Inga Magnusson

... så sakteliga och för mig har den alltid bilden av gumman tö som sopar ivrigt med sin kvast. Här är snödrivan på altanen som hon inte har rått på ännu. Jag har fixat lite vårblommor här och där och håller tummarna att de inte ska frysa bort.

Penseer är fina hela säsongen och jag sätter dem gärna tidigt. De där vita rufsarna är kvar sedan vinterplanteringen och de får sitta ett tag till.


Tjälossningen är blygsam i år trots snömassorna. Det var ingen tjäle under snön så mycket av smältvattnet verkar ha runnit rakt ner i jorden, till nytta för växtligheten framöver antar jag. Så här lite vatten var det i bäckern nere mot Prästgården.

Lite mer vatten är det här nedanför Liane och Oskar passar på att dricka lite när vi passerade på påskaftonens långpromenad.

Modrens rabatt är alltid tidig och så här fint blommar den nu med krokus och snödroppar.

Hon har också ett litet stånd av blåsippor som hon tog med från mitt barndomshem när hon flyttade hit till Sillerud till oss och det blommar nu i granriset.  

 
På påskaftonspromenaden i vårsolen så fanns en hel del djur att se och höra; fyra rådjur, fem svanar nere i tjärnet, fem kanadagäss, fyra tranor, fem tofsvipor. Ett av rådjuren såg vi lade sig ner och solade mot stängslet, de är nog trötta nu efter en svår vinter. Man räknar med att halva rådjursstammen har gått åt. Men de rehabiliterar sig snabbt igen om det inte blir för mycket lodjur och ytterligare en tuff vinter. Här har vi inte sett på ett tag men hos Saga och Olle i Snarkil sågs tre lodjur för några dagar sedan, två mindre som gick först och ett större som gick sist i raden.