Inga Magnusson

Stopp...

Förstår precis vad du menar, kan ha samma känsla fortfarande över de mina som nu är änglar.....detta trots att någon nyligen gått bort, andra för länge sedan. Det kommer som över en när man minst anar, men med tiden kommer de stunderna eller dagarna inte så tätt!!!Kram

Först och främst så vill jag beklaga din moders bortgång. När jag läste ditt inlägg här så kom jag att tänka på W.H Audens text som jag för första gången hörde i filmen "Fyra bröllop och en begravning". Jag tycker den är så fin och sammanfattar ganska bra hur man känner när någon nära går bort.



Funeral Blues



Stop all the clocks, cut off the telephone,

Prevent the dog from barking with a juicy bone,

Silence the pianos and with muffled drum

Bring out the coffin, let the mourners come.



Let aeroplanes circle moaning overhead

Scribbling on the sky the message He is Dead.

Put crepe bows round the white necks of the public doves,

Let the traffic policemen wear black cotton gloves.



He was my North, my South, my East and West,

My working week and my Sunday rest,

My noon, my midnight, my talk, my song;

I thought that love would last forever: I was wrong.



The stars are not wanted now; put out every one,

Pack up the moon and dismantle the sun,

Pour away the ocean and sweep up the woods;

For nothing now can ever come to any good.

Vad är det som säger att man måste tänka rationellt när man sörjer? Var så primitiv du vill och behöver, gör bara det som känns bra just nu.

Livet går vidare även om det känns helt osannolikt just nu. Tids nog kommer du ikapp, även om det aldrig mer blir som förr. Det går att leva med det också, sorgen är inte bara tung, den berikar också. Kram!