En dag ...
Min mamma gick bort i dag tisdag morgon kl halv 7. Hon var sjuk några dagar men fick ett långt friskt liv som hon såg tillbaka på med stor tacksamhet. Min bror och svägerska har varit här och vi har sörjt och planerat tillsammans för den närmsta tiden. Vi har pratat mycket med barnen i telefon, skönt att inte vara ensam när en nära anhörig går bort.
Nu kan vi inte göra mer och i morgon går livet vidare, jag jobbar som vanligt, men ändå känns det inte som vanligt förstås. Någon är för alltid borta. En dag i taget blir det, jag inser det.
Tänker på dej, skönt att kunna få ge dej en kram i morgon. Ha det så bra det går, KRAM
Tänker på dig!
Så definitivt och ett av de få måsten som finns, döden... Eftertanke, minnen, saknad, allt. Livet måste vidare, av oss som finns kvar. Livets villkor.
Skickar deltagande tankar och en varm kram!
Åh, vad ledsamt! Jag beklagar verkligen din/er sorg. Ja, det är nog en bra idé att ta en dag i taget. Jag tror inte att man kan förbereda sig på sorg...hur man kommer att sörja och hur det kommer att kännas. Jag vet bara att min mammas sorg blev på ett helt annorlunda sätt än vad hon hade väntat sig när hennes mor gick bort. Kanske både på gott och ont. Sänder en stor och varm kram med denna kommentar!!!
Inga, Jag vet! Jag har mailat! KRAM
Förstår att det känns att din mamma har gått bort, vet själv hur det var när min mamma gjorde det..
Men skönt att hon fick ett långt och friskt liv och var nöjd över det.
Ja, det är skönt att inte vara ensam när en nära anhörig går bort.
men kan tänka mig att det inte känns som vanligt, och man får ta en dag i taget...
Stor kram till dig
När föräldrar går bort så är det förstås stora händelser, oavsett vilken sorts relation man har haft. Föräldrar har ju alltid funnits!
Jag vet att din Mamma uppnådde hög ålder och vi vet alla att döden väntar oss någonstans där borta... Måste vara skönt att hon slapp ett utdraget och långt lidande mitt i sorgen och saknaden. Jag sänder dig varma tankar!
Alla: Tack för medkänsla och goda tankar! Det värmer.
Det är ju så att sorgen är blandad, både med tacksamhet över att just den här människan funnits till, att den fick ha ett långt aktivt liv, att den fick somna in stilla och fridfullt. Men där finns också med den alldeles egna egoistiska saknaden över att någon fattas i mitt liv. Den bild som träder fram i sorgen efter min mamma är inte längre modren det senaste året med nedsatta funktioner utan min mamma i sin krafts dagar, när vi åkte på årlig utflykt varje sommar och åt middag tillsammans, firade högtider ihop osv.
Beklagar sorgen! Och sänder en stor kram till dig.
Alltid sorgligt när någon dör, att de är gamla förminskar inte den plats de haft i ens liv. Jag förstår att det blir tomt och annorlunda, att inte vara någons barn mer.
Hoppas ni kan hjälpas åt med allt som behöver ordnas.
Kram!
Skickar varma kramar och tänker på dig/er!
Trolda - kramar!