Birgitta Kimber...
Äntligen tycks pendeln svänga åt andra hållet! Hurra!
Jag läser artikeln om Birgitta Kimber och har bara en sak att säga. Metoden som beskrivs är exakt det arbetssätt vi har inom särskolan. Vi utgår alltid från vad eleven kan och startar där.
En gång i veckan har vi dessutom infört "Beröm", det går ut på att var och en av eleverna får tänka ut beröm till någon av klasskompisarna som gjort något bra, något extra, hjälpt en kompis el dyl. Självklart kollar vi upp så att alla elever får minst ett beröm. Det här är mycket uppskattat, tyst som i kyrkan när det är dags för "Beröm" på fredagarna.
Lena o Suss: Ja, man kan verkligen säga äntligen!
Jag har ju jobbat sammanlagt 15 år av mitt liv med elever med stora svårigheter och handikapp av olika slag och i jobbet med dem måste man ta fram det positiva, precis som Du säger Suss. För en del av de här barnen har så små förmågor att varje gång de lyckas nå ett framsteg så blir det stora hurrarop. Vägen dit har ofta varit lång och mödosam.
Tänk om man kunde införa veckans beröm för personalen också, va bra vi skulle må då! Och va duktiga vi skulle bli på jobbet. Vi är ju människor vi lärare också (ja, faktiskt!) och fungerar i grunden likadant som barnen.
Birgitta Komber, jag känner igen namnet...var det inte hon som höll på med att introducera EQ i skolorna, det som senare blev livskunskap? Jag underar om inte jag har mött henne en gång i samband med med Medis introduktion i EQ-ämnet.
Marie: Känner jag inte till, men det är mycket möjligt. Birgitta K är både lärare och psykoterapeut om jag inte minns fel. Så EQ ligger ju nära till hands. Klok kvinna!