Jobba = sorgvila.
Några kilo dagböcker finns också. Min mor dokumenterade hela sitt liv i dagboksform. Hon tröttnade inte utan blev bara för gammal för att orka fortsätta skriva för något år sedan. Hon verkar ha gillat sin dagbok i lika hög grad som jag gillar min blogg. Dagboksskrivande är tydligen en naturlig del av våra liv, något slags slitstarkt genetiskt arv ;-).
Till slut, tack alla Ni som gett goda ord och andra omtankar i samband med min mammas bortgång! Det värmer och betyder mycket, både det som kommer irl och via bloggen / mail / sms.
Jag känner igen det där att gå till jobbet kan vara ett sätt att vila från sorgen ett tag.
Så var det när min yngre syster dog och jag hade fortfarande ett jobb.
Förstår också dina känslor när du ska gå igenom din mammas ägodelar, då samma hände med mig,
och man kommer på ett annat sätt in i sina föräldrars liv och även sitt eget.
och min mamma hade också sparat en hel del saker.
Allt kommer så nära på något sätt....
Skickar dig en jätte-stor Kram
Ingermaryissa: Tack! Min mamma har massor sparat och det kommer att ta tid att gå igenom allt för att se vad som ska sparas och vad som kan slängas / skickas till återvinning. Vi väljer nog att behålla hennes bostad en tid för att kunna göra det i lugn och ro. Det blir en resa genom min mammas ochpappas liv, men även genom mitt eget.
Sorg är ett arbete som tar tid. Tänker på dig!
Inga, Lite goda råd från mig och min erfarenhet av det du har framför dig.
Gör inget förhastat, spara allt du inte orkar ta itu med direkt och lägg undan till "sen".
Jag håller fortfarande på med mors saker. Tar en låda då och en pärm en annan dag. Gott om dagböcker är det här också, många känslor rörs upp och ger både tårar och skratt.
Det ger mig också en skön närhetskänsla när jag håller på och plockar med hennes och fars saker och det är mycket jag ser i ett annat ljus idag än när vi var mitt uppi det.
Det är också lättare nu att bestämma vad det ska bli av allt jag hittar. Kram
Känns bra att få vara en del av den bra biten i din vardag!!Kram
Selma: Tack för omtanke. Jo, jag förstår att det kommer att bli en lång process att gå igenom.
Suss: Jag tror att det här att gå igenom allt efterlämnat, både saker och det skrivna, blir en del av den processen och jag vill låta den ta tid. Och jag tror också att mina barn har rätt att få vara en del av den. Det betyder att vi behåller mammas lägenhet ett tag så vi hinner med. Då behöver vi inte kasta ut allt omgående.
Ingrid: Vi ses, jag är glad att Du finns med på jobbet!