Pappografi ...
... sägs att män i rättvisans namn borde erbjudas från 55 års ålder. Och jag kan bara hålla med!
Hundhållningen i Stockholm är bedrövlig!
Det var lösa hundar överallt!! Den här promenerade omkring solokvist på Waldemarsudde, utan någon husse eller matte inom synhåll. Så har det inte varit förr! Något måste ha hänt de senaste åren.
Hundar ska inte vara lösa! De kan ställa till skada, orsaka trafikolyckor genom att springa ut i vägen när de blir nyfikna på något, komma i delo med andra hundar som kanske är kopplade ( en ojämnlik situation som ofta triggar igång aggressivitet), skrämma männsikor som faktiskt är hundrädda, skrämma barn som ännu inte hunnit bli hundrädda, störa det vilda djurlivet i naturen.
Om människor visste vilket juridiskt och ekonomiskt ansvar det innebär att ha hund och lös hund så skulle de vara väldigt försiktiga med det. Man är som hundägare alltid 100 procent ansvarig för vad hunden råkar ställa till med.
Jazz i Spökparken
Spökparken (vid Observatorielundern) ligger precis bredvid sonens bostad och det är inte bara en park utan också en hundrastplats där Jazz blev rastad under stockholmsvistelsen. Det chockerande var den dåliga hundhållningen i Stockholm. Ena dagen kom en pitbull och hälsade på honom utan att vara kopplad och nästa dag kom 3 stora afghanhundar likaledes lösa. Visserligen verkade ägarna ha någorlunda pli på dem men man ska inte ha hundar lösa. Det finns ju människor som är hundrädda och det finns kopplade hundar som inte gillar att bli hälsade på av främmande hundar. 
Jazz satt med Roland och sonen på en uteservering i centrala Stockholm. De åt lunch. Jazz väckte en viss uppmärksamhet, det är inte så ofta man ser en hamiltonstövare inne i stan och dessutom hade han ju det stora klumpiga gipsbandaget på sig. Han är ju en kärvänlig typ och tog uppmärksamheten med ro. Det kom ett gäng japaner, varav en var veterinär, och klappade och frågade om skadan.
Jazz på Waldemarsudde!
Himla fin är han Jazz i solskenet på Waldemarsudde häromdagen. Han kunde inte gå in så vi fick turas om att gå med honom i de vackra omgivningarna. Han klompade på med sitt gipsade ben.
Här står han bakom jättekrokusarna. Undrar vad det är för sort?
Carl Wilhelmson på Waldemarsudde
På Berget Fiskebäckskil CW
Det här är en fantastisk bild! Det går naturligtvis inte att göra den rättvisa här på bloggen, men i verkligheten så suverän.
Jag har naturligtvis, i likhet med flesta andra som ränner på konstvisningar, sett Carl Wilhelmsons bilder här och där. De finns ju rejält representerade i Sverige. Men jag har aldrig begripit storheten i hans konstnärskap tidigare. Nu när ett 80-tal bilder finns utställda på Waldemarsudde så är intrycket mäktigt. Detta är en av mina favvobilder; fiskegubbarna i Bohuslän. Målaren använder medvetet en teknik med ett raster av vita prickar över hela bilden för att få den att leva. Och lever gör den i verkligheten ¨på ett sätt som är märkligt. För att få den här rastereffekten målade CW på grova dukar med rätt torr färg kan jag tänka mig och lade lager på lager. På detta sätt fick han med dukens underlagsfärg i målningen, det skimrar och lyser om hans bilder. På långt håll kan de nästan uppfattas som akvarell med stor lyskraft. Just den här bilden är speciell eftersom duken inte bara är grov, utan också kypertvävd, 4-skaft. Det innebär att den har en diagonal relief istället för den vanliga tuskaftens raka. Det kan bidra till att den får ett alldeles särskilt liv. Jag tittade noga på alla bilderna på utställningen och jag tror att detta var den enda bild som målats på kypertvävd duk. Sen använde CW också exakt samma färg som underlagsfärgen till att göra en del ljusa små partier som lyfter bilden. Detta är ett målerihantverkets mästare.
Det här är alltså min favvobild i all sin enkelhet men ändå stora kraft. Den är så imponerande.
Här kommer några bilder till:
Kyrkbåten CW
Sommar i skären CW
Det här kallar jag för mig själv duttmålningar. Det heter säkert något annat på proffsspråket. Men tekniken att måla i färgduttar så här med olika färg bredvid varandra går ut på att blanda olika färger och sedan ska ögat se en enda skimrande färg, färg som lever och skiftar. 
Lördagskväll tror jag den heter. Bild från CWs tid i Torsby hos syskonen Sahlström, Sahlströmsgården.
Det mesta som CW målar är människor i arbete och vila, vardagsmänniskor, fångade i ögonblicket. I stort sett alla är allvarsamma och ser tyngda ut av livet, arbetet och ibland sorg, även leda. Kläder och situationer är de som han hade runt sig under sin livstid från 1800-talet till 1928 då han dog. Han vistades på olika platser och flyttade en del, men det mesta och bästa är nog ändå från Västkusten och Fiskebäckskil. Han växte upp där och hans pappa dog när båten han jobbade på gick i kvav. Bilderna från hans tid i Spanien gillade jag inte, antingen passade färgskalan inte honom eller också var det bara jag som inte tyckte om den. Sen fanns ett par akvareller med också. Akvarell var nog inte hans grej heller, de imponerar inte alls på mig och ser inte ens välgjorda ut. 
Självporträtt CW
Avslutningsvis får jag väl också erkänna att jag letade efter rasbiologiska och rasistiska förtecken bland de här bilderna. Jessica Kempe, konstrecensent på DN har ju tyckt sig se det. Hon ser det nästan överallt numera. Jag vet inte om hon jobbar på en karriär som politisk journalist istället för det kneg hon har nu. Men jag kan inte se något som hyllar någon speciell ras här, åtminstone inte den vita rasen. De människor som avbildats är knappast glorifierade på något sätt i fysisk bemärkelse. Många är krumma och böjda av arbete och åldrande. Få kan betecknas som vackra, de ler inte ens. Och de är inte avbildade i kroppställningar som direkt gör dem till hjältar eller hjältinnor eller övermänniskor. Jessica Kempe svamlar! Som vanligt!
Börjes konstblogg skriver också om utställningen och Axess om Jessica Kempe
Vackert Stockholm i strålande sol!
Här längs strandvägen är det många vackra hus.
Vildsvin fälldes i Lennartsfors, sydvästra Årjäng...
... vid Abborrtjärn den 9:e augusti 2009 av Gunnar Nilsson. Slaktvikt 45 kilo. Borde vara god att äta med den storleken. De här djuren är nu långsamt på väg till oss och börjar synas här och där i vår kommun.
Senare idag och imorgon publicerar jag inlägg om Jazz i Stockholm på Waldemarsudde, i Spökparken, på uteservering, om blomsteruppsättningar i Hallsberg och om den stora Carl Wilhelmsonutställningen på Waldemarsudde och om den dåliga hundhållningen i Stockholm och om pyttesmå dagisgårdar i centrala Stockholm. Varför ska det skocka sig så många inlägg hos just mig? Varför drabbas aldrig jag av någon liten fläkt av bloggtorka?
Nu ska jag åka till Karlstad på en fortbildningsdag med tema pedagogik för barn med bekymmer att höra bra. Jag värjer mig annars numera för fortbildning. Jag har gjort så himla mycket av den varan i mitt liv och det är bättre att de som är yngre får åka. Och jag vill ogärna lämna min klass, mina små änglar. Men just det här ämnet kändes angeläget och så har jag fått en duktig vikarie.
Och gubben åker till världsmetropolen Åmotsfors för något möte på Norma.
Senare idag och imorgon publicerar jag inlägg om Jazz i Stockholm på Waldemarsudde, i Spökparken, på uteservering, om blomsteruppsättningar i Hallsberg och om den stora Carl Wilhelmsonutställningen på Waldemarsudde och om den dåliga hundhållningen i Stockholm och om pyttesmå dagisgårdar i centrala Stockholm. Varför ska det skocka sig så många inlägg hos just mig? Varför drabbas aldrig jag av någon liten fläkt av bloggtorka?
Nu ska jag åka till Karlstad på en fortbildningsdag med tema pedagogik för barn med bekymmer att höra bra. Jag värjer mig annars numera för fortbildning. Jag har gjort så himla mycket av den varan i mitt liv och det är bättre att de som är yngre får åka. Och jag vill ogärna lämna min klass, mina små änglar. Men just det här ämnet kändes angeläget och så har jag fått en duktig vikarie.
Och gubben åker till världsmetropolen Åmotsfors för något möte på Norma.
Årjängsbandet Soulshake Express ska ut på turné...
...igen, till Tyskland och man kan följa dem via bloggen här
Vad är mest miljövänligt?
Nu har jag ju blivit en tumlare - en som tumlar.
Ja, ägare till en torktumlare. Fast jag har på fyra veckors ägande använt den högst 3 gånger. Det var när jag hade brått att få kläder torra. Annars torkar det mesta bra på linorna över elementen i tvättstugan om Roland eldar i pannan ordentligt och jag ibland kör luftavfuktaren.
Men jag funderar på vad som är mest miljövänligt att göra: Tumla kläderna eller elda upp extra mycket ved + köra avfuktaren? Någon som vet?
Det är ju inte så bra att elda upp trä för det går att göra annat av. Luften mår heller inte bra av det som kommer ur skorstenen skulle jag gissa. Samtidigt lär ju tumlare vara dåligt miljöval som drar mycket elenergi. Dessutom tycks en hel del av kläderna hamna i luddfiltret. Lite chock var det att rensa ur det första tumlingen. Men hur man än vrider och vänder på det hela så måste jag tvätta kläder och jag måste få dem torra. Och jag vill gärna göra det så miljövänligt som möjligt.
Jag antar att det bästa är att torka ute. Men nu kan man ju den här årstiden inte invänta bra väder för att tvätta. Dessutom har vi lite pollenöverkänslighet bland oss och då är detta med utetork inte det ultimata.
Någon som har en ledtråd till ett bra val? Hur ska man tänka?
Ja, ägare till en torktumlare. Fast jag har på fyra veckors ägande använt den högst 3 gånger. Det var när jag hade brått att få kläder torra. Annars torkar det mesta bra på linorna över elementen i tvättstugan om Roland eldar i pannan ordentligt och jag ibland kör luftavfuktaren.
Men jag funderar på vad som är mest miljövänligt att göra: Tumla kläderna eller elda upp extra mycket ved + köra avfuktaren? Någon som vet?
Det är ju inte så bra att elda upp trä för det går att göra annat av. Luften mår heller inte bra av det som kommer ur skorstenen skulle jag gissa. Samtidigt lär ju tumlare vara dåligt miljöval som drar mycket elenergi. Dessutom tycks en hel del av kläderna hamna i luddfiltret. Lite chock var det att rensa ur det första tumlingen. Men hur man än vrider och vänder på det hela så måste jag tvätta kläder och jag måste få dem torra. Och jag vill gärna göra det så miljövänligt som möjligt.
Jag antar att det bästa är att torka ute. Men nu kan man ju den här årstiden inte invänta bra väder för att tvätta. Dessutom har vi lite pollenöverkänslighet bland oss och då är detta med utetork inte det ultimata.
Någon som har en ledtråd till ett bra val? Hur ska man tänka?
Dali på Moderna museet.
Jag gjorde en snabbvända till Moderna museet för att se den stora Daliutställningen. Inte så mycket för att se Dali för jag har sett ett par stora samlingsutställningar förut med hans verk, men lite av nostalgiska skäl. Han var min ingång till bilder och figurer, den första konstnär jag läste om och såg bilder av, försökte lära mig symbolspråket hos; med klockan som var tiden som var ur led, med lilla bräckliga Gala, hans fru i nötskalet på Vilhelm Tells gåta osv.
Sen blev jag ju häftigt förälskad i hans snigel med den bräckliga alven på när jag såg den i Tyskland på en stor utställning med hans målningar och många figurer. Snigeln var fantastisk med sin tyngd mot golvet och alven så lätt där han står på snigeln redo att lyfta uppåt. Sen fick jag se utställningen igen i Norrköping och då hade man saboterat snigelns tyngd genom att speta upp honom på en hög låda och alltsammans var serverat i lysrörsljus utan den dramatik i belysning som borde ha fått finnas med för att göra figurerna rättvisa.
Men Dali är alltid Dali och värd att se. Så ett besök på MM rekommenderas förstås!
Sen hade hans bilder kopplats till en annan konstnär Vezzoli, född 1971, med kopplingen mellan dem att de båda var bra på att göra sig själva kända och kunde hantera media. Det var lite för löst för att göra dem intressanta tillsammans och kändes inte som ett fruktbart grepp.
Sen blev jag ju häftigt förälskad i hans snigel med den bräckliga alven på när jag såg den i Tyskland på en stor utställning med hans målningar och många figurer. Snigeln var fantastisk med sin tyngd mot golvet och alven så lätt där han står på snigeln redo att lyfta uppåt. Sen fick jag se utställningen igen i Norrköping och då hade man saboterat snigelns tyngd genom att speta upp honom på en hög låda och alltsammans var serverat i lysrörsljus utan den dramatik i belysning som borde ha fått finnas med för att göra figurerna rättvisa.
Men Dali är alltid Dali och värd att se. Så ett besök på MM rekommenderas förstås!
Sen hade hans bilder kopplats till en annan konstnär Vezzoli, född 1971, med kopplingen mellan dem att de båda var bra på att göra sig själva kända och kunde hantera media. Det var lite för löst för att göra dem intressanta tillsammans och kändes inte som ett fruktbart grepp.
Babydans!
Babyns Beyoncedans är helt obetalbar! Kom från Alltiallonmarie, ligger också på Expressens web!
Ballongfärd till Umeå??
Barnbarnens käraste leksak från besöket på Årjängs marknad var varsin ballong. De lekte så mycket med dem och hade roligt. Det enda bekymret var hur de skulle kunna frakta dem på flyget till Umeå. Vi vuxna sa ju att det inte gick. Till slut sa den äldste av dem att man nog kunde öppna fönstret i planet och hålla dem utanför i luften under färden.
Men till slut när det var dags för hemfärd så parkerade de ballongerna på verandan och sa att mormor (jag!) kunde få leka med dem. Det var ju snällt. Nu har jag lekt med dem några dagar.
Så vi bestämde oss för att skicka iväg dem i vinden till friheten. Roland släppte dem.
Här virvlar de mellan träden en stund hit och dit.
Till slut gav de sig iväg och faktiskt i riktning mot Umeå. De syns som två jättesmå mörka prickar där uppe på himlen. Hej då ballongerna, ha en god tur!
Harnäs vvo
Harnäs viltvårdsområdes arbetsdag idag söndag. Här går en hel del gamla jakthistorier upp i rök. Grundlig städning är det.
I morgon måndag ska Roland och Bengt åka till Karlstad och välja ut en begagnad barack som ska stå här, en barack att kunna fika i och ha möten i under jakten. Rakt fram är slakthuset. Här finns krokar i golvet och telfer (heter så?) som älgkropparna kan dras upp i mot taket så att de hänger medan man flår och skär isär dem. Sedan hänger de i skenor i taket tror jag i avvaktan på styckning i slutet av älgjaktsveckan.
590 älgar ...
... fälldes förra jaktsäsongen, 2008, i Årjängs jaktvårdskrets = ungefär Årjängs kommun, inte 560 som jag uppgav tidigare. Det är min gubbe som börjar bli lite senil och minns fel.
Lördagens jaktbyte
Detta blev gubbens jaktbyte igår lördag, ett mycket snyggt älghorn och jättefina kantareller. Ingen hare. Kantarellerna fick broder och svägerska med sig. Jag tror inte att det finns så mycket av den varan i Åsbro som det finns här. Hornet är ett horn som en stilig älgtjur (sån som älgkorna gillar och som vi har för få av!) har tappat förra hösten. De tappar hornen inför vintern varje år och får nya på våren.
