Monika Stridsman - ett urbanbiologiskt stolpskott!!
Nu måste man ju fundera över varför jordbruksdepartementet gör samma misstag igen ; väljer Monika Stridsman, ytterligare en av de här tjänstemännen som pendlar mellan jobb i miljöorganisationerna och anställningar i statliga myndigheter , departement och verk. Gemensamt för dem alla är just det urbanbiologiska perspektivet; de ser skogen och naturen från ett stadperspektiv, som något man är åskådare till, något som ska stå där så orört som möjligt så man kan åka dit över helgerna eller semesten och titta. Det ska se likadant ut varje gång. Skogen, naturen och viltet är inte något man brukar, använder, lever med, lever av, bor i, arbetar i, osv. utan något man betraktar. Hur man än börjar se på de här frågorna så går skiljelinjen där; betraktarperspektiv eller brukarperspektiv.
Monika Stridsman har varit en sån här slalomåkare mellan olika intressen, generalsekreterare i WWF, enhetschef på Naurvårdsverket, generaldirekör Skogsstyrelsen.
I det senaste numret av verkets tidning SkogsEko så breder hon ut sig om hur skogen kan bli ett redskap för en bättre miljö.
"Smältande Grönlandsis som dränker låglänta öar i Stilla Havet. Isbjörnar som har allt svårare att överleva. Öknar som breder ut sig. Okontrollerade skogsbränder och dramatiska effekter av oroande vädersystem - alla är de bilder av hotet om ett globalt förändrat klimat."
".....om vi brukar skogen på ett klokt sätt kan effekterna lindras"
Det ovan citerade är vad hon skriver på riktigt, men det hon förmedlar till mig mellan raderna är ungefär det här:
"Visst kan jag förstå att det är synd om Er som vill använda Er skog till lönsam och proffsig produktion, men nu anser politikerna att vi måste ta globala hänsyn så därför måste Ni först och främst fråga Er vad skogen kan göra för miljön, i det här läget har vi inte råd att vara egoistiska och tänka snävt privatekonomiskt. Jaså ska Ni leva på skogsbruket också? Ja, Ni ska inte tro att jag inte förstår hur det är, jag har ju själv varit på landet flera gånger, har minsann en stuga i Dalsland som jag besöker. Ni måste berätta hur Ni upplever det här nu, det är alltid bra att tala om sånt som är svårt, det känns bättre efteråt...... Om Ni tröttnar på att leva på bidrag till miljövänlig produktion så kan Ni för en billig penning överlåta Er skogsegendom till staten som naturreservat, vi skriver i tidningen om hur lyckliga människor brukar bli av en sådan välgärning "
Monika Stridsman klipper som vanligt fromt med ögonen, ler och anlägger ett påklistrat terateutiskt tonfall i en oändlig tröste-retorik inför de stackars människor som kommer i kläm tack vare de beslut hon administrerar fram. Men jag undrar om hon inte egentligen är kall som fisk, med ett isbergs empatiska förmåga.
Hela SkogsEko-numret handlar om vad skogen kan göra för miljön och klimatet. Det är säkert bra att det finns ett miljötänk i skogsbruket också, men om inte Skogsstyrelsen agerar för ett professionellt och kommersiellt gångbart skogsbruk, vem ska då göra det? Vi har ju redan ett Naturvårdsverk och ett Miljödepartement som ska bevaka miljöfrågorna plus ett oräkneligt antal livaktiga och inflytelserika frivilliga miljöorganisationer. Skogen måste väl i rimlighetens namn få lov att också generera vinst och en god produktion, inte bara reduceras till att bli ett verktyg för att förbättra den globala miljön genom ryckig statsbidragsunderstödd produktion av "miljövänlighet". .
Monika Stridsman slår an tonen direkt, ett par dagar efter att hon börjat på jobbet så att ingen ska tveka om var hon står:
- I det här numret av SkogsEko kan du läsa på sidorna 16 - 23 om skogens roll i arbetet med att motverka klimatförändringarna. Eller vad en gran kan tänkas ha med en isbjörn att göra"
osv i en hel lång ledare med samma tema och ett språk som om man talade milt tillrättavisande till små barn (=skogsägarna)!.
Skogsägare fattar genast vad det handlar om och hur hon ser på syftet med sitt arbete. Hela hennes första ledare i myndighetens tidning handlar om den svenska skogens ansvar för för det globala klimatet. Skogsägare pustar tungt och förbereder sig mentalt på nya pålagor och ekonomiska repressalier för att man har mage att försöka förvalta det gröna guld som vårt lands välstånd i så hög grad ändå vilar på. Det är en rätt otacksam uppgift med statliga och överstatliga myndigheter som bara ser mörkt på skogsbruket. I stort sett alla rubriker handlar om svartmålning av skogsbruket ur mjljösynpunkt när jag bläddrar igenom tidningen.
