Inga Magnusson

H-Å refererar ju hela tiden till "forskning och erfarenhet" som om det vore samma sak. Erfarenheten inom skolans värld sammantaget är ju oändligt stor, medan den del av erfarenheten som dokumenterats i forskning är försvinnande liten. Och dessutom ofta rätt långt ifrån klassrumsverkligheten (detta finns lustigt nog också dokumenterat i forskning!! :-)
)

Många lärare tycker sig inte känna igen verkligheten i forskningen så det finns en risk att vetenskapen visar en sak och verklighetens erfarenhet en annan.

Åtminstone upplever många lärare det som att forskningsresultat har använts att utifrån illusioner om verkligheten slå arbetsverktyg ur händerna på oss lärare istället för att bidra med nya verktyg som är användbara.

Och lustigt nog så har forskningsresultat ofta gått åt samma håll som de opinionsvindar som för tillfället susat igenom maktens korridorer. Kvar på gräsrotsnivå står vi lärare och håller istadigt i hatten! Hans-Åke brukar klaga över den förstockade traditionella skolkulturen (=den erfarenhetskunskap som är så svår att bli av med) .

Hej!
Alla samhällsmedborgare har väl två roller- enprofessionell och en politisk, om än inte alltid partipolitisk, så det lär inte skilja mig från andra. Vema jag hade som handledare för 10 år sedan är också av mindre betydelse. Vad jag står för som forskare är däremot mer intressant när det gäller min debattartikel. Jag har medvetet undvikit att relatera till min egen forskning. Den samlade forskningen om skolutveckling och kvalitet i skolan är förvånansvärt samstämmig även om det naturligtvis även finns avvikande resultat. Att vara nyanserad och referera all forskning i en kort debattartikel låter sig inte göras men visst vore det bättre med en dialogsida istället för debattsida men spelrelerna är inte sådana. När jag samlat på mig lärares lärdomar om hur man på bästa sätt bidrar till elevernas lärande och utveckling är den mest frekventa lärdomen att byga upp en fötroendefull relation till eleverna följt av att möta eleverna där de befinner sig i sitt tänkande samt att ge kontinuerlig återkoppling i vardagsarbetet. Dessa lärdomar bygger på 100 000 års erfarenhet bland pedagoger. När det gäller betyg har jag inte sagt att man ska ta bort betygen. Det jag sagt är att betygen ska inte vara det huvudsakliga motivet för lärande och att det inte finns någon anledning att anta att elevernas lärande gynnas av tidiga betyg och kontroller.
Hälsn Hans-Åke

H-Å: Det förhållningssätt till elever som Du beskriver står inte med automatik i motsats till vare sig betyg eller andra utvärderingsinstrument. n. Och det tror jag varken Alliansen eller jag har påstått.
De kan existera parallellt. Men jag väljer att göra ett genmäle i ett nytt blogginlägg istället för en lång kommentar.

Det är många som tror att det är vänsterpolitik. Men i så fall är all modern pedagogisk forskning runt om i världen vänsterinriktad. Det är väl bara så att vänstern i Sverige har tagit till sig den moderna pedagogiska forskningen, vilket Björklund inte gör.

Som pedagogisk forskare själv kan jag avgöra att det han skriver är forskningsbaserat i allra högsta grad. Vilka motiv han har är jag mindre intresserad av. Det viktiga är att det han säger kommer fram ..

Vill göra en korrigering. Han talar inte om erfarenhet utan om beprövad erfarenhet. Det är en viss skillnad.

Monika: Jag väljer att tolka och använda uttrycket "beprövad erfarenhet" utifrån mina referensramar, som en alldeles vanlig tidningsläsare utan kunskaper i skolforskning, och då betyder uttrycket ungefär "erfarenheter som prövats i praktiken och på så sätt visat sig användbara".

Det är möjligt att det betyder något annat för den (lilla!) delen av läsekretsen som består av forskare
Men jag är inte beredd att självklart lämna över tolkningsföreträdet i vardagssvenskan till den vetenskapliga världen. För jag får väl ändå utgå ifrån att artikeln vänder sig till vanliga människor när den trycks i en morgontidning istället för i fackpressen?

Jag står för min tolkning i användningen av uttrycket "beprövad erfarenhet" och om vi har en språkförbistring här så får den väl i så fall illustrera det avstånd som tycks råda mellan skolforskningen och skolverkligheten. Sanningen ska vi kanske vara försiktiga med att göra anspråk på både Du och jag.

Monika: Du säger att läget kan tolkas som att vänstern varit bättre på att ta till sig modern pedagogisk forskning. Fast om nu den moderna internationella pedagogiska forskning som Du hänvisar till har forskat på väsentligheter i skolans verklighet och vänsterblocket har varit så bra på att ta till sig det, då förstår jag inte vad det kommer sig att vi har bekymmer i den svenska skolan idag. Den borde vara bäst i världen.

Hej
Det var för att det är lätt att tolka den som du gjorde och därför jag gjorde korrigeringen av erfarenhet.

Därför att den tidigare regeringen har varit lika dålig på att ge resurser till skolan som den nuvarande är. Vi behöver politiker som förstår hur det är att vara lärare. Men, Istället skälls det på lärare och pedagogiska forskare.

Det är politikerna som behöver bli mer kompetenta!

Nej, jag kan inte hålla med om att man snålat med skattepengar till skolan. Jag tycker nog att skolsektorn får en rejäl del av den gemensamma kakan. Det är få länder som kan mäta sig med den satsning om jag inte minns fel.

Men de resurser som finns kunde användas mycket bättre. Säkert har Du rätt i att politikerna behöver bli bättre på att förstå skolfrågor. Om de vore det så skulle de inte vara lika utlämnade till de tillfälliga åsiktsflöden som för tillfället råder på verk och myndigheter och för den delen inom universitetsvärlden.

Visst finns det en del forskning som är relevant i skolans verklighet, men tyvärr satsas mycket resurser här på fel saker.

För oss som jobbar i skolan så blir det ibland absurt med en massa pappersvändande och en massa skrivbordstjänster som inte betyder ett enda dugg för skolans
verkliga kvalitet.

Vi tvingas lägga ner ett omfattande pseudoarbete på ett totalt meningslöst utvärderingsarbete och ett skrivande av planer som endast är hyllvärmare och som bara görs för att de är beordrade. Där går massor av tidsresurser som kunde användas till att göra bra undervisning istället. Ingen använder någonsin resultaten till något somn påtagligt förbättrar situationen för en enda elev.

Jag tror vi är ganska överens.. när det kommer till kritan.

Det tror jag också. Och jag vet att jag har i mångt och mycket samma syn på lärande som Hans-Åke, men jag får väl erkänna att jag blir lite besviken när han lånar ut sin auktoritet på området till politiskt käbbel och publicerar en debattartikel som jag tycker innehåller mest svepande formuleringar,
fördomar och snömos. Det är bara för lågt.

Jag ser inte heller det som han ser, motsatsförhållande mellan det faktum att vi ställer yttre krav på eleverna när det gäller prestationer och möjligheterna att organisera en undervisning med gott om möjligheter till inre motivation. Det går att kombinera, jag vet genom "beprövad erfarenhet" :-))