Inga Magnusson

Kan det finnas ytterligare vägar att gå? Den skola vi har idag är inte optimal, varken för lärare, elever eller samhället, och SKLs förslag är väl inte helt verklighetsförankrat. Är vi verkligen alldeles säkra på att den skolårsmodell vi har idag är värd att hålla fast i? Kanske är det dags att börja överväga tre terminer och färre lov?

Marie: Många av oss som jobbar i skolan tänker nog så här. Roligt om Du länkar.



Morrica: Jag tror att barnen behöver sina lov, även om en del föräldrar skulle tycka att det vore praktiskt att ha mer av gratis barntillsyn under året. Men många lyckas också ordna så att de kan umgås mycket med sina barn under loven och det är bra, jättebra. Man behöver ju inte inrätta alla barn utifrån de sämsta lösningarna.



Det är nog inte loven som är dilemmat i svensk skola, lika lite som lärarna arbetstider. I Finland har man lika mycket lov och rätt fria arbetstider för lärarna och deras resultat ligger i topp. De har däremot en mer professionell syn på skolan och rejält mycket högre löner. Och kanske framför allt, lärarna har arbetsgivarens och allmänhetens förtroende på ett annat sätt än i SVerige.

Det långa sommarlovet är ju en nationalromantisk rest från bondesamhället, och få föräldrar, förutom de tämligen besuttna, har möjlighet att ordna så att barnen får vara lediga hela lovet utan att själva behöva pussla och stressa sönder sig. Dessutom bör vi, när vi pratar om skolan, höja blicken till även de lite äldre eleverna. Många av dessa skulle må väl av att slippa de stresstoppar som ofta föregår loven i dagens system - lärare lägger gärna deadlines och stora prov under veckan innan, strategiskt för att ha lovveckan på sig för att rätta men stressande och påfrestande för eleverna.



Menar du, med din kommentar om Finland, att synen på skolan i Sverige är oprofessionell?

Morrica: Jag återkommer till kärnfrågan, är det behovet av gratis barntillsyn som ska styra skolårets indelning eller pedagogiska behov? Du pratar fortfarande om föräldrars behov av gratis barntillsyn och jag hävdar fortfarande att det ska inte styra skolans indelning av terminerna.



För mig är det självklart att barn / ungdomar behöver få längre perioder av ledighet när de inte kämpar med skolarbete. Skolarbete är ansträngande och ska vara det. Där finns mål att uppnå som är uttalade och specifika på ett sätt som fritis och fritiden och hemmet inte har.



Under de loven får de flesta barn en fördjupad kontakt med sina föräldrar, oavsett om föräldrarna är fattiga eller rika, oavsett om föräldrarna bor tillsammans eller inte. Och det är bra. De behöver det. Och föräldrarna behöver det. Oavsett inkomst så har alla i Sverige rätt till semester och ledighet behöver inte vara särskilt påkostad. Det kan räcka med att laga mat tillsammans, vakna tillsammans, umgås till vardags, gå och bada, gå till biblioteket, bara vara, osv.



Jag jobbar som lärare i ett samhälle där de flesta har en alldeles normal inkomst och där de allra flesta barn har bra lov.



De barn som inte är hemma med sina föräldrar på loven har en rätt glassig tillvaro på fritis, som då har rätt få barn i grupperna. Det betyder att man kan göra de där roliga utflykterna som man inte kan göra när man har hela grupperna närvarande. Efter loven får jag höra berättas om vistelser i skogen, om fisketurer och annat kul som man har gjort med sin fritisgrupp.



Jag förstår inte var Du har fått det ifrån att barn i Sverige far illa på loven hemma eller i kommunal tillsyn. Jag har en helt annan bild utifrån många års arbete bland barn. De flesta kommer tillbaka från loven och berättar trevliga saker de varit med om och barnen har inte våra fördomar om att trevligheter måste kosta en massa pengar.



Jag unnar både barn och föräldrar att ha kvar sina lov, för de allra flesta så innebär de en fördjupad kontaktmöjlighet och om det inte blir mer av föräldratid så blir det ofta fritistid med mycket hög kvalitet. Jag vägrar att tycka synd om barn i Sverige på loven. Detta tycka - synd- om - syndromet lämnar jag till föräldrar med dåligt samvete att älta, men de har ingen orsak att skämmas så som jag ser det.



Sen finns det barn i Sverige som det är synd om därför att deras föräldrar inte orkar med dem på ett sätt som de skulle vilja, men det problemet botar vi inte genom att ta bort lovtid. Till det krävs andra åtgärder, typ psykologiskt stöd, ekonomiskt stöd, socialt stöd till familjen osv.

