Skatteverket ...
... var raskt ute med ett brev till min avlidna mamma. Jag vittjar ju postlådan. Den avsändaren ger mig alltid kalla kårar efter ryggraden, någon sorts instinktiv skuldkänsla, ungefär samma som när jag passerar bevakad tull. Ingen är så oskyldig som jag i tullen, skulle aldrig våga smuggla nåt, men ser konstant ut som om jag har minst en atombomb i bagaget. Och jag känner mig som om jag har det när de granskar mig.
Jo, Skatteverket alltså. Nej, det var inte påfört någon restskatt eller så på min döda mamma. Inte heller någon tidig påminnelse om att hon borde deklarera nu när det närmar sig slutdatum (hmm hur hanterar man döda människors deklaration förresten? Hon har ju inte skrivit på årets upplaga). Det var inga andra missnöjesyttringar över min mamma heller. Man hade helt enkelt fått meddelande om hennes bortgång och ville ha adressändring. Adressändring ????.
Jag motstod frestelsen att fylla i Himmelriket på raden för den nya adressen. Och skrev snällt i Liane Gård -Lihaget ... osv. Jag förmodar att man förväntas vara lydig i såna här sammanhang och inte obstinat eller skämtsam. Skatteverket är inte att leka med och man uttryckte ingen önskan om att få sudda bort min mamma ur något register. Jag antar att man gärna behåller sina kunder så länge som möjligt, åtminstone ett par år efter dödsfall. Skattelivet är ju både långt och retroaktivt. Den skattpliktiges rent fysiska död betraktas av verket inte som något skäl till radikal förändring i kontakten, döden är helt enkelt ett adressändringsärende.
Jo, Skatteverket alltså. Nej, det var inte påfört någon restskatt eller så på min döda mamma. Inte heller någon tidig påminnelse om att hon borde deklarera nu när det närmar sig slutdatum (hmm hur hanterar man döda människors deklaration förresten? Hon har ju inte skrivit på årets upplaga). Det var inga andra missnöjesyttringar över min mamma heller. Man hade helt enkelt fått meddelande om hennes bortgång och ville ha adressändring. Adressändring ????.
Jag motstod frestelsen att fylla i Himmelriket på raden för den nya adressen. Och skrev snällt i Liane Gård -Lihaget ... osv. Jag förmodar att man förväntas vara lydig i såna här sammanhang och inte obstinat eller skämtsam. Skatteverket är inte att leka med och man uttryckte ingen önskan om att få sudda bort min mamma ur något register. Jag antar att man gärna behåller sina kunder så länge som möjligt, åtminstone ett par år efter dödsfall. Skattelivet är ju både långt och retroaktivt. Den skattpliktiges rent fysiska död betraktas av verket inte som något skäl till radikal förändring i kontakten, döden är helt enkelt ett adressändringsärende.
Uppe och flyger ...
... i eller utanför askmoln är de nu, sonen och sonhustrun. Tack o lov försvann askan över mellansverige idag torsdag och det lite snabbare än man trott, annars var det i morse varning för nivå 2 eller vad det heter, alltså flygningarna måste ha tillstånd. Men nu kunde de starta flygningen till LA helt utan aska men sen vet man ju inte vad som händer på vägen. Visst är jag orolig, innan de landat igen på svensk mark. De ska besöka vänner och släktingar i LA och Seattle.
De ringde i kväll, torsdag, från Chicago där de bytte plan och nu är de i luften på väg mot LA för ett par dagar där, sedan vidare till Seattle.
De ringde i kväll, torsdag, från Chicago där de bytte plan och nu är de i luften på väg mot LA för ett par dagar där, sedan vidare till Seattle.
Suddar ut min mor ...
... som samhällsmedborgare gör jag nu. Det har varit sammanlagt timmar av letande efter telefonnummer och väntan i telefonköer för att säga upp hennes funktioner utåt: Abonnemang på tidskrifter, telefon, radio-tv, medlemskap, lägenhet, osv. Bit för bit har jag suddat ut henne känns det som, hon finns inte längre i några register och det jag gör är en aktiv handling. Det känns märkligt och overkligt. Att någon bara blir borta ur samhället så här - namnet finns inte mer. Jag suddar ut min mamma.
Illegal vargjakt i Värmland
PÅ söndag kommer ett teveprogram om illegal vargjakt i Värmland. Och man blåser upp det som om det var en nyhet. 20 - 25 vargar avlivas olagligt i genomsnitt per år räknar forskarna med, och har räknat med länge, de ingår i alla kalkyler över vargstammens storlek som görs och man ser till att det finns en marginal för dem när man beräknar storleken på den årliga vargjakten. De vargar som avlivas olagligen skräms ju inte ihjäl, det fattar väl alla. De avlivas oftast med vapen, men även med andra metoder antar jag. Det lär inte heller vara en nyhet och en överraskning.
Först blev jag arg över programmets ansats och tänkte att nu ska det överdrivas igen och det ska målas ut som om alla jägare i Värmland går man ur huse och avlivar varg olagligt. Det står någonstans i en tidning att man kör omkring med avsågade älgstudsare i framsätet för att skjuta varg med detta vapen för att få så stor spriding som möjligt??? Om det hade handlat om avsågade hagelgevär så hade jag förstått tanken med spridning, men ett avsågat kulvapen som ger spridning?? Det låter inte så värst sakligt av media att döma. Men programmet kanske är bättre än rapporteringen kring det.
För när ilskan lagt sig tänkte jag en gång till. Nu vet jag ju inte hur programmet är gjort, men kanske visar det lite av hur desperata människor blir, inte av medfött varghat, utan av att man tvingas leva med så mycket varg runt sina bostäder och på sin jaktmark, att livskvaliteten försvunnit. För bekymren med varg handlar inte om blinda medfödda fördomar utan om verkliga problem i människors vardagsliv; med exempelvis jakt, djurhållning och friluftsliv. Och innan beslutsfattarna har det till sig så är problemet olösligt.
Den illegala jakten är ingen långsiktig lösning på problemet med för mycket varg, men visst kan det underlätta lokalt en kort period.
Vi hade mycket illegal björnjakt i Sverige också tills vi fick legal björnjakt. Då upphörde den illegala avlivningen i stort sett helt. Likaså när det gäller järv i stora område. Jag tror att med en vettig begränsning av vargstammen och legal jakt hanterad av markägare / arrendatorer själva så kan man komma vidare när det gäller vargen också.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1972131/jaktexperter-till-kritik-mot-vargfilm#comments
Inget ansvar för kommentarer...
... har bloggare. Moraliskt sett känner jag mig ansvarig för det som skrivs på min blogg, både det som skrivs av mig själv och av dem som kommenterar. Men juridiskt så frias alltså nu en Sverigedemokrat för olämpliga kommentarer av tingsrätten i Helsingborg. Kommentarerna var uppenbarligen förtal men det fattas lagtext för att döma när det gäller det man kallar elektroniska anslagstavlor. Juridiken har inte hunnit med verkligheten. Vi får väl se vad som händer om domen överklagas.
Till mor
"När dina steg har tystnat
finns ändå ekot kvar
När dina ögon slocknat,
vi alla minnen har
Vi spar dem i vårt hjärta,
tar fram dem då och då
Så kommer du för alltid
att vara här ändå."
Det blev versen i annonsen. Och det gick bra att ha en liten färgbild på en linnea längst upp istället för korset. Idag finns den med i NWT och i Nerikes Allehanda hoppas jag.
finns ändå ekot kvar
När dina ögon slocknat,
vi alla minnen har
Vi spar dem i vårt hjärta,
tar fram dem då och då
Så kommer du för alltid
att vara här ändå."
Det blev versen i annonsen. Och det gick bra att ha en liten färgbild på en linnea längst upp istället för korset. Idag finns den med i NWT och i Nerikes Allehanda hoppas jag.
Bäckenrundan 2010
Bäcken runt m. Spring Väst!
I går tisdags var det Bäcken runt med Spring Väst. Bilder och text är i huvudsak hämtade från 2008 när jag tog en massa kort och bemödade mig med att skriva. Det mesta står ju kvar som då. Men en del är kompletterat i år 2010.
De flesta bilderna är tagna på promenaden runt, dvs de 7 kilometer vi gick. (Vi gick inga 7 kilometer i år 2010, vi genade mot kyrkan från Barås eftersom vi inte ville gå vid E18) Men några är tagna när M i Korsbyn och jag gick delvis samma sträcka och hon berättade lite mer om allting.
Vi startar i Bäcken den här gången och här är lite prydliga vedhögar att betrakta. En del har varit ute i god tid. (Gällde 2008, jag är osäker på hur långt eventuell vedhantering kommit i år)
Vid det här huset var det samling. Här bor J i Bäcken med fru och barn. Huset tillhörde tidigare hans föräldrar.
Bild från 2010, starten. Barnen går till sin korta bana för att springa.
Här bor S med fru och barn. Kolla den lilla minihusvagnen!
Här bor Rolands dubbelkusin med man. En gång i tiden bodde de tre barnen också här. Numera är de utflyttade och finns i Göteborg, Karlstad och Årjäng.
Idag kom det första barnbarnet, Melker i Bäcken hem hit. Han var hungrig förstås efter att ha åkt från Karlstad med husvagn och allt. Nu stannar de några dagar här i Sillerud så vi hinner träffa dem ordentligt kanske. (Detta var 2008, nu är Melker i Bäcken 2 år)
Mittemot här bor dubbelkusinens mor D., alltså Rolands moster som var gift med Rolands farbror .
Här är stödmur upp till Rolands dubbelmoster / faster. Huset och muren byggdes av Einar i Bäcken för länge sedan, han kom hit när man byggde järnvägen mellan Årjäng och Åmål, han var rallare och hörde till dem som blev kvar i bygden, jobbade sedemera som grovarbetare hos Jernbergs byggfirma.
En stor del av Bäckenrundan går genom skog på skogsstigar och leder. Det är mjukt och trevligt att gå på och vackert att se.
Naturen gör märkliga former ibland. Här syns en trädstam som plötsligt växt i en krok.
Det här är inte riktigt så vackert att se på. Enligt gubben så ser vargars revirmarkering ofta ut precis så här. De krafsar upp och urinerar för att sprida doften och därmed tala om för andra hunddjur att området är taget. Förra året sågs en ensam varg gå förbi här nere vid Tjolitta. Och för inte så länge sedan hittade vi den vargdödade älgen i Fälltakan, inte så långt härifrån. Men en vargrevirmarkering betyder inte bara en varg utan minst två, dvs de har bildat revir. Men det är inte säkert. Detta kan också vara en annan markering av något slag säger han. (Texten här gällde 2008, vi såg ingen sådan här markering i år och det finns i år inga rapporter om vargförekomst i Bäcken)
Nu kommer bilderna i lite oordning. Den här skulle ha kommit efter nästa bild som är på Boställe. Det är en av många skyltar här som satts upp av hembygdsföreningen för att markera en kulturled med ett antal fornlämningar och annat intressant. Vad markeringarna betyder har jag ingen aning om.
Här är Boställe, ursprungligen ett soldattorp. Här bodde H som var en sträng dam. Här bodde också broder E. Han höll mest till i den lilla stugan till höger.
Här går M och jag upp till en plats där det finns en skylt om torplämning. På skylten förklaras också vad torp är för något, dvs i grunden ett hus som kunde "hyras" mot dagsverken hos ägaren. Ägaren kunde vara en privatperson eller ett bolag eller dylikt. (M. var alltså inte med den här gången, bilden från 2008)
Efter Boställe på skogsvägen mot Barås och Silleruds kyrka finns ett antal fornlämningar. En del av dem är bronsåldersgravar, alltså från 1500 - 500 före Kristus. Under den tiden hade vi medelhavsklimat i Norden om jag inte minns fel.
- Vilka bilar orsakade den klimatförändringen, säger gubben då spydigt.
Senare kom Järnåldern med Fimbulvinter och ett betydligt hårdare klimat. Under bronsålderna kan det ha varit vattendrag runt om här. Bronsåldersgravar och befästningar byggdes ofta högt och vid vatten. Flera av dem i närheten ligger på samma höjd som dessa. Däremot så ligger Järnåldersgravarna, dvs vikingatiden, lägre exempelvis de vi gamla kyrkplatsen i Sillerud.
Här ska det enligt muntlig tradition ha legat en försvarsborg. Det innebar inte en byggnad egentligen utan stenar som lades som en befästning i en ring uppe på en hög höjd, ofta med vatten och / eller en brant nedanför. Hit kunde man dra sig tillbaka och försvara sig vid behov. Det som tidigare varit en åker här, numera en granplantering, kallades Borgjale ungefär och åsen heter visst Borgåsen.
Bland bronsåldersgravarna finns också en gammal kolmila
Kolmilan syns som en rund platå i skogen med ett litet "dike" runt. Bild från i år 2010 med Jazz.
Om man krafsar lite i mossan på kolmilan så kommer kolet fram.
Långt bort i skogen skymtade något vitt, såg först ut som en plastbal, men det var ett stycke is som lyste. (2010)
Här är också från i år 2010, det blev en stund en dramatisk blandning mellan mörka regnmoln som tornade upp sig och värmande sol. Det var nästan sommarvarmt så jag lade av mig tjocka kläder på Boställe och vi hämtade dem efter vandringen med bilen.
Just här kom sorg och saknad efter min mamma över mig och jag grämde mig över att jag inte tagit med henne ut i skogen de sista två åren. Hon älskade skogen och vi borde förstås ha kört ut henne och om så behövts burit henne ut ur bilen. Men det gjorde vi inte. Det finns mycket att gräma sig över när någon gått bort, över sånt som man borde ha gjort. På slutet av vandringen så tröstade jag mig med att mamma ändå fick många fina år tillsammans med oss här i Sillerud. Hon flyttade hit när hon var 75 år och kom att bo kvar tills hon dog nu vid dryga 92 år. Under större delen av de åren var hon i med aktivt i våra liv med slakt, bärplockning, mat, bakning, utflykter, middagar osv.
Just den här dagen så slog de första björklöven ut. (Gäller 2008, i år 2010 har inte björklöven slagit ut)
Här är markering från en råbock. Han har gnuggat hornen mot det lilla trädet en bit upp på stammen och sparkat upp och urinerat här för att markera sitt revir. (Ett sånt här märke efter revirmarkering såg jag i år också)
Här är något av det vackraste som finns i Sillerud; Baråsbron av sten. Vilket byggnadsverk!! Det ligger nedanför Barås.
Här i Barås håller man på med veden, precis som alla andra gör just nu. (Gällde 2008, i år gick vi inte den vägen utan sneddade över Baråsbron mot kyrkan)
Här kommer vi alltså förbi Silleruds kyrka, men bilderna kommer i fel ordning. Bilden från E18 skulle ha varit före. Kyrkan är i alla fall ovanlig till formen. Det är en centrumkyrka utan långskepp och den är ritad av arkitekten Langlet.
Vi gick inte E18 i år 2010, benhinnorna far illa av asfaltpromenader så vi avstod.
Här går man en lång bit efter älven, jättefint är det. Till vänster syns "Styggeberga". Roland är övertygad om att man för länge sedan drev ner älg här och utnyttjade det som fångstplats.
Här kom vi förbi Udden. Här bor E och L. De har tre barn varav två är tvillingar. E. jobbar med Roland. Här på Udden finns en fin gammal snickarverkstad, man har varit snickare i flera generationer. Och anfäderna var syskon till dem som bodde på Bostället, det första huset uppe i skogen på den här turen.
Mitt emot vägen in till Udden ligger Vattnarsstö. Det är en gammal plats för att vattna djur antar jag. Det är grunt och nära vägen. Oskar passade på att förse sig.
Här rinner Magdebäcken. Det är en liten fors som rinner till Karlsforsälven senare. Roland hade precis innan vi gick varit i Bengtsfors på ett möte om vattendragen och fått veta att just Magdebäcken var i väldigt dåligt skick miljömässigt. Minns inte hur men försurad kanske. Nej, jag har nog fel. Här är nog redan Karlsforsälven! Magdebäcken blir strax ovanför innan de möts vid bron.
Ja ha, här är en ovanligt prydligt dekorerad bakdel! Om jag vore ofin nu så skulle jag utlysa en gissningstävling om vem den är tillhörig, men det är jag inte så det blir det inte. Men den tillhör en snabbgående dam kan jag säga. Hon passerade oss med svung och försvann bakom vägkröken. (Detta är också från 2008)
Här är bygdens föreningsgård Tjolitta. Här ska det bli bröllop nu under helgen tror jag och det var visst S i Bäcken som skulle gifta sig. Jag minns inte riktigt. Tjolitta låg i alla fall först på andra sidan vägen och var en godtemplarloge. Den byggdes på andra sidan vägen på 1920-talet och kallades Godtemplarlogen Uddeholm eftersom den låg på en udde ut i älven. Det blev sedan Silleruds nöjespalats med dans och annat festligt.
Gården sköts av en stiftelse som vi var mycket involverade i när Tjolitta rustades upp ordentligt med nytt kök, nya toaletter osv. . Men nu är det Rolands dubbelkusin bl.a. som är eldsjälarna. De driver det hela med framgång och fortsätter att rusta upp inredning och annat.
Det här är bron vid Tjolitta, över älven. Här dansade syster till Rolands farfar för länge sedan. Hon ramlade ner i bäcken, fick lunginflammation och dog, det var en tragisk historia.
Det dröjde länge innan vi begrep vad som stod på den här skylten. Men någon har satt upp den för att det ska finnas en ovanligt artrik vägkant här. Ingen vet vilka arter det rör sig om eller på vilket sätt just den här vägkanten är mer artrik än någon annan. Men Roland hävdar med bestämdhet att här i vägkanten vilade för länge sedan ibland ett unikt exemplar av arten Homo Sapiens vid namn Harry i Bäcken, det kunde vara mödosamt att gå hem från Tjolitta.
Den här bron byggdes ny för några år sedan. Det står på en skylt att den heter Karlsforsbron. Men det har den aldrig hetat. Det är Bäckebron! Älven som rinner här ut i emot Bäcketjärn och Östra Silen heter däremot Karlsforsälven för den startar vid Karlsfors med kraftstationen där och nivåskillnaden mot Svensbysjön
Här är en bild från i år 2010, bävern har fällt "oppi". Han hade nog tänkt sig att det skulle falla ner i älven men det fastnade i ett annat träd och hänger där på trekvart.
Här bor V i Bäcken med familj. Han har växt upp här bredvid och hans föräldrar var duktiga hunduppfödare. Bl.a. drevrar hade man.
Så här ser gubben ut numera efter avslutad promenad. Visst ser det proffsigt ut. Jag tror han har kollat på hur de andra gör. (Stretchade gjorde han inte i år, men väntade på varmkorven som inte fanns med, så vi åkte hem och lagade mat själva, man blir hungrig av Spring Väst)
Här är samling efteråt med prisutdelning. Alla får pris. En del går i mål här efter 7 kilometers språngmarsch och är helt oberörda, inte ens en svettdroppe, exempelvis vältränade skidåkaren M. Han är en lovande skidåkare som nu går på högstadiet och hoppas på att så småningom komma in på skidgymnasiet. Han har mycket skidåkning i släkten, från fadern, faster och farfar. En del tar ut de sista krafterna och vacklar halvt medvetslösa i mål, satsar allt, exempelvis H, barnfödd i Signebyn. Olika är det och här får alla plats och dessutom pris. (Bilden är från 2008s prisutdelning, men fenomenet kvarstår)
(Arrendatorerna var inte med på Bäckenrundan i år men flängde omkring oss med en tankbil full i dynga som de spred på åkrarna hos oss)
De flesta bilderna är tagna på promenaden runt, dvs de 7 kilometer vi gick. (Vi gick inga 7 kilometer i år 2010, vi genade mot kyrkan från Barås eftersom vi inte ville gå vid E18) Men några är tagna när M i Korsbyn och jag gick delvis samma sträcka och hon berättade lite mer om allting.
Vi startar i Bäcken den här gången och här är lite prydliga vedhögar att betrakta. En del har varit ute i god tid. (Gällde 2008, jag är osäker på hur långt eventuell vedhantering kommit i år)
Vid det här huset var det samling. Här bor J i Bäcken med fru och barn. Huset tillhörde tidigare hans föräldrar.
Bild från 2010, starten. Barnen går till sin korta bana för att springa.
Här bor S med fru och barn. Kolla den lilla minihusvagnen!
Här bor Rolands dubbelkusin med man. En gång i tiden bodde de tre barnen också här. Numera är de utflyttade och finns i Göteborg, Karlstad och Årjäng.
Idag kom det första barnbarnet, Melker i Bäcken hem hit. Han var hungrig förstås efter att ha åkt från Karlstad med husvagn och allt. Nu stannar de några dagar här i Sillerud så vi hinner träffa dem ordentligt kanske. (Detta var 2008, nu är Melker i Bäcken 2 år)
Mittemot här bor dubbelkusinens mor D., alltså Rolands moster som var gift med Rolands farbror .
Här är stödmur upp till Rolands dubbelmoster / faster. Huset och muren byggdes av Einar i Bäcken för länge sedan, han kom hit när man byggde järnvägen mellan Årjäng och Åmål, han var rallare och hörde till dem som blev kvar i bygden, jobbade sedemera som grovarbetare hos Jernbergs byggfirma.
En stor del av Bäckenrundan går genom skog på skogsstigar och leder. Det är mjukt och trevligt att gå på och vackert att se.
Naturen gör märkliga former ibland. Här syns en trädstam som plötsligt växt i en krok.
Det här är inte riktigt så vackert att se på. Enligt gubben så ser vargars revirmarkering ofta ut precis så här. De krafsar upp och urinerar för att sprida doften och därmed tala om för andra hunddjur att området är taget. Förra året sågs en ensam varg gå förbi här nere vid Tjolitta. Och för inte så länge sedan hittade vi den vargdödade älgen i Fälltakan, inte så långt härifrån. Men en vargrevirmarkering betyder inte bara en varg utan minst två, dvs de har bildat revir. Men det är inte säkert. Detta kan också vara en annan markering av något slag säger han. (Texten här gällde 2008, vi såg ingen sådan här markering i år och det finns i år inga rapporter om vargförekomst i Bäcken)
Nu kommer bilderna i lite oordning. Den här skulle ha kommit efter nästa bild som är på Boställe. Det är en av många skyltar här som satts upp av hembygdsföreningen för att markera en kulturled med ett antal fornlämningar och annat intressant. Vad markeringarna betyder har jag ingen aning om.
