Sillsalaten...
... bjöd vi våra gäster på igår kväll långfredagen. Och då menar jag inte maträtten utan flaggan. Roland gjorde unionsflaggor som bordsdekoration för att skoja lite med våra norska gäster. Detta var den svenska varianten av den flagga som användes under den tid vi hade union med Norge. Det var alltså under större delen av av 1800-talet. I Norge hade man en likadan flagga, men ett litet fält med den svenska flaggan infälld. En union med det rika Norge skulle inte vara fel numera heller.
Vi hade en trevlig måltid, svensk påskmat, med mycket historieberättande och intressanta samtalsämnen, bl.a. fenomenet odelsrätt (osäker på stavningen!), dvs den rätt som gör att äldsta barnet har rätt att ta över föräldragården enligt norsk lagstiftning.
Odelsrätten måste vara en exklusiv norsk företeelse. Förr var det alltid äldste sonen som hade den rätten men numera är lagen könsneutral till det förstfödda barnets fördel. Den är naturligtvis tillkommen för att "gården ska leva vidare i släkten". Förr fick syskonen till "Odelsgutten" ta över gården efter föräldrarna för en mycket blygsam penning, enligt en speciell odelstaxa, men numera ska det vara marknadsvärde. Odelsrätten gällde även ett år efter att gården sålts till någon utomstående, vilket säkert bidrog till att hålla nere priserna på gårdar. Hur som helst så har den här lagen möjligen gjort att man behållit gårdar inom släkten, men priset har varit högt; många ovänskaper inom familjerna och rättsliga strider. Intressant att höra om förhållanden i andra länder och Norge är i många avseenden olikt Sverige fast vi tycker att vi är så lika.
Under dagen hoppas jag vi hinner med en konstrunda i Årjäng och eventuellt lite äting med äldre släktingar här. Jag ska också publicera några ekivoka historier här tänkte jag. (Undrar om man kan göra det? Jag kanske blir censurerad på bloggen, så pinsamt i så fall!)
Kommentarer
Trackback