Inga Magnusson

Det blev skogsutflykt med fyrhjulingen och grillning med barnbarnen idag påskafton

Här är grannbarnen; Julia o Clara med mamma.

 

... kommer nog imorgon här på bloggen. Jag hinner inte idag för nu ska vi iväg till en påskbrasa och skjuta raketer. Det är bilder på alla påskkärringar och påskgubbar,  dagens fyrhjulingsutflykt + grillning  med barnbarnen och så brasan förstås.

Alltså så här fin är den och ni anar inte hur läcker! Nu orkade jag inte hela, men gubben "offrade sig". Annars kan man nog få ta med hem i en doggy-bag. ;-)

Imorgon påskafton blir det först så att gubben tar med sig barnbarnen till Årjäng och inhandlar fyrverkerier och det så snabbt som möjligt morgonen. För sen vill vi vara hemma och hålla tummarna för att det kommer påskkärringar! Påskmat  blir det sen med traditionella ingredienser. På kvällen ska vi försöka uppsöka någon påskeld att fyra av rakterna vid. Ett tag tänkte vi fixa en egen brasa men det blev ett för tidsödande projekt, vi hoppar det i år o snyltar på någon annans istället. Nu har jag gjort blogginlägg nedan om barnbarnens resa från Umeå och hit och deras första dag här.

Alla bloggläsare  önskas en riktigt GLAD PÅSK! Bilden är förstås från förra året, vi hoppas att vi får se påskkärringar i år också.

... kommer jag att göra. Dels är den inte svensk, jag vill gärna gynna svenskt jordbruk genom att köpa svenska produkter, dels innehåller den stabiliseringsmedel E407 vad nu det kan vara, dels är förpackningen plast och inte vaxad kartong som är bättre ur miljösynpunkt (vi eldar upp kartong).

 

Visste inget om detta förrän jag fick se en FB eller blogg om detta för några dagar sedan och kollade i mitt vårt kylskåp och med skammens rodnad på kinderna kunde jag konstatera att vi hade ett sånt här paket. Nu åker det ut och inget kommer in i vårt hus mer.

... kommer hit till oss idag torsdag från Umeå! De flyger till Stockholm, lämnar orientalkattungar där o tar tåget vidare till Karlstad för att fira påsk hos oss. Himla roligt ska det bli att ha dem här på Liane över helgen! Gossarna hoppas på att få se påskkärringar och påskbrasa,  det är fenomen som de inte känner till. 

....av Carl -Johan Vallgren har jag läst. Grundstoryn är väldigt mycket realism, bitvis tung och grym. Men den bärs hela tiden fram av hoppet om något bättre: "Det som har en början har också ett slut och det måste bli bättre". Vallgrens grepp är den klassiska litteraturens dramaturgiska knep med spådommar och förutsägelser.

 

I den realistiska historien ingår så småningom en sagovarelse, Havsmannen, som han placerar i en sjöbod, på en minkfarm och till slut i en jordkällare. Och på nåt underligt sätt så är varelsens närvaro helt ok. Jag vet inte hur Vallgren bär sig åt för att åstadkomma det, men det känns helt i sin ordning när man läser boken att det plösligt finns ett godhjärtat monster med i en annars totalrealistisk story.

 

Temat fuling / monster kontra sårbar ung kvinna finns på något sätt med i Vallgrens böcker. Det förekommer  i "Den vidunderliga kärlekens historia" också. 

 

Boken är precis som Vallgrens andra böcker en spännande sträckläsarbok, lättläst men med goda kvaliteter. Det lönar sig emellertid  att stanna upp läsningen ibland och fundera över symboliken i de människor han tar fram och de händelser han beskriver.  Det finns en uppenbar risk att man läser alldeles för snabbt igenom texten för att den flyter på så bra o lockar till vidareläsning omedelbart. Jag har gjort så med tidigare Vallgren-böcker, men upptäckt nya bottnar när jag läst om böckerna. De tål det! De vinner på eftertänksamhet o reflektion. 

... idag onsdag till intensiv fågelsång! Kanske är våren ändå på väg?

... för 129 kr  kan man nu få vid Ica-Sillerud i Sinikkas kafé. Det är ombyggt och nu serveras även mat där. Rättigheter trodde jag var klart,men det kommer senare under våren. Imorgon onsdag är kvällsöppet 18.00 - 21.00 och då är det sänkt bensinpris och extrabilligt lösviktsgodis. Påskhelgen är det öppet varje dag 10.00 - 17.00 utom påskafton då det stänger 14.00.

 

Vi som bor i Sillerud är jätteglada över att vårt lanthandlarpar väljer att satsa på detta i  Svensbyn. Det känns lyxigt att ha både kafe o matservering så nära  fast vi bor i en glesbygd. Dessutom är Gerds Sjösala öppet Långfredag - Påskdagen 12.00 - 16.00

 

 

 

 

.... ska satsa på vår länsväg i år! Den från oss o ut till E18.

 

Det blir bra! I alla fall mycket bättre, för nu är den väldigt dålig. Känns redan som om det vore tjällossning.

.... är ett recept som jag fått från matglada kollegor. Igår kväll gjorde jag rätten första gången o det blev riktigt bra. Så här gör man

 

Fyra pers

 

Fyra kycklingfileer, stek själv i olja, salta o peppra eller köp färdiggrillade

 

Marinad

 

1dl soja, 0,5 dl vatten, 2 msk socker, 2 msk vinäger, 2 msk sesamolja, 2 msk färsk riven ingefära, 4 pressade vitlöksklyftor (kunde kanske vara finhackade), 2 krm sambal oelek.

Blanda allt, ta av en del till serveringen

Låt kycklingfileerna dra en stund i resten

 

Varva Romansallad, skivad avokado, gurka, mango med köttet (skuret i skivor, eller i bitar), eller lägg köttet ovanpå

 

Jag valde att dela på det  så grönsakerna var på ett fat o den varma kycklingen på ett annat, som jag kunde värma i  micron före servering. Det går åt mycket grönsaker

3 avokado, 2 mango, en halv gurka

 

Till detta serveras ris.

 

Och jag körde kräftor till förrätt o brulepudding till dessert.

 

Vi åt detta tillsammans med goda vänner igår lördag kväll. Äntligen lyckades vi haffa R o I i Snarkil att komma ut till Agnars, det har varit på g flera gånger förut. Vi skulle ha varit två till egentligen, men flunsan härjar just nu. Vilken trevlig kväll vi hade! Många gamla minnen och så nya planer blev det.

Vi anade det, både bokens utlånare och jag, att jag inte skulle orka läsa hela boken. Inte för antalet sidor men av andra skäl.

 

Det är en så mörk bok. Joyce Carol Oates grottar ner sig i beskrivningar av kvinnlig förnedring på alla plan, även kvinnors förmåga att förnedra sig själva  och frivilligt låta sig utnyttjas. Ja, kanske till och med tycka sig förtjäna det. Jag tänkte först att JCO  kanske pausar och tar det hela lite kursivt ibland, men det gör hon inte. Här lämnas inget åt sidan utan allt beskrivs i detalj med yttre  händelseförlopp och känslomässig upplevelse. Hon är en duktig författare och gör det hela med stor litterär finess, det är bitvis suggestivt skrivet, med korta meningar och tempo, varvat med stillsamma reflektioner. JCO är en intelligent kvinna. Hon målar också upp bilden av sin huvudperson Marilyn Monroe som en mycket  intelligent kvinna men känslomässigt skör med en svår missbruksproblematik och illa hanterad av sin omgivning redan från den olyckliga barndomen.

 

Nu är boken inte en biografi utan en roman som lånat Marilyns liv. Men de kapitel jag läst ordentligt, de som handlar om hennes förbindelse med JF Kennedy, verkar stämma rätt väl med hur B-M Mattsson skriver om presidentens utnyttjande av kvinnor. Och B-M har gjort sin bok så nära dokumentär man kan komma och ändå skriva en roman.

Nu är den beställd, nästa lilla valp! Det blir vad vi talat om i många år; en dunkerstövare från Norge! Egentligen skulle vi ha haft en valp förra året men då blev valparna födda för sent på året, opp i jaktsäsongen, så då valde vi att vänta. För 43 år sedan hade Roland en dunker, King.

 

Den här valpen kanske ska heta Oddvar det är i alla fall arbetsnamnet.  Eller kanske Skavlan? ;-) Han är redan nu  speciell. Hans far var född 1972 och hette Rusken. Jag skriver "hette" för han är förstås död sedan länge. Rusken var en mycket duktig jakthund och nedärvde väldigt bra. Han blev till och med  för flitigt använd i aveln och stoppades. Men en veterinär som var intresserad harjägare,  lånade honom en vecka,  tog  sperma från honom och frös ner. Nu har den spermabanken öppnats och får användas!

 

Bård Larsen ringde och berättade för ett tag sedan att han fått lov att använda Rusken på sin tik Raija och erbjöd oss att tinga en valp. Efter några dagars betänketid så tackade Roland ja och han  får välja första hanen i den kommande valpkullen. Inseminationen lär ske i dagarna och vi räknar med att få valp i juli om allt går vägen. Va roligt det ska bli med en liten valp!  Det var 7 år sedan sist väl, om jag minns rätt, då vi hade Oskar o Jazz små.  