Jag väljer att tro att valet av Monika Stridsman gjorts därför att man helt enkelt vill avveckla Skogsstyrelsen, man vill köra hela verksamheten i botten, ta bort den och ersätta den med något mer ändamålsenligt. I så fall finns det i alla fall en klok tanke bakom det hela. Och tidningen SkogsEko duger väl till att tända i pannan med - åtminstone om man som skogsägare inte vill bli tilltalad som en mindre vetande.
Än en gång håller jag fullständigt med dig! Och beundrar din energi och formuleringsförmåga mitt i natten. Ibland är det skönt att skriva av sig ilskan.
Senast skogsvårdsstyrelserna omorganiserades, i mitten av 1990-talet, var det inför hotet att tvingas bli en del av länsstyrelserna. Nu har man slopat ordet vård i namnet för de lokala verksamheterna. Jag var på den tiden med stor glädje och fria händer projektanställd för Skogen i skolan i O-län. Sedan koncentrerades allt till Borås och gubbväldet utvecklades med rasande fart. Milö, barn och lärares behov var totalt okända begrepp. Men nu tycks pendeln slagit över totalt.
LL: Jag kan inte hjälpa att jag blir arg när vår fina och värdefulla naturtillgång skogen, ska reduceras till att bli en del av ett slags skenfäktning i klimatfrågan, bara ett verktyg!!
LL: Det här blogginlägget ändrade jag massor av gånger i för det blev inte bra hur jag än bar mig åt. Men ibland kommer man in fel i en text och det är svårt att komma rätt igen. Tack o lov att jag inte skriver mot betalning. Men jag tror ändå att det uttrycker ungefär hur jag upplevde det jag läste om Monika Stridsman i SkogsEko. Jag tror att det blir svårt för Skogsstyrelsen att återvinna det förtroende hos skogsägarna som de gamla, rätt självständiga, Skogvårdsstyrelserna hade. Då var varje läns Skogsvårdsstyrelse rätt fri att lägga upp jobbet som det passade i det egna länet och fokus låg på skogsskötseln åtminstone i Värmland. Där fanns människor som var proffs på det och som kunde hjälpa till på ett bra sätt. Nu finns de inte längre utan är en enda Skogsstyrelse i Sverige, med avdelningar lite här och där.
Du kan vilja kolla Stridsmans historia. Hon är en tämligen hårdför jägmästare som tidigare haft många duster med naturvårdsorganisationer som Steget Före. Hon är mycket kunnig inom skogsbruk men kan läsa en arbetsbeskrivning. Om man är chef för Naturvårdverket ska man utföra regeringens fodringar. Punkt.
Skogspolitiken just nu handlar mycket om klimat - både anpassningar till klimatförändringar och som en lösning i form av REDD etc. Stridsman är professionell och har klarat att byta stol förut, från produktion till naturvård. Nu byter hon igen och jag gläds åt att vi har en så mångfacetterad generaldirektör till att styra upp den falerade Skogsstyrelsen.
EW: Eftersom Du väljer att vara anonym i Din kommentar så kan jag inte värdera det Du skriver. Jag vet inte vilka intressen Du företräder i det här sammahanget.
Du skriver att Monika byter stol så flott och gör det lika bra varje gång. Jag är inte så säker på att hon byter stol egentligen. Det kanske är samma stol hon sitter på fast i olika rum.
Visserligen läser jag denna korkade artikel långt senare, men kan ändock inte låta bli att reagera.
Inga Magnusson, om hon nu verkligen heter det,är så långt borta från verklighetens skogspolitik att hon skulle få migrän om hon ens kom i närheten av verkligheten.
Verkligheten är nämligen att dagens skogsbruksmetoder håller på att förstöra hela skogsekosystemet med dess växter och djur, den biologiska mångfalden hotas till sin existens som även kommer att drabba oss mäniskor, genom bl.a förgiftningar av den fisk vi äter, som blivi kvicksilverförgiftad genom urlakningar från markskador som skogsbrukets körskador orsakar. Magnusson borde läsa grundskolans biologibok,gå sen över till högstadiets littratur, för att sedan läsa någon forskningsrapport i ämnet. Sen kan vi föra en seriös debatt.
Göran Rönning
Re. Göran Rönning
Håller med dig i din argumentation - den biologiska mångfalden är viktigare än allt annat.
Staten är välkommen att skydda all den natur medborgarna önskar, ett motkrav från reservatsdrabbade markägare är att de kompenseras med ersättningsmark fullt ut. Fastighetsägare drabbade av naturintrång äger ej rådighet över fastighetens marknadsvärde. Fastigheter behäftade med naturreservat är mycket svåra att avyttra på öppna marknden ofta halveras marknadsvärdet på grund av naturintrång. Köpare av skogsfastighet väljer bort fastigheter behäftade med reservat. Köparen väljer hellre en skogsfastighet - fri att bruka. Bo Lönnerfors - Skogsmäklare.