Här är Boställe, ursprungligen ett soldattorp. Här bodde H som var en sträng dam. Här bodde också broder E. Han höll mest till i den lilla stugan till höger.
Här går M och jag upp till en plats där det finns en skylt om torplämning. På skylten förklaras också vad torp är för något, dvs i grunden ett hus som kunde "hyras" mot dagsverken hos ägaren. Ägaren kunde vara en privatperson eller ett bolag eller dylikt. (M. var alltså inte med den här gången, bilden från 2008)
Efter Boställe på skogsvägen mot Barås och Silleruds kyrka finns ett antal fornlämningar. En del av dem är bronsåldersgravar, alltså från 1500 - 500 före Kristus. Under den tiden hade vi medelhavsklimat i Norden om jag inte minns fel.
- Vilka bilar orsakade den klimatförändringen, säger gubben då spydigt.
Senare kom Järnåldern med Fimbulvinter och ett betydligt hårdare klimat. Under bronsålderna kan det ha varit vattendrag runt om här. Bronsåldersgravar och befästningar byggdes ofta högt och vid vatten. Flera av dem i närheten ligger på samma höjd som dessa. Däremot så ligger Järnåldersgravarna, dvs vikingatiden, lägre exempelvis de vi gamla kyrkplatsen i Sillerud.
Här ska det enligt muntlig tradition ha legat en försvarsborg. Det innebar inte en byggnad egentligen utan stenar som lades som en befästning i en ring uppe på en hög höjd, ofta med vatten och / eller en brant nedanför. Hit kunde man dra sig tillbaka och försvara sig vid behov. Det som tidigare varit en åker här, numera en granplantering, kallades Borgjale ungefär och åsen heter visst Borgåsen.
Bland bronsåldersgravarna finns också en gammal kolmila
Kolmilan syns som en rund platå i skogen med ett litet "dike" runt. Bild från i år 2010 med Jazz.
Om man krafsar lite i mossan på kolmilan så kommer kolet fram.
Långt bort i skogen skymtade något vitt, såg först ut som en plastbal, men det var ett stycke is som lyste. (2010)
Här är också från i år 2010, det blev en stund en dramatisk blandning mellan mörka regnmoln som tornade upp sig och värmande sol. Det var nästan sommarvarmt så jag lade av mig tjocka kläder på Boställe och vi hämtade dem efter vandringen med bilen.
Just här kom sorg och saknad efter min mamma över mig och jag grämde mig över att jag inte tagit med henne ut i skogen de sista två åren. Hon älskade skogen och vi borde förstås ha kört ut henne och om så behövts burit henne ut ur bilen. Men det gjorde vi inte. Det finns mycket att gräma sig över när någon gått bort, över sånt som man borde ha gjort. På slutet av vandringen så tröstade jag mig med att mamma ändå fick många fina år tillsammans med oss här i Sillerud. Hon flyttade hit när hon var 75 år och kom att bo kvar tills hon dog nu vid dryga 92 år. Under större delen av de åren var hon i med aktivt i våra liv med slakt, bärplockning, mat, bakning, utflykter, middagar osv.
Just den här dagen så slog de första björklöven ut. (Gäller 2008, i år 2010 har inte björklöven slagit ut)
Här är markering från en råbock. Han har gnuggat hornen mot det lilla trädet en bit upp på stammen och sparkat upp och urinerat här för att markera sitt revir. (Ett sånt här märke efter revirmarkering såg jag i år också)
Här är något av det vackraste som finns i Sillerud; Baråsbron av sten. Vilket byggnadsverk!! Det ligger nedanför Barås.
Här i Barås håller man på med veden, precis som alla andra gör just nu. (Gällde 2008, i år gick vi inte den vägen utan sneddade över Baråsbron mot kyrkan)
Här kommer vi alltså förbi Silleruds kyrka, men bilderna kommer i fel ordning. Bilden från E18 skulle ha varit före. Kyrkan är i alla fall ovanlig till formen. Det är en centrumkyrka utan långskepp och den är ritad av arkitekten Langlet.
Vi gick inte E18 i år 2010, benhinnorna far illa av asfaltpromenader så vi avstod.
Här går man en lång bit efter älven, jättefint är det. Till vänster syns "Styggeberga". Roland är övertygad om att man för länge sedan drev ner älg här och utnyttjade det som fångstplats.
Här kom vi förbi Udden. Här bor E och L. De har tre barn varav två är tvillingar. E. jobbar med Roland. Här på Udden finns en fin gammal snickarverkstad, man har varit snickare i flera generationer. Och anfäderna var syskon till dem som bodde på Bostället, det första huset uppe i skogen på den här turen.
Mitt emot vägen in till Udden ligger Vattnarsstö. Det är en gammal plats för att vattna djur antar jag. Det är grunt och nära vägen. Oskar passade på att förse sig.
Här rinner Magdebäcken. Det är en liten fors som rinner till Karlsforsälven senare. Roland hade precis innan vi gick varit i Bengtsfors på ett möte om vattendragen och fått veta att just Magdebäcken var i väldigt dåligt skick miljömässigt. Minns inte hur men försurad kanske. Nej, jag har nog fel. Här är nog redan Karlsforsälven! Magdebäcken blir strax ovanför innan de möts vid bron.
Ja ha, här är en ovanligt prydligt dekorerad bakdel! Om jag vore ofin nu så skulle jag utlysa en gissningstävling om vem den är tillhörig, men det är jag inte så det blir det inte. Men den tillhör en snabbgående dam kan jag säga. Hon passerade oss med svung och försvann bakom vägkröken. (Detta är också från 2008)
Här är bygdens föreningsgård Tjolitta. Här ska det bli bröllop nu under helgen tror jag och det var visst S i Bäcken som skulle gifta sig. Jag minns inte riktigt. Tjolitta låg i alla fall först på andra sidan vägen och var en godtemplarloge. Den byggdes på andra sidan vägen på 1920-talet och kallades Godtemplarlogen Uddeholm eftersom den låg på en udde ut i älven. Det blev sedan Silleruds nöjespalats med dans och annat festligt.
Gården sköts av en stiftelse som vi var mycket involverade i när Tjolitta rustades upp ordentligt med nytt kök, nya toaletter osv. . Men nu är det Rolands dubbelkusin bl.a. som är eldsjälarna. De driver det hela med framgång och fortsätter att rusta upp inredning och annat.
Det här är bron vid Tjolitta, över älven. Här dansade syster till Rolands farfar för länge sedan. Hon ramlade ner i bäcken, fick lunginflammation och dog, det var en tragisk historia.
Det dröjde länge innan vi begrep vad som stod på den här skylten. Men någon har satt upp den för att det ska finnas en ovanligt artrik vägkant här. Ingen vet vilka arter det rör sig om eller på vilket sätt just den här vägkanten är mer artrik än någon annan. Men Roland hävdar med bestämdhet att här i vägkanten vilade för länge sedan ibland ett unikt exemplar av arten Homo Sapiens vid namn Harry i Bäcken, det kunde vara mödosamt att gå hem från Tjolitta.
Den här bron byggdes ny för några år sedan. Det står på en skylt att den heter Karlsforsbron. Men det har den aldrig hetat. Det är Bäckebron! Älven som rinner här ut i emot Bäcketjärn och Östra Silen heter däremot Karlsforsälven för den startar vid Karlsfors med kraftstationen där och nivåskillnaden mot Svensbysjön
Här är en bild från i år 2010, bävern har fällt "oppi". Han hade nog tänkt sig att det skulle falla ner i älven men det fastnade i ett annat träd och hänger där på trekvart.
Här bor V i Bäcken med familj. Han har växt upp här bredvid och hans föräldrar var duktiga hunduppfödare. Bl.a. drevrar hade man.
Så här ser gubben ut numera efter avslutad promenad. Visst ser det proffsigt ut. Jag tror han har kollat på hur de andra gör. (Stretchade gjorde han inte i år, men väntade på varmkorven som inte fanns med, så vi åkte hem och lagade mat själva, man blir hungrig av Spring Väst)
Här är samling efteråt med prisutdelning. Alla får pris. En del går i mål här efter 7 kilometers språngmarsch och är helt oberörda, inte ens en svettdroppe, exempelvis vältränade skidåkaren M. Han är en lovande skidåkare som nu går på högstadiet och hoppas på att så småningom komma in på skidgymnasiet. Han har mycket skidåkning i släkten, från fadern, faster och farfar. En del tar ut de sista krafterna och vacklar halvt medvetslösa i mål, satsar allt, exempelvis H, barnfödd i Signebyn. Olika är det och här får alla plats och dessutom pris. (Bilden är från 2008s prisutdelning, men fenomenet kvarstår)
(Arrendatorerna var inte med på Bäckenrundan i år men flängde omkring oss med en tankbil full i dynga som de spred på åkrarna hos oss)
Spring Väst - Bäckenrundan...
... gör jag inlägg om i morgon onsdag, med bilder och text. Den gjorde vi idag tisdag, fick bli den här veckans friskvårdstimme med hundarna. Fast det tar två timmar i lagom lojt tempo om man vill se fornlämningarna och stenbron efter vägen och ta kort på Styggeberga.
Jag har fortfarande ingen kraft över att läsa andra bloggar och kommentera i dem. Livet är just nu bara egocentriskt tunnelseende, upptaget av att bearbeta egna känslor och tankar i samband med min mammas bortgång. Andras får vänta ett tag på sin tur. Jag kommer tillbaka, ville bara säga det, jag har inte glömt bort någon.
Jag har fortfarande ingen kraft över att läsa andra bloggar och kommentera i dem. Livet är just nu bara egocentriskt tunnelseende, upptaget av att bearbeta egna känslor och tankar i samband med min mammas bortgång. Andras får vänta ett tag på sin tur. Jag kommer tillbaka, ville bara säga det, jag har inte glömt bort någon.
"Funeral Blues" av W H Auden illustrerar
känslan av overklighet när någon nära anhörig går bort. Jag fick den av Tessan i en kommentar, tack snälla Du!
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He is Dead.
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever: I was wrong.
The stars are not wanted now; put out every one,
Pack up the moon and dismantle the sun,
Pour away the ocean and sweep up the woods;
For nothing now can ever come to any good.
Stopp...
... känns det som att det borde bli på allting. Varför rullar bilar omkring på vägarna som om inget har hänt, eller solen går upp som vanligt och fåglarna fortsäter att bygga sina bon? Min mamma har gått bort, en människas liv har plötsligt bara slutat, det är så stort så allt borde stanna upp!
Jag vet att det är en primitiv känslomässig reaktion, har inget med förståndet och verkligheten att göra. Men å andra sidan sörjer man kanske inte i första hand med sitt intellekt.
Jag vet att det är en primitiv känslomässig reaktion, har inget med förståndet och verkligheten att göra. Men å andra sidan sörjer man kanske inte i första hand med sitt intellekt.
Kor skyddas - inte människor.
När det gäller lågenergilampors inverkan på människor så vet vi tydligen väldigt lite. Det kan ha gått för snabbt. Däremot så finns en strikt lagstiftning när det gäller att skydda exempelvis kor från elektromagnetiska fält.
Kor har rätt att få vistas utomhus varje dag under sommaren men inte gamla människor. Flockdjur skyddas från ensamhet men inte människor. Undrar hur det kunde bli så här?
Kor har rätt att få vistas utomhus varje dag under sommaren men inte gamla människor. Flockdjur skyddas från ensamhet men inte människor. Undrar hur det kunde bli så här?
Askmoln?
När det ser ut så här så funderar man osökt; är det askmolnet från Island som vänt häråt nu? Vågar man gå ut eller bör man hålla sig inne? Fast den otrevliga askan kanske inte alls syns, bara finns där.
Den senaste veckan har jag inte ägnat askan några tankar allls och har inte sett på nyheterna om det finns kvar eller försvunnit. Nu flyger snart LA-sonen och fru till USA för att besöka släkt och vänner och jag vill ju gärna få hem dem igen.
Tofsvipan
Äntligen fastnade en av tofsviporna på bild. Det är 4 stycken som håller till nere vid Brôte och Smörhôlera. De flaxar som löv för vinden och vi hoppas att det ska gå att rädda äggen i år igen. Eller åtminstone att de lägger om, ifall det inte skulle gå att markera boplatsen. De här är verkligen favvofåglar och med 4 i år hoppas vi på ett trendbrott. En del år har det bara varit ett enda par.
Nu går inte rådjuren på de plöjda åkrarna längre, det finns mer aptitligt grönt gräs på vallarna antar jag.
Sellersbrygga
Så här ser det ut vid bryggan nu, isen borta sedan någon vecka och nu sjösätts det båtar på löpande band.
Bäcketjärn nu.
Så här fint är det över Bäcketjärn nu. Isen är borta sedan ett par veckor.
Söndag - en tung dag!
Vi var på travet och åt mat, Roland delade ut pris i ett lopp, vi såg en ny utställning på Travmuseet med illustratör Marie Bergströms bilder på legendariska hästar i Årjäng; Tigerbrand, Jana Bloc osv. Vi pratade mycket med Herbert och och Lisa i Laxarby. Ett bra koncept till utställning och kanske kommer jag att lägga ut bilder från den.
Men just nu orkar jag inte, det har varit en tung dag, en lessen dag, en dag med mycket sorg. Det blir så, idag och andra dagar framöver antar jag. Kan inte just nu förstå hur jag ska orka jobba i morgon, men samtidigt vet jag rent intellektuellt att det kommer att gå bra när den nya dagen väl inträder. Det är väl så här det kommer att bli nu ett tag framöver. En dag i taget. Och det går inte i förväg att veta hur det blir och hur det kommer att kännas.
Men just nu orkar jag inte, det har varit en tung dag, en lessen dag, en dag med mycket sorg. Det blir så, idag och andra dagar framöver antar jag. Kan inte just nu förstå hur jag ska orka jobba i morgon, men samtidigt vet jag rent intellektuellt att det kommer att gå bra när den nya dagen väl inträder. Det är väl så här det kommer att bli nu ett tag framöver. En dag i taget. Och det går inte i förväg att veta hur det blir och hur det kommer att kännas.
Dödsannons ...
.... ska man skriva när någon avlider. Vi som är berörda har pratat om hur den ska se ut efter min mamma. Gårdagens (lördag) förmiddag ägnade jag till slut åt att försöka få ihop den. Dödsannonsers utformning tänker man annars inte så mycket på. Man läser och konstaterar att någon man känner har avlidit, eller söker annonsen efter någon vän som man ska skicka kondoleans till / gå på begravningen efter. Man läser och gråter en skvätt, men grubblar inte över själva annonsen. Vid första anblick tänker man att alla annonser är nästan lika. Men det är de inte. Man måste välja mellan en massa olika alternativ när man sitter där själv med penna och papper.
Ska det stå vår kära, eller vår älskade, eller vår innerligt älskade före namnet? Vilken symbol ska det vara, kors eller något annat? Ska allas namn vara med eller rationaliserar man till att skriva släkt och vänner? Passar det att tacka i annonsen? Och hur tänker vi oss egentligen begravningen, för alla eller bara för oss närmaste? Finns det några andra kvar runt en människa som blev nästan 93 år? Vännerna har ju gått före. Och versen? Hur ska versen vara? Och i vilka tidningar ska den in? Jag föreställer mig att i en familj / släkt med minsta tendens till ovänskap och hetsigt humör så finns här hur många källor som helst till trätor. Jag fattar plötsligt en av anledningarna (säkert inte den enda i och för sig) till att det finns flera annonser efter samma person. Som mest tror jag att jag sett 6 stycken. Man lyckas inte enas, eller försöker inte ens, utan publicerar var sin annons istället.
Jag googlade på nätet och blev fast i läsning av ett par hundra annonser, minst. Det blev en resa mellan gråt och skratt. Mest gråt förstås eftersom annonserna ibland inte bara uttrycker en naturlig och vacker slutpunkt efter ett långt liv utan en hjärtskärande, tillintetgörande förtvivlan över att någon måst lämna sina nära alldeles för tidigt. Inte så sällan så kunde jag känna hur andras sorg uttrycks precis som jag känner det själv och det berörde djupt.
Men mitt i allt det sorgliga så kom jag ibland förbi annonser som fick det att rycka lite i mungiporna åt andra hållet, exempelvis när man som vers väljer Taubes; "Så länge skutan kan gå...." Eller uttrycket "Begravningen sker i stillhet". Misstänker begravningsarrangörerna att gästerna kommer att högljutt stimma omkring på begravningen och inte hålla sig stilla? Vi vet ju alla vad uttrycket betyder, det är väletablerat, men samtidigt ett lite lustigt sätt att förmedla önskan om begravning i en begränsad krets. Jag tror att Gardell har raljerat över detta också i någon show.
Ibland studsar man över symbolen som ersätter det traditionella korset. Jag hoppade till lite vid den hemritade bilden på en stor, otroligt raggig och ilsket blängande katt. Ett försök att få med ett älskat husdjur antar jag. Men mest förvånande var nog ändå bilden på den storögt stirriga ugglan som strängt blickade ner på läsaren. En jättelik uggla i en dödsannons?! Det sätter genast fart på fantasin. Vilket förhållande kan den avlidne ha haft till just ugglor? Knappast som husdjur? Eller kanske ändå? Eller symbol för något? I så fall vad? Jag lär aldrig få veta.
Nu är det gjort i alla fall och jag hoppas att det går att få en blomma med färg längst upp. Det vore fint på min mammas annons, hon som älskade blommor. Hädanefter kommer jag aldrig att betrakta dödsannonser med slentrianblick utan läsa dem som en egen litterär genre med respekt för den kreativa process i blod, svett och tårar som ligger bakom varje ord och bild.
Ska det stå vår kära, eller vår älskade, eller vår innerligt älskade före namnet? Vilken symbol ska det vara, kors eller något annat? Ska allas namn vara med eller rationaliserar man till att skriva släkt och vänner? Passar det att tacka i annonsen? Och hur tänker vi oss egentligen begravningen, för alla eller bara för oss närmaste? Finns det några andra kvar runt en människa som blev nästan 93 år? Vännerna har ju gått före. Och versen? Hur ska versen vara? Och i vilka tidningar ska den in? Jag föreställer mig att i en familj / släkt med minsta tendens till ovänskap och hetsigt humör så finns här hur många källor som helst till trätor. Jag fattar plötsligt en av anledningarna (säkert inte den enda i och för sig) till att det finns flera annonser efter samma person. Som mest tror jag att jag sett 6 stycken. Man lyckas inte enas, eller försöker inte ens, utan publicerar var sin annons istället.
Jag googlade på nätet och blev fast i läsning av ett par hundra annonser, minst. Det blev en resa mellan gråt och skratt. Mest gråt förstås eftersom annonserna ibland inte bara uttrycker en naturlig och vacker slutpunkt efter ett långt liv utan en hjärtskärande, tillintetgörande förtvivlan över att någon måst lämna sina nära alldeles för tidigt. Inte så sällan så kunde jag känna hur andras sorg uttrycks precis som jag känner det själv och det berörde djupt.
Men mitt i allt det sorgliga så kom jag ibland förbi annonser som fick det att rycka lite i mungiporna åt andra hållet, exempelvis när man som vers väljer Taubes; "Så länge skutan kan gå...." Eller uttrycket "Begravningen sker i stillhet". Misstänker begravningsarrangörerna att gästerna kommer att högljutt stimma omkring på begravningen och inte hålla sig stilla? Vi vet ju alla vad uttrycket betyder, det är väletablerat, men samtidigt ett lite lustigt sätt att förmedla önskan om begravning i en begränsad krets. Jag tror att Gardell har raljerat över detta också i någon show.
Ibland studsar man över symbolen som ersätter det traditionella korset. Jag hoppade till lite vid den hemritade bilden på en stor, otroligt raggig och ilsket blängande katt. Ett försök att få med ett älskat husdjur antar jag. Men mest förvånande var nog ändå bilden på den storögt stirriga ugglan som strängt blickade ner på läsaren. En jättelik uggla i en dödsannons?! Det sätter genast fart på fantasin. Vilket förhållande kan den avlidne ha haft till just ugglor? Knappast som husdjur? Eller kanske ändå? Eller symbol för något? I så fall vad? Jag lär aldrig få veta.
Nu är det gjort i alla fall och jag hoppas att det går att få en blomma med färg längst upp. Det vore fint på min mammas annons, hon som älskade blommor. Hädanefter kommer jag aldrig att betrakta dödsannonser med slentrianblick utan läsa dem som en egen litterär genre med respekt för den kreativa process i blod, svett och tårar som ligger bakom varje ord och bild.
Agenda
Igår kväll var det första kvällen med grillning. Vi satt nere vid älven tillsammans med goda vänner från Varberg som är här på besök och som bl.a. hjälper oss med lite skyddsjakt på Kanadagås. De deltar också i bäverjakt, bäver finns inte i Varberg, men det är massor här i vår sjö.
J. nedan gjorde ett klockrent dyk rätt ner i leran vid strandkanten. ;-) Om inte kepsskärmen funnits så hade hela ansiktet också varit lerigt.
Kanadagässen finns också i stor mängd här, de betar av vallarna ner mot älven nästan totalt eftersom en flock på till slut ett 20- 30 tal betar hela säsongen. Nu har arrendatorerna uttryckt ett bestämt önskemål om decimering av antalet eller åtminstone en skyddsjakt som skrämmer iväg dem periodvis för att rädda en del av gräset. Det ska gå kvigor där. Gässen går på badplatsen i närheten också och förorenar. Roland satte ut folk runt älvmynningen och man lyckades i alla fall nedlägga fyra stycken. Nu är det inget man spontant känner för att tillaga, men Kjell i Signebyn kommer att försöka. Resten blir väl rävåtel.
Idag söndag så ska vi till Årjängstravet. Roland ska dela ut pris i ett lopp. Och jag behövde äntligen få komma ut och röra på mig. Det har blivit alldeles för mycket stillasittande en period.
J. nedan gjorde ett klockrent dyk rätt ner i leran vid strandkanten. ;-) Om inte kepsskärmen funnits så hade hela ansiktet också varit lerigt.
