Wadköping i Örebro
Medan andra städer har en hembygdsgård eller så, så stoltserar Örebro med en hel stadsdel av gammaldags bebyggelse: Wadköping. När jag bodde i stan i slutet på 60-talet och början på 70, så bodde det människor i husen så det var en levande del av Örebro, det var främst konstnärer med egna ateljeer. Hur det är nu vet jag inte, men lika charmigt är det att gå runt här. Man brukade förr ha uppträdanden ¨på någon av innergårdarna. Nu fanns försäljning av hantverk och kaféer och annat.
Nära Wadköping ligger Stadsparken. Jag hade hoppats på att få se några blommande rosor i den fantastiska rosenträdgården, men de var nästan slut nu. Det fanns dock mycket annat vackert att se på.
Stadparken är otroligt vacker, ligger nära Svartån och alltsammans gångavstånd från centrum. I parken finns en jättefin lekplats som drar barnfamiljer. Det var många där nu när jag besökte parken. Landskapsarkitekter har fått bygga upp fina små rum i trädgården, där finns otroliga skapelser. Och så Parklek, precis som förr och en scen förstås som för dagen intogs av valkampanjande (s). Jag tog en lång rask motionspromenad runt och genom hela anläggningen och bar njöt av anblicken och nostalgitrippen.
Kanonrolig matutställning ...
Antikrunda i Örebro ...
Jag var på antikrunda inne i Örebro centrum. Smarta butiksägare har gjort en karta som heter Antikrundan där man kan se exakt var i stan antikbutikerna finns och om de är specialiserade på något särskilt. Kartorna ligger utlagda i alla butiker, lätt för kunden att ta med sig så det är bara att gå runt, vilket jag gjorde. De hjälps åt och konkurrerar inte säger de, de har olika sortiment och kompletterar varandra. Det ligger en bra affär bredvid Konsthallen nästan framme vid Järntorget, sen finns Kavalkad vid Järntorget och där är man experter på 50-tal, har hur mycket som helst. Himla kul att se.
Muren vid Järntorget är borttagen, vet inte varför. Det lät konstigt men är nog inte fel ändå. Området runt slottet är så vackert.
Lågvattenmärke i valkampen i Årjäng...
Man anklagar Kjell Ericsson (c) , fullmäktigeledamot i Årjäng, för att ha varit jävig i besluten om torget i Årjäng. Det är inte sant. Det är ren lögn. Frågan fanns på dagordningen i fullmäktigemötet före sommaruppehållet då Kjell var med, men frågan togs inte upp då, diskuterades inte, inget beslut fattades då utan ärendet återremitterades omgående. Alltså deltog Kjell vare sig i någon diskussion eller i något beslut i ärendet.
Beslutet fattades på gårdagens sammanträde och då var Kjell inte närvarande.
Lena Karlsson (v) pratar om kladdigt, men det här känns kladdigt; att ta till rena lögner via media i valdebatten. Den här typen av smutskastning studsar tillbaka och ställer hela vänsteroppositionen i Årjäng i en dålig dager. Man måste vara desperat om man tar till den här typen av kampanjmedel. Det vore justare att diskutera sakfrågor, delta i försöken att rätta till torget, istället för att komma med fula personangrepp som dessuotm inte ens är sanna.
Extra konstigt blir det när kritiken kommer från Lena Karlsson som valde att inte ens delta i det kommunala beslutet om att bygga Färjan på gamla torget. Hon var ju en makthavare som hade haft chansen att säga nej och resevera sig om hon ansett att det var ett felaktigt beslut. Hon borde självklart ha valt att delta i det beslutet om hon ansåg att det var viktigt. Det blir lite märkligt att välja bort det tillfället och så komma i efterhand och kritisera. Socialdemokraterna deltog däremot i beslutet att bygga Färjan och hade inga invändningar. Det var enigt, alla bär ansvaret för att det blev som det blev. Men medan Alliansen nu försöker hitta en ny lösning som kan rätta till det hela, så väljer vänsteroppositionen att bara klaga.
