Om Jägareförbundet ...
... finns en artikel i tidningen DN.
Artikeln är skriven av Jesus Alcala, en man vars trovärdighet är solkad av domen på 18 månaders fängelse mot honom för bedrägeri och urkundsförfalskning i samband med att han lurade till sig Sida-pengar. Han beskrivs i Aftonbladet i samband med domen som mytoman, någon som regelmässigt sprider lögner. Om bara en liten del av det som står i AB är sant, så är det märkligt att denne Jesus får så mycket utrymme i en svensk stor dagstidning. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10216285.ab
Har alla glömt???
Trots att ett intensivt ljugande och bedragande blev uppdagat vid rättegången så fortsätter Alcala att framträda som "moralens väktare" med stora rubriker i heta populistiska ämnen. Han sägs vilja komma tillbaka in i den publicistiska "värmen" igen och letar hela tiden byten som är kulturellt "lovliga" att kasta sig över. Jakten och jägare är ett sådant förstås.
https://www.flashback.org/p32014103
Alcalas debattartikel innehåller en del vanliga floskler och fördomar om jakt och jägare, samt en del rena felaktigheter förstås. Det är bra att åter påminna sig att 56 % av Sveriges journalister röstar Mp eller V när man förvånas över att sånt här får komma till tryck.
http://www.dn.se/debatt/hur-kan-jagareforbundet-vara-folkets-opartiska-ombud
Men pointen är att han ifrågasätter möjligheterna för Jägareförbundet att ha det s.k. "allmänna uppdraget", dvs ett uppdrag från staten när det gäller att vårda det vilda på olika sätt och att informera om vilt och jakt.
Jaktens funktion kan ses ur två perspektiv: Det är en fantastisk och nýttig fritidssysselsättning för så många människor att den med rätta kan kallas en folkrörelse; 200.000 - 300.00 människor jagar. Det i sig är ett gigantiskt folkhälsoprojekt som förtjänar statligt stöd för att det skapar så mycket mer "nationell" friskhet till kropp och själ för så många. Klirr i kassan när det gäller att spara in på kostnader för sjukvård. Man kan jämföra med Friluftsfrämjandet som också har ett allmänt uppdrag från staten att befrämja hälsan genom att få människor att röra på sig utomhus.
Ur det andra perspektivet så är det så att jakt behövs för att reglera nivån på en del viltstammar; exempelvis vildsvin, älg och de stora rovdjuren. I det allmännas intresse av det senare så har det här allmänna uppdraget funnits med, jägare behöver jaga helt enkelt, inte bara för att de själva tycker att det är trevligt med jakt utan för att det behövs ur ett samhällsperspektiv. Det skulle bli oerhört kostsamt för staten att betala yrkesjägare att sköta om bl.a. den nödvändiga jakten, övrig viltvård, eftersök på trafikskadat vilt och inventeringar av älgstammen. Det går exempelvis åt oerhört många mantimmar enbart för att avliva det antal älgar som man måste få bort varje år för att minimera betningsskador på skogen och minska antalet viltolyckor. Jägare behöver utbildas för att göra jakten på ett bra sätt, framför allt ett etiskt korrekt och ett säkert sätt. Detta har gjorts inom ramen för Jägareförbundets verksamhet.
Det har alltså varit naturligt att Jägareförbundet får tillbaka en del av de pengar som jägare betalar in i jaktavgifter till staten. För det är just det som sker: Jägare betalar statligt jaktkort för att få lov att jaga. De hamnar i den s.k. Jaktvårdsfonden och det är en del av de pengarna som sedan kommer tillbaka till jägarna som bidrag till Jägareförbundet för att man ska ta hand samhällsintresset inom viltvården. Det har fungerat bra så länge staten har haft ett sansat förhållningssätt till landsbygden och dess befolkning, så länge staten respekterat äganderätten och markägares förfoganderätt.
Men nu har den senaste tiden kommit allt fler beslut som är helt uppåt väggarna galna och man låter sig styras från Bryssel när det gäller den svenska viltförvaltningen, utan hänsyn till de särdrag som kännetecknar fauna och flora, tradition och juridik i just vårt land. Det blir allt knepigare för Jägareförbundet att både företräda sina medlemmars intressen och vara statens ombud när medlemmarna (svenska folket?) och staten (EU?) är på kollisionskurs.
Vi är på väg att få en urholkning av just ägande- och förfoganderätten till mark och den liknar smygsocialisering, under täckmantel av miljöskäl. Men det kommer jag tillbaka till.
Jag ville bara tillägga att jag tror att skribenten har rätt i en sak: Jägareförbundet borde släppa det allmänna uppdraget. Jägarna klarar sig bra utan staten. Frågan är om staten klarar sig utan jägarna?
En f.d. ordförande i Jägareförbundet, Ove Wiktorin, funderade i de banorna och han var klok.