Kanadagässen finns också i stor mängd här, de betar av vallarna ner mot älven nästan totalt eftersom en flock på till slut ett 20- 30 tal betar hela säsongen. Nu har arrendatorerna uttryckt ett bestämt önskemål om decimering av antalet eller åtminstone en skyddsjakt som skrämmer iväg dem periodvis för att rädda en del av gräset. Det ska gå kvigor där. Gässen går på badplatsen i närheten också och förorenar. Roland satte ut folk runt älvmynningen och man lyckades i alla fall nedlägga fyra stycken. Nu är det inget man spontant känner för att tillaga, men Kjell i Signebyn kommer att försöka. Resten blir väl rävåtel.
Idag söndag så ska vi till Årjängstravet. Roland ska dela ut pris i ett lopp. Och jag behövde äntligen få komma ut och röra på mig. Det har blivit alldeles för mycket stillasittande en period.
Ett inlägg ...
... kommer jag nog att skriva som svar på Ailas kommentar till mitt inlägg om "Dagens föräldrar". Jag går och ruvar lite på det, men det går inte så snabbt eftersom mina tankar långa stunder håller på med annat. De tar fram minnen efter min mamma, sånt hon sa och gjorde, sånt vi gjorde tillsammans, hur hon skrattade, hennes värme och omtanke om oss alla. Och så gråter jag över att hon fattas oss, jag saknar henne som hon var innan hon blev dålig. Det var ju så att hon dog på något sätt inte på en gång utan att hon bit för bit försvann från oss, någon funktion i taget under ett par års tid.
Samtidigt får jag erkänna att jag just nu inte har så mycket tid och ork att läsa andra bloggar och kommentera i dem. Jag kommer tillbaka när allt det här är över.
Samtidigt får jag erkänna att jag just nu inte har så mycket tid och ork att läsa andra bloggar och kommentera i dem. Jag kommer tillbaka när allt det här är över.
Dagens föräldrar ...
... är bara bäst. Vi pratade om det idag. Det finns inga föräldrar, historiskt sett, som ägnat så mycket tid åt sina barn och sina barns fostran som dagens föräldrar. Det finns inga barn, historiskt sett, som fått så mycket uppmärksamhet och omsorg av sina föräldrar som dagens barn. Och de har oftast två föräldrar som är engagerade och närvarande redan från början inte bara en mamma. Alltså dubbelt så mycket föräldrar redan från start.
Jag är tillräckligt gammal för att ha sett en annan värld och upplevt en annan tid, när pappa normalt sett var någon som bara fanns i periferin, någon som tjänade pengarna, som kom hem och tog itu med allvarsamma saker efter arbetsdagen, någon som hade hand om ekonomin och familjens "utrikespolitik". Men som inte i övrigt engagerade sig i barnens väl och ve. Barnen var mammors plikt, enbart. Nåde den pappa som gick och drog en barnvagn i grannars åsyn! Vad kunde han tänkas hitta på nästa dag? Gå omkring i klänning?
Jag glädjer mig åt att tiderna har förändrats och vi med dem. Vi är utvecklingsbara, vi förtjänar alla en statushöjning / löneförhöjning, både föräldrar och lärare. ;-). Min gamla rektor som trodde på utvecklingsstopp hos sina medmänniskor hade fel. Jag hoppas att hon har insett det.
Barn idag har en mycket gedigen och god fostran hemifrån när det gäller detta med rätt och fel. De vet hur man ska vara mot varandra för att det ska bli bra, hur man ska vara för att vara snäll och artig. Och det kan barn utveckla när de kommer till skolan och får vara trygga.
Men om de kommer till en otrygg skola, en skola där krig råder om utrymme, uppmärksamhet, kompisar osv så går det inte att utveckla sin snällhet, då måste varje litet barn själv bli en krigare och utveckla alldeles nya färdigheter, färdigheter som de inte alls lärt sig hemifrån. Ingen förälder lär sitt barn att slåss och bråka, jag vågar nästan lova det. Men en del barn är så trängda och rädda i skolan att de känner sig tvingade att göra det för att överleva. Och ansvaret för det är skolans, inte hemmets.
Jag är tillräckligt gammal för att ha sett en annan värld och upplevt en annan tid, när pappa normalt sett var någon som bara fanns i periferin, någon som tjänade pengarna, som kom hem och tog itu med allvarsamma saker efter arbetsdagen, någon som hade hand om ekonomin och familjens "utrikespolitik". Men som inte i övrigt engagerade sig i barnens väl och ve. Barnen var mammors plikt, enbart. Nåde den pappa som gick och drog en barnvagn i grannars åsyn! Vad kunde han tänkas hitta på nästa dag? Gå omkring i klänning?
Jag glädjer mig åt att tiderna har förändrats och vi med dem. Vi är utvecklingsbara, vi förtjänar alla en statushöjning / löneförhöjning, både föräldrar och lärare. ;-). Min gamla rektor som trodde på utvecklingsstopp hos sina medmänniskor hade fel. Jag hoppas att hon har insett det.
Barn idag har en mycket gedigen och god fostran hemifrån när det gäller detta med rätt och fel. De vet hur man ska vara mot varandra för att det ska bli bra, hur man ska vara för att vara snäll och artig. Och det kan barn utveckla när de kommer till skolan och får vara trygga.
Men om de kommer till en otrygg skola, en skola där krig råder om utrymme, uppmärksamhet, kompisar osv så går det inte att utveckla sin snällhet, då måste varje litet barn själv bli en krigare och utveckla alldeles nya färdigheter, färdigheter som de inte alls lärt sig hemifrån. Ingen förälder lär sitt barn att slåss och bråka, jag vågar nästan lova det. Men en del barn är så trängda och rädda i skolan att de känner sig tvingade att göra det för att överleva. Och ansvaret för det är skolans, inte hemmets.
Leklandet Nöjesfabriken i Karlstad
Idag, fredag, har jag varit på skolresa med min klass, 2A, Silbodalsskolan, till Karlstads stora Lekland på Nöjesfabriken. Och vi har haft så roligt så Ni kan inte föreställa Er! Så här var det för att göra en lång historia kort:
Förra året deltog klassen i en påskbrevstävling i vår lokaltidning NWT och vann första pris i sin klass. Prispengarna var 2000 SEK. Sen funderade barnen ett tag på vad vi skulle göra med pengarna. Det kom många förslag men vi tog vår tid och passade på att träna på praktisk demokrati i det dagliga klassrådet, pratade om själva begreppet folkstyre / medbestämmande också under den här tiden. Var och en var fri att föreslå och argumentera för sitt förslag. Det blev en lång lista. Till slut var det dags för omröstning och förslaget att åka till Leklandet på Nöjesfabriken i Karlstad vann.
Men det blev för sent att åka i ettan så vi sparade det till en skolresa nu slutet på tvåan istället.
Idag fredag var det alltså den stora dagen som vi väntat på så länge. Förväntningarna var höga. Igår, torsdag, sa någon elev till mig;
- Du Inga nu är det 30 timmar kvar tills vi åker, jag har räknat!
Och flera, normalt morgontrötta barn, hade vaknat stjärnögda och pigga tidigt i morse och börjat förbereda sig för det stora äventyret.
Det är 10 mil från Årjäng till Karlstad så vi startade kvart över nio. Ett antal föräldrar ställde upp och skjutsade, stort tack för det! Pengarna hade inte räckt till buss också. Bensinbidragspengar erbjöds dock alla. Samtidigt ska ingen skugga falla över dem som inte var med den här gången. Föräldrarna i klassen ställer upp på ett fantastiskt sätt men alla kan inte göra allt hela tiden. Det blir lite olika. Första stopp blev Mac Donalds på Våxnäs och några barn trodde att vi redan var på Lekland för där fanns lekredskap också, både ute och inne. ;-)
Men till slut så kom vi fram till målet. Medan jag betalade inträdet så stod 21 barn bakom mig i kön och bokstavligen studsade upp och ner av spänning!
Ni kan inte tro hur roligt det är! Och hur farligt det ser ut! Utan att vara farligt!
Både jag och kollegan drog djupt efter andan när vi såg rutschkanan "Fritt fall"! Och tänkte att det här går inte, vi som är vana att ha stenkoll på våra elever kan inte släppa lös dem här! Men det gjorde vi och de var som vanligt världens bästa barn; snälla mot varandra, alla var med, man var hänsynsfulla mot varandra, hjälpsamma och hade sååååå roligt! Och så har vi också världens bästa föräldrar. Jag gick runt anläggningen flera varv för att se om jag behövde parkera mig vid något farligt ställe men det fanns inte. Det var mycket som var högt och brant men allt var arrangerat på ett sånt sätt att det var i stort sett omöjligt att skada sig; madrasserat och inhängnat med nät.
Om Ni tittar längst där uppe så ser Ni hur litet ett barn är i det här sammanhanget; Fritt fall! Men ändå kan man inte fatta på den här bilden hur högt det är och hur brant!. Det är verkligen lodrätt ner 8 meter, inte lutande plan. Höjden är fantastisk, jag orkar knappt titta upp dit, för det svindlade. Rutschkanan finns i två höjder bredvid varandra. Några föräldrar och syskon åkte också, ingen nämnd - ingen glömd! 
Här syns bägge åknivåerna bättre! Någon tvekade väldigt, väldigt länge före första åket men lyckades till slut övervinna rädslan och sen åktes det flera gånger.
Det fanns också små bollhav för de minsta
Det fanns också ett par avdelningar inhägnade för bollspel och det utnyttjades flitigt.
Se hur små barnen är där upp så får Ni en uppfattning om hur högt upp de verkligen är! Och det fanns spiralrutschbanor neråt och studsmattor däruppe högt upp under taket med nät runt. Barnen sprang omkring där uppe hur ledigt som helst. Och bilbana runt i kringelkrokar och en vågrutschbana som inte var så hög och byggavdelningar. Ja, hur mycket som helst. Dessutom en fin restaurang med god buffé och fika och glass.
Det var länge sedan jag hörde så många glada skratt på en dag! Och allt klaffade perfekt, alla barn var jättenöjda tror jag. I praktiken lite av en värdig avslutning på två fantastiska år med de här barnen. Nu har vi inte så många veckor kvar till examen. Klassen byter lärare och klassrum nästa läsår. Och jag går över på en annan tjänst, som speciallärare, vilket jag är utbildad till. Jag är för gammal att ha klass, det kräver en jätteinsats som lärare att ta emot 20 - 25 nya elever och skapa en fungerande grupp av dem. (Fast jag förstår att lärarnas förhandlingsmotpart SKL tror att vi mest ligger på latsidan med vår delvis obundna arbetstid! De har fel kan jag säga efter snart 40 år i det här jobbet!)
Nu är det dags för mig att lämna över det till yngre kollegor. Dessutom har jag gett upp hoppet om det som fick mig att söka en klasslärartjänst från början; möjligheten att göra matten praktisk utan mattebok och i par/ grupp utifrån Vygotsky. Det var möjligt när jag sökte klasslärarjobbet då vi hade en organisation med klasslärare och c:a 15 barn i varje klass. Nu har vi istället en organisation med 20 - 25 barn i varje klass och ett antal lärare (lika många som förut så organisationsförändringen var inte en besparing!) som förväntas segla omkring här och där som något slags ämneslärare / stödlärare / extralärare när det behövs för tillfället. Uppifrån och på pappret ser det flexibelt och praktiskt ut. Men ur ett barnperspektiv fungerar det inte. Jag kommer aldrig att köpa att vuxna ledare / klasskompisar är så lättvindigt utbytbara för små barn. Kanske inte egentligen för större barn heller, men där jag vet inte.
Istället för att jobba med att utveckla praktisk matte så har jag tvingats att jobba hårt med något helt annat; att skapa en trygg och fungerande grupp av klassen för att motverka organisationens orosskapande inverkan. Det var viktigast att barnen fick det bra, att de skyddades från en galen organisation och att ingen enda av dem for illa. Det var viktigare än att jag fick genomföra mina pedagogiska idéer. Jag hoppas att det har lyckats och det känns som om vi tillsammans; kollega, barn, föräldrar, har lyckats göra två bra år för den här klassen. Mina två sista år som klasslärare blev, liksom på köpet, bonusår för min egen del och det har varit roligt att gå till jobbet varje dag.
Idag har jag inte varit ockuperad av sorgearbete, det funkar inte när man är omgiven av 21 glada energiknippen för de behöver ha en närvarande fröken, men sorgen efter min bortgångna mamma kommer tillbaka sent i kväll och i morgon igen. Sorgen kräver sin tid - men inte all tid. Jag tränar på att ge den den tid jag kan ge den, utan att ge upp vardagen. I gengäld får den dra ut på tiden och vara längre - en bit i taget över längre tid istället för på heltid under kortare tid.
Föräldralös.
Det låter så absurt så jag har värjt mig för känslan hela dagen, ändå dominerar den. Jag, snart 60 år gammal, känner mig föräldralös nu när min mamma gått bort och därmed ingen förälder är i livet. Och det låter jättelöjligt. Trodde inte att känslan av att vara någons barn, en i släktordningen, var så stark när man är så gammal som jag.
Men jag har ju levt hela livet med den känslan av att vara barn till någon och länge med känslan av att vara förälder till någon, och nu blir det ett tomrum. Tydligen har det inte spelat så stor roll att min mamma inte har varit någon aktiv förälder på många år, ja faktiskt inte särskilt aktiv alls det senaste året.
Ja. man lär sig hela tiden nya saker om sig själv och andra trots att seniliteten förmodligen är i antågande. (Kan inte låta bli att tänka på en rektor jag hade en gång som sa att lärare bara skulle få löneförhöjningar i 5 år, sedan kunde de inte utvecklas mer utan stod still, bara upprepade. Hon själv närmar sig de 70 nu tror jag och jag undrar om hon tänker likadant nu, att människan vid en bestämd tidpunkt plötsligt stannar upp i livet och slutar ta till sig nya erfarenheter?)
Men jag har ju levt hela livet med den känslan av att vara barn till någon och länge med känslan av att vara förälder till någon, och nu blir det ett tomrum. Tydligen har det inte spelat så stor roll att min mamma inte har varit någon aktiv förälder på många år, ja faktiskt inte särskilt aktiv alls det senaste året.
Ja. man lär sig hela tiden nya saker om sig själv och andra trots att seniliteten förmodligen är i antågande. (Kan inte låta bli att tänka på en rektor jag hade en gång som sa att lärare bara skulle få löneförhöjningar i 5 år, sedan kunde de inte utvecklas mer utan stod still, bara upprepade. Hon själv närmar sig de 70 nu tror jag och jag undrar om hon tänker likadant nu, att människan vid en bestämd tidpunkt plötsligt stannar upp i livet och slutar ta till sig nya erfarenheter?)
Godheten är välgörande...
.... och nu är det bevisat av vetenskapen också; människan mår bra av att vara god och det räcker med att försöka. Jag har tidigare sjungit godhetens lov här på bloggen, på ett sätt som är alldeles otidsenligt och kärringtöntigt. Men nu tycks jag få oväntat medhåll. Det går tydligen att vetenskapligt bevisa att människan mår bra av godhet. Och om man nu inte råkar vara född god så får man inte ge upp hoppet, genom att försöka så blir man god, transformeras står det till och med i texten.
Jobba = sorgvila.
Det låter kanske märkligt, men att gå till jobbet är för mig ett sätt att vila från sorgen ett tag. Jag är ju privilegierad (stavning?) så till vida att jag får energi av mitt jobb, så att gå dit är att ladda batterierna, för att sedan åka hem och ta itu med sorgearbetet. Jag måste av olika skäl gå igenom min mammas ägodelar och det är en känslomässig bergochdalbana. Det är inte bara mina föräldrars liv jag kommer in i utan också i hög grad mitt eget. Här finns all dokumentation från min uppväxt också, gratulationskorten kvar från konfirmationen, mina barnteckningar, vykort och brev som jag skrev när jag flyttat hemifrån osv. Allt finns kvar prydligt daterat och ombundet av hemvirkade snören.
Några kilo dagböcker finns också. Min mor dokumenterade hela sitt liv i dagboksform. Hon tröttnade inte utan blev bara för gammal för att orka fortsätta skriva för något år sedan. Hon verkar ha gillat sin dagbok i lika hög grad som jag gillar min blogg. Dagboksskrivande är tydligen en naturlig del av våra liv, något slags slitstarkt genetiskt arv ;-).
Till slut, tack alla Ni som gett goda ord och andra omtankar i samband med min mammas bortgång! Det värmer och betyder mycket, både det som kommer irl och via bloggen / mail / sms.
Några kilo dagböcker finns också. Min mor dokumenterade hela sitt liv i dagboksform. Hon tröttnade inte utan blev bara för gammal för att orka fortsätta skriva för något år sedan. Hon verkar ha gillat sin dagbok i lika hög grad som jag gillar min blogg. Dagboksskrivande är tydligen en naturlig del av våra liv, något slags slitstarkt genetiskt arv ;-).
Till slut, tack alla Ni som gett goda ord och andra omtankar i samband med min mammas bortgång! Det värmer och betyder mycket, både det som kommer irl och via bloggen / mail / sms.
Sorgens bild...
Tack G och D för bilden som jag fick nu! Visst är det så här sorg känns --- inne i hjärtat.
Vackra blommor...
... blir det på bloggen idag. En hyllning till min mamma och hennes livslånga passion för blommor, natur och allt växande. En bild av ett långt och gott liv.
En dag ...
... i en slags stillhet och eftertanke blev det. En del dagar ska nog vara så.
Min mamma gick bort i dag tisdag morgon kl halv 7. Hon var sjuk några dagar men fick ett långt friskt liv som hon såg tillbaka på med stor tacksamhet. Min bror och svägerska har varit här och vi har sörjt och planerat tillsammans för den närmsta tiden. Vi har pratat mycket med barnen i telefon, skönt att inte vara ensam när en nära anhörig går bort.
Nu kan vi inte göra mer och i morgon går livet vidare, jag jobbar som vanligt, men ändå känns det inte som vanligt förstås. Någon är för alltid borta. En dag i taget blir det, jag inser det.
Min mamma gick bort i dag tisdag morgon kl halv 7. Hon var sjuk några dagar men fick ett långt friskt liv som hon såg tillbaka på med stor tacksamhet. Min bror och svägerska har varit här och vi har sörjt och planerat tillsammans för den närmsta tiden. Vi har pratat mycket med barnen i telefon, skönt att inte vara ensam när en nära anhörig går bort.
Nu kan vi inte göra mer och i morgon går livet vidare, jag jobbar som vanligt, men ändå känns det inte som vanligt förstås. Någon är för alltid borta. En dag i taget blir det, jag inser det.
Askungar...
... blir vi nog allihopa idag och imorgon här i Årjäng att döma av norrmännens illustrativa grafik över vulkaneländet. Värsta askmolnet är över oss. Sverige öppnar sina flygplatser idag men i Norge stänger man strax igen. Undrar vad som ligger bakom de här besluten om inställd flygtrafik, respektive åter igen öppnad flygtrafik. Det glappar i logiken någonstans, men det kanske man inte ska ta så allvarligt på. Vem har sagt att allting ska vara så logiskt nu då? Att flyga i askmoln kan väl få vara en del av livets mer spännande dimensioner, en extra kick om det går bra, inte så kul om det går dåligt.
Isen på Järnsjön igår söndag var dramatisk
Den brôtade ihop sig i blåsten.
Idag måndag är den säkert borta, bortblåst. Fast säker kan man inte vara, våren har bakslag här just nu med - 5 grader nu på måndag morgon.
Isen har gått på Östersil, i natt!
och det gjorde den även i Kyrkviken enligt Arvikaborna. Idag gick det mesta på Järnsjön också. Det är vår, fast man ska inte vara helt säker. Det var bara så där + 6 grader på hundpromenaden söndag kväll och det slängde några snöflingor till och med.
Esters café ...
var vi inne på på vägen till Arvika. Vi åt en god lunch där och jag kollade snabbt på övervåningens inredningsavdelning, en 3-4 rum med fina saker. Här finns lite av allt.
Smarriga kakor och praliner finns det också.
Arvika lördag
På Rackstadsmuseet så var det en utställning med illustrationer av olika slag på temat tomtar och troll, prinsessor och knytt. En fin utställning med massor av nya och gamla illustratörer, absolut värd ett besök.
Men bilderna av Maja Fjaestad var så få så det var inte så mycket att trycka upp en affisch för, likaså utställningen med tomma rum, foto och annat, den var liten och blygsam och knappast något att åka till Arvika för.
Sveders butik i centrum åkte jag inte till, är inte så bra på att köra Rolands stora bil på trånga gator så jag avstod den här gången.
Klässbol linneväveri åkte jag till däremot. Och lyckades i all hast investera i ett par linnetröjor! Vad annars till en frusen typ som mig, jag köper alltid tröjor. Men några linnelakan till Daniel och Victoria kunde man inte se. De har inte hamnat i vävstolen än, man håller på och mönstrar in det kungliga monogrammet. Men många andra fina vävar fanns att beskåda. Vävsalen är så rolig att se, mäktigt med de här gigantiska maskinerna som ser ålderdomliga ut men som funkar perfekt.
Katolska kyrkan och Kurt Olsson ...
... möter det här med personligt ansvar på ungefär samma sätt, dvs skulden är alltid någon annans. För Kurt Olsson så är det sakerna som väljer att gå sönder när han fepplar med dem så de går i tusen bitar, han har inget ansvar. Och för den katolska kyrkan finns inget personligt ansvar för de sexuella övergreppen begångna av präster eller för den mörkläggning som man sysslat med. Kyrkan har bara liksom från ovan drabbats av synden enligt påven. Den har flugit på alla inblandade och ställt till allt elände. Ingen person är skyldig till någonting.
Jag tror att jag också ska köra med det i fortsättningen när jag gör något korkat. Det var inte mitt fel, det var syndens fel. Den bara kom in genom fönstret här, ställde till alltsammans och så flög den ut igen. Och här står jag nu alldeles snövit och oskyldig.
Om påven och katolska kyrkan haft mediarådgivare värda namnet så hade kyrkan naturligtvis genast gjort en pudel, lagt sig på rygg och viftat med alla benen i vädret och förklarat att X, Y och Z ska genast utredas och slängas ut ur kyrkan om de är ansvariga för övergrepp eller mörkläggning. Den här "Kurt Olsson -hanteringen" av skuldfrågan blir ju bara farsartad.
Senare i kväll söndag skriver jag om Taserud i Arvika och om Klässbol linneväveri utanför Arvika, om hur isen gick och om en frejdig jycke. Nja och kanske nåt om Töcksfors också, eller så blir det i morgon måndag.
