Inga Magnusson

I går tisdags var det Bäcken runt med Spring Väst. Bilder och text är i huvudsak hämtade från 2008 när jag tog en massa kort och bemödade mig med att skriva. Det mesta står ju kvar som då. Men en del är kompletterat i år 2010.

De flesta bilderna är tagna på promenaden runt, dvs de 7 kilometer vi gick. (Vi gick inga 7 kilometer i år 2010, vi genade mot kyrkan från Barås eftersom vi inte ville gå vid E18) Men några är tagna när M i Korsbyn och jag gick delvis samma sträcka och hon berättade lite mer om allting.


Vi startar i Bäcken den här gången och här är lite prydliga vedhögar att betrakta. En del har varit ute i god tid. (Gällde 2008, jag är osäker på hur långt eventuell vedhantering kommit i år)



Vid det här huset var det samling. Här bor J i Bäcken med fru och barn. Huset tillhörde tidigare hans föräldrar.


Bild från 2010, starten. Barnen går till sin korta bana för att springa.



Här bor S med fru och barn. Kolla den lilla minihusvagnen!



Här bor Rolands dubbelkusin med man. En gång i tiden bodde de tre barnen också här. Numera är de utflyttade och finns i  Göteborg, Karlstad och Årjäng.


Idag kom det första barnbarnet, Melker i Bäcken hem hit. Han var hungrig förstås efter att ha åkt från Karlstad med husvagn och allt. Nu stannar de några dagar här i Sillerud så vi hinner träffa dem ordentligt kanske. (Detta var 2008, nu är Melker i Bäcken 2 år)


Mittemot här bor dubbelkusinens mor D., alltså Rolands moster som var gift med Rolands farbror .


Här är stödmur upp till Rolands dubbelmoster / faster. Huset och muren  byggdes av Einar i Bäcken för länge sedan, han kom hit när man byggde järnvägen mellan Årjäng och Åmål, han var rallare och hörde till dem som blev kvar i bygden, jobbade sedemera som grovarbetare hos Jernbergs byggfirma.


En stor del av Bäckenrundan går genom skog på skogsstigar och leder. Det är mjukt och trevligt att gå på och vackert att se.


Naturen gör märkliga former ibland. Här syns en trädstam som plötsligt växt i en krok.



Det här är inte riktigt så vackert att se på. Enligt gubben så ser vargars revirmarkering ofta ut precis så här. De krafsar upp och urinerar för att sprida doften och därmed tala om för andra hunddjur att området är taget. Förra året sågs en ensam varg gå förbi här nere vid Tjolitta. Och för inte så länge sedan hittade vi den vargdödade älgen i Fälltakan, inte så långt härifrån. Men en vargrevirmarkering betyder inte bara en varg utan minst två, dvs de har bildat revir. Men det är inte säkert. Detta kan också vara en annan markering av något slag säger han. (Texten här gällde 2008, vi såg ingen sådan här markering i år och det finns i år inga rapporter om vargförekomst i Bäcken)


Nu kommer bilderna i lite oordning. Den här skulle ha kommit efter nästa bild som är på Boställe. Det är en av många skyltar här som satts upp av hembygdsföreningen för att markera en kulturled med ett antal fornlämningar och annat intressant. Vad markeringarna betyder har jag ingen aning om.



Här är Boställe, ursprungligen ett soldattorp. Här bodde H som var en sträng dam. Här bodde också broder E.  Han höll mest till i den lilla stugan till höger.





Här går M och jag upp till en plats där det finns en skylt om torplämning. På skylten förklaras också vad torp är för något, dvs i grunden ett hus som kunde "hyras" mot dagsverken hos ägaren. Ägaren kunde vara en privatperson eller ett bolag eller dylikt.  (M. var alltså inte med den här gången, bilden från 2008)




Efter Boställe på skogsvägen mot Barås och Silleruds kyrka finns ett antal fornlämningar. En del av dem är bronsåldersgravar, alltså från 1500 - 500 före Kristus. Under den tiden hade vi medelhavsklimat i Norden om jag inte minns fel.
- Vilka bilar orsakade den klimatförändringen, säger gubben då spydigt.