Jag har inte engagerat mig särskilt mycket i valet i min kommun, men det här var för lågt.
Svamp och sorg.
Kom till ett ställe med riktigt mycket svamp igår. Och fina var de, som den här.
- Det kommer att räcka till mig och Maj och modren, tänkte jag spontant.
- NEEEEJ, JAG HAR INGEN MAMMA MER!
Sorgen hugger mig lömskt i ryggen när jag minst anar det och är alldeles försvarslös.
Så är det kanske för alla som har mist någon närstående nyligen.
Historiskt beslut ...
Jag kollade lite på det hela när jag gick förbi idag och det skulle nog kunna bli fint med en öppning mellan Färjan och Coop. Det blir ganska rejält också. Jag pratade med en biblioteksanställd och den personen trodde också att det kunde bli bra. Man flyttar alltså biblioteket från nuvarande lokaler till det nya huset i centrum, i bottenvåningen på Färjan (heter det väl inte men kallas så). Biblioteket måste ändå ha nya lokaler för handikappanpassning bl.a. och då väljer man flytta till nytt istället för att renovera det gamla.
Sen skulle det kunna bli en konsthall i anslutning till biblioteket och tillsammans med den ett utbud av konsthantverk från ortens duktiga företagare på området. Det kunde bidra till att få ett levande centrum. Kanske blir bra, den som lever får som vanligt se. Och media lär vara på plats, både tidningar och tv om jag är korrekt underrättad. Det kanske blir en värre pärs än björnjakten, vi får se om hela gubben eller kängorna kommer hem den här gången.
Uppdaterat: Jo, det blev beslut i fullmäktige i kväll om att riva det gamla Clarashuset och det blev inte ens något bråk om det. Så hela gubben kom hem, inte bara kängorna. Och media hade informerat sig tidigare under dagen tror jag. De var inte på plats.
Jaktia på Aspholmen Örebro...
... har ett jätteutbud av kläder för jakt och fritid. Jag köpte den här jackan, Beater, nu när jag var i Örebro, fast min är orange inuti. Den är alltså vändbar så att jag kan ha den orange sidan utåt när jag går med hunden och vill bli sedd (och inte skjuten!). Den här är inte allra tjockaste utan en jacka som går bra att ha nu under hösten i skogen utan att man blir för varm.
Byxor som jag köpte till den jackan heter Impala Extreme.
Sen valde jag ut en tjock jacka att ha när det blir kallare, en New Moose.
Här är Moosebyxorna, också lite tjockare.
Jag väljer ofta Pinewoodkläder till skogen. Det är inget högstatusmärke och inte speciellt dyrt. Nu fick jag två ställ för under 4000 SEK. Det kan man ledigt få betala för enbart en jacka av ex märket Chevalier. Men kvaliteten på Pinewood duger för mig, det är ett vattenavvisande membran i tyget och det håller vätan på avstånd hyfsat. Ok det är inte Gore Tex, men ett eget märke för Pinewood. Jag har haft det förut och det är helt ok.
Bäst med de här kläderna är att frusna jag får varma skogskläder. Det finns huva på jackorna. Det vill jag gärna ha eftersom det skyddar för regn och blåst och samtidigt håller myggor / älgflugor och andra flygfän ute. Det saknade jag på min gamla numera rätt slitna jacka. Sen är alla kläderna mjuka och tysta och lätta. Det är hemskt att gå i skogen med prasslande, stela eller tunga kläder.
Den snälla kvinnliga expediten hjälpte mig också att hitta rätt storlek. En herrstorlek som heter D 96 passar mig perfekt för byxorna. Då slipper jag lägga upp byxbenen och får lite rymligt i midjan för tjockare tröjor. När man har stövlar eller kängor så är det bäst att inte ha för långa byxben, de får gärna sluta ovanför foten för min del.
Men Jaktia är i alla fall en bra affär med ett stort sortiment av fritidskläder, både för herr och dam. Jag fