Våra grannar!
Vi har trevliga grannar, både tvåbenta och fyrbenta. De här fåren och lammen uppe på Litorpet är så söta och busiga.
Taxen Oskar hade förra året ett visst intresse för fåren, men vi gick förbi med honom i koppel och han fick sig en smäll på nosen av elstängslet. Vi gick nära förbi i år också för att se om han kom ihåg. Och det gjorde han. Medan vi passerade så vände han bort huvudet och låtsades inte se vare sig fåren eller stängslet. Bra bot!
Borta vid Brobacken är det också ¨får, de är riktiga landskapsvårdare.
Bloggandet ...
... funderar man ibland över. Bl.a. frågar man sig vad det är som styr svängningarna i antalet läsare av den egna bloggen och antalet inlägg i bloggar man läser. Efter den senaste tidens väderomslag så blir det tydligt att just vädret är viktigt; extremt vackert väder - lite bloggande, extremt dåligt väder - mer bloggande. Men sen efter vackert-väder-dipp så blir det högre siffror än vanligt. Alltså kan man tänka att det läses igen det som missats under värmeböljan.
Hyra ut stugor ...
... veckovis till turister har vi ägnat oss åt de senaste 12 åren. Vi har byggt dem själva och de ligger alla enskilt, ingen stugby. Först var det bara ett men numera alltså tre. Det kan se lättvindigt och arbetsfritt ut, som att bara lämna och hämta in nycklar, men det är det inte. Man måste ha ständig koll om det ska fungerar på sikt. Med ett enda hus var det inte så mycket bestyr men nu med tre så är det mycket pyssel, speciellt så här i början på säsongen.
Bytt ut tre sängar har vi gjort i år. Allting slits.
Tvätta täcken och överdrag och madrasskydd måste man annars blir det unket och schabbigt.
Kolla och fixa med myggnät. Se till att fönstren inte gror igen.
Byta toaborstar, se till så att det är rent i våtutrymmen.
Tvätta och byta ur kuddöverdrag
Betassa stolar och bord och sängar.
Se till så att "rökhinkar" med sand finns på veranda och altan annars är det snart fullt med fimpar runt husen. Vi får ändå plocka ibland.
Hålla efter städningen så det inte blir sånt här i hörnen / mellan säng och vägg.
Skura spisfläkten. Sån städning kan man inte begära att de tillfälliga gästerna ska göra.
Samla in kvarglömda persedlar, sånt som kan bli kvar under sängar som här två strumpor.
Sen är det gräsklippning / gräsröjning runt husen och tömma sopkärl som blir för fulla mellan tömningarna som sopbilen gör. Rengöring av grillar lite nu och då. Koll på bryggor. Service på båtar, propellerbyten, spöhållarbyten, laga hål i skrov, och hela tiden serva med bensin, turistrådgivning i största allmänhet oftast på tyska eftersom gäster från forna Östtyskland inte förstår engelska (var finns älgarna? var kan man handla? var köper vi fiskeredskap? hur tar man sig till linneväveriet i Klässbol? Bra restaurang i närheten?).
Total närvaro och jour dygnet om gäller hela säsongen om det händer något som behöver åtgärdas. Om vi reser bort i flera dagar så måste det finnas någon annan på plats som kan rycka in, särskilt när gäster anländer och lämnar.
Samtidigt så tycker vi om att träffa människor och prata bort en stund och brukar försöka hinna med att ha lite mer kontakt än bara det formellt nödvändiga.
Tja, det blir väl mer eller mindre en livsstil, en väldigt speciell sådan och den passar oss. Fast just nu en period så har det varit mer än vanligt.
Bytt ut tre sängar har vi gjort i år. Allting slits.
Tvätta täcken och överdrag och madrasskydd måste man annars blir det unket och schabbigt.
Kolla och fixa med myggnät. Se till att fönstren inte gror igen.
Byta toaborstar, se till så att det är rent i våtutrymmen.
Tvätta och byta ur kuddöverdrag
Betassa stolar och bord och sängar.
Se till så att "rökhinkar" med sand finns på veranda och altan annars är det snart fullt med fimpar runt husen. Vi får ändå plocka ibland.
Hålla efter städningen så det inte blir sånt här i hörnen / mellan säng och vägg.
Skura spisfläkten. Sån städning kan man inte begära att de tillfälliga gästerna ska göra.
Samla in kvarglömda persedlar, sånt som kan bli kvar under sängar som här två strumpor.
Sen är det gräsklippning / gräsröjning runt husen och tömma sopkärl som blir för fulla mellan tömningarna som sopbilen gör. Rengöring av grillar lite nu och då. Koll på bryggor. Service på båtar, propellerbyten, spöhållarbyten, laga hål i skrov, och hela tiden serva med bensin, turistrådgivning i största allmänhet oftast på tyska eftersom gäster från forna Östtyskland inte förstår engelska (var finns älgarna? var kan man handla? var köper vi fiskeredskap? hur tar man sig till linneväveriet i Klässbol? Bra restaurang i närheten?).
Total närvaro och jour dygnet om gäller hela säsongen om det händer något som behöver åtgärdas. Om vi reser bort i flera dagar så måste det finnas någon annan på plats som kan rycka in, särskilt när gäster anländer och lämnar.
Samtidigt så tycker vi om att träffa människor och prata bort en stund och brukar försöka hinna med att ha lite mer kontakt än bara det formellt nödvändiga.
Tja, det blir väl mer eller mindre en livsstil, en väldigt speciell sådan och den passar oss. Fast just nu en period så har det varit mer än vanligt.
Tornfalken ...
... häckar i Oskars gamla duvslag uppe under taket på "ränne" på Liane. Det är numera en relativt vanlig fågel i jordbrukslandskapet. Det är en rätt liten fågel, hanen är rödbrun på ryggen med ett grått huvud. Honan har diskretare färger. Det är inte lätt att fota lommar och tornfalkar är ännu svårare, men det finns bild i länken nedan för den som är intresserad.
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/miljoochklimat/ettriktodlingslandskap/mangfaldpaslatten/faglariodlingslandskapetlarkvitter/tornfalk.4.510b667f12d3729f91d80003329.html
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/miljoochklimat/ettriktodlingslandskap/mangfaldpaslatten/faglariodlingslandskapetlarkvitter/tornfalk.4.510b667f12d3729f91d80003329.html
Lupiner
Goda vänner planterade lupiner i den fula slänten. Det kommer att bli fint när de blommar. Sen binder de jorden också förhoppningsvis.
Agenda
De senaste dagarna har varit väldigt jäktiga och bloggandet har blivit lite sporadiskt känns det som. Det är inte så mycket kvar på läsåret, men en hel del extra att hålla i huvudet i samband med avslutande utvecklingssamtal och överlämningar. Det är också en del tester som ska göras för att hjälpa till och ringa in vilka elever som behöver lite extra hjälp på traven.
Framöver så ska vi till Stockholm på en tur. Det kan också bli hundutställning på Öster Malma, men det är inte säkert än. Vi får se. Sen har vi inbokat några trevliga ätanden som vi ser fram emot.
Ingen lom
Ha ha.. jag skulle försöka ta en bild på lommen genom kikaren ute vid det nya huset. Men det blev så här!
Jag höll för högt.
Lommen har ju ett fantastiskt läte och ute vid stugan så var det ofta det första vi hörde på morgonen och det sista på kvällen. Varje kväll tog han dessutom en tur till vattnet precis nedanför huset för att dyka, leka och skvätta runt. Sen simmade han majestätiskt, som bara en lom kan, iväg utåt igen.
Det var alldeles för långt avstånd att ta kort ¨på normalt sätt men jag tänkte att det skulle gå genom fadrens gamla kikare som vi använde flitigt. Men det var svårt att pricka rätt på en liten lom. Fokus hamnade uppe i himlen, men en märklig bild blev det.
Roland brukar berätta att lommen är lite speciellt byggd, benen sitter för långt bak så han kan inte gå på land. Det beror på att när Gud skapade lommen så flög han iväg alldeles för snabbt, Gud hann inte sätta dit benen, istället kastade han dem efter lommen och då hamnade de så långt bak.
Inbrott i småbåtshamnen i Sillerud ...
... har det varit inatt. Martin S blev av med båtbränsle o uppmanar alla att kolla om något mer är stulet.
Värmebölja ...
.. är det nu, minst 30 grader i skuggan, vindstilla o inte ett moln på himlen. Jag njuter och gubben pustar. Försöker att inte tänka att de varma dagar vi får den här sommaren kommer nu och så blir det inga kvar till ledigheten!
Dop ...
... var vi på igår lördag i Silleruds kyrka! Det var vackert och rörande. Vi var ju med redan när mamman till den här lille gossen döptes, hon är vårt fadderbarn.
Kyrkan är fin men just nu under reparation av den flagnande fasaden. Vädret var strålande vackert, bortåt 30 grader i skuggan. Dopceremonin har de senaste åren utvecklats fint, det är avspänt men ändå högtidligt. Barnen känns välkomna i kyrkan och får gärna komma fram och titta. Gesten när prästen lyfter upp barnet och välkomnar till församlingen är mäktig. Sen följer en rundgång ner i kyrkan för att visa alla gästerna i bänkrader och alla kan ta kort i närbild förstås. Uppskattat är det. Faddrar var pappans syster och mammans bror. Namnet Charlie är eget och de andra är hämtade från pappa och mormors far tror jag; Marcus och Albin.
Efter dopet var vi alla välkomna till förfriskningar utanför sockenstugan. Barnen kunde leka på den lekplats som kyrkan ordnat här bakom.
Sen bjöds vi alla på fantastiskt god hemlagad mat. Vackert dukat var det ockå, tre långa bord gick åt, många var vi, nästan fullt.
Huvudpersonen hade förstås en central placering. Han är bara sååå söt! Doppresenterna funderade vi länge på, men till slut blev det en skyddsängel av glas gjord av Gitta i Hagen och så en liten rostfri termos från Reinholdssons där hans namn kan graveras in. Den är verkligen tänkt som en doppresent. Först går det att ha varmvatten till vällingen i den förstås, men framför allt ska den vara med till matsäcken sen när gossen ska börja lära sig jaga ihop med Roland o morfar Rune.
Kyrkan är fin men just nu under reparation av den flagnande fasaden. Vädret var strålande vackert, bortåt 30 grader i skuggan. Dopceremonin har de senaste åren utvecklats fint, det är avspänt men ändå högtidligt. Barnen känns välkomna i kyrkan och får gärna komma fram och titta. Gesten när prästen lyfter upp barnet och välkomnar till församlingen är mäktig. Sen följer en rundgång ner i kyrkan för att visa alla gästerna i bänkrader och alla kan ta kort i närbild förstås. Uppskattat är det. Faddrar var pappans syster och mammans bror. Namnet Charlie är eget och de andra är hämtade från pappa och mormors far tror jag; Marcus och Albin.
Efter dopet var vi alla välkomna till förfriskningar utanför sockenstugan. Barnen kunde leka på den lekplats som kyrkan ordnat här bakom.
Sen bjöds vi alla på fantastiskt god hemlagad mat. Vackert dukat var det ockå, tre långa bord gick åt, många var vi, nästan fullt.
Huvudpersonen hade förstås en central placering. Han är bara sååå söt! Doppresenterna funderade vi länge på, men till slut blev det en skyddsängel av glas gjord av Gitta i Hagen och så en liten rostfri termos från Reinholdssons där hans namn kan graveras in. Den är verkligen tänkt som en doppresent. Först går det att ha varmvatten till vällingen i den förstås, men framför allt ska den vara med till matsäcken sen när gossen ska börja lära sig jaga ihop med Roland o morfar Rune.
Lördag kväll med sparris
(blogginlägg om dopet som vi var på i Silleruds kyrka lördag på dagen kommer senare idag!)
Äntligen kom Busterbåten i sjön! Det har inte varit tid till det förut, men lördag kväll kom den i vattnet. Vi hade fått färsk sparris direkt från odlingsorten i Nürnberg. Och den måste förstås ätas på ett bra sätt: Med goda vänner, vid sjön på en häll, stekt i panna vid öppen eld, med bästa tyska skinkan till, potatis och hollandaise.
Sparrisen till ära var det uppdukat med bordsduk och fina servetter.
Till dessert blev det kaffe och stationskaféts goda hallontårta med vispgrädde. Brasan värmde och lyste upp när solen gått ner fram på småtimmarna. Vi babblade och stimmade och hade väldigt roligt. Äntligen lite lediga var vi!
Idag söndag ska vi till svärmor en sväng och fira henne på mors dag. Sen får jag fortsätta och komma ikapp här hemma med tvätt och plock och städning.
Äntligen kom Busterbåten i sjön! Det har inte varit tid till det förut, men lördag kväll kom den i vattnet. Vi hade fått färsk sparris direkt från odlingsorten i Nürnberg. Och den måste förstås ätas på ett bra sätt: Med goda vänner, vid sjön på en häll, stekt i panna vid öppen eld, med bästa tyska skinkan till, potatis och hollandaise.
Sparrisen till ära var det uppdukat med bordsduk och fina servetter.
Till dessert blev det kaffe och stationskaféts goda hallontårta med vispgrädde. Brasan värmde och lyste upp när solen gått ner fram på småtimmarna. Vi babblade och stimmade och hade väldigt roligt. Äntligen lite lediga var vi!
Idag söndag ska vi till svärmor en sväng och fira henne på mors dag. Sen får jag fortsätta och komma ikapp här hemma med tvätt och plock och städning.
Charlies dop ...
.. berättar jag mer om senare idag eller i morgon. Just nu måste jag röja upp i kaoset här hemma o tvätta kläder efter en veckas boende i det nya huset. I kväll hoppas vi på att Roland hunnit få i vår Busterbåt för vi vill åka ut till goda vänner med färsk sparris som vi fick idag. Det ska avätas med tysk skinka, hollandaise, färskpotatis och ett kallt gott vin på en bergknalle vid sjön. Till dessert blir det hallontårta inhandlad på Stationskafét vid ICA-Sillerud. Och vädret är bara fantastiskt! Sommarvärme!
Väntar ättling gör vi!
Jag har inte skrivit så mycket om det på bloggen, men nu är det nog dags att göra det. Vet inte om det går att komma in på länken nedan, antar att man måste vara inloggad på FB. Nu är det inte så långt kvar, svärdotter in spe går på mammaledighet i alla fall och vi väntar alla spänt på det nya lilla livet. Det är alltså vår äldste son som ska bli pappa inom en snar framtid och vi ska bli farföräldrar. Jag antar att vi kommer att ränna som skottspolar sen fram och tillbaka till Stockholm för att beskåda underverket.
http://www.facebook.com/carin.hellman/posts/10150974196608554?clk_loc=4
http://www.facebook.com/carin.hellman/posts/10150974196608554?clk_loc=4
Gustaf lämnar vi nu över nya huset till!
Efter en vecka i det nya huset så packade vi ihop i kväll och lämnade det för att återvända hem med pryttlar och prylar o tvätt i mängd. Helt obegripligt hur det kan bli så mycket, men vi har dragit ut lite i taget dag för dag och nu var det mängder som skulle hem innan stugan städades ordentligt för att ta emot hyresgäster imorgon lördag.
Och vi ska imorgon försöka hinna med att besiktiga och ta adjö av gäster i två hus och ta emot gäster i två hus och gå på dop. Det ska bli sååååå kul att se lille söte Charlie döpas i Silleruds kyrka! Vi var ju i högsta grad med när hans mamma döptes, till o med faddrar minsann. Och vi har hållit ett extra vakande öga på henne i alla år! ;-)
Fast bidragit till den kristna fostran har vi väl inte förstås.
Strömavbrott på Stockholms centralstation...
... har det varit och i ett tåg i Flemmingsberg har en irriterad gubbe suttit och väntat tillsammans med Gunnar. De är på väg till heldagsmöte med miljöministern, i rovdjursfrågor förstås. Nu är de i alla fall på väg.
Skämma bort ...
...en gubbe som slitit ont hela dagen med att skyffla ut grus, är lite roligt. flera gruslass behövdes alltså runt nya huset. Morgan kom med dem o i viss mån går det att använda traktor och skopa, men ändå återstår en hel del handarbete.
det var roligt att få skämma bort honom lite sen med grillad fläskfilé, potatisgratäng stekt sparris, tomater, färska hallon med glass pch så en glutenfri tårta till kaffet
Mer skogstillväxt än avverkning ...
... är det per år och Eskil Erlandsson flaggar för att det kan komma att huggas mer de närmaste åren. Det bör vara så att man avverkar ungfär lika mycket som tillväxten varje år så att det långsiktigt finns en balans i skogsbruket. Behovet av balans gäller själva skogen men också ekonomin för den enskilde skogsägaren och landets nationalekonomi som är beroende av skogen.
Eskil Erlandsson bemöter kritiken i Zarembas artiklar med saklighet och klokskap.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/ministern-vi-behover-hugga-ner-mer-skog
Han påpekar att skogsägaren redan har en stor frihet att välja brukningsmetod samt att kontinuitetsbruk kan passa under vissa förutsättningar men inte alltid. Ibland ger det för dålig återväxt bl.a.
Eskil tar också fram att staten inte i onödan ska ingripa i den enskildes äganderätt och det är vi tacksamma för.
Det är skogsägaren som äger sin skog och som ska ha ansvaret för att sköts på ett bra sätt, både ekonomiskt och miljömässigt. Det är inte grannar, SNF med Mikael Karlsson i spetsen eller andra som ska sköta den svenska skogen. Om man får fram en beslutanderätt för någon myndighet när det gäller skogsavverkningar så kommer det att resultera i en mängd överklaganden som drivs ända upp till EU. Helt orimligt!
SNF och de andra stora miljöorganisationerna kan genom överklaganden få stora rubriker och därmed goda inkomster. Miljörörelserna är big business idag och försörjer många människor väldigt väl. Förutom att man anlitar både anställda och många frivilliga för att arbeta med rena miljöfrågor så han man en kader av reklam- och mediaexperter i sin tjänst.
Eskil Erlandsson bemöter kritiken i Zarembas artiklar med saklighet och klokskap.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/ministern-vi-behover-hugga-ner-mer-skog
Han påpekar att skogsägaren redan har en stor frihet att välja brukningsmetod samt att kontinuitetsbruk kan passa under vissa förutsättningar men inte alltid. Ibland ger det för dålig återväxt bl.a.
Eskil tar också fram att staten inte i onödan ska ingripa i den enskildes äganderätt och det är vi tacksamma för.
Det är skogsägaren som äger sin skog och som ska ha ansvaret för att sköts på ett bra sätt, både ekonomiskt och miljömässigt. Det är inte grannar, SNF med Mikael Karlsson i spetsen eller andra som ska sköta den svenska skogen. Om man får fram en beslutanderätt för någon myndighet när det gäller skogsavverkningar så kommer det att resultera i en mängd överklaganden som drivs ända upp till EU. Helt orimligt!
SNF och de andra stora miljöorganisationerna kan genom överklaganden få stora rubriker och därmed goda inkomster. Miljörörelserna är big business idag och försörjer många människor väldigt väl. Förutom att man anlitar både anställda och många frivilliga för att arbeta med rena miljöfrågor så han man en kader av reklam- och mediaexperter i sin tjänst.
Lärare ska inte tåla stryk...
...och skolan får inte bli ett reservat för våld och dåligt uppträdande. Elever ska inte behöva utstå våld i skolan och inte lärare heller. Ett märkligt rättsfall har avgjorts, där man uttalat säger att lärare ska tåla stryk. Det verkar inte klokt!!!
Lärare jämförs med poliser. Poliser är utbildade för att kunna jobba med våld och har också extrema befogenheter för att hantera våld som de blir utsatta för.
Men vi lärare är varken utbildade för eller anställda att jobba med våld och vi har inga befogenheter att bemöta våldsamma elever. Inte heller har vi utrustning i form av vapen eller skyddsvästar eller annat, vilket skulle behövas i så fall för att inte bara bli ett offer.