Jag tror att jag också ska köra med det i fortsättningen när jag gör något korkat. Det var inte mitt fel, det var syndens fel. Den bara kom in genom fönstret här, ställde till alltsammans och så flög den ut igen. Och här står jag nu alldeles snövit och oskyldig.
Om påven och katolska kyrkan haft mediarådgivare värda namnet så hade kyrkan naturligtvis genast gjort en pudel, lagt sig på rygg och viftat med alla benen i vädret och förklarat att X, Y och Z ska genast utredas och slängas ut ur kyrkan om de är ansvariga för övergrepp eller mörkläggning. Den här "Kurt Olsson -hanteringen" av skuldfrågan blir ju bara farsartad.
Senare i kväll söndag skriver jag om Taserud i Arvika och om Klässbol linneväveri utanför Arvika, om hur isen gick och om en frejdig jycke. Nja och kanske nåt om Töcksfors också, eller så blir det i morgon måndag.
Vulkanutbrottet blir värre!
Nu basuneras nyheten ut, vulkanutbrottet ökar i styrka idag lördag! (Och det beror inte på att Island vill hylla Suss med ett fint fyrverkeri på hennes jämna födelsedag!) . Samtidigt varnas för de mikroskopiska partiklarna i askmolnet, de är som små vassa glassplitter och lungorna kan inte göra sig av med dem. De är värre än man trodde förut. http://www.expressen.se/Nyheter/1.1955446/askan-farligare-an-forskarna-trott
På Island uppmanas befolkningen att hålla sig inomhus och en del tejpar fönster och dörrar. Socialstyrelsen i Sverige är cool och säger inget. Än! Flygmyndigheterna är mer alerta och vill rädda sina plan i alla fall, flygförbud råder på allt fler ställen i Europa. http://www.dn.se/nyheter/sverige/rakna-med-flygstopp-over-helgen-1.1078840
Jag gillar inte det här längre och nu vill jag att någon sätter en kork i det där fåniga berget. Var det inte så där dinosaurerna gick under, i ett gigantiskt asknedfall, med maten kvar i munnen? Sedan blev de fossil! Med mat i munnen. Tänk om jag blir ett fossil i Arvika nu, på Rackstadmuseet? Med deras goda mat i munnen? Ett alldeles oförtjänt vackert monument i evärderlig tid. Tills någon pigg arkeolog börjar gräva om några tusentals år!
Nu har jag skrämts ordentligt! Och låtit fantasin skena! Jag ska snart väluppfostrat tygla den igen och bli seriöst vuxen och balanserad. Asch det är klart att det finns lösningar på det här, vi människor som är så uppfinningsrika och härdiga.
Det är inte dags än att falla på knä i bön om pardon till högre makt, kryddad med löften om ett bättre leverne, eller åtminstone en viss förhandling om synder som kan tänkas inhiberas mot att vulkanen blir stillad. Men det får bli ett senare blogginlägg, i en paus när jag håller på och tejpar fönstren kanske. ;-)
http://svt.se/2.22584/1.1967475/utbrottet_okar_i_styrka&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Utrikesnyheter+%28svt.se+-+Utrikesnyheter%29
John Cleese flydde vulkankaoset och tog taxi hem efter Skavlan igår, till en kostnad av 38.000 SEK.
http://kvp.expressen.se/nyheter/1.1955452/john-cleese-tog-taxin-for-38-000
I Hagfors har tidningen NWTs lokalreporter lytt mitt råd i tidigare inlägg och ställt ut ett vitt fat över natten. Det fångade in vulkanaskan, så nu finns det bevis i Hagfors på att vi har molnet över oss. Om det nu inte var grannen som eldade skräp förstås, eller fyrade på i pannan ordentligt.
http://www.nwt.se/hagfors/article692552.ece
På Island uppmanas befolkningen att hålla sig inomhus och en del tejpar fönster och dörrar. Socialstyrelsen i Sverige är cool och säger inget. Än! Flygmyndigheterna är mer alerta och vill rädda sina plan i alla fall, flygförbud råder på allt fler ställen i Europa. http://www.dn.se/nyheter/sverige/rakna-med-flygstopp-over-helgen-1.1078840
Jag gillar inte det här längre och nu vill jag att någon sätter en kork i det där fåniga berget. Var det inte så där dinosaurerna gick under, i ett gigantiskt asknedfall, med maten kvar i munnen? Sedan blev de fossil! Med mat i munnen. Tänk om jag blir ett fossil i Arvika nu, på Rackstadmuseet? Med deras goda mat i munnen? Ett alldeles oförtjänt vackert monument i evärderlig tid. Tills någon pigg arkeolog börjar gräva om några tusentals år!
Nu har jag skrämts ordentligt! Och låtit fantasin skena! Jag ska snart väluppfostrat tygla den igen och bli seriöst vuxen och balanserad. Asch det är klart att det finns lösningar på det här, vi människor som är så uppfinningsrika och härdiga.
Det är inte dags än att falla på knä i bön om pardon till högre makt, kryddad med löften om ett bättre leverne, eller åtminstone en viss förhandling om synder som kan tänkas inhiberas mot att vulkanen blir stillad. Men det får bli ett senare blogginlägg, i en paus när jag håller på och tejpar fönstren kanske. ;-)
http://svt.se/2.22584/1.1967475/utbrottet_okar_i_styrka&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Utrikesnyheter+%28svt.se+-+Utrikesnyheter%29
John Cleese flydde vulkankaoset och tog taxi hem efter Skavlan igår, till en kostnad av 38.000 SEK.
http://kvp.expressen.se/nyheter/1.1955452/john-cleese-tog-taxin-for-38-000
I Hagfors har tidningen NWTs lokalreporter lytt mitt råd i tidigare inlägg och ställt ut ett vitt fat över natten. Det fångade in vulkanaskan, så nu finns det bevis i Hagfors på att vi har molnet över oss. Om det nu inte var grannen som eldade skräp förstås, eller fyrade på i pannan ordentligt.
http://www.nwt.se/hagfors/article692552.ece
GRATTIS SUSS, "LEONTINA"!
Vi hurrar för Dig på Din jämna födelsedag med en cyberblomma! Hoppas vi kan fira bättre när vi ses nästa gång. 
Det får väl bli jag som står där lite försynt och önskar en fin födelsedag med ett fromt leende på läpparna, fast det egentligen är en kvarglömd påskkärring.
Agenda
Av någon anledning ska gubben till Arvika idag lördag, det är nåt möte där. Och jag fick erbjudandet att hänga med dit. Det gör jag gärna av flera skäl som jag inte ska gå in på här, men någon finns att hälsa på där förstås. Och så kan man alltid shoppa loss i Arvika, där finns en hel del små affärer kvar som inte hör till någon kedja. Sen finns ju Olssons brygga och jag hoppas att de har öppet, men kanske har de inte det över vinterhalvåret, bara sommartid. Jag får gå in på nätet och kolla.
Uppdaterat: Olssons brygga är stängt pga byggnation till maj 2010, alltså äter vi inte där. Butikerna i centrum verkar vara öppna till 15.00. Sveders herrekipering är mycket intressant. Rackstadsmuseet har ett par trevliga utställningar och de har öppet till 17.00. Klässbols linneväveri har öppet till 15.00 också så det får nog bli första stopp på ditvägen. De håller tydligen just nu på och väver linnelakan och örngott som bröllopsgåva till Victoria och Daniel från Värmland. Kanske kan man se dem under tillverkning, det vore roligt. De jättestora vävstolarna är fantastiska och man brukar få gå in i vävsalen där de berömda dukarna tillverkas, bl.a. till Nobelfesten. Till slut kan jag ju alltid ta mig ut till Charlottenbergs köpcentrum vid norska gränsen om mötet drar ut på tiden och det blir långsamt.
Vi får under den här helgen avsluta jobbet med att göra i ordning i stugorna, de sista inköpen verkar vara gjorda nu.
Det måste också bli säsongens första grillning, lördag eller söndag, jag har redan köpt fläskfilén.
Uppdaterat: Olssons brygga är stängt pga byggnation till maj 2010, alltså äter vi inte där. Butikerna i centrum verkar vara öppna till 15.00. Sveders herrekipering är mycket intressant. Rackstadsmuseet har ett par trevliga utställningar och de har öppet till 17.00. Klässbols linneväveri har öppet till 15.00 också så det får nog bli första stopp på ditvägen. De håller tydligen just nu på och väver linnelakan och örngott som bröllopsgåva till Victoria och Daniel från Värmland. Kanske kan man se dem under tillverkning, det vore roligt. De jättestora vävstolarna är fantastiska och man brukar få gå in i vävsalen där de berömda dukarna tillverkas, bl.a. till Nobelfesten. Till slut kan jag ju alltid ta mig ut till Charlottenbergs köpcentrum vid norska gränsen om mötet drar ut på tiden och det blir långsamt.
Vi får under den här helgen avsluta jobbet med att göra i ordning i stugorna, de sista inköpen verkar vara gjorda nu.
Det måste också bli säsongens första grillning, lördag eller söndag, jag har redan köpt fläskfilén.
Så ska det låta ...
... innehöll en massa skönsång i går kväll. En får tacke! Det är så det ska låta, inte falsksång, den kan jag bestå med själv utan ansträngning.
Isen ruttnar
säger man när den till slut blir så här mörk och upplöst i ytan. Det här var Järnsjön i morse, en liten fläck till vänster i bild är öppet vatten, resten är fruset än. Järnsjön är en mycket djup sjö, en gammal jökel eller meteoritnedslagsplats, eller något annat fenomen som gjorde just den här sjön så rund och djup där sjöarna annars är långsmala och grunda.
Årjäng bäst för äldre!
Jag har skrivit om det förut och nu finns det dokumentation! Årjäng är bäst för äldre! Min gamla mamma hör till dem som får god omvårdnad och jag är tacksam för det. Man har jätteduktig personal som verkligen bryr sig om de gamla. Det finns goda chanser att få bra bostäder och gott medinflytande för de äldre enligt Pensionärsorganisationernas undersökning.
Jens Karlsson ...
... är ett välkänt namn i vargdebattsammanhang. Vi studsade när vi hittade namnet på Rovdjursföreningens lista av protestanter mot licensjakten på varg tidigare i år. Men det var alltså inte forskaren vid Grimsö med det namnet, utan stuguthyraren i Töcksfors med samma namn i företaget Ekoturism. Intressant att han gör reklam för älgar på hemsidan som marknadsför stugorna för fisketurism och samtidigt understödjer föreningen Våra rovdjurs idéer om flera tusen vargar i Sverige. Det lär i så fall inte bli särskilt många älgar kvar i Värmland att visa upp för hans turister. Men vem har sagt att allting här i världen ska vara logiskt!
http://upprop.nu/ACFO
http://www.naturevarmland.se/
http://upprop.nu/ACFO
http://www.naturevarmland.se/
Vulkanaskamolnet?
Det blev veckans friskvårdstimme idag, långpromenad med Oskar. Åt nordväst tornade det upp sig mörka moln just i solnedgången. Det måste vara däråt Island ligger. Kan det vara askmolnet som kommer där borta? Det såg hotfullt ut.
Fast vulkanaskan lär inte synas alls med blotta ögat. På Island ställer man ut en vit tallrik på kvällen och granskar den på morgonen Om man finner små askpartiklar på den så har man drabbats av vulkanaska.
Jag var på väg ut med en tallrik när gubben påpekade att det fungerar inte här där vi har vedeldning, alltså ett konstant litet vulkanutbrott med aska i luften runt huset.
Skrämmande i alla fall att hela flygtrafiken är lamslagen i Europa. Det lär väl bli trångt i de andra kommunikationsmedeln om alla flygresenärer ska trängs i dem under flera månader. Jag har en elev + familj i Holland och jag hoppas förstås få hem honom före examen. LA-sonen har flygbiljetter till USA snart. Stockholmssonen har dito om några månader. De är redan klara och det blir inte så lätt att ersätta. Båt funkar ju inte liksom över Atlanten för ett par veckors semesterresa. Och hur många är nu dömda till årslång semester i Thailand, alternativt åka tåg hem? ;-))
Hur var det nu han sa den här vulkangubben? Senast den här vulkanen hade utbrott i början på 1800-talet så höll den på med smärre avbrott i två år! Det kan bli lugnt och fridfullt i luftrummet över oss! Vem kunde ana att problemen med utstläpp av diverse otyg efter flygplan skulle lösas så här.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/fortsatt-stangda-flygplatser_4570367.svd
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1953693/experten-utbrottet-kan-paga-i-manader
Drivan äntligen borta!
Idag på morgonen så här mycket kvar och i kväll var den helt borta! Nu är det vår! Och jag fick sopa altangolvet.
Drivan igår onsdag.
Strömstaren...
... var där alldeles nyss, men han flög och sitter långt bort i bild vid bäcken, Vasabäcken tror jag att man kallar den. Det var fantastiskt att gå långt idag med Oskar, i fågelsången, stilla soliga vädret och upplevelsen av vår.
Djuren runt vårt hus.
Det är inte enbar sork.
Tranorna lever här nu i en liten flock på 3- 5 stycken. De hörs rejält ibland. Kanadagässen också förstås, i flock på 15 -20. De hörs ännu mer. Borde skyddsjagas nu, de är för många, äter rent på vallarna vid älven och förorenar illa där kvigorna ska beta sen, likaså vid badplatsen.
Rådjuren går varje dag, hela dagarna på plöjda åkrar och ser ut att äta något. Vad kan det vara? Vi undrar.
Sen körde jag förbi något häromdagen nere vid Gropeküel som vid hastigt påseende såg ut som en stor fet duva fast lite mer åt ljust jeansblått i färgen. Jag backade tillbaka för att se vad det var men var för sent ute. Det är något slags rovfågel. Hoppas jag får se den igen.
Bävrarna ser vi ofta, de är många här i sjön nu. I förrgår såg vi en i älven nedanför Brogärdet och igår såg vi en vid Önnebyn som helt orädd satt och gnagde på en pinne i strandkanten. Behövdes lite jakt på dem också, de har inga naturliga fiender utan förökar sig lite väl snabbt.
Stararn finns i holkarna förstås och tofsvipor har vi några stycken som flaxar omkring nere på Smörhôlera.
Sork...
... har vi här också. Anne har inte fått alla där borta i Nyköping. Fast våra sorkar väljer att skapa sig den här miljön i stället, mer resolut rakt in i slänten, inte så många gångar som syns.
Vita väggen i källaren...
... är äntligen klar. Jag har velat mellan olika alternativ, wall-strips, släkttavla, metallkonst, men nu fick det bli så här ett tag i alla fall. Det är tre långa kanvastavlor som sitter tätt tillsammans så de blir som en enda jättelång.
Uppdaterat onsdag kväll: Nej det speglar sig inte. Det är liksom vitsen med just den här tavlan, De stora bokstäverna gör den snygg på lite håll, alltså från tvättstugan som jag oftast ser den och de infällda fotofälten gör att den är spännande att se på nära håll också när man går förbi den i källarkorridoren. Det finns många detaljer i de här fotografiska bilderna från de tre städerna; New York, London och Paris.
Grattis Andreas och Johanna...
... f.d. kollegorna som fick en liten son första april. Idag har alla tramsat runt Ann-Britts telefon för att beskåda underverket på bíld. Så söt så!
Egen polis ? Nej!
Det verkar lite dåligt genomtänkt att varje elev i skolan ska ha en egen kontaktpolis från 6 åringar till sista årskursen i gymnasiet. Om detta ska bli något mer än bara ett telefonnummer på anslagstavlan så krävs en verklig insats i form av kontaktbesök och deltagande i skolans interna arbete. Vi får inte ens besök i skolan längre av polis en gång varje år i årskurs 4 för att informera eleverna om cyklingens regler, det år då de börjar cykla till skolan. Hur ska man då ha råd med detta gigantiska arbete?
Bodström talar här om alla årskurserna, 13 stycken med något 100.000 knappt i varje, någon miljon ungar då, men talar inte om vad polisen ska prioritera bort för att kunna göra detta, eller vad man ska få för extra pengar. Det finns lägen då det är motiverat med en polisanmälan för sånt som händer i skolan och antagligen borde det ske lite oftare än nu. Nedslagna elever och lärare anmäler sällan. Men i första hand måste det väl ändå vara föräldrar och lärare och skolhälsovården som träder in.
Nej tummen ner Bodström! Och det är lite irriterande för egentligen tycker jag att han har sagt en del bra saker och så ser han trevlig ut, det hjälper ju till, men inte i det här fallet. ;-)
Bodström talar här om alla årskurserna, 13 stycken med något 100.000 knappt i varje, någon miljon ungar då, men talar inte om vad polisen ska prioritera bort för att kunna göra detta, eller vad man ska få för extra pengar. Det finns lägen då det är motiverat med en polisanmälan för sånt som händer i skolan och antagligen borde det ske lite oftare än nu. Nedslagna elever och lärare anmäler sällan. Men i första hand måste det väl ändå vara föräldrar och lärare och skolhälsovården som träder in.
Nej tummen ner Bodström! Och det är lite irriterande för egentligen tycker jag att han har sagt en del bra saker och så ser han trevlig ut, det hjälper ju till, men inte i det här fallet. ;-)
Veden...
... värmer många gånger om, först när den huggs, sedan när den ska köras hem, så när den kapas, så när den körs in i pannrummet och till slut när den eldas upp i pannan. 
Just nu är det huggning som gäller och det har varit intensivt den här veckan. Läget gick alldeles för snabbt från att vara för mycket snö för att hugga ved till att det egentligen är för sent att hugga ved, eftersom saven lockats fram i vårsolen. Den gör veden onödigt blöt och tungtorkad. 
Direkt efter att en björk är fälld, som här, så börjar det rinna sav. Jag tänkte att det skulle synas på bilden men det gör det inte, man får tänka sig. Den har inte nått ända upp än i trädet, bara en bit, men dag för dag allt längre förstås.
Det här är svettigt förstås, man måste ha skyddskläder på, sånt där tyg som sågen fastnar i om den skulle slinta och så. Men rätt trevligt jobb tydligen.
Veden tas vid Döverud och när vi satt här och fikade så kunde vi skåda ut mot Hôltekuel. det är den lilla kullen där borta i A i Hols hygge.
Här ska den hamna till slut, i pannrummet med ny och isolerad tank.
Pannan, den nya Atmos, fungerar väldigt bra och man behöver inte krypa ner på golvet för att lägga in heller.
Lågenergilampor...
... ger farlig strålning, om man är nära. 30 cm avstånd rekommenderas minst enligt ny forskning. De avger tydligen ultarviolett strålning också. Låter lite sollampa för mig. Blir man alltså brun av lågenergilampor? Tur att man inte begriper allt kanske. Bildligt talat tycks vi alla famla i mörkret när det gäller vardagsstrålning och dess effekter.
Rengöring av vita knutar osv....
... har det blivit här i våra uthyrningsstugor under lovet. Slängt ut en del gammalt och slitet, tvättat mattor och sängutrustning, gått igenom och kollat, förnyat och skrubbat den vita målningen på fasaden. Den var ful av grönmögel och alger. Jag undrar hur andra håller sin vita målning snygg? Hur gör Ni? Och hur ofta? Finns det några genvägar?
Vi är inte färdiga än men en bit på väg.
Vi är inte färdiga än men en bit på väg.
Glömda lakan...
... hittade vi i en av stugorna. Vem glömde? De finns kvar att hämta.
Yamaha
Hos vår båtservicegubbe hängde det här på väggen. Det kan vara något slags diplom från Yamaha.
Partipiska och / eller demokrati?
Det är inte enkelt med demokrati. Å ena sidan så kan det vara så att partiets linje ibland går stick i stäv mot en riksdagsledamots egen övertygelse och påtryckningar från partiledningen att inrätta sig upplevs som fel. Men å andra sidan så har ju väljarna valt ett parti för att föra fram partiets politik i riksdagen och inte enskilda ledamöters åsikter. Det är ju själva demokratins kärna, åtminstone om man som vi röstar på partier i första hand och inte på person.
Men ibland dyker det upp frågor där partierna är splittrade internt och frågor som är en ledamots hjärtfrågor. FRA skulle jag aldrig ha kunnat dagtinga med om det varit jag. Det hade inte hjälpt med partipiskor.
Men ibland dyker det upp frågor där partierna är splittrade internt och frågor som är en ledamots hjärtfrågor. FRA skulle jag aldrig ha kunnat dagtinga med om det varit jag. Det hade inte hjälpt med partipiskor.
Isen drar sig tillbaka nu!
Vi gick hit med hundarna.
Drivan på altanen...
... var så här stor i början på veckan.
Igår söndag var det bara det här kvar. Vi satt ute och åt och drack kaffe och det var njutbart i strålande sol hela dagen. Säkert var det + 15 grader i skuggan, vi kollade inte.
Barcelona o Gaudi...
... måste Ni kolla på här! Jag tror ibland att jag sett allt som har med Gaudi och Barcelona att göra men det har jag inte, det inser jag när jag kollat min barndomsvän Suss blogg, Leontina. Ni måste bara kolla också.Titta gärna på inlägget före det här på det fantastiska klostret som är byggt uppe på en bergshylla och som man åker till med kabinbana, högt uppe i himlen. Det är helt otroligt! Och Suss lägger ut massor av fantastiskt fina bilder från sin resa nu.
Kött - ingen klimatbov...
... enligt ny finsk forskning. Om 10 % av befolkningen blev vegetarianer (eller var det veganer?) så skulle utsläppen av växthusgaser bara minska med 0,7 %. Det är själva odlandet som ger utsläpp. Vi som äter mest viltkött, kan därmed gå omkring med ett samvete vitt som snö. ;-)) (Åtminstone i det avseendet!) Vår föda är ju inte ens beroende av odlingen utan kommer från vilda växter. Och älgarnas fisande är tydligen försumbart. Sen är det ju frågan om klimatalarmismen har någon saklig grund alls. Men det är ju en annan femma.