Det andra hornet hittade Bosse nu idag söndag. Man kan köpa ett fuskpannben och göra en fusktrofé om man vill. Det kan man vilja och sätta upp i en av uthyrningsstugorna. Som ren dekoration.
Idag söndag förmiddag ska gubben gå ut och röja älgpass inför höstens älgjakt, det är arbetsdag på jaktvårdsområdet. Och jag ska pyssla här hemma med Jazz i lugn och ro.
Klockan 2 ska vi till travet för prisutdelning i första loppet. Vi passar nog på och äter en matbit i restaurangen också.
Sen ska vi ut till Harnäs, till D och G för att testa om vårt mobila bredband funkar där. I så fall ska han skaffa ett sånt. Vi kommer dock att stå för abonnemanget eftersom han saknar svenskt personnummer. Märkliga regler!
Bilden ovan har jag fått till min dator från Rolands nyinköpta Cybershot eller vad den heter, Ericsson i alla fall. Det funkar jättebra om han låter bli att förminska bilderna som han gjort förut innan han skickat dem. Då landar de alldeles för små och blir grýniga. Den här kom oförminskad på 2 m-pixlar ungefär och så kan jag välja vad jag publicerar i. Jag köper nog en sån telefon i alla fall. Efter mycket velande hit och dit. Min gamla funkar inte alls med sms, mms och kamera längre.
Levande rådjur dödas av likmask!
Usch, så äckligt Och så hemskt för de stackars djuren! Man har i Skåne hittat sex rådjur som levande invaderats av likmask (= spyflugelarver!). Spyflugona lägger ägg vid hornen och när larverna kläcks äter de sig ända in till skallbenet. Nu vill man ha in fler tips på såna här till Statens veterinärmedicinska anstalt. Normalt så ska likmask bara gå på döda kroppar, inte levande. Fast det finns i artikeln exempel på att även levande människor råkat illa ut, exempelvis åldringar som haft liggsår och legat länge med dem. Även får i Australien finns som exempel på att levande varelser dödas av likmask.
Broder och svägerska kom och gick...
... efter en snabbfika. De hade övernattat i husbil på Bomstadcampingen i Karlstad och skulle hem idag för att i morgon hjälpa en granne att lyfta upp takpannor. De stannade bara en stund och åkte vidare till modren nu. Det betyder att vi plötsligt fick en alldeles egen lördag kväll på egen hand eftersom vi tackat nej till förfrågningar om samkväm med hänvisning till broderbesöket. Festlig känsla att ha en lördagkväll alldeles obokad och tom! Vi ska grilla för oss själva istället och nu tar gubben upp båtar. Vädret är fantastiskt vackert med strålande sol.
Roland och Bosse hade jakt på hare i morse men sköt inget, som vanligt.
I eftermiddags hade vi besök av Eskil S från Råtorp / Skillingmark. Han hade jagat med Lars-Göran i på Perssonmark och tittade in på hemvägen. Hans besök är alltid gemytliga, roligt att han är igång igen, kör bil och kan ha det bra.
Sen ska jag skriva om ballonguppsläpp, bruna björkar, Hallsbergs snygga blomsteruppsättningar, Moderna museets utställning med Dali och Waldemarsuddes fantastiska Carl Wilhelmsonutställning. Och något om ljudboken Inte om det gäller Din dotter av Jan Guillou (stavning?).
Roland och Bosse hade jakt på hare i morse men sköt inget, som vanligt.
I eftermiddags hade vi besök av Eskil S från Råtorp / Skillingmark. Han hade jagat med Lars-Göran i på Perssonmark och tittade in på hemvägen. Hans besök är alltid gemytliga, roligt att han är igång igen, kör bil och kan ha det bra.
Sen ska jag skriva om ballonguppsläpp, bruna björkar, Hallsbergs snygga blomsteruppsättningar, Moderna museets utställning med Dali och Waldemarsuddes fantastiska Carl Wilhelmsonutställning. Och något om ljudboken Inte om det gäller Din dotter av Jan Guillou (stavning?).
Idag lördag ...
... kanske min bror kommer farande med husbilen? För att i så fall fira modren som fyllde år förra helgen. Den som lever får se!
Gubben är i alla fall ute och jagar med Bosse i Leverhögen.
Här sitter de och kollar på pejlen var hunden är, eldar, äter och pratar antar jag. 
Uppdaterat klockan 11.30. Haren är på benen! Gubbarna intar sina pass.
Jazz -senaste nytt!
I måndags var Jazz på återbesök hos veterinären i Karlstad. Stygnen som syns på bilden, togs bort. Han fick nytt gips, skena som böjer foten bakåt så att senan ska avlastas under läkningen antar jag. Sedan ska han tillbaka och få en ny skena som ska räta ut foten framåt igen.
Synd bara att han inte fick gipsskena direkt. Då hade förmodligen den sena som brast, hållit. Han fick ju bara bandage först efter operationen. Men än så länge verkar en av de två avskuran senorna hålla.
Synd bara att han inte fick gipsskena direkt. Då hade förmodligen den sena som brast, hållit. Han fick ju bara bandage först efter operationen. Men än så länge verkar en av de två avskuran senorna hålla.
Älgars sexbekymmer...
... håller på att försvaga hela älgstammen.
Gubben har varit på älgmöte i kväll. Det betyder inte att han har träffat en massa älgar utan en massa älgjägare. Och så här ligger det till för att uttrycka det hela enkelt (och säkert ovärdigt skogens konung).
Älgjägarna har gjort fel. De har skjutit för många stora snygga tjurar med mycket horn. Nu är de här tjurarna uppskattade, inte bara av jägare, utan också av älgkor. Och mycket mer än man tidigare anat. Älgkor är kräsna och tänder alltså inte på de små pinniga tjurar som blir kvar i skogen. Det betyder att de brunstar inte ordentligt vid åsynen av det som på jägarslang kallas "cykelstyren" och blir inte dräktiga.
Eller ja, de går i alla fall och suktar in i det längsta på säsongen och hoppas på att det ska dyka upp en riktigt stor snygging med en tjusig hornkrona. De kalvar som föds, när älgkorna till slut ger upp, eller hur de nu resonerar, föds för sent på säsongen. De går in i sin första vinter alldeles för små och hela älgstammen blir för vek, eller hur man ska uttrycka det.
Ungefär så där ligger det till. Rätta mig om jag fått nåt om bakfoten!
Nu har i alla fall i stort sett alla jaktlag i Årjängs kommun ställt sig bakom en plan för förbättra älgstammen och man vet att det fungerar på bara några år:
- Fäll endast en kapital tjur per 1000 ha. (Mer än 5 taggar med sidan mot skytten)
- Skjut små tjurar och små hondjur, 50 % av varje.
- Stora hondjur sparas.
- Tjurar från 3 taggar och uppåt på sida som vänder mot skytten, ska sparas.
- Hälften av de fällda djuren bör vara kalv
- Ordinarie licens, även kalvar ska vara fylld för att få del av kretslicensen.
- Använd rutinerade eftersöksekipage vid behov.
- Sträva efter 50 % kalvavskjutning
(Den här bilden tog jag för ett par år sedan)
Fakta:
Det finns;
så där en kvarts miljon älgjägare i Sverige och
200.000 älgar i vinterstam = före kalvning (fast ingen älg på Gotland)
I Årjäng finns ungefär 2000 älgar, dvs var femte invånare är en älg
och förra året sköts 560. Det blir ungefär lika många i år enligt beräkningar och licenstilldelning.
Jägare får alltså inte gå ut och skjuta älg lite som man tycker utan man får en licenstilldelning per 1000 hektar mark från Länsstyrelsen och den baseras på inventeringar.
Älgjakten är stor här i Årjäng och skolornas höstlov förläggs till älgjaktsveckan i oktober eftersom många är engagerade i jakten, både av lärare och äldre elever.
Gubben har varit på älgmöte i kväll. Det betyder inte att han har träffat en massa älgar utan en massa älgjägare. Och så här ligger det till för att uttrycka det hela enkelt (och säkert ovärdigt skogens konung).
Älgjägarna har gjort fel. De har skjutit för många stora snygga tjurar med mycket horn. Nu är de här tjurarna uppskattade, inte bara av jägare, utan också av älgkor. Och mycket mer än man tidigare anat. Älgkor är kräsna och tänder alltså inte på de små pinniga tjurar som blir kvar i skogen. Det betyder att de brunstar inte ordentligt vid åsynen av det som på jägarslang kallas "cykelstyren" och blir inte dräktiga.
Eller ja, de går i alla fall och suktar in i det längsta på säsongen och hoppas på att det ska dyka upp en riktigt stor snygging med en tjusig hornkrona. De kalvar som föds, när älgkorna till slut ger upp, eller hur de nu resonerar, föds för sent på säsongen. De går in i sin första vinter alldeles för små och hela älgstammen blir för vek, eller hur man ska uttrycka det.
Ungefär så där ligger det till. Rätta mig om jag fått nåt om bakfoten!
Nu har i alla fall i stort sett alla jaktlag i Årjängs kommun ställt sig bakom en plan för förbättra älgstammen och man vet att det fungerar på bara några år:
- Fäll endast en kapital tjur per 1000 ha. (Mer än 5 taggar med sidan mot skytten)
- Skjut små tjurar och små hondjur, 50 % av varje.
- Stora hondjur sparas.
- Tjurar från 3 taggar och uppåt på sida som vänder mot skytten, ska sparas.
- Hälften av de fällda djuren bör vara kalv
- Ordinarie licens, även kalvar ska vara fylld för att få del av kretslicensen.
- Använd rutinerade eftersöksekipage vid behov.
- Sträva efter 50 % kalvavskjutning
(Den här bilden tog jag för ett par år sedan)
Fakta:
Det finns;
så där en kvarts miljon älgjägare i Sverige och
200.000 älgar i vinterstam = före kalvning (fast ingen älg på Gotland)
I Årjäng finns ungefär 2000 älgar, dvs var femte invånare är en älg
och förra året sköts 560. Det blir ungefär lika många i år enligt beräkningar och licenstilldelning.
Jägare får alltså inte gå ut och skjuta älg lite som man tycker utan man får en licenstilldelning per 1000 hektar mark från Länsstyrelsen och den baseras på inventeringar.
Älgjakten är stor här i Årjäng och skolornas höstlov förläggs till älgjaktsveckan i oktober eftersom många är engagerade i jakten, både av lärare och äldre elever.
Sociala medier o internet...
...en tillgång för demokratin? Det funderas över i en artikel här.
Om man ser det hela ur forskarens synvinkel och kollar hur det hittills har fungerat så verkar det mest handla om att de sociala medierna är användbara för att sprida information som efterfrågas av vanligt folk (till salusidor typ Blocket, eller upplysningssidor i medicinska frågor). De kan också användas för att bedriva kampanjer i enstaka frågor som upplevs behjärtansvärda av många (klimat, miljö, FRA, Stockholmstrafiken osv). Man kan skapa grupper av människor som hittar varandra på nätet för information eller bara umgänge (Facebook).
Information som inte efterfrågas kan ligga på nätet men blir inte läst och kampanjfrågor som inte upplevs behjärtansvärda av många blir inte heller uppmärksammade. Den som vill ut med information som ingen frågar efter måste istället göra som man gör i pappersmedia; köpa sig en reklamplats på en internetsida som ändå besöks av många, typ en bra vädersajt ( yr.no) eller en skvallersida (typ Blondinbella), eller en portal.
Det verkar ännu så länge inte vara så att den del av demokratin som handlar om formellt inflytande över beslutsprocesser har kommit igång på nätet. Det är ännu så länge ett outforskat och obeprövat område. Jag blir lite osäker på om det beror på att människor inte vill ha inflytande i riktiga beslutsprocesser med politiska paket innehållande både utgift- och inkomstlösningar eller om de som beslutar inte vill släppa in inflytandet.
Eller också är det inte möjligt när vi nu lever i en representativ demokrati, dvs vi har genom val sagt vilka som ska bestämma i samhällsfrågor. Och alla röstningskampanjer på nätet blir ju snedvridna pga att åldersfördelningen och inkomstfördelningen är skev på nätet; fler yngre och välbeställda och storstadsboende och välutbildade.
Hittills har det mest varit så att nätet har fungerat som forum för diskussion i enstaka politiska frågor, frågor som upplevs angelägna av medborgarna. Det kan självklart också fungera som ren upplysnings- och samordningscentral för egna medlemmar men utan interaktiv funktion.
Sen är det ju ett återkommande problem att seriösa diskussionsfora på nätet ofta blir attackerade och bombarderade av tramsiga och / eller hotfulla inlägg från anonyma människor. Att sköta ett interaktivt nätforum blir därmed ett rätt gediget jobbprojekt när det gäller att gallra ut vad man vill ska synas på den egna sidan. För den som äger en sida blir också juridiskt och moraliskt ansvarig både för det som formellt publiceras på sidan och för kommentarer från läsare. Detta skiljer ju en nätsida från en vanlig tidningssida. När en tidning väl är distribuerad så är den inte längre arbetskrävande för utgivaren, men en nätsida lever hela tiden, måste vårdas och pysslas om.
Tja, om man inte tänker på något annat så kan man ju tänka på det här! Demokrati är ju en intressant möjlighet men också ett intressant dilemma, både på nätet och irl.
Om man ser det hela ur forskarens synvinkel och kollar hur det hittills har fungerat så verkar det mest handla om att de sociala medierna är användbara för att sprida information som efterfrågas av vanligt folk (till salusidor typ Blocket, eller upplysningssidor i medicinska frågor). De kan också användas för att bedriva kampanjer i enstaka frågor som upplevs behjärtansvärda av många (klimat, miljö, FRA, Stockholmstrafiken osv). Man kan skapa grupper av människor som hittar varandra på nätet för information eller bara umgänge (Facebook).
Information som inte efterfrågas kan ligga på nätet men blir inte läst och kampanjfrågor som inte upplevs behjärtansvärda av många blir inte heller uppmärksammade. Den som vill ut med information som ingen frågar efter måste istället göra som man gör i pappersmedia; köpa sig en reklamplats på en internetsida som ändå besöks av många, typ en bra vädersajt ( yr.no) eller en skvallersida (typ Blondinbella), eller en portal.
Det verkar ännu så länge inte vara så att den del av demokratin som handlar om formellt inflytande över beslutsprocesser har kommit igång på nätet. Det är ännu så länge ett outforskat och obeprövat område. Jag blir lite osäker på om det beror på att människor inte vill ha inflytande i riktiga beslutsprocesser med politiska paket innehållande både utgift- och inkomstlösningar eller om de som beslutar inte vill släppa in inflytandet.
Eller också är det inte möjligt när vi nu lever i en representativ demokrati, dvs vi har genom val sagt vilka som ska bestämma i samhällsfrågor. Och alla röstningskampanjer på nätet blir ju snedvridna pga att åldersfördelningen och inkomstfördelningen är skev på nätet; fler yngre och välbeställda och storstadsboende och välutbildade.
Hittills har det mest varit så att nätet har fungerat som forum för diskussion i enstaka politiska frågor, frågor som upplevs angelägna av medborgarna. Det kan självklart också fungera som ren upplysnings- och samordningscentral för egna medlemmar men utan interaktiv funktion.
Sen är det ju ett återkommande problem att seriösa diskussionsfora på nätet ofta blir attackerade och bombarderade av tramsiga och / eller hotfulla inlägg från anonyma människor. Att sköta ett interaktivt nätforum blir därmed ett rätt gediget jobbprojekt när det gäller att gallra ut vad man vill ska synas på den egna sidan. För den som äger en sida blir också juridiskt och moraliskt ansvarig både för det som formellt publiceras på sidan och för kommentarer från läsare. Detta skiljer ju en nätsida från en vanlig tidningssida. När en tidning väl är distribuerad så är den inte längre arbetskrävande för utgivaren, men en nätsida lever hela tiden, måste vårdas och pysslas om.
Tja, om man inte tänker på något annat så kan man ju tänka på det här! Demokrati är ju en intressant möjlighet men också ett intressant dilemma, både på nätet och irl.
