Inga Magnusson

Sprickorna i muren.

Så heter en bok skriven av Lars Gustafsson och den tycker jag inte om. Försökte läsa den flera gånger för jag hade ju gillat hans tidigare böcker. Yllet var sönderläst. Men min läsupplevelse kan ha präglats av en växande motvilja mot Lars G. Hans stroppiga och fisförnäma  avståndstagande mot allt svenskt o flytten /flykten  till Austin var otrevligt att höra om. 

 

Sprickorna i isen gillar jag inte heller. De är små o inget vatten syns, det är bara jag som är pjoskig. Idag söndag är sista sportlovsdagen. Efter två dagar med milt väder o hård vind så vaknar vi idag till strålande sol o stillhet. 

Det blir nog strax skidåkning och sen en tur på fyrhjulingen upp till Lystjärn. Just nu är det Vasaloppet på teve, men det orkar jag inte se. 

Missade helt vasaloppet denna gång. Inte ens från soffan deltog jag...

Du ser......!!!!!
Isar är livsfarliga, håll dig till skidspåren på land om du nödvändigtvis måste idka vinterhurtigheter. Jag avstår så gärna, en promenad på mittsträngen på vägen där det inte är glansis, är nog för min del.

Hm - jag läste den serien - tyckte väldigt myket om En biodlares död. Men Sprickorna i muren har jag inte läst.

Lars G skriver väldigt fina dikter och han älskar naturen i Västmanland.


Ett litet utdrag ur dikten Längre inåt landet kan väl passa till skidbilderna?

Något som händer med grenarna

utanför fönstret




Något som gör isarna allt blankare




Och hela tiden kan man höra hur det klirrar




För skidlöparna med sina röda mössor,

för de skämtsamma skridskoåkarna på dammarna




för de krokiga gamla vedhuggarna i skogsbrynen

för alla dem som bara finns om vintern




finns någon underlig musik:

den klirrar, som på skämt.

Roligt att du gillade den!