Årjängstrollet på lakrits
Urban Deli; Årjängstrollet på lakritsgodis! Vad är förklaringen till detta? Tro? Hittat på sonens twitter.
http://twitpic.com/1cmwpg
<a href="http://twitpic.com/1cmwpg" title="PÃ¥ Urban Deli - min hemorts enda claim to fame: lakritsgodis... on Twitpic"><img src="http://twitpic.com/show/thumb/1cmwpg.jpg" width="150" height="150" alt="PÃ¥ Urban Deli - min hemorts enda claim to fame: lakritsgodis... on Twitpic"></a>
Visst är det ett klockrent Årjängstroll.
http://twitpic.com/1cmwpg
<a href="http://twitpic.com/1cmwpg" title="PÃ¥ Urban Deli - min hemorts enda claim to fame: lakritsgodis... on Twitpic"><img src="http://twitpic.com/show/thumb/1cmwpg.jpg" width="150" height="150" alt="PÃ¥ Urban Deli - min hemorts enda claim to fame: lakritsgodis... on Twitpic"></a>
Visst är det ett klockrent Årjängstroll.
HAPPY BIRTHDAY RISAKO on Your birthday!
We hope You will have a nice day in Stockholm with beautiful weather, nice food and good friends!
275 ...
... personer kom till Travklubbbarnas gala på hotellet i Årjäng i kväll. Det var alltså fullt hus och fler som velat ha biljett för att vara med. Himla rolig idé att festa av alla istraven på en gång, istället för att varje travklubb har sin egen lilla fest efter sin travtävling. Det var en roligt tillställning och det kan bero på att deltagarna representerar ett tvärsnitt av befolkningen i vår kommun. Gemensamt är travintresset förstås eller någon anknytning dit, men f.ö. så var alla med, ungefär lika många kvinnor som män, en åldersfördelning från över 80 år ner till 16 år och här fanns både fattig och rik (fast det syns sällan utanpå här i landsorten vem som är välbeställd). Jag tror att det är blandningen som gör en fest rolig. Vi fick kanongod mat och bra service trots att vi var så många, strongt gjort av hotellet. Om man nu ska vara lite kritisk så är det förstås över att det bara finns två toaletter på så mycket folk och efter några öl så var det kö förstås.
Inte hundvalpar - rävungar!
Gulliga valpar? Nej, fem luriga små rävar. Foto: Rex Features/Ibl Bildbyrå
De hittades i en trädgård i England och fördes till djursjukhus i tron att det var övergivna hundvalpar, men det visade sig vara rävungar. Nu vilar de ut på sjukhuset (?). Varför då kan man undra? Varför tas de inte tillbaka till sin mamma som antagligen finns i närheten.
http://www.expressen.se/husdjur/1.1943583/overgivna-hundar-var-sma-ravungar
Här finns mer info om rävarna, länken kom från Lillan i Cornwall.
http://www.hackneyhive.co.uk/index/?p=465
Gubben är i skogen ...
... och hugger ved. Nu ska jag ta taxen och kaffe med mig och bjuda honom på förmiddagsfika uppe vid Döverud. Känner mig riktigt gammeldags, som det var förr i världen då arbetsfolket servades med fikakorgar där de jobbade. Solen skiner vackert så man får passa på.
Mikael Karlsson Naturskyddsföreningen ...
... är inte föreslagen av föreningens valberedning till omval. Och vi är många som tackar för det. Jag hoppas att man har insett det omöjliga i att fortsätta ha en ordförande som har en så rabiat inställning som han har i rovdjursfrågorna och som bedriver hetskampanjer mot jakt och jägare i Sverige liknande den vi fick beskåda under vargjakten tidigare i år. Jag får sälla mig till Nina, FP riksdagskvinna i Värmland som säger att hon kan tänka sig att bli medlem i den organisationen om man byter ordförande.
Nu är det alltså på gång och både Nina och jag får stå redo med inbetalningskorten.
Men sista ordet är inte sagt än för Mikael Karlsson vill bli ordförande ändå fast han inte är föreslagen av valberedningen. Så det kan bli strid, men vi är många som hoppas på att förnuftet ska segra bland människor som normalt är sansade. Och man säger från valberedningens sida att hon som man föreslår är duktig och att det nu är dags för en kvinna vid rodret.
Mikael Karlsson har kostat Naturskyddsföreningen en hel del av dess trovärdighet och han kostar dessutom en hel del pengar. Hans arvode som ordförande kostar föreningen c:a 700.000 SEK per år och det placerar honom högt i såna sammanhang, på andraplatsen efter Röda Korset. (Dessutom avlönas generalsekreteraren i organisationen ännu högre!). Mikael Karlsson har också en fallskärm om han skulle sägas upp.
Nu är det alltså på gång och både Nina och jag får stå redo med inbetalningskorten.
Men sista ordet är inte sagt än för Mikael Karlsson vill bli ordförande ändå fast han inte är föreslagen av valberedningen. Så det kan bli strid, men vi är många som hoppas på att förnuftet ska segra bland människor som normalt är sansade. Och man säger från valberedningens sida att hon som man föreslår är duktig och att det nu är dags för en kvinna vid rodret.
Mikael Karlsson har kostat Naturskyddsföreningen en hel del av dess trovärdighet och han kostar dessutom en hel del pengar. Hans arvode som ordförande kostar föreningen c:a 700.000 SEK per år och det placerar honom högt i såna sammanhang, på andraplatsen efter Röda Korset. (Dessutom avlönas generalsekreteraren i organisationen ännu högre!). Mikael Karlsson har också en fallskärm om han skulle sägas upp.
Två tondöva ...
.. komiker var med i kvällens "Så ska det låta"! Alltså det blev helt galet, bara pinsamt. Hela programmet sjönk ner till nivån svensk midsommarkväll när vi alla skrålar och sjunger helt utan självkritik. Och varje litet misstag genast utlöser hysteriska fylleskrattsalvor. Men midsommarfirande på det sättet är bara roligt för de deltagande, inte för en nykter iakttagare. Jag orkade bara inte se programmet vidare, det var så dåligt så jag skämdes å programmakarnas vägnar.
Vitsen med "'Så ska det låta" är ju att någon plötsligt brister ut i skönsång efter att ha hittat rätt associationsbanor och orkesterna kan klämma i. Nu vet jag att programmet föregås av en del fusk, dvs man repeterar en del i förväg, men ändå inte allt, det finns ett mått av överraskning kvar.
- Jag skäms för Dig, sa en elev (Peder i Tjärn) spontant för väldigt länge sedan när jag drog ut en låda i skolans kök för långt så hela innehållet av bestick for i golvet.
Ungefär så känner jag när jag tänker på kvällens "Så ska det låta", jag skäms för hela programmet, vi rattade in det med ett visst mått av förväntan, men som sagt vi bytte till annan kanal efter ett nåra rejäla sångmässiga magplask av Petra Mede. Hon är himla kul annars, men hon ska låta bli att sjunga, för det blir inte alls roligt bara falskt och skämmigt, speciellt när hon framhärdar i att sjunga hela låtarna och inte bara några strofer. Hon är inte sångerska, hon är komiker och bör nog liksom skomakaren; bliva vid sin läst.
http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.1947197/petra-medes-och-tommy-korbergs-heta-kyss-i-sa-ska-det-lata
Vitsen med "'Så ska det låta" är ju att någon plötsligt brister ut i skönsång efter att ha hittat rätt associationsbanor och orkesterna kan klämma i. Nu vet jag att programmet föregås av en del fusk, dvs man repeterar en del i förväg, men ändå inte allt, det finns ett mått av överraskning kvar.
- Jag skäms för Dig, sa en elev (Peder i Tjärn) spontant för väldigt länge sedan när jag drog ut en låda i skolans kök för långt så hela innehållet av bestick for i golvet.
Ungefär så känner jag när jag tänker på kvällens "Så ska det låta", jag skäms för hela programmet, vi rattade in det med ett visst mått av förväntan, men som sagt vi bytte till annan kanal efter ett nåra rejäla sångmässiga magplask av Petra Mede. Hon är himla kul annars, men hon ska låta bli att sjunga, för det blir inte alls roligt bara falskt och skämmigt, speciellt när hon framhärdar i att sjunga hela låtarna och inte bara några strofer. Hon är inte sångerska, hon är komiker och bör nog liksom skomakaren; bliva vid sin läst.
http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.1947197/petra-medes-och-tommy-korbergs-heta-kyss-i-sa-ska-det-lata
Agenda
Vi gör annat än festar och äter, även om det är svårt att tro när man läser den här bloggen. :-)
En del av påsklovet var vikt till att ta itu med uthyrningshusen. De senaste två¨dagarna har vi inventerat vad som måste nyinvesteras i möbler och utrustning och vad som måste repareras. Husen har varit igång nu i 10 resp 8 år så en del måste bytas ut. Det blev en lång lista på sånt som ska åtgärdas och så tvättar jag mattor och täcken, överkast och madrassöverdrag och annat i en strid ström. Det är ju två hus och sammanlagt 10 bäddar.
Om vi ska kunna behålla våra gäster, varav många är stamgäster som kommer tillbaka år från år, så får det inte förfalla när det gäller materiel eller omsorg. I morgon fredag blir det en tur till Karlstad och Ikea för att inhandla två nya sängar, kuddar, dukar, stolsdynor och annat. Gubben passar på att lämna in båten på service också. Det är en lång resa, 8 mil enkel väg, så det gäller att utnyttja tillfället.
Sen har vi bokat in städning i husen från bygdens unga städfirma, ägaren lär fylla 30 år i år men har redan 10 - 15 anställda. Henne understödjer vi gärna med uppdrag istället för att slita själva med fönsterputs och spisrengörning. Det räcker för vår del att vara trevlig servicepersonal och ha koll på bokningarna.
Under kommande helg tror jag att det var någon sorts travfest på hotellet; gemensam avslutning på istravsäsongen. Den tror jag att vi ska på, gubben har mumlat något om det.
En del av påsklovet var vikt till att ta itu med uthyrningshusen. De senaste två¨dagarna har vi inventerat vad som måste nyinvesteras i möbler och utrustning och vad som måste repareras. Husen har varit igång nu i 10 resp 8 år så en del måste bytas ut. Det blev en lång lista på sånt som ska åtgärdas och så tvättar jag mattor och täcken, överkast och madrassöverdrag och annat i en strid ström. Det är ju två hus och sammanlagt 10 bäddar.
Om vi ska kunna behålla våra gäster, varav många är stamgäster som kommer tillbaka år från år, så får det inte förfalla när det gäller materiel eller omsorg. I morgon fredag blir det en tur till Karlstad och Ikea för att inhandla två nya sängar, kuddar, dukar, stolsdynor och annat. Gubben passar på att lämna in båten på service också. Det är en lång resa, 8 mil enkel väg, så det gäller att utnyttja tillfället.
Sen har vi bokat in städning i husen från bygdens unga städfirma, ägaren lär fylla 30 år i år men har redan 10 - 15 anställda. Henne understödjer vi gärna med uppdrag istället för att slita själva med fönsterputs och spisrengörning. Det räcker för vår del att vara trevlig servicepersonal och ha koll på bokningarna.
Under kommande helg tror jag att det var någon sorts travfest på hotellet; gemensam avslutning på istravsäsongen. Den tror jag att vi ska på, gubben har mumlat något om det.
SKL framhärdar ...
... trots att de redan har förlorat sin gemensamma fasad i och med att FP hoppade av avtalsutspelet och trots att man får rejält mothugg från ett antal skolchefer och rektorer som rimligen borde ha varit deras bundsförvanter i avtalsprocessen.
Nu förlorar man ännu mer genom att ändå framhärda trots att man ser i opinionen att det finns väldigt lite stöd bland svenska folket för att tvinga lärare att medverka i att skapa en sämre skola än den vi har nu. Sveriges Kommuner och Landsting går på i ullstrumporna och vill försämra kvaliteten i skolan genom att hålla lärarna kvar i skolan på loven när det inte finns några barn där och minska lärartiden under terminstid när det finns barn i skolan. Vi lärare vill vara i skolan när barnen är där, inte när det är lov. Vi vill kunna ha en flexibel arbetstid som innebär att vi kan prata med föräldrar i lugn och ro efter deras jobb istället för att hänvisa till en telefontid per vecka, exempelvis måndag morgon 8.00 - 8. 30. En akut situation kräver omedelbart ingripande och kan inte vänta i flera dagar på att planerad arbetstid ska falla in.
Man hänvisar till att lärarna måste bli moderna. Om något är modernt så är det flextid och eftersom skolarbetet i viss mån är ett säsongsarbete så finns redan en fungerande modell för just det. Över året jobbar vi lika mycket som alla andra men vi jobbar mer än andra under skoldagarna och har istället ledigt på loven. De flesta, utom SKL har fattat det.
Om man på en skolan vill gå över till 40-timmars arbetsvecka rakt över hela året istället, så finns redan möjligheten, men det vore idiotiskt att centralt besluta om det och för den delen rätt omodernt med centrala beslut om arbetstider, om det nu är modernitet som är viktig. SKL gör bort sig i avtalsrörelsen.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/gor-inte-lararna-till-byrakrater_4535927.svd
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/fel-fraga-for-skolan-1.1071483
http://www.dn.se/debatt/eleverna-ar-viktigare-an-att-strida-om-arbetstider-1.1070719
http://www.nwt.se/asikter/ledare/article688137.ece
http://www.dn.se/ekonomi/last-i-forhandlingar-om-lararloner-1.1074826
Nu förlorar man ännu mer genom att ändå framhärda trots att man ser i opinionen att det finns väldigt lite stöd bland svenska folket för att tvinga lärare att medverka i att skapa en sämre skola än den vi har nu. Sveriges Kommuner och Landsting går på i ullstrumporna och vill försämra kvaliteten i skolan genom att hålla lärarna kvar i skolan på loven när det inte finns några barn där och minska lärartiden under terminstid när det finns barn i skolan. Vi lärare vill vara i skolan när barnen är där, inte när det är lov. Vi vill kunna ha en flexibel arbetstid som innebär att vi kan prata med föräldrar i lugn och ro efter deras jobb istället för att hänvisa till en telefontid per vecka, exempelvis måndag morgon 8.00 - 8. 30. En akut situation kräver omedelbart ingripande och kan inte vänta i flera dagar på att planerad arbetstid ska falla in.
Man hänvisar till att lärarna måste bli moderna. Om något är modernt så är det flextid och eftersom skolarbetet i viss mån är ett säsongsarbete så finns redan en fungerande modell för just det. Över året jobbar vi lika mycket som alla andra men vi jobbar mer än andra under skoldagarna och har istället ledigt på loven. De flesta, utom SKL har fattat det.
Om man på en skolan vill gå över till 40-timmars arbetsvecka rakt över hela året istället, så finns redan möjligheten, men det vore idiotiskt att centralt besluta om det och för den delen rätt omodernt med centrala beslut om arbetstider, om det nu är modernitet som är viktig. SKL gör bort sig i avtalsrörelsen.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/gor-inte-lararna-till-byrakrater_4535927.svd
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/fel-fraga-for-skolan-1.1071483
http://www.dn.se/debatt/eleverna-ar-viktigare-an-att-strida-om-arbetstider-1.1070719
http://www.nwt.se/asikter/ledare/article688137.ece
http://www.dn.se/ekonomi/last-i-forhandlingar-om-lararloner-1.1074826
3-4 nya vargar vart 5:e år ...
... kan räcka för att hålla den svenska vargstammen genetiskt frisk och livskraftig säger Olle Liberg, vargforskare. Det behövs alltså inte att man använder sig av hela möjligheten upp till 20 individer fram till 2014.
Man planerar nu för att komma igång med den regionala förvaltningen av vargstammen och få fram lämpliga platser där de nya vargarna kan sättas ut. De ska i första hand tas från norra Sverige. De kommer med all sannolikhet inte att sättas ut i de områden som redan har gott om varg, dvs Värmland och Dalarna.
Riksdagens maxtal om 200 individer står fast och det blir vargjakt nästa år igen enligt minister Carlgren. Man ska utvärdera årets vargjakt och göra en bedömning av storleken på vargstammen idag att ha som grund inför nästa vargjakt. Regeringen gör ett bra jobb med rovdjursförvaltningen, så bra man kan inom de gränser som finns i internationella åtaganden. En får tacke!
Uppdaterat lite utifrån risken för missuppfattningar som Bolle påpekat i en kommentar
http://www.nwt.se/article687400.ece
Man planerar nu för att komma igång med den regionala förvaltningen av vargstammen och få fram lämpliga platser där de nya vargarna kan sättas ut. De ska i första hand tas från norra Sverige. De kommer med all sannolikhet inte att sättas ut i de områden som redan har gott om varg, dvs Värmland och Dalarna.
Riksdagens maxtal om 200 individer står fast och det blir vargjakt nästa år igen enligt minister Carlgren. Man ska utvärdera årets vargjakt och göra en bedömning av storleken på vargstammen idag att ha som grund inför nästa vargjakt. Regeringen gör ett bra jobb med rovdjursförvaltningen, så bra man kan inom de gränser som finns i internationella åtaganden. En får tacke!
Uppdaterat lite utifrån risken för missuppfattningar som Bolle påpekat i en kommentar
http://www.nwt.se/article687400.ece
NIX!
Äntligen har jag tagit mig samman och skrivit till NIX-registret för att slippa reklamsamtal och försäljning. Det har varit på väg länge nu och märks tydligt när man är hemma dagtid som jag är nu på lovet. Idag ringde en tuggummituggande ung dam, uppenbarligen från en cafémiljö med offentlig musik och porslinsslammer i bakgrunden. Hon mumlade "Vent---- någonting" och frågade hur jag hade det med munhygienen samt aviserade att hon tänkte ställa några frågor om den.
Jag fick spel, frågade om hon inte var riktigt klok som ringde och ställde privata frågor till mig per telefon och kontrade med att i så fall kanske det var ok om jag ställde några frågor till henne om hennes sexliv. Sen avbröt jag samtalet innan hon hann svara och knappade ilsket fram Nix på nätet.
Nu är det gjort i alla fall, för säkerhets skull ska jag åka till modren med en Nix-lapp också så slipper hon med.
Tel nr till NIX är 020 - 277000 och man måste ringa två gånger med minst två dagars mellanrum. Jag valde att skriva istället till Níx-telefon, Box 600, 833 24 Strömsund.
Jag fick spel, frågade om hon inte var riktigt klok som ringde och ställde privata frågor till mig per telefon och kontrade med att i så fall kanske det var ok om jag ställde några frågor till henne om hennes sexliv. Sen avbröt jag samtalet innan hon hann svara och knappade ilsket fram Nix på nätet.
Nu är det gjort i alla fall, för säkerhets skull ska jag åka till modren med en Nix-lapp också så slipper hon med.
Tel nr till NIX är 020 - 277000 och man måste ringa två gånger med minst två dagars mellanrum. Jag valde att skriva istället till Níx-telefon, Box 600, 833 24 Strömsund.
Spring Väst - Liane runt 2010
Tisdag 6:e april 2010 var vi med på Spring Väst igen, fast vi promenerar förstås med hundarna istället för att springa. Vi gick i år i sällskap med arrendator O och fru och goda vänner från Långserud. Den här veckans tur startade vid Signebyns skola och gick runt Liane, så där en 5 kilometer tror jag. Med mycket babblande efter vägen tog det nog en timme ungefär.
Jag använder bilder och beskrivning av husen efter vägen från förra året, inte så mycket har ändrat sig sedan dess, husen står ju kvar och deras historia är i stort sett den samma.
Starten vid Signebyns skola. Rakt fram är det gamla skolhuset och till vänster det nyare tillbygget från 1958 - 59. Skolan skulle läggas ner men omvandlades till friskola och har som sådan överlevt i många år nu. Det är så där 30 elever med allt; förskola, fritis, och skola upp till och med år 6.
Mitt emot skolan finns två hus. De byggdes som lärarbostäder. Det översta stora vita huset skulle disponeras av den tilltänkt gifte folkskolläraren och hans familj. Det är alltså¨ett rejält hus för en familj. Det gula tegelhuset var tänkt som bostad för den tilltänkt ogifta småskollärarinnan. Det består av två rum och kök om jag minns rätt. Lärarjobbet för kvinnors del räknades alltså som ett kall och kunde inte delas med att ha familj. Båda husen är sålda till privatpersoner. Bakom syns sjön Östra Silen vars nordspets är här, med badplats inom gångavstånd från skolan och småbåtsbrygga. Den senare ska byggas ut nu i sommar tror jag. Jag har jobbat på den här skolan i 9 år, från 1972 till 1981. Då bytte jag jobb så att mina egna barn skulle kunna gå här utan att lida av att ha sin mamma till lärare.
Här mellan skolan och badplatsen ligger platsen för den gamla kyrkan, den som revs i slutet på 1800-talet. Det var en träkyrka och här uppe finns den gamla kyrkogården kvar och den gamla klockstapeln. Den ya kyrkan byggdes på annan plats och man sägs ha varit rädd för att någon frikyrka skulle ta över så man rev tyvärr den gamla fina kyrkan här uppe på höjden med en fantastisk utsikt över Östra Silen. Det var ju naturligt att bygga kyrkor vid sjöarna då, det var sjöarna som var kommunikationslederna. Före kyrklig tid så var här en kultplats för vikingarna. Det finns tre gravkullar efter vikingahövdingar bredvid kullen nere till höger om bilden. Till höger ner här ligger en liten blöthåla som kallas dyvel. Här frös alltid den första isen förr och när Roland var liten så brukade barnen åka skridskor här innan det frös på sjön.
Bredvid kyrkan måste det ju finnas en arrendatorsbostad för den som skulle bruka församlingens jordbruk. Det är den här. Förr så fanns till höger i syrenbuskaget, i Mineträgårn, ett hus där barnmorskan bodde tror jag och där man hade något sorts församlingshem = sockenstugan. Huset är privatägt idag och just nu bor ägaren D och K och barnen i husvagnen medan man byter kök (gällde förr året!, nu är köket klart och man har flyttat in igen).
Lite längre bort ligger Prästgården i Sillerud. Den är inte prästbostad längre utan sedan många år tillbaka ägd av familjen N. De har renoverat huset mycket vackert och omsorgsfullt, särskilt tegeltaket är prydligt. Men i många år var det prästens bostad och arbetsplats. Det byggdes stort och flott med ett mycket vackert finrum. Det fungerade ofta som samlingslokal, vid dop osv.
