Helpdesk - kul jobb!
Jag har suttit här vid telefonen beväpnad till tänderna med diverse inloggningsuppgifter och lösenord nu i två dagar. Jag har skickats mellan i tur och ordning Telia, Siemens, Zyxel, Microsoft (min ängel i Piteå! som fixade det mesta!) och idag Telia och till slut Zyxel igen då¨.
Såna här samtal är festliga, men antagligen nervpåfrestande för de stackars rådgivarna. Förhoppningsvis har de inte betalt per kund utan timpenning. Jag startar alltid med att erkänna att min nivå är väldigt låg så de får ta det långsamt. Den här flickan på Zyxel lotsade mig genom diverse kontroller i systemet idag och ibland skulle jag byta ut några siffror, ibland pustade hon lite att det var nog bra, eller ja det var konstigt men... Hon måste självklart hålla sig på en mycket elementär nivå hela tiden och bara be mig göra en sak i taget och jag kunde höra att hennes inlärda vänlighet blev allt mer ansträngd.
Sen kom vi fram till det moment då jag måste direktkoppla datorn till modemet, alltså inte via den där trådlösa saken, för att kolla om det gick.
Hon ber mig alltså koppla datorn direkt till modemet. Och jag svarar då att det kan jag nog inte. Då ger hon mig i all hast en beskrivning av hur det ska gå till, sladd hit och dit, och så blir det några sekunders paus innan jag säger lite stammande att modemet är i källaren. Och jag undrar om hon kan hänga kvar medan jag flyttar datorn dit.
- Öh hmm nej, säger hon då.
- Ja men jag vet inte hur man kopplar sladdarna säger jag och jag hör att rösten låter ynklig.
Och då kommer beskrivningen en gång till, men jag fattar inte i alla fall. Rullgardinen gick ner efter första momentet så resten har jag inte ens hört. Till slut förstår hon att jag är ett hopplöst fall och kapitulerar. Hon andas tungt i luren hör jag, när jag med den fastklämd mot örat stänger av datorn, drar ur sladden och pustande tar mig nerför trappen till källaren med datorn i famnen.
- Vilka lampor lyser på routern?, frågar hon
- Vilken av dom? Det är två här. Menar Du pinnburken? svarar jag.
- Pinnburken??
-Ja, den där lådan med en pinne på?
Hon drar efter andan djupt hör jag och svarar uppgivet ja.
Jag rabblar upp vilka som lyser där och vilka som lyser på modemet.
- Finns det en koppling mellan modemet och routern? frågar hon
- Ja, där är en röd sladd, svarar jag.
- Tag den röda sladden där den sitter i routern och flytta den till datorn säger hon långsamt och mycket tydligt med lite mellanrum mellan varje ord.
Jag sliter en god stund med att få loss sladden utan att lyckas. Nu börjar svetten tränga fram och jag hör hur hjälperskan andas tungt i luren. Antagligen tänker hon på alla som väntar i telefonkön. Till slut upptäcker jag att det är något sorts snäpplås på undersidan och lyckas äntligen med milt våld slita loss sladden.
- Jaha och var sätter jag den i datorn? frågar jag.
- Jaaa sätt den... asch, ja det vet jag inte på en bärbar. Sätt den där den passar! suckar hon uppgivet. (Antagligen skulle hon helst av allt vilja be mig stoppa upp den någonstans!)
Jag kan inte låta bli att fnissa lite och det slipper ur mig:
- Ja, det skulle jag också säga om jag var som Du!
Hon uppskattar inte alls mitt försök att vara humoristisk, men nu är jag redan lite blockerad och drar på om hur roligt de måste ha på jobbet när de spelar upp såna här samtal med absolut korkade kärringar på sina personalfester. Samtal där de tvingas sitta och vänta i telefon medan datorer släpas mellan våningar och och alla normala ord måste bytas ut mot typ "på den vita raden längst upp där det står http först" eller "ovanför texten finns det ett litet hus, tryck på det".
Just nu fungerar faktiskt allting. Men osvuret är bäst har jag lärt mig nu. Om uppkopplingarna klappar ihop igen får jag ta en ny runda med att trakassera de här stackars ungdomarna imorgon igen.
