Inga Magnusson

Journalistkåren är en yrkesgrupp med makt, därför finns ett samhällsintresse av att deras politiska sympatier  som grupp undersöks. Resultatet är  intressant.  Journalister tycker inte som svenska folket. En majoritet av dem är grön-röda, inte mindre än 56 %. Miljöpartiet har 41 % av sympatierna och Vänsterpartiet har 15 %. På SVT är det ännu värre; 52 % är Miljöpartister och 18 % är Vänster. Det kan vara bra att ha det i bakhuvudet när man kollar på teve eller läser dagstidningarna, för det kan ha stor betydelse för vilka nyheter som väljs ut  och för hur de presenteras.

 

Vi som intresserat oss för rovdjurspolitiken i Sverige har länge förstått att media har en egen agenda i den frågan. Tyvärr så hanteras den långt ifrån sakligt och allsidigt. Om någon vill undersöka konsekvenserna av att journalisters grundläggande värderingar avviker så starkt från svenska folkets, så vore just rovdjursfrågorna intressant som studieobjekt för där blir det tydligt.

 

Igår måndag så var det en chatt med nytillträdande chefredaktörern på DN, Peter Wolodarski, och jag ställde frågan till honom om han trodde att journalisters politiska slagsida åt röd-grönt kunde vara ett problem. Han valde att inte svara på den frågan och jag tror att detta är pinsamt för de ansvariga.

 

http://politikfakta.se/wp-content/uploads/2013/03/SVT_partisympatier.pdf

 

Om man nu inte tycker att den här snedfördelningen är ett problem så kan man vända på frågan: Om det nu vore så att en majoritet av svenska folket röstade röd-grönt  och man vid en undersökning fann att 54 % av journalistkåren sympatiserade med SD och Nationaldemokraterna. Vore det ett demokratiskt  problem?

Jag tror nog att ägarbilden påverkar innehållet mer än jornalisternas politiska hemvist. Det ät chefredaktörern som bestämmer vad som ska stå i tidningen och han/hon är ju som bekant anställd av
tidningen ägare. Tror att tex i vargfrågan är det lätt att skylla på vänster eller miljöjornalister när det är det egna partiets tidning som sviker. Ett verkligt demokratisk problem är att 95% av pressen är borglig

Jag såg de här sifforna för något år sen, men hade en minnesbild av att de var ännu konstigare är vad som tydligen är fallet. Visst är det ett problem att media som har en så stark opinionsbildande kraft domineras av journalister som företräder utopiska idéer, dvs definitionsmässigt ouppnåeliga, medan allmänheten åsiktsmässigt står på fastare mark.

Exempelvis Dagens Nyheter som deklarerar sig som en liberal tidning, men i varje fall för några år sen hade en kuturdel som var klart dominerad av vänsterextremism, med skribenter som dessutom ofta hade svårt att skilja på politik och kultur. Kanske är det annorlunda nu, jag läser sällan den tidningen numera. Har blivit misstänksam även mot ämnesurvalet i stort.

Verkligen tänkvärda funderingar!!! Min pappa brukar klura kring liknande samhällsproblem, men själv orkar jag aldrig riktigt själv sätta mej in i det - fast att jag egentligen skulle vilja!

Inga: Jovisst ja JK! Men hon var inte ensam om konstiga åsikter på den tidningens kulturdel.

Inga: Jovisst ja JK! Men hon var inte ensam om konstiga åsikter på den tidningens kulturdel.

Inga: Jovisst ja JK! Men hon var inte ensam om konstiga åsikter på den tidningens kulturdel.

Vad är det du inte tror. Att 95% av pressen är borglig eller tror du inte att det finns en förhandscensur innan publicering.
Om problemet är så stor som du skriver så fanns lösningen redan på 50-90 talet då åsiktsregistrering var vanlig och yrkesförbud för många med fel åsikter. Jag hoppas att det inte är dit du vll komma.

Vad är det du inte tror. Att 95% av pressen är borglig eller tror du inte att det finns en förhandscensur innan publicering i media.

Vad är det du inte tror på Inga? Är det att det förekommer censur på articklar innan de publiceras eller att 95% av massmedia är borglig.