Bra om Alcalas artikel finns i en blogg som heter Flugornas herre
http://lipoptena.blogspot.se/2012/05/sweet-jesus.html#comment-form
Artikeln är skriven av Jesus Alcala, en man vars trovärdighet är solkad av domen på 18 månaders fängelse mot honom för bedrägeri och urkundsförfalskning i samband med att han lurade till sig Sida-pengar. Han beskrivs i Aftonbladet i samband med domen som mytoman, någon som regelmässigt sprider lögner. Om bara en liten del av det som står i AB är sant, så är det märkligt att denne Jesus får så mycket utrymme i en svensk stor dagstidning. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10216285.ab
Har alla glömt???
Trots att ett intensivt ljugande och bedragande blev uppdagat vid rättegången så fortsätter Alcala att framträda som "moralens väktare" med stora rubriker i heta populistiska ämnen. Han sägs vilja komma tillbaka in i den publicistiska "värmen" igen och letar hela tiden byten som är kulturellt "lovliga" att kasta sig över. Jakten och jägare är ett sådant förstås.
https://www.flashback.org/p32014103
Alcalas debattartikel innehåller en del vanliga floskler och fördomar om jakt och jägare, samt en del rena felaktigheter förstås. Det är bra att åter påminna sig att 56 % av Sveriges journalister röstar Mp eller V när man förvånas över att sånt här får komma till tryck.
http://www.dn.se/debatt/hur-kan-jagareforbundet-vara-folkets-opartiska-ombud
Men pointen är att han ifrågasätter möjligheterna för Jägareförbundet att ha det s.k. "allmänna uppdraget", dvs ett uppdrag från staten när det gäller att vårda det vilda på olika sätt och att informera om vilt och jakt.
Jaktens funktion kan ses ur två perspektiv: Det är en fantastisk och nýttig fritidssysselsättning för så många människor att den med rätta kan kallas en folkrörelse; 200.000 - 300.00 människor jagar. Det i sig är ett gigantiskt folkhälsoprojekt som förtjänar statligt stöd för att det skapar så mycket mer "nationell" friskhet till kropp och själ för så många. Klirr i kassan när det gäller att spara in på kostnader för sjukvård. Man kan jämföra med Friluftsfrämjandet som också har ett allmänt uppdrag från staten att befrämja hälsan genom att få människor att röra på sig utomhus.
Ur det andra perspektivet så är det så att jakt behövs för att reglera nivån på en del viltstammar; exempelvis vildsvin, älg och de stora rovdjuren. I det allmännas intresse av det senare så har det här allmänna uppdraget funnits med, jägare behöver jaga helt enkelt, inte bara för att de själva tycker att det är trevligt med jakt utan för att det behövs ur ett samhällsperspektiv. Det skulle bli oerhört kostsamt för staten att betala yrkesjägare att sköta om bl.a. den nödvändiga jakten, övrig viltvård, eftersök på trafikskadat vilt och inventeringar av älgstammen. Det går exempelvis åt oerhört många mantimmar enbart för att avliva det antal älgar som man måste få bort varje år för att minimera betningsskador på skogen och minska antalet viltolyckor. Jägare behöver utbildas för att göra jakten på ett bra sätt, framför allt ett etiskt korrekt och ett säkert sätt. Detta har gjorts inom ramen för Jägareförbundets verksamhet.
Det har alltså varit naturligt att Jägareförbundet får tillbaka en del av de pengar som jägare betalar in i jaktavgifter till staten. För det är just det som sker: Jägare betalar statligt jaktkort för att få lov att jaga. De hamnar i den s.k. Jaktvårdsfonden och det är en del av de pengarna som sedan kommer tillbaka till jägarna som bidrag till Jägareförbundet för att man ska ta hand samhällsintresset inom viltvården. Det har fungerat bra så länge staten har haft ett sansat förhållningssätt till landsbygden och dess befolkning, så länge staten respekterat äganderätten och markägares förfoganderätt.
Men nu har den senaste tiden kommit allt fler beslut som är helt uppåt väggarna galna och man låter sig styras från Bryssel när det gäller den svenska viltförvaltningen, utan hänsyn till de särdrag som kännetecknar fauna och flora, tradition och juridik i just vårt land. Det blir allt knepigare för Jägareförbundet att både företräda sina medlemmars intressen och vara statens ombud när medlemmarna (svenska folket?) och staten (EU?) är på kollisionskurs.
Vi är på väg att få en urholkning av just ägande- och förfoganderätten till mark och den liknar smygsocialisering, under täckmantel av miljöskäl. Men det kommer jag tillbaka till.
Jag ville bara tillägga att jag tror att skribenten har rätt i en sak: Jägareförbundet borde släppa det allmänna uppdraget. Jägarna klarar sig bra utan staten. Frågan är om staten klarar sig utan jägarna?
En f.d. ordförande i Jägareförbundet, Ove Wiktorin, funderade i de banorna och han var klok.
Bra om Alcalas artikel finns i en blogg som heter Flugornas herre
http://lipoptena.blogspot.se/2012/05/sweet-jesus.html#comment-form
Kommentarer
Trackback