 

... finns det förslag till beslut om. Det som föreslås är att Blomskogs skola ska läggas ner höstterminen 2013. Skolan har nu 29 elever fördelade på årskurs 1-6 enligt officiell uppgift idag torsdag. Årskurs 6 har ingen elev nu så skolan skulle med de två förskoleklassbarnen som börjar ettan ha 31 elever till hösten.  Den uppgiften och andra siffror, som jag också fått idag, kan givetvis ha någon liten ändring som inte registrerats men bör vara ungefär rätt i alla fall. (Fick en uppgift i en kommentar att det nu finns 35 elever på skolan, antar att det är hela skolan,  men jag vet inte hur de fördelar sig på årskurser eller boende så jag låter min beräkning nedan  stå kvar, med den här anmärkningen. Nettoökningen är i alla fall inte så jättestor vid Silbodalsskolan vid en eventuell flytt)  

 

De eleverna ska det i så fall  beredas plats för på Silbodalsskolan i Årjäng, den skola jag jobbar på. Av de 31 eleverna så bor två i Bengtsfors kommun och kan möjligtvis ha lika långt eller närmare till skola där, jag vet inte avstånden riktigt. Vill kanske gå där istället? En elev bor mellan Blomskog och Holmedal och kan eventuellt ha intresse av att gå i Holmedal istället för på Silbodal.

 

Men 28 - 31 elever ska det alltså beredas plats för på Silbodalsskolan i Årjäng  och fördelas på klasserna 1-6.

 

De elever som nu går årskurs 6 hos oss är 46 stycken, de ska flyttas till högstadiet nästa termin. I första klass  börjar 31 barn. Det innebär att min skola minskar per automatik med 15 elever från innevarande läsår till nästa.

 

 

Det innebär en ganska  liten ökning på en  skola med  245 grundskoleelever fördelade på 6 årskurser  / 12 klasser. I genomsnitt blir det bara drygt en extra elev per klass. Nu vet jag att det inte fördelar sig så jämnt men det  går säkert att lösa. På gott och ont så finns det flexibilitet när det gäller personal och lokaler på en så stor skola.  Jag är övertygad om  att Blomskogsbarnen kommer att känna sig välkomna hit och få tillfälle att lära känna nya kamrater i sin egen ålder, om nu detta förslaget blir ett beslut.  Vi som arbetar här kommer i alla fall att bidra så gott vi kan till det.  Vi jobbar varje dag hårt för att göra en bra skola och med elevernas bästa för ögonen.

 

Som en ingrediens i kampen för bygdeskolornas bevarande i kommunen så pågår en svartmålning av verksamheten på Silbodalsskolan så jag ville bara med detta inlägg bidra med en annan bild.  Jag respekterar föräldrars och kollegors kämpande för att bevara de egna skolorna men den kampen gynnas inte av att man smutskastar kollegor och verksamhet på de skolor som föreslås bli kvar i kommunen.

Besked idag onsdag att dotter och barnbarn från Umeå kommer till påsk, vi glädjer oss! Träffa liten bäbissläkting snart hoppas vi på, äntligen, fast det är inte barnbarn dock, bäst att tillägga det. Uthusbygget knövlar på, fast det blev ordentligt försenat med benbrottet. Det ser ut att bli fint.  Det närmar sig påsklov men en vecka kvar förutom den vi har nu, tidigt i år. Lille Bill tog passfoto idag, de ska ut och flacka så småningom. Våren syns inte till än, men sen kommer den nog med en väldigt fart. Till helgen blir det solsken i alla fall, just nu snöar det. Vädret och väglaget kan bara bli bättre just nu, en rejäl  andel av Sveriges befolkning har ramlat och  brutit något detta extrema år, läste jag i en tidning idag. I vår bekantskapskrets är det  fem drabbade. Jadekyckling och pepparrotstorsk är maträtter på kö. Böcker på ingång är bl.a. Blonde av Joyce Carol Oates. Får se om jag gillar den, författaren har jag lite svårt för men bokens tema tangerar ju Kennedyboken. Hundvalp har vi tingat. Det blir äntligen en dunkerstövare och väldigt speciell, jag återkommer om den.

En stjärna i himlen fick jag nog efter äckelstädningen idag och så kvällens mer påtagliga belöning; oljefotbad. Det är skönt för torrsprickiga fötter. Man gnor in fötterna med olja, olivolja eller nån annan. Sen en plastpåse på varje tass och så ner i varmt fotbad. Jag har alltid en vattenkokare full med varmt vatten bredvid så jag kan fylla på ett tag. I kväll fick det bli den tid det tog att se Veckans Brott med Leif GW.( Han är inte fel att lyssna på, men det  här krafsandet på kroppen får han gärna sluta med för min del). Det måste vara den långa o kalla vintern med torr luft som gör att huden blir så torr och sprickig, både på händer o fötter.

.... har jag ägnat min lediga förmiddag åt, verkligen det allra värsta i huset; golvbrunnar, toaletter, utrymmet under diskbänken (som någon ondsint arkitekt gjort jättestort i vårt hus, där hamnar ju bara allt skräp som vi är för lata för att frakta bort just då!).

 

Kanske kan detta trösta någon stackare som eventuellt var avundsjuk på min lediga dag, någon som inte alls är ledig utan måste arbeta o slita.

 

Och varför väljer jag nu frivilligt och med viss lust att göra äckelstädning när jag kunde ha gjort betydligt trevligare saker; promenerat med Oskar, läst en god bok, eller nåt sånt?????

 

Jo, för känslan som infinner sig efter ordentlig städning. Om det är  riktigt äcklig så är det blir det en upplevelse på katharsisnivå! (Hmm stavningen där???).   Och så lite för att det var liksom frivilligt och spontant påkommet när jag fick se golvbrunnen i badrummet. Sen fortsatte det av sig själv.

 

Sist kom det vedervärdiga utrymmet under diskbänken. Varför ställer vi dit en massa konstiga saker som blomjord, ytterkrukor, blomstöd, tre (!) vattenkannor, fyra potatispåsar,  Nej, det blir inga före och efter - bilder. Bara en på  handskarna som jag använder till sånt här. De är märkta så de inte ska råka bli använda till potatisskalning eller nåt sånt.

Lite tidningsläsning på nätet så här tidigt på morgonen och så dra täcket över huvudet och somna om igen! Det är att vara ledig! Sovmorgon!

 

Den här dagen är dessutom ograverad, inte intecknad i plikter förutom ett matuppdrag vid middagstid. Det finns ju förstås ett och annat att göra, men när jag vill och om jag vill. Skön känsla att vara ledig en vardag och bra träning inför det totala pensionärslivet om ett par år.

Det gjorde jag förra året och det kommer jag att göra i år också. Jag tänder alla lampor och kör igång så många maskiner jag kan, givetvis inte tomma, men sparat till just då. Det är min protest mot Earth Hours arrangör, WWF, som saboterar de demokratiska besluten i vårt land angående rovdjurspolitken och som är en toppstyrd organisation i stiftelseform, helt stängd för insyn utifrån när det gäller internationella ekonomiska flöden. Om inte de här s.k. miljöorganisationerna hade anmält Sverige till EU så hade vi haft en fungerande plan för rovdjurhantering idag, en plan som beslutats i demokratisk ordning i vårt land utifrån våra förutsättningar.

 

Jag uppmanar alla andra som i likhet med mig är missnöjda med WWF att demonstrera genom att tända lampor och spara disk och tvätt till Earth Hour!

 

Det är lördag 23;e mars kl 20.30

En tegelsten har hon skrivit B-M Mattsson om klanen Kennedy. Hon är mycket kunnig i ämnet, både i familjen Kennedy och i landet USA. Roligt att läsa eftersom Kennedys hör till min ungdom. Vi beundrade presidentfamiljen, de var så vackra, unga och fulla av framtidsoptimism. Dessutom verkade de vara så vanliga med sina barn och sina vardagsbestyr förutom gala ibland förstås med vackra kläder, fina frisyrer, anknytning till filmvärlden och Hollywood osv. Men när man läser boken så förstår man att bakom fasaden dolde sig något helt annat:

 

- Stenhårda krav från fader Joe o mamma Rose att någon i familjen måste bli president. Man jobbade verkligen för det hårt och målmedvetet i två generationer, med list, pengar, rätt kontakter osv. Pappa Joe misslyckades, äldste sonen Joe dog och så föll lotten på John. Han fick allas stöd i sin politikerkarriär. Efter hans död Bobby som mycket väl kunde ha blivit president, men som sköts under sin kampanj. Ted som var senator i 40 år men som misslyckades med presidentvalet.

 

- Ett familjeliv hos John F och Jackie som såg ut som en idyll, men det var en fasad. Var och en hade sin roll i kampen för presidenten och den var överordnad allt annat.  Dessemellan ägnade sig männen åt något som antingen var rent sexmissbruk med ett  antal kvinnor, eller helt enkelt ett avancerat sätt att koppla av och roa sig på ett sätt som i vissa kretsar var gångbart på den tiden. Kvinnorna hämtades fram vid behov och fraktades snabbt bort igen, det fanns en diskret organisation för detta. Den notoriska otroheten var känd och godkänd av hustrurna  som en del av spelets regler. Men de goda kontakterna med tongivande media gjorde att ingen avslöjades. Man hade i klanen Kennedy sett till att ha mäktiga tidningsmän i sin innersta umgängeskrets.

 

- Friska, solbrända och starka såg de ut. Men John var egentligen hela tiden svårt sjuk. Han hade Addison och oerhörda ryggsmärtor. Han använde ofta korsett och särskilda anordningar för att ta sig upp och ner för trappor. Hans Addison gjorde honom "solbränd", vilket såg friskt ut men alltså tecken på något helt annat. Cortisonbehandlingarna gjorde honom rundlagd i ansiktet så han såg mindre tärd ut. De smärtstillande och uppiggande som han ständigt  använde skulle anses som narkotika idag.