Senare kom Järnåldern med Fimbulvinter och ett betydligt hårdare klimat. Under bronsålderna kan det ha varit vattendrag runt om här. Bronsåldersgravar och befästningar byggdes ofta högt och vid vatten. Flera av dem i närheten ligger på samma höjd som dessa. Däremot så ligger Järnåldersgravarna, dvs vikingatiden, lägre exempelvis de vi gamla kyrkplatsen i Sillerud.





Här ska det enligt muntlig tradition ha legat en försvarsborg. Det innebar inte en byggnad egentligen utan stenar som lades som en befästning i en ring uppe på en hög höjd, ofta med vatten och / eller en brant nedanför. Hit kunde man dra sig tillbaka och försvara sig vid behov. Det som tidigare varit en åker här, numera en granplantering, kallades Borgjale ungefär och åsen heter visst Borgåsen.



Bland bronsåldersgravarna finns också en gammal kolmila


Kolmilan syns som en rund platå i skogen med ett litet "dike" runt. Bild från i år 2010 med Jazz.


Om man krafsar lite i mossan på kolmilan så kommer kolet fram.


Långt bort i skogen skymtade något vitt, såg först ut som en plastbal, men det var ett stycke is som lyste. (2010)


Här är också från i år 2010, det blev en stund en dramatisk blandning mellan mörka regnmoln som tornade upp sig och värmande sol. Det var nästan sommarvarmt så jag lade av mig tjocka kläder på Boställe och vi hämtade dem efter vandringen med bilen.
Just här kom sorg och saknad efter min mamma över mig och jag grämde mig över att jag inte tagit med henne ut i skogen de sista två åren. Hon älskade skogen och vi borde förstås ha kört ut henne och om så behövts burit henne ut ur bilen. Men det gjorde vi inte. Det finns mycket att gräma sig över när någon gått bort, över sånt som man borde ha gjort. På slutet av vandringen så tröstade jag mig med att mamma ändå fick många fina år tillsammans med oss här i Sillerud. Hon flyttade hit när hon var 75 år och kom att bo kvar tills hon dog nu vid dryga 92 år. Under större delen av de åren var hon i med aktivt i våra liv med slakt, bärplockning, mat, bakning, utflykter, middagar osv.

Just den här dagen så slog de första björklöven ut. (Gäller  2008, i år 2010 har inte björklöven slagit ut)


Här är markering från en råbock. Han har gnuggat hornen mot det lilla trädet en bit upp på stammen och sparkat upp och urinerat här för att markera sitt revir. (Ett sånt här märke efter revirmarkering såg jag i år också)









Här är något av det vackraste som finns i Sillerud; Baråsbron av sten. Vilket byggnadsverk!! Det ligger nedanför Barås.






Här i Barås håller man på med veden, precis som alla andra gör just nu. (Gällde 2008, i år gick vi inte den vägen utan sneddade över Baråsbron mot kyrkan)








Här kommer vi alltså förbi Silleruds kyrka, men bilderna kommer i fel ordning. Bilden från E18 skulle ha varit före. Kyrkan är i alla fall ovanlig till formen. Det är en centrumkyrka utan långskepp och den är ritad av arkitekten Langlet.



Vi gick inte E18 i år 2010, benhinnorna far illa av asfaltpromenader så vi avstod.


Här går man en lång bit efter älven, jättefint är det. Till vänster syns "Styggeberga". Roland är övertygad om att man för länge sedan drev ner älg här och utnyttjade det som fångstplats.


Här kom vi förbi Udden. Här bor E och L. De har tre barn varav två är tvillingar. E. jobbar med Roland. Här på Udden finns en fin gammal snickarverkstad, man har varit snickare i flera generationer. Och anfäderna var syskon till dem som bodde på Bostället, det första huset  uppe i skogen på den här turen.


Mitt emot vägen in till Udden ligger Vattnarsstö. Det är en gammal plats för att vattna djur antar jag. Det är grunt och nära vägen. Oskar passade på att förse sig.