Mittemot prästgården ligger ett av våra uthyrningshus för fiskegäster, Brogärdet. Det byggde vi för några år sedan och hyr ut till intresserade sportfiskare, mest från april till och med september. Ungefär här låg för länge sedan det gamla sockenmagasinet, så platsen här kallas av de äldre i bygden för Magasinet, med betoning på första stavelsen. Själva magasinsbyggnaden flyttades till Perekûel i Guttarbol och är uthuset där idag, den timrade delen. Sträckan längs vägen bortåt mot badplatsen här kallas Pilgata. Några pilar finns inte kvar längre från förr, men har funnits. Det var någon som stack ner pilkäppar i marken och de överlevde. Vi har satt pil efter vägen här också men de är inte så stora än och inte särskilt överlevnadsvilliga. Sorken tenderar att mumsa i sig dem underifrån.
Nästa hus ligger på Elgtån ( kallas egentligen Ärtå). Det byggdes av Å och G när de gifte sig. Sedan köptes det av en släkting till honom i början av 70 talet ungefär och de bor kvar här A-B och G. G. är kusin till Roland. Vi har även passerat det hus där Rolands bror bor, men det fick vara med på förra Spring Väst turen så det visar jag inte nu.
Här är det hus som Å och G bor i nu. Det beboddes av Å:s föräldrar tidigare. Det var ett fungerande jordbruk med djur förr. Å hade en byggfirma och har genom åren gjort mycket av snickrandet i bygden. En son till dem har byggt en hus strax bredvid här, men det syns inte på bilden.
Här är Elgtå- gärdet (Ärtågâle) och här bor S. Här bodde förr hans mamma R som tillsammans med sin man brukade prästgården i Sillerud och alltså bodde i arrendatorsbostaden. De hade många barn, jag minns inte men jag tror att de var 14 stycken. Jag ska fråga Roland imorgon, han har somnat nu. S har jobbar på ICA-Sillerud men ska nu snart gå i tidig pension och njuta av livet.
Vid gränsen mellan hemmat Elgtån och hemmanet Guttarbol så ligger Nobels björk. Dvs själva björken finns inte kvar längre men den har stått här. Platsen heter så därför att här brukade en gubbe som bodde på ålderdomshemmet strax bredvid här sitta och filosofera. Nobel uttalas inte som vanligt utan med ett riktigt o, inte å, och med betoning på första stavelsen. Ner här gick också den gamla landsvägen till gamla kyrkplatsen rakt bort över Lianes nedre del. Vägen sköts av en Liane - Guttarbol vägsamfällighet med hjälp av bidrag från staten och en del egna medel. Andelarna i vägen är uräknade enligt en komplicerad juridisk process på såna här byvägar och man ska bidra till underhåll utifrån den. Det handlar om grusning, dikning, slå vägkanter, sätta upp mötesplatsskyltar, plogning, sladdning och underhåll av vägtrummor. Ganska mycket pengar under ett år.
Nu är vi uppe i Guttarbol och här ligger först ett sommarhus. Här bodde Artur och Anna förr.
Här är det hus som fram till slutet av 60-talet var ålderdomshem i Sillerud. Här bodde bygdens gamlingar och många flyttades dit ytterst motvilligt. Här fanns ett jordbruk som de gamla kunde hjälpa till med efter förmåga. Vi ska komma ihåg att människor hade ett tungt vardagsslit med vedhantering, utedass, inget varmvatten osv förr vilket gjorde att man tidigare var i behov av vård på hem. Idag med moderna bekvämligheter klarar sig folk längre hemma. Detta var det första huset i Sillerud med TV och Roland minns att alla gick hit för att se de första TV-programmen på 60-talet. Det är ett stort hus med många rum som idag är fritidshus privatägt.
Här bodde förr arrendatorn på ålderdomshemmet, han som skulle se till att jordbruket blev skött. Det huset heter Perekûel (Pärs kulle) och det är privatägt förstås. Här bor en äldre dam G. och hennes son K som är nybliven pensionär. K är fyrmänning eller så till Roland. Det lilla huset till höger i bild är den gamla likboden, den som användes i anslutning till ålderdomshemmet.
På andra sidan vägen vid Perekûel ligger det här uthuset som hör till gården, delvis garage. Det här huset är flyttat hit från nära vår fiskestuga Brogärdet. Det var förr sockenmagasinet. Här förvarades naturaprodukter som samlades in istället för kontanter som en slags skatt. Med de produkterna kunde man sedan ersätta exempelvis personer som tog sig an rotens hjon och försörjde dem med mat och husrum, eller som tog sig an föräldralösa barn eller kroniskt sjuka och lät dem bo i sitt hem. Det står i en gammal bok att en gammal släkting till Roland tog på sig skyldigheten att ordna kläder åt rotens hjon mot ett antal tunnor havre. För att få ett marknadsmässigt pris så gjordes det auktion vid socken magasinet där budet gick till lägstbjudande. Marknadmässigheten är ju återigen populär, fast nu auktioneras inte de hjälpbehövande ut en och en utan mer som grupp och då kallas det inte auktion utan anbud. Fast principen är ju den samma. Och den behöver ju inte vara fel i grunden. Huvudsaken är att det blir ett bra omhändertagande.
I Guttarebol ligger en stor gård vid namn Sand. Det är verkligen sandig mark här. Hit kom Rolands anfäder först om jag minns rätt, det var på 1800-talet någon gång och de kom från Blomskog, från Näresbyn. De hette Kylin då, men namnet ändrades till Kylén. Det kan ha varit medvetet eller också bara en felskrivning i kyrkboken. Den förste hette Alfred och han gifte sig med Emma så småningom. Men Sand ägs sedan många år av en familj där mannen dog tragiskt i sjukdom för många år sedan; L. Han var byslaktare och kreaturshandlare och hästkarl. Han var alltid med när vi slaktade grisar och tjurar här på Liane förr. Vi saknar honom än och pratar om honom, vad han sa och gjorde., Han är lite av en legend.
Oj, jag glömde, mitt emot ålderdomshemmet ligger ett gult fint hus, mycket prydligt och välvårdat. Det ägs av en ung nyinflyttad familj (nåja några år sedan är det). Det är P och A- C och två barn. P. är med och äger Elmontage i Årjäng.
Här neranför ligger något som vi brukar kalla Grisebingen. Vet inte varför.
Lite längre upp ligger Blåsåsen. Det hör också till Guttarebol. Det här var soldattorpet till Guttarebols rote och soldaten här fick heta Guttman alltså. Och den släkten finns kvar i Årjäng fast ingen bor här längre. Här bor istället Rolands kusin I och hennes man J. De är runt pensionsåldern båda två och har två döttrar. Den ena A-L jobbar på simhallen i Årjäng och de har ett antal söner. Den andra dottern P, är lärare och har bildat familj med en flygare och bor i Ronneby förstås. De kommer snart att flytta till Thailand för en periods arbete där.
Det här är Rolands pappersved. Det är alltså sånt som är gallrat ur skogen här och som ska gå till att bli pappersmassa. (Gäller förra året!) Just här har rådjuren sin övergång när vi jagar. Det är ett bra pass. Och bättre blir det nu.
Nu har vi kommit ut ur Guttarbol och är inne på Lianes hemman. Liane hörde förr till kyrkan och då var detta ett torp under gården: Litorpet. Den som bodde här måste "betala" för sitt boende genom att arbeta, göra dagsverken på gården. Här bor nu en ung familj K och M med två barn R och M. På andra sidan vägen finns på tomten en fornlämning så här har varit befolkat länge. Det är en grav av något slag. Förr bodde Severin här, (Seffrin) han som reste till Amerika för att hälsa på sin syster. Roland minns honom från det han var liten.
En del av uthuset här är flyttat hit. Det var den gamla backstugan Lihaget. Den låg mitt emot vårt hus inne i skogen. Den ägdes av kyrkan och var den sista utposten för den allra fattigaste innan de hamnade på fattigstugan = ålderdomshemmet. Det var lite mark till för att kunna odla det viktigaste och man fick förstås betala "arrende" genom att arbeta på gården Liane och prästgården.
Här är nybygget mitt emot vårt hus. Det är inte färdigt än riktigt. Det heter Ligärdet och här bor M och M med lilla J. Och snart blir det en till i huset.
Tomten här ägdes länge av Leif, "Sillstryparen" från Göteborg som ville bygga ett fritidshus här, men det blev inte så.
Vi kallade den för Villes eftersom det fanns en stor björk här som ungarna kallade Villes björk. På tomten fanns en morsk huggorm som aldrig flyttade sig när människor kom i närheten. Han bara ringlade ihop sig och väste.
Här bor jag. Här är Lihaget. Vi byggde huset 1977.
Bredvid oss ligger gården Liane. Roland växte upp här och hans pappa och hans syskon växte upp här och hans farfar och farfars bror bodde här innan dess. Det är två lägenheter i huset och nu bor Rolands mamma i den ena och Rolands farbror i den andra. Till vänster här är ladugårdsbyggnaden. Till höger ligger magasinsbyggnaden. För mycket länge sedan fanns bakom magasinet ett pyttelitet hus, där socknen ibland låste in en galning, en person som egentligen hörde hemma på fattigstugan / ålderdomshemmet men som var aggressiv och psykiskt störd och därför inte gick att ha "lös". Han fick mat genom en lucka i dörren tror jag om jag minns konstruktionen på byggnaden rätt. Detta har T. på Sellere berättat, hon mindes också att den siste som bodde här hette Fält. Han lär ha rymt en gång och springandes plockade han av sig alla kläder och, tror jag, sprang ner till sjön. Det här lilla huset fanns länge kvar, men nu har vi eldat upp det. Jordbruket har vi utarrenderat till bröderna J i Långserud.
Här nere på åkarna på väg mot landsvägen, går L till vänster. (Gäller förra året!) Hon är gift med Rolands bror och jobbar som tandsköterska i Årjäng. Till höger går A-B, hon är gift med G, Rolands kusin och hon jobbar på vårt skolkontor. Skogsdungen till vänster där framme heter Bastehaget. Där låg prästgårdens bastu för länge sedan. Till höger är prästeparken. Den var förr en mycket vacker och välskött park med en mängd olika träd och buskar och växter. En av de gamla prästerna som bodde här var mycket intresserad av sånt. Idag är den ett fint skogsparti. När vi gick här så fick vi se tofsviporna. Det var bara ett par förra året men i år såg vi i alla fall tre par som svingade runt i luften.
Här är vi tillbaka vid Signebyns skola igen och nu kommer eliten inspringande. Det är de som springer sträckan med nummerlapp och tävling och allt. (Förra året!)
Alla får pris i någon form. Det är många som deltar; upp emot närmare 100 personer ibland och av dem många barn som springer en kortare sträcka. Här finns eldsjälar som räknar ihop och ordnar deltagarlistor och priser och medlemskort osv. Spring Väst "chefen" blev Årets Sellering häromåret om jag minns rätt.
Om någon nu till äventyrs skulle vara intresserad av att läsa om andra hus i bygden så går det bra att klicka på kategorin Spring Väst här till höger på bloggen. Där finns inlägg från andra turer med Spring Väst.
Jag använder bilder och beskrivning av husen efter vägen från förra året, inte så mycket har ändrat sig sedan dess, husen står ju kvar och deras historia är i stort sett den samma.
Starten vid Signebyns skola. Rakt fram är det gamla skolhuset och till vänster det nyare tillbygget från 1958 - 59. Skolan skulle läggas ner men omvandlades till friskola och har som sådan överlevt i många år nu. Det är så där 30 elever med allt; förskola, fritis, och skola upp till och med år 6.
Mitt emot skolan finns två hus. De byggdes som lärarbostäder. Det översta stora vita huset skulle disponeras av den tilltänkt gifte folkskolläraren och hans familj. Det är alltså¨ett rejält hus för en familj. Det gula tegelhuset var tänkt som bostad för den tilltänkt ogifta småskollärarinnan. Det består av två rum och kök om jag minns rätt. Lärarjobbet för kvinnors del räknades alltså som ett kall och kunde inte delas med att ha familj. Båda husen är sålda till privatpersoner. Bakom syns sjön Östra Silen vars nordspets är här, med badplats inom gångavstånd från skolan och småbåtsbrygga. Den senare ska byggas ut nu i sommar tror jag. Jag har jobbat på den här skolan i 9 år, från 1972 till 1981. Då bytte jag jobb så att mina egna barn skulle kunna gå här utan att lida av att ha sin mamma till lärare.
Här mellan skolan och badplatsen ligger platsen för den gamla kyrkan, den som revs i slutet på 1800-talet. Det var en träkyrka och här uppe finns den gamla kyrkogården kvar och den gamla klockstapeln. Den ya kyrkan byggdes på annan plats och man sägs ha varit rädd för att någon frikyrka skulle ta över så man rev tyvärr den gamla fina kyrkan här uppe på höjden med en fantastisk utsikt över Östra Silen. Det var ju naturligt att bygga kyrkor vid sjöarna då, det var sjöarna som var kommunikationslederna. Före kyrklig tid så var här en kultplats för vikingarna. Det finns tre gravkullar efter vikingahövdingar bredvid kullen nere till höger om bilden. Till höger ner här ligger en liten blöthåla som kallas dyvel. Här frös alltid den första isen förr och när Roland var liten så brukade barnen åka skridskor här innan det frös på sjön.
Bredvid kyrkan måste det ju finnas en arrendatorsbostad för den som skulle bruka församlingens jordbruk. Det är den här. Förr så fanns till höger i syrenbuskaget, i Mineträgårn, ett hus där barnmorskan bodde tror jag och där man hade något sorts församlingshem = sockenstugan. Huset är privatägt idag och just nu bor ägaren D och K och barnen i husvagnen medan man byter kök (gällde förr året!, nu är köket klart och man har flyttat in igen).
Lite längre bort ligger Prästgården i Sillerud. Den är inte prästbostad längre utan sedan många år tillbaka ägd av familjen N. De har renoverat huset mycket vackert och omsorgsfullt, särskilt tegeltaket är prydligt. Men i många år var det prästens bostad och arbetsplats. Det byggdes stort och flott med ett mycket vackert finrum. Det fungerade ofta som samlingslokal, vid dop osv.
Mittemot prästgården ligger ett av våra uthyrningshus för fiskegäster, Brogärdet. Det byggde vi för några år sedan och hyr ut till intresserade sportfiskare, mest från april till och med september. Ungefär här låg för länge sedan det gamla sockenmagasinet, så platsen här kallas av de äldre i bygden för Magasinet, med betoning på första stavelsen. Själva magasinsbyggnaden flyttades till Perekûel i Guttarbol och är uthuset där idag, den timrade delen. Sträckan längs vägen bortåt mot badplatsen här kallas Pilgata. Några pilar finns inte kvar längre från förr, men har funnits. Det var någon som stack ner pilkäppar i marken och de överlevde. Vi har satt pil efter vägen här också men de är inte så stora än och inte särskilt överlevnadsvilliga. Sorken tenderar att mumsa i sig dem underifrån.
Nästa hus ligger på Elgtån ( kallas egentligen Ärtå). Det byggdes av Å och G när de gifte sig. Sedan köptes det av en släkting till honom i början av 70 talet ungefär och de bor kvar här A-B och G. G. är kusin till Roland. Vi har även passerat det hus där Rolands bror bor, men det fick vara med på förra Spring Väst turen så det visar jag inte nu.
Här är det hus som Å och G bor i nu. Det beboddes av Å:s föräldrar tidigare. Det var ett fungerande jordbruk med djur förr. Å hade en byggfirma och har genom åren gjort mycket av snickrandet i bygden. En son till dem har byggt en hus strax bredvid här, men det syns inte på bilden.
Här är Elgtå- gärdet (Ärtågâle) och här bor S. Här bodde förr hans mamma R som tillsammans med sin man brukade prästgården i Sillerud och alltså bodde i arrendatorsbostaden. De hade många barn, jag minns inte men jag tror att de var 14 stycken. Jag ska fråga Roland imorgon, han har somnat nu. S har jobbar på ICA-Sillerud men ska nu snart gå i tidig pension och njuta av livet.
Vid gränsen mellan hemmat Elgtån och hemmanet Guttarbol så ligger Nobels björk. Dvs själva björken finns inte kvar längre men den har stått här. Platsen heter så därför att här brukade en gubbe som bodde på ålderdomshemmet strax bredvid här sitta och filosofera. Nobel uttalas inte som vanligt utan med ett riktigt o, inte å, och med betoning på första stavelsen. Ner här gick också den gamla landsvägen till gamla kyrkplatsen rakt bort över Lianes nedre del. Vägen sköts av en Liane - Guttarbol vägsamfällighet med hjälp av bidrag från staten och en del egna medel. Andelarna i vägen är uräknade enligt en komplicerad juridisk process på såna här byvägar och man ska bidra till underhåll utifrån den. Det handlar om grusning, dikning, slå vägkanter, sätta upp mötesplatsskyltar, plogning, sladdning och underhåll av vägtrummor. Ganska mycket pengar under ett år.
Nu är vi uppe i Guttarbol och här ligger först ett sommarhus. Här bodde Artur och Anna förr.
Här är det hus som fram till slutet av 60-talet var ålderdomshem i Sillerud. Här bodde bygdens gamlingar och många flyttades dit ytterst motvilligt. Här fanns ett jordbruk som de gamla kunde hjälpa till med efter förmåga. Vi ska komma ihåg att människor hade ett tungt vardagsslit med vedhantering, utedass, inget varmvatten osv förr vilket gjorde att man tidigare var i behov av vård på hem. Idag med moderna bekvämligheter klarar sig folk längre hemma. Detta var det första huset i Sillerud med TV och Roland minns att alla gick hit för att se de första TV-programmen på 60-talet. Det är ett stort hus med många rum som idag är fritidshus privatägt.
Här bodde förr arrendatorn på ålderdomshemmet, han som skulle se till att jordbruket blev skött. Det huset heter Perekûel (Pärs kulle) och det är privatägt förstås. Här bor en äldre dam G. och hennes son K som är nybliven pensionär. K är fyrmänning eller så till Roland. Det lilla huset till höger i bild är den gamla likboden, den som användes i anslutning till ålderdomshemmet.
På andra sidan vägen vid Perekûel ligger det här uthuset som hör till gården, delvis garage. Det här huset är flyttat hit från nära vår fiskestuga Brogärdet. Det var förr sockenmagasinet. Här förvarades naturaprodukter som samlades in istället för kontanter som en slags skatt. Med de produkterna kunde man sedan ersätta exempelvis personer som tog sig an rotens hjon och försörjde dem med mat och husrum, eller som tog sig an föräldralösa barn eller kroniskt sjuka och lät dem bo i sitt hem. Det står i en gammal bok att en gammal släkting till Roland tog på sig skyldigheten att ordna kläder åt rotens hjon mot ett antal tunnor havre. För att få ett marknadsmässigt pris så gjordes det auktion vid socken magasinet där budet gick till lägstbjudande. Marknadmässigheten är ju återigen populär, fast nu auktioneras inte de hjälpbehövande ut en och en utan mer som grupp och då kallas det inte auktion utan anbud. Fast principen är ju den samma. Och den behöver ju inte vara fel i grunden. Huvudsaken är att det blir ett bra omhändertagande.
I Guttarebol ligger en stor gård vid namn Sand. Det är verkligen sandig mark här. Hit kom Rolands anfäder först om jag minns rätt, det var på 1800-talet någon gång och de kom från Blomskog, från Näresbyn. De hette Kylin då, men namnet ändrades till Kylén. Det kan ha varit medvetet eller också bara en felskrivning i kyrkboken. Den förste hette Alfred och han gifte sig med Emma så småningom. Men Sand ägs sedan många år av en familj där mannen dog tragiskt i sjukdom för många år sedan; L. Han var byslaktare och kreaturshandlare och hästkarl. Han var alltid med när vi slaktade grisar och tjurar här på Liane förr. Vi saknar honom än och pratar om honom, vad han sa och gjorde., Han är lite av en legend.
Oj, jag glömde, mitt emot ålderdomshemmet ligger ett gult fint hus, mycket prydligt och välvårdat. Det ägs av en ung nyinflyttad familj (nåja några år sedan är det). Det är P och A- C och två barn. P. är med och äger Elmontage i Årjäng.
Här neranför ligger något som vi brukar kalla Grisebingen. Vet inte varför.
Lite längre upp ligger Blåsåsen. Det hör också till Guttarebol. Det här var soldattorpet till Guttarebols rote och soldaten här fick heta Guttman alltså. Och den släkten finns kvar i Årjäng fast ingen bor här längre. Här bor istället Rolands kusin I och hennes man J. De är runt pensionsåldern båda två och har två döttrar. Den ena A-L jobbar på simhallen i Årjäng och de har ett antal söner. Den andra dottern P, är lärare och har bildat familj med en flygare och bor i Ronneby förstås. De kommer snart att flytta till Thailand för en periods arbete där.
Det här är Rolands pappersved. Det är alltså sånt som är gallrat ur skogen här och som ska gå till att bli pappersmassa. (Gäller förra året!) Just här har rådjuren sin övergång när vi jagar. Det är ett bra pass. Och bättre blir det nu.
Nu har vi kommit ut ur Guttarbol och är inne på Lianes hemman. Liane hörde förr till kyrkan och då var detta ett torp under gården: Litorpet. Den som bodde här måste "betala" för sitt boende genom att arbeta, göra dagsverken på gården. Här bor nu en ung familj K och M med två barn R och M. På andra sidan vägen finns på tomten en fornlämning så här har varit befolkat länge. Det är en grav av något slag. Förr bodde Severin här, (Seffrin) han som reste till Amerika för att hälsa på sin syster. Roland minns honom från det han var liten.
En del av uthuset här är flyttat hit. Det var den gamla backstugan Lihaget. Den låg mitt emot vårt hus inne i skogen. Den ägdes av kyrkan och var den sista utposten för den allra fattigaste innan de hamnade på fattigstugan = ålderdomshemmet. Det var lite mark till för att kunna odla det viktigaste och man fick förstås betala "arrende" genom att arbeta på gården Liane och prästgården.
Här är nybygget mitt emot vårt hus. Det är inte färdigt än riktigt. Det heter Ligärdet och här bor M och M med lilla J. Och snart blir det en till i huset.
Tomten här ägdes länge av Leif, "Sillstryparen" från Göteborg som ville bygga ett fritidshus här, men det blev inte så.
Vi kallade den för Villes eftersom det fanns en stor björk här som ungarna kallade Villes björk. På tomten fanns en morsk huggorm som aldrig flyttade sig när människor kom i närheten. Han bara ringlade ihop sig och väste.
Här bor jag. Här är Lihaget. Vi byggde huset 1977.