I nästa liv vill jag nog jobba på en helpdesk.
Nu har jag fått veckans skratt..fick du ordning på allt!
Herregud va underbart..ha en skön kväll, kraaaaam
Underhållande! Jag undrar också hur det låter i fikarummet;-)
För oss brukar det bli annorlunda. För varje sak som de säger så svarar jag "det har jag redan provat". Till slut har det hänt att de gett råd som om jag hade följt dem skulle i värsta fall kunnat radera hela hårddisken. Då har jag vägrat... I något fall gav både de och jag upp... Jag lovar att det blir en hel del suckar då också, men kanske av andra skäl:-)
Trevlig helg!
Hahahah...det var det roligaste jag har läst på länge. Hasse är ju lite halvproffs på datorer, sköter bland annat allting när det gäller datorerna på jobbet, så jag var tvungen att visa inlägget för honom. Han är van vid mig som likson du är helt novis..;-)). Jag behöver ju inte ringa helpdesk men han och jag för ungefär likadana samtal över telefonen när inte han är hemma och någonting krånglar här..;-). Hahahah jag säger då det, det var det roligaste!
vad jag skrattade när jag läste ditt inlägg. Det påminer mig om den gången när jag ringde för att inte ljudet fungerade. Efter en stund kom vi fram till att jag inte hade satt på högtalarna... Gissa om jag kände mig du,
Min helpdesk på datorn sitter i Borlänge, eller något liknande (jag har frågat), de har sån trevlig och tillmötesgående dialekt. Sen har de ett väldigt stort tålamod. Men det var de som fick uppdraget att ringa och tala om "att tyvärr har De probelm med lvereantörsledet när det gäller reparationen av din dator. Så DE kommer att byta ut din dator och när den nya datorn kommer får du vända dig till supporten för att få komopensation och därefter komer DE att lämna besked. Men trots detta sätta att inte ta ansvar själv för något som han sade så var jag go och glad. Och detta tack vare hans trevliga dialekt. Kanske de sitter i Stockholm och jag är grundlurad.
Datorn är en kônstig mackapär,ett litet kåseri som jag skrev när jag som 85 årig nybliven datorinnehavare försökte tygla det för mitt förstånd totalt okända instrumentet.
Vilka blåsningar jag gick på och hur jag plågade mina barnbarn till oändlingens gräns.
Jag kan inte säga att jag kan mycket mer än då men de största minorna kan jag med nöd och näppe undvika.
Och jag är glad att mackapären finns, utan den hade ålderdomen blivit mycket mer andefattig.
Ja herregud, vilket tålamod de där människorna på helpdesk måste ha :-)) Jag har själv terroriserat dem med diverse korkade frågor.
Nu är jag tillbaka med en ny blogg förresten. Tog ju en paus på ett par månader för att starta upp eget företag. Men nu känner jag att jag kan unna mig lite avkoppling iform av blogging igen :-)
Denna här youtube-snutten om helpdesk på medeltiden är inte så tokig!
http://www.youtube.com/watch?v=zotTf0G9STM
Jag har jobbat på kundtjänst dock inte på helpdesk. Det skulle nog passa mig bättre. Du är bara för underbar som bjuder så på dig själv. Kramar...
vilket härligt roligt inlägg och jag skrattade gott...kram
Fast jag kan ju ändå inte låta bli att undra varför du har modemet i källaren och inte i närheten av datorn. Ser för mig en mörk skrubb med ett stackars ensamt förtvivlat blinkande modem. Men det har säkert sin förklaring.
Hahahaha de ska vara så glada att inte jag ringer! De gånger vi haft problem måste någon av döttrarna ringa, jag fattar inte ens vad de pratar om...
Instämmer helt: Änglar finns!!!
Ha en skön lördagkväll! Tack också för ett väldigt gott skratt! Skönt att inte vara ensam om att fatta nada i datorvärlden....
Alla: Tack för vänliga och uppmuntrande och inkännande kommentarer.
Annaa: ;Modemet och routern placerades först uppe i våningen, men fungerade inte. Då fick vi veta att den måste sitta i det första jacket. Och det var i källaren! Så där står de här två små lådorna nu så piggt blinkande.