Tisdag 6:e april 2010 var vi med på Spring Väst igen, fast vi promenerar förstås med hundarna istället för att springa. Vi gick i år i sällskap med arrendator O och fru och goda vänner från Långserud. Den här veckans tur startade vid Signebyns skola och gick runt Liane, så där en 5 kilometer tror jag. Med mycket babblande efter vägen tog det nog en timme ungefär.

Jag använder bilder och beskrivning av husen efter vägen från förra året, inte så mycket har ändrat sig sedan dess, husen står ju kvar och deras historia är i stort sett den samma.

Starten vid Signebyns skola. Rakt fram är det gamla skolhuset och till vänster det nyare tillbygget från 1958 - 59. Skolan skulle läggas ner men omvandlades till friskola och har som sådan överlevt i många år nu. Det är så där 30 elever med allt; förskola, fritis, och skola upp till och med år 6.



Mitt emot skolan finns två hus. De byggdes som lärarbostäder. Det översta stora vita huset skulle disponeras av den tilltänkt gifte folkskolläraren och hans familj. Det är alltså¨ett rejält hus för en familj. Det gula tegelhuset var tänkt som bostad för den tilltänkt ogifta småskollärarinnan. Det  består av två rum och kök om jag minns rätt. Lärarjobbet för kvinnors del räknades alltså som ett kall och kunde inte delas med att ha familj. Båda husen är sålda till privatpersoner. Bakom syns sjön Östra Silen vars nordspets är här, med badplats inom gångavstånd från skolan och småbåtsbrygga. Den senare ska byggas ut nu i sommar tror jag. Jag har jobbat på den här skolan i 9  år, från 1972 till 1981. Då bytte jag jobb så att mina egna barn skulle kunna gå här utan att lida av att ha sin mamma till lärare.


Här mellan skolan och badplatsen ligger platsen för den gamla kyrkan, den som revs i slutet på 1800-talet. Det var en träkyrka och här uppe finns den gamla kyrkogården kvar och den gamla klockstapeln. Den ya kyrkan byggdes på annan plats och man  sägs ha varit rädd för att någon frikyrka skulle ta över så man rev tyvärr den gamla fina kyrkan här uppe på höjden med en fantastisk utsikt över Östra Silen. Det var ju naturligt att bygga kyrkor vid sjöarna då, det var sjöarna som var kommunikationslederna. Före kyrklig tid så var här en kultplats för vikingarna. Det finns tre gravkullar efter vikingahövdingar bredvid kullen nere till höger om bilden.  Till höger ner här ligger en liten blöthåla  som kallas dyvel. Här frös alltid den första isen förr och när Roland var liten så brukade barnen åka skridskor här innan det frös på sjön.


Bredvid kyrkan måste det ju finnas en arrendatorsbostad för den som skulle bruka församlingens jordbruk. Det är den här. Förr så fanns till höger i syrenbuskaget, i Mineträgårn, ett hus där barnmorskan bodde tror jag och där man  hade något sorts församlingshem = sockenstugan. Huset är privatägt idag och just nu bor ägaren D och K och barnen i husvagnen medan man byter kök (gällde förr året!, nu är köket klart och man har flyttat in igen).


Lite längre bort ligger Prästgården i Sillerud. Den är inte prästbostad längre utan sedan många år tillbaka ägd av familjen N. De har renoverat huset mycket vackert och omsorgsfullt, särskilt tegeltaket är prydligt. Men i många år var det prästens bostad och arbetsplats. Det byggdes stort och flott med ett mycket vackert finrum. Det fungerade ofta som samlingslokal, vid dop osv.


Mittemot prästgården ligger ett av våra uthyrningshus för fiskegäster, Brogärdet. Det byggde vi för några år sedan och hyr ut till intresserade sportfiskare, mest från april till och med september.  Ungefär här låg för länge sedan det gamla sockenmagasinet, så platsen här kallas av de äldre i bygden för Magasinet, med betoning på första stavelsen. Själva magasinsbyggnaden flyttades till Perekûel i Guttarbol och är uthuset där idag, den timrade delen. Sträckan längs vägen bortåt mot badplatsen här kallas Pilgata. Några pilar finns inte kvar längre från förr, men har funnits. Det var någon som stack ner pilkäppar i marken och de överlevde. Vi har satt pil efter vägen här också men de är inte så stora än och inte särskilt överlevnadsvilliga. Sorken tenderar att mumsa i sig dem underifrån.

Nästa hus ligger på Elgtån ( kallas egentligen Ärtå). Det byggdes av Å och G när de gifte sig. Sedan köptes det av en släkting till honom i början av 70 talet ungefär och de bor kvar här A-B och G. G. är kusin till Roland.  Vi har även passerat det hus där Rolands bror bor, men det fick vara med på förra Spring Väst turen så det visar jag inte nu.


Här är det hus som Å och G bor i nu. Det beboddes av Å:s  föräldrar tidigare. Det var ett fungerande jordbruk med djur förr. Å hade en byggfirma och har genom åren gjort mycket av snickrandet i bygden.  En son till dem har byggt en hus strax bredvid här, men det syns inte på bilden.