Anna Anka - till slut!
Jag har försökt att inte skriva om Anna Anka. Alla andra gör ju det. Men nu kan jag inte låta bli.
Jag såg inte programmet men har läst hennes uttalanden överallt i olika media. Visst känns de nattståndna med svenska mått mätt, men det är kanske inte just vad hon säger som fascinerar mig mest, utan vad det står för att hon faktiskt gör det och utan att skämmas (vilket varje rätt-tänkande svensk skulle göra).
Jag tror att det hon säger berättar något om USA. Det berättar för oss att de här åsikterna är helt ok att ha därborta, förmodligen delar hon dem med många andra i sitt umgänge. Och man vädrar dem precis så öppet och ogenerat som Anna Anka gör. Det säger oss också att USA är ett mycket mer mångfacetterat land än Sverige. Här hos oss ryms bara en åsikt åt gången i något slags mainstream brukar man säga. I USA existerar så otroligt många olika parallellt och ingen tycker att det är konstigt.
Missförstå mig inte nu bara, jag tycker inte som Anna Anka, jag delar absolut inte hennes värderingar. Men jag kan vara lite avundsjuk på att det är så högt i tak i en del andra länder. Debatterna har ett bredare spektra och politiken måste ju vara mycket intressantare när olika åsikter möts hela tiden och inte alla inrättar sig ängsligt i den trånga mittfåran.
Jag såg inte programmet men har läst hennes uttalanden överallt i olika media. Visst känns de nattståndna med svenska mått mätt, men det är kanske inte just vad hon säger som fascinerar mig mest, utan vad det står för att hon faktiskt gör det och utan att skämmas (vilket varje rätt-tänkande svensk skulle göra).
Jag tror att det hon säger berättar något om USA. Det berättar för oss att de här åsikterna är helt ok att ha därborta, förmodligen delar hon dem med många andra i sitt umgänge. Och man vädrar dem precis så öppet och ogenerat som Anna Anka gör. Det säger oss också att USA är ett mycket mer mångfacetterat land än Sverige. Här hos oss ryms bara en åsikt åt gången i något slags mainstream brukar man säga. I USA existerar så otroligt många olika parallellt och ingen tycker att det är konstigt.
Missförstå mig inte nu bara, jag tycker inte som Anna Anka, jag delar absolut inte hennes värderingar. Men jag kan vara lite avundsjuk på att det är så högt i tak i en del andra länder. Debatterna har ett bredare spektra och politiken måste ju vara mycket intressantare när olika åsikter möts hela tiden och inte alla inrättar sig ängsligt i den trånga mittfåran.
Svininfluensainformation...
... fick vi på skolans föräldramöte idag tisdag. Vår snälla syster Maria berättade att skolan kommer att erbjuda barnen vaccination mot svininfluensa, H1 N1. Föräldrar till de små barnen i grundskolan får komma med vid vaccinationstillfället och de kommer också att erbjudas vaccination samtidigt. Man kommer att hålla till i en av idrottshallarna och kalla in pensionerade sköterskor som kan hjälpa till så man slipper köer. Det blir i Årjäng och Töcksfors, medan övriga skolor i kommunen får komma dit.
Vaccinationen är ett erbjudande som man kan ta om man vill, ingen tvingas förstås. Men syster poängterade också det som jag tänkt på den sista tiden; att genom att vaccinera sig så skyddar man dem som inte kan vaccineras, exempelvis små barn, vissa allergiker osv. Jag antar att vi som personal på skolan också erbjuds vaccination samtidigt, men det sas inte. Biverkningarna är främst lokal rodnad och ömhet där sprutan getts. Den kommer att ges högt upp på armen. Och vaccinet är lika väl testat som influensavaccin normalt brukar vara.
Men först ska riskgrupperna vaccineras så det dröjer några veckor till.
Vaccinationen är ett erbjudande som man kan ta om man vill, ingen tvingas förstås. Men syster poängterade också det som jag tänkt på den sista tiden; att genom att vaccinera sig så skyddar man dem som inte kan vaccineras, exempelvis små barn, vissa allergiker osv. Jag antar att vi som personal på skolan också erbjuds vaccination samtidigt, men det sas inte. Biverkningarna är främst lokal rodnad och ömhet där sprutan getts. Den kommer att ges högt upp på armen. Och vaccinet är lika väl testat som influensavaccin normalt brukar vara.
Men först ska riskgrupperna vaccineras så det dröjer några veckor till.
"My hometown" - Lotta Hammar!
My hometown är namnet på Lotta Hammars fina fotoutställning i Årjäng. Den är inrymd bredvid biblioteket i f.d. systembolagslokalen.
Lotta har jobbat med reklamfotografi på olika sätt. Nu har hon gjort en fotoutställning från sin uppväxtort Årjäng. Alla bilderna är porträtt som på något sätt kan sägas anknyta till Bruce Springsteen, människor som klarar sig bra men som inte har fått allt serverat. Hon skriver också väldigt fint om hur och varför hon ville göra den.
Här finns polisen Johan, egenföretagaren Kerstin, Nischen med raggarbilen och många andra.
Vi fick också chansen att träffa Lottas lilla bebis, bara några veckor gammal.
www.myhometownproject.se
Så här fint skriver Lotta om sitt projekt:
"I was eight years old and running with a dime in my hand
Into the bus stop to pick up a paper for my old man
I'd sit on his lap in that big old Buick and steer as we drove through town
He'd tousle my hair and say son take a good look around this is your hometown
Bruce Springsteen, My Hometown
Sedan några år tillbaka har jag blivit Springsteen-frälst. Det jag tidigare avfärdat som golvstampande gubbrock har nu kommit att bli vad jag helst har i lurarna, oavsett situation. Man skulle kunna säga att jag har en långvarig förälskelse till Bruce. Varför? Det är svårt att förklara. Det klickade helt enkelt. Jag föll för det storslagna, ogenerade öset i Born To Run, det utsökt lågmälda i Racing in the Street, den sorgsna men hoppfulla tonen i Bobby Jean, men framförallt det rena, enkla i texterna. Bruce Springsteen är från början (och är fortfarande) en helt vanlig snubbe från vischan som sätter värde på hederlighet och bonnvett. Att sätta sig i bilen och köra, utan någon speciell plan. Ta med sig en god vän och dricka bakluckevarm öl i solnedgången. Det behöver inte vara mer än så. Många av låtarna handlar just om det där, att se det stora i det lilla. Men framförallt handlar de om längtan och drömmar. Människorna i Springsteens texter är, i likhet med honom själv, vanliga landsortsbor som var och en har en egen historia. Det är Wild Billy, Hazy Davy, Joe Roberts, Johnny 99, Jersey Girl och Wendy för att nämna några. Personer som tampas med jobb, relationer, hjärtesorg och hopp om bättre tider men som också mår gott, lever livet med nervevad ruta på oändliga vägar.
De här människorna finns på riktigt och jag har valt att i mitt fotoprojekt föreviga en samling av dessa karaktärer.
Jag är uppväxt i Årjäng, en liten håla nedsänkt i en grantät dal i Värmland med 5000 invånare i centrum, 10 000 i hela kommunen. Där finns Storgatan och en rondell där raggarbilarna puttrar runt om helgerna. Man jobbar på sågverket eller den stora elektronikfabriken. Det öppnas affärer med kort bäst-före-datum. Det var inte längesedan bokhandeln slog igen. Ett stort shoppingcenter har byggts nära norska gränsen några mil bort och det är dit folk åker för att handla numera istället för i Årjäng. Här bor Thomas, som jag jobbat med på Konsum. Han har mustasch, är runt femtio och har jobbat på Konsum så länge jag kan minnas. När jag träffade honom senast hade han avancerat från frukt & grönt till charken. Han har två barn och bor utanför samhället vid en sjö. Här bor också Johan, den lokale polisen, Viktoria som jobbar på fabrik, skild med tre barn och bröderna Bragge, den ene har en bilverkstad och den andre jobbar som stenläggare. Kerstin fick barn tidigt och har startat egen städfirma. Ulf har varit bonde och ägnar nu sin fritid åt att åka runt på countryfestivaler i sin specialinredda van. Jimmy, 26 och Bittan, 20 år har byggt sig ett timmerhus ute i skogen där de bor med lilla Tindra, 1 år. De gifte sig nyligen och snart kommer ett nytt litet barn. Jimmy kör lastbil. Niklas ”Nischen” Andersson är känd för sitt långa hårsvall och kan ses på vägarna bakom ratten på sin feta amerikanare. Hans elvaårige son Tommy har långt hår som sin far och äkta sporrar på stövlarna.
Dessa är några av de människor jag har valt att avbilda i mitt fotoprojekt. De har alla gemensamt att de skulle kunna ha figurerat i Springsteens texter. De har valt att stanna kvar när andra drog från småstadens tristess. De arbetar, tar hand om sina familjer, eller hänger med sina vänner, oroar sig för framtiden, låter framtiden vara, går på MC-klubben Hillbillies sommarfester och ser fram emot marknaden i september. Dessa människor är helt vanliga småstadsbor som vilka som helst. Men jag har valt ut varje karaktär som unik för mitt projekt. De har ett livsöde som helt enkelt är Springsteenskt. Man skulle kunna säga att mitt fotoprojekt är en hyllning till arbetarklassen och alla människor som inte haft förspänt för sig, som inte har sett till några räkmackor att halka in på och som klarat livet ändå. Framförallt är det en hyllning till de medverkande och till Bruce Springsteen själv. Om man ska vara helt ärlig är det även en kärleksförklaring till Värmland och mina uppväxtår i Årjäng.
Bilen har spelat stor roll i Springsteens texter och symboliserar ofta frihet, att ha möjlighet att ta sig någonstans(och nästan en förutsättning för att kunna leva i ett mindre samhälle på landet). Jag har därför haft ambitionen att fotografera varje karaktär tillsammans med sin bil/motorcykel/arbetsfordon. Utöver det har jag försökt att arrangera så lite som möjligt. Då jag tidigare arbetat som reklamfotograf har det varit en befrielse att inte behöva ge order. De har fått ställa sig vid sitt fordon och inte göra så mycket mer. Jag ville ha det rent och enkelt. Arbetet med fotograferingarna har pågått sedan juli 2008."
En man med passion för täta kalsongbyten...
... önskar sig varje kvinna. Och han finns här. Han är till och med beredd att begå brott för att kunna byta kallingar ofta! För det var väl såna underkläder det handlade om?
Läs Börjes konstbloggs recension av Jessica Kempes DN-recension!
Den finns här! Den är himla bra och roligt skriven! Klokt om den moderna obegripliga hafs- och slafskonsten!
En dotter - en mamma - en generation!
Jag tycker om den här bilden, tagen i sent eftermiddagsljus på Claras torg i Årjäng marknadslördagen 2009.
Det beror förstås på att det är min dotter och jag har alltid gillat att göra bilder på mina barn. Det finns drösvis på hela deras uppväxt.
Det är också bilden av ansvarsfull mamma som har koll på de båda sönerna i rutschkanan så att inget ont ska hända dem.
Samtidigt är det måhända en bild av en generation olik min egen; en generation som i alla sina roller är präglad av en lagom avslappnad inställning till livet och i ständig kontakt med vänner; den bärbara latten och mobilen i högsta hugg.
MAGISK KVÄLL I HARNÄS!
Det blev en magisk kväll i Harnäs i går marknadslördagskväll! Vackert sommarväder och vi kunde sitta ute nere vid sjön på stenen. Det är otroligt stämningsfullt. Vi hade med äppelkaka och kaffe.
Barnbarnen lekte först med vattnet nere vid sandstranden och sedan med luffarkaminens eld. Det var sååå spännande. Den fungerade lite som fackla i mörkret tillsammans med elden vid grillplatsen.
Barnbarnen lekte först med vattnet nere vid sandstranden och sedan med luffarkaminens eld. Det var sååå spännande. Den fungerade lite som fackla i mörkret tillsammans med elden vid grillplatsen.
Statistiken på blogg.se...
... blir jag inte vän med fast den nu har hållit på ett tag i den här formen. I min föreställningsvärld har man grafiska framställningar för att snabbt kunna skaffa sig en överblick över ett siffermateriel som hänger ihop på något sätt.
Men det funkar ju inte här. De underligt avkapade diagrammen gör ju att löjligt små förändringar ser jättestora ut fram på dagen och kvällen. Men på morgonen, innan så många har hunnit läsa, så blir det ett helt annat diagram.
Hur som helst så kan man alltså inte längre få en snabb överblick med hjälp av diagrammet utan man måste läsa varje siffra istället och då blir det rätt meningslöst att ha en grafisk framställning. Man kan nöja sig med siffror bara istället.
Men det funkar ju inte här. De underligt avkapade diagrammen gör ju att löjligt små förändringar ser jättestora ut fram på dagen och kvällen. Men på morgonen, innan så många har hunnit läsa, så blir det ett helt annat diagram.
Hur som helst så kan man alltså inte längre få en snabb överblick med hjälp av diagrammet utan man måste läsa varje siffra istället och då blir det rätt meningslöst att ha en grafisk framställning. Man kan nöja sig med siffror bara istället.
Årjängs marknad 2009
I går lördag var vi på Årjängs marknad tillsammans med dotter, de två barnbarnen och några tiotusentals andra.
Bloggar kommer och går...
...men min består! Ja, eller hur man ska uttrycka det!
De försvinner från bloggen, den ena efter den andra av mina favvobloggar; Elisabeth, S, Rut, En liten tant, Gubben vid Rämen, Blackout, Pyrobritt, Helena E och några till. Ibland så vet jag varför, men oftast inte. De slutar blogga aktivt i alla fall. Och jag saknar dem förstås.
Ibland känns det som om jag är den enda som består, den enda som finns kvar; hon den där gamla dinosaurien, stenålderskärringen. Hon som aldrig ger sig, bara håller på, håller på och håller på.
Jag är hela tiden beredd på att sluta, så fort lusten tryter. Bloggandet kommer aldrig att bli en plikt för mig, då slutar jag, tvärt. Men lusten tar inte slut. Jag gillar fortfarande detta forum, tycker om att pränta ner tankar och upplevelser ännu efter 4 års bloggande. Obegripligt många läsare är det, fler och fler. Jag vet inte varifrån de kommer alla och hur de hittar hit. Roligt är det också att läsa ett urval av bloggar, att följa några människors livsöden och tankar en bit på väg, som ett utsnitt ur en följetong.
Detta är en spännande värld.
Nästa inlägg blir nog från Årjängs marknad och besöket där med dotter och barnbarn!
Och så Lotta Hammars fina fotoutställning i Årjäng.
Ja, sen bilderna från gårdagskvällens äting i Harnäs nere vid sjön.
De försvinner från bloggen, den ena efter den andra av mina favvobloggar; Elisabeth, S, Rut, En liten tant, Gubben vid Rämen, Blackout, Pyrobritt, Helena E och några till. Ibland så vet jag varför, men oftast inte. De slutar blogga aktivt i alla fall. Och jag saknar dem förstås.
Ibland känns det som om jag är den enda som består, den enda som finns kvar; hon den där gamla dinosaurien, stenålderskärringen. Hon som aldrig ger sig, bara håller på, håller på och håller på.
Jag är hela tiden beredd på att sluta, så fort lusten tryter. Bloggandet kommer aldrig att bli en plikt för mig, då slutar jag, tvärt. Men lusten tar inte slut. Jag gillar fortfarande detta forum, tycker om att pränta ner tankar och upplevelser ännu efter 4 års bloggande. Obegripligt många läsare är det, fler och fler. Jag vet inte varifrån de kommer alla och hur de hittar hit. Roligt är det också att läsa ett urval av bloggar, att följa några människors livsöden och tankar en bit på väg, som ett utsnitt ur en följetong.
Detta är en spännande värld.
Nästa inlägg blir nog från Årjängs marknad och besöket där med dotter och barnbarn!
Och så Lotta Hammars fina fotoutställning i Årjäng.
