Ta fram det som är bra...
Visst är det så att vi alla, inte bara eleverna, fungerar bäst om vi hjälps åt att fokusera på det som är bra och förstärka det. Att verkligen få tid till att vaska fram vad vi gör som skapar framgång, vad vi gör som är bra´och helt osvenskt våga se det och berömma varandra för det. Det gör barn och föräldrar trygga i sina roller och även oss som lärare i våra roller. Vi talar om för varandra när vi uppfattar att vi är på rätt väg och vi är ense om vägen.
-Det här gjorde Du bra! Fortsätt gör så här!
Ok, sen gör vi alla en massa fel också, det ingår när man är människa och när man jobbar med människor. Men det kan man lägga åt sidan. Huvudsaken är ju att den positiva riktkursen blir stark och riktas åt rätt håll, att vi blir trygga i att hålla kvar framgångsfaktorerna. Då tonas det ner som eventuellt är felaktigt, utan att man behöver göra något väsen av det hela.
Det finns ju nu till och med forskning som säger att en stark framgångsfaktor för skolans elever är lärarens kompetens, men även föräldrars insats. Jag skulle gärna se att skolledningar i Sverige började tillämpa Birgitta Kimbers metod på sina anställda, på lärarpersonal och andra undersåtar för att lyfta dem till storverk. Undrar vem som blir först med att våga pröva det? Lyfta personalen genom att fokusera på det goda de gör?
Fast jag ska inte klaga för egen del, jag arbetar i en uppmuntrande miljö när det gäller kollegor, elever och föräldrar. Senast idag, sa en liten elev, en 8-åring, att jag och I var väldigt snälla och bra lärare :-) Och vi suger åt oss av goda ord förstås. Det är sånt som hänger kvar när man kommer hem från en dags arbete och det drar mungiporna uppåt resten av dagen!
Så har vi snälla och bra elever med stöttande föräldrar också. Vi har roligt till vardags i jobbet. Det finns mycket skratt och skoj hela dagarna. Det är nog världens bästa jobb när det fungerar så här bra. Jag vill inte byta bort min lilla ö av trivsel på den här stora skolan! Det är roligt att gå till jobbet varje vanlig skoldag, när vi får träffa elever och föräldrar.
Självklart växer vi alla av uppmuntran och av att vi ser det positiva i vilka vi är och vad vi gör. Vi har på det stora hela haft många bra lärare under barnens sammanlagda skolgång.
Men. Som Tony Irving säger.
Då det funnits problem eller svagheter (bla det du vet om) så har vissa lärare bara fortsatt att berömma och se det positiva. Man har inte vågat påtala att något inte stämmer här, detta behöver utredas. Nu är det ju vi föräldrar som fått påtala att det finns problem, problem som borde ha upptäckts för många år sedan.
Jag förstår att det inte är denna typ av positivt seende du menar, men jag tror det finns en rädsla (feghet?) hos en del lärare att se när saker och ting inte funkar.
Å andra sidan, den skola där de blundade för problemem som mest, på den skolan menade man också att det inte fanns någon mobbing, något som inte alls var sant.
Sitter på soffan med min stela fotled idag. Min arbetsgivare är nog en av de bästa; jag får sköta jobb/närvaro/ledighet helt själv.
Åter igen håller jag med på allt du skriver!!!Vi har världens bästa jobb och inte blir det sämre av att ha en sådan kollega som dig vid sin sida....Ha nu en riktigt trevlig matens helg. Kram I
Anne: Detta att inför eleverna lyfta fram det positiva för den enskilde och för gruppen får ju inte innebära att läraren blundar för svårigheterna som finns. Det finns ingen orsak att vänta med åtgärder för barn som behöver olika typer av insatser. Men de barnen är absolut inte hjälpta av att få klagomål på eventuella tillkortakommanden. Tvärtom så tror jag att de, om några, har stort behov av att få sina framgångar synliggjorda. Deras framgångar kan komma i en långsammare takt och därför inte märkas så väl, men då blir det ännu viktigare att eleven får hjälp av sin lärare att faktiskt bli medveten om dem. Annars blir det tungt att sträva på trots motigheter.
Det jag förordar handlar ju inte om blint beröm, utan om att genom dokumentation och iakttagelser av olika slag kunna peka på det som blivit bättre, det som är bra och berätta om det.
Ingrid: Japp, det är roligt att gå till jobbet, till snälla barn och trevliga kollegor!