 

Man kan inte låta bli att förvånas över att så mycket makt kunde samlas i familjen Kennedy trots de svårigheter som man på många sätt levde i bakom fasaden. Det är också intressant att i tanken spekulera i hur det skulle ha sett ut om skotten i Dallas aldrig avlossats. Hur länge skulle detta spel ha kunnat fortgå innan det blivit  avslöjat och verkligheten bakom blivit känd?

Himla trevligt arrangemang av Lions och Travmuseet tillsammans (tror jag att det var) . Rikard Ohlin spelade irländskt tillsammans med sitt gäng. Mat i form av buffé ingick. Bra var det  och hög stämning. Publiken var med o hjälpte till, inte minst A som syns på bild här tillsammans med resten av Breviksgänget, Lill-Ingmars som fyller 50 år i år och därmed kommer att spela lite mer än vanligt.

 

Irländsk afton  och musik inspirerad av det landet förstås.Det är mycket fart och dunka, men också stilla balladstuk.

 

För länge sedan var jag några veckor i Dublin  och blev förtjust i den här typen av musik när den spelas live. Då var vi på pubarna, i det yttersta rummet förstås. På den tiden var det innersta rummet reserverat för män. Nästan alla män gick ut och tog en öl efter jobbet då och arrangemanget var gjort så att inte hustrur skulle komma och hämta hem dem. Det dansades också, en dans som kallas Reel tror jag, spelades med skedar i publiken och slogs takten i bord. Instrumenten på den tiden var nog mest gitarr,  fiol och någon flöjt. Eller bara en fiol.

 

Nu pratade vi lite Irland vid vårt bord men mer Island av förklarliga skäl. Mycket intressant, ett land vi inte känner så väl och aldrig besökt.

 

Trevlig kväll hade vi.  

 

.. kommer jag att skriva om imorgon förstås. När bilderna är klara. Vi bröt upp i andra pausen för att frakta hem gubben och lägga honom med benet högt. I skrivande stund fortsätter festen - till kl 01, in på Iralnds nationaldag; St Patriks day. Tja sen kanske skriver jag  om varför jag har en öppen dagbok, en blogg. Om jag kan klura ut nåt bra svar på frågan jag fick. Eller också finns det inget bra svar, kanske ett dåligt svar, eller inget svar alls. Jag får grunna på det

I Karlstad igår torsdag hälsade vi på på  Ringgatan 29 (inte Ringvägen väl?), gamla goda vänner, Eskil och Solvej.  Himla roligt att träffa dem igen, det var ett tag sedan. Satt vid köksbordet och kom ihåg att här firade jag början på min 50-årsdag, efter frukost här så åkte vi till Stockholm för fortsatt firande med barnen.

 

Sen åkte vi vidare till att besöka ett jättebygge. Våra arrendatorer, bröderna Jacobsson; Olle, Göte och Kent har en stor  gård i Långserud i Säffle kommun.  Nu bygger de en ny ladugård för mjölkkor 96 m gånger 36 m, 3456 kvadratmeter plus personalutrymmen. Vi besökte dem igår torsdag. För ett år sen satt vi här hemma i köket och fick höra om planerna på det här fantastiska bygget och satsningen och nu är det på god väg att bli färdigt. Det är Säffle kommuns största byggprojekt just nu och besöktes av kommunalrådet Daniel Bäckström idag. Ladugården  ska rymma c:a 300 kor varav 250 - 260 mjölkande. Men det finns en viss flexibilitet för att ändra om man vill. I nuläget byggs två mjölkrobotar i ladugården. Det blir ljust, lagom varmt och välventilerat helt toppmodernt efter dansk modell. I Danmark kan man bygga ladugårdar.

... och problemen med det hade jag inte tänkt fördjupa mig i mer efter incidenten på Töcksfors-facebookaren R P :s kommentarer, den som ledde till en polisanmälan.  

 

Men den 13-åriga Kumla-flickans  öde griper tag. Eftersom jag bodde nära Kumla under min uppväxt så funderade jag på vem hon var och gick in och kollade. Jag kände inte till henne eller hennes namn eller utseende.  Det fanns en hel del på nätet om henne och det var starkt att se hennes egen videofilm  där hon uttrycker vad hon känner inför negativa kommentarer om sitt och andra familjemedlemmars utseende, en film som hon lade ut för bara någon månad sedan och som nu hade haft 36.000 besök. Och nu är hon borta, det var gripande. Man kan ana hennes skörhet och utsatthet när man hör och ser henne berätta.  

 

Sen funderade jag förstås på vem den vuxne mannen var som sökt kontakt med henne under täckmantel, s.k. grooming. Försäljningschef inom media kallar han sig, f.d. tränare för flicklag, tydligen involverad i kontakter med fler tjejer. På bilderna på nätet så ser han ut som en normal 45-åring och namnet är inte heller nåt jag reagerar på. Att han tränat ett flicklag låter lite oroväckande och påminner om andra tränare som också kanske valt detta uppdrag utifrån andra intressen än rent sportsliga. Å ena sidan hemskt om alla  tränare ska bli misstänkliggjorda men samtidigt kanske de borde kollas lite extra med registerutdrag, precis som lärare och barnomsorgspersonal. .