Ja, sen bilderna från gårdagskvällens äting i Harnäs nere vid sjön.
Surfa och blogga i sängen
Det är himla bekvämt att ha en laptop med sig i sängen för att kunna surfa, blogga och läsa mail. Egentligen inte konstigare än att läsa tidning eller bok i sängen. Nu är vi 16 % i Värmland som gör det.
Fast hon på bilden har det rasande obekvämt. Det är mycket behagligare att skaffa en upphissbar säng, halvsitta i den och ha datorn i knät. Fattar inte att inte datortillverkarna och sängtillverkarna och nattygsbordstillverkarna hänger på trenden och anpassar sina produkter till detta nya behov; sängsurfandet.
Jag har nu ställt IKEAs Hemnesbyrå (ofta skötbordsunderrede i småbarnsfamiljer!) bredvid sängen och där får datorn plats i mellanrummet. Själva skåpet går inte att använda då men det gör inget.
Detta är alltså inte jag ;-)) . Jag är inte vänsterhänt, sover inte sminkad, med uppsatt hår och med armring! Ville bara illustrera inlägget med en passande bild! Det är antagligen så här man tror att surfandet i sängen går till om man inte gör det själv. Detta är en typiskt manlig bild.
Fast hon på bilden har det rasande obekvämt. Det är mycket behagligare att skaffa en upphissbar säng, halvsitta i den och ha datorn i knät. Fattar inte att inte datortillverkarna och sängtillverkarna och nattygsbordstillverkarna hänger på trenden och anpassar sina produkter till detta nya behov; sängsurfandet.
Jag har nu ställt IKEAs Hemnesbyrå (ofta skötbordsunderrede i småbarnsfamiljer!) bredvid sängen och där får datorn plats i mellanrummet. Själva skåpet går inte att använda då men det gör inget.
Detta är alltså inte jag ;-)) . Jag är inte vänsterhänt, sover inte sminkad, med uppsatt hår och med armring! Ville bara illustrera inlägget med en passande bild! Det är antagligen så här man tror att surfandet i sängen går till om man inte gör det själv. Detta är en typiskt manlig bild.
Valparna som leker...
är gjorda i danskt porslin och fina. De passar bra på senaste Klässbolsduken. De är också gåva från japanska besökarna.
Årjängs marknad...
... har vi varit på idag med dotter och barnbarn. Bilder lägger jag ut i morgon eller i kväll sent. Vi tänkte ta båten ut men det blir nog bil istället. Det är så kallt på sjön så fort solen går ner. Och mörkt blir det snabbt.
Klänningar gjorda av enbart kondomer!
Klänningar gjorda av enbart kondomer kan man se här och här. Adriana Bertini har gjort dem. Om de är tillverkade för att verkligen användas förtäljer inte historien. Men effektiva för att väcka uppseende är de förstås och de lär skänka berömmelse åt sin skapare om inte annat. Det var måhända också avsikten.
Lars Lerin - hedersdoktor...
... vid Karlstads universitet för sitt konstnärskap och författarskap. Här är länk till evenemanget. Bra idé att ge honom den utmärkelsen, han förtjänar den verkligen. Vi som bor i Värmland glädjer oss över att Lars Lerin, i och med den välbesökta utställningen på Valdemarsudde, nu har fått erkännande i hela Sverige. Tidigare var han nog mest känd hos konstpubliken här i Värmland.
Lars har just gett ut en bok om mötet med Monica Zetterlund.
Lars Lerin.
Bild Lisa Olaisson
Lars har just gett ut en bok om mötet med Monica Zetterlund.
Lars Lerin.
Bild Lisa Olaisson
Vidrigt jaktbrott - rådjursjakt från bil...
...där de skyldiga ges straffbonus för att det är några år sedan brottet begicks. Och orsaken till att det är år mellan brott och dom är att de skyldiga vägrat infinna sig i Sverige för att närvara vid rättegång tidigare så det hela har uppskjutits gång på gång. Det handlar om danska medborgare. Brottet skedde i andra änden av Årjängs kommun och anmäldes direkt av svenska jägare som reagerade mot jaktbrottet att jaga rådjur med hjälp av motorfordon.
Det kanske finns någon logik dold i detta, men jag har svårt att förstå varför ett brott ska anses lindrigare bara för att det skedde för några år sedan när dessutom tidsutdräkten beror på de skyldigas eget agerande; vägran att infinna sig för rättegång.
Det kanske finns någon logik dold i detta, men jag har svårt att förstå varför ett brott ska anses lindrigare bara för att det skedde för några år sedan när dessutom tidsutdräkten beror på de skyldigas eget agerande; vägran att infinna sig för rättegång.
Östra Silen igår kväll!
De här bilderna skickade gubben mig från båten igår kväll. Han var ut till Sandnäs för att leta upp våra fiskegäster. Vi bjöd dem på kolbullar vid hemkomsten till bryggan. Och vi satt ute tills det blev helt kolsvart med en stjärnbeströdd himmel. Mycket vackert! De påstod att man inte kan se så många stjärnor i Frankfurt, fast det låter konstigt. Trevlig kväll var det i alla fall.
De var väldigt nöjda med sin vecka här och hade haft bra fiske. De fiskar som goda "proffs", upp tidigt på morgonen i soluppgången för att fiska, hem igen mitt på dagen för lunch och vila, sedan fiske igen på eftermiddagen tills solen går ner.
Ta fram det som är bra...
... är nyckeln till framgång, inte bara ösa på med klagomål, fokusera på det negativa, det som är fel, det som ska ändras, petimeter-ältas! Jag läser om Birgitta Kimbers beröm-metod för barn just nu i en bra studiecirkel på skolan.
Visst är det så att vi alla, inte bara eleverna, fungerar bäst om vi hjälps åt att fokusera på det som är bra och förstärka det. Att verkligen få tid till att vaska fram vad vi gör som skapar framgång, vad vi gör som är bra´och helt osvenskt våga se det och berömma varandra för det. Det gör barn och föräldrar trygga i sina roller och även oss som lärare i våra roller. Vi talar om för varandra när vi uppfattar att vi är på rätt väg och vi är ense om vägen.
-Det här gjorde Du bra! Fortsätt gör så här!
Ok, sen gör vi alla en massa fel också, det ingår när man är människa och när man jobbar med människor. Men det kan man lägga åt sidan. Huvudsaken är ju att den positiva riktkursen blir stark och riktas åt rätt håll, att vi blir trygga i att hålla kvar framgångsfaktorerna. Då tonas det ner som eventuellt är felaktigt, utan att man behöver göra något väsen av det hela.
Det finns ju nu till och med forskning som säger att en stark framgångsfaktor för skolans elever är lärarens kompetens, men även föräldrars insats. Jag skulle gärna se att skolledningar i Sverige började tillämpa Birgitta Kimbers metod på sina anställda, på lärarpersonal och andra undersåtar för att lyfta dem till storverk. Undrar vem som blir först med att våga pröva det? Lyfta personalen genom att fokusera på det goda de gör?
Fast jag ska inte klaga för egen del, jag arbetar i en uppmuntrande miljö när det gäller kollegor, elever och föräldrar. Senast idag, sa en liten elev, en 8-åring, att jag och I var väldigt snälla och bra lärare :-) Och vi suger åt oss av goda ord förstås. Det är sånt som hänger kvar när man kommer hem från en dags arbete och det drar mungiporna uppåt resten av dagen!
Så har vi snälla och bra elever med stöttande föräldrar också. Vi har roligt till vardags i jobbet. Det finns mycket skratt och skoj hela dagarna. Det är nog världens bästa jobb när det fungerar så här bra. Jag vill inte byta bort min lilla ö av trivsel på den här stora skolan! Det är roligt att gå till jobbet varje vanlig skoldag, när vi får träffa elever och föräldrar.
Visst är det så att vi alla, inte bara eleverna, fungerar bäst om vi hjälps åt att fokusera på det som är bra och förstärka det. Att verkligen få tid till att vaska fram vad vi gör som skapar framgång, vad vi gör som är bra´och helt osvenskt våga se det och berömma varandra för det. Det gör barn och föräldrar trygga i sina roller och även oss som lärare i våra roller. Vi talar om för varandra när vi uppfattar att vi är på rätt väg och vi är ense om vägen.
-Det här gjorde Du bra! Fortsätt gör så här!
Ok, sen gör vi alla en massa fel också, det ingår när man är människa och när man jobbar med människor. Men det kan man lägga åt sidan. Huvudsaken är ju att den positiva riktkursen blir stark och riktas åt rätt håll, att vi blir trygga i att hålla kvar framgångsfaktorerna. Då tonas det ner som eventuellt är felaktigt, utan att man behöver göra något väsen av det hela.
Det finns ju nu till och med forskning som säger att en stark framgångsfaktor för skolans elever är lärarens kompetens, men även föräldrars insats. Jag skulle gärna se att skolledningar i Sverige började tillämpa Birgitta Kimbers metod på sina anställda, på lärarpersonal och andra undersåtar för att lyfta dem till storverk. Undrar vem som blir först med att våga pröva det? Lyfta personalen genom att fokusera på det goda de gör?
Fast jag ska inte klaga för egen del, jag arbetar i en uppmuntrande miljö när det gäller kollegor, elever och föräldrar. Senast idag, sa en liten elev, en 8-åring, att jag och I var väldigt snälla och bra lärare :-) Och vi suger åt oss av goda ord förstås. Det är sånt som hänger kvar när man kommer hem från en dags arbete och det drar mungiporna uppåt resten av dagen!
Så har vi snälla och bra elever med stöttande föräldrar också. Vi har roligt till vardags i jobbet. Det finns mycket skratt och skoj hela dagarna. Det är nog världens bästa jobb när det fungerar så här bra. Jag vill inte byta bort min lilla ö av trivsel på den här stora skolan! Det är roligt att gå till jobbet varje vanlig skoldag, när vi får träffa elever och föräldrar.
Långpromenad idag också...
blev det, idag är alltså torsdag. Vädret provocerar fram sånt just nu. Man måste gå. Det är rena sommarvädret, solsken och varmt. Åtminstone så länge solen är uppe. På nätterna är det frost och kvällen var klar och kall.
Myggorna har frusit bort, tack o lov!
Vi dristade oss till att steka kolbullar med tyska fiskegäster en stund nere vid deras brygga vid Brogärdet. Vi började kl 8 på kvällen och det blev snabbt absolut mörkt och rätt kallt. Men vi hade en brasa och trevligt var det. De kom från en liten ort 50 mil från Frankfurt, i Elsass, (Alsace?) gränsen mot Frankrike, nära Kloster Eberbach som är en fint vinodlardistrikt. Själva bodde de i Bergstrasse vinodlarområdet, ett litet område. Men gott vin.
Tänk en av de fyra männen sa att han såg att jag var lärare innan jag berättade det. Herregud så hemskt, syns det??? Eller mer hörs kanske! På babblet! Jag sa att lärare är inte ett yrke, det är en form av handikapp. Fast så ska man förstås inte säga! Men stämningen var rätt uppsluppen så just då passade det att skämta grovt. Här i skrift blir ju allting mycket allvarsammare, jag vet det. Man får passa sig.
Myggorna har frusit bort, tack o lov!
Vi dristade oss till att steka kolbullar med tyska fiskegäster en stund nere vid deras brygga vid Brogärdet. Vi började kl 8 på kvällen och det blev snabbt absolut mörkt och rätt kallt. Men vi hade en brasa och trevligt var det. De kom från en liten ort 50 mil från Frankfurt, i Elsass, (Alsace?) gränsen mot Frankrike, nära Kloster Eberbach som är en fint vinodlardistrikt. Själva bodde de i Bergstrasse vinodlarområdet, ett litet område. Men gott vin.
Tänk en av de fyra männen sa att han såg att jag var lärare innan jag berättade det. Herregud så hemskt, syns det??? Eller mer hörs kanske! På babblet! Jag sa att lärare är inte ett yrke, det är en form av handikapp. Fast så ska man förstås inte säga! Men stämningen var rätt uppsluppen så just då passade det att skämta grovt. Här i skrift blir ju allting mycket allvarsammare, jag vet det. Man får passa sig.
Birgitta Kimber...
... heter en pedagog som jag tror på. Hon har utvecklat en metod att jobba med lärares ledarskap. Och jag kan bara säga ÄNTLIGEN blir det tillåtet i skolan att prata om lärares ledarskap igen. Det har i det närmaste varit tabu under decennier, särskilt inom lärarutbildningarna. Hur vi lärare uppför oss och uppträder tillsammans med barnen, vad vi säger och framför allt hur vi säger det, är viktigt för hur elevgruppen fungerar. Nu är Kimber säkert inte allena saliggörande, men huvudsaken är att de här gamla lärarkunskaperna får liv igen. De har varit avsomnade och nedtystade under många år nu. Vi jobbar också med Kimber på vår skola, i studiecirkelform. Det är ett bra initiativ.
Friskvårdstimmespromenad...
...blev det i eftermiddag i strålande solsken och så där en 15 grader varmt minst. Det betyder mycket för mig att kunna göra den här timmen i mitten på veckan och kunna sluta så tidigt att jag hinner ut medan det är ljust. Jag har för mig att solljus är nyttigt.
Jag gick ner till sjön och passerade Gunnars hästar på vägen. De var också ute och gosade sig i solskenet. Skam till säganes vet jag inte vad fölungen och stoet heter. Kanske heter mamman Lillbraga.
Arrendatorernas ungdjur går på andra sidan vägen och där borta syns en av våra fiskestugor.
Oskar var med förstås och han gillar att bada vid sjösättningsrampen. Han svalkar sig och dricker vatten.
Ångbåtsbryggan ligger här. Den restaurerades för några år sedan men är nu på väg att falla ihop. Virket som håller stenkistorna är murket och en av dem har rämnat helt. Vattenståndet i Östra Silen är det högsta någon kan minnas.
Vid badplatsen är rönnbären så här vackra. Jag kan aldrig minnas om det betyder mycket snö eller en kall vinter.
På tillbakavägen passerade vi en nypåkörd snok. Den låg alltså inte där när vi gick ner till sjön. Den är inte särskilt stor bara så där drygt 30 centimeter. Snokungarna kanske inte hinner bli större den första sommaren i livet. Ormar är inte mina favvodjur precis, eller hur jag ska uttrycka det så mina kunskaper har blivit begränsade.
Men jag har nära kollegor som hystar omkring med såna här i sina händer utan vidare och gör det tillsammans med barnen i studiesyfte. Bra att de gör det så jag slipper.
Jag gick ner till sjön och passerade Gunnars hästar på vägen. De var också ute och gosade sig i solskenet. Skam till säganes vet jag inte vad fölungen och stoet heter. Kanske heter mamman Lillbraga.
Arrendatorernas ungdjur går på andra sidan vägen och där borta syns en av våra fiskestugor.
Oskar var med förstås och han gillar att bada vid sjösättningsrampen. Han svalkar sig och dricker vatten.
Ångbåtsbryggan ligger här. Den restaurerades för några år sedan men är nu på väg att falla ihop. Virket som håller stenkistorna är murket och en av dem har rämnat helt. Vattenståndet i Östra Silen är det högsta någon kan minnas.
Vid badplatsen är rönnbären så här vackra. Jag kan aldrig minnas om det betyder mycket snö eller en kall vinter.
På tillbakavägen passerade vi en nypåkörd snok. Den låg alltså inte där när vi gick ner till sjön. Den är inte särskilt stor bara så där drygt 30 centimeter. Snokungarna kanske inte hinner bli större den första sommaren i livet. Ormar är inte mina favvodjur precis, eller hur jag ska uttrycka det så mina kunskaper har blivit begränsade.
Men jag har nära kollegor som hystar omkring med såna här i sina händer utan vidare och gör det tillsammans med barnen i studiesyfte. Bra att de gör det så jag slipper.
Årjängs marknad!
Nu till helgen är det Årjängs marknad. Det är ett stort evenemang med tusentals besökare från Sverige och Norge. Det är en av de allra största marknaderna i landet, c:a 700 stånd och 70.000 besökare på tre dagar om jag minns rätt.