Här är Elgtå- gärdet (Ärtågâle) och här bor S. Här bodde förr hans mamma R som tillsammans med sin man brukade prästgården i Sillerud och alltså bodde i arrendatorsbostaden. De hade många barn, jag minns inte men jag tror att de var 14 stycken.  Jag ska fråga Roland imorgon, han har somnat nu. S har jobbar på ICA-Sillerud men ska nu snart gå i tidig pension och njuta av livet.


Vid gränsen mellan hemmat Elgtån och hemmanet Guttarbol så ligger Nobels björk. Dvs själva björken finns inte kvar längre men den har stått här. Platsen heter så därför att här brukade en gubbe som bodde på ålderdomshemmet strax bredvid här sitta och filosofera. Nobel uttalas inte som vanligt utan med ett riktigt o, inte å, och med betoning på första stavelsen. Ner här gick också den gamla landsvägen till gamla kyrkplatsen rakt bort över Lianes nedre del.  Vägen  sköts av en Liane - Guttarbol vägsamfällighet med hjälp av bidrag från staten och en del egna medel. Andelarna i vägen är uräknade enligt en komplicerad juridisk process på såna här byvägar  och man ska bidra till underhåll utifrån den.  Det handlar om grusning, dikning, slå vägkanter, sätta upp mötesplatsskyltar, plogning, sladdning och underhåll av vägtrummor. Ganska mycket pengar under ett år.


Nu är vi uppe i Guttarbol och här ligger först ett sommarhus. Här bodde Artur och Anna förr.


Här är det hus som fram till slutet av 60-talet var ålderdomshem i Sillerud. Här bodde bygdens gamlingar och många flyttades dit ytterst motvilligt. Här fanns ett jordbruk som de gamla kunde hjälpa till med efter förmåga. Vi ska komma ihåg att människor hade ett tungt vardagsslit med vedhantering, utedass, inget varmvatten osv förr vilket gjorde att man tidigare var i behov av vård på hem. Idag med moderna bekvämligheter klarar sig folk längre hemma. Detta var det första huset i Sillerud med TV och Roland minns att alla gick hit för att se de första TV-programmen på 60-talet. Det är ett stort hus med många rum som idag är fritidshus privatägt.


Här bodde förr arrendatorn på ålderdomshemmet, han som skulle se till att jordbruket blev skött. Det huset heter Perekûel (Pärs kulle) och det är privatägt förstås. Här bor en äldre dam G. och hennes son K som är nybliven pensionär. K är fyrmänning eller så till Roland. Det lilla huset till höger i bild är den gamla likboden, den som användes i anslutning till ålderdomshemmet.


På andra sidan vägen vid Perekûel ligger det här uthuset som hör till gården, delvis garage. Det här huset är flyttat hit från nära vår fiskestuga Brogärdet. Det var förr sockenmagasinet. Här förvarades naturaprodukter som samlades in istället för kontanter som en slags skatt. Med de produkterna kunde man sedan ersätta exempelvis personer som tog sig an rotens hjon och försörjde dem med mat och husrum, eller som tog sig an föräldralösa barn eller kroniskt sjuka och lät dem bo i sitt hem. Det står i en gammal bok att en gammal släkting till Roland tog på sig skyldigheten att ordna kläder åt rotens hjon mot ett antal tunnor havre. För att få ett marknadsmässigt pris så gjordes det auktion vid socken magasinet där budet gick till lägstbjudande. Marknadmässigheten är ju återigen populär, fast nu auktioneras  inte de hjälpbehövande ut en och en utan mer som grupp och då kallas det inte auktion utan anbud. Fast principen är ju den samma. Och den behöver ju inte vara fel i grunden. Huvudsaken är att det blir ett bra omhändertagande.


I Guttarebol ligger en stor gård vid namn Sand. Det är verkligen sandig mark här. Hit kom Rolands anfäder först om jag minns rätt, det var på 1800-talet någon gång och de kom från Blomskog, från Näresbyn. De hette Kylin då, men namnet ändrades till Kylén. Det kan ha varit medvetet eller också bara en felskrivning i kyrkboken. Den förste hette Alfred och han gifte sig med Emma så småningom. Men Sand ägs sedan många år av en familj där mannen dog tragiskt i sjukdom för många år sedan; L. Han var byslaktare och kreaturshandlare och hästkarl. Han var alltid med när vi slaktade grisar och tjurar här på Liane förr. Vi saknar honom än och pratar om honom, vad han sa och gjorde.,  Han är lite av en legend.


Oj, jag glömde, mitt emot ålderdomshemmet ligger ett gult fint hus, mycket prydligt och välvårdat. Det ägs av en ung nyinflyttad familj (nåja några år sedan är det). Det är P och A- C och två barn.  P. är med och äger Elmontage i Årjäng.


Här neranför ligger något som vi brukar kalla Grisebingen. Vet inte varför.