 

En forskare pratade på tv i kväll och menade att det här rör sig ofta om en kategori män som både har sitt sexintresse riktat mot barn och som har en onormalt stark fixering vid sex. Kombinationen  gör att de bemödar sig att knyta kontakter med unga tjejer på nätet. För när man pratar om utnyttjande så är det 90 % unga tjejer som är offer och vuxna män som är förövare. Vilka tjejer som helst kan bli inlurade i en nätrelation med de här männen eftersom männen  fejkar sin identitet o låtsas att de är unga. Men man säger att de flickor som har det stabilt runt sig med god vuxenkontakt bryter oftast när de inser vem de har att göra med, medan tjejer som av olika skäl mår dåligt och inte har ett bra nätverk av vuxna  är mer benägna att fortsätta för de får mycket uppmärksamhet,  beröm och uppmuntran av de här männen.

 

Så ser alltså bilden ut av förövare och offer så långt som man vet nu. Detta behöver vi tala mycket om med våra barn och ungdomar så de inte blir lätta offer.  

Va festligt! En 76-årig påve som åker kommunalt och som snor ihop sitt eget käk.  Fast han kanske inte får fortsätta med det nu när han ska bli något slags Guds ställföreträdare på jorden. Det skulle väl kunna nagga  den gudomliga imagen i kanten  att svinga stekspade iförd förkläde.

Klart att Bill gillar böcker. Klassiker ska det vara som den här. Spelar ingen roll om det är opp eller ner!

Så är titeln på ett möte som en grupp föräldrar kallat till i Årjäng idag onsdag. Jag blev glad när jag såg rubriken, för en öppen diskussion om vad som är kvalitet i skolan är bra.

Men blev djupt besviken när jag läste vidare och kunde konstatera att det trots titeln var riggat till att bli ett manifestationsmöte för bygdeskolornas bevarande.

Pajkastning och politik skulle det inte handla om  enligt tidningsartikel i NWT. Men de frågor som man aviserat att man vill ta upp är i hög grad politiska, dvs huruvida lokaler, investeringsutrymme, resurser, lärare osv räcker till.  Det som sagts ska bli en dialog blir alltså i hög grad en kollektiv monolog istället när man inte har med politiker som beslutat om förändringar. Pajkastning blir det säkert flitigt, det är bara det att alla kommer att kasta paj åt samma håll: mot politikernivån som inte ens är inbjuden.

 

Man kan   göra som den här gruppen gör, uttrycka sitt förakt för politiker och stoltsera med att man inte håller på med politik.. Men faktum kvarstår att politik är demokratins metod. Den har sina brister, men det finns ingen bättre. 

 

Självklart har alla medborgare rätt att samlas till möten  i olika frågor, det är en grundläggande  rättighet. Men att falskskylta ett möte som här, blir motbjudande och riskerar att motverka syftet. Detta handlar inte om information eller diskussion, det är ett möte för manifestation mot det förslag till framtida skolorganisation i Årjäng som lagts fram. 

 

 

Om man hade  varit intresserad av att utifrån fakta och sakligt underlag få till en dialog så hade ansvariga politiker o utredare självklart varit inbjudna. Tjänstemannanivån, dvs rektorer är särskilt  inbjudna, men kan inte förväntas förklara, fördöma eller försvara prioriteringar som inte är deras. Det skulle förvåna mig om de väljer att gå på mötet med tanke på det syfte som annonserats.

... har vi pratat mycket om i kväll med Andrew och Carol som kommer därifrån. De besöker våra goda vänner och vi var bjudna på gemensam äting. God mat var det och himla trevligt hade vi! Ibland behöver man inte känna varandra eller komma från samma plats för att trivas ihop. Det liksom stämmer ändå. I morgon bitti reser de vidare till Stockholm för ett par dagar innan färden går vidare i Europa.

... som tillskott hävdas ivrigt att snusförnuftiga experter. Tillskotten är bara dyra och vi kissar ut dem sägs det. Experterna är ofta kvinnor och de ser rekorderligt präktiga ut, som hälsan själv, osminkade och nytvättade.

 

Håhå...ja ja!

 

Sen kommer deras tillägg, det  som förändrar hela bilden, men som vi ofta inte alls noterar, för vi hör bara första delen av deras utsaga:

 

" Tillskott behövs inte om man äter varierat och näringsrikt".

 

Jag träder gärna fram och erkänner att en inte obetydlig  del av mitt födo-intag består av praliner och annat slisk, helt tomma kalorier, utan det minsta vettiga näringsvärde, noll mineraler och vitaminer. Om jag dessutom skulle försöka klämma i mig nyttig mat för att tillgodose behovet av nyttiga näringsämnen, så skulle jag snabbt svälla upp till hundratals kilo i vikt.