Vi är utbildade och anställda för att undervisa, men någonstans på vägen tror jag att fokus på den delen av uppdraget håller på att avvecklas till förmån för andra uppgifter, typ barnpassning, konfliktlösning, administration, dokumentation. Nu diskuterar jag skolan i Sverige i allmänhet och inte min skola specifikt, för vi strävar på så gott vi kan att rikta in oss på undervisning. Men signalerna uppfrån i systemet och utifrån verkar åt annat håll.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ratten-larare-ska-tala-stryk_7224655.svd http://www.dn.se/nyheter/sverige/ratten-larare-ska-tala-stryk
http://www.dn.se/nyheter/sverige/ratten-fortydligar-larare-ska-tala-hot-men-inte-vald
Lärare jämförs med poliser. Poliser är utbildade för att kunna jobba med våld och har också extrema befogenheter för att hantera våld som de blir utsatta för.
Men vi lärare är varken utbildade för eller anställda att jobba med våld och vi har inga befogenheter att bemöta våldsamma elever. Inte heller har vi utrustning i form av vapen eller skyddsvästar eller annat, vilket skulle behövas i så fall för att inte bara bli ett offer.
Vi är utbildade och anställda för att undervisa, men någonstans på vägen tror jag att fokus på den delen av uppdraget håller på att avvecklas till förmån för andra uppgifter, typ barnpassning, konfliktlösning, administration, dokumentation. Nu diskuterar jag skolan i Sverige i allmänhet och inte min skola specifikt, för vi strävar på så gott vi kan att rikta in oss på undervisning. Men signalerna uppfrån i systemet och utifrån verkar åt annat håll.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ratten-larare-ska-tala-stryk_7224655.svd http://www.dn.se/nyheter/sverige/ratten-larare-ska-tala-stryk
http://www.dn.se/nyheter/sverige/ratten-fortydligar-larare-ska-tala-hot-men-inte-vald
Båttur
Ikväll Onsdag blev det en tur med båten till en grillplats och en stunds samkväm. Vackra kvällar är det.Ledig onsdag!
Ledig onsdag.
Sommarvarmt o jag ska pyssla med nya huset - njuta av fågelsången från skogen bakom huset och utsikten mot sjön. Ett rådjur gick precis förbi. Bättre än så här blir det inte. Det är riktigt sommarvarmt och skönt.
Igår kväll hade vi lite enkel grillning med inbjudna o spontant anländande gäster, också i nya huset. Det blir många sittplatser när man drar bort glasväggen.
Först kom snälla goda vänner och planterade lupiner i den fula slänten framför huset, den som vi inte hinner göra nåt åt i år. Tack för omtanken! De bör hinna blomma i år och binder släntens jord bra tror vi. De får gärna ta över hela området. Just nu är det fullt med liljekonvaljer.
Sen kom L med fru och vi stimmade trivsamt allihop en stund på omväxlande svenska, tyska o engelska.
Sen kom J och en av hans vänner o kollade på huset, stannade en stund o pratade fiske, nya bekanta men vänliga o trevliga.
Till slut kom grannen À och pratade bort en stund på senkvällen.
Det blev som lite drop in över det hela. Allra sist satt vi själva kvar ute på uteplatsen, babblade lite och bara njöt av utsikten o att det äntligen är sommarvarmt.
Varför kan inte jag lära mig hur man drar isär ett textsjok på iPaden????
Sommarvarmt o jag ska pyssla med nya huset - njuta av fågelsången från skogen bakom huset och utsikten mot sjön. Ett rådjur gick precis förbi. Bättre än så här blir det inte. Det är riktigt sommarvarmt och skönt.
Igår kväll hade vi lite enkel grillning med inbjudna o spontant anländande gäster, också i nya huset. Det blir många sittplatser när man drar bort glasväggen.
Först kom snälla goda vänner och planterade lupiner i den fula slänten framför huset, den som vi inte hinner göra nåt åt i år. Tack för omtanken! De bör hinna blomma i år och binder släntens jord bra tror vi. De får gärna ta över hela området. Just nu är det fullt med liljekonvaljer.
Sen kom L med fru och vi stimmade trivsamt allihop en stund på omväxlande svenska, tyska o engelska.
Sen kom J och en av hans vänner o kollade på huset, stannade en stund o pratade fiske, nya bekanta men vänliga o trevliga.
Till slut kom grannen À och pratade bort en stund på senkvällen.
Det blev som lite drop in över det hela. Allra sist satt vi själva kvar ute på uteplatsen, babblade lite och bara njöt av utsikten o att det äntligen är sommarvarmt.
Varför kan inte jag lära mig hur man drar isär ett textsjok på iPaden????
Gillar fortfarande
Spritblogg ...
... har det blivit ett tag nu, med Jäger och masksnaps och så. ;-) Det är mycket för att vara skrivet av någon som inte ens dricker snaps. Och det handlar inte om förment hög moral utan om smak; tycker inte det är gott.
Jägermeister måste byta namn till Waldmeister
... Allt enligt en tysk djurrättsorganisation som jagtror heter Peta. Jägermeister förhärligar enligt dem jakt och det är olämpligt!
Ha ha...de måste ha missat att vi från jaktbart vilt får det allra bästa tänkbara kött och det mest klimatsmarta. Ett djur som avlivas vid jakt har också levt ett oslagbart fritt och fint liv fram till sin oftast omedelbara död. Sen har Peta missat att jakt är nyttigt och spännande för de som utövar den också.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/jagermeister-maste-byta-namn
Ha ha...de måste ha missat att vi från jaktbart vilt får det allra bästa tänkbara kött och det mest klimatsmarta. Ett djur som avlivas vid jakt har också levt ett oslagbart fritt och fint liv fram till sin oftast omedelbara död. Sen har Peta missat att jakt är nyttigt och spännande för de som utövar den också.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/jagermeister-maste-byta-namn
Spetsad snaps!
Zarembas skogsartiklar är en pinsamhet ...
... genom sin urvalsförfalskning i fakta. Han väljer systematiskt bort allt som talar emot hans åsikt. Dessutom finns en hel del rena felaktigheter som tidningen själva borde ha rättat till och inte väntat på ett inlägg från Skogsstyrelsen. Det är inte förbjudet med kalhyggen i Sverige med nuvarande lagstiftning, tvärtom är det en metod i skogsbruket som Skogsstyrelsen vill se mer av och pröva vidare, men det passar inte överallt och under alla omständigheter. Artikelserien är en pinsamhet som DN borde lägga bakom sig i överslätande tystnad och inte blåsa upp ytterligare i en ledare. Fast å andra sidan kanske artikelserien borde ha varit en enda lång ledare, för det var väl det den var; en åsikt! Och inte ett journalistiskt materiel.
Det är bara att återigen påminna sig att 56 % av journalistkåren röstar MP eller V medan de två partierna har enbart 14 % av folkets röster.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/stark-skyddet-av-skogen-vi-arvde
Det vore en katastrof för svenskt skogsbruk att hamna i klorna på en s.k. Allmänhet, dvs SNF och Mikael Karlssons överklaganshysteri. Varenda avverkning i det här landet kommer i så fall att drivas till Bryssel av MKs rubriksökeri. Han kommer att frossa i bilden av sig själv som de utsattas hjälte, en riktig favvo för hans del.
http://inga.blogg.se/2012/may/zarembas-skogsartiklar.html#comment
Skogsbruk är något som ska skötas av de som verkligen äger skogen. Med ägandet följer ett stort ansvar både för att den egna ekonomin runt ett skogsföretag och att det svenska skogsbruket ger nationalinkomster. Skogen är en naturtillgång i Sverige, mångas jobb är beroende av att den går bra och hanteras både ekonomiskt och miljömässigt på ett ansvarsfullt sätt. Mångas jobb är beroende av skogen , direkt och indirekt. Man kan bara hoppas att fakta får ta plats istället när den av Zaremba och DN uppiskade känslomässiga hysterin runt den svenska skogen har lagt sig.
Det är bara att återigen påminna sig att 56 % av journalistkåren röstar MP eller V medan de två partierna har enbart 14 % av folkets röster.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/stark-skyddet-av-skogen-vi-arvde
Det vore en katastrof för svenskt skogsbruk att hamna i klorna på en s.k. Allmänhet, dvs SNF och Mikael Karlssons överklaganshysteri. Varenda avverkning i det här landet kommer i så fall att drivas till Bryssel av MKs rubriksökeri. Han kommer att frossa i bilden av sig själv som de utsattas hjälte, en riktig favvo för hans del.
http://inga.blogg.se/2012/may/zarembas-skogsartiklar.html#comment
Skogsbruk är något som ska skötas av de som verkligen äger skogen. Med ägandet följer ett stort ansvar både för att den egna ekonomin runt ett skogsföretag och att det svenska skogsbruket ger nationalinkomster. Skogen är en naturtillgång i Sverige, mångas jobb är beroende av att den går bra och hanteras både ekonomiskt och miljömässigt på ett ansvarsfullt sätt. Mångas jobb är beroende av skogen , direkt och indirekt. Man kan bara hoppas att fakta får ta plats istället när den av Zaremba och DN uppiskade känslomässiga hysterin runt den svenska skogen har lagt sig.
Flugfälla!
Lät en skvätt vitt vin + bubbelvatten stå en timme på altanen medan jag gjorde annat. Så här såg det ut när jag kom tillbaka! Drunknade och antar jag saligt berusade flugor!
Sparrisfrossa ....
... blev det igen i kväll. Fast nu var det vi som bjöd A och A i Svensbyn på det vi fick igår hit till oss. Den vita sparrisen är god kokt men tror jag ännu godare stekt lätt i små bitar. Det ska vara lite brunt men inte bränt så man får ha tålamod och ta en kvart - en 20 minuter på sig. Och den här speciella skinkan till!
Vi hade en trevlig kväll!
Den sparrisen vi steker / kokar och äter direkt har förstås knoppar, det är överdelen av stjälkarna. Men jag fick också nederdelar av stjälkarna. Dem skalar jag och skär i skivor, fryser och har till sparrissoppa.
Vi hade en trevlig kväll!
Den sparrisen vi steker / kokar och äter direkt har förstås knoppar, det är överdelen av stjälkarna. Men jag fick också nederdelar av stjälkarna. Dem skalar jag och skär i skivor, fryser och har till sparrissoppa.
Klämdag ...
.... är det idag! Det menas att man ska inte jobba utan vara hemma och klämma på kärringen, sa grannen D F !
Färsk sparris!
Det är nästan heligt att äta färsk sparris med skinka, hollandaise och potatis och ett gott vin till. Igår blev vi bjudna på det.
Ikea ...
... blir det idag fredag. En bra mellandag för shopping. Hoppas det inte är knökafullt där idag, utan att de flesta valde att handla igår.
Trasmattenostalgi
Den var lite trasig i kanterna, den gamla trasmattan med de fina rosengångsbårderna. Men färgerna är fortfarande klara, mattan är tätslagen och felfri i övrigt, så jag klippte av en bit, repade upp och knöt nya pärlknutar av fransarna, fyra och fyra tillsammans. Kunde inte låta bli att titta på tyget i de inslag jag tog bort. Och fastnade i en nostalgitripp, det var ju mammas flanellnattlinnen, pappas pyjamaser, broders skjortor, mormors strumpor, förkläden, klänningar ja allt kom till sin sista användning. Tala om återbruk och recykling!
Mattan var säkert vävd på 50-talet, eller början av 60. Inte varje år, men kanske vart tredje år så satte modren upp vävstolen på övervåningen för att väva trasmattor. Det gjordes förstås inte förrän efter jul. Då var odlingssäsongen slut, grönsaks- frukt- och bäromhändertagandet var över. Jordkällaren full med konserverade bönor, ärtor, morötter, plommon, svamp, saft och sylt. Slakten som gjordes före jul var också klar och allt därifrån var konserverat och saltat; köttbullarna, korven. Från slutet av 50-talet blev de hemgjorda charkuterierna istället nedfrysta i nymodigheten frysbox. Ja, och så var ju själva julfirandet över. Då var det vävtid, sticktid och sytid när vintermörkret lade sig och inga andra sysslor var akuta. När det var färdigvävt klipptes alltsammans ner och fransarna knöts. Vävstolen plockades ner och ställdes undan till nästa gång. Efter vårstädningen var det dags att lägga på de nya fina mattorna.
Trasorna till mattvävningen klipptes kontinuerligt under året vartefter plagg blev så utslitna och lappade att de inte gick att använda mer. För så var det, kläder som var trasiga slängdes inte, utan man satte på lappar så länge det gick och så användes de till vardags. Det var inte skämmigt att ha lappade kläder, utan tvärtom, ett tecken på ordentlighet, men däremot fult att ha trasiga kläder. Sånt pratade folk om. Det ansågs slarvigt och lågt att inte vara hel och ren. Kragar vändes och skjortmanschetter kantades, vuxenkläder kunde sys om till barnkläder. Så var det hos alla, sparsamhet rådde, kläder och tyg var dyrbart att köpa om man jämför med inkomsten. Det var inte tal om slit och släng. Trasmatteklippandet var alltså typiskt kvällssysselsättning, speciellt före tevens ankomst runt 1959.
Mamma klippte ovanligt smala trasor och slog dem väldigt hårt. Hon var stark i armarna. Varpen var tät ser jag. Så det blev slitstarka mattor men ändå lätta att tvätta. Förr så skurade jag med såpa nere vid sjön, men på senare år så har jag kört dem i maskin, vilket går bra när de inte är så tjocka, fast utan centrifug förstås. Vävning hade mamma lärt sig på lanthushållsskolan. Det var inget avancerat, rejält tuskaft och rosengång. Tuskaft blev det på mattorna för kök, sovrum och hall. Rosengångsbårderna var för mattorna till finrummet. Det här är alltså en f.d. finrumsmatta. Säkert har jag gjort en del inslag här också. Jag lärde mig trampa både tuskaft och rosengång och fick väva ibland, men bara små bitar i taget, så modren kunde slå ihop ordentligt mellan varven. Jag orkade inte få till den rätta knycken, det blev för löst.
En nostalgitripp blev mattan och många minnen dök upp.
Kan inte låta bli att tänka på Annaa M också. Om hon hade levat så hade hon kommenterat det här inlägget. Vi läste varandras bloggar länge och kommenterade ibland. Och just när jag skrev om mattor och kläder och vävning så var hon på hugget det var hennes område, textillärare i grunden, sedan journalist. När hon skrev om skolan så kommenterade jag. Annaa gick bort hastigt, alldeles för tidigt, visst är hon saknad. Hon hade integritet, skrev självutlämnande och alldeles ärligt.
Mattan var säkert vävd på 50-talet, eller början av 60. Inte varje år, men kanske vart tredje år så satte modren upp vävstolen på övervåningen för att väva trasmattor. Det gjordes förstås inte förrän efter jul. Då var odlingssäsongen slut, grönsaks- frukt- och bäromhändertagandet var över. Jordkällaren full med konserverade bönor, ärtor, morötter, plommon, svamp, saft och sylt. Slakten som gjordes före jul var också klar och allt därifrån var konserverat och saltat; köttbullarna, korven. Från slutet av 50-talet blev de hemgjorda charkuterierna istället nedfrysta i nymodigheten frysbox. Ja, och så var ju själva julfirandet över. Då var det vävtid, sticktid och sytid när vintermörkret lade sig och inga andra sysslor var akuta. När det var färdigvävt klipptes alltsammans ner och fransarna knöts. Vävstolen plockades ner och ställdes undan till nästa gång. Efter vårstädningen var det dags att lägga på de nya fina mattorna.
Trasorna till mattvävningen klipptes kontinuerligt under året vartefter plagg blev så utslitna och lappade att de inte gick att använda mer. För så var det, kläder som var trasiga slängdes inte, utan man satte på lappar så länge det gick och så användes de till vardags. Det var inte skämmigt att ha lappade kläder, utan tvärtom, ett tecken på ordentlighet, men däremot fult att ha trasiga kläder. Sånt pratade folk om. Det ansågs slarvigt och lågt att inte vara hel och ren. Kragar vändes och skjortmanschetter kantades, vuxenkläder kunde sys om till barnkläder. Så var det hos alla, sparsamhet rådde, kläder och tyg var dyrbart att köpa om man jämför med inkomsten. Det var inte tal om slit och släng. Trasmatteklippandet var alltså typiskt kvällssysselsättning, speciellt före tevens ankomst runt 1959.
Mamma klippte ovanligt smala trasor och slog dem väldigt hårt. Hon var stark i armarna. Varpen var tät ser jag. Så det blev slitstarka mattor men ändå lätta att tvätta. Förr så skurade jag med såpa nere vid sjön, men på senare år så har jag kört dem i maskin, vilket går bra när de inte är så tjocka, fast utan centrifug förstås. Vävning hade mamma lärt sig på lanthushållsskolan. Det var inget avancerat, rejält tuskaft och rosengång. Tuskaft blev det på mattorna för kök, sovrum och hall. Rosengångsbårderna var för mattorna till finrummet. Det här är alltså en f.d. finrumsmatta. Säkert har jag gjort en del inslag här också. Jag lärde mig trampa både tuskaft och rosengång och fick väva ibland, men bara små bitar i taget, så modren kunde slå ihop ordentligt mellan varven. Jag orkade inte få till den rätta knycken, det blev för löst.
En nostalgitripp blev mattan och många minnen dök upp.
Kan inte låta bli att tänka på Annaa M också. Om hon hade levat så hade hon kommenterat det här inlägget. Vi läste varandras bloggar länge och kommenterade ibland. Och just när jag skrev om mattor och kläder och vävning så var hon på hugget det var hennes område, textillärare i grunden, sedan journalist. När hon skrev om skolan så kommenterade jag. Annaa gick bort hastigt, alldeles för tidigt, visst är hon saknad. Hon hade integritet, skrev självutlämnande och alldeles ärligt.
"Nu har Du två"
... sa lilla J från grannstugan häromdagen och förärade mig denna bukett självplockade blommor med varierande längd. Vi fick ju en för ett par veckor sedan också och hon tänkte sig nog att den stod kvar, fast den hade förstås gått hädan.
"Måla" sa hon sen bestämt och sparkade snabbt av sig stövlarna.
Vi målade, klippte, pratade och spelade memory med rim. Det är mysigt.
Så där lagom igenbarnad får man bli med ålderns rätt. Jag gillar det dialektala uttrycket; igenbarnad. Fast normalt så står det nog för mer avancerade ålderstecken än att måla och spela memory. ;-)
"Måla" sa hon sen bestämt och sparkade snabbt av sig stövlarna.
Vi målade, klippte, pratade och spelade memory med rim. Det är mysigt.
Så där lagom igenbarnad får man bli med ålderns rätt. Jag gillar det dialektala uttrycket; igenbarnad. Fast normalt så står det nog för mer avancerade ålderstecken än att måla och spela memory. ;-)
Logiskt Lööf ...
... blir det plötsligt när hon, centerledaren, börjar flörta med Miljöpartiet.
Lööf och Centerpartiet centralt har ju "gjort slut" med sitt bondska arv; med markägarna, bönderna, landsbygdsföretagarna, skogsägarna, småföretagarna, jägarna, glesbygdsborna, regionalpolitiken, sparsamheten, kommunerna osv
Istället har man satsat lite artificiellt på liberalism, entreprenörskap, kvinnofrågor, invandring, miljö och lite annat löst: Alltsammans i och för sig trevliga och behjärtansvärda frågor men osammanhängande, uppifrån beordrade, påklistrade och bitvis rejält i otakt med partiets klassiska väljare. Det nya partiprogrammet känns mer som en temalös buffé för att fjäska med alla och envar, än som en gedigen meny med en röd tråd som annonserar ett "varumärke". Om man tänker en matliknelse.
Jag har inte kunnat begripa den här omsvängningen alls. Det har tyckts som rent självmord att välta hela den starka folkrörelsebyggda landsbygdstradition över ände, till synes, i desperat jakt på nya väljare och ungdomligare framtoning.
Nu efter den öppna inviten till Miljöpartiet om samarbete så blir det plötsligt logiskt alltsammans.
Centerpartiet centralt vill bli som Miljöpartiet, dra till sig de miljöintresserade borliga väljarna, de som egentligen tycker att miljöfrågorna är stora men som skräms bort från MP av partiets vänsterstämpel. Alliansens gröna röst alltså är det nya budskapet! Tanken verkar vara att man ska ta väljare från M som är det stora borgliga partiet, på samma sätt som de mest miljöintresserade vänsterväljarna går till MP. En slags miljöflank inom sitt block.
Och för att lyckas med det så måste C alltså tydligt riva ner bilden av ett parti för landsbygden, skrämma bort jägarna och bönderna ordentligt eftersom de framför allt kan ha invändningar mot delar av MP-programmet (där naturen mest är naturreservat, semesterplats och skådebröd, inte en plats för att producera något rationellt, eller för människor att bo och verka i på helårsbasis).
Kruxet är bara att konceptet verkar inte särskilt framgångsrikt. Väljarstödet balanserar farligt nära 4% ändå. Man har förmodligen tappat en hel del av sina gamla väljare, de som inte känner igen sig i partiet längre och som antagligen gått till M. Eller blivit riktigt besvikna och gått till SD som har vind i seglern just nu.
Spännande att se om man lyckas till slut. Och lika spännande är att se vart alla de landsbygdsväljare går som Annie Lööfs C gjort slut med, de som just nu inte har några företrädare i riksdagen. Går de alla till M eller ska det bli tillräckligt med stöd till något av småpartierna exempelvis Landsbygdsdemokraterna, så att de tar sig in över 4-%-spärren?
Om man får gissa något så kommer i sista minuten före nästa val något rejält fläskben för landsbygden, något som ska få de gamla väljarna att ändå börja hoppas igen och komma tillbaka till C så att Alliansen kan räddas kvar vid makten.
Politik är spännande att iaktta på avstånd. Som en dokusåpa på riktigt, med intriger och rackarspel ser det ut som. Samtidigt så är det ändå det som är demokrati och jag beundrar dem som orkar hålla på i styrelser och nämnder och fatta de där besluten som måste fattas och sen ofta få ta ovett för hela jobbet.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/s-svanger-kraftigt_7194335.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-vill-utoka-samarbetet-med-mp_7186949.svd
Lööf och Centerpartiet centralt har ju "gjort slut" med sitt bondska arv; med markägarna, bönderna, landsbygdsföretagarna, skogsägarna, småföretagarna, jägarna, glesbygdsborna, regionalpolitiken, sparsamheten, kommunerna osv
Istället har man satsat lite artificiellt på liberalism, entreprenörskap, kvinnofrågor, invandring, miljö och lite annat löst: Alltsammans i och för sig trevliga och behjärtansvärda frågor men osammanhängande, uppifrån beordrade, påklistrade och bitvis rejält i otakt med partiets klassiska väljare. Det nya partiprogrammet känns mer som en temalös buffé för att fjäska med alla och envar, än som en gedigen meny med en röd tråd som annonserar ett "varumärke". Om man tänker en matliknelse.
Jag har inte kunnat begripa den här omsvängningen alls. Det har tyckts som rent självmord att välta hela den starka folkrörelsebyggda landsbygdstradition över ände, till synes, i desperat jakt på nya väljare och ungdomligare framtoning.
Nu efter den öppna inviten till Miljöpartiet om samarbete så blir det plötsligt logiskt alltsammans.
Centerpartiet centralt vill bli som Miljöpartiet, dra till sig de miljöintresserade borliga väljarna, de som egentligen tycker att miljöfrågorna är stora men som skräms bort från MP av partiets vänsterstämpel. Alliansens gröna röst alltså är det nya budskapet! Tanken verkar vara att man ska ta väljare från M som är det stora borgliga partiet, på samma sätt som de mest miljöintresserade vänsterväljarna går till MP. En slags miljöflank inom sitt block.
Och för att lyckas med det så måste C alltså tydligt riva ner bilden av ett parti för landsbygden, skrämma bort jägarna och bönderna ordentligt eftersom de framför allt kan ha invändningar mot delar av MP-programmet (där naturen mest är naturreservat, semesterplats och skådebröd, inte en plats för att producera något rationellt, eller för människor att bo och verka i på helårsbasis).
Kruxet är bara att konceptet verkar inte särskilt framgångsrikt. Väljarstödet balanserar farligt nära 4% ändå. Man har förmodligen tappat en hel del av sina gamla väljare, de som inte känner igen sig i partiet längre och som antagligen gått till M. Eller blivit riktigt besvikna och gått till SD som har vind i seglern just nu.
Spännande att se om man lyckas till slut. Och lika spännande är att se vart alla de landsbygdsväljare går som Annie Lööfs C gjort slut med, de som just nu inte har några företrädare i riksdagen. Går de alla till M eller ska det bli tillräckligt med stöd till något av småpartierna exempelvis Landsbygdsdemokraterna, så att de tar sig in över 4-%-spärren?
Om man får gissa något så kommer i sista minuten före nästa val något rejält fläskben för landsbygden, något som ska få de gamla väljarna att ändå börja hoppas igen och komma tillbaka till C så att Alliansen kan räddas kvar vid makten.
Politik är spännande att iaktta på avstånd. Som en dokusåpa på riktigt, med intriger och rackarspel ser det ut som. Samtidigt så är det ändå det som är demokrati och jag beundrar dem som orkar hålla på i styrelser och nämnder och fatta de där besluten som måste fattas och sen ofta få ta ovett för hela jobbet.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/s-svanger-kraftigt_7194335.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-vill-utoka-samarbetet-med-mp_7186949.svd
318 medlemmar i Sellnet!
Helt fantastiskt! Det bara ökar hela tiden. Vi blir många som får snabb uppkoppling med fiber när det väl är färdiggrävt och inkopplat! Och för varje medlem så minskar den beräknade kostnaden, för den ska ju delas solidariskt.
Zarembas skogsartiklar ...
... bemöts av Skogsstyrelsens Monika Stridsman. Hon tar upp det oetiska i att en stor dagstidning i fem mastodontartiklar riktar så massiv kritik mot Skogsstyrelsen utan att möjlighet till rättelser och genmäle har getts under tiden. Nu får Skogsstyrelsens Monika S komma till tals och ger väldigt kort svar på oerhört mycket kritik och felaktigheter! Tala om Gish Gallop! Dyngsprättarretoriken som förlamar debattmotståndarens försvarsförmåga!
För bakom Zarembas känslomässigt engagerande skriverier så döljer sig en hel del faktafel; framför allt så är det tillåtet med annat än kalhyggesbruk i Sverige och till och med uppmuntrat av Skogsstyrelsen. Om detta skriver Z inget. Utan ger sken av att allt annat än kalhygge är förbjudet. Fult att ljuga är det! Och svårt att rätta till i efterhand. Zarembas trovärdighet borde rimligen ta stryk efter det här. Liksom DNs. För till syvende och sist så är det tidningen som väljer sina skribenter.
http://www.dn.se/debatt/nej-zaremba-varken-lagen-eller-vi-kraver-kalhyggen
Men för övrigt så lägger Monica Stridsman både sig själv och Skogsstyrelsen rätt så platt till marken och skyller på politikernivån. Annat var kanske inte att vänta, hon har ju ett gediget förflutet inom Naturvårdsverket och miljöorganisationer i Sverige (f.d. chef för WWF!). Inte omöjligt att hon helst skulle se att både allmänheten och naturintressena finge ett avgörande inflýtande över den privatägda skogens förvaltning. Åtminstone antydde hon åsikter åt det hållet den gången hon tillträdde på Skogsstyrelsen. Jag bloggade om det då.
http://inga.blogg.se/2009/june/monica-stridsman-urbanbiologiskt-stolpskott.html
Pelle Sallin, skogsentreprenör i Jämtland ger bättre svar på tal och genomskådar Zaremba
http://www.dn.se/debatt/skogen-ar-vart-levebrod
Så här avslutar han
"Om skogsbygderna i framtiden ska fortsätta att bidra till Sveriges välstånd och utveckling, kan inte den allra mest extrema naturvårdssynen tillåtas härja fritt. Kunskap om både historien, biologin, ekonomin och verkligheten ska inte få förvrängas. Inte heller bör Stockholmsbaserade massmedier okritiskt svälja och ensidigt basunera ut populistiska särintressens budskap."
En stor grupp av Sveriges skogsforskare ger svar på tal angående Zarembas urvalsförfalskning. De förundras över att Z presenterat ett så ensidigt materiel i sina artiklar och undvikit allt som kan tala emot hans egen åsikt. Man kritiserar bristen på allsidighet och beklagar utelämnandet av viktiga fakta som kunde ha kompletterat bilden av svenskt skogsbruk.
"Men ingenstans ens antyder Zaremba att skogsbruk har något gott med sig. Och i urvalet av källor har han uppenbarligen varit noga med att undvika sådana som kunnat ”rubba hans cirklar”.
För bakom Zarembas känslomässigt engagerande skriverier så döljer sig en hel del faktafel; framför allt så är det tillåtet med annat än kalhyggesbruk i Sverige och till och med uppmuntrat av Skogsstyrelsen. Om detta skriver Z inget. Utan ger sken av att allt annat än kalhygge är förbjudet. Fult att ljuga är det! Och svårt att rätta till i efterhand. Zarembas trovärdighet borde rimligen ta stryk efter det här. Liksom DNs. För till syvende och sist så är det tidningen som väljer sina skribenter.
http://www.dn.se/debatt/nej-zaremba-varken-lagen-eller-vi-kraver-kalhyggen
Men för övrigt så lägger Monica Stridsman både sig själv och Skogsstyrelsen rätt så platt till marken och skyller på politikernivån. Annat var kanske inte att vänta, hon har ju ett gediget förflutet inom Naturvårdsverket och miljöorganisationer i Sverige (f.d. chef för WWF!). Inte omöjligt att hon helst skulle se att både allmänheten och naturintressena finge ett avgörande inflýtande över den privatägda skogens förvaltning. Åtminstone antydde hon åsikter åt det hållet den gången hon tillträdde på Skogsstyrelsen. Jag bloggade om det då.
http://inga.blogg.se/2009/june/monica-stridsman-urbanbiologiskt-stolpskott.html
Pelle Sallin, skogsentreprenör i Jämtland ger bättre svar på tal och genomskådar Zaremba
http://www.dn.se/debatt/skogen-ar-vart-levebrod
Så här avslutar han
"Om skogsbygderna i framtiden ska fortsätta att bidra till Sveriges välstånd och utveckling, kan inte den allra mest extrema naturvårdssynen tillåtas härja fritt. Kunskap om både historien, biologin, ekonomin och verkligheten ska inte få förvrängas. Inte heller bör Stockholmsbaserade massmedier okritiskt svälja och ensidigt basunera ut populistiska särintressens budskap."
En stor grupp av Sveriges skogsforskare ger svar på tal angående Zarembas urvalsförfalskning. De förundras över att Z presenterat ett så ensidigt materiel i sina artiklar och undvikit allt som kan tala emot hans egen åsikt. Man kritiserar bristen på allsidighet och beklagar utelämnandet av viktiga fakta som kunde ha kompletterat bilden av svenskt skogsbruk.
"Men ingenstans ens antyder Zaremba att skogsbruk har något gott med sig. Och i urvalet av källor har han uppenbarligen varit noga med att undvika sådana som kunnat ”rubba hans cirklar”.
Vi som dagligdags arbetar med skogsforskning förundras därför över hans arbetsmetoder – och över urvalet av vetenskapliga källor till artiklarna. Under arbetets gång bör Zaremba rimligen också ha stött på personer i skogsbruket som berättat om den naturhänsyn som i dag är regel i svenska skogar."
http://www.dn.se/debatt/besluten-om-skogen-maste-beakta-alla-dess-varden
Ledig onsdag.
Jodå den blir ledig. Fast ibland dyker det upp skolarbetsuppgifter som jag spontant vill göra, fast det är ledig onsdag. Men jag tränar mig på att värja mig för de egna ambitionerna. Jag vill ju verkligen inte jobba mer än 80 % och då måste jag försöka avstå även sånt som känns meningsfullt och frestande att göra på den lediga dagen.
Nja, helt ledig blir den inte ändå. Eftersom jag inte gjorde så många knop förra veckan så fanns en hel del att göra med husen och uthyrningen under helgen som gick och mycket återstår: kolla bokningar och betalningar, tvätta täcken, kuddöverdrag, madrassskydd, sängskydd till 10 sängar. Få allt torrt trots regnväder. Och så tvätta duschdraperier och mattor och byta ut allt som är trasig och slitet. Kolla igenom att köksutrustningen innehåller det som behövs och inget är trasigt. Tre sängar slängdes och byttes mot nya i år. Anslagstavlorna har jag rensat upp, slängt gammalt och satt upp ny info. Lite plotter och klipp utomhus. Städa sånt som vi glömde be städfirman att göra. Nya utemöbler till ett hus köptes, de gamla var murkna. En ny båtbrygga blev det också. Gubben lagar och servar båtarna.
Men snart kommer det färsk sparris! Vi laddar för det!
Dokumentationskraven ...
... har ökat de senaste åren, framför allt i yrken inom offentlig sektor; sjuksköterskor, läkare, lärare osv.
Jag lyssnade i kväll på radions P1, (tack för tips Karin!) på en professor som forskade i ämnet och han var skeptisk till fenomenet. Han menade att det förvandlar kvalificerade välubildade yrkesmänniskor till detaljstyrda anställda. Kraven på detaljerad dokumentation och samtida målstyrning in i minsta detalj gör att något av de yrkeskunniga människornas yrkesskicklighet underkänns och inte kommer till användning. På så sätt utarmar man arbetsuppgifterna men även kvalitén på det utförda arbetet. För det är ändå¨de som står närmast arbetet som vet bäst.
Han tog också upp det samhälleliga slöseriet det innebär att först kosta på människor en lång, dyrbar och kvalificerad utbildning, men sedan låta dem utföra lågkvalificerade arbetsuppgifter.
Dokumentationkraven har också ökat stressen i de här yrkesgrupperna. För alla förväntas fortfarande utföra lika mycket av samma arbetsuppgifter som tidigare, inget tas bort i samband med att de omfattande dokumentationskraven läggs på.
Han ifrågasatte också värdet av att hela myndigheter nu enbart sysslar med kontroll och utvärdering av dokumentationen. Det är, menar han, inte säkert att det som dokumenteras är det verkliga arbetet, eller att mätningarna är särskilt träffsäkra. ( Validitet och reliabilitet, fast han använde inte de orden förstås)
Mycket att fundera över, särskilt i ljuset av det senaste förslaget om att lägga ner 12 myndigheter och införa 4 nya istället. Om jag läste rätt så ska de fyra i huvudsak syssla med just kontroll av den dokumenterade kvaliteten.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/socialstyrelsens-generaldirektor-kritisk_7201806.svd
http://www.dn.se/debatt/lagg-ner-tolv-myndigheter-och-ersatt-dem-med-fyra
Jag lyssnade i kväll på radions P1, (tack för tips Karin!) på en professor som forskade i ämnet och han var skeptisk till fenomenet. Han menade att det förvandlar kvalificerade välubildade yrkesmänniskor till detaljstyrda anställda. Kraven på detaljerad dokumentation och samtida målstyrning in i minsta detalj gör att något av de yrkeskunniga människornas yrkesskicklighet underkänns och inte kommer till användning. På så sätt utarmar man arbetsuppgifterna men även kvalitén på det utförda arbetet. För det är ändå¨de som står närmast arbetet som vet bäst.
Han tog också upp det samhälleliga slöseriet det innebär att först kosta på människor en lång, dyrbar och kvalificerad utbildning, men sedan låta dem utföra lågkvalificerade arbetsuppgifter.
Dokumentationkraven har också ökat stressen i de här yrkesgrupperna. För alla förväntas fortfarande utföra lika mycket av samma arbetsuppgifter som tidigare, inget tas bort i samband med att de omfattande dokumentationskraven läggs på.
Han ifrågasatte också värdet av att hela myndigheter nu enbart sysslar med kontroll och utvärdering av dokumentationen. Det är, menar han, inte säkert att det som dokumenteras är det verkliga arbetet, eller att mätningarna är särskilt träffsäkra. ( Validitet och reliabilitet, fast han använde inte de orden förstås)
Mycket att fundera över, särskilt i ljuset av det senaste förslaget om att lägga ner 12 myndigheter och införa 4 nya istället. Om jag läste rätt så ska de fyra i huvudsak syssla med just kontroll av den dokumenterade kvaliteten.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/socialstyrelsens-generaldirektor-kritisk_7201806.svd
http://www.dn.se/debatt/lagg-ner-tolv-myndigheter-och-ersatt-dem-med-fyra
Kvalitet på Ikea!
Så himla snyggt är det inte men hög kvalitet. Några såna här täcken köpte vi på Ikea när vi byggde de första husen till uthyrning för drygt 10 år sedan. Det här har alltså hängt med så länge och tvättats varje år. Ändå känns det lika fräscht och fluffigt, ingen fyllning har flockat sig. Tyget är silkemjukt och färgerna har hållit sig. Det finns kvalitet på Ikea också.
Datorkunnigheten ...
... känns just nu minimal. Vi lär oss ett nytt mailsystem på jobbet, samt nytt personaladministrativt system och så ett nytt pedagogiskt dokumentationssystem (Edwise var det väl?). Jag famlar och önskar att jag hade vuxit upp med sånt här. Det är nog nu jag borde gå i pension, men födelsebeviset säger annat. Det funkar säkert bra när det väl sitter där, men lärandet är trögt för mig som saknar begåvning. ;-)
Ikväll kl 19.00, på tror jag P1, så kommer man att ta upp vad dokumentationskraven har gjort med lärares och sjuksköterskors arbete. Intressant!
Ikväll kl 19.00, på tror jag P1, så kommer man att ta upp vad dokumentationskraven har gjort med lärares och sjuksköterskors arbete. Intressant!
Tack ...
... för att det finns några journalister som vågar gå mot den röd-gröna mediaströmmen och vara självkritiska; Hildebrandt och Adaktusson.
De erkänner att den stora slagsidan i sympatier för MP + V = 56 % om jag minns rätt, är ett problem för journalistiken i Sverige och för förtroendet för journalisters arbete. De här två partierna har stöd hos endast 14 % av väljarkåren så det finns en uppenbar risk att media politiskt blir ointressant för gemene man.
Det finns också en risk att just MP och miljöorganisationerna inte blir granskade. De senare hystar omkring enorma belopp och skulle behöva synas i sömmarna, speciellt WWF som är privatägt, toppstyrt och drivs i en sluten stiftelseform som förhindrar insyn. Granskningen av de "mänskliga hjälporganisationerna" för ett par år sedan blottade ju en hel del unken snikenhet. När man undersöker vilka yrkesgrupper som svenska folket har mest förtroende för så hamnar just journalister i det absoluta bottenskiktet (undrar var vi lärare hamnar förresten?).
H och A menar att det kan vara så att "vanligt folk" inte känner igen sig i det som det skrivs om i tidningar om det speglar en vinklad verklighet när det gäller urval och rapportering. Mycket handlar alltså om att se omvärlden ur ett röd-grönt politiskt perspektiv, men det handlar också om att se världen ur stadsbons och medelklassens synvinkel. För det är där de bor journalisterna; i storstädernas medelklassområden. Inte i förorterna, inte i glesbygderna, inte på småorterna.
Zarembas artkelserie om skogen är ett bra exempel på det H o A tar upp, liksom medias hantering av rovdjursfrågor och jakt de senaste åren !
Men som sagt, alla i stort sett försvarar sig vildsint mot resultatet i professor Asps undersökning och förnekar att detta skulle ha någon som helst betydelse för vad som skrivs och för allmänhetens förtroende för yrkeskåren. Tur att ett par vågar sticka ut hakan och tycka något annat. Det är modigt. Heder och ära åt Hildebrandt och Adaktusson!
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vems-varld-speglar-journalisterna_7195597.svd
http://www.newsmill.se/artikel/2012/05/04/sj-lvdestruktivt-f-rneka-v-nsterdominansen-i-medierna
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/glesbygd-ar-inget-for-miljopartister_7195593.svd
http://www.dn.se/kultur-noje/skonheten-och-odjuren-sa-drivs-manniskan-ut-ur-skogen
http://inga.blogg.se/2012/may/zaremba-1.html#comment
http://www.dn.se/nyheter/varlden/wwf-sverige-13e-varsta-miljoboven
De erkänner att den stora slagsidan i sympatier för MP + V = 56 % om jag minns rätt, är ett problem för journalistiken i Sverige och för förtroendet för journalisters arbete. De här två partierna har stöd hos endast 14 % av väljarkåren så det finns en uppenbar risk att media politiskt blir ointressant för gemene man.
Det finns också en risk att just MP och miljöorganisationerna inte blir granskade. De senare hystar omkring enorma belopp och skulle behöva synas i sömmarna, speciellt WWF som är privatägt, toppstyrt och drivs i en sluten stiftelseform som förhindrar insyn. Granskningen av de "mänskliga hjälporganisationerna" för ett par år sedan blottade ju en hel del unken snikenhet. När man undersöker vilka yrkesgrupper som svenska folket har mest förtroende för så hamnar just journalister i det absoluta bottenskiktet (undrar var vi lärare hamnar förresten?).
H och A menar att det kan vara så att "vanligt folk" inte känner igen sig i det som det skrivs om i tidningar om det speglar en vinklad verklighet när det gäller urval och rapportering. Mycket handlar alltså om att se omvärlden ur ett röd-grönt politiskt perspektiv, men det handlar också om att se världen ur stadsbons och medelklassens synvinkel. För det är där de bor journalisterna; i storstädernas medelklassområden. Inte i förorterna, inte i glesbygderna, inte på småorterna.
Zarembas artkelserie om skogen är ett bra exempel på det H o A tar upp, liksom medias hantering av rovdjursfrågor och jakt de senaste åren !
Men som sagt, alla i stort sett försvarar sig vildsint mot resultatet i professor Asps undersökning och förnekar att detta skulle ha någon som helst betydelse för vad som skrivs och för allmänhetens förtroende för yrkeskåren. Tur att ett par vågar sticka ut hakan och tycka något annat. Det är modigt. Heder och ära åt Hildebrandt och Adaktusson!
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vems-varld-speglar-journalisterna_7195597.svd
http://www.newsmill.se/artikel/2012/05/04/sj-lvdestruktivt-f-rneka-v-nsterdominansen-i-medierna
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/glesbygd-ar-inget-for-miljopartister_7195593.svd
http://www.dn.se/kultur-noje/skonheten-och-odjuren-sa-drivs-manniskan-ut-ur-skogen
http://inga.blogg.se/2012/may/zaremba-1.html#comment
http://www.dn.se/nyheter/varlden/wwf-sverige-13e-varsta-miljoboven
Åldersdiskriminering ...
... är förbjuden inom arbete och utbildning men tillåten inom andra områden. Ett exempel läste jag hos Verandan, om en bror som nekats att hyra bil pga att han fyllt 70 år! (Oj, snart är jag där!).
http://verandan.svenskablogg.se/2012/05/aldersdiskriminering/#comments
Nu vill regeringen utöka förbudet mot åldersdiskriminering och det får man tacka för.
http://www.dn.se/ekonomi/regeringen-vill-infora-forbud-mot-aldersdiskriminering
Äntligen måndag morgon ...
... och jag får åka till jobbet! Om jag nu inte blåser bort på vägen förstås.
Spel styr penningmarknaden ...
... inte värden med substans. Jag vill tro att förr så grundades värdet på exempelvis en aktie mest på vad företaget var värt på riktigt, något slags värdering av dess soliditet, framtidsutsikter och möjlighet till vinstutdelning för sina ägare. Idag tycks hela värdepappersmarknaden ha blivit ett slags Monopol på riktigt med ett fåtal aktörer (banker, mäklare) som agerar självsvåldigt på en arena / spelplan. Företagens verkliga värde betyder allt mindre på den här spelplanen, det handlar mest om olika typer av spekulation, uppdrivna förväntningar som styr.
Nu är jag inte ekonom och begriper säkert inte alls vad som händer, kan bara fundera utifrån vad jag hör och vad jag läser i dagspressen.
Trist utveckling i alla fall och för företag måste det vara som att gå på gungfly, marknaden blir allt mer oberäknelig och slumpartad. Och tyvärr så befinner sig våra pensioner med på det här gungflyet. Just de enorma kapital som det globala pensionssparandet utgör, är riktiga godbitar för Monopolspelarna att leka med. Våra förfäder skulle inte tro sina ögon om de vaknade upp och fick se vad vi håller på med.
http://www.dn.se/ekonomi/tradingsmall-for-jp-morgan
Nu är jag inte ekonom och begriper säkert inte alls vad som händer, kan bara fundera utifrån vad jag hör och vad jag läser i dagspressen.
Trist utveckling i alla fall och för företag måste det vara som att gå på gungfly, marknaden blir allt mer oberäknelig och slumpartad. Och tyvärr så befinner sig våra pensioner med på det här gungflyet. Just de enorma kapital som det globala pensionssparandet utgör, är riktiga godbitar för Monopolspelarna att leka med. Våra förfäder skulle inte tro sina ögon om de vaknade upp och fick se vad vi håller på med.
http://www.dn.se/ekonomi/tradingsmall-for-jp-morgan
Zaremba igen då...
... fortsätter sitt märkliga korståg mot kalhyggena. Men utelämnar viktiga fakta, som till exempel hur mycket skog som tas ut varje år i förhållande till det som växer till. Jag har inga aktuella siffror men det brukar vara ungefär lika mycket om man ser det över tid och inte enstaka år i taget. Skogen är inte på väg att ta slut, som Z antyder rätt ofta i sin artikelserie. Han låtsas inte heller om att det finns en stark lagstiftning som ska begränsa det som kan vara negativt med kalhyggen, när, var och hur. Utan Z tar oblygt fram exempel, en del extrema och en del olagliga, som stödjer hans åsikter.
Jag försökte komma ihåg vad det heter när man snedvrider fakta medvetet genom sitt urval. Det lär undervisas om sånt när man går på journalisthögskolan. Men det kanske Zaremba aldrig gjort, eller också sov han sig genom den lektionen.
Jo, nu kom jag på: URVALSFÖRFALSKNING!
Så kallas det när man utger sig för att vara journalist, men egentligen sysslar med att torgföra egna budskap genom att välja ut exempel och fakta som ´passar. Och samtidigt aktivt väljer bort det som inte passar.
Det är ett bra och belysande ord: Urvalsförfalskning!
Z väljer att beskriva kalhyggen som grannar protesterat mot (dom är det synd om, dom gråter och barnen gråter) och kalhyggen som är stora. Han använder dem som stöd för den egna åsikten att kalhyggen är fula samt att kreti och pleti med åsikter om vad som är vackert i naturen ska få styra skogsbruket.
Jag framhärdar i att kalhyggen med begränsad storlek är ett fint komplement i landskapsbilden, om man nu väljer att se estetiskt på det hela. (Och det kan man som individ göra, eller se skogen ekonomiskt eller som naturresurs, det finns många perspektiv på vår vanligaste naturtyp) Om vi inte hade några kalhyggen alls så skulle vår landskapsbild vara mörk och enahanda. Kalhyggen av begränsad storlek öppnar upp och man ser ut över sjöar och vattendrag och byar. Det är faktiskt fint, när det kompletteras med skogsområden av annat slag; ungskog, gammelskog, blandskog. När skogsägarna själva får bestämma mycket om skogens brukningsmetoder så blir det så här, det blir bra. Man gör olika och skogen befinner sig ständigt i olika växtfaser och förändras. Med olika brukningsmetoder, som dagens lagstiftning öppnat upp för, så får vi mångfald i skogen. En del djur och växter trivs bäst på kalhygget, andra trivs i andra skogsformer. Det är bra om det inte är precis lika överallt.
Zarembas sätt att se det hela skulle ge mig´rätt att överklaga om en skogsbrukare inte vill kalhugga! Ganska många människor som bor i ett sjörikt landskap vill ha bort skogen för att se vattenytor, men det har Z inte tänkt på. Hans tankar går i egna smala spår. Han tycker kalhyggen är fula och då tror han att alla andra också tycker som han. Det faller honom inte in att någon kan tycka annorlunda och vilja ha lite av varje, så att så många åsikter bland människor kan få som dom vill samt djur och växter kan välja sin favoritskog. .
Jag skräms av Zarembas perspektiv där andra än de som äger skogen ska ha möjlighet att överklaga avverkningar, stora som små. Det kommer genom överklagansmöjligheter av typ Mikael Karlssons i Naturskyddsföreningen innebära ekonomisk ruin både för enskilda skogsägare och för Sverige som nation. Skogen är vårt gröna guld, det som vår nationalekonomi och vårt välstånd vilar tungt på. Att hålla på med tidsödande rättsliga processer ända upp till EU som jag antar att han vill ha, kanske över årtionden, är förödande.
Sen träffar Zaremba rätt när han uttrycker många landsbygdsboendes skepsis mot naturorganisationerna. För att göra det konstaterande krävs ingen faktasamling, det räcker med att prata en stund med jägare och jordbrukare. Ungefär så säger man och ungefär så tänker man som det beskrivs. Med rätt. För de s.k. naturorganisationerna har saboterat mycket av livskvaliteten för vanligt folk i glesbygden genom att enbart hävda de rödlistade djurens rätt och se naturen ur ett mänskligt betraktarperspektiv, inte ett mänskligt brukarperspektiv.
Men det Zaremba vill, är ju inte att naturintressenas makt ska minska. Det är en synvilla som han lockar fram i artikeln genom sitt urval igen. Tvärtom så vill han att WWFs, Naturskyddsföreningens, Naturvårdsverkets tjänstemäns makt ska utökas till att omfatta inte bara biologin utan skogens kulturella värden och estetiska värden. Då, menar han, är deras makt rättfärdigad. Då företräder de både naturen och människorna och kan i Zarembas ögon äntligen ha legitimitet att minska skogsägares makt över den egna marken och ta ifrån dem deras rätt att förfoga över skogens brukande. Och ta ifrån staten makten att skydda skogen som nationalresurs från naturdiktaturens mäktiga företrädare i samhället.
-Jag kan acceptera och förstå att skogsägaren vill förfoga över den skog och mark som han / hon äger, och ofta har ärvt, som kanske ägts av släkten i generationer.
- Jag kan acceptera och förstå att staten har ett intresse i skogen genom att skydda den som nationalekonomisk resurs.
-Jag kan acceptera och förstå att det finns naturintressen som behöver sitt skydd i skogen (även om det för närvarande har gått till överdrift och gränsar till fjantigheter).
Men snälla Zaremba; det är omöjligt att lagstiftningsvägen skydda skogens estetiska värden! Det finns lika många åsikter om vad som är skönhet i skogen som det finns människor. Vi har ingen gemensam norm för skönhet som går att åberopa ur lagstiftningsynpunkt - döma utifrån i rättsliga instanser - lika lite som vi har en lagstiftning som skyddar oss från fula målningar och fula skulpturer.
Det Du skriver om är sant så till vida att skogen har, för den enskilda människan ett estetiskt värde och ett kulturellt värde, men det går inte att lagstifta om det eftersom det inte går att fastslå för hela nationen vad som är estetiskt värdefullt och vad som är kultur i skogen.
För någon är det gammelskogens mossa och mörker, för någon är det kalhyggets öppenhet och ljus, för någon är det blandskogens omväxling, för någon är det de raka lika stammarnas i en 40-årig tallplantering.
Av den anledningen blir hela den här artikelseriens syfte bara blaha, blaha. De här textmassorna Du har producerat blir en gigantisk drapa i eget intresse, för att hävda Din alldeles egna tolkning av skogens estetik och kultur som den enda sanna och den enda riktiga, den som det enligt Din åsikt ska lagstiftas om.
Sammanfattningsvis kan man säga att Zarmba vill förutom naturdiktatur i skogen alltså också ha en kulturdiktatur. Stackars skogen och skogsägaren som ska vara alla till lags!
http://www.dn.se/kultur-noje/skonheten-och-odjuren-sa-drivs-manniskan-ut-ur-skogen
Detta är ett ur Zarembas synpunkt fult kalhygge på vägen ut till Harnäs. Det är ett kalhygge efter några år och jag tycker det är helt ok. Här trivs älg och rådjur samt ett antal växter som gillar ljuset och den rika näringen. Snart kommer det att finnas träd i storlek med julgranar här och det gillar också klövdjuren, det ger skydd och samtidigt mycket mat.
På andra sidan vägen finns det här skogspartiet. Jag gissar att det är planterat för så där 30 - 50 år sedan. Himla vackert är det med de här raka fina stammarna mot den blå bakgrunden och mot granskogen. Också snyggt och, i mina ögon, eftersträvansvärt ur rent estetisk synpunkt.
Jag älskar skogen, det är nog ingen överdrift att påstå. Jag har hela mitt liv, sedan jag var barn, tillbringat mycket tid i skogen och alltid bott i stort sett i skogen. Allt annat har varit otänkbart.
Jag har växlat mellan att vara ägare av skog och betraktare av skog. Skogen har varit min boendemiljö, min fritid, mina estetiska upplevelser - obeskrivliga med alla sinnen inblandade; hörsel, syn, dofter och ibland har skogen varit en del av min utkomst. Jag har varit flitig betraktare och flitig brukare av skog. Som brukare har jag använt skogen till att bedriva traditionellt skogsbruk men också arrangerat naturturism med utländska gäster och deltagit i jakt. Det är en viktig del av skogens värde för mig, inte bara de ekonomiska värdena.
Därför har jag engagerat mig i Zarembas artikelserie och lusläst alla artiklarna. Han har fel, rejält fel.
Jag försökte komma ihåg vad det heter när man snedvrider fakta medvetet genom sitt urval. Det lär undervisas om sånt när man går på journalisthögskolan. Men det kanske Zaremba aldrig gjort, eller också sov han sig genom den lektionen.
Jo, nu kom jag på: URVALSFÖRFALSKNING!
Så kallas det när man utger sig för att vara journalist, men egentligen sysslar med att torgföra egna budskap genom att välja ut exempel och fakta som ´passar. Och samtidigt aktivt väljer bort det som inte passar.
Det är ett bra och belysande ord: Urvalsförfalskning!
Z väljer att beskriva kalhyggen som grannar protesterat mot (dom är det synd om, dom gråter och barnen gråter) och kalhyggen som är stora. Han använder dem som stöd för den egna åsikten att kalhyggen är fula samt att kreti och pleti med åsikter om vad som är vackert i naturen ska få styra skogsbruket.
Jag framhärdar i att kalhyggen med begränsad storlek är ett fint komplement i landskapsbilden, om man nu väljer att se estetiskt på det hela. (Och det kan man som individ göra, eller se skogen ekonomiskt eller som naturresurs, det finns många perspektiv på vår vanligaste naturtyp) Om vi inte hade några kalhyggen alls så skulle vår landskapsbild vara mörk och enahanda. Kalhyggen av begränsad storlek öppnar upp och man ser ut över sjöar och vattendrag och byar. Det är faktiskt fint, när det kompletteras med skogsområden av annat slag; ungskog, gammelskog, blandskog. När skogsägarna själva får bestämma mycket om skogens brukningsmetoder så blir det så här, det blir bra. Man gör olika och skogen befinner sig ständigt i olika växtfaser och förändras. Med olika brukningsmetoder, som dagens lagstiftning öppnat upp för, så får vi mångfald i skogen. En del djur och växter trivs bäst på kalhygget, andra trivs i andra skogsformer. Det är bra om det inte är precis lika överallt.
Zarembas sätt att se det hela skulle ge mig´rätt att överklaga om en skogsbrukare inte vill kalhugga! Ganska många människor som bor i ett sjörikt landskap vill ha bort skogen för att se vattenytor, men det har Z inte tänkt på. Hans tankar går i egna smala spår. Han tycker kalhyggen är fula och då tror han att alla andra också tycker som han. Det faller honom inte in att någon kan tycka annorlunda och vilja ha lite av varje, så att så många åsikter bland människor kan få som dom vill samt djur och växter kan välja sin favoritskog. .
Jag skräms av Zarembas perspektiv där andra än de som äger skogen ska ha möjlighet att överklaga avverkningar, stora som små. Det kommer genom överklagansmöjligheter av typ Mikael Karlssons i Naturskyddsföreningen innebära ekonomisk ruin både för enskilda skogsägare och för Sverige som nation. Skogen är vårt gröna guld, det som vår nationalekonomi och vårt välstånd vilar tungt på. Att hålla på med tidsödande rättsliga processer ända upp till EU som jag antar att han vill ha, kanske över årtionden, är förödande.
Sen träffar Zaremba rätt när han uttrycker många landsbygdsboendes skepsis mot naturorganisationerna. För att göra det konstaterande krävs ingen faktasamling, det räcker med att prata en stund med jägare och jordbrukare. Ungefär så säger man och ungefär så tänker man som det beskrivs. Med rätt. För de s.k. naturorganisationerna har saboterat mycket av livskvaliteten för vanligt folk i glesbygden genom att enbart hävda de rödlistade djurens rätt och se naturen ur ett mänskligt betraktarperspektiv, inte ett mänskligt brukarperspektiv.
Men det Zaremba vill, är ju inte att naturintressenas makt ska minska. Det är en synvilla som han lockar fram i artikeln genom sitt urval igen. Tvärtom så vill han att WWFs, Naturskyddsföreningens, Naturvårdsverkets tjänstemäns makt ska utökas till att omfatta inte bara biologin utan skogens kulturella värden och estetiska värden. Då, menar han, är deras makt rättfärdigad. Då företräder de både naturen och människorna och kan i Zarembas ögon äntligen ha legitimitet att minska skogsägares makt över den egna marken och ta ifrån dem deras rätt att förfoga över skogens brukande. Och ta ifrån staten makten att skydda skogen som nationalresurs från naturdiktaturens mäktiga företrädare i samhället.
-Jag kan acceptera och förstå att skogsägaren vill förfoga över den skog och mark som han / hon äger, och ofta har ärvt, som kanske ägts av släkten i generationer.
- Jag kan acceptera och förstå att staten har ett intresse i skogen genom att skydda den som nationalekonomisk resurs.
-Jag kan acceptera och förstå att det finns naturintressen som behöver sitt skydd i skogen (även om det för närvarande har gått till överdrift och gränsar till fjantigheter).
Men snälla Zaremba; det är omöjligt att lagstiftningsvägen skydda skogens estetiska värden! Det finns lika många åsikter om vad som är skönhet i skogen som det finns människor. Vi har ingen gemensam norm för skönhet som går att åberopa ur lagstiftningsynpunkt - döma utifrån i rättsliga instanser - lika lite som vi har en lagstiftning som skyddar oss från fula målningar och fula skulpturer.
Det Du skriver om är sant så till vida att skogen har, för den enskilda människan ett estetiskt värde och ett kulturellt värde, men det går inte att lagstifta om det eftersom det inte går att fastslå för hela nationen vad som är estetiskt värdefullt och vad som är kultur i skogen.
För någon är det gammelskogens mossa och mörker, för någon är det kalhyggets öppenhet och ljus, för någon är det blandskogens omväxling, för någon är det de raka lika stammarnas i en 40-årig tallplantering.
Av den anledningen blir hela den här artikelseriens syfte bara blaha, blaha. De här textmassorna Du har producerat blir en gigantisk drapa i eget intresse, för att hävda Din alldeles egna tolkning av skogens estetik och kultur som den enda sanna och den enda riktiga, den som det enligt Din åsikt ska lagstiftas om.
Sammanfattningsvis kan man säga att Zarmba vill förutom naturdiktatur i skogen alltså också ha en kulturdiktatur. Stackars skogen och skogsägaren som ska vara alla till lags!
http://www.dn.se/kultur-noje/skonheten-och-odjuren-sa-drivs-manniskan-ut-ur-skogen
Detta är ett ur Zarembas synpunkt fult kalhygge på vägen ut till Harnäs. Det är ett kalhygge efter några år och jag tycker det är helt ok. Här trivs älg och rådjur samt ett antal växter som gillar ljuset och den rika näringen. Snart kommer det att finnas träd i storlek med julgranar här och det gillar också klövdjuren, det ger skydd och samtidigt mycket mat.
På andra sidan vägen finns det här skogspartiet. Jag gissar att det är planterat för så där 30 - 50 år sedan. Himla vackert är det med de här raka fina stammarna mot den blå bakgrunden och mot granskogen. Också snyggt och, i mina ögon, eftersträvansvärt ur rent estetisk synpunkt.
Jag älskar skogen, det är nog ingen överdrift att påstå. Jag har hela mitt liv, sedan jag var barn, tillbringat mycket tid i skogen och alltid bott i stort sett i skogen. Allt annat har varit otänkbart.
Jag har växlat mellan att vara ägare av skog och betraktare av skog. Skogen har varit min boendemiljö, min fritid, mina estetiska upplevelser - obeskrivliga med alla sinnen inblandade; hörsel, syn, dofter och ibland har skogen varit en del av min utkomst. Jag har varit flitig betraktare och flitig brukare av skog. Som brukare har jag använt skogen till att bedriva traditionellt skogsbruk men också arrangerat naturturism med utländska gäster och deltagit i jakt. Det är en viktig del av skogens värde för mig, inte bara de ekonomiska värdena.
Därför har jag engagerat mig i Zarembas artikelserie och lusläst alla artiklarna. Han har fel, rejält fel.
Etta, BIM o cert för Jazz ...
... blev det på hundutställningen i Årjäng igår lördag! Vi är förstås jätteglada för det! Ungefär som stolta, hemmablinda föräldrar så tycker vi att han är fin och men nu vet vi att fler tycker så. Han väldigt lätt att ställa ut, lugnet själv, van att uppföra sig väl och har snygga rörelser. Nu har han vuxit till sig och fått en kraftfull hanhundsprägel
För den oinvigde kan jag berätta att BIM står för att han blev Bäst i motsatt kön. Det innebär att en tik blev BIR, Bäst i rasen och så blev Jazz bästa hane. Cert står för certifikat, det kan ges till någon / några hundar i varje klass. Nu vill Roland fortsätta ställa ut honom, för med tre ettor på utställning så blir han utställningschampion. Om man lägger det till hans jaktchampionat och hans extremt trygga lugn, så borde chanserna att få parningar öka betydligt. Och det är ju det vi vill, få en valp efter honom.
Det lugna och trygga hos Jazz är väldigt ärftligt. Hans far "Spärns Rapp" var också sådan behövde aldrig koppel på sig utan höll sig nära och lydde husse direkt. Så har det varit med syskon också. Det är just det här lugna som vill få ha kvar i en ny valp.
För den oinvigde kan jag berätta att BIM står för att han blev Bäst i motsatt kön. Det innebär att en tik blev BIR, Bäst i rasen och så blev Jazz bästa hane. Cert står för certifikat, det kan ges till någon / några hundar i varje klass. Nu vill Roland fortsätta ställa ut honom, för med tre ettor på utställning så blir han utställningschampion. Om man lägger det till hans jaktchampionat och hans extremt trygga lugn, så borde chanserna att få parningar öka betydligt. Och det är ju det vi vill, få en valp efter honom.
Det lugna och trygga hos Jazz är väldigt ärftligt. Hans far "Spärns Rapp" var också sådan behövde aldrig koppel på sig utan höll sig nära och lydde husse direkt. Så har det varit med syskon också. Det är just det här lugna som vill få ha kvar i en ny valp.
Älgko, dräktig!
Hon stod där plötsligt igår på höger sida när vi precis svängt ut på Bäckevägen. Och hon stod still länge och tittade på oss ganska nära. Hon ser ut att vara dräktig, har en rätt rund mage. På andra sidan var hennes två fjolårskalvar. Det är nu älgkorna försöker bli av med sina kalvar från förra året. Det är lika hjärtskärande varje år att se hur korna gör utfall och sparkar kalvarna som drar sig allt längre ifrån för varje dag. Men det dröjer länge innan de lämnar sina mödrar helt. ´Naturens ordning är ju så att korna inte längre ska ta hand om de gamla kalvarna när de får nya. Det trista var att de här kalvarna var så små, obetydligt större än den storlek som de brukar ha vid älgjakten i oktober. Undrar om de verkligen klarar sig på egen hand? Tur att de är två i alla fall. Det har blivit allt vanligare med sent födda kalvar som inte hinner få en bra storlek tills de ska ut på egen hand i livet. Orsaken till detta handlar om älgkors sexlust / brist på sexlust och om alldeles för oattraktiva och små tjurar. Man kan kort säga att i älgarnas värld så har storleken betydelse, men det är en lång historia som jag inte berättar nu.
Om jag bara i förbifarten ska rapportera nåt mer om vilt så kan jag väl säga att vi fick rapport igår ígen om att det synts vildsvin i trakten av Håltebyn. De är på god väg att etablera sig i vår kommun. Och en tornfalk har vi haft här på Liane nu i flera dagar. Flyger rätt lågt och sitter i de stora träden runt oss. Hoppas det betyder att den häckar här. Inte ovanlig i Sverige, men vi har inte sett här förut. Skulle vilja ta en bild på den.
Reklamen försvann omedelbart ...
... när jag betalade in årsavgiften för bloggandet; 500 SEK. Som sagt värt varenda krona!
En får tacke!
Sen ingår gratis något som heter egen domän om jag vill ha det när jag betalar för 12 månader på en gång. Jag gick in och kollade vad det nu var för nåt. Det såg krångligt ut, man måste byta adress. Lätt skräckslagen stängde jag direkt ner den sidan och hoppades att jag inte hade tryckt på någon beställningsknapp.
Tänk om de här som säljer internettjänster av olika slag fattade att kruxet med att sälja inte handlar om att ha bästa varan till lägsta pris, utan om att förklara vad det handlar om så att vanligt folk begriper, alltså alla vi som har noll koll, vi som inte ens förstår orden. Jag vet ju inte vad en domän är, vet inte vad jag skulle ha för nytta av den och jag tror att jag delar den okunskapen med en stor del av svenska folket. Men det sitter långt inne hos var och en av oss att erkänna våra tillkortakommanden i den här nya branschen.
De som sköter om reklamen för såna tjänster borde inte vara fackfolk utan såna som jag, för jag vet vad som borde stå där så att informationen går fram och blir begriplig för vanliga dödliga. Detta utifrån samma princip att det borde inte vara matematiska snillen som skriver matteböcker utan någon som har svårt för ämnet. Logo!
En får tacke!
Sen ingår gratis något som heter egen domän om jag vill ha det när jag betalar för 12 månader på en gång. Jag gick in och kollade vad det nu var för nåt. Det såg krångligt ut, man måste byta adress. Lätt skräckslagen stängde jag direkt ner den sidan och hoppades att jag inte hade tryckt på någon beställningsknapp.
Tänk om de här som säljer internettjänster av olika slag fattade att kruxet med att sälja inte handlar om att ha bästa varan till lägsta pris, utan om att förklara vad det handlar om så att vanligt folk begriper, alltså alla vi som har noll koll, vi som inte ens förstår orden. Jag vet ju inte vad en domän är, vet inte vad jag skulle ha för nytta av den och jag tror att jag delar den okunskapen med en stor del av svenska folket. Men det sitter långt inne hos var och en av oss att erkänna våra tillkortakommanden i den här nya branschen.
De som sköter om reklamen för såna tjänster borde inte vara fackfolk utan såna som jag, för jag vet vad som borde stå där så att informationen går fram och blir begriplig för vanliga dödliga. Detta utifrån samma princip att det borde inte vara matematiska snillen som skriver matteböcker utan någon som har svårt för ämnet. Logo!
Hur tänker hunden?
Nu ska det forskas på det. Det ska bli spännande att följa. Hur många gånger har vi inte suttit där med hundarna bredvid oss på kvällarna och undrat vad de egentligen tänker på? Och vad de drömmer om. Vår Jazz drömmer ofta att han jagar tror vi, för benen går och han småskäller som i ett drev.
Forskarna vill kolla exempelvis om hunden gillar sin ägare för att han / hon är en älskad person eller om det bara hänger på att maten kommer därifrån. Jag tror inte att det enbart hänger på maten.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/vad-tanker-hundar-pa
Sen får jag passa på att önska alla en trevlig helg! Solen kommer tillbaka!
Forskarna vill kolla exempelvis om hunden gillar sin ägare för att han / hon är en älskad person eller om det bara hänger på att maten kommer därifrån. Jag tror inte att det enbart hänger på maten.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/vad-tanker-hundar-pa
Sen får jag passa på att önska alla en trevlig helg! Solen kommer tillbaka!
Nej va hemskt, reklam på min blogg!
Jag har missat att ändra min medlemsnivå och nu är eländet här! Ett tu tre så kan jag en blogg med reklam för WWF eller nåt annat förkastligt. Det är illa nog med det som finns här nu (Barnvagnar, p-piller, kulörtvättmedel, skor! Undrar hur reklamen väljs ut, inget av dem är direkt aktuella ämnen för mig! ;-) . Den enda sidan som har någon relevans var reklam för biljettförsäljning på olika evenemang) Imorgon ska smörjan bort, jag uppgraderar nivån till det som kallas pro. Jag får betala en slant för det, men det är det värt.
Sellnet och fiber då
Gubben var på möte i Svensbyn med info från Sellnet om fibernät. Roligt att så många kom, det var nog bortåt 80 deltagare. I och med kvällen så passerade antalet anmälda 300.
Den beräkning som gjorts av kostnaderna för var och en bygger på att man är 250 och då landade den på nåt på 19.000 per hus. Men nu är vi fler och då borde det bli billigare för var och en. Dessutom kommer det in mer bidragspengar, bortåt 5000 kr kanske per hushåll som går med. Efter kontakt med Skatteverket så kan man hoppas på att momsen kommer bort, då sjunker kostnaden ytterligare en bit.
Så nu är man nere på nivåer som är riktigt rimliga för ganska många. Det som tillkommer för varje hus är grävningen från tomtgränsen in till huset, men det ska väl inte kosta skjortan.
Jag och många med mig är väldigt tacksamma att några orkar hålla på och driva detta i styrelsen. Stort tack till Er!
Det är ett stort projekt, det kräver mycket av organisation. Det är många människor och mycket pengar inblandat. Men det kan bli väldigt bra när det blir färdigt. Och vi får datoruppkopplingar med ljusets hastighet, eller hur det var.
Den beräkning som gjorts av kostnaderna för var och en bygger på att man är 250 och då landade den på nåt på 19.000 per hus. Men nu är vi fler och då borde det bli billigare för var och en. Dessutom kommer det in mer bidragspengar, bortåt 5000 kr kanske per hushåll som går med. Efter kontakt med Skatteverket så kan man hoppas på att momsen kommer bort, då sjunker kostnaden ytterligare en bit.
Så nu är man nere på nivåer som är riktigt rimliga för ganska många. Det som tillkommer för varje hus är grävningen från tomtgränsen in till huset, men det ska väl inte kosta skjortan.
Jag och många med mig är väldigt tacksamma att några orkar hålla på och driva detta i styrelsen. Stort tack till Er!
Det är ett stort projekt, det kräver mycket av organisation. Det är många människor och mycket pengar inblandat. Men det kan bli väldigt bra när det blir färdigt. Och vi får datoruppkopplingar med ljusets hastighet, eller hur det var.
Mörk choklad - bra för hjärtat ...
... visar ny forskning! Tack! Visst är det bra med forskning! Fast bara 50 g / dag annars blir man fort fet av den.
http://www.svd.se/mat-och-vin/choklad-ar-bra-for-ditt-hjarta_7185987.svd
http://www.svd.se/mat-och-vin/choklad-ar-bra-for-ditt-hjarta_7185987.svd
Flicka biten av varg i Kålmården
Jag såg rubriken och tänkte instinktivt att i artikeln så kommer flickan att pekas ut som skyldig till detta. För så är det alltid när vargar biter och dödar tamdjur eller människor. Det är aldrig vargens fel, den uppför sig alltid bara logiskt och vi drabbade som beter óss korkat.
Jodå, flickan hade gjort fel, hon hade blivit rädd, sprungit iväg och, antar jag, triggat igång vargens jaktinstinkt, liksom man kan trigga igång en hund på det viset. Nu ska det höjd åldersgräns för besök inne i varghägnet och besökarna ska testas för vargrädsla. Vargarna var inte riktigt så gossiga och ofarliga som man tänkt sig, trots att de fötts upp med nära människokontakt.
Undrar hur man testar någon för vargrädsla? Ganska många människor boende i vargrevir tvingas leva sin vardag som i ett enda stort varghägn. Borde man ha åldersgräns för boende i vargrevir också? Kanske borde de som bor där testas för vargrädsla? De som är rädda och riskerar att bete sig fel när vargen kommer måste kanske flytta då? För det största problemet med den här attacken på flickan i varghägnet var inte att hon riskerade att bli svårt skadad / dödad, utan att den här typen av incidenter riskerar att späda på människors skepsis mot att leva med de här djuren enligt vargkramarna. Och det riskerar att blir oönskade rubriker i tidningarna och att det kan se ut som om vargskeptiker har rätt.
Man tar sig för pannan ibland!
http://www.expressen.se/nyheter/flicka-attackerad-av-varg-pa-kolmarden/
Jodå, flickan hade gjort fel, hon hade blivit rädd, sprungit iväg och, antar jag, triggat igång vargens jaktinstinkt, liksom man kan trigga igång en hund på det viset. Nu ska det höjd åldersgräns för besök inne i varghägnet och besökarna ska testas för vargrädsla. Vargarna var inte riktigt så gossiga och ofarliga som man tänkt sig, trots att de fötts upp med nära människokontakt.
Undrar hur man testar någon för vargrädsla? Ganska många människor boende i vargrevir tvingas leva sin vardag som i ett enda stort varghägn. Borde man ha åldersgräns för boende i vargrevir också? Kanske borde de som bor där testas för vargrädsla? De som är rädda och riskerar att bete sig fel när vargen kommer måste kanske flytta då? För det största problemet med den här attacken på flickan i varghägnet var inte att hon riskerade att bli svårt skadad / dödad, utan att den här typen av incidenter riskerar att späda på människors skepsis mot att leva med de här djuren enligt vargkramarna. Och det riskerar att blir oönskade rubriker i tidningarna och att det kan se ut som om vargskeptiker har rätt.
Man tar sig för pannan ibland!
http://www.expressen.se/nyheter/flicka-attackerad-av-varg-pa-kolmarden/
Sellnet, Sillerudsnätet för fiberutbyggnad.
Just nu är det närmare 300 medlemmar i föreningen för fiberutbyggnad i Sillerud (i skrivande stund 295) och det betyder att priset per fastighet som ansluts till nätet kommer att bli riktigt rimligt. Mer info finns på hemsidan!
http://sellnet.se/
Besparingar när det gäller avgifter till tv, telefon och dator kan man göra. Här finns en person som har beräknat den egna vinsten per månad till bortåt 500 kr
http://sellnet.se/fragor__svar.htm
Då är snart anslutningsavgiften till fiber intjänad.
Det här är den senaste kartan jag hittat på hemsidan. I kväll torsdag den 10:e maj kl 19.00 är det möte på Tjolitta om fiber i Sillerud och nu måste vi börja bestämma oss, vilka av oss som kommer med och vilka som väljer att stå utanför.
Det är nu som det finns bidrag för en installation i det egna huset. De som väljer att vänta får betala allt ur egen ficka.
Vi kommer att ansluta vårt hus för vi är övertygad om att det gamla fasta telenätet helt enkelt kommer att läggas ner i glesbygden, det är inte lönsamt. I Östervallskog är det redan borttaget. Och tror jag i Långserud. Framtiden kanske kommer att kunna ge oss bra trådlösa alternativ, men det ligger nog tyvärr rätt långt fram, speciellt här, där vi bor långt ifrån varandra. Vi kommer helt enkelt att hamna sist i "lönsamhetskön", det finns mer vinst på att bygga ut först där folk bor tätare, den vinst som eventuellt sen används för att göra trådlöst hos oss.
Och till dess vill jag kunna använda tv, mobil och dator på ett snabbt och säkert sätt. Dessutom finns redan tecken på att värdet sjunker rejält på fastigheter som inte har bra uppkopplingsmöjligheter. Enligt fastighetsmäklarna så är det en given fråga från en presumtiv köpare redan idag om det går att använda dator och mobil i en fastighet som är till salu.
Uppdaterat: Jag har fått in kloka kommentarer på det här inlägget, läs gärna dem!
http://sellnet.se/
Besparingar när det gäller avgifter till tv, telefon och dator kan man göra. Här finns en person som har beräknat den egna vinsten per månad till bortåt 500 kr
http://sellnet.se/fragor__svar.htm
Då är snart anslutningsavgiften till fiber intjänad.
Det här är den senaste kartan jag hittat på hemsidan. I kväll torsdag den 10:e maj kl 19.00 är det möte på Tjolitta om fiber i Sillerud och nu måste vi börja bestämma oss, vilka av oss som kommer med och vilka som väljer att stå utanför.
Det är nu som det finns bidrag för en installation i det egna huset. De som väljer att vänta får betala allt ur egen ficka.
Vi kommer att ansluta vårt hus för vi är övertygad om att det gamla fasta telenätet helt enkelt kommer att läggas ner i glesbygden, det är inte lönsamt. I Östervallskog är det redan borttaget. Och tror jag i Långserud. Framtiden kanske kommer att kunna ge oss bra trådlösa alternativ, men det ligger nog tyvärr rätt långt fram, speciellt här, där vi bor långt ifrån varandra. Vi kommer helt enkelt att hamna sist i "lönsamhetskön", det finns mer vinst på att bygga ut först där folk bor tätare, den vinst som eventuellt sen används för att göra trådlöst hos oss.
Och till dess vill jag kunna använda tv, mobil och dator på ett snabbt och säkert sätt. Dessutom finns redan tecken på att värdet sjunker rejält på fastigheter som inte har bra uppkopplingsmöjligheter. Enligt fastighetsmäklarna så är det en given fråga från en presumtiv köpare redan idag om det går att använda dator och mobil i en fastighet som är till salu.
Uppdaterat: Jag har fått in kloka kommentarer på det här inlägget, läs gärna dem!
Gish Gallop
Det är en retorisk metod som går ut på att göra ner motståndaren genom att presenterar en mängd felaktigheter och fula insinuationer på kort tid. (Mikael Karlsson på Naturskyddsföreningen är den här metodens mästare! Och Zaremba i sin artikelserie om skogen är inne på samma väg) Det här flitiga dyngsprättandet gör motdebattören förvirrad, arg och desperat eftersom det plötsligt finns en mängd olika fel och tarvliga påståenden som man måste rätta till och gå på djupet med fast tiden inte kommer att räcka till.
Har inte hört talas om begreppet Gish Gallop förrän nu men förstår att jag har träffat på metoden ett antal gånger i media den senaste tiden. Och inte så långt borta heller alla gånger.
http://www.vof.se/forum/viewtopic.php?f=20&t=14619
http://rationalwiki.org/wiki/Gish_Gallop
http://www.theclimatescam.se/2012/01/28/debattklimatet-i-sverige-ar-lagt/
Zaremba ...
... vill fortfarande inte att den enskilde skogsägaren ska få bestämma mer om sin skog och sitt skogsbruk. Han vill inte heller att skogen ska brukas utifrån nationalekonomiska principer.
Han vill byta ut skogsägarens och skogsexperternas makt mot vår redan diktatoriska miljömaffia. Det är de som han vill ska ha den centrala makten över skogen; Naturvårdsverkets tjänstemannakader, Miljöpartiet närstående såsom Mikael Karlsson Naturskyddsföreningen, WWF - stiftelsen som vi totalt saknar insyn i, ornitologer, allmännintresset, vad nu det kan vara? Och så hyllar han Göran Enander som lyckades röra till det mesta under sin tid på Skogsstyrelsen, ekonomi och rutiner och funktioner. Det verkar vara den typen av ledning han vill ha för skogen i Sverige.