Det är liksom en annan debatt.

Morrica: Asch, jag glömde det där med Finland. Jag ska inte säga att jag är expert på förhållandena i finska skolor. Men jag har ändå försökt uppdatera mig genom att läsa på eftersom de uppenbarligen lyckas där vi i Sverige misslyckas. Och samstämmigt tycks det vara så att man anser att i Finland så ses lärarna / pedagogerna som hedervärda medborgare som har en hög status i samhället och förtjänar hög lön jämfört med svenska förhållanden. Lärarna lär också anses kapabla att ha ett stort inflytande över hur undervisningen ska ordnas och man verkar lita på deras goda intentioner och goda omdöme. Politikerna är inte lika klåfingriga i detaljarbetet på skolan. Det menar jag med att man har en professionell syn på skolan i Finland, man litar på skolans experter, de som har jobbat länge i skolan och tror lärarna om gott.



I Sverige så misstänkligörs lärare hela tiden både från arbetsgivarhåll (SKL!) och i media. Det är ofta lärares fel när något går snett i samhället. Jag glömmer aldrig när det för många år sedan var bråkigt på en ungdomsdans på Folkets Hus i vårt lilla samhälle och ramaskriet i pressen dagen efter var: Vad gör skolan? Herregud! Vad skulle jag som lärare kunna göra åt att några ungdomar slogs på FH en lördagkväll? Vi kör ju som alltid det vi ska göra när det gäller våld och droger osv men det biter inte på allt och alla tyvärr. Att vi ska anklagas för verkliga händelser av den typen är makalöst! Men typiskt i Sverige. Jag föreställer mig att det inte hade skett i Finland.

Jag ber så mycket om ursäkt att jag uttryckte mig så otydligt att du helt missförstod min kommentar, Inga.



Jag talar inte om föräldrars behov eller önskemål om barnomsorg. Jag har inte heller antytt att barn skulle fara illa vare sig av att ha lov eller kommunal barnomsorg, så ärligt talat är jag lite förbryllad över att du upplever att du måste gå i försvar för den sakens skull?



Låt mig försöka förtydliga vad jag skrev:



Jag talar inte i första hand om de små barnen, utan jag talar generellt. Det innebär att jag talar även om ungdomar som går högstadiet och gymnasiet. De är också elever.



Dagens skola är organiserad på ett sådant sätt att det är ett hårt arbete att vara elev, visst är det så. Ju äldre eleverna blir ju hårdare blir det. Miljön i skolan är sällan optimal, och efter många timmars slit i skolan väntar ofta ännu mer arbete där hemma med läxor och hemarbetsuppgifter.



Inför lov under läsårets gång, och jag tror det kan vara här missuppfattningen uppstod så jag ska försöka vara tydlig, är det ofta så att lärare lägger prov. Dels för att man avslutat ett avsnitt och vill få veta att eleverna förstått och tagit till sig kunskapen, dels för att man som lärare upplever att det är praktiskt att ha möjlighet att rätta proven under lovet.



Att vi har elever i svensk skola som stressar sig till magsår är ett etablerat faktum. Det är inte rimligt att trettonåringar ska behöva ha den pressen på sig. Vore det helt främmande, om vi behåller fokus på skolverkligheten, att ens överväga att organisera om skolåret om det ledde till minskad stress och jämnare arbetsbelastning för eleverna?



Om jag tolkar dig rätt i det du skriver om Finland så menar du att i Sverige ser man skolan som oprofessionell samtidigt som man ställer orealistiska krav på verksamhetens ansvar?

Morrica: I Din kommentar så pratar Du visst om föräldrars behov. Du skriver om problemen för de sämre ställda att kunna ta ledigt på lovet, det är ett pusslande och stressande. Enligt Dig så är det bara de mer välbeställda som kan ta ledigt och vara med sina barn på loven. Det är för mig att tala om föräldrars behov och därför bemötte jag det i mina kommentarer.



Du beskriver sen provstressen för de äldre eleverna. Men om vi får tre terminen så blir det väl provstress inför de tre terminerna istället för inför två? Och jag kan inte föreställa mig att pluggstressen skulle bli mindre av färre lov. Om man ska återhämta sig från stress så behöver man minst ett par, tre veckor för att både bli av med stresshormonerna som invaderar kroppen och vila ut i kölvattnet på deras försvinnande, för då brukar den stora tröttheten sätta in. De långa loven ger rekreation och hjälper till att befria kropp och själ från stressen så att det går att ladda om igen för nya studier. De elever som tycker att studietempot är för högt kan ju redan nu använda loven att läsa in på om de vill. Jag kan inte föreställa mig att någon lärare skulle neka hjälp till sånt.