 

Denna självinsikt om den egna skröpligheten och dåliga karaktären är  en orsak till att jag är en ivrig knaprare av hälsokostens och apotekens tillskott.

 

Den andra orsaken är att de näringsvärden som räknats ut när det gäller olika födoämnens innehåll av mineraler och vitaminer, är gjorda för rätt länge sedan, flera decennier sedan. De gjordes under en tid när vi odlade på ett annat sätt och födde upp djur på ett annat sätt.  Djur fick växa upp i lugn och ro utan att stressas fram till slakt, växter var också mer naturligt framtagna till skörd. Det hela var småskaligt, långsamt,  utan så mycket av kemikalier och konstlad hjälp på traven. Näringsvärdena var helt enkelt högre.

 

Så här tror jag, men jag hoppas att jag har fel.

Det är svårt att ta adjö av lille Bill och Bobo och deras föräldrar! Men idag måste de åka tillbaka till Stockholm.

Så det blev sista dagen tillsammans för den här gången och vi försökte ta vara på varenda minut.

 

 

Här ovan är det barnbarnet lille Bill!

 

Den vinnande låten på melodifestivalen var sååååå dålig!!!!

 

Jag solidariserade mig med mina barnbarn och höll på Jean Banan, Sveriges svar på Gangnam style, eller i nödfall Youio eller vad han heter, han som ser ut som en Mangafigur.

 

Men det här var bara så jättedåligt! Bara en låt kunde ha varit värre som vinnare; En jävla schlager.

 

Vi blev i kväll  bjudna på smarriga köttbullar och god bärpaj / kompott av våra gäster. Tackar!

 

 

Det blev en fantastisk dag på sjön med Bill o Bobo o föräldrar. Jag jobbade men fick bilder förstås. Här åker Bill fyrhjuling, mycket uppskattat av både stora o små. Kärran är ny där bakom. I bakgrunden syns Robin sätta fast Bobo i pulkan. Det var också en spännande upplevelse att åka småbarnspulka.

 

... har barnbarnen i Umeå börjat med lite grand. Det var tydligen populärt, här i Vindeln tror jag.

... och  är  här hos oss nu. Helt fantastiskt roligt är det med barnbarn. De här är 9 månader. Bobo är inte barnbarn men jämngammal kusin, nästan barnbarn. Jag glömde ta bilder förstås, blev så uppslukad av umgänget, men gubben tog en. Bil var kul. De kom igår tisdag.

Roland o Bill körde bil medan mammorna handlade på Bergvik. Bobo sov! 

 

.... har yngste sonen gjort tillsammans med fru och goda vänner som var med här på besök senast; J och K. De reste upp i lördags och kom hem till Stockholm igen tisdag. Första dagen var hundspannkörning med tjejerna och de fick köra själva och klappa Samojedvalpar. Lycka! Killarna körde snöskoter istället. Nästa dag blev det resa till Narvik med tåg tur o retur. Kostar bara 200 kr t.o.r och färden går över fjället. Vackert. Sen blev det ishotellet i Jukasjärvi. Exotiskt! Och framför allt för de japanska tjejerna: man såg norrsken! Det är stort i Japan.

Sen kommer bilder o inlägg om Bill o Bobo!

Bild från tågresan Kiruna - Narvik.  Lånad från sonens FB.

... efter lovet idag måndag! Lite ringrostigt känns det, men helt ok. Har en del bilder kvar från söndagen på Östra Silen, då träffade jag fler ute på sjön. De bilderna  kommer i morgon tisdag! Då är jag ledig och lille Bill kommer!! Ja, inte ensam förstås, tillsammans med moder C, kusin Bobo och hans mamma L. Papporna kommer på torsdag. Oj, va vi har längtat och tittat på filmer och bilder som vi fått på telefon o mail varje dag.

Igår söndag åkte vi upp till Lystjärn. Egenäs är ett stort näs omgivet av sjön Östra Silen på båda sidor. Mitt i Egenäs ligger Lystjärn. Det heter ju tjärn men jag tycker det är i storlek som en sjö med flera små öar i. Jag o Oskar fick hänga med.

 

... besegrade alla sina motståndare - en bragd! Vi andra får nöja oss med att tampas med latmasken - med varierande framgång. 

Jag väntade till bortåt 5 på eftermiddagen med lördagens skidåkning för att den värsta blåsten skulle ge sig.

 

Himlen blev först vacker gul - orange i solnedgången.

... fick vi av fredagens gäster!

.... blev det idag söndag på skidor! Tänkte att det skulle bli en slags rekordfinal, mest åkning per dag på hela veckan. Bilder kommer i morgon från det o alla andra jag träffade på sjön och vid Lystjärn. Bilder också från kvällsåkningen lördag.

