Logiskt Lööf ...
Lööf och Centerpartiet centralt har ju "gjort slut" med sitt bondska arv; med markägarna, bönderna, landsbygdsföretagarna, skogsägarna, småföretagarna, jägarna, glesbygdsborna, regionalpolitiken, sparsamheten, kommunerna osv
Istället har man satsat lite artificiellt på liberalism, entreprenörskap, kvinnofrågor, invandring, miljö och lite annat löst: Alltsammans i och för sig trevliga och behjärtansvärda frågor men osammanhängande, uppifrån beordrade, påklistrade och bitvis rejält i otakt med partiets klassiska väljare. Det nya partiprogrammet känns mer som en temalös buffé för att fjäska med alla och envar, än som en gedigen meny med en röd tråd som annonserar ett "varumärke". Om man tänker en matliknelse.
Jag har inte kunnat begripa den här omsvängningen alls. Det har tyckts som rent självmord att välta hela den starka folkrörelsebyggda landsbygdstradition över ände, till synes, i desperat jakt på nya väljare och ungdomligare framtoning.
Nu efter den öppna inviten till Miljöpartiet om samarbete så blir det plötsligt logiskt alltsammans.
Centerpartiet centralt vill bli som Miljöpartiet, dra till sig de miljöintresserade borliga väljarna, de som egentligen tycker att miljöfrågorna är stora men som skräms bort från MP av partiets vänsterstämpel. Alliansens gröna röst alltså är det nya budskapet! Tanken verkar vara att man ska ta väljare från M som är det stora borgliga partiet, på samma sätt som de mest miljöintresserade vänsterväljarna går till MP. En slags miljöflank inom sitt block.
Och för att lyckas med det så måste C alltså tydligt riva ner bilden av ett parti för landsbygden, skrämma bort jägarna och bönderna ordentligt eftersom de framför allt kan ha invändningar mot delar av MP-programmet (där naturen mest är naturreservat, semesterplats och skådebröd, inte en plats för att producera något rationellt, eller för människor att bo och verka i på helårsbasis).
Kruxet är bara att konceptet verkar inte särskilt framgångsrikt. Väljarstödet balanserar farligt nära 4% ändå. Man har förmodligen tappat en hel del av sina gamla väljare, de som inte känner igen sig i partiet längre och som antagligen gått till M. Eller blivit riktigt besvikna och gått till SD som har vind i seglern just nu.
Spännande att se om man lyckas till slut. Och lika spännande är att se vart alla de landsbygdsväljare går som Annie Lööfs C gjort slut med, de som just nu inte har några företrädare i riksdagen. Går de alla till M eller ska det bli tillräckligt med stöd till något av småpartierna exempelvis Landsbygdsdemokraterna, så att de tar sig in över 4-%-spärren?
Om man får gissa något så kommer i sista minuten före nästa val något rejält fläskben för landsbygden, något som ska få de gamla väljarna att ändå börja hoppas igen och komma tillbaka till C så att Alliansen kan räddas kvar vid makten.
Politik är spännande att iaktta på avstånd. Som en dokusåpa på riktigt, med intriger och rackarspel ser det ut som. Samtidigt så är det ändå det som är demokrati och jag beundrar dem som orkar hålla på i styrelser och nämnder och fatta de där besluten som måste fattas och sen ofta få ta ovett för hela jobbet.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/s-svanger-kraftigt_7194335.svd
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-vill-utoka-samarbetet-med-mp_7186949.svd
Vilken underbar reflektion och slutsats. Du arbetar metodiskt när du resonerar och hittar "sanningen" när du ser eller skymtar logiken. Jag arbetar precis likadant när jag reflekterar/analyserar. :-)
Ja, politik är verkligen spännande. Tyvärr sätter jag mig aldrig in i politiken på djupet. Jag har koll, det har jag, men som sagt var inte på djupet. Politiken känns så enorm i sitt omfång och jag skräms nog av att "allt" egentligen är politik och politiska beslut i en eller annan form. Det känns liksom övermäktigt att sätta sig in i. En liten tanke måste ju sättas in i en helhet, en helhet som jag inte riktigt orkar sätta in mig i. Därför känns också min tanke "naiv" eller skapad av en oinvigd (läs okunnig). Politik måste man ju nästan växa upp med eller i alla fall in i och det känns som om det skulle ta hur många år som helst att börja se "helheterna" tillräckligt väl för att vara "berättigad" med en alldeles egen åsikt.
Det klart att ska man liksom klara sig på bara "bönder" så finns där ju inte så många så det klart att man ser sig om efter andra grupper. Jag tror trots allt att man inte kan bygga politik på vad man tror ska efterfrågas utan att man faktiskt måste bottna i ideologi och egen övertygelse. Om jag själv inte riktigt tror på mitt budskap är det svårt att sälja in. Sen kan jag ju säga att partiet aldrig varit ett alternativ för mig vare sig på det ena eller andra viset.
Alla partier måste förändras utifrån samhällets förändringar. Ideologin kan ju trots allt finnas kvar som en grundplatta. Det här gäller inte enbart (c), (s) har haft samma problem tycker jag.
Visst är det spännande med politik. Flera riksdagspartier ligger nära 4%-gränsen och frågan är om de alla ska lyckas hålla sig kvar i riksdagen eller om något/några åker ur. Då kan maktbalansen förändras ordentligt. Valet börjar närma sig...
Som jag ser det, så finns det inget behov av (c), nog ej heller av (kd). Det är partier som bara flaxar lite hit och lite dit. För ganska länge sedan skrev jag att frågan är, om inte vi går mot ett tvåpartisystem i Sverige?
Sedan måste jag passa på att säga en gång till att jag inte tycker särskilt mycket om s k politiska underbarn. Ministrar och partiledare under 30. För mig är erfarenheten så viktig. Men, idag är det mesta bara taktik... och så har även mitt intresse för politik nära nog dött ut.
Ja det är spännande med politik och man ska komma ihåg att de flesta lokalpolitiker inte får skyhöga ers-ttningar för sitt viktiga arbete! Jag kan hålla med om att Centern har övergett landsbygden. Vilket parti stöder nu regionalpolitiken? Givetvis måste man också vinna insteg i städerna men man får inte glömma sina rötter. Att man ligger så lågt i opinionen kan nog också bero på att man svikit partiets kärnfråga och nu vill tillåta ny kärnkraft!
Sen tycker jag att centern har en bra miljöminister och miljöpolitik är ju definitivt något som man länge har förknippat med partiet. Men nu har man lagt sig platt för moderaterna. Var finns de rejäla satsningarna på järnvägarna? Och varför alla dessa privatiseringar?