Bloggar kommer och går...
De försvinner från bloggen, den ena efter den andra av mina favvobloggar; Elisabeth, S, Rut, En liten tant, Gubben vid Rämen, Blackout, Pyrobritt, Helena E och några till. Ibland så vet jag varför, men oftast inte. De slutar blogga aktivt i alla fall. Och jag saknar dem förstås.
Ibland känns det som om jag är den enda som består, den enda som finns kvar; hon den där gamla dinosaurien, stenålderskärringen. Hon som aldrig ger sig, bara håller på, håller på och håller på.
Jag är hela tiden beredd på att sluta, så fort lusten tryter. Bloggandet kommer aldrig att bli en plikt för mig, då slutar jag, tvärt. Men lusten tar inte slut. Jag gillar fortfarande detta forum, tycker om att pränta ner tankar och upplevelser ännu efter 4 års bloggande. Obegripligt många läsare är det, fler och fler. Jag vet inte varifrån de kommer alla och hur de hittar hit. Roligt är det också att läsa ett urval av bloggar, att följa några människors livsöden och tankar en bit på väg, som ett utsnitt ur en följetong.
Detta är en spännande värld.
Nästa inlägg blir nog från Årjängs marknad och besöket där med dotter och barnbarn!
Och så Lotta Hammars fina fotoutställning i Årjäng.
Ja, sen bilderna från gårdagskvällens äting i Harnäs nere vid sjön.
Ja, det är många bloggar som försvinner rätt som det är, men jag hoppas verkligen att du kommer att fortsätta dela med dig utav dina tankar och bilder, för mig betyder de mycket..
Ha dé!
Rut finns kvar!!!
Det var via henne jag hittade till dig och jag hoppas att du fortsätter att blogga länge, länge.
Åsa: Du finns kvar också, det känns bra.
Lena: Rut finns där men orkar inte vara så aktiv längre och jag saknar det. Jag fortsätter, har en ständig kö av inlägg som väntar på att publiceras.
Ja, jag är glad att du består! Själv har jag tappar lite sugen, men det gäller inte bara bloggen utan lite så där över lag. Det är alltid så mycket i mitt liv, jag har kanske för många omkring mig som jag månar om.. hur som helst så har jag en allmän downperiod just nu. Jag hoppas att det dock snart går över för det är jobbigt. Kanske blir det bättre när jag slutat med mina studier och fått ett jobb....eller kanske är det anspänningen inför just detta som rubbar mig just nu.
Bra att du finns, du har ju så mycket att berätta, hur skulle väl du kunna sluta då?
Men visst, jag tror över hälften av mina länkar har slutat eller är väldigt inaktiva. Å andra sidan har jag fått en del nya bloggbekantskaper. Fast...Jag gillar ju att hålla fast vid gamlingarna, det känns viktigare på något vis.
Jaja, vi fortsätter för bloggandet är ju kul! :)
du vet det blev lite tvång så där över min blogg nästan så där som dusäger en plikt ....och det får det ju aldrig bli..men sen så var det så mycket annat också....jag älskar att skriva och kommer nog att fortsätta skriva på ett annat sätt men jag tittar så klart in till dig och skickar en stor stor kram och tack för rara ord....
Inga, Minns du mitt motstånd? Jag kapitulerade i sista minuten kan man säga och jag är totalt fast i detta bloggträsket och blir väl ensam kvar med dig när alla andra lagt ner verksamheten! Då kanske vi ska återgå till att brevväxla, jag menar med papper och penna? Haha, skämtar bara!
Jag tycker det är jättekul och snirklar mig in via andra- och tredjehandspersoners kommentarer för att hitta nya intressanta bloggare.
Och jag finns kvar! Sedan 2005 faktiskt.
Alla: Jag tror ju som Ni att det måste finnas en lust i bloggandet, det är ett så omedelbart medium och personligt. Det är väl därför jag undrar om det verkligen fungerar att en tidning kräver av sina skrivare att de ska blogga. Om det sker frivilligt så är det nog inga problem, en journalist kan ju vilja ha ett forum för mer avslappnat skrivande, ett skrivande utan fotnötter och saklighet och faktakontroll. Men att tvinga fram den här typen av skrivande verkar kryptiskt. Ibland kan man ana att det är så när man läser tidningars proffsbloggar. Det är ju inte säkert att en duktig proffsskribent blir en bra bloggare, lika lite som en duktig bloggare måste kunna bli en duktig proffsskribent.
Detta att leta nya läsvärda bloggar vid behov sker bäst genom att läsa andras länkar och kommentarer. Det funkar inte längre att gå ´på senast gjorda inläggen på blogg.se. Då hamnar jag alltid i fel ålderskategori, eller rättare bland en massa modebloggar och tonårsbloggar. Och vi har kanske inte så mycket gemensamt trots allt. Fast kul att läsa ibland.
Jag mår bra av att skriva och fortsätter just därför, det får inte bli en plikt!
Gillar din blogg så det är bra att du är kvar!
Ja, det känns trist när bloggar försvinner, speciellt de man har haft kontakt med länge.
Men skönt i alla fall att de talar om att de slutar blogga.
För om en blogg bara försvinner och man vet inte om något hänt, känns väldigt jobbigt.
Jag också hänger med och kommer fortsätta att blogga så länge jag kan.
Samma som du, så tycker jag om detta forum och få skriva ner tankar och händelser,
och även få alla mysiga och intressanta kommentarer där vi också delar med oss av våra tankar, upplevelser och ger råd och stöd.
Ha det så gott
Jag gillar det faktum att du märker att jag är borta, trist vore väl annars. Jo, jag har nog tappat blogg-intresset en del men går fortfarande in och läser din sida då och då, men det är inte alltid jag lämnar spår efter mig. Läser väldigt mycket och det tar tid och så ska jag opereras snart, de tar bort en del av njuren. Sedan har jag fått cervikalt diskbråck som gör det svårt med höger arm nu när nusklerna förtvinat...och jag vägrar äta smärtstillande. Men det är oerhört smickrande att man är saknad :-)
Bloggandet går litet upp och ned för mig. Ibland funderar jag på att döda min blogg... men när jag funderat tillräckligt länge så blir det att jag fortsätter.