I Årjäng så ingår marknaden i den lokala tidräkningen, som förutom före eller efter marknaden också innefattar före eller efter älgjakten och så före eller efter jul då förstås. PÅ den lokala dialekten heter det dessutom inte marknad utan mâten eller mârten om man så vill, uttalat med ett öppet ljust a.
I stånden bjuds det vanliga krimskramset + tivoli förstås men även en del lokalt hantverk, fina växter och goda matvaror att äta på plats eller köpa hem. Absolut värt ett besök, särskilt om det är fint väder!
Marknaden pågår i tre dagar, fredag till och med söndag. Men det är lördagen som bjuder på det största utbudet. Det är stånd hela vägen från marknadsplatsen uppe i backen och ner till centrum. Om man vill parkera där nere så brukar det gå att åka bussar upp.
Det är trav också förstås på travbanan bredvid.
Vildhasse brukar komma och sälja korv och böckerna om "De ovanliga" där han finns med.
I Årjäng så ingår marknaden i den lokala tidräkningen, som förutom före eller efter marknaden också innefattar före eller efter älgjakten och så före eller efter jul då förstås. PÅ den lokala dialekten heter det dessutom inte marknad utan mâten eller mârten om man så vill, uttalat med ett öppet ljust a.
I stånden bjuds det vanliga krimskramset + tivoli förstås men även en del lokalt hantverk, fina växter och goda matvaror att äta på plats eller köpa hem. Absolut värt ett besök, särskilt om det är fint väder!
Marknaden pågår i tre dagar, fredag till och med söndag. Men det är lördagen som bjuder på det största utbudet. Det är stånd hela vägen från marknadsplatsen uppe i backen och ner till centrum. Om man vill parkera där nere så brukar det gå att åka bussar upp.
Det är trav också förstås på travbanan bredvid.
Vildhasse brukar komma och sälja korv och böckerna om "De ovanliga" där han finns med.
En riktig solfjäder...
fick vi av de japanska gästerna. Den är som ett konstverk med målningen och de fint arbetade trädetaljerna.
Konstdebatt på Edsvik...
... finns här. En länk via Axess.
Det är alltså en debatt mellan företrädare för olika sätt att se på konsten. Om man vill förenkla kan man säga att den förs mellan dem som gillar tanken på att det ska finnas en statsunderstödd konstutbildning i vårt land där det finns möjlighet att lära sig ett konstnärligt hantverk och å andra sidan dem som tycker att det är inte så noga med hantverket, ingen behöver lära sig det, för det som är viktigt är vad konstverket vill säga.
Ja, det var väl väldigt enkelt uttryckt förstås.
Börjes konstblogg skriver också mycket bra om debatten om ämnet.
Det är alltså en debatt mellan företrädare för olika sätt att se på konsten. Om man vill förenkla kan man säga att den förs mellan dem som gillar tanken på att det ska finnas en statsunderstödd konstutbildning i vårt land där det finns möjlighet att lära sig ett konstnärligt hantverk och å andra sidan dem som tycker att det är inte så noga med hantverket, ingen behöver lära sig det, för det som är viktigt är vad konstverket vill säga.
Ja, det var väl väldigt enkelt uttryckt förstås.
Börjes konstblogg skriver också mycket bra om debatten om ämnet.
Torka trattisar ...
har jag fått massor av tips om de senaste dagarna, både på bloggen och irl:
- Först ska de rensas och sköljas förstås och få rinna av i durkslag.
-Man ska gärna dela dem, då torkar de fortare. Och det gör man enkelt efter en dags torkning genom att ta tag i tratten och dra isär. Då delar sig foten också hela vägen ner. Det sas att man ska göra så med de största men jag gör det med alla för jag ser att det ser ut som om de finns något smutsigt i en del. Och det vill jag ta bort.
- Det kan ta någon vecka innan de är helt torra och man kan lägga dem i en burk
- Bästa torken får man om man lägger dem på en myggnätsram, då blir det luftigt under också.
- De ska torkas inne.
.- Jag har dem än så länge på tidning som jag byter minst en gång om dagen. På tidningen lägger pjoskiga jag oblekt hushållspapper eftersom jag inbillar mig att trycksvärtan är giftig och att svampar suger åt sig allt gift som kommer i deras väg.
EFTER en och en halv vecka.
- Först ska de rensas och sköljas förstås och få rinna av i durkslag.
-Man ska gärna dela dem, då torkar de fortare. Och det gör man enkelt efter en dags torkning genom att ta tag i tratten och dra isär. Då delar sig foten också hela vägen ner. Det sas att man ska göra så med de största men jag gör det med alla för jag ser att det ser ut som om de finns något smutsigt i en del. Och det vill jag ta bort.
- Det kan ta någon vecka innan de är helt torra och man kan lägga dem i en burk
- Bästa torken får man om man lägger dem på en myggnätsram, då blir det luftigt under också.
- De ska torkas inne.
.- Jag har dem än så länge på tidning som jag byter minst en gång om dagen. På tidningen lägger pjoskiga jag oblekt hushållspapper eftersom jag inbillar mig att trycksvärtan är giftig och att svampar suger åt sig allt gift som kommer i deras väg.
EFTER en och en halv vecka.
"RALLYBRUDAR" PÅ TJOLITTA!
Tjolitta är vår föreningsgård här i Sillerud, bygdens eget nöjespalats!
Det finns ett gäng duktiga människor i festkommittén som ordnar till trevliga evenemang.
GRATIS! "RALLYBRUDAR" BLIR DET, SÖNDAG 4:E OKTOBER 16.00! GRATIS!
I filmen kan man se bl.a.;
Claes Malmberg
Eva Rhöse
Marie Robertsson
Maria Lundgren
Janne "Loffe" Karlsson
Först visas en en dokumentär om hur filmen spelades in i Torsby, sedan kommer själva filmen.
Filmpopcorn kommer att kunna köpas.
I pausen våfflor och kaffe.
Det finns ett gäng duktiga människor i festkommittén som ordnar till trevliga evenemang.
GRATIS! "RALLYBRUDAR" BLIR DET, SÖNDAG 4:E OKTOBER 16.00! GRATIS!
I filmen kan man se bl.a.;
Claes Malmberg
Eva Rhöse
Marie Robertsson
Maria Lundgren
Janne "Loffe" Karlsson
Först visas en en dokumentär om hur filmen spelades in i Torsby, sedan kommer själva filmen.
Filmpopcorn kommer att kunna köpas.
I pausen våfflor och kaffe.
Canvasbilder ...
... kan man göra låta göra av egna foton på Gallerix och några andra internetsidor. Det ser fint ut, jag skulle vilja testa och beställa några. Är det någon som har prövat och vet om det är prisvärt och vem som gör det bäst?
Canvasbilder betyder alltså att man får bilderna på en duk, uppspänd på träram.
Canvasbilder betyder alltså att man får bilderna på en duk, uppspänd på träram.
Gäster...
...har vi haft under helgen. Igår lördag var det kräftfest för 6 pers här. Sång och äting och trevligt. Idag söndag bjöd vi på Jansson, sill och tillbehör och så Ris a la Malta till dessert. Det var vänner som vi inte hunnit träffa på ett tag. Jag åt dessert båda dagarna, alltså sött. Men jag har inte bestämt mig än om jag ska fortsätta att vara sockerfri kommande vecka eller bryta nu. Vi får se.
Sen har vi bara varit lata mellan varven och jag har gjort några besök hos modren förstås och fiskegäster som kommer och går. De som kom igår har redan fått en gädda på en meter och var himla nöjda. Det är ett gäng på fyra gubbar som alltid fiskar tillsammans.
Vi har det väldigt bra egentligen, goda vänner, hyfsad god hälsa så vitt vi vet och nu är det dessutom fint väder! Riktig brittsommar med värme till och med. Bortskämda blir vi och passar på att njuta så länge det varar. Man vet aldrig vad livet kan ha i beredskap framöver.
I kväll fick jag dessutom av en av gästerna lära mig att hantera mappar och flytta omkring dem, samla bilder i mappar och lägga på hårddisken som jag köpt. Den rymmer 600 GB och bör räcka min livstid ut. Fast sånt tror man ju alltid innan. Sen blir mapparna man vill spara allt större och tar mer plats. Men jag orkar inte hålla på och bränna dvd längre. Det blir såna mängder med skivor och nu är det knappast möjligt längre när jag vill ha en hel del bilder sparade stora. Jag tar en del bilder i mindre format också, men det blir olika. Bra att man kan reglerar enkelt på kameran numera.
Sen har vi bara varit lata mellan varven och jag har gjort några besök hos modren förstås och fiskegäster som kommer och går. De som kom igår har redan fått en gädda på en meter och var himla nöjda. Det är ett gäng på fyra gubbar som alltid fiskar tillsammans.
Vi har det väldigt bra egentligen, goda vänner, hyfsad god hälsa så vitt vi vet och nu är det dessutom fint väder! Riktig brittsommar med värme till och med. Bortskämda blir vi och passar på att njuta så länge det varar. Man vet aldrig vad livet kan ha i beredskap framöver.
I kväll fick jag dessutom av en av gästerna lära mig att hantera mappar och flytta omkring dem, samla bilder i mappar och lägga på hårddisken som jag köpt. Den rymmer 600 GB och bör räcka min livstid ut. Fast sånt tror man ju alltid innan. Sen blir mapparna man vill spara allt större och tar mer plats. Men jag orkar inte hålla på och bränna dvd längre. Det blir såna mängder med skivor och nu är det knappast möjligt längre när jag vill ha en hel del bilder sparade stora. Jag tar en del bilder i mindre format också, men det blir olika. Bra att man kan reglerar enkelt på kameran numera.
I Bastehage...
...går några av arrendatorernas sinkor, ja sin-kor på kvällarna. Alltså kor som är i sin. Det är ett svårt ord att läsa och förstå rätt om man inte avstavar det. De betar på Sellersänga och verkar trivas bra. De är lite lugnare än den flocken ungdjur som gick här förut och som rymde till Lisslerud. Man ser dem skymta mellan träden.
Kråkorna samlar sig till gigantiska flockar nu på hösten. De mumsar sig väl feta och lär känna varandra före flytten.
Bilderna är från min friskvårdstimmespromenad i onsdags. Skönt att det kan fungera nu igen. Jag behöver komma ut regelbundet och friskvårdstimmen är perfekt mitt i veckan.
Kråkorna samlar sig till gigantiska flockar nu på hösten. De mumsar sig väl feta och lär känna varandra före flytten.
Bilderna är från min friskvårdstimmespromenad i onsdags. Skönt att det kan fungera nu igen. Jag behöver komma ut regelbundet och friskvårdstimmen är perfekt mitt i veckan.
Rälsbuss till Årjäng...
...kan man se på You tube här. Nostalgin står som spön i backen. Jag minns när jag åkte med en elevgrupp på skolresa till Arvika med rälsbuss. Nu är den borta sedan många år. Jag fick tips om den här länken via den utmärkta portalen http://www.arjang.nu
Konstdebattinlägg ...
... som är vettigt finns här på Börjes konstblogg. Läsvärt! Det handlar om konst som vanligt folk vill se och debatten på Edsvik som jag länkade till för några inlägg sedan
Vacker morgon!
Så här vackert var det en morgon den här veckan när jag åkte till skolan! Märkliga dimformationer låg över Prästgården där borta. Det var nästan spöklikt och solen var på väg att bryta igenom så det varade bara några minuter. Nu är det rätt kallt på morgnarna, bara ett par plusgrader.
Tvättstugan och ormbunken.
Här har gubben sina jobb- och jaktkläder i källaren. Han går ändå in den här vägen så det passar bra att de blir kvar här. Vi (ok jag då!) funderade på om ett skoskåp skulle vara bra, men de här skodonen är nog för stora och klumpiga för det.
I källaren har nu ormbunken kommit upp. Den är fusk förstås. Riktiga ormbunkar är väldigt fina, så länge de är nya. Men sen är det ett himla skräpande runt omkring och mycket passning med vatten och dusch. Ett särskilt tack till M som gav mig den fingervirkade hängaren.
En vecka sockerfritt ...
...har jag haft nu. Och då menar jag verkligen sockerfritt, inte frukt, inte ens ketchep, ingenting med socker i har jag ätit och inte druckit något med alkohol i. Och så här blev det efter de första två sega dagarna med lite huvudvärk:
- Behövde bara 5 timmars sömn varje natt, vaknat vid femtiden varje morgon, klarögd och pigg o ch lika uppåt hela dagarna, ingen svacka vid 5 -tiden som annars.
- Mycket energi, räckte även till att göra sånt som jag inte gillar, typ baka.
- Gott och jämnt humör, nästan lite löjligt belåten kändes det som.
- Sötsuget blev borta i stort sett helt och hållet.
- Tappat 2 kilo fast jag ätit mycket mer mat än jag brukar göra.
Jag tänkte egentligen börja äta något gott sötsliskigt i i går kväll, fredag, för vi gjorde goda varma smörgåsar med svamp och skinka på. Men det kändes lite motbjudande att avstå från sockerfrihetsbonusarna, så det får bli en dag till innan jag börjar igen.
Det här välmåendet av sockerfrihet upptäckte jag av en slump för ett antal år sedan och jag unnar mig någon period då och då. Enda nackdelen, förutom de första två dagarnas dävenhet, är att det är osocialt att inte äta något sött alls. Gubben tycker att jag är jättetrist. För jag dricker ju inte kaffe heller under tiden.
Men i kväll lördag ska vi ha gäster på kräftor och lite annat småplock. De skulle ha med sig äppelkaka så då äter jag nog sött i alla fall. Får se om jag fortsätter sen i nästa vecka eller avslutar nu.
- Behövde bara 5 timmars sömn varje natt, vaknat vid femtiden varje morgon, klarögd och pigg o ch lika uppåt hela dagarna, ingen svacka vid 5 -tiden som annars.
- Mycket energi, räckte även till att göra sånt som jag inte gillar, typ baka.
- Gott och jämnt humör, nästan lite löjligt belåten kändes det som.
- Sötsuget blev borta i stort sett helt och hållet.
- Tappat 2 kilo fast jag ätit mycket mer mat än jag brukar göra.
Jag tänkte egentligen börja äta något gott sötsliskigt i i går kväll, fredag, för vi gjorde goda varma smörgåsar med svamp och skinka på. Men det kändes lite motbjudande att avstå från sockerfrihetsbonusarna, så det får bli en dag till innan jag börjar igen.
Det här välmåendet av sockerfrihet upptäckte jag av en slump för ett antal år sedan och jag unnar mig någon period då och då. Enda nackdelen, förutom de första två dagarnas dävenhet, är att det är osocialt att inte äta något sött alls. Gubben tycker att jag är jättetrist. För jag dricker ju inte kaffe heller under tiden.
Men i kväll lördag ska vi ha gäster på kräftor och lite annat småplock. De skulle ha med sig äppelkaka så då äter jag nog sött i alla fall. Får se om jag fortsätter sen i nästa vecka eller avslutar nu.
Ät inte Omega 3-tillskott under influensaperioden...
...säger forskaren Magnus Lindskog. Det finns forskning som indikerar att de annars så nyttiga fettsyrorna hämmar kroppens försvar mot just virusinfektioner.
Det låter märkligt, men när jag läser runt om det hela så verkar det vara så att man på rätt goda grunder kan misstänka att det är så. Lindskog säger också att det saknas klinisk forskning som stöd men att han går på försiktighetsprincipen och avråder från att ta Omega 3 just nu.
Anledningen till att jag sökte fakta om detta var att en förälder berättade igår på Öppet hus på vår skola att han inte längre ger sitt barn Omega 3 av den anledningen.
Det låter märkligt, men när jag läser runt om det hela så verkar det vara så att man på rätt goda grunder kan misstänka att det är så. Lindskog säger också att det saknas klinisk forskning som stöd men att han går på försiktighetsprincipen och avråder från att ta Omega 3 just nu.
Anledningen till att jag sökte fakta om detta var att en förälder berättade igår på Öppet hus på vår skola att han inte längre ger sitt barn Omega 3 av den anledningen.
