Inga Magnusson

Sånt här håller vi på med jämt numera i Värmland. Kollar stora hundliknande spår och jämför med olika saker för att utröna om vi drabbats av den stora fasan; varg.

På dagens klivande (v'äldigt sakta promenad alltså!) upp till Hopbrôten så fanns plötsligt de här spåren framför mig på stigen. De måste ha kommit till igår torsdag morgon eller natt och de hade av solen fallit ihop lite.

Det är spår av hunddjur det ser man på klorna längst fram. Lodjur är katter som drar in klorna när de går om de inte behövs för det är halkigt eller nåt. Detta är heller inte runt som ett lospår utan kantigt som ett hunddjur.

Nu ser spåret väldigt litet ut på bilden eftersom jag har lagt en rätt stor handske bredvid. Men när jag mäter avståndet från klospetsen ner till slutet på tassavtrycket så blir det 9 cm och bredden blir 8-9 cm. Spåret är nästan exakt lika stort som min handflata utan alla fingrar. Det är ett rejält hunddjur; räv eller hund av något slag. Förhoppningsvis inte varg. Men jag har en känsla av att det är för litet för att vara vargspår och dessutom går det inte rakt utan väldigt slingrigt ¨på stigen och sedan ut i terrängen.

Uppdatering kvällstid:
Roland ringde alltså till Lasse Larsson vargspårare här och berättade om spåret och beskrev det. Lasse vill gärna komma och titta. Han kom och det blev ett undersökande för att utröna vad det var.

Steglängden var alltså 50 - 55 cm och det borde ha varit i alla fall c:a 60 för att vara varg. Men det är samtidigt mycket för att vara en räv.  Djuret har gått perfekt tass i tass, alltså inte en hund.  Och det finns inga kända hundar på rymmen här just nu. Kopplingstvånget gör att inga andra hundar är lösa i markerna den här årstiden. Att det gick att se / göra ett rakt kors i tassavtrycket var enlig Lasse mest en myt. Det är inget bra kännemärke på vargspår. Storleken var lite i minsta laget för varg, borde vara uppåt 10-13 cm.  Men samtidigt stort för att vara en räv.
Här fanns alltså en urinmarkering. Det skulle kunna vara från vilket hunddjur som helst; räv, varg eller hund.


Luktsinnet kan ge lite vägledning. Det luktade inte typiskt räv, men det är inte all rävurin som luktar räv. Däremot så kan rävurin alltså lukta väldigt starkt. Den lukten känns enligt Lasse bara av en del människor. Han känner den inte alls. Vilka som känner den beror på hormoner i kroppen. De människor som känner typisk rävurin känner också eventuellt lukt av rôn (alltså den typiska lukten av fläsk från könsmogen galt). 

Roland tyckte att det här luktade mest vanligt hundkiss. Jag försökte inte ens lukta med min snuviga näsa.


Någon avföring hittade vi inte men Lasse hade tagit avföringsprover på varg idag så vi fick lukta på det. Det luktade väldigt typiskt; fränt av amoniak och avföring och var fullt av hår. Gubben är flåmaga som synes. Enligt Roland luktar det likadant av hundavföring om de ätit mycket rått kött eller inälvor efter jakt. Lasse hade idag spårat en varg uppåt Arvika - Mangskog. Den hade eventuellt gått två mil på ett dygn. Så långt hade de i alla fall spårat och drygt det.


Här visar han på kartan hur de hade spårat under dagen. Det kan ha varit den hanvarg som blev kvar efter att tiken sköts på legal jakt där uppåt. Han har rört sig väldigt mycket. Det rör sig varg mycket just nu enligt Lasse och man kan vänta sig att se varg överallt i Värmland. Det är främst fjolårsvalparna som drar omkring vida.

Vi tackar glada för sammanfattningen att detta nog inte var en varg utan kanske en stor räv. Vi vill gärna att det ska vara en räv så vi bestämmer oss för att det är en räv.




Igår torsdag gladde jag gubben med att komma hem med de här bilderna av harspår. Det är roligare än dagens fynd av eventuella vargspår. Haren hade betat på natten på åkern till höger nerom Liane. Där finns lite gräs under snön. Taxen Oskar gick precis över spåren flera gånger. Han satte näsan i dem och fnyste ointresserat. Han är nog har-ren, dvs totalt ointresserad av harjakt.


Tvärs över vägen bortanför Döverud fanns även ett harspår. Det slingrade sig iväg upp emot Hopbrôten också fast inte alls där det hundliknande spåret fanns.  Det finns i alla fall två harar på Liane.

Vid Döverud fanns en plats där det stank av rävurin också och där var typiska rävspår. Det är en oerhört stark lukt som tränger in till och med i min snuv-näsa.

Ett par rådjursspår såg vi idag och jag tror vi var nära ett av dem. Oskar drog vilt i kopplet och drog vittring i vind. De stackarna kommer att utgöra ungefär 2 veckors föda åt det lodjur som finns däruppe. Det har setts  lite nu och då där och är förmodligen bofast. Det kommer ensamt att döda c:a 50 rådjur under ett år framåt. Jag missunnar honom inte maten, men det blir inte mycket rådjur kvar på de platser där lo finns.  Och där det handlar om flera lodjur i familj så är det svårt att få maten att räcka till. En obehaglig situation med svältande rådjur som allt mer närmar sig bebyggelse för att hitta mat.