Bredvid oss ligger gården Liane. Roland växte upp här och hans pappa och hans syskon växte upp här och hans farfar och farfars bror bodde här innan dess. Det är två lägenheter i huset och nu bor Rolands mamma i den ena och Rolands farbror i den andra. Till vänster här är ladugårdsbyggnaden. Till höger ligger magasinsbyggnaden. För mycket länge sedan fanns bakom magasinet ett pyttelitet hus, där socknen ibland låste in en galning, en person som egentligen hörde hemma på fattigstugan / ålderdomshemmet men som var aggressiv och psykiskt störd och därför inte gick att ha "lös". Han fick mat genom en lucka i dörren tror jag om jag minns konstruktionen på byggnaden rätt. Detta har T. på Sellere berättat, hon mindes också att den siste som bodde här hette Fält. Han lär ha rymt en gång och springandes plockade han av sig alla kläder och, tror jag, sprang ner till sjön. Det här lilla huset fanns länge kvar, men nu har vi eldat upp det. Jordbruket har vi utarrenderat till bröderna J i Långserud.
Här nere på åkarna på väg mot landsvägen, går L till vänster. (Gäller förra året!) Hon är gift med Rolands bror och jobbar som tandsköterska i Årjäng. Till höger går A-B, hon är gift med G, Rolands kusin och hon jobbar på vårt skolkontor. Skogsdungen till vänster där framme heter Bastehaget. Där låg prästgårdens bastu för länge sedan. Till höger är prästeparken. Den var förr en mycket vacker och välskött park med en mängd olika träd och buskar och växter. En av de gamla prästerna som bodde här var mycket intresserad av sånt. Idag är den ett fint skogsparti. När vi gick här så fick vi se tofsviporna. Det var bara ett par förra året men i år såg vi i alla fall tre par som svingade runt i luften.
Här är vi tillbaka vid Signebyns skola igen och nu kommer eliten inspringande. Det är de som springer sträckan med nummerlapp och tävling och allt. (Förra året!)
Alla får pris i någon form. Det är många som deltar; upp emot närmare 100 personer ibland och av dem många barn som springer en kortare sträcka. Här finns eldsjälar som räknar ihop och ordnar deltagarlistor och priser och medlemskort osv. Spring Väst "chefen" blev Årets Sellering häromåret om jag minns rätt.
Om någon nu till äventyrs skulle vara intresserad av att läsa om andra hus i bygden så går det bra att klicka på kategorin Spring Väst här till höger på bloggen. Där finns inlägg från andra turer med Spring Väst.
SKL ut i strid mot lärarna ...
... i avtalsrörelsen. SKL = Lärarnas motpart i centrala förhandlingarna = Sveriges Kommuner och Landsting. Och man har förberett sitt utspel under en längre tid med artiklar i dagspress och fackpress. Man kräver att lärare ska jobba 40-timmars arbetsvecka rakt av under läsåret, alltså även på loven och därmed göra kortare arbetstid under terminstid när eleverna är i skolan. Och man motiverar det med att lärare ska få större möjligheter att ta itu med kränkande behandling ???!!!
Det finns ingen rim och reson i det resonemanget. Hur ska jag som lärare kunna ta itu med kränkande behandling om jag ska jobba kortare dagar under terminstid när eleverna är på skolan och vara där istället när eleverna är lediga?? Det innebär ju att jag har mindre reservtid att använda när det verkligen inträffar något akut. I besvärliga situationer behöver jag verkligen kunna jobba långa dagar en period genom extra rastvaktande, och föräldrasamtal på kvällstid. Och de långa dagarna kan jag sedan kompensera med kortare tid senare och med loven.
I exempelvis Gustavsberg har man testat 40 timmarsvecka på gymnasiet, men det blev så dyrt med all övertid under terminerna att man nu går tillbaka till vanlig ferietjänst enligt rektor Marie Olofsson. Och skolchefen i Haninge, utnämnt till en av Sveriges bästa skolkommuner med en ökning av andelen godkända elever från 58 till 71 %, , menar att problemet i skolan är inte fördelningen av arbetstiden utan att kvaliteten i undervisning varierar så och att eleverna behöver tid med sina lärare, istället för egen forskningstid. (Hämtat ur Lärarnas tidning nr 6).
Sen motiverar Sveriges kommuner och landsting, lärararbete på loven med att vi ska ha en skola där eleverna når målen. I så fall ska vi backa tillbaka 15- 20 år i tid till den tid då svenska elever låg i topp i internationella undersökningar och vi lärare hade endast 5 timmar bundet till skolan utöver undervisningstid. Då sysselsattes vi inte med att tillverka hyllvärmare i kvalitetsutvärderingsplanehelvetet på bunden arbetstid utan vi hade gott om tid att förbereda undervisningen och följa upp efteråt. Det fanns tid för pedagogik och att anpassa undervisníngen till barnen.
Argumentationen från SKL är ihålig och osaklig och det är lika bra att man säger som det är; att vi ska arbeta med annat under loven, exempelvis gå in på fritis, skotta snö i den kommunala snösvängen, eller liknande, alltså jobba mindre med det vi är anställda och utbildade för (skola och undervisning) och mer med sånt som vi egentligen inte kan. På det sättet får eleverna det sämre och inte bättre, undervisningen får sämre kvalitet, inte bättre.
Mutorna med högre lön känner vi till. Vi lovades en gång i tiden 20 % högre lön mot att vi blev kommunaliserade. Ingen av oss som redan var anställda såg röken av de där 20 % lönelyft enligt utvärderingar som gjordes efteråt och nu har vi ohjälpligt halkat efter ännu mer än då. Mer som mutlön ett år brukar betyda återhållsamhet nästa år. Jag tror inte att vi låter oss luras en gång till.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1943917/hogre-lon-om-larare-avstar-sommarlov
http://www.dn.se/nyheter/sverige/hogre-lararlon-mot-langre-arbetstid-1.1073733
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skl-gor-utspel-om-lararnas-arbetstid_4530311.svd
Det finns ingen rim och reson i det resonemanget. Hur ska jag som lärare kunna ta itu med kränkande behandling om jag ska jobba kortare dagar under terminstid när eleverna är på skolan och vara där istället när eleverna är lediga?? Det innebär ju att jag har mindre reservtid att använda när det verkligen inträffar något akut. I besvärliga situationer behöver jag verkligen kunna jobba långa dagar en period genom extra rastvaktande, och föräldrasamtal på kvällstid. Och de långa dagarna kan jag sedan kompensera med kortare tid senare och med loven.
I exempelvis Gustavsberg har man testat 40 timmarsvecka på gymnasiet, men det blev så dyrt med all övertid under terminerna att man nu går tillbaka till vanlig ferietjänst enligt rektor Marie Olofsson. Och skolchefen i Haninge, utnämnt till en av Sveriges bästa skolkommuner med en ökning av andelen godkända elever från 58 till 71 %, , menar att problemet i skolan är inte fördelningen av arbetstiden utan att kvaliteten i undervisning varierar så och att eleverna behöver tid med sina lärare, istället för egen forskningstid. (Hämtat ur Lärarnas tidning nr 6).
Sen motiverar Sveriges kommuner och landsting, lärararbete på loven med att vi ska ha en skola där eleverna når målen. I så fall ska vi backa tillbaka 15- 20 år i tid till den tid då svenska elever låg i topp i internationella undersökningar och vi lärare hade endast 5 timmar bundet till skolan utöver undervisningstid. Då sysselsattes vi inte med att tillverka hyllvärmare i kvalitetsutvärderingsplanehelvetet på bunden arbetstid utan vi hade gott om tid att förbereda undervisningen och följa upp efteråt. Det fanns tid för pedagogik och att anpassa undervisníngen till barnen.
Argumentationen från SKL är ihålig och osaklig och det är lika bra att man säger som det är; att vi ska arbeta med annat under loven, exempelvis gå in på fritis, skotta snö i den kommunala snösvängen, eller liknande, alltså jobba mindre med det vi är anställda och utbildade för (skola och undervisning) och mer med sånt som vi egentligen inte kan. På det sättet får eleverna det sämre och inte bättre, undervisningen får sämre kvalitet, inte bättre.
Mutorna med högre lön känner vi till. Vi lovades en gång i tiden 20 % högre lön mot att vi blev kommunaliserade. Ingen av oss som redan var anställda såg röken av de där 20 % lönelyft enligt utvärderingar som gjordes efteråt och nu har vi ohjälpligt halkat efter ännu mer än då. Mer som mutlön ett år brukar betyda återhållsamhet nästa år. Jag tror inte att vi låter oss luras en gång till.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1943917/hogre-lon-om-larare-avstar-sommarlov
http://www.dn.se/nyheter/sverige/hogre-lararlon-mot-langre-arbetstid-1.1073733
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skl-gor-utspel-om-lararnas-arbetstid_4530311.svd
40 - 50 vargar bör skjutas ...
... nästa säsong med den ökningstakt vi har nu enligt länsstyrelsen i Värmland och ungefär en tredjedel av dem borde rimligen tillfalla Värmland. I år sköts 27 vargar men det är fortfarande fler än riksdagen har beslutat och stammen ökar snabbt trots förra årets jakt.
Tranorna vid Hornborgarsjön..
... är ett levande, alldeles verkligt skådespel, som återkommer varje år. Det kan dagtid beskådas via livekamera här
Mia förklarar också i sin blogg varför tranorna kommer just hit. Förr var det stora potatisodlingar här i trakten för att försörja brännvinsbryggeriet med råvara. Numera utfodras tranorna istället med spannmål.
Jag hittade länken i en kommentar hos Mia.
I morgon onsdag skriver jag något om Spring Väst, Liane runt
Mia förklarar också i sin blogg varför tranorna kommer just hit. Förr var det stora potatisodlingar här i trakten för att försörja brännvinsbryggeriet med råvara. Numera utfodras tranorna istället med spannmål.
Jag hittade länken i en kommentar hos Mia.
I morgon onsdag skriver jag något om Spring Väst, Liane runt
Sorkar och mång/en-fald i naturen...
... har jag diskuterat med Anne på kommentarsplats eftersom hon upptäckte att hennes gräsmatta var genomborrad av sork. Så här såg det ut, bilden stulen från Annes blogg (jag tar bort dem om hon hotar med copyrightlagen, säkert har hon tagit bilden själv)
Jag kan inte låta bli att dela med mig av vårt meningsutbyte, här nedan lite mer samlat:
Inga : Egentligen funkar ju sorkar som maskar, luftar igenom gräsmattan, fast lite större format liksom. Sen är de ju föda för en del utrotningshotade rovfåglar. Ja, de är en del av det ekologiska systemet. Fast en del människor gillar dem inte förstås, undrar varför? Ren skär diskriminering av de stackars stora och klumpiga sorkarna som inte förstår bättre, bara lever som de är programmerade genetiskt, de kan inte rå för det!!!!. Det är nog förbjudet i någon djurskyddslag att diskriminera dem, jag är helt säker! Så skäll inte på dem eller ta död på de stackars oskyldiga djuren nu, de har rätt att leva de också, de fanns här före människan tror jag, så de har självklar hemortsrätt där de nu väljer att leva sina små liv. Varje ingrepp mot dem eller deras levnadssätt tror jag är att betrakta som brottslig handling och Du riskerar att återigen bli rödlistad hos någon djurskyddsorganisationsmyndighet. Passa Dig Anne, Du är ute på djupt vatten nu igen. Det här är bara ett i en lång rad inlägg som uttryckt skepsis mot olika djurarter, dödande av paddor och annat. ;-)). Jag ser i andanom hur WWF, Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen, Djurens rätt, Djurens väl och ve, Gnagarföreningen och de andra, långsamt spinner ett nät av bevis runt Dig för att äntligen kunna slå till. Ha en bra dag!
Anne Sv. AAAAHHHHHH!!!!!!! Jag har inte dödat en endaste sork!!!!! Jag bara HIIIIVAR ut dem i svansstumpen när katterna har lagt dem under köksbordet!!!!
Fast med de gångar de nu åstadkommit tror jag det är stor risk för landskred! Vad säger försäkringsbolagen om det? Eller träder smågnagarsorkrättsfrigörelseorganisationen in då?
Godkänner sorkgnagarföreningen de vibrerande sorkskräckmackapärerna!?!
Jag vill inte ramla ner i storgropar i sommar....;)
Inga: BRA!!!! Det låter betryggande tycker jag. Sen tror jag att Du förväntas att inte se glad ut när Du hivar ut dem, det skulle kunna tolkas som sorkhat, och det är fult det. Och det är säkrast att Du hanterar de små kropparna av de avlidna med en viss värdighet.
Det där med landskred är smällar man får ta när man nu alldeles frivilligt valt att bo med trädgård och inte på 5:e våningen i ett hyreshus. Ingen är ju tvungen att bo i villa där vi alla vet att sorkar finns. De var ju som sagt ofta där före huset och har ett mycket starkt skydd i lagstiftningen så som urinnevånare.
Nej de här djurrättsskyddsorganisationerna träder inte in men om Du anmäler riklig sorkförekomst till dem så kan de ordna särskilda sorksafaris i området och försöka locka dit turister från Tyskland och då kan Du ta inträde och därmed bli rikligt kompenserad för olägenheten med sork. Och Du ska vara glad och tacksam för det.
Nja, rent lagtekniskt är det godkänt att skrämma med vibrator, men sorkföreningen anser ändå att det är moraliskt förkastligt, man ska vara glad över sorkbesök. ;-)). Lycka till i umgänget med de små liven. Om Du har tur så får Du höra dem pipa till varandra på kvällarna.
Jag kan inte låta bli att dela med mig av vårt meningsutbyte, här nedan lite mer samlat:
Inga : Egentligen funkar ju sorkar som maskar, luftar igenom gräsmattan, fast lite större format liksom. Sen är de ju föda för en del utrotningshotade rovfåglar. Ja, de är en del av det ekologiska systemet. Fast en del människor gillar dem inte förstås, undrar varför? Ren skär diskriminering av de stackars stora och klumpiga sorkarna som inte förstår bättre, bara lever som de är programmerade genetiskt, de kan inte rå för det!!!!. Det är nog förbjudet i någon djurskyddslag att diskriminera dem, jag är helt säker! Så skäll inte på dem eller ta död på de stackars oskyldiga djuren nu, de har rätt att leva de också, de fanns här före människan tror jag, så de har självklar hemortsrätt där de nu väljer att leva sina små liv. Varje ingrepp mot dem eller deras levnadssätt tror jag är att betrakta som brottslig handling och Du riskerar att återigen bli rödlistad hos någon djurskyddsorganisationsmyndighet. Passa Dig Anne, Du är ute på djupt vatten nu igen. Det här är bara ett i en lång rad inlägg som uttryckt skepsis mot olika djurarter, dödande av paddor och annat. ;-)). Jag ser i andanom hur WWF, Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen, Djurens rätt, Djurens väl och ve, Gnagarföreningen och de andra, långsamt spinner ett nät av bevis runt Dig för att äntligen kunna slå till. Ha en bra dag!
Anne Sv. AAAAHHHHHH!!!!!!! Jag har inte dödat en endaste sork!!!!! Jag bara HIIIIVAR ut dem i svansstumpen när katterna har lagt dem under köksbordet!!!!
Fast med de gångar de nu åstadkommit tror jag det är stor risk för landskred! Vad säger försäkringsbolagen om det? Eller träder smågnagarsorkrättsfrigörelseorganisationen in då?
Godkänner sorkgnagarföreningen de vibrerande sorkskräckmackapärerna!?!
Jag vill inte ramla ner i storgropar i sommar....;)
Inga: BRA!!!! Det låter betryggande tycker jag. Sen tror jag att Du förväntas att inte se glad ut när Du hivar ut dem, det skulle kunna tolkas som sorkhat, och det är fult det. Och det är säkrast att Du hanterar de små kropparna av de avlidna med en viss värdighet.
Det där med landskred är smällar man får ta när man nu alldeles frivilligt valt att bo med trädgård och inte på 5:e våningen i ett hyreshus. Ingen är ju tvungen att bo i villa där vi alla vet att sorkar finns. De var ju som sagt ofta där före huset och har ett mycket starkt skydd i lagstiftningen så som urinnevånare.
Nej de här djurrättsskyddsorganisationerna träder inte in men om Du anmäler riklig sorkförekomst till dem så kan de ordna särskilda sorksafaris i området och försöka locka dit turister från Tyskland och då kan Du ta inträde och därmed bli rikligt kompenserad för olägenheten med sork. Och Du ska vara glad och tacksam för det.
Nja, rent lagtekniskt är det godkänt att skrämma med vibrator, men sorkföreningen anser ändå att det är moraliskt förkastligt, man ska vara glad över sorkbesök. ;-)). Lycka till i umgänget med de små liven. Om Du har tur så får Du höra dem pipa till varandra på kvällarna.
Anne: Hahahahaaa!!! Sorksafaris för tyska turister!!??? Underbart! De kan få bo i vårt "Vita Huset" (fd höns- och svinhus), fiska i bäcken och insupa doften av frisk luft förstärkt med kodynga!
Vilken affärsidé! Kanske kan jag äntligen blir rik!!!
Inga: Ja, vi får nu tillsammans göra en insats mot det här sorkhatet som hela tiden underblåses av gamla förlegade traditioner och sagor, sånt som härstammar från den tiden sorken verkligen var ett hot mot människors överlevnad. Om sorkarna åt upp skörden då så hungrade familjen, men nu är det ju bara lyxen av att ha en villaträdgård som påverkas. Den är ju egentligen helt onödig i dagens samhälle, inget som odlas där har ju med vår huvudsakliga försörjning att göra, så den får vi vara beredda att offra för enfalden (ursäkta stavfelet, det ska vara mångfalden!) i naturen. Alla som har hållit i liten brunögd sork och sett den djupt in i ögonen vet att de skrämmande sagorna har fel. Inte nog med att vår inställning till sorken styrs av gamla myter, den underblåses hela tiden av det grupptryck för hat och utrotning som brukar följa i sorkens spår. Grannar slår sig samman i maffialiknande interna grupperingar, ja de liknar faktiskt Hells Angels till sin uppbyggnad. Man utbyter hemliga knep mot sork, lägger ut olagligt gift, spårar sork och utbyter information om dagens sorkläge, till och med skjuter sork illegalt. Ja, usch ja så hemskt det kan bli har jag läst i Nya Wermlandstidningens artiklar av Karin Sidensvans.
Gubben luftar Maraudern.
Jo, han tog ut den bara för att testa att den startade och det gjorde den. Går som en klocka. Det blev en tur till Svensbyn, men utan mig förstås. Jag vägrar att åka mc numera. Jag hävdar envist att jag har ´gjort mitt i den branschen, körde en Kawasaki en sommar för några decennier sedan. Nu försöker gubben muta mig med SPA -övernattning och annat om jag bara går med och vi kan se på konsthantverk och utställningar och sånt. Än så länge har jag inte fallit till föga. Men han är tålmodig och ger nästan aldrig upp sina projekt, till slut brukar han lyckas med sina föresatser. Vi får se.
Tandkräm mot åldrande...
... kan man köpa och jag går som vanligt på allting och köper. Nu blir jag nog ung och fräsch som en nyponros från topp till tå ;-)), genom att använda rätt tandkräm, eller vad tror Ni? Någon annan som är lika lättlurad?
...
I morgon hoppas jag att vi orkar gå med på Spring Väst här runt Liane, vi har i alla fall ambitionen och vi skulle behöva gå någon mil nu efter helgens övningar i frosseri. Det är inget annat inbokat än så länge så det borde funka. Roland kan berätta lite om ställena som passeras, han är ju född här. Jag inleder mitt påsklov med en lagom kombination av lathet och nyttighet.
Uppdaterat: Eftersom Anne och jag har ett meningsutbyte om sork här på kommentarsplats så ändrar jag kategorin till rovdjur! ;-))
...
I morgon hoppas jag att vi orkar gå med på Spring Väst här runt Liane, vi har i alla fall ambitionen och vi skulle behöva gå någon mil nu efter helgens övningar i frosseri. Det är inget annat inbokat än så länge så det borde funka. Roland kan berätta lite om ställena som passeras, han är ju född här. Jag inleder mitt påsklov med en lagom kombination av lathet och nyttighet.
Uppdaterat: Eftersom Anne och jag har ett meningsutbyte om sork här på kommentarsplats så ändrar jag kategorin till rovdjur! ;-))
Hunnit ifatt...
... har jag gjort nu äntligen med att läsa bloggar och kommentera och svara på kommentarer. Idag är det annandag påsk. Det har varit magert med tid ett tag och jag har hunnit bli allt mer nyfiken på vad alla andra egentligen har för sig. Nu är det gjort och vi åker så småningom till Karlstad en tur, gubben ska på något möte och jag ska pliktskyldigast kolla på stolar och bord. Vi stimmade så till den grad igår att en stol gick sönder ;-). Asch jag bara skojar, de har varit på fallrepet länge, bitar går ur hela tiden, över trettio år gamla är de och har kanske gjort sitt. Jag vill ändå laga de gamla så länge det går, gillar dem, men gubben vill ha nytt. Han påstår att Gustav den tredje bjuder, vad han nu kan mena med det. ;-)).
GRATTIS SON...
SOM FYLLER ÅR IDAG!
Hoppas husets champagne på casino Cosmopol smakade bra igår. Vi fick en massa sms som tydde på det. ;-)) Fadren började bli nervös att vi in misshugg bjudit hela casinot på champis. Hoppas också att kvällen inte lämnat sviter efter sig form av grym huvudvärk och tom plånbok. Roligt att målningen blev bra till slut, vi hörs!
Påskdag ...
... med många goda skratt blev det på kvällen tillsammans med Å-B och R i Snarkil samt T och A-M i Egenäs. Jag bemödade mig med en trerätters. Jag tänkte för en gångs skull fixa en god förrätt så jag försökte härma Den gyldene fredens sallad med honungsrostade valnötter sallad osv, recept på de honungsrostade fanns på nätet. Fast det gick inte så bra.
Första omgången nötter lyckades jag bränna helt när de skulle rostas i ugnen så det var bara små kolbitar kvar. Äggklockan bara inte ringde. Sen hade jag bara en liten påse kvar till ett nytt försök och fick komplettera med cashewnötter. Det var inte alls lika gott för de tillförde inte beska till anrättningen utan sötma. Helt fel egentligen för det var ju meningen att det beska skulle bryta mot det söta honungslagret utanpå, det var själva stunsen i den här rätten. Ok, nu var salladen lite besk så det blev inte helt fel men jag tror mer på valnötter och att man skulle kunna klippa små bitar av luftttorkad skinka över en annan gång. Och ha Sambal Oelek till. Jag måste prova det.