Jag menar att man i Finland låter de professionella ha ett avgörande inflytande på undervisningen och hur den ska utformas. I Sverige har skolan blivit en slags politisk lekstuga, en tummelplats för politisk klåfingrighet som är förödande för det vanliga arbetet. Det här förslaget från SKL är ett exempel. Man vill inte låta avgörandet om lärarnas arbetstider utformas lokalt, utan man vill ha ett centralt politiskt inflytande över det och grunderna för det är ju väldigt svaga, det finns ingen vetenskaplig dokumentation som styrker att detta nya förslag är bättre.

Det skrev jag - som en hövlighet mot dig som tog upp ämnet kommenterade jag på det, inte för att lägga fokus på det.



Sannolikt inte. Det är före småloven - novemberlovet, sportlovet och påsklovet, dessa toppar kommer, sällan i terminssluten. Skilj dessutom på provstress och pluggstress, det blir en mer givande diskussion om inblandade parter lyckas hålla isär vad det är man pratar om. Hur det sedan kan komma sig att du argumenterar att eleven behöver loven för att ta igen sig, förutom de som har svårt att hänga med som kan använda dem för att ta igen förstår jag faktiskt inte. Hur tänker du där?



Poängen med tre terminer vore bland annat att det ger utrymme för kortare, och flexiblare, dagar. Visst skulle vi förlora de korta loven, men i en kortare termin behöver vi knappast den vilopausen. Det skulle också ge utrymme för en jämnare arbetsbelastning för både elever och lärare, eftersom det funnes mer tid på året för att uppnå målen.



Jag undrar hur kommunerna, som skulle tvingas betala övertid, och facken, som ju redan strider om arbetstiden, ställer sig till ditt lättvindliga förslag att lärare skulle bedriva extraundervisning under lovet. För det är väl inte gratisarbete du pratar om?



Finns det, menar du, vetenskaplig dokumentation som styrker att ett system där lärares arbetstider avgörs av lokalpolitiska nycker är bättre? Det vore intressant att ta del av!

Morrica: Äsch, så hövlig behöver Du inte vara ;-))



Stress funkar ungefär likadant i kroppen oavsett vad som orsakar den och det var den fysiologiska biten av stress och dess effekter jag tog upp. Jag menade att om vi har loven så finns en valmöjlighet, den som vill kan koppla av och ta ner sin stress och den som vill kan göra det Du förordar, plugga lika mycket ungefär över hela läsåret men i ett lugnare tempo eftersom man sprider ut jobbet. Valmöjlighet är bra utifrån ett individuellt perspektiv.



Med lärares hjälp inför att plugga på loven så menade jag den hjälp vi redan ger de elever som väljer att semestra under terminstid; dvs vi ger i förväg anvisningar om vad man kan jobba med, inte att lärare jobbar med det under loven. Sen jobbar en hel del lärare alldeles frivilligt under lovtid utan att ta ut övertid. När jag gjorde praktisk matte så jobbade jag nästan alla lov i tre års tid för att iordningställa materiel. Men det är en annan femma.



Jag förordar inte att arbetstiderna ska styras av lokalpolitiska nycker, tvärtom så vill jag att de professionella, dvs de som jobbar i skolan ska få avgöra. Den dokumentation som jag hänvisar till när det gäller Finland, tycker jag visar klart att man kan ha en skola med våra arbetstider och samtidigt göra en bra skola där eleverna får med sig goda kunskaper.

Jag är lätt miljöskadad, så hövligheten kommer av sig själv.



Nej, stress fungerar egentligen inte alls likadant oavsett hur den orsakas, men det är finlir och vi kan hoppa över det i den här diskussionen.



Ditt resonemang bygger helt och hållet på att den nuvarande modellen av skolår är den optimala, och förutsätter att lärare fortsätter att skänka sina arbetsgivare timmavis med gratis arbetskraft, och går stick i stäv med den dokumentation du säger dig hänvisa till. Om detta gratisarbete är förutsättningen för att ha en bra skola med våra arbetstider så fungerar systemet inte. Det är praktiskt för kommunerna, det håller budgeten i balans, men det är förödande för utbildningskvalitén och för eleverna, ty det är inte hållbart i längden att vänta sig att duktiga, begåvade människor ska ställa upp på dessa villkor om alternativ finns. Och det gör det.