Stretcha låter så ambitiöst och proffsigt. Men efter första skidåkardagens grymma träningsvärk så insåg jag att gamla stela muskler behöver sträckas ut efter åkning. Inte för att jag har en aning om hur man gör men jag försökte tänja där det gjorde mest ont; hamstringsen, framsidan benen, kotletterna och fileerna. Trodde mig minnas vad de gamla kollegorna sjukgymnasterna sa om detta med att tänja muskler. Var det inte så att man måste hålla sträck minst 15 sekunder, först då släpper muskelns automatiska sammandragning efter och det går att tänja ut. Vips försvann träningsvärken i alla fall så det var nog inärheten av rätt i alla fall. 

 

Jag är lite förvånad över mig själv men igenomsnitt så har det nog blivit en halvmil skidåkning per dag de senaste 10 dagarna. Idag lördag också i fantastisk solnedgång. Bilderna kommer senare. 

... försöker jag ta mig med hjälp av paddan och i lite skröpliga uppkopplingsförhållande ! Bara för att finna att min dator gör skillnad på bloggar, vissa går alldeles utmärkt att komma in på, men andra låser sig totalt. Så jag får passa på att ursäkta om det blivit långt mellan kommentarer o besök hos en del. Det är alltså inte jag som diskriminerar utan min padda.  Sen är det en konst att skriva texter på paddan förstås, den hittar hela tiden på egna ord istället för dem jag skriver och envisas gång på gång! Suck! Undrar om det går att slippa den där funktionen.?

 

Gubben kom just hem o hade överlevt spårläggning på sjön ut till T o À-M i Egenäs. Det gick att åka men var vattensjukt på en del ställen så det blir kanske inte så bra skidåkning. Men det går bra àtt starta vid vår brygga istället för den som vill slippa vatten o värsta blåsten.

Det blev bara en runda idag, någon dryg halvmil. Efter dagsmejan igår så var det idag någon minusgradoch skidspåret var som glaserat! Himla trevligt. Fast det blåste ordentligt förstås. 

 

Ikväll hade vi ett roligt samkväm med goda vänner som hjälpt oss under benbrottstiden. Det var många glada skratt tillsammans med K på Perekul och hans Gunnel, samt À och À i Svensbyn. Det finns fortfarande historier från bygdens historia som inte är berättade, det förstår man efter en sån kväll. 

 

Maten blev ungefär som jag tänkt mig och i morgon ska jag bara vara lat, äta rester, åka skidor och läsa vidare om familjen Kennedy. Det blir nog laxsoppan till lunch och vildsvinsskinkan till kvällen. Pannacottan ska vi väl lyckas klämma ner mellan varven.

 

Tacksamma är vi i alla fall för all hjälp vi her fått och glädjer oss åt att det långsamt blir bättre.

 

Det var flera plusgrader igår torsdag, det gick inte riktigt så lätt med skidorna, men helt ok. Det droppade och rann under bryggan. Riktigt vårväder!

... talas det mycket om. Uppdrag granskning är ett program jag ogillar, men nu har man avslöjat att det sannolikt bloddopades en hel del inom längdskidåkning under 90-talet. Det finns tydligen många sätt att få till fler röda blodkroppar i kroppen så att syreupptagningen blir bättre och därmed orken. Det fanns en gång i tiden en maratonlöperska som såg till att bli gravid inför viktiga lopp, för då får man fler röda blodkroppar, Och varje gång gjorde hon abort efteråt. Cyniskt! Rimligen borde det också gå att träna / vistas på hög höjd och om effekten avtar efter 48 timmar som professorn påstår så går det naturligtvis att spara blod från den tiden och tillföra det via transfusion isamband medtävling. Och så finns nåt som heter Epo. Trixa har man kunnat göra om viljan funnits.

 

Nu är  mitt intresse för tävlingsidrott noll, så det här berör mig inte så, men påhoppet på de norska elitåkarna från den tiden har utlöst ett nationellt trauma i Norge! Det  är däremot intressant. Det handlar om äkta förtvivlan, medan Sverige tar det hela mer med en axelryckning. Vi kanske inte har några riktiga hjältar? Eller vi kanske inte behöver hjältar eller nationalsymboler? 

 

Sen är det ju också ett märkligt faktum att det tydligen togs prover under många år, men resultaten var

sekretessbelagda!!!! Vad var det då för vits liksom? Men nu kanske de kommer fram och visas upp? Och kan resultatet av det bli någon slags kollektiv skrotning av ett decenniums samlade medaljer inom längdskidåkningen?

 

När det ljusnar så ska jag ta dagens första runda med mina gamla skidor - garanterat odopad! Ska inte ens ta några praliner innan. Det gjorde jag igår o fick ett insulinpåslag som gjorde att jag tappade orken totalt och släpade mig fram i spåret sista biten. Slisk ska man spara till efteråt :-)