Klok kommentar om bondens villkor...
... har Lena skrivit. Den är så klok så jag gör ett inlägg av den här nedan så syns den bättre. Hon har mer fakta än jag har och de gäller Arlas mjölk.
"Jag håller helt med dig om att djuromsorgen är något vi aldrig ska tumma på.
Däremot undrar jag varför ett av världens största mejeriföretag, Arla, försöker svälta ut sina svenska leverantörer genom att betala dem 2.30 kr/l, samma pris som på 1970-talet. Alla insatskostnader, diesel, el, maskiner, arbetskraft har blivit väldigt mycket dyrare sedan dess.
I butiken kostar mjlken strax under 10 kr/l. Vart tar den mellanskillnaden vägen? Försörjer den Arlas 23.000 tjänstemän? Jag tycker det är rent ur skamligt och försöker alltid köpa mjölk från andra mejerier. I Göteborg finns det Wapnö- och Falbygdens mjölk med mindre dieselutsläpp = kortare transporter.De lokala småmejerierna behöver också allt stöd de kan få.
Milko har infört att 1 kr/l går direkt till bonden och konsumenterna stödjer detta helhjärtat. Det är "Rättvisemärkt mjölk" till några av Sveriges 9.000 stackars mjölkbönder för att ge dem ekonomisk rättvisa i st.f a mellanhänder lägger beslag på vinsten. Jmf u-landsproblematiken!
Jag köper alltid lokal mat eller ekologisk glass, ägg, mjölk, kött, grönt osv. Då vet jag att djuren och jorden har det bra och att producenterna sluppit arbeta bland kemikalier.
Dyrt? I en stockholmundersökning, S.M.A.R.T., kom man fram till att 45% av priset på varorna som såldes i matbutikerna utgjordes av tomma kalorier, saft, bullar, glass, chips osv. Det är dyrt, för hälsan, att äta saker och föda upp sina barn på mat som helt saknar vitaminer och mineraler.
Beklagar djup att ännu en mjölkbonde slutar. Jag hoppas att han åtminstonde kan fortsätta med köttdjur, så att all hans mark kan hållas öppen med mularnas hjälp.
Om ni inte det hormonstinna och billigare sydamerikanska köttet, som nu är på väg hit igen, konkurerar ut det svenska?"
"Jag håller helt med dig om att djuromsorgen är något vi aldrig ska tumma på.
Däremot undrar jag varför ett av världens största mejeriföretag, Arla, försöker svälta ut sina svenska leverantörer genom att betala dem 2.30 kr/l, samma pris som på 1970-talet. Alla insatskostnader, diesel, el, maskiner, arbetskraft har blivit väldigt mycket dyrare sedan dess.
I butiken kostar mjlken strax under 10 kr/l. Vart tar den mellanskillnaden vägen? Försörjer den Arlas 23.000 tjänstemän? Jag tycker det är rent ur skamligt och försöker alltid köpa mjölk från andra mejerier. I Göteborg finns det Wapnö- och Falbygdens mjölk med mindre dieselutsläpp = kortare transporter.De lokala småmejerierna behöver också allt stöd de kan få.
Milko har infört att 1 kr/l går direkt till bonden och konsumenterna stödjer detta helhjärtat. Det är "Rättvisemärkt mjölk" till några av Sveriges 9.000 stackars mjölkbönder för att ge dem ekonomisk rättvisa i st.f a mellanhänder lägger beslag på vinsten. Jmf u-landsproblematiken!
Jag köper alltid lokal mat eller ekologisk glass, ägg, mjölk, kött, grönt osv. Då vet jag att djuren och jorden har det bra och att producenterna sluppit arbeta bland kemikalier.
Dyrt? I en stockholmundersökning, S.M.A.R.T., kom man fram till att 45% av priset på varorna som såldes i matbutikerna utgjordes av tomma kalorier, saft, bullar, glass, chips osv. Det är dyrt, för hälsan, att äta saker och föda upp sina barn på mat som helt saknar vitaminer och mineraler.
Beklagar djup att ännu en mjölkbonde slutar. Jag hoppas att han åtminstonde kan fortsätta med köttdjur, så att all hans mark kan hållas öppen med mularnas hjälp.
Om ni inte det hormonstinna och billigare sydamerikanska köttet, som nu är på väg hit igen, konkurerar ut det svenska?"
Värmlands största mjölkbonde ger upp!
En ologisk jakt på bönder har Sverige sysslat med i många år. Nu slutar Värmlands största mjölkbonde, med en besättning på 250 kor. Djuren är sålda till ett bondeaktiebolag i södra Sverige.
Mjölkproduktionen i Sverige är på väg att koncentreras till några få industriliknande enheter. Mjölk ska alltså fraktas längre och längre för att komma till konsumenterna. Först långt från gården till mejeriet, sedan långt ut till varje liten butik och varje hem. Man kan fråga sig hur det rimmar med bra miljötänk att så många stora tankbilar och långtradare kör omkring på mjölk. Det är ett par stora mjölkleverantörer till i länet som är nära ett definitivt avslut. (Dock inte våra arrendatorer, tack o lov!)
Och det handlar inte bara om att det betalas dåligt för mjölken. Det handlar om att Sverige ska vara bäst i klassen när det gäller miljön, bättre än andra länder. Det gör att produktionen blir dyrare här och då blir importerat billigare. Märk väl många gånger importerat från länder som inte alls har våra krav.
De hårda kraven på hönsuppfödning, förbud mot burar, har lett till att en stor del av svensk äggproduktion blev för dyr i förhållande till andra länder. Svensk glass och ostkaka görs numera på finska ägg från höns som lever i bur!
Jag menar inte att det är fel att värna om en god miljö för djuren, men det kanske inte fungerar alls att ha krav = kostnadsläge som är högre än andra länders. Kanske borde arbetet istället rikta in sig på att man kommer överens internationellt om vilka regler som ska gälla och att de införs med samtidighet. Då finns en chans att ha kvar även ett svenskt jordbruk. Risken är annars att lagstiftning som ser god ut, bara blir ett spel för gallerierna om den leder till att svensk produktion slås ut och vi istället importerar produkter som framställts med låga miljökrav.
Mjölkproduktionen i Sverige är på väg att koncentreras till några få industriliknande enheter. Mjölk ska alltså fraktas längre och längre för att komma till konsumenterna. Först långt från gården till mejeriet, sedan långt ut till varje liten butik och varje hem. Man kan fråga sig hur det rimmar med bra miljötänk att så många stora tankbilar och långtradare kör omkring på mjölk. Det är ett par stora mjölkleverantörer till i länet som är nära ett definitivt avslut. (Dock inte våra arrendatorer, tack o lov!)
Och det handlar inte bara om att det betalas dåligt för mjölken. Det handlar om att Sverige ska vara bäst i klassen när det gäller miljön, bättre än andra länder. Det gör att produktionen blir dyrare här och då blir importerat billigare. Märk väl många gånger importerat från länder som inte alls har våra krav.
De hårda kraven på hönsuppfödning, förbud mot burar, har lett till att en stor del av svensk äggproduktion blev för dyr i förhållande till andra länder. Svensk glass och ostkaka görs numera på finska ägg från höns som lever i bur!
Jag menar inte att det är fel att värna om en god miljö för djuren, men det kanske inte fungerar alls att ha krav = kostnadsläge som är högre än andra länders. Kanske borde arbetet istället rikta in sig på att man kommer överens internationellt om vilka regler som ska gälla och att de införs med samtidighet. Då finns en chans att ha kvar även ett svenskt jordbruk. Risken är annars att lagstiftning som ser god ut, bara blir ett spel för gallerierna om den leder till att svensk produktion slås ut och vi istället importerar produkter som framställts med låga miljökrav.
Tvättstugan igen då...
Så här blev det ju i tvättstugan med de nya maskinerna, upphöjningarna och det nya skåpet mellan maskinen och tvättbänken. Frågan var nu var jag skulle ha tvättmedel för att slippa ha det framme jämt som förut och ändå ha det lätt tillgängligt, helst inte i något skåp. När jag väl fått bänkskivan på skåpet kom jag på lösningen;
Bänkskivan skulle inte alls sättas fast och siloconas i kanterna! (Jag lovar; snickare älskar att kleta på silicon överallt i alla kanter så fort det handlar om våtutrymmen och köksskåp). Den skulle istället ligga löst ovanpå skåpet och därnere skulle tvättmedlet stå tänkte jag.
Det funkade perfekt.
Nu kan jag ha alla tre tvättmedelssorterna där nere i skåpet; det är Ocean förstås, vanligt Bas och så lilla hinken med blekmedel för vittvätten och en hink med grovtvättmedel för overaller. Allt är i bekväm höjd att komma åt och alldeles intill tvättmedelsfacket på maskinen. Och jag slipper se det till vardags.
Nu fattas bara att gubben hänger upp en sidenormbunke i taket ovanför också så är det nästan klart här. Fattas förstås en lampa med fuskkristall men den kommer nog senare. Och så dekorationen på den vita stora väggen. Men med väggen har jag en ny idé som jag experimenterar med just nu. Men den berättar jag om senare.
Ett IKEA-skåp till blev det!
Så här löste vi bristen på garderober i klädvårdsrummet / gästrummet; ett skåp under och en klädhängare över. Det var istället för att riva bort alla lister och sätta in nya garderober.
Men jag var inte nöjd med skåpet. Det stämde inte där det stod, skulle stå för sig själv och det fanns inte plats till. Skåpet här borde liksom höra ihop med garderoberna. Så jag gick länge och funderade på hur jag skulle lösa det. Sen kom jag på att det här skåpet istället skulle passa bättre bredvid min säng som sängbord. Det går ju åt en del plats till alla böcker, tidningar och lap-topen och sånt. Så vi flyttade dit det och det blev perfekt. Men det har jag inte tänkt lägga ut på bloggen, det finns gränser :-))
Alltså inhandlades ett nytt skåp från IKEA.
Gubben pustar lite och vi har våra vanliga diskussioner om centimetrar utanför eller inte. Det var ju egentligen ett köksskåp, Faktum med Applådörrar från Ikea. Gubben är ju snickare och då ska bänkskivan på kökskåp gå några centimeter utanför. Men nu stod jag på mig och det blev inga centimetrar utom, utan bänkskivan fick gå precis i samma linje som skåpet.
Så här blev det nya skåpet med en låda längst upp och vi flyttade hyllan intill garderoben. Samtidigt så bytte vi handtagsknoppar på garderoberna så det blev samma, vita porslinsknoppar från Ikea för 10 kr styck. Nu stämmer det hela bättre, hänger ihop liksom och det blir en ny svart sockel under det hela. Det här skåpet rymmer också alla dukarna.
Nästa gång det blir för trångt här så får jag antingen göra en ordentlig rensning och skicka kläder till second hand eller också får jag slänga böckerna och alla papper i studiebokhyllan.
Men jag var inte nöjd med skåpet. Det stämde inte där det stod, skulle stå för sig själv och det fanns inte plats till. Skåpet här borde liksom höra ihop med garderoberna. Så jag gick länge och funderade på hur jag skulle lösa det. Sen kom jag på att det här skåpet istället skulle passa bättre bredvid min säng som sängbord. Det går ju åt en del plats till alla böcker, tidningar och lap-topen och sånt. Så vi flyttade dit det och det blev perfekt. Men det har jag inte tänkt lägga ut på bloggen, det finns gränser :-))
Alltså inhandlades ett nytt skåp från IKEA.
Gubben pustar lite och vi har våra vanliga diskussioner om centimetrar utanför eller inte. Det var ju egentligen ett köksskåp, Faktum med Applådörrar från Ikea. Gubben är ju snickare och då ska bänkskivan på kökskåp gå några centimeter utanför. Men nu stod jag på mig och det blev inga centimetrar utom, utan bänkskivan fick gå precis i samma linje som skåpet.
Så här blev det nya skåpet med en låda längst upp och vi flyttade hyllan intill garderoben. Samtidigt så bytte vi handtagsknoppar på garderoberna så det blev samma, vita porslinsknoppar från Ikea för 10 kr styck. Nu stämmer det hela bättre, hänger ihop liksom och det blir en ny svart sockel under det hela. Det här skåpet rymmer också alla dukarna.
Nästa gång det blir för trångt här så får jag antingen göra en ordentlig rensning och skicka kläder till second hand eller också får jag slänga böckerna och alla papper i studiebokhyllan.
Gåtan ADHD...
...ett steg närmare sin lösning enligt artikel i DN. Nu tror jag inte att det är riktigt så enkelt som man uttrycker det, att detta är den ultimata lösningen. Men det är i alla fall en pusselbit till för att förstå vad som händer när en del barn får det ovanligt jobbigt i skolan.
Sen skulle jag väl ibland önska att man kunde skriva om forskningsresultat på ett sätt som gör att vanligt folk kan begripa. Jag förstår inte fullt ut vad man menar egentligen. Alltså vad betyder det att man har funnit att människor med ADHD-diagonos har för lite eller för snabbt flöde av dopamin i områdena för belöningsystem i hjärnan? Och kan man medicinskt göra något åt det i så fall?
Dessutom kan jag väl ibland tänka att skolan skulle organiseras mer utifrån de sköra barnens behov; dvs mindre klasser + stabila strukturer. Det gynnar ofta många andra barn också. Jag vet att resurserna är begränsade men det måste vara vettigare att satsa på små stabila undervisningsgrupper och därmed mindre behov av stödinsatser än att göra stora klasser och mycket stöd. Ibland hamnar man i en ond cirkel med den senare lösningen. Man pytsar in mer och mer stöd = fler och fler människor i varje grupp. Det betyder att fler barn blir oroliga och fler behöver stöd i en evig rundgång. Åtminstone gäller detta för yngre barn i grundskolan.
Den typen av insatser för barns bästa kanske är lika viktiga som studier som kan förklara barns beteende.
Sen skulle jag väl ibland önska att man kunde skriva om forskningsresultat på ett sätt som gör att vanligt folk kan begripa. Jag förstår inte fullt ut vad man menar egentligen. Alltså vad betyder det att man har funnit att människor med ADHD-diagonos har för lite eller för snabbt flöde av dopamin i områdena för belöningsystem i hjärnan? Och kan man medicinskt göra något åt det i så fall?
Dessutom kan jag väl ibland tänka att skolan skulle organiseras mer utifrån de sköra barnens behov; dvs mindre klasser + stabila strukturer. Det gynnar ofta många andra barn också. Jag vet att resurserna är begränsade men det måste vara vettigare att satsa på små stabila undervisningsgrupper och därmed mindre behov av stödinsatser än att göra stora klasser och mycket stöd. Ibland hamnar man i en ond cirkel med den senare lösningen. Man pytsar in mer och mer stöd = fler och fler människor i varje grupp. Det betyder att fler barn blir oroliga och fler behöver stöd i en evig rundgång. Åtminstone gäller detta för yngre barn i grundskolan.
Den typen av insatser för barns bästa kanske är lika viktiga som studier som kan förklara barns beteende.
Barnpornografi...
... bedöms ibland märkligt.
En man har haft 57.000 barnpornografiska bilder och filmsekvenser på sin beslagtagna dator. Men, säger rätten i sin dom, endast knappt 200 av dem är att betrakta som grovt brott, alltså blir domen villkorlig och han slipper böter för det var så länge sedan!
Man tar sig för pannan och undrar om det kan vara sant! Se det framför Er!! Nästan 200 bilder som är djupt kränkande för barn! Och den här mannen är i stort sett fri från straff. I mitt rättsmedvetande skulle det räcka med en enda bild för ett rejält straff.
Himla vackra sensommarbilder från vår sjö...
har jag fått av en fiskegäst Marek R. Tackar så mycket! Det här är vår båtplats.
Kandagässen
Småbåtshamnen i Sillerud.
Storleken här gör inte bilderna rättvisa tyvärr.
