Inga Magnusson

På Berget Fiskebäckskil CW
Det här är en fantastisk bild! Det går naturligtvis inte att göra den rättvisa här på bloggen, men i verkligheten så suverän.

Jag har naturligtvis, i likhet med flesta andra som ränner på konstvisningar, sett Carl Wilhelmsons bilder här och där. De finns ju rejält representerade i Sverige. Men jag har aldrig begripit storheten i hans konstnärskap tidigare. Nu när ett 80-tal bilder finns utställda på Waldemarsudde så är intrycket mäktigt. Detta är en av mina favvobilder; fiskegubbarna i Bohuslän. Målaren använder medvetet en teknik med ett raster av vita prickar över hela bilden för att få den att leva. Och lever  gör den i verkligheten ¨på ett sätt som är märkligt. För att få den här rastereffekten målade CW på grova dukar med rätt torr färg kan jag tänka mig och lade lager på lager. På detta sätt fick han med dukens underlagsfärg i målningen, det skimrar och lyser om hans bilder. På långt håll kan de nästan uppfattas som akvarell med stor lyskraft. Just den här bilden är speciell eftersom duken inte bara är grov, utan också kypertvävd, 4-skaft. Det innebär att den har en diagonal relief istället för den vanliga tuskaftens raka. Det kan bidra till att den får ett alldeles särskilt liv. Jag tittade noga på alla bilderna på utställningen och jag tror att detta var den enda bild som målats på kypertvävd duk. Sen använde CW också exakt samma färg som underlagsfärgen till att göra en del ljusa små partier som lyfter bilden. Detta är ett målerihantverkets mästare.

Det här är alltså min favvobild i all sin enkelhet men ändå stora kraft. Den är så imponerande. 

Här kommer några bilder till:


Kyrkbåten CW


Sommar i skären CW
Det här kallar jag för mig själv duttmålningar. Det heter säkert något annat på proffsspråket. Men tekniken att måla i färgduttar så här med olika färg bredvid varandra går ut på att blanda olika färger och sedan ska ögat se en enda skimrande färg, färg som lever och skiftar.



Lördagskväll tror jag den heter.  Bild från CWs tid i Torsby hos syskonen Sahlström,  Sahlströmsgården.

Det mesta som CW målar är människor i arbete och vila, vardagsmänniskor, fångade i ögonblicket. I stort sett alla är allvarsamma och ser tyngda ut av livet, arbetet och ibland sorg, även leda.  Kläder och situationer är de som han hade runt sig under sin livstid från 1800-talet till 1928 då han dog. Han vistades på olika platser och flyttade en del, men det mesta och bästa är nog ändå från Västkusten och Fiskebäckskil. Han växte upp där och hans pappa dog när båten han jobbade på gick i kvav.  Bilderna från hans tid i Spanien  gillade jag inte, antingen passade färgskalan inte honom eller också var det bara jag som inte tyckte om den. Sen fanns ett par akvareller med också. Akvarell var nog inte hans grej heller, de imponerar inte alls på mig och ser inte ens välgjorda ut.