Lite längre upp ligger Blåsåsen. Det hör också till Guttarebol. Det här var soldattorpet till Guttarebols rote och soldaten här fick heta Guttman alltså. Och den släkten finns kvar i Årjäng fast ingen bor här längre. Här bor istället Rolands kusin I och hennes man J. De är runt pensionsåldern båda två och har två döttrar. Den ena A-L jobbar på simhallen i Årjäng  och de har ett antal söner. Den andra dottern  P, är lärare och har bildat familj med en flygare och bor i Ronneby förstås. De kommer snart att flytta till Thailand för en periods arbete där.


Det här är Rolands pappersved. Det är alltså sånt som är gallrat ur skogen här och som ska gå till att bli pappersmassa. (Gäller förra året!) Just här har rådjuren sin övergång när vi jagar. Det är ett bra pass. Och bättre blir det nu.

Nu har vi kommit ut ur Guttarbol och är inne på Lianes hemman. Liane hörde förr till kyrkan och då var detta ett torp under gården: Litorpet.  Den som bodde här måste "betala" för sitt boende genom att arbeta, göra dagsverken på gården. Här bor nu en ung familj K och M med två barn R och M. På andra sidan vägen finns på tomten en fornlämning så här har varit befolkat länge. Det är en grav av något slag. Förr bodde Severin här, (Seffrin) han som reste till Amerika för att hälsa på sin syster. Roland minns honom från det han var liten.


En del av uthuset här är flyttat hit. Det var den gamla backstugan Lihaget. Den låg mitt emot vårt hus inne i skogen. Den ägdes av kyrkan och var den sista utposten för den allra fattigaste innan de hamnade på fattigstugan = ålderdomshemmet. Det var lite mark till för att kunna odla det viktigaste och man fick förstås betala "arrende" genom att arbeta på gården Liane och prästgården.


Här är nybygget mitt emot vårt hus. Det är inte färdigt än riktigt. Det heter Ligärdet och här bor M och M med lilla J. Och snart blir det en till i huset.
Tomten här ägdes länge av  Leif, "Sillstryparen" från Göteborg som ville bygga ett fritidshus här, men det blev inte så.
Vi kallade den för Villes eftersom det fanns en stor björk här som ungarna kallade Villes björk. På tomten fanns en morsk huggorm som aldrig flyttade sig när människor kom i närheten. Han bara ringlade ihop sig och väste.


Här bor jag. Här är Lihaget. Vi byggde huset 1977.


Bredvid oss ligger gården Liane. Roland växte upp här och hans pappa och hans syskon växte upp här och hans farfar och farfars bror bodde här innan dess. Det är två lägenheter i huset och nu bor Rolands mamma i den ena och Rolands farbror i den andra. Till vänster här är ladugårdsbyggnaden. Till höger ligger magasinsbyggnaden. För mycket länge sedan fanns bakom magasinet ett pyttelitet hus, där socknen  ibland låste in en galning, en person som egentligen hörde hemma på fattigstugan / ålderdomshemmet men som var aggressiv och psykiskt störd och därför inte gick att ha "lös". Han fick mat genom en lucka i dörren tror jag om jag minns konstruktionen på byggnaden rätt. Detta har T. på Sellere berättat, hon mindes också att den siste som bodde här hette Fält. Han lär ha rymt en gång och springandes plockade han av sig alla kläder och, tror jag, sprang ner till sjön. Det här lilla huset fanns länge kvar, men nu har vi eldat upp det. Jordbruket har vi  utarrenderat till bröderna J i Långserud.


Här nere på åkarna på väg mot landsvägen, går L till vänster. (Gäller förra året!)  Hon är gift med Rolands bror och jobbar som tandsköterska i Årjäng. Till höger går A-B, hon är gift med G, Rolands kusin och hon jobbar på vårt skolkontor. Skogsdungen till vänster där framme heter Bastehaget. Där låg prästgårdens bastu för länge sedan. Till höger är prästeparken. Den var förr en mycket vacker och välskött park med en mängd olika träd och buskar och växter. En av de gamla prästerna som bodde här var mycket intresserad av sånt. Idag är den ett fint skogsparti.  När vi gick här så fick vi se tofsviporna. Det var bara ett par förra året men i år såg vi i alla fall tre par som svingade runt i luften.


Här är vi tillbaka vid Signebyns skola igen och nu kommer eliten inspringande. Det är de som springer sträckan med nummerlapp och tävling och allt. (Förra året!)


Alla får pris i någon form. Det är många som deltar; upp emot närmare 100 personer ibland och av dem många barn som springer en kortare sträcka. Här finns eldsjälar som räknar ihop och ordnar deltagarlistor och priser och medlemskort osv. Spring Väst "chefen" blev Årets Sellering häromåret om jag minns rätt.

Om någon nu till äventyrs skulle vara intresserad av att läsa om andra hus i bygden så går det bra att klicka på kategorin Spring Väst här till höger på bloggen. Där finns inlägg från andra turer med Spring Väst.