Partipiska och / eller demokrati?
Men ibland dyker det upp frågor där partierna är splittrade internt och frågor som är en ledamots hjärtfrågor. FRA skulle jag aldrig ha kunnat dagtinga med om det varit jag. Det hade inte hjälpt med partipiskor.
Ja, det är ingen enkel fråga...
Internt måste allt få diskuteras, men om tar beslut i en fråga så kan jag inte se att det går att flera inom partiet går ut med motsatta åsikter. Däremot så kan man väl markera sin ståndpunkt i något protokoll? Inte för att jag vet hur deras arbete fortlöper, men jag förstår ju att ibland kan det kännas ända in i hjärteroten att ställa sig bakom något man egentlige inte tycker.
Det är förstås inte endast politiker som ställs inför det, även tjänstemän måste sprida budskap som de inte alltid vill... Ska det bli stabilitet i organisationen eller partiet så tror jag det måste vara så, hur trist det än låter.
Jag håller med. Sen kommer en del enskilda riksdagsledamöter ibland med märkliga argument för varför de böjde sig för piskan. Från mitt hemlän har S-riksdagsmannen som la ner sin röst för att det annars hade kunnat bli som han ville. Vi har också C-riksdagsmannen som avstod från att vara närvarande efter att väldigt idogt propagerat mot regeringen. Kanske är det bara så med mig att jag skulle vilja ha den resningen att de då sa helt enkelt "Jag böjer mig för ett demokratiskt fattat beslut, jag var/är inte överens med det, jag har argumenterat efter bästa förmåga men beslutet är fattat och jag böjer mig." Sen finns det frågor då det behövs människor som inte böjer sig också, majoriteten har inte alltid rätt.
Mia: Ja, så är nog realiteten i samhällsbygget. Undrar om det är det som skrämmer bort ungdomar från politiken? Att man måste kunna både hävda sin egen åsikt och kompromissa?
Selma: Det vore tveklöst mer ärligt och mer trovärdigt.