Kycklingen var ok och fruktsallad till dessert var nog ungefär vad vi orkade klämma ner då.
Vi hade en fantastiskt vacker påskdag med strålande solsken. Vid lunchtid försåg vi våra mammor med påskmat, så det blev en dag i matlagningens tecken. Men det är roligt när man har tid. Gubben hann ändå ta ut och lufta lite på Maraudern mellan varven.
En snöhög är fortfarande kvar på altanen och den fungerade som kylning för champangnen som vi hade till välkomning och till förrätten. Det var en present från sönerna och den var god.
Första omgången nötter lyckades jag bränna helt när de skulle rostas i ugnen så det var bara små kolbitar kvar. Äggklockan bara inte ringde. Sen hade jag bara en liten påse kvar till ett nytt försök och fick komplettera med cashewnötter. Det var inte alls lika gott för de tillförde inte beska till anrättningen utan sötma. Helt fel egentligen för det var ju meningen att det beska skulle bryta mot det söta honungslagret utanpå, det var själva stunsen i den här rätten. Ok, nu var salladen lite besk så det blev inte helt fel men jag tror mer på valnötter och att man skulle kunna klippa små bitar av luftttorkad skinka över en annan gång. Och ha Sambal Oelek till. Jag måste prova det.
Kycklingen var ok och fruktsallad till dessert var nog ungefär vad vi orkade klämma ner då.
Vi hade en fantastiskt vacker påskdag med strålande solsken. Vid lunchtid försåg vi våra mammor med påskmat, så det blev en dag i matlagningens tecken. Men det är roligt när man har tid. Gubben hann ändå ta ut och lufta lite på Maraudern mellan varven.
En snöhög är fortfarande kvar på altanen och den fungerade som kylning för champangnen som vi hade till välkomning och till förrätten. Det var en present från sönerna och den var god.
Våren kommer...
... så sakteliga och för mig har den alltid bilden av gumman tö som sopar ivrigt med sin kvast. Här är snödrivan på altanen som hon inte har rått på ännu. Jag har fixat lite vårblommor här och där och håller tummarna att de inte ska frysa bort. 
Penseer är fina hela säsongen och jag sätter dem gärna tidigt. De där vita rufsarna är kvar sedan vinterplanteringen och de får sitta ett tag till.
Tjälossningen är blygsam i år trots snömassorna. Det var ingen tjäle under snön så mycket av smältvattnet verkar ha runnit rakt ner i jorden, till nytta för växtligheten framöver antar jag. Så här lite vatten var det i bäckern nere mot Prästgården. 
Lite mer vatten är det här nedanför Liane och Oskar passar på att dricka lite när vi passerade på påskaftonens långpromenad.
Modrens rabatt är alltid tidig och så här fint blommar den nu med krokus och snödroppar.
Hon har också ett litet stånd av blåsippor som hon tog med från mitt barndomshem när hon flyttade hit till Sillerud till oss och det blommar nu i granriset.
På påskaftonspromenaden i vårsolen så fanns en hel del djur att se och höra; fyra rådjur, fem svanar nere i tjärnet, fem kanadagäss, fyra tranor, fem tofsvipor. Ett av rådjuren såg vi lade sig ner och solade mot stängslet, de är nog trötta nu efter en svår vinter. Man räknar med att halva rådjursstammen har gått åt. Men de rehabiliterar sig snabbt igen om det inte blir för mycket lodjur och ytterligare en tuff vinter. Här har vi inte sett på ett tag men hos Saga och Olle i Snarkil sågs tre lodjur för några dagar sedan, två mindre som gick först och ett större som gick sist i raden.
Änglar finns...
... och en del av oss behöver många. Jag köpte den här lilla putti-ängeln hos Leif, bildhuggaren på påskaftonens konstrunda. Den var oemotståndligt pillemarisk, fundersam, för att inte säga skeptisk. Och verkligen en ängel som utstrålar power med sina rejäla muskler. Han kanske har kluvit ved hela dagarna i minst 4 veckor. Nu vilar han på sitt lilla moln och undrar om det är passande för änglar att fixa till en vedmaskin istället. Ja, eller nåt sånt kanske.
Väl hemma testade jag genast några olika placeringar, men den här ovanför fönstret vid matbordet är klockren, speciellt med spottarna riktade hit. Självklart ska han hålla lite koll på vårt frossande i mat och dryck och rapportera uppåt om det behövs. Nu har jag helt avstått från gardiner en period och det funkar i mina ögon. Gubben är väldigt för gardinlöst också och vi tycker fortfarande att de här svartbrunlaserade fönstren från 70-talet är fina. De har dessutom en kvalitet som syns och känns.
Konstrunda ...
...var vi på på påskaftonen. Det blev till Travmuseets konstutställning och där var Odéns bilder intressanta. Det fanns annat också som vi gillade, de stora naturbilderna längst bort i salen, minns inte konstnärernas namn.
Vi tog en sväng om Strand också, där fanns lite från flera konstnärer / konsthantverkare på Årjängs konstrunda. Sen kan man besöka ett antal konstnärer på olika platser i kommunen.
Men vi återvände till Sillerud för att kolla hos Leif på Noretjärn, bildhuggaren i Snarkil. Det måste vara roligt att bli så duktig på själva hantverket som Leif är numera efter många år i branschen. Jag menar att handen och materialet oftast lyder och det blir som tänkt, att det går att förverkliga en idé som naturligtvis måste finnas inne i huvudet först. Här fanns gamla favoriter som jag visat förut på bloggen, (kan man hitta om man söker på min blogg här och på 17 april 2006 i flera inlägg), men det fanns också några nya.
Min absoluta favorit den här gången är kvinnan som tillitsfullt svingar sig rätt ner för stupet, åtminstone tolkar jag det som att hon är på väg att hoppa ner. Kanske ska vara en bild av stilla balansakt, men jag ser rörelse och mod i den här figuren.
Jag faller ofta för bilder och figurer som har glimten i ögat på något sätt, humor. Och det har de här grisfösarna. Alla verkar ha roligt.
Här är en skulptur av en känd riksspelman från orten; Alf på Smerere
Och ytterligare en välkänd profil. Han har ett mindre ex av den här hemma hos sig; allas vår Steffen!
Änglarna är sedan Gerds änglautställning tror jag. Madonnan är en gammal favorit som jag inte har råd att köpa än, men kanske någon gång.
Jag investerade i en liten träfigur den här gången men den ska få ett eget inlägg senare.
Vi avslutade konstrundan för dagen hos Gerd keramikern i Svensbyn. Det är alltid roligt att se det som Gerd säljer hos sig. Det är inte bara hennes egna saker utan alster tillverkade av flera personer i bygden. Gerd är ju motorn i mycket av Silleruds kulturliv, hennes Idé och hantverk har haft verksamhet i många år och man träffas regelbundet för att smida planer och ha roligt. Nu fanns det bla fina påskpynt som jag köpte. Anna hade gjort fina figurer i bränd lera som passar att ha i blomkrukor ute.
Vi tog en sväng om Strand också, där fanns lite från flera konstnärer / konsthantverkare på Årjängs konstrunda. Sen kan man besöka ett antal konstnärer på olika platser i kommunen.
Men vi återvände till Sillerud för att kolla hos Leif på Noretjärn, bildhuggaren i Snarkil. Det måste vara roligt att bli så duktig på själva hantverket som Leif är numera efter många år i branschen. Jag menar att handen och materialet oftast lyder och det blir som tänkt, att det går att förverkliga en idé som naturligtvis måste finnas inne i huvudet först. Här fanns gamla favoriter som jag visat förut på bloggen, (kan man hitta om man söker på min blogg här och på 17 april 2006 i flera inlägg), men det fanns också några nya.
Min absoluta favorit den här gången är kvinnan som tillitsfullt svingar sig rätt ner för stupet, åtminstone tolkar jag det som att hon är på väg att hoppa ner. Kanske ska vara en bild av stilla balansakt, men jag ser rörelse och mod i den här figuren.
Jag faller ofta för bilder och figurer som har glimten i ögat på något sätt, humor. Och det har de här grisfösarna. Alla verkar ha roligt.
Här är en skulptur av en känd riksspelman från orten; Alf på Smerere
Och ytterligare en välkänd profil. Han har ett mindre ex av den här hemma hos sig; allas vår Steffen!
Änglarna är sedan Gerds änglautställning tror jag. Madonnan är en gammal favorit som jag inte har råd att köpa än, men kanske någon gång.
Jag investerade i en liten träfigur den här gången men den ska få ett eget inlägg senare.
Vi avslutade konstrundan för dagen hos Gerd keramikern i Svensbyn. Det är alltid roligt att se det som Gerd säljer hos sig. Det är inte bara hennes egna saker utan alster tillverkade av flera personer i bygden. Gerd är ju motorn i mycket av Silleruds kulturliv, hennes Idé och hantverk har haft verksamhet i många år och man träffas regelbundet för att smida planer och ha roligt. Nu fanns det bla fina påskpynt som jag köpte. Anna hade gjort fina figurer i bränd lera som passar att ha i blomkrukor ute.
Påskkärringar ...
... kom det under dagen. Här är ett lass från Signebyn (nja, Ockelbo och Stockholm). De fick åka ståndsmässigt efter fyrhjuling och föräldrar + andra släktingar var med förstås, precis som traditionen bjuder. De slängde påskbrev fint ritade och målade med godis i och de får godis tillbaka. Jätteroligt är det både för stora och små!
Tyvärr missade vi några påskkärringar, men vi kunde ändå se vilka som varit här. 
Allra sist kom den här lilla näpna kärringen med fint brev i sin korg. Hon var noga med att klappa hundarna också.
Om konstrunda och vårens ankomst bland djur och växter kommer senare under dagen.
Sen kommer ekivoka historier när jag samlat mod och tandkräm mot åldrande (ha ha som om det skulle hjälpa!)
Påskbrasa på Noretjärn
Det är tradition här att man eldar påskbrasor och det är helt rätt tajmat med tanke på allt skräp som finns nu efter att snön har tinat bort. Vi åkte en tur till Snarkil och tittade på den brasan och skickade iväg ett raketpaket. På vägen dit och hem såg vi raketuppskjutningar från flera håll, bl.a. ett rejält fyrverkeri från Korsbyn.
Bita av sig tungan...
... snabbt och resolut borde man ibland göra, men tyvärr blir det sällan gjort i rättan tid. Ibland flyger sårande grodor ur munnen i ren tanklöshet och ångern gräver gropar i magen.
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN..
... KÄRA GUDDOTTER! Även om födelsedagen inte blev som det var tänkt så hurrar vi i alla fall innan dagen tar slut. Det blir bättre. Du är en av de trevligaste människor vi vet. Du råkar fylla 30 år på påskaftonen i år och det är väl ett ödets ironi med tanke på Ditt förhållande till hönor, det som varit allt annat än gott sen Du var väldigt liten och inte kom överens med hönorna på Liane. Ha det bra!
Vår påskafton...
... kommer jag att skriva om i morgon söndag, med påskkärringar och brasa och konstrunda inklusive fynd. Men nu ska jag sova och inte göra i ordning påskbilder. Och så finns det några historier värda att berättas bara jag får dem från Rolands telefon och till bloggen.
Sillsalaten...
... bjöd vi våra gäster på igår kväll långfredagen. Och då menar jag inte maträtten utan flaggan. Roland gjorde unionsflaggor som bordsdekoration för att skoja lite med våra norska gäster. Detta var den svenska varianten av den flagga som användes under den tid vi hade union med Norge. Det var alltså under större delen av av 1800-talet. I Norge hade man en likadan flagga, men ett litet fält med den svenska flaggan infälld. En union med det rika Norge skulle inte vara fel numera heller.
Vi hade en trevlig måltid, svensk påskmat, med mycket historieberättande och intressanta samtalsämnen, bl.a. fenomenet odelsrätt (osäker på stavningen!), dvs den rätt som gör att äldsta barnet har rätt att ta över föräldragården enligt norsk lagstiftning.
Odelsrätten måste vara en exklusiv norsk företeelse. Förr var det alltid äldste sonen som hade den rätten men numera är lagen könsneutral till det förstfödda barnets fördel. Den är naturligtvis tillkommen för att "gården ska leva vidare i släkten". Förr fick syskonen till "Odelsgutten" ta över gården efter föräldrarna för en mycket blygsam penning, enligt en speciell odelstaxa, men numera ska det vara marknadsvärde. Odelsrätten gällde även ett år efter att gården sålts till någon utomstående, vilket säkert bidrog till att hålla nere priserna på gårdar. Hur som helst så har den här lagen möjligen gjort att man behållit gårdar inom släkten, men priset har varit högt; många ovänskaper inom familjerna och rättsliga strider. Intressant att höra om förhållanden i andra länder och Norge är i många avseenden olikt Sverige fast vi tycker att vi är så lika.
Under dagen hoppas jag vi hinner med en konstrunda i Årjäng och eventuellt lite äting med äldre släktingar här. Jag ska också publicera några ekivoka historier här tänkte jag. (Undrar om man kan göra det? Jag kanske blir censurerad på bloggen, så pinsamt i så fall!)
Värsta aprilskämtet...
... det som alla talar om, hade tidningen Västerbottenkuriren. Man beskrev mycket realistiskt i text och bild hur en ung man (känd profil!) blivit pappa till 4 små efter en "galen kväll"! Det lär ha blivit lätt kalabalik i Umeå den 1:a april när det publicerades!
Värmlands Folkblads var inte dåligt heller; Kåberg avslutar hockeykarriären och sadlar om till boxare!
Värmlands Folkblads var inte dåligt heller; Kåberg avslutar hockeykarriären och sadlar om till boxare!
GLAD PÅSK!!!!
ÖNSKAR JAG ALLA MED EN BILD PÅ PÅSKKÄRRINGAR FÖR ETT PAR ÅR SEDAN!
OCH LITE ANNAT PÅSKIGT!
(Gubben har ett ständigt flöde av roliga men ekivoka historier till och från sin mobil. De senaste är riktigt bra, jag publicerar dem senare. H i Leverhögen, han med den långa skoterresan, packar för äventyrsresa till USA den här gången och har lovat att mata på med bilder som kommer här vartefter)
PÅSKAGENDA!
Tja, långfredag blir det förberedelser för gäster på kvällen, två norska par från Egenäs, ja åtminstone sommarhus på Egenäs; U och H på Önnebyn och S och I lite längre ut på Larssonsgården (heter nog nåt annat men jag har alltid kallat den så) . Det blir traditionell svensk påskmat. Kanske kommer släktingar hit på påskafton under dagen och äter något. Konstrunda blir det nog på något sätt men hur och vart vet jag inte. Sen på påskdagen har vi besök från Deje, T och A-M + Snarkilsfolk R och Å-B. Då blir det inte påskmat för det är de nog trötta på då efter ett par dagar så det blir en kycklingrätt istället, funderar på den.
Sen måste jag ta itu med förfallet runt mig i hus och trädgård och hos modren. Det har bara inte varit tid att snygga till och påskpynta det allra minsta.
Sen måste jag ta itu med förfallet runt mig i hus och trädgård och hos modren. Det har bara inte varit tid att snygga till och påskpynta det allra minsta.
En miljon per år...
.... satsas på brottslingen Oskar som begick våldtäkten i Bjästa och han har goda chanser att därmed bli rehabiliterad . Få återfaller i brott efter den behandling som han ska få. Det är bra! Det är alldeles utmärkt.
Jag undrar hur mycket som satsas på att brottsoffret ska få läka sina sår och komma på fötter igen? Hoppas att hon också får en möjlighet till ett bra liv och kan hitta en väg tillbaka till något slags tillit till omvärlden. Det vore inte mer än rätt.
Jag undrar hur mycket som satsas på att brottsoffret ska få läka sina sår och komma på fötter igen? Hoppas att hon också får en möjlighet till ett bra liv och kan hitta en väg tillbaka till något slags tillit till omvärlden. Det vore inte mer än rätt.
Den Gyldene Fredens utmärkelse...
... i Guide Micheline kan man läsa om här. Det var en Bib Gourmand ja, eller ungefär så uttryckt. Det är endast ett fåtal restauranger som kan få den och här hamnade den alltså 2009, utvald av anonyma inspektörer som gjort flera besök och betalat för sig för att behålla sin anonymitet. Det var helt välförtjänt enligt vår bedömning, det måste vara en av Europas bästa krogar.
Läsarstatistiken är för övrigt tillbaka och på en fortsatt oerhört hög nivå. Och jag är lika nyfiken som förut på var länken ligger som gör det lättvindigt att hitta hit för att ta sig en titt på min blygsamma blogg. För nu verkar det vara lite för seglivat för att vara ett aprilskämt från Blogg.se. Läsarsiffrorna har inte varit så här skyhöga sedan jag bloggpratade en gång med Blondinbella, (innan hon blev superberömd i och för sig).
Läsarstatistiken är för övrigt tillbaka och på en fortsatt oerhört hög nivå. Och jag är lika nyfiken som förut på var länken ligger som gör det lättvindigt att hitta hit för att ta sig en titt på min blygsamma blogg. För nu verkar det vara lite för seglivat för att vara ett aprilskämt från Blogg.se. Läsarsiffrorna har inte varit så här skyhöga sedan jag bloggpratade en gång med Blondinbella, (innan hon blev superberömd i och för sig).
Läsarstatistiken skenade...
... i höjden under några dagar och nu har den helt utmattad bara lagt sig ner och dött! Kanske den är blogg.ses aprilskämt???
Slut på fritt surfande...
.... ska det blir 1:a januari 2013 räknar man med. Festen är över och vi får snällt inrätta oss utifrån den kvot som landet får och en tilldelning på 5 gigabyte per månad för var och en ungefär. Det har helt enkelt blivit för trångt på nätet nu när även Indien och Kina är på g med en dator i varje hem. Man är orolig på internationell nivå för att penningtransaktioner ska störas.
Då gäller det att försvara den egna kvoten mot intrång från grannen via trådlöst nätverk och router. Gamla tiders grannfejder om staket och hundbajs kommer att te sig som en västanfläkt jämfört med de fajter om surfutrymme som ligger framför oss i tiden!
Rekommenderas att gå tillbaka till nätverkskabel eller att flytta ut i glesbygden, garanterat utom räckhåll för surfsugen skrupellös granne.
Det hela ska övervakas av FNs webwatchorgan internationellt och av FRA i vårt land
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/experten-viktigt-att-skydda-ditt-tradlosa-natverk-1.1070455
Bild av FNs webövervakninsgsorgan; United Nations Web Watch Organisation, UNWWO, har sitt säte i Genève.
Bild: WoodyStock / Alamy
Alltsammans publicerat idag 1:a april på DN!
April, april, Din dumma sill, jag kan lura Dig vart jag vill sitter dom där på tidningsredaktionen och jublar nu!!!!
Himla kul aprilskämt! Jag gick på det en bra bit in i texten, det låter i och för sig logiskt med trängseln på nätet, men fattade när jag kom till bilden på FNs övervakningsorgan och FRA. :-))
Då gäller det att försvara den egna kvoten mot intrång från grannen via trådlöst nätverk och router. Gamla tiders grannfejder om staket och hundbajs kommer att te sig som en västanfläkt jämfört med de fajter om surfutrymme som ligger framför oss i tiden!
Rekommenderas att gå tillbaka till nätverkskabel eller att flytta ut i glesbygden, garanterat utom räckhåll för surfsugen skrupellös granne.
Det hela ska övervakas av FNs webwatchorgan internationellt och av FRA i vårt land
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/experten-viktigt-att-skydda-ditt-tradlosa-natverk-1.1070455
Bild av FNs webövervakninsgsorgan; United Nations Web Watch Organisation, UNWWO, har sitt säte i Genève.
Bild: WoodyStock / Alamy
Alltsammans publicerat idag 1:a april på DN!
April, april, Din dumma sill, jag kan lura Dig vart jag vill sitter dom där på tidningsredaktionen och jublar nu!!!!
Himla kul aprilskämt! Jag gick på det en bra bit in i texten, det låter i och för sig logiskt med trängseln på nätet, men fattade när jag kom till bilden på FNs övervakningsorgan och FRA. :-))
Smakminnen ...
... kan man ha. Nu när jag verkligen frossat i matpornografi från Stockholmsbesöket och försöker planera påskmaten till helgen, så slår det mig att man som människa har smakminne. Jag kommer ihåg hur jag upplevde pilgrimsmusslorna på Den Gyldene Freden för tio år sedan, sjötungan på Sturehof för tre år sedan, Walewskan på Olivedalsgatan för minst 20 år sedan, oxfilén i Harnäs för så där 10 år sedan, modrens kantarellstuvning, laxen med hjortronsojacremefraiche, listan kan göras lång. Och torsken utan fisklukt på Den Gyldene Freden kommer säkert att lagra sig i det minnet och de honungsrostade valnötterna med besk sallad och vinegrette med syra och salt, hela smakregistret med.
Påminner om ett radioprogram jag hörde under en taxitur i Stockholm i fredags när vi åkte ut till byggmässan i Älvsjö. Det var parfymgeniet Pierre Wulff som pratade doftminnen och parfymer. Han kunde komma ihåg doften från mormors trappuppgång, gamla jeans, solskenet en vacker sommardag osv och inte nog med det, han kunde återskapa dofterna om han ville. Men han är nog extrem och den ende svensk, enligt Carin svärdotter in spe, som är internationellet känd i parfymbranschen. Han drömmer om att skapa en succéparfym, en parfym som blir berömd över hela världen, typ Cotys älskling eller så.
Påminner om ett radioprogram jag hörde under en taxitur i Stockholm i fredags när vi åkte ut till byggmässan i Älvsjö. Det var parfymgeniet Pierre Wulff som pratade doftminnen och parfymer. Han kunde komma ihåg doften från mormors trappuppgång, gamla jeans, solskenet en vacker sommardag osv och inte nog med det, han kunde återskapa dofterna om han ville. Men han är nog extrem och den ende svensk, enligt Carin svärdotter in spe, som är internationellet känd i parfymbranschen. Han drömmer om att skapa en succéparfym, en parfym som blir berömd över hela världen, typ Cotys älskling eller så.