Bevare oss för den situationen! En röd-grön röra, ivrigt ackomanjerad av svensk media förstås som har samma färger! Det riskerar att bli samma fiasko som med Plan- och Bygglagen där praxis och lagstiftning numera är så vida och komplicerade att nästan ingen har koll på det rättsliga läget. Och därmed är överklagansmöjligheterna oändliga. I kölvattnet på de numera otaliga och tidsödande prövnings- processerna så stagnerar byggandet i Sverige. Det är få byggare som har resurser nog att ha ett stort antal anställda som sitter med armarna i kors och väntar på ett beslut om att ett bygge ska starta.
När det gäller skogsbruket skulle vi få ett läge där i stort sett varenda avverkning som en liten eller stor skogsägare vill göra skulle kunna överklagas till någon myndighet och så vidare i den svenska rättsordningen. För visst är det så att många vill ha ett ord med i laget och känner sig drabbade om några trän faller. Från trilskande grannar till gästande ornitologer.
Det vore en ekonomisk katastrof för landets skogsägare och för Sverige som nation. Sågverk och massaindustri skulle få köpa råvara utomlands eller lägga ner sin verksamhet. Och den stora motorn i svensk ekonomi skulle avstanna. Vi får hoppas att Zarembas osakliga och insinuant fula utspel får bli den parentes som det förtjänar att bli. Han har gett uttrycket Gish Gallop ett ansikte, en retorisk dyngsprättarmaskin av sällan skådat slag.
http://www.dn.se/kultur-noje/skogens-maffia-sa-tog-de-makten-over-traden
Han vill byta ut skogsägarens och skogsexperternas makt mot vår redan diktatoriska miljömaffia. Det är de som han vill ska ha den centrala makten över skogen; Naturvårdsverkets tjänstemannakader, Miljöpartiet närstående såsom Mikael Karlsson Naturskyddsföreningen, WWF - stiftelsen som vi totalt saknar insyn i, ornitologer, allmännintresset, vad nu det kan vara? Och så hyllar han Göran Enander som lyckades röra till det mesta under sin tid på Skogsstyrelsen, ekonomi och rutiner och funktioner. Det verkar vara den typen av ledning han vill ha för skogen i Sverige.
Bevare oss för den situationen! En röd-grön röra, ivrigt ackomanjerad av svensk media förstås som har samma färger! Det riskerar att bli samma fiasko som med Plan- och Bygglagen där praxis och lagstiftning numera är så vida och komplicerade att nästan ingen har koll på det rättsliga läget. Och därmed är överklagansmöjligheterna oändliga. I kölvattnet på de numera otaliga och tidsödande prövnings- processerna så stagnerar byggandet i Sverige. Det är få byggare som har resurser nog att ha ett stort antal anställda som sitter med armarna i kors och väntar på ett beslut om att ett bygge ska starta.
När det gäller skogsbruket skulle vi få ett läge där i stort sett varenda avverkning som en liten eller stor skogsägare vill göra skulle kunna överklagas till någon myndighet och så vidare i den svenska rättsordningen. För visst är det så att många vill ha ett ord med i laget och känner sig drabbade om några trän faller. Från trilskande grannar till gästande ornitologer.
Det vore en ekonomisk katastrof för landets skogsägare och för Sverige som nation. Sågverk och massaindustri skulle få köpa råvara utomlands eller lägga ner sin verksamhet. Och den stora motorn i svensk ekonomi skulle avstanna. Vi får hoppas att Zarembas osakliga och insinuant fula utspel får bli den parentes som det förtjänar att bli. Han har gett uttrycket Gish Gallop ett ansikte, en retorisk dyngsprättarmaskin av sällan skådat slag.
http://www.dn.se/kultur-noje/skogens-maffia-sa-tog-de-makten-over-traden
Jazz på dressyrkurs.
Jazz är bara sååå coool! Roland var på dressyrkurs med honom igår för att repetera lite inför utställningen senare. Och för att fräscha upp hans uppförande ihop med andra hundar.
Och man blir ju bara glad med en sån hund. Han är helt lugn! Inget tuppande han-beteende, han är trygg och vet liksom sin kapacitet, ser ut som om han hade championatet ingraverat mentalt. Kan stå kvar på plats medan både främmande människor och främmande hundar går nära förbi honom. Kommer på inkallning direkt - kan stanna på kommando.
Så gärna vi skulle vilja ha en valp efter honom nu när han är färdig, friröntgad och allt.
Peter Mangs
"Jag tror det blir bättre för mig utanför samhället. Jag gillade det inte, jag passade aldrig in”.
Citatet av Peter Mangs är hämtat från utredningen av den misstänkte seriemördaren. Han är åtalad för bl.a. 3 mord och 12 mordförsök.
Det är alltid svårt att förstå så mycket ondska, att kunna förgöra människor som man inte ens känner. Ett dåd mot mänskligheten själv liksom, ett dåd mot idéer, politik, kultur eller nåt. Men liksom när man läser om Breivik, så träder bilden fram av ensamhet, bitterhet, maktlöshet, empatibrist och känslan av utanförskap. Han tycks ogilla invandrare, kriminella och judar. Men motivbilden är splittrad.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mangs-en-bit-av-mitt-liv-blev-stulet_7179581.svd
Mangs medverkar inte längre vid förhören, ibland håller han för öronen och sjunger USAs nationalsång, Living Doll, eller Don´t worry - be happy.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/haller-for-oronen-och-sjunger_7179233.svd
På "Politiskt inkorrekt" har PM skrivit ett antal kommentarer som kanske berättar något om hans tankvärld. Hans signatur har varit Usama bin Ladulås. Den websidan har varit polisen behjälplig i utredningen och de finns att läsa här:
http://avpixlat.info/2012/05/07/peter-mangs-och-politiskt-inkorrekt/
Citatet av Peter Mangs är hämtat från utredningen av den misstänkte seriemördaren. Han är åtalad för bl.a. 3 mord och 12 mordförsök.
Det är alltid svårt att förstå så mycket ondska, att kunna förgöra människor som man inte ens känner. Ett dåd mot mänskligheten själv liksom, ett dåd mot idéer, politik, kultur eller nåt. Men liksom när man läser om Breivik, så träder bilden fram av ensamhet, bitterhet, maktlöshet, empatibrist och känslan av utanförskap. Han tycks ogilla invandrare, kriminella och judar. Men motivbilden är splittrad.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mangs-en-bit-av-mitt-liv-blev-stulet_7179581.svd
Mangs medverkar inte längre vid förhören, ibland håller han för öronen och sjunger USAs nationalsång, Living Doll, eller Don´t worry - be happy.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/haller-for-oronen-och-sjunger_7179233.svd
På "Politiskt inkorrekt" har PM skrivit ett antal kommentarer som kanske berättar något om hans tankvärld. Hans signatur har varit Usama bin Ladulås. Den websidan har varit polisen behjälplig i utredningen och de finns att läsa här:
http://avpixlat.info/2012/05/07/peter-mangs-och-politiskt-inkorrekt/
Magasinet på Liane...
... får nu äntligen en ny vägg mot öster. Och nytt tak ska det bli så småningom. Utsikten på bilden nedanför den här är från andra ställningslaget, så där 6 meter från marken. Man ser ner över Liane och bort mot Prästgården.
Det är tre ställningslag högt i nock, bortåt 8 meter kan det vara, tre våningar avsedda för förvaring av spannmål en gång i tiden. På bottenvåningen i ett speciellt rum som var råttsäkrat så förvarades brödmjöl. Det kunde man inte mala själva på gården utan det gjordes på Karlsfors. Sen togs det hem igen och förvarades i särskilda bingar med lock på helt tätt för att hålla ute skadedjur. Mjölet till djuren var grovt och det malde man i gröpekvarn på gården. I det här råttsäkra rummet var också sältetinor (salttunnor) där fläsk förvarades under lager av salt före frysboxarnas tid. Roland minns det från sin barndom. Det var gott i början men blev så småningom lite grönskimrande, vrinsalt och lätt härsket. Ägg förvarades i vattenglas, men antagligen inte här utan i boningshusets källare.
Magasinet (uttalas med betoning på första stavelsen här) byggdes på 1940-talets senare hälft av Ivar på Tallbacka, bror hans Helge och någon från Dammkasa i Åsebyn. Allt materiel till bygget levererades av lanthandeln på Furnäs; Tor Axelsson. Hans namn finns fortfarande på bjälkarna, det var en modern lanthandel för sin tid med ett fantastiskt sortiment från dagligvaror till kläder, redskap och byggmateriel.
Alla bjälkar är tre tum nio, 75 gånger 225 mm, de ligger på cc 500 mm. Huset har alltså två såna bjälklag. Ett extremt stabilt bygge med andra ord, det byggdes för att hålla mycket tung spannmål. Magasinet är c:a 7 gånger 10 meter på mark, det innebär 210 kvadratmeter sammanlagt. Virket är ramsågat eventuellt från Årjängs såg, den borde ha funnits då. Råspont i alla golv är det och markplan är gjutet golv , helt felfritt än.
Rolands farbror Nils berättade idag att när magasinet var nytt så hade man tröskat vete på gården. En del skulle säljas till Lantmännen. Vetet låg på tredje våningen, förpackat i säckar om 100 kg var. När det skulle hämtas av ev. Anders N och ev. Rune R så var Rolands pappa och farbror inte hemma. Då höll man på att bygga bostadshuset på Liane. Det var så drygt att bära alla säckarna ner från tredje våningen på magasinet i så stora säckar så Anders och Rune gick till bygget och bad snickarna hjälpa sig att bära. Det var Ragnar i Skåka, Rolands morfar Agnar på Önnebyn, Henning på Udden och kanske någon mer. De tyckte att det var kämpigt att bära så tunga säckar nerför trappan. Speciellt morfar Agnar var arg och skällde sen på svärsonen för att de hade öst i så mycket vete i varje säck.
Till del är det förstås kulturminnesvård att ha kvar och renovera såna här uthus. Om vi får någon nytta av det vet jag inte, hittills har det mest bara stått där. Kanske kan det bli förvaring av något slag. Ibland skojar vi om att göra pub och vandrarhem där! ;-)
Det är tre ställningslag högt i nock, bortåt 8 meter kan det vara, tre våningar avsedda för förvaring av spannmål en gång i tiden. På bottenvåningen i ett speciellt rum som var råttsäkrat så förvarades brödmjöl. Det kunde man inte mala själva på gården utan det gjordes på Karlsfors. Sen togs det hem igen och förvarades i särskilda bingar med lock på helt tätt för att hålla ute skadedjur. Mjölet till djuren var grovt och det malde man i gröpekvarn på gården. I det här råttsäkra rummet var också sältetinor (salttunnor) där fläsk förvarades under lager av salt före frysboxarnas tid. Roland minns det från sin barndom. Det var gott i början men blev så småningom lite grönskimrande, vrinsalt och lätt härsket. Ägg förvarades i vattenglas, men antagligen inte här utan i boningshusets källare.
Magasinet (uttalas med betoning på första stavelsen här) byggdes på 1940-talets senare hälft av Ivar på Tallbacka, bror hans Helge och någon från Dammkasa i Åsebyn. Allt materiel till bygget levererades av lanthandeln på Furnäs; Tor Axelsson. Hans namn finns fortfarande på bjälkarna, det var en modern lanthandel för sin tid med ett fantastiskt sortiment från dagligvaror till kläder, redskap och byggmateriel.
Alla bjälkar är tre tum nio, 75 gånger 225 mm, de ligger på cc 500 mm. Huset har alltså två såna bjälklag. Ett extremt stabilt bygge med andra ord, det byggdes för att hålla mycket tung spannmål. Magasinet är c:a 7 gånger 10 meter på mark, det innebär 210 kvadratmeter sammanlagt. Virket är ramsågat eventuellt från Årjängs såg, den borde ha funnits då. Råspont i alla golv är det och markplan är gjutet golv , helt felfritt än.
Rolands farbror Nils berättade idag att när magasinet var nytt så hade man tröskat vete på gården. En del skulle säljas till Lantmännen. Vetet låg på tredje våningen, förpackat i säckar om 100 kg var. När det skulle hämtas av ev. Anders N och ev. Rune R så var Rolands pappa och farbror inte hemma. Då höll man på att bygga bostadshuset på Liane. Det var så drygt att bära alla säckarna ner från tredje våningen på magasinet i så stora säckar så Anders och Rune gick till bygget och bad snickarna hjälpa sig att bära. Det var Ragnar i Skåka, Rolands morfar Agnar på Önnebyn, Henning på Udden och kanske någon mer. De tyckte att det var kämpigt att bära så tunga säckar nerför trappan. Speciellt morfar Agnar var arg och skällde sen på svärsonen för att de hade öst i så mycket vete i varje säck.
Till del är det förstås kulturminnesvård att ha kvar och renovera såna här uthus. Om vi får någon nytta av det vet jag inte, hittills har det mest bara stått där. Kanske kan det bli förvaring av något slag. Ibland skojar vi om att göra pub och vandrarhem där! ;-)
Kloka gummor dammas av, ...
... groblad är en sårläkande växt. Nu har man bevisat att sår läker snabbare med groblad, fast det visste varenda unge, åtminstone på min tid.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kloka-gumman-hade-ratt-om-groblad
Sen kommer jag att skriva om magasinet på Liane som Roland renoverar just nu.
Och om Gish Gallop
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kloka-gumman-hade-ratt-om-groblad
Sen kommer jag att skriva om magasinet på Liane som Roland renoverar just nu.
Och om Gish Gallop
Klimatalarmismen börjar folk tvivla på!
Och media är indignerade! Först pekar DN ut de eländiga politikerna, fler än hälften, 6 av 10, tror inte att det är människan som orsaka den globala uppvärmningen. Och en av tio tror inte ens på den globala uppvärmningen, trots att den är bevisad enligt tidningen. Underförstått det måste vara något fel på politikerna som inte tror på detta. De går inte i medias ledband som säger att människan orsakar ett allvarligt klimathot. Och lyder man som grupp inte media så ska man klämmas åt, antingen man är kommunpolitiker, skogsägare eller jägare. Yra i mössan av framgången i vargfrågan, där en minoritet fick mediastöd och kunde stjälpa försöken till en svenska vettig rovdjurspolitik, så fortsätter press-folket (= MP) nu att ta makten över skogsbruket, jakten och klimatfrågan. Fakta spelar ingen roll längre utan används godtyckligt. Och det spelas på känslosträngar.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kommunpolitikerna-tvivlar-pa-klimathotet
Nu ska vi komma ihåg att 56 % inom media röstar på MP eller V och av dem 41 % på MP!
Sen gör Expressen en webenkät bland sina läsare, antar jag i syfte att stödja medias / Mp:s hållning i frågan och försöka visa att politikerna är i otakt med både forskningen och folket.
Men tji fick Expressen.
http://www.expressen.se/nyheter/politiker-tror-inte-pa-klimathotet/
I skrivande stund tror 68 % av de svarande inte att människan orsakat den globala uppvärmningen. Det tycks vara som i vargfrågan, det är media som är i otakt med resten av världen men fortfar att driva sin politiska linje ändå, inte bara på ledar- och debattplats som sig bör utan med stor flit också i det redaktionella materielet.
Syftet ser ut att vara att MP o V-dominerade media medvetet driver politiker framför sig för att påverka dem i sin egen riktning, mot det gröna.
Alarminsmen frodas alltså i spalterna. Vi är hotade, djuren och växterna är hotade och några tjänar bra med pengar på det här ska vi komma ihåg. Det handlar inte bara om att detta har blivit en genväg till politiska poänger i pressen till stöd för den egna politiska uppfattningen, utan några andra tjänar också bra med pengar på detta. En del av de enorma summor som miljöfrågorna drar in till sina föreningar är dolda i stiftelser, så som WWF. Ingen vet hur mycket pengar den drar in till sina ägare i USA. När det gäller välgörenhetsorganisationer för människor så har det lyfts på en del lock och unken girighet har pyst ut, men när det gäller miljörörelsen så väntar vi fortfarande på granskningar. Och vi lär väl få vänta eftersom medias sympatier ser ut som de gör.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kommunpolitikerna-tvivlar-pa-klimathotet
Nu ska vi komma ihåg att 56 % inom media röstar på MP eller V och av dem 41 % på MP!
Sen gör Expressen en webenkät bland sina läsare, antar jag i syfte att stödja medias / Mp:s hållning i frågan och försöka visa att politikerna är i otakt med både forskningen och folket.
Men tji fick Expressen.
http://www.expressen.se/nyheter/politiker-tror-inte-pa-klimathotet/
I skrivande stund tror 68 % av de svarande inte att människan orsakat den globala uppvärmningen. Det tycks vara som i vargfrågan, det är media som är i otakt med resten av världen men fortfar att driva sin politiska linje ändå, inte bara på ledar- och debattplats som sig bör utan med stor flit också i det redaktionella materielet.
Syftet ser ut att vara att MP o V-dominerade media medvetet driver politiker framför sig för att påverka dem i sin egen riktning, mot det gröna.
Alarminsmen frodas alltså i spalterna. Vi är hotade, djuren och växterna är hotade och några tjänar bra med pengar på det här ska vi komma ihåg. Det handlar inte bara om att detta har blivit en genväg till politiska poänger i pressen till stöd för den egna politiska uppfattningen, utan några andra tjänar också bra med pengar på detta. En del av de enorma summor som miljöfrågorna drar in till sina föreningar är dolda i stiftelser, så som WWF. Ingen vet hur mycket pengar den drar in till sina ägare i USA. När det gäller välgörenhetsorganisationer för människor så har det lyfts på en del lock och unken girighet har pyst ut, men när det gäller miljörörelsen så väntar vi fortfarande på granskningar. Och vi lär väl få vänta eftersom medias sympatier ser ut som de gör.
Trevlig helg ...
... har vi haft. Den har varit så där som våra helger ofta tenderar att bli. Man tänker sig i förväg en del nyttigheter som ska göras. Sen blir det vackert väder och trevligt folk träffar man och så har två lediga dagar plötsligt bara gått! Idag var typiskt, började med att A och M kom förbi på förmiddagskaffe, lite jobb och mycket annat intressant´prat. Sen åkte vi till Snarkil till R och Å-B, lite jobb och mycket trevligt prat. Tja, så där kan det bli när det är som bäst, med utesittande i gassande sol.
Men det var frost i natt! Trodde inte mina ögon när hortensian på altanen under taket hade frusit. Tråkigt, den var så fin. Nu vill jag att det ska bli vår på riktigt.
Men det var frost i natt! Trodde inte mina ögon när hortensian på altanen under taket hade frusit. Tråkigt, den var så fin. Nu vill jag att det ska bli vår på riktigt.
Kalhyggenas fördärv ...
... är temat för Zarembas senaste artikel i DN.
Den är liksom de tidigare artiklarna full av känslosam dramatik och budskapet är lindat runt människor som "det är synd om". Det är effektfullt i media; att plocka fram någon som blivit utsatt i något sammanhang, någon redig och trovärdig person och så beskriva dennes elände.
Zaremba har tagit fram skogsägare Holmberg som är ornitolog och äger en massa skog uppe i Norrland. Han ville plóckhugga sin skog för att spara fågellivet men fick nej av Skogsstyrelsen som ansåg att på den mark han ägde var det svårt att få till någon föryngring / bra tillväxt och då var det kalhygge som gällde. ( Han hade kunnat plockhugga om han gjort det på ett annat sätt så att hans uttag stämt överens med Skogsstyrelsens tabeller. Men det nämner inte Zaremba förstås)
När man läser den här artikeln så kan man förledas att tro att Zaremba förordar att den enskilde skogsägaren ska få större utrymme att förfoga över sin marks skötsel.
http://www.dn.se/kultur-noje/motorsagsmassakern-det-finns-alternativ-men-lagen-kraver-kalhyggen
Men si så är det inte alls. Zaremba vill att grannar, miljöorganisationer och staten ska bestämma MER om skogsbruket i Sverige. Han tycker att skogsägarna har för mycket att säga till om när det gäller bruket av den egna skogen. Holmberg ska enligt Zaremba inte alls få bestämma själv över avverkningsmetoderna i sin skog utan det ska andra göra (staten, grannar osv.) och dessa andra ska bestämma att han inte får kalavverka något område. Det är Zarembas budskap.