Här rinner Magdebäcken. Det är en liten fors som rinner till Karlsforsälven senare. Roland hade precis innan vi gick varit i Bengtsfors på ett möte om vattendragen och fått veta att just Magdebäcken var i väldigt dåligt skick miljömässigt. Minns inte hur men försurad kanske. Nej, jag har nog fel. Här är nog redan Karlsforsälven! Magdebäcken blir strax ovanför innan de möts vid bron.



Ja ha, här är en ovanligt prydligt dekorerad bakdel!  Om jag vore ofin nu så skulle jag utlysa en gissningstävling om vem den är tillhörig, men det är jag inte så det blir det inte. Men den tillhör en snabbgående dam kan jag säga. Hon passerade oss med svung och försvann bakom vägkröken.  (Detta är också från 2008)


Här är bygdens föreningsgård Tjolitta. Här ska det bli bröllop nu under helgen tror jag och det var visst S i Bäcken som skulle gifta sig. Jag minns inte riktigt. Tjolitta låg i alla fall först på andra sidan vägen och var en godtemplarloge. Den byggdes på andra sidan vägen på 1920-talet och kallades Godtemplarlogen Uddeholm eftersom den låg på en udde ut i älven. Det blev sedan Silleruds nöjespalats med dans och annat festligt.
Gården sköts av en stiftelse som vi var mycket involverade i när Tjolitta rustades upp ordentligt med nytt kök, nya toaletter osv. . Men nu är det Rolands dubbelkusin bl.a. som är eldsjälarna. De driver det hela med framgång och fortsätter att rusta upp inredning och annat.


Det här är bron vid Tjolitta, över älven. Här dansade syster till Rolands farfar för länge sedan. Hon ramlade ner i bäcken, fick lunginflammation och dog, det var en tragisk historia.


Det dröjde länge innan vi begrep vad som stod på den här skylten. Men någon har satt upp den för att det ska finnas en ovanligt artrik vägkant här. Ingen vet vilka arter det rör sig om eller på vilket sätt just den här vägkanten är mer artrik än någon annan. Men Roland hävdar med bestämdhet att här i vägkanten vilade för länge sedan ibland ett unikt exemplar av arten Homo Sapiens vid namn Harry i Bäcken, det kunde vara mödosamt att gå hem från Tjolitta.


Den här bron byggdes ny för några år sedan. Det står på en skylt att den heter Karlsforsbron. Men det har den aldrig hetat. Det är Bäckebron! Älven som rinner här ut i emot Bäcketjärn och Östra Silen heter däremot Karlsforsälven för den startar vid Karlsfors med kraftstationen där och nivåskillnaden mot Svensbysjön


Här är en bild från i år 2010, bävern har fällt "oppi". Han hade nog tänkt sig att det skulle falla ner i älven men det fastnade i ett annat träd och hänger där på trekvart.



Här bor V i Bäcken med familj. Han har växt upp här bredvid och hans föräldrar var duktiga hunduppfödare. Bl.a. drevrar hade man.



Så här ser gubben ut numera efter avslutad promenad. Visst ser det proffsigt ut. Jag tror han har kollat på hur de andra gör.  (Stretchade gjorde han inte i år, men väntade på varmkorven som inte fanns med, så vi åkte hem och lagade mat själva, man blir hungrig av Spring Väst)



Här är samling efteråt med prisutdelning. Alla får pris. En del går i mål här efter 7 kilometers  språngmarsch och är helt oberörda, inte ens en svettdroppe, exempelvis vältränade skidåkaren M. Han är en lovande skidåkare som nu går på högstadiet och hoppas på att så småningom komma in på skidgymnasiet. Han har mycket skidåkning i släkten,  från fadern, faster och farfar. En del tar ut de sista krafterna och vacklar halvt medvetslösa i mål, satsar allt, exempelvis H, barnfödd i Signebyn. Olika är det och här får alla plats och dessutom pris. (Bilden är från 2008s prisutdelning, men fenomenet kvarstår)
(Arrendatorerna var inte med på Bäckenrundan i år men flängde omkring oss med en tankbil full i dynga som de spred på åkrarna hos oss)