprördhet?. Och jag vill påpeka att tvärtemot vad som skrivs i bloggen var det ingen av dessa fyra killar som ?kom undan?. Jag åtalade faktiskt alla fyra.

Niclas Wargren
Kammaråklagare Karlstad

Niclas: Överraskande att bli uppmärksammad med en kommentar från en kammaråklagare i Karlstad angående ett blogginlägg! Det glädjer mig naturligtvis. Det glädjer mig också att det finns en annan sida av saken än den som kom fram i media. Dvs att Du sade mer i intervjun än det som kom fram i artikeln, sånt som hade balanserat uttalandet om det kommit att publiceras.
Tack för Din kommentar!