Zarembas artikelserie slår alltså på två fronter med all den osakliga snyftpropaganda som han är mäktig att uppbringa som vapen:
- Skogsägare ska bestämma mindre om den egna skogen - staten, grannar, miljöorganisationer ska bestämma mer (fast i just den här artikeln kan det se ut som tvärtom - en enskild skogsägare som tycker som Zaremba blir ju överkörd av staten i den)
- Skogsbruket ska först och främst drivas utifrån trivselaspekten, inte utifrån vad den enskilde skogsägaren bedömer som mest lönsamt och trivsamt.
Jag anser att självklart måste det finnas en lagstiftning som reglerar både att skogen i stora drag sköts på ett nationalekonomiskt vettigt sätt (med exempelvis tvång på föryngring efter avverkning) och att den hanteras väl ur miljösynpunkt (spara träd vid vattendrag, behålla en del gammal ved för djurlivet osv). Lagen ska också se till att vi inte får jättestora kalhyggen och det tror jag redan finns reglerat. Lagen bör också reglera att man hanterar exempelvis fjällnära skog på ett klokt sätt, så att man inte förstör möjligheten till skogsbruk på lång sikt.
Ser man det historiskt så är det den privatägda skogen som uppvisar den mångfald som Zaremba och en del andra efterlyser, inte den statligt eller allmänt ägda. Så man ska nog se upp med att ge staten och lagstiftningen totalt bestämmande över den svenska skogen.
Staten ska inte gå in och bestämma om en markägare ska luckhugga, plockhugga eller kalhugga. Det bör ingå i en skogägares förfoganderätt att få ha det avgörandet, för det är svårt att med hänvisning till forskning få ett totalt stöd för den ena eller den andra metoden. Och de lokala aspekterna är också viktiga.
Om man ska se till landskapet i helhet så ska jag sticka ut hakan i den här debatten genom att tycka att det blir finast om det finns en blandning av gammal skog, ung skog och rimligt stora kalhyggen. Den gamla skogen har sitt djurliv och kalhygget har sitt. Bra om det finns olika för olika arter. Just när det har kalavverkats så är det inte fint, men redan efter några år så blir det ett landskap som har sin speciella charm. Och ett kalhygge kan öppna upp i område, ge luft och ljus och utsikt över skog, sjöar och bebyggelse.
Några år gammalt kalhygge nästan framme vid Harnäs.
På andra sidan vägen finns ett skogsparti som är väl gallrat och fint. Kan ha varit planerat en gång och bildar ett stycke monokultur som Zaremba skäller över och tycker är fult. Men skogbruket i Sverige kan nog inte inrätta sig utifrån vad en person tycker.
Den är liksom de tidigare artiklarna full av känslosam dramatik och budskapet är lindat runt människor som "det är synd om". Det är effektfullt i media; att plocka fram någon som blivit utsatt i något sammanhang, någon redig och trovärdig person och så beskriva dennes elände.
Zaremba har tagit fram skogsägare Holmberg som är ornitolog och äger en massa skog uppe i Norrland. Han ville plóckhugga sin skog för att spara fågellivet men fick nej av Skogsstyrelsen som ansåg att på den mark han ägde var det svårt att få till någon föryngring / bra tillväxt och då var det kalhygge som gällde. ( Han hade kunnat plockhugga om han gjort det på ett annat sätt så att hans uttag stämt överens med Skogsstyrelsens tabeller. Men det nämner inte Zaremba förstås)
När man läser den här artikeln så kan man förledas att tro att Zaremba förordar att den enskilde skogsägaren ska få större utrymme att förfoga över sin marks skötsel.
http://www.dn.se/kultur-noje/motorsagsmassakern-det-finns-alternativ-men-lagen-kraver-kalhyggen
Men si så är det inte alls. Zaremba vill att grannar, miljöorganisationer och staten ska bestämma MER om skogsbruket i Sverige. Han tycker att skogsägarna har för mycket att säga till om när det gäller bruket av den egna skogen. Holmberg ska enligt Zaremba inte alls få bestämma själv över avverkningsmetoderna i sin skog utan det ska andra göra (staten, grannar osv.) och dessa andra ska bestämma att han inte får kalavverka något område. Det är Zarembas budskap.
Zarembas artikelserie slår alltså på två fronter med all den osakliga snyftpropaganda som han är mäktig att uppbringa som vapen:
- Skogsägare ska bestämma mindre om den egna skogen - staten, grannar, miljöorganisationer ska bestämma mer (fast i just den här artikeln kan det se ut som tvärtom - en enskild skogsägare som tycker som Zaremba blir ju överkörd av staten i den)
- Skogsbruket ska först och främst drivas utifrån trivselaspekten, inte utifrån vad den enskilde skogsägaren bedömer som mest lönsamt och trivsamt.
Jag anser att självklart måste det finnas en lagstiftning som reglerar både att skogen i stora drag sköts på ett nationalekonomiskt vettigt sätt (med exempelvis tvång på föryngring efter avverkning) och att den hanteras väl ur miljösynpunkt (spara träd vid vattendrag, behålla en del gammal ved för djurlivet osv). Lagen ska också se till att vi inte får jättestora kalhyggen och det tror jag redan finns reglerat. Lagen bör också reglera att man hanterar exempelvis fjällnära skog på ett klokt sätt, så att man inte förstör möjligheten till skogsbruk på lång sikt.
Ser man det historiskt så är det den privatägda skogen som uppvisar den mångfald som Zaremba och en del andra efterlyser, inte den statligt eller allmänt ägda. Så man ska nog se upp med att ge staten och lagstiftningen totalt bestämmande över den svenska skogen.
Staten ska inte gå in och bestämma om en markägare ska luckhugga, plockhugga eller kalhugga. Det bör ingå i en skogägares förfoganderätt att få ha det avgörandet, för det är svårt att med hänvisning till forskning få ett totalt stöd för den ena eller den andra metoden. Och de lokala aspekterna är också viktiga.
Om man ska se till landskapet i helhet så ska jag sticka ut hakan i den här debatten genom att tycka att det blir finast om det finns en blandning av gammal skog, ung skog och rimligt stora kalhyggen. Den gamla skogen har sitt djurliv och kalhygget har sitt. Bra om det finns olika för olika arter. Just när det har kalavverkats så är det inte fint, men redan efter några år så blir det ett landskap som har sin speciella charm. Och ett kalhygge kan öppna upp i område, ge luft och ljus och utsikt över skog, sjöar och bebyggelse.
Några år gammalt kalhygge nästan framme vid Harnäs.
På andra sidan vägen finns ett skogsparti som är väl gallrat och fint. Kan ha varit planerat en gång och bildar ett stycke monokultur som Zaremba skäller över och tycker är fult. Men skogbruket i Sverige kan nog inte inrätta sig utifrån vad en person tycker.
228 vargar ska skjutas i Montana
| Texten nedan är hämtad från tidningen "Jakt och jägare". Det är fler områden i världen som har bekymmer med sin vargstam och man löser det på olika sätt. Detta handlar om Montana |
"Den gångna jaktsäsongen lyckades jägarna i amerikanska delstaten Montana inte fälla den tilldelade kvoten. Kommande vinter förväntas 228 vargar skjutas och därför föreslås nu utökad jakttid och möjlighet att använda fällor, skriver amerikanska Billings Gasette.
Delstaten beräknas ha minst 653 vargar. 228 av dem ska skjutas vid kommande vinters jakt, som ska minska populationen till 425. Trots förlängning av den gångna säsongens jakttid, fram till 15 februari, lyckades jägarna inte skjuta mer än 166 av tilldelade 220 vargar.
Pilbåge från 1 september
Nu föreslås allmän jakt på varg sträcka sig från 15 oktober till 28 februari, då även fällor med elektroniska larm får användas. Den som vill jaga varg med pilbåge föreslås få göra det från 1 september.
Allmänhet och expertis ska få yttra sig innan myndigheterna den 12 juli fattar beslut om vinterns vargjakt i Montana."
Kärt besök ...
... av sötaste lilla granntjejen. Det tävlades om vem som hade snyggast huvudbonad. Och den röda kepsen vann! Det är glitter på den nämligen. Sen försökte Roland få stövlarna på rätt fot men det är inte godkänt, de ska vara på fel! Med en egen vilja behöver man inte följa med strömmen och göra som alla andra. Bra!
Latmans-trädgård
Scillorna har spridit sig själva i gräsmattan runt huset. Och i år finns även rufsar av vitsippor där, inte bara i skogskanten. Sen finns just nu spridda skurar av diverse påskliljor i olika storlekar. Till skillnad från tulpaner så verkar de klara sig flera år i sträck. Klippningen av gräs får väl vänta lite tills det blommat över.
F.ö. så surrar traktorerna runt huset, från morgon till kväll. Vårbruket är igång på Liane.
Supermånen sov jag bort totalt, såg den bara igår kväll och då var den inte så stor, men ovanligt starkt lysande.
Supermånen ...
... finns på bild här
http://www.expressen.se/nyheter/har-ar-bilderna-pa-supermanen/
och här
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/supermanen-varlden-over_7176077.svd
http://www.expressen.se/nyheter/har-ar-bilderna-pa-supermanen/
och här
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/supermanen-varlden-over_7176077.svd
Supermåne ...
... ska det bli under helgen, på söndag morgon. Det vill säga månen är ovanligt nära och övergår från at vara fullmåne till att vara supermåne.
Enligt forskning så ska månen inte kunna påverka människor, endast tidvattnet. Men jag vet att jag påverkas av månen; blir hög i humöret, piggare, mer energisk, sover lite lättare än annars. Alltså jag som annars normalt är lite trött typ och lat blir mer alert.
Folk som annars normalt är lite mer energiska kanske blir lite i överkant på g = galna / sömnlösa.
Enligt forskning så ska vi människor alltså inte påverkas av månen. Men varför skulle inte människan påverkas, som består av så mycket vätska, 80 % om jag minns rätt?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14780790.ab
Enligt forskning så ska månen inte kunna påverka människor, endast tidvattnet. Men jag vet att jag påverkas av månen; blir hög i humöret, piggare, mer energisk, sover lite lättare än annars. Alltså jag som annars normalt är lite trött typ och lat blir mer alert.
Folk som annars normalt är lite mer energiska kanske blir lite i överkant på g = galna / sömnlösa.
Enligt forskning så ska vi människor alltså inte påverkas av månen. Men varför skulle inte människan påverkas, som består av så mycket vätska, 80 % om jag minns rätt?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14780790.ab
Om Jägareförbundet ...
... finns en artikel i tidningen DN.
Artikeln är skriven av Jesus Alcala, en man vars trovärdighet är solkad av domen på 18 månaders fängelse mot honom för bedrägeri och urkundsförfalskning i samband med att han lurade till sig Sida-pengar. Han beskrivs i Aftonbladet i samband med domen som mytoman, någon som regelmässigt sprider lögner. Om bara en liten del av det som står i AB är sant, så är det märkligt att denne Jesus får så mycket utrymme i en svensk stor dagstidning. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10216285.ab
Har alla glömt???
Trots att ett intensivt ljugande och bedragande blev uppdagat vid rättegången så fortsätter Alcala att framträda som "moralens väktare" med stora rubriker i heta populistiska ämnen. Han sägs vilja komma tillbaka in i den publicistiska "värmen" igen och letar hela tiden byten som är kulturellt "lovliga" att kasta sig över. Jakten och jägare är ett sådant förstås.
https://www.flashback.org/p32014103
Alcalas debattartikel innehåller en del vanliga floskler och fördomar om jakt och jägare, samt en del rena felaktigheter förstås. Det är bra att åter påminna sig att 56 % av Sveriges journalister röstar Mp eller V när man förvånas över att sånt här får komma till tryck.
http://www.dn.se/debatt/hur-kan-jagareforbundet-vara-folkets-opartiska-ombud
Men pointen är att han ifrågasätter möjligheterna för Jägareförbundet att ha det s.k. "allmänna uppdraget", dvs ett uppdrag från staten när det gäller att vårda det vilda på olika sätt och att informera om vilt och jakt.
Jaktens funktion kan ses ur två perspektiv: Det är en fantastisk och nýttig fritidssysselsättning för så många människor att den med rätta kan kallas en folkrörelse; 200.000 - 300.00 människor jagar. Det i sig är ett gigantiskt folkhälsoprojekt som förtjänar statligt stöd för att det skapar så mycket mer "nationell" friskhet till kropp och själ för så många. Klirr i kassan när det gäller att spara in på kostnader för sjukvård. Man kan jämföra med Friluftsfrämjandet som också har ett allmänt uppdrag från staten att befrämja hälsan genom att få människor att röra på sig utomhus.
Ur det andra perspektivet så är det så att jakt behövs för att reglera nivån på en del viltstammar; exempelvis vildsvin, älg och de stora rovdjuren. I det allmännas intresse av det senare så har det här allmänna uppdraget funnits med, jägare behöver jaga helt enkelt, inte bara för att de själva tycker att det är trevligt med jakt utan för att det behövs ur ett samhällsperspektiv. Det skulle bli oerhört kostsamt för staten att betala yrkesjägare att sköta om bl.a. den nödvändiga jakten, övrig viltvård, eftersök på trafikskadat vilt och inventeringar av älgstammen. Det går exempelvis åt oerhört många mantimmar enbart för att avliva det antal älgar som man måste få bort varje år för att minimera betningsskador på skogen och minska antalet viltolyckor. Jägare behöver utbildas för att göra jakten på ett bra sätt, framför allt ett etiskt korrekt och ett säkert sätt. Detta har gjorts inom ramen för Jägareförbundets verksamhet.
Det har alltså varit naturligt att Jägareförbundet får tillbaka en del av de pengar som jägare betalar in i jaktavgifter till staten. För det är just det som sker: Jägare betalar statligt jaktkort för att få lov att jaga. De hamnar i den s.k. Jaktvårdsfonden och det är en del av de pengarna som sedan kommer tillbaka till jägarna som bidrag till Jägareförbundet för att man ska ta hand samhällsintresset inom viltvården. Det har fungerat bra så länge staten har haft ett sansat förhållningssätt till landsbygden och dess befolkning, så länge staten respekterat äganderätten och markägares förfoganderätt.
Men nu har den senaste tiden kommit allt fler beslut som är helt uppåt väggarna galna och man låter sig styras från Bryssel när det gäller den svenska viltförvaltningen, utan hänsyn till de särdrag som kännetecknar fauna och flora, tradition och juridik i just vårt land. Det blir allt knepigare för Jägareförbundet att både företräda sina medlemmars intressen och vara statens ombud när medlemmarna (svenska folket?) och staten (EU?) är på kollisionskurs.
Vi är på väg att få en urholkning av just ägande- och förfoganderätten till mark och den liknar smygsocialisering, under täckmantel av miljöskäl. Men det kommer jag tillbaka till.
Jag ville bara tillägga att jag tror att skribenten har rätt i en sak: Jägareförbundet borde släppa det allmänna uppdraget. Jägarna klarar sig bra utan staten. Frågan är om staten klarar sig utan jägarna?
En f.d. ordförande i Jägareförbundet, Ove Wiktorin, funderade i de banorna och han var klok.
Bra om Alcalas artikel finns i en blogg som heter Flugornas herre
http://lipoptena.blogspot.se/2012/05/sweet-jesus.html#comment-form
Artikeln är skriven av Jesus Alcala, en man vars trovärdighet är solkad av domen på 18 månaders fängelse mot honom för bedrägeri och urkundsförfalskning i samband med att han lurade till sig Sida-pengar. Han beskrivs i Aftonbladet i samband med domen som mytoman, någon som regelmässigt sprider lögner. Om bara en liten del av det som står i AB är sant, så är det märkligt att denne Jesus får så mycket utrymme i en svensk stor dagstidning. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10216285.ab
Har alla glömt???
Trots att ett intensivt ljugande och bedragande blev uppdagat vid rättegången så fortsätter Alcala att framträda som "moralens väktare" med stora rubriker i heta populistiska ämnen. Han sägs vilja komma tillbaka in i den publicistiska "värmen" igen och letar hela tiden byten som är kulturellt "lovliga" att kasta sig över. Jakten och jägare är ett sådant förstås.
https://www.flashback.org/p32014103
Alcalas debattartikel innehåller en del vanliga floskler och fördomar om jakt och jägare, samt en del rena felaktigheter förstås. Det är bra att åter påminna sig att 56 % av Sveriges journalister röstar Mp eller V när man förvånas över att sånt här får komma till tryck.
http://www.dn.se/debatt/hur-kan-jagareforbundet-vara-folkets-opartiska-ombud
Men pointen är att han ifrågasätter möjligheterna för Jägareförbundet att ha det s.k. "allmänna uppdraget", dvs ett uppdrag från staten när det gäller att vårda det vilda på olika sätt och att informera om vilt och jakt.
Jaktens funktion kan ses ur två perspektiv: Det är en fantastisk och nýttig fritidssysselsättning för så många människor att den med rätta kan kallas en folkrörelse; 200.000 - 300.00 människor jagar. Det i sig är ett gigantiskt folkhälsoprojekt som förtjänar statligt stöd för att det skapar så mycket mer "nationell" friskhet till kropp och själ för så många. Klirr i kassan när det gäller att spara in på kostnader för sjukvård. Man kan jämföra med Friluftsfrämjandet som också har ett allmänt uppdrag från staten att befrämja hälsan genom att få människor att röra på sig utomhus.
Ur det andra perspektivet så är det så att jakt behövs för att reglera nivån på en del viltstammar; exempelvis vildsvin, älg och de stora rovdjuren. I det allmännas intresse av det senare så har det här allmänna uppdraget funnits med, jägare behöver jaga helt enkelt, inte bara för att de själva tycker att det är trevligt med jakt utan för att det behövs ur ett samhällsperspektiv. Det skulle bli oerhört kostsamt för staten att betala yrkesjägare att sköta om bl.a. den nödvändiga jakten, övrig viltvård, eftersök på trafikskadat vilt och inventeringar av älgstammen. Det går exempelvis åt oerhört många mantimmar enbart för att avliva det antal älgar som man måste få bort varje år för att minimera betningsskador på skogen och minska antalet viltolyckor. Jägare behöver utbildas för att göra jakten på ett bra sätt, framför allt ett etiskt korrekt och ett säkert sätt. Detta har gjorts inom ramen för Jägareförbundets verksamhet.
Det har alltså varit naturligt att Jägareförbundet får tillbaka en del av de pengar som jägare betalar in i jaktavgifter till staten. För det är just det som sker: Jägare betalar statligt jaktkort för att få lov att jaga. De hamnar i den s.k. Jaktvårdsfonden och det är en del av de pengarna som sedan kommer tillbaka till jägarna som bidrag till Jägareförbundet för att man ska ta hand samhällsintresset inom viltvården. Det har fungerat bra så länge staten har haft ett sansat förhållningssätt till landsbygden och dess befolkning, så länge staten respekterat äganderätten och markägares förfoganderätt.
Men nu har den senaste tiden kommit allt fler beslut som är helt uppåt väggarna galna och man låter sig styras från Bryssel när det gäller den svenska viltförvaltningen, utan hänsyn till de särdrag som kännetecknar fauna och flora, tradition och juridik i just vårt land. Det blir allt knepigare för Jägareförbundet att både företräda sina medlemmars intressen och vara statens ombud när medlemmarna (svenska folket?) och staten (EU?) är på kollisionskurs.
Vi är på väg att få en urholkning av just ägande- och förfoganderätten till mark och den liknar smygsocialisering, under täckmantel av miljöskäl. Men det kommer jag tillbaka till.
Jag ville bara tillägga att jag tror att skribenten har rätt i en sak: Jägareförbundet borde släppa det allmänna uppdraget. Jägarna klarar sig bra utan staten. Frågan är om staten klarar sig utan jägarna?
En f.d. ordförande i Jägareförbundet, Ove Wiktorin, funderade i de banorna och han var klok.
Bra om Alcalas artikel finns i en blogg som heter Flugornas herre
http://lipoptena.blogspot.se/2012/05/sweet-jesus.html#comment-form
Fredagskväll ...
...var tänkt att innehålla bl.a. sill och potatis med tyska vänner. Men det blev inte så. De behövde packa i lugn och ro för tidig avfärd på morgonen.