Mitt resonemang bygger på att det är ohederligt att vänta sig att människor ska jobba gratis åt en kommun, att vänta sig att elever ska finna sig i att tillbringa sina dagar i slitna, trasiga miljöer, arbeta med undermåligt material och ändå lära sig något. Om lärare är en högkvalificerad yrkesgrupp får vi börja bete oss därefter, och förvänta oss betalt för vårt jobb. Vi måste säga ifrån när vi blir ohederligt behandlade, inte gnälla eller klaga utan säga ifrån. Då och förstå då kan vi förvänta oss att bli bemötta med respekt.

Morrica: Nu sveper Du brett med Din kritik,en bra bit från där vi började, med SKLs förslag.



Jag kan bara hålla med Dig om att skollokalerna i svenska skolor ofta är undermåliga. I mitt klassrum hade det regnat in ordentligt i 30 år (!) till för ett par år sedan då vi fick nytt tak, När det var rejäla minusgrader ute så fick vi inte upp temperaturen över 17 grader plus. Det var bara exempel.



Datorutrustningen är från stenåldern tycker ungarna och jag kan ge dem rätt.



Lärare i Sverige är hutlöst underbetalda, numera allra lägst i Europa tror jag, förr brukade Turkiet ligga lägre. Det måste man rätta till om yrket ska bli attraktivt och locka de duktigaste.



Gratis arbetskraft ska vi inte ställa upp med. Mitt exempel var ytterst frivilligt och jag tog inte ut någon övertid. Gratisarbete får inte bli en förutsättning, men i alla jobb är det en möjlighet förstås.



Men inget av detta med löner, lokaler, dålig miljö, gratisarbete löses med att ändra läsårsarbetsramen. Jag tror att detta med att ha så pass flexibel arbetstid som vi har nu ändå är ett lockbete för dem som söker lärarutbildning, kanske det enda nu med de usla lönerna, och då ska vi nog vara rädda om den friheten och inte ta bort den i något sorts missriktad jämlikhetstänk som inte håller (SKL hävdar att vi ska jobba som alla andra!).



Kommunaliseringen innebar att vi bestämmer lokalt om lön, utan att ha strejkrätt eller andra kraftfulla påtryckningsmedel och så har vi halkat efter också sedan dess. Det man kommer överens om centralt är ju ett sammantaget utfall över alla kommuner och det verkar som de flesta kommuner hoppas att någon annan kommun ska väga upp så att man kommer i rätt nivå. När man sedan utvärderar efteråt och finner att vi inte alls har fått den löneförhöjining man förhandlat till centralt så blir det en axelryckning från facket. Dåligt!

Att lärare och skolledning, och föräldrageneration efter föräldrageneration, accepterar att det regnar in i klassrummet och att inomhustemperaturen är på en sån nivå att det försämrar elevernas koncentrationsmöjligheter möjliggör för kommunen att fortsätta på den nivån. Att lärare saknar strejkrätt innebär inte att lärare saknar möjlighet att låta bli att utföra gratisarbete, det innebär inte att lärare saknar möjlighet att säga upp sig, och det innebär inte att lärare saknar röst.



För att återvända till SKLs aningen ogenomtänkta förslag så är det upp till oss att visa för dem varför det är ogenomtänkt och ogenomförbart utan stora kostnader för kommunerna - de måste då förse varje lärare med en egen, väl utrustad, arbetsplats, de måste se till att det finns fortsatt utrymme för fortbildningar, att det finns möjlighet att ta ut semester när man själv önskar (det ligger ju liksom i semestertjänst-konceptet) och att det så finns vikarier, och de måste vara beredda att antingen anpassa skolåret så att det inte blir stora övertidsuttag, eller vara beredda att betala för den övertid som bli om vi förväntas arbeta på samma nivå som nu med 40-timmars arbetsvecka.



Och vi lärare är tvungna att kollektivt upphöra med gratisarbetet, frivilligt eller inte, och skriva upp varenda timme vi arbetar utöver dessa fyrtio timmar. Vi måste helt enkelt tuffa till oss, kollektivt. Accepterar vi att bli behandlade som livegna blir vi behandlade som livegna.

Morica: Mot det här inlägget har jag nog i stort sett inga invändningar, jag kan bara hålla med om att vi måste bli tuffare gentemot arbetsgivaren. Det här duger inte längre, det är nära förnedringens gräns och SKLs förslag blir på något sätt droppen för många lärare. Det har varit en storm av protester på olika websidor, bloggar och på Facebook. Och vi har ett brett stöd hos föräldrar också av allt att döma. Jag fattar inte varför inte facket säter hårt mot hårt och verkligen följer upp vad vi får av de här luddiga, fiktiva lönehöjningarna. De flesta av oss er inte röken av dem.