Vit älg
Den här bilden kom igår måndag från Morgan G. Han tog den någonstans vid guldgruvan när han var ute och tränade sin älghund under helgen. Det är den vita älgkon och i följe hade hon en tjur. Hon kan vara rätt gammal vid det här laget för hon sparas på älgjakten varje år och hon har rört sig i samma område hela tiden. När hon får kalv så blir de normalfärgade. Hon är inte albino utan har normalfärgade ögon, men alltså i övrigt helt vit. Det verkar som om hon inte har kalv i år, det syns i alla fall inga på bilden. Hon har haft dubbelkalv.
Det är som att se ett spöke i skogen att få se den vita älgen, känns helt osannolikt. Här på bilden ser det ut som en staty men det är en alldeles levande älg.
Klimatpaniken - sant eller bluff?
Bra med breddad debatt om klimatet och människans roll. Jag såg inte programmet men det kanske gav bra info.
Det blev inte bra...
...med Jazz ben. Han var på återbesök idag i Karlstad. Den ena senan höll inte ihop. Roland har sagt det hela veckan för den tån har varit längre än de andra och enligt honom så var den det redan när han hämtade honom på sjukhuset. Den andra senan håller tydligen än, men nu blev han gipsad för att, som man sa, rädda den. Gipset ska han ha 6-8 veckor nu. Roland är ju besviken förstås och ledsna är vi för detta. Gipset är, till skillnad från bandaget, tungt att bära omkring på och det verkar vara besvärligt. Men han är fortfarande drogad och ligger mest still. Vi får se imorgon hur det blir. Sen kan vi inte släppa tanken på att han kanske hade kunnat få bättre behandling någon annanstans. Vi har ju aldrig varit imponerade av djursjukhuset i Karlstad utan hellre sökt veterinärvård i Norge. Där har vi alltid fått mycket bra djurvård och till ett rimligt pris. Men den här gången blev det brått och vi måste snabbt hitta ett ställe med jour.
Och jag gråter och står i, förstås. Inte för att Jazz måste vara gipsad några veckor och förmodligen sedan blir bra, utan för att ljudet av en hund som klompar omkring på ett gipsat ben påminner om en annan liten hund som flög omkring här som ett yrväder med ett gipsat framben för några år sedan; valpen Pampe. Honom saknar jag fortfarande så grymt mycket. Alla valpar luktar gott men lite olika och jag minns exakt hans doft. Mot sådan sorg hjälper det inte ens att vara sockerfri. Jag kommer aldrig över honom och det grymma ödet att han skadade sitt ben så illa att det aldrig kunde läka utan vi måste avliva honom. Det dröjde mer än ett år efter detta innan jag ens kunde umgås med valpar.
Och jag gråter och står i, förstås. Inte för att Jazz måste vara gipsad några veckor och förmodligen sedan blir bra, utan för att ljudet av en hund som klompar omkring på ett gipsat ben påminner om en annan liten hund som flög omkring här som ett yrväder med ett gipsat framben för några år sedan; valpen Pampe. Honom saknar jag fortfarande så grymt mycket. Alla valpar luktar gott men lite olika och jag minns exakt hans doft. Mot sådan sorg hjälper det inte ens att vara sockerfri. Jag kommer aldrig över honom och det grymma ödet att han skadade sitt ben så illa att det aldrig kunde läka utan vi måste avliva honom. Det dröjde mer än ett år efter detta innan jag ens kunde umgås med valpar.
Naturrum i Karlstad o bäverlukt!
Om man är i Karlstad och är hungrig så rekommenderar jag ett besök på Naturrum i anslutning till Mariebergsskogen. Det är Karlstads lilla nöjespark och djurpark. Naturrum serverar en suverän soppa, grönsaks, underbart god. Brödet till är hembakat och det fanns en glutenfri fantastisk bit åt mig. På den kunde jag dessutom äta en ljuvlig kikärtsröra. Till det hela fanns lingondricka! Bara en sån sak. Det fanns förstås ett antal andra läckra hemgjorda maträtter att välja på. Till efterrrätt fanns ett antal hembakade tårtor och kakor.
Huset är byggt lite ovanför Vänerns vatten, här är Klarälvens delta med ett rikt fågelliv. Lite längre bort kan man gå till utkiksplats. Det finns fina utställningar av olika biotoper i länet och beskrivningar av olika naturmiljöer som vi har i Värmland. Man kan också få nöjet att känna hur en bäver luktar. Det Ni!
Sen visar man ju upp den vanliga förljugna och idylliserade bilden av rovdjur, men den avdelningen kan man ju undvika att ta med sina oskyldiga barn till, den ligger lite avsides på andra våningen. Eller också får man ta med dem och förklara att så här kan man beskriva situationen runt de stora rovdjuren i länet om man inte själv är drabbad och dessutom är rätt okunnig om de verkliga förhållandena i exempelvis vargrevir.
Det förekommer en statligt subventionerad indoktrinering av barn i de frågorna och den saknar allt motstycke! Det skrivs barnböcker och det ordnas utställningar och det informeras hejdlöst. Och överallt (inte speciellt på Naturrum!) beskrivs varg som näst intill ett kramdjur och de som ifrågasätter rovdjurspolitiken betecknas som varghatare, okunniga, brottsliga, förlästa på sagor typ Rödluvan och som presumtiva tjuvjägare!? Man tar sig för pannan och suckar!
Jazz mår bra...
...fast han är konvalecent i sju veckor till. Det blir ytterligare tre veckor med bandage och sedan vila. På måndag ska han på återbesök i Karlstad. Nu ligger han mest och sover, men har inte ont eller är irriterad över bandaget. Det funkar bra för honom att vara ute med skon på bandaget och dumstruten på huvudet så han inte kommer åt benet.
Han är bara såååå söt och charmig, helt lugn och med mörka vackra nallebjörnögon. Kramar gärna kudden i soffan.
Ibland blir det varmt....
Nu, söndag förmiddag, åker jag till Karlstad; Ikea och Plantaget. Det är shoppingtime! Sen ska jag försöka fixa lite med blommor hos modren, om jag får tag på något bra att sätta där.
Tack för en trevlig kväll i går i Bäcken förresten om Ni läser det här!
Han är bara såååå söt och charmig, helt lugn och med mörka vackra nallebjörnögon. Kramar gärna kudden i soffan.
Ibland blir det varmt....
Nu, söndag förmiddag, åker jag till Karlstad; Ikea och Plantaget. Det är shoppingtime! Sen ska jag försöka fixa lite med blommor hos modren, om jag får tag på något bra att sätta där.
Tack för en trevlig kväll i går i Bäcken förresten om Ni läser det här!
Vårdnadsbidraget...
...innebär att föräldrar kan få 3000 kr/mån för att stanna hemma med sitt barn, 1-3 år, och inte utnyttja kommunal barnomsorg.
Det var ett kontroversiellt beslut både inom och utom Alliansen. Nu skrivs det om detta i Svd och man finner att 7% av stockholmsföräldrarna utnyttjat den här möjligheten. Det verkar inte heller som om det är främst de som bor i de allra mest välbärgade områdena som har varit de mest entusiastiska, vilket man kunde tro innan. Det finns olikheter mellan områdena i nyttjandegraden, men svårt att finna någon speciell logik i fördelningen.
Förhoppningen var att 15% skulle utnyttja vårdnadsbidraget, men dit har man alltså inte nått än. Skulle vara intressant att se på hur detta fungerat ekonomiskt för kommunerna eftersom man för varje utnyttjat vårdnadsbidrag tjänar in en dagisplats som är betydligt dyrare.
Jag ser det här mer ur ett mormorsperspektiv och kan väl tycka att det är bra med valfrihet, speciellt som det inte främst har använts enbart av de rikaste i samhället, vilket var farhågan innan. Dagis är bra för många barn och jag tror inte att det går någon nöd på dem där heller, vilket några i artikeln antyder. Men det finns trots allt en kategori barn som inte passar i stora barngrupper under sin småbarnstid. Det kan vara svårigheter att hantera många relationer på en gång, skörhet, men även rent fysisk infektionskänslighet.
Det var ett kontroversiellt beslut både inom och utom Alliansen. Nu skrivs det om detta i Svd och man finner att 7% av stockholmsföräldrarna utnyttjat den här möjligheten. Det verkar inte heller som om det är främst de som bor i de allra mest välbärgade områdena som har varit de mest entusiastiska, vilket man kunde tro innan. Det finns olikheter mellan områdena i nyttjandegraden, men svårt att finna någon speciell logik i fördelningen.
Förhoppningen var att 15% skulle utnyttja vårdnadsbidraget, men dit har man alltså inte nått än. Skulle vara intressant att se på hur detta fungerat ekonomiskt för kommunerna eftersom man för varje utnyttjat vårdnadsbidrag tjänar in en dagisplats som är betydligt dyrare.
Jag ser det här mer ur ett mormorsperspektiv och kan väl tycka att det är bra med valfrihet, speciellt som det inte främst har använts enbart av de rikaste i samhället, vilket var farhågan innan. Dagis är bra för många barn och jag tror inte att det går någon nöd på dem där heller, vilket några i artikeln antyder. Men det finns trots allt en kategori barn som inte passar i stora barngrupper under sin småbarnstid. Det kan vara svårigheter att hantera många relationer på en gång, skörhet, men även rent fysisk infektionskänslighet.
Agenda
Nu åker vi till Bäcken och träffar Varbergsfolket. Minnesgoda läsare vet att vi ibland gör strandhugg nere på västkusten och hälsar på hos dem också. Nu är hela bunten, med barn och respektive och barnbarn här hos I-L o G i Bäcken. Rätt unikt tror jag att man umgås så i flera generationer och över så lång tid, ända sedan barnen var små. Föräldrarna kommer att fortsätta med husvagn uppöver Sverige en vecka.
I morgon siktar jag på att åka till IKEA och handla en del till slutet på vårt renoveringsprojekt, men det hänger på om Plantagebutiken är öppen också. Måste kolla det.
Och gubben kom verkligen hem med en ICA-kasse full med svamp. Allt är rensat och förvällt och ska frysas. Men hur torkar man trattkantareller? Någon som vet. Jag vill torka dem och smula i sås så där fintligt som jag vet att en god vän, T i Deje, gör? Han var i o för sig här förut i dag och köpte jaktkort men jag glömde fråga.
I morgon siktar jag på att åka till IKEA och handla en del till slutet på vårt renoveringsprojekt, men det hänger på om Plantagebutiken är öppen också. Måste kolla det.
Och gubben kom verkligen hem med en ICA-kasse full med svamp. Allt är rensat och förvällt och ska frysas. Men hur torkar man trattkantareller? Någon som vet. Jag vill torka dem och smula i sås så där fintligt som jag vet att en god vän, T i Deje, gör? Han var i o för sig här förut i dag och köpte jaktkort men jag glömde fråga.
Sockerfri-pigg...
...är jag nu efter ett par dagar helt utan socker, inte ens frukt eller ketchup eller dylikt.
De första dagarna är lite trötta och huvudvärkiga, jag ´kan höra hur kroppen fortsätter att hojta till de Langerhanska öarna;
- Starta dan med att skicka ut en massa insulin, den här kärringen häver ju alltid i sig en massa slaskigt godis under dagen. Om vi inte börjar nu så hinner vi aldrig ifatt!
Men nu har de stackars insulinproducenterna äntlligen fått lite välförtjänt vila och kan bara lite lojt kicka ut en ynklig liten dos då och då i en jämn ström.
Medan öarna i bukspottkörteln har semester så får jag leva så här hög och full av energi som jag blir utan socker. Idag har jag till och med tagit mig samman och bakat ett antal olika muffinssorter till modren. Stackars hon, har en dålig dotter och får leva på köpebröd till kaffet annars. Annars brukar jag bara inte orka göra såna motbjudande sysslor som bakning (läser Du detta nu Suss- flitig bagerska i Örebro!).
Men när jag är sockerfri-pigg så känns inget motigt, allt är lite fjompigt småtrevligt så där, humöret känns otroligt stabilt gott som om inget kunde rubba cirklarna.
Jag har förstås funderat över varför det blir så här. En förklaring är förstås att insulinet som tröttar inte behöver svänga så mycket så att det ibland blir för mycket. Men det förklarar inte det goda stabila humöret och all plötslig energi. Kanske producerar kroppen själv något piggehetsämne om vi inte ständigt matar med socker. Socker är säkert rena giftet. Synd att det ska smaka så gott. Jag är ju en riktig godis-råtta.
De första dagarna är lite trötta och huvudvärkiga, jag ´kan höra hur kroppen fortsätter att hojta till de Langerhanska öarna;
- Starta dan med att skicka ut en massa insulin, den här kärringen häver ju alltid i sig en massa slaskigt godis under dagen. Om vi inte börjar nu så hinner vi aldrig ifatt!
Men nu har de stackars insulinproducenterna äntlligen fått lite välförtjänt vila och kan bara lite lojt kicka ut en ynklig liten dos då och då i en jämn ström.
Medan öarna i bukspottkörteln har semester så får jag leva så här hög och full av energi som jag blir utan socker. Idag har jag till och med tagit mig samman och bakat ett antal olika muffinssorter till modren. Stackars hon, har en dålig dotter och får leva på köpebröd till kaffet annars. Annars brukar jag bara inte orka göra såna motbjudande sysslor som bakning (läser Du detta nu Suss- flitig bagerska i Örebro!).
Men när jag är sockerfri-pigg så känns inget motigt, allt är lite fjompigt småtrevligt så där, humöret känns otroligt stabilt gott som om inget kunde rubba cirklarna.
Jag har förstås funderat över varför det blir så här. En förklaring är förstås att insulinet som tröttar inte behöver svänga så mycket så att det ibland blir för mycket. Men det förklarar inte det goda stabila humöret och all plötslig energi. Kanske producerar kroppen själv något piggehetsämne om vi inte ständigt matar med socker. Socker är säkert rena giftet. Synd att det ska smaka så gott. Jag är ju en riktig godis-råtta.
Stora kantareller...
...kan man hitta i år! Den här bilden kom precis från gubben som är ute och jagar med Leta, hamiltontiken idag lördag morgon. Och han har stora nävar så i jämförelse kan man se att svampen är jättestor. Hoppas han kommer hem med en kasse färdigrensade fina kantareller!
Lite avundsjuk är jag på att han har köpt en ny Ericssonmobil, cybershot. Jag måste komma till skott och byta ut min gamla dåliga som nästan inte fungerar alls.
Klokskap hos Lena...
Sockerfri diet...
...håller jag några dagar. Alltså jag äter inget som innehåller något socker, inte ens frukt eller ketchup eller liknande, inte någon alkohol heller. Jag upptäckte av en slump för ett antal år sedan att den dieten tycks vara bra för mig. Den jagar ut trötthet, stärker motståndskraft och håller humöret på en jämn hög nivå. Dessutom brukar jag förlora några kilon på kuppen trots att jag äter mer vanlig mat än annars, fast det är inte huvudsyftet, mer en bieffekt.
Nu gör jag inte den här kuren så ofta, för socker och sötsaker är så himla gott!
Nu gör jag inte den här kuren så ofta, för socker och sötsaker är så himla gott!
Ingemar Bergmans grav på Fårö...
... är så här vacker. Personerna på bilden är Stockholmssonen och gode vännens fru Sophie.
Jag fick bilder från äldste sonen som var på Fårö på ett riktigt sagobröllop där för någon vecka sedan. Det var Johan och Petra som äntligen bestämt sig och ingick äktenskap, ett evenmang över flera dagar i en vacker miljö.
Den här bilden kom också med, Stockholmssonen och flickvän Carin
Håll vargarna skygga...
...sa han vargforskaren i TV i kväll, han som intervjuades i samband med Mitt i naturens besök i varglyan hos valparna.
Vi förväntade oss förstås ett vargkramarprogram i vanlig ordning men det blev inte så illa. Även om TV-teamet fick nöjet att gulla med vargvalpar tillsammans med Olle Liberg och Håkan Sand från Grimsö så släppte man faktiskt fram en forskare med budskapet att inte låta vargar vara närgångna. Först och främst ska vargar lära sig att människor är obehagliga och hålla sig borta, menade han. Att säga så måste vara som att svära i kyrkan för många.