Vikarierande ätvänner ställde upp och hjälpte till att äta och umgås. Vi hade många goda glada skratt under kvällen och den varade till nu i stort sett. Innan ätandet bröt ut totalt så fick vi hjälp att få ordning på Spotify vid datorn med bra högtalare. Tackar för det gör vi! Nu har vi en Spotifydator med spellistor och sånt modernt. Vi spelade Totte Bergström, John Fogerty, Elvis, Elton John och andra favoriter.
Under helgen är äldste son som sagt i London för att hälsa på en god vän. Hans flickvän med syster är på Gotland. Vi håller kontakt via sms och mms. Det är vi tacksamma för, leve den moderna tekniken som gör det möjligt för oss att hålla koll och se att allt är bra! Sen kommer de att ha goda skäl att inte flacka så mycket. Och det skälet glädjer oss förstås.
Vikarierande ätvänner ställde upp och hjälpte till att äta och umgås. Vi hade många goda glada skratt under kvällen och den varade till nu i stort sett. Innan ätandet bröt ut totalt så fick vi hjälp att få ordning på Spotify vid datorn med bra högtalare. Tackar för det gör vi! Nu har vi en Spotifydator med spellistor och sånt modernt. Vi spelade Totte Bergström, John Fogerty, Elvis, Elton John och andra favoriter.
Under helgen är äldste son som sagt i London för att hälsa på en god vän. Hans flickvän med syster är på Gotland. Vi håller kontakt via sms och mms. Det är vi tacksamma för, leve den moderna tekniken som gör det möjligt för oss att hålla koll och se att allt är bra! Sen kommer de att ha goda skäl att inte flacka så mycket. Och det skälet glädjer oss förstås.
5 veckors liten tjej ...
... har jag fått hålla idag! Det är stort!
Jag har ju sett henne nästan varje dag förut, så att säga förpackad, men nu var det äntligen live.
Hon heter Vinge, kändes som en riktigt stadig liten bit och himla söt var hon.
Jag har ju sett henne nästan varje dag förut, så att säga förpackad, men nu var det äntligen live.
Hon heter Vinge, kändes som en riktigt stadig liten bit och himla söt var hon.
Luras Aftonbladet och Customer?
Här utlovas alltså en gratis övernattning på något av de anslutna hotellen / värdshusen / slotten om man klippte ut och sparade minst 5 streckkoder från Aftonbladet söndag under en period som i huvudsak omfattade mars och april. Jag har alltså för ovanlighetens skull samlat ihop till ett erbjudande av den här typen, skickar in och hoppas att det funkar. Villkoret är att man köper frukost och en middag tror jag och det priset kanske är så högt att det i princip är en boendekostnad.
Fast det låter för bra för att vara sant. Sånt här brukar inte vara sant. Kanske är det som med Trademax konstrottning- möbler -försäljning, bluff och båg! Den som lever får se! Hoppas det funkar så vi får en övernattning på något slottsliknande! 
Humleforskare från England ...
.. vill komma till Sverige för att plocka med sig ett antal humledrottningar hem till England. De ska förhoppningsvis föröka sig där. Men detta har väckte motreaktioner i Sverige, Ryktet har spridits att humlorna är utrotningshotade och de engelska forskarna har till och med utsatts för hot.
Nu verkar det klart att det här projektet inte kommer att hota de svenska humlepopulationerna, så det har fått grönt ljus från myndighetshåll.
De brittiska forskarna är rörda över att svenskarna är så förtjusta i sina humlor och beredda att försvara dem mot inkräktare utifrån.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/humleforskare-utsatta-for-hot_7165965.svd
Jag kan inte låta bli att kolla på reportaget förstås eftersom vår bekantskapskrets råkar innehålla just en humleforskare verksam i England. Om han är med i själva projektet "plocka svenska humlor" vet jag inte men han var i alla fall inte med på bild. Han berättar entusiastiskt om humlor och ser ett antal olika varianter av humlor när han är här i Sillerud på besök. Jag kan omöjligt skilja en humla från en annan, men det kan man förstås om man har doktorerat på just humlor som han har gjort.
Nu verkar det klart att det här projektet inte kommer att hota de svenska humlepopulationerna, så det har fått grönt ljus från myndighetshåll.
De brittiska forskarna är rörda över att svenskarna är så förtjusta i sina humlor och beredda att försvara dem mot inkräktare utifrån.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/humleforskare-utsatta-for-hot_7165965.svd
Jag kan inte låta bli att kolla på reportaget förstås eftersom vår bekantskapskrets råkar innehålla just en humleforskare verksam i England. Om han är med i själva projektet "plocka svenska humlor" vet jag inte men han var i alla fall inte med på bild. Han berättar entusiastiskt om humlor och ser ett antal olika varianter av humlor när han är här i Sillerud på besök. Jag kan omöjligt skilja en humla från en annan, men det kan man förstås om man har doktorerat på just humlor som han har gjort.
Klimatalarminsmen ...
... visade sig vara kantad av fejkad forskning. Miljöorganisationer som en gång startades av idealister har blivit tjänstemanna styrda jättar som omsätter enorma belopp med alarm och katastrof som motor. Inte underligt att frestelserna ibland blir så stora att man bluffar forskning.
http://www.nwt.se/asikter/debatt/article1097576.ece
http://www.nwt.se/asikter/debatt/article1097576.ece
Anderssons Antennservice
Mikael på Noretjärn, eller Mikael på Myrvolds känner vi honom som förstås. Numera är han också Anderssons Antennservice och helt enkelt suveränt duktig på att se till att man har rätt box för att se ett antal tevekanaler och att antennen är riktad åt rätt håll. Han har nåt att mäta med så det blir exakt. Goda kunskaper kommer han med och god service. Tack för hjälpen Mikael. Snabbt och effektivt gick det.
"Skriet" såld för 800 miljoner!
Det är helt otroligt! Tänk om Munch vetat! Målningen har ägts i 70 år av en god vän till familjen Munch men är nu alltså såld. Budet lades per telefon och man vet inte vem köparen är. Skriet anses vara den mest berömda målningen i världen efter Mona-Lisa.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14769269.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14769269.ab
Kvällsgrillning vid nya huset ...
... med goda vänner.
Cykeltur med hundar ...
... gjorde vi igår tisdag första maj! Det var ett fantastiskt väder, strålande sol och sommarvarmt nästan. Vi packade med oss hundarna och cyklarna och for till Svensbyn. Där lastade vi ur oss och cyklade på cykelbanan fram och tillbaka till Sandaholm. Det blev sammanlagt en tur på bortåt en mil tror jag.
Vi cyklar på andra vägar också, men ibland är det skönt att slippa cykla i trafiken med hundarna. Visserligen går cykelvägen efter E18 men den är fin ändå. Man passerar Årjängs golfklubb bl.a.
Cykelvägen kom till för att man byggde vattenledning från Sanda till Svensbyn och passade på att asfaltera ovanpå det hela sen när det var klart. Då var jobbet liksom nästan redan i hamn. Den här vägen används flitigt. På vintern funkar den ibland som skidväg. På sommaren är det cyklar, promenerande, inlines, rullskidor osv.
Efter turen kunde vi konstatera att konditionen hänger i hos hundarna än. Ingen av dem var märkbart trött och Oskar var ordentligt pigg fast hans små korta ben får göra många fler steg än Jazz`s. Det var vattendrickpaus i Sandaholm vid Järnsjön.
På en del ställen var det rejält skräpigt, hoppas att det blir vårstädning i år också. Det betyder mycket för intrycket av Sverige att det är fint efter vägarna tror jag. Det ser rent och snyggt ut.
Imorgon skriver jag lite om Mikael Anderssons Antennservice som hjälpt oss med nya digitalboxar.
Vi cyklar på andra vägar också, men ibland är det skönt att slippa cykla i trafiken med hundarna. Visserligen går cykelvägen efter E18 men den är fin ändå. Man passerar Årjängs golfklubb bl.a.
Cykelvägen kom till för att man byggde vattenledning från Sanda till Svensbyn och passade på att asfaltera ovanpå det hela sen när det var klart. Då var jobbet liksom nästan redan i hamn. Den här vägen används flitigt. På vintern funkar den ibland som skidväg. På sommaren är det cyklar, promenerande, inlines, rullskidor osv.
Efter turen kunde vi konstatera att konditionen hänger i hos hundarna än. Ingen av dem var märkbart trött och Oskar var ordentligt pigg fast hans små korta ben får göra många fler steg än Jazz`s. Det var vattendrickpaus i Sandaholm vid Järnsjön.
På en del ställen var det rejält skräpigt, hoppas att det blir vårstädning i år också. Det betyder mycket för intrycket av Sverige att det är fint efter vägarna tror jag. Det ser rent och snyggt ut.
Imorgon skriver jag lite om Mikael Anderssons Antennservice som hjälpt oss med nya digitalboxar.
Agenda
Ledig onsdag är det med rejäl sovmorgon, vaknade till solsken och intensivt fågelkvitter. Ska försöka mig på att göra bra infopärmar till stugorna idag. Sen blir det förberedelser för morgondagens arbete, ska göra nationella prov.
Reser gör alla i min omgivning ofta; äldste sonen till London nästa helg, yngste sonen till San Fr i juni för Fiddes och Melissas bröllop, dotter och vän planerar redan nu för en långresa på amerikanska västkusten nästa sommar. Vi ska minsann också iväg så småningom, det blir Stockholm några dagar för att fira en god vän som fyller jämna år. Annars är vi mest hemma. Glömde; vi cyklade ju från Svensbyn till Sanda och tillbaka igår, bilder kommer senare ;-)
Korkat om "rättvisa" i skolan!
Detta handlar inte om min skola utan om en annan skola, Augustenborgsskolan i Malmö:
http://www.expressen.se/kvp/elever-far-inte-ta-med-mattebockerna-hem/
Eleverna på den aktuella skolan får inte ta med matteböckerna hem för det kan bli orättvist om några får mer hjälp hemma än andra!
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/dags-att-forbjuda-larobocker-i-hemmet_7123193.svd
Det är ett resonemang som är så himla fånigt! Som lärare är jag naturligtvis jättetacksam om en del föräldrar har möjlighet att hjälpa sina barn mycket, då räcker min lärartid till bättre för de barn som inte kan få hjälp hemma! Och sammantaget får alltså alla barn mer hjälp än de skulle ha fått annars.
Skolan har krav på att alla barn ska få det stöd de behöver för att nå skolans mål och självklart blir det mycket lättare för alla om de barn som kan få mycket hjälp hemma får lov till det.
Barn får olika mycket hjälp hemma med skolarbetet och det måste jag som lärare acceptera. Självklart uppmuntrar jag föräldrar att hjälpa sina barn så mycket som möjligt med skolarbete och läxor, jag försöker också tipsa om hur man kan göra det på effektivaste sätt, till exempel träna läsläxan en kort stund varje dag istället för att sitta länge vid ett tillfälle. Om föräldrar är positiva till skolan så underlättar redan det för barnen att lyckas i skolan och känna motivation för den ansträngning som skolan innebär.
Samtidigt så är verkligheten sådan att föräldrar har olika mycket tid att ägna åt detta och olika mycket lust att hjälpa sina barn. Det går inte att stöpa alla i samma form. Som lärare är det min uppgift att ha koll på läget så att jag kan ge extra hjälp till de barn som inte får stöd hemma och försöka ta en öppen diskussion med föräldrarna om olika alternativ. Det går att bedriva undervisning utan läxor också men då måste man vara medveten om att inlärningstakten blir långsammare än med läxor förstås.
I artikeln skrivs också om problemet med att elever inte har med sig läxböcker tillbaka till skolan och att man därför väljer att ge läxor kopierade istället. Det låter däremot som fullt rimligt. Det kan bli väldigt svårt att bedriva undervisning om man planerat att gå igenom ett avsnitt i ett gemensamt läromedel med påföljande eget arbete i den egna boken, om en stor del av klasssen har boken kvar hemma.
Kanske borde vi satsa på digitala matteböcker som kan finnas med både i skolan och hemma när som helst, även vid sjukdom eller ledighet?
Nya huset - senaste nytt - nästan färdigt!
Lilla sovrummet är nog det som är mest färdigt, fast det saknas några hängare, en matta till bredvid denna röda rya, en förvaringsbox till under sängen och hyllor och en pall. Det är riktigt typiskt Ikea-rum som domineras av den stora Tromsösängen, 140cm bred undersäng som är bekväm och inte ger cellskräck för den som ligger där. Den är tänkt för en person, men funkar till nöds för två förstås, två som är slanka och ligger still ;-)
Översängen är 90 cm bred och hela ekipaget är stabilt. Under sängen, på golvet blev det på prov en förvaringslåda på tassar. Det funkar bra så det blir en till. All förvaring som inte tar upp outnyttjad golvyta är guld värd och måste utnyttjas.
Färgerna går i en varm skala från gult till julrött till vinrött. Det kändes helt rätt med värme mot de vita väggarna och den vita metallsängen.
När det är ont om utrymme så är det smart att låta möbler ha flera funktioner. Nattduksbordet är också en stol som går att ta till köket om man är fler än fem där. Eftersom man kan vilja ha ett hårt underlag så gjorde gubben helt enkelt en massiv träskiva och lade på stolen, då går det att ha ett vattenglas där exempelvis. Men om man tar ´bort skivan så är det alltså en köksstol.
De röda väggboxarna är Ikeas och de kan användas som förvaring av sånt man vill ha lätt tillgängligt vid sängen.
Tidningsstället på väggen kom opp för att jag vet att tidningar och tidskrifter simmar omkring överallt runt mig när jag bor på hotell. Då har jag ofta önskat en vägghylla att ha dem i på ett översiktligt sätt. Tänker mig att våra gäster också är tidningsläsare och kanske tar med hemifrån på det egna språket. Eller böcker förstås och kartor, turistbroschyrer och annat.
Mellan tidningsstället där uppe och översängen blir det alltså en hylla som nattduksbord för den som sover där uppe.
Stora sovrummet är inte klart alls egentligen. Elevationssängarna är i alla fall på plats och funkar. Nattduksborden går att ställa på varsin sida om sängarna och göra dubbelsäng av det hela. Bra att ha det flexibelt eftersom det kan vara par eller ínte par som sover här. Det blir andra överkast, funderar på vilka det ska bli, men antagligen något som tål att ses samtidigt som lilla sovrummet för dörrarna blir nog öppna ofta till rummen. Det ska bli fler hängare på väggen och kanske någon liten hylla. Och förhoppningsvis någon vacker naturbild på den stora väggen, en bild att vakna till på morgonen.
Hallen får nog en rejäl spjälhylla över entrédörren och hängare på var sida. På ena sidan hängare i barnhöjd / jackhöjd, på den andra högre upp.
Gubben gjorde de praktiska och fina lådorna till "mediaavdelningen". Det fanns inga att köpa i lämplig storlek. En box för svenska kanaler ska in också därnere ovanpå den här. Den är beställd men har inte kommit. Än så länge går det att se Norge och Tyskland. Överst är stereon som har ett riktigt bra ljud, den går att använda med cd och såna här moderna apparater som jag inte förstår mig på; iPhone och sånt. Sladdarna blev inte helt borta men stör inte längre i alla fall. Bakom, direkt på teven finns dvd-spelaren
Bordet ute på altanen och bordet inne i allrummet har fått lika vaxdukar. Det ger en fin effekt när man ser det live, men märks inte så mycket här. Om man är fler som vill äta tillsammans i fint väder går det bra att dra bort glasväggen, lägga skivor i bägge borden och få till ett enda långbord för 12 personer, allt under tak men ändå ute, ja eller inne, hur man nu ser på det. Det blev riktigt bra. Vi ska testa någon gång i sommar. Det är också en utrymmes-snål lösning. En lampa till ska upp över köksbordet, en likadan.
Den loja ängeln finns här också förstås. Och stenarna.
Framifrån ser det ut så här just nu. Det fattas alltså en smal bänk på vänster sida om dörren och en låda för förvaring på höger sida.
Den långgrunda sandstranden nere vid bryggan var en glad överraskning, den kommer att inbjuda till morgondopp och kvällsdopp. Kanske att ligga och sola på bryggan också.
Kvällsutsikten från huset har vi inte konstruerat, den följde med på köpet utan ansträngning men är läcker, syns lika bra från altanen som inifrån allrummet. Den skiftar hela tiden såna här kvällar, från en minut till en annan och är nästan som ett skådespel. Lommen hörs ofta genom det vanliga fågelkvittret stilla kvällar, det är ett magiskt ljud.
Huset är inte riktigt färdigt förstås, en del saknas och vi funderar på lösningar. Men det duger att bo i.
"Gustaf i den nordiska natten" heter han, husets väktare. Men detta var inte på natten, det var sista morgonen vi bodde ute i stugan, lördag morgon. Då sken solen från klarblå himmel och det var hur vackert som helst. Nästan hjärtslitande att lämna hela härligheten, packa ihop och flytta hem igen. Vi har nu tagit undan lite tid för oss själva att kunna bo här i sommar och vi hoppas på sånt här fint väder förstås.
Medias egen (mp)-agenda!
Det är väl tajmat när forskarrapporten om medíafolkets partipolitiska sympatier kommer samtidigt som Maciej Zarembas artikelserie om skogen i DN! Med insikten att 56 % av Sveriges journalister röstar (mp) eller (v), jämfört med 14 % av befolkningen i övrigt, så blir det helt klart varför mastodontartiklar som de här kan få breda ut sig i serieform på DN Kultur istället för på ledarsidan, där de rätteligen hör hemma. Artiklar ska vara journalistik och ledare politik. Och här har vi spetsad (mp)-politik i massivt utförande och inget annat. Vi som under något decennium följt svensk medias samfällda (mp)-drev i vargfrågan, känner igen lössen på gången.
http://www.dn.se/kultur-noje/sveriges-nya-miljonprogram
http://www.dn.se/kultur-noje/lagen-ar-en-rokrida
http://www.dn.se/kultur-noje/sveriges-nya-miljonprogram
http://www.dn.se/kultur-noje/lagen-ar-en-rokrida
Valborgsfirandet ...
... var trevligt för vår del, fast blev inte riktigt som planerat. Vi startade traditionsenligt inbjudna till smarrigt käk på "Jarpere" i Svensbyn.
Hit till hembygdsgården gick vi sen till utannonserad start-tid, 20.00 för att lyssna till vårtal av R S och vacker körsång. Vi infann oss i tid och så väntade vi och väntade och väntade och....
När klockan var nästan 21.00 hade varken kör eller vårtal börjat än. Då var tålamodet slut så vi gick, inte hem, men tillbaka till grannhuset och drack kaffe. Lite snöpligt kändes det förstås att inte få höra våren sjungas och talas in för det är en fin tradition, men vi är klokare till nästa år. Då ska vi avtala med någon som ringer och talar om när det börjar så vi kan planera bättre från början. Eller hoppas på att man annonserar åtminstone en ungefärlig starttid på sång och tal och inte bara när man öppnar upp portarna.
Vi hade en fin kväll och trevligt i alla fall tillsammans med goda vänner och fick njuta av solnedgången över Svensbysjön. Katten Tudor tycktes också gilla läget, han hade stenkoll på omgivningarna.
Hit till hembygdsgården gick vi sen till utannonserad start-tid, 20.00 för att lyssna till vårtal av R S och vacker körsång. Vi infann oss i tid och så väntade vi och väntade och väntade och....
När klockan var nästan 21.00 hade varken kör eller vårtal börjat än. Då var tålamodet slut så vi gick, inte hem, men tillbaka till grannhuset och drack kaffe. Lite snöpligt kändes det förstås att inte få höra våren sjungas och talas in för det är en fin tradition, men vi är klokare till nästa år. Då ska vi avtala med någon som ringer och talar om när det börjar så vi kan planera bättre från början. Eller hoppas på att man annonserar åtminstone en ungefärlig starttid på sång och tal och inte bara när man öppnar upp portarna.
Vi hade en fin kväll och trevligt i alla fall tillsammans med goda vänner och fick njuta av solnedgången över Svensbysjön. Katten Tudor tycktes också gilla läget, han hade stenkoll på omgivningarna.