Påskkärringar ...
... kom det under dagen. Här är ett lass från Signebyn (nja, Ockelbo och Stockholm). De fick åka ståndsmässigt efter fyrhjuling och föräldrar + andra släktingar var med förstås, precis som traditionen bjuder. De slängde påskbrev fint ritade och målade med godis i och de får godis tillbaka. Jätteroligt är det både för stora och små!
Tyvärr missade vi några påskkärringar, men vi kunde ändå se vilka som varit här. 
Allra sist kom den här lilla näpna kärringen med fint brev i sin korg. Hon var noga med att klappa hundarna också.
Om konstrunda och vårens ankomst bland djur och växter kommer senare under dagen.
Sen kommer ekivoka historier när jag samlat mod och tandkräm mot åldrande (ha ha som om det skulle hjälpa!)
Så roligt att traditionerna lever kvar!!!
På 50-talet när jag växte upp i Dalsland gjorde i likadant, med den skillnaden att vi ryckte upp dörren, slängde in brevet och ropade Glad Påsk och sedan sprang därifrån så fort vi kunde.
Det roligaste var att rita och måla alla breven, bestämma vem som skulle ha vilket och portionera ut godiset.
När vi kom hem från vår runda var det jätteroligt att se vilka brev som låg innanför dörren hos oss.
Tänk om man hade sparat ett påskbrev! Tack för att du fick mig minnas...
Lena: Så är det egentligen här också och några gör det fortfarande. Fast vi har först en hög trätrapp upp till entrén och sedan en stentrapp så jag är glad att de inte springer för vilt. Det är roligt att visa bilderna av gamla traditioner