Jag antar att han inte vet att vargar i Sverige ibland tenderar att vara tämligen närgångna eftersom vårt land som enda land i världen valt att bygga upp en vargstam utan att ge de berörda en chans att försvara sina djur mot just närgångna vargar. Nu är det bättre men fortfarande nekar Naturvårdsverket skyddsjaktsansökningar som verkar helt rimliga. Hoppas att många lyssnade på forskarens budskap och tog det till sig.
Vi förväntade oss förstås ett vargkramarprogram i vanlig ordning men det blev inte så illa. Även om TV-teamet fick nöjet att gulla med vargvalpar tillsammans med Olle Liberg och Håkan Sand från Grimsö så släppte man faktiskt fram en forskare med budskapet att inte låta vargar vara närgångna. Först och främst ska vargar lära sig att människor är obehagliga och hålla sig borta, menade han. Att säga så måste vara som att svära i kyrkan för många.
Jag antar att han inte vet att vargar i Sverige ibland tenderar att vara tämligen närgångna eftersom vårt land som enda land i världen valt att bygga upp en vargstam utan att ge de berörda en chans att försvara sina djur mot just närgångna vargar. Nu är det bättre men fortfarande nekar Naturvårdsverket skyddsjaktsansökningar som verkar helt rimliga. Hoppas att många lyssnade på forskarens budskap och tog det till sig.
Rullbord i köket
Bordet var mer utdraget och större förut, före den stora saneringen inför japanbesöket. Men nu vill vi inte ha de stora tippande tidningshögarna tillbaka på stolarna och bordet. Vi måste skärpa oss och få lite ordning här.
Knepet tror gubben, är att inte dra ut bordet mer, utan låta det förbli minimalt så det inte får plats så mycket ovidkommande. Vi är ju trots allt bara två personer till vardags och vi ska klara oss med litet bord. Sen blev det här lilla rullbordet över av en slump. Kanske kan det härbärgera de nödvändiga tidningarna. Högen närmast här är gubbens ( ATL!) och den andra bredvid är min. Underst ska vi ha gammalt som vi vill spara säger vi ( skumt syfte!!). Att vi har varsin hög beror på mig, jag ville inte ha delad vårdnad, gubben får mycket mer post än vad jag får, exempelvis kilovis med kommunpapper pga sitt kommunpolitiska engagemang och en massa jägarförbundspapper.
Vi når tidningarna när vi sitter vid bordet. Och det är ju bra, för lata är vi och vill inte hoppa upp från kaffekoppen för att hämta läsning.
När vi får gäster så är det enkelt att rulla bort tidningsbordet och sätta dit en stol istället. Åtminstone fungerar det så i teorin. Vi får se hur det blir i verkliga livet. Om det funkar så blir det nog ett snyggare rullbord framöver istället för det här svarta i plåt.
Uppdaterat svininfluensa
Enligt DN för ett par dagar sedan var risken 1 död per 250 smittad i svininfluensa. Enligt svt 3:e september så är det 1 död per 2000 smittade som gäller. Den siffran låter lite mer realistisk men rätt hög också.
Om jag översätter den till Årjäng och det stämmer med var tredje invånare som enligt kalkyl kan smittas, så blir det en till två människa som kommer att avlida p.g.a. influensan i vår kommun, en av dem ur riskgrupperna och en helt frisk. Ja om man räknar genomsnittlig kalkyl förstås. De här siffrorna förutsätter att ingen hinner vaccineras innan influensan når kulmen.
Jag känner tveksamhet inför vaccination. Jag känner en viss tveksamhet inför allt vaccinerande. Men en aspekt är ju att genom att vaccinera sig kan man hindra att ett antal människor blir jättesjuka i influensan och några avlider. Jag tänker också på spädbarn som inte kan vaccineras, de måste skyddas genom att vi andra inte blir sjuka / inte smittar dem och genom att de hålls lite isolerade under den tid som influensan pågår som värst. Kanske har vi alla ett ansvar för varandra också när vi bestämmer oss för vaccination eller inte.
Om jag översätter den till Årjäng och det stämmer med var tredje invånare som enligt kalkyl kan smittas, så blir det en till två människa som kommer att avlida p.g.a. influensan i vår kommun, en av dem ur riskgrupperna och en helt frisk. Ja om man räknar genomsnittlig kalkyl förstås. De här siffrorna förutsätter att ingen hinner vaccineras innan influensan når kulmen.
Jag känner tveksamhet inför vaccination. Jag känner en viss tveksamhet inför allt vaccinerande. Men en aspekt är ju att genom att vaccinera sig kan man hindra att ett antal människor blir jättesjuka i influensan och några avlider. Jag tänker också på spädbarn som inte kan vaccineras, de måste skyddas genom att vi andra inte blir sjuka / inte smittar dem och genom att de hålls lite isolerade under den tid som influensan pågår som värst. Kanske har vi alla ett ansvar för varandra också när vi bestämmer oss för vaccination eller inte.
Trädgårdsrapport
´Sommaren har alltså varit skit-trist ur trädgårdssynpunkt! Blommor har dränkts, ruttnat, vägrat blomma osv. Men nu är det i alla fall lite bättre. Så här ser det ut för närvarande:
Här blommar rosenstav och någon mer, minns inte vad den heter, men den är helt ok och jag borde nog ha fler, den blommar när allt annat är över.
Klematisen hade jag tänkt mig i en vältrimmat blomstöd, men den hittade sin egen väg i tujan (häcktuja, occidentalis väl?) och pelargorna i blomlådorna under fönstren får godkänt. De har åtminstone inte ruttnat bort i regnandet, vi har stora takutsprång som skyddar.
Krukorna som står här och där borde ha haft fina penséer fortfarande, men de har alltså förmultnat på ort och ställe. Jag har slängt dem och försökt ersätta med någon förskrämd höstaster och några vit-grå¨bladväxter. Snart blir det bollkryss istället.
Kärleksörten kommer antagligen inte att hinna blomma innan frosten kommer. Den står lite för skuggigt. Förra året gick den under av något som tog bladen på sommaren och i år är det sent och regn. Men jag tar in av den nu och hoppas få se den blomma i vas i alla fall. Himla synd för jag har massor och de är vackra när de blommor, både med bladverk och lila blommor.
Översikten funkar inte..
..på bloggesse. Det går inte att se vare sig inlägg eller kommentarer där. Men de finns på arkiv; inlägg respektive kommentarer. Där kan man leta upp nya kommentarer för att godkänna.
Svininfluensan...
...skrivs det motsägelsefullt om och det kanske inte är så konstigt. Sjukdomen är ny och kunskapen om den begränsad. Det finns grogrund för ryktesspridning eftersom skriverier om influensan säljer, alltså måste tidningarna skriva, oavsett om det finns något nytt och vettigt att skriva eller inte.
I DN sägs att dödsfall i influensan i Sverige var väntat. Man räknar med ett dödsfall på 200 - 250 smittade enligt siffror från Mexico och England som har haft många fall. Och att att så där var tredje människa får influensan. Översatt till Årjäng med 10.000 invånare så skulle det innebära att ungefär 3.300 skulle bli sjuka i influensa och av dem så skulle 12- 13 människor dö. De döda skulle vara unga till medelålders men inte äldre. Hur det är med barn framgår inte. Äldre, födda 1918 eller tidigare och som har haft spanska sjukan verkar vara immuna enligt japanska undersökningar. Drygt hälften av de döda skulle tillhöra en riskgrupp; dvs kraftigt överviktiga (?), diabetiker, astmatiker eller liknande. Men c:a 40 procent, av de avlidna skulle alltså vara helt friska människor i sina bästa år. De talen verkar orealistiska jämfört med andra länder.
Samtidigt sägs i artikeln att man får ta siffrorna med en nypa salt eftersom mörkertalet av smittade är stort. Jag vet inte om man räknar bara konstaterat smittade eller uppskattat smittade och jag tycker att antalet avlidna borde ha varit större i folkrika länder som Mexiko och England om den här statistiken ska stämma.
I en vanlig säsongsinfluensa dör en av 1000 sjuka och bara var tionde insjuknar om jag läst rätt. De som avlider är i allmänhet gamla eller försvagade av sjukdom.
Alltså stämmer det inte längre att svininfluensan är lika ofarlig som en vanlig influensa, (vilket försäkras på Smittskyddsinstituets hemsida om jag minns rätt). Den är absolut farligare. Om man ska tro DN. Ska man tro DN blir alltså nästa fråga?
I Expressen skrivs också om influensan och om vaccineringen. De första två veckorna kommer riskgrupper att vaccineras, vaccineringen ska komma igång någon gång i oktober. Vaccinet verkar vara klart redan men är ännu inte fullt godkänt. (?). Så om det i sista minuten inte blir godkänt så kommer inget vaccin att finnas. (?) Men det verkar ju inte troligt ur någon aspekt att det ska stoppas.
Det är inte så mycket man kan göra innan dess alltså. I min klass får barnen tvätta händerna ordentligt varje morgon när de kommer till skolan och sedan en gång till före maten och varje gång vi ser att de petar i munnen eller näsan. Vi har dessutom tränat på att hosta och nysa i armvecket och undervisat om hur virus sprids. Och handsprit finns alltid tillgängligt.
Jag är inte så blåögd att jag tror att detta är någon slags försäkring mot svininfluensa. Jag vill i alla fall göra vad som står i min makt för att hindra smittspridningen och försöka skydda mina små änglar, mer kan jag inte göra.
Japanskt skriftspråk..
... innehåller tusentals tecken. Det är alltså ett slags bildspråk med ett tecken för varje ord och så går det att kombinera tecknen till olika betydelser.
Skriftspråket är inte ljudenligt vilket innebär att exempelvis skrivna namn skapas vartefter och kan se olika ut beroende på vem som skriver.
Vi roade oss på söndagkväll med att skapa våra namn i japansk skrift. Då tar man ljuden i namnen och lyssnar efter vad varje ljud kan betyda. För Rolands del blev det nåt med vattendroppe som faller (Ro) och så nåt mer som jag inte minns och så "and" som var nåt på jord. Sen skiljer man egentligen inte på r-ljudet och l-ljudet.
Om man vill går det alltså att skoja rejält med folks namn och tramsa till det med olika ljud - tecken.
så här blev det lite
Efter våra namn med japanskt teckenspråk så står de med kinesisk ljudenlig skrift tror jag. Eftersom det finns så många tecken att hålla ordning på så är det nästan ingen som kan alla tecken utan man hjälps åt med skrivning och improviserar efter hand. Det mesta är nog inte rätt eller fel utan ungefär. Jag vet inte om det skulle vara en mardröm eller en dröm att vara lärare i japansk skola. Kreativt eller hopplöst!
Här kommer lite mer namn i japansk skrift för de kunniga och invigda:
Skriftspråket är inte ljudenligt vilket innebär att exempelvis skrivna namn skapas vartefter och kan se olika ut beroende på vem som skriver.
Vi roade oss på söndagkväll med att skapa våra namn i japansk skrift. Då tar man ljuden i namnen och lyssnar efter vad varje ljud kan betyda. För Rolands del blev det nåt med vattendroppe som faller (Ro) och så nåt mer som jag inte minns och så "and" som var nåt på jord. Sen skiljer man egentligen inte på r-ljudet och l-ljudet.
Om man vill går det alltså att skoja rejält med folks namn och tramsa till det med olika ljud - tecken.
så här blev det lite
Efter våra namn med japanskt teckenspråk så står de med kinesisk ljudenlig skrift tror jag. Eftersom det finns så många tecken att hålla ordning på så är det nästan ingen som kan alla tecken utan man hjälps åt med skrivning och improviserar efter hand. Det mesta är nog inte rätt eller fel utan ungefär. Jag vet inte om det skulle vara en mardröm eller en dröm att vara lärare i japansk skola. Kreativt eller hopplöst!
Här kommer lite mer namn i japansk skrift för de kunniga och invigda:
Akvarell...
...målar den japanske svärfadren. På den lediga söndag förmiddagen så målade han av vårt hus här utanför, medan hundarna skällde oavbrutet. De kände inte igen honom o varnade gläfsande. Bilden blev fin och jag är jätteglad att vi fick den. Den ska ramas in och hängas på väggen. Svärmodren målar i olja. Båda har målning som hobby. Dottern, alltså sonens fru, är också mycket duktig på bild och gör datorgrafik till dataspel. Från oktober börjar hon jobba åt DICE.
Grattis Matilda!
Grattis Matilda idag på födelsedagen!
Att det är just idag är lätt att komma ihåg eftersom det är första jaktdagen för säsongen, den första september. Vi kommer ju ihåg när Du föddes! Och jag passar på att gratta Kalle också som fyller imorgon!
Grattis!
(Att just Ni två får grattis här är lite en slump, Era födelsedagar vet jag om.)
Att det är just idag är lätt att komma ihåg eftersom det är första jaktdagen för säsongen, den första september. Vi kommer ju ihåg när Du föddes! Och jag passar på att gratta Kalle också som fyller imorgon!
Grattis!
(Att just Ni två får grattis här är lite en slump, Era födelsedagar vet jag om.)
Jazz
Lille plutten Jazz har fått vara inne sedan han kom hem från djursjukhuset med två ihopsydda böjsenor på bakbenet. Roland har varit hemma för "vård av sjuk hund".
Men det håller ju inte i längden, i de 8 veckor han ska vara i vila. Så nu blev det dumstrut, bandagesko och en ny stor glugg in i hundhuset. Här får han vara dagtid när vi jobbar och komma in när vi kommer hem. Nätterna blir inne förstås. Han verkar inte ha ont alls och finner sig väl till rätta ute. Han trivs här med Leta och Oskar. Han kan ligga på bordet där och ha full koll på vem som kommer och går.
Japanska gäster...
... hade vi alltså under helgen. Det var sonens japanska svärföräldrar. Vi hade en mycket trevlig helg tillsammans. Märkligt att detta med olika kultur inte spelar så stor roll som man tror. Vi mötte en familj som var van att hålla en skämtsam ton sinsemellan och till andra och det passade oss utmärkt.
I söndags, deras sista dag hos oss¨, hade vi tänkt ta en skogstur först och sedan båttur på eftermiddagen med grillning nere vid sjön. Men Roland fick hämta Jazz på djursjukhuset i Karlstad på förmiddagen. Och på eftermiddagen gick det inte att åka ut på sjön för det blåste rätt rejält, alltså inget strandhugg i Harnäs.
Så det blev först ärtsoppa och varm punsch till lunch här hemma (efter bloggtips) och risgrynskaka efteråt. Soppa kan man nog bjuda japaner på ofta, det var omtyckt och vi kunde ha haft pannkaka efteråt. Svampplockningstur i skogen med Roland blev det på eftermiddagen, och kaffe med dit. I år har vi mycket svamp så skörden blev god. Det är i princip bara att gå rätt ut i skogen och ta för sig. Svampen hjälptes vi åt att rensa. Den blir infryst och får gå med till Stockholm.
Grillning vid sjön på kvällen blev det inte heller p.g.a. vädret, kallt och blåsigt. Jag gjorde i all hast om menyn så det fick bli grillad fläskfilé helt enkelt här hemma med hemmagjord klyftpotatis / ris + svampstuvning till och vi åt inne. Det blev helt ok faktiskt och rätt mat tror jag.
(Jag har avidentifierat på bilden eftersom jag glömde fråga om lov att publicera bild på bloggen!)
I går måndag åkte gästerna till Stockholm. Idag tisdag fortsatte de japanska svärföräldrarna till Frankfurt am Main för att sammastråla med vänner från Seattle och via hyrbil åka vidare på "Romatische Strasse" neröver i Tyskland några dagar.
Jag hoppas verkligen från hjärtat att vi kommer att ses igen för ett längre besök. Det finns så mycket mer att uppleva här tillsammans; båt, sjön, bärplockning, Klässbol linneväveri (Nobelfesten och priset är berömt i Japan!). Och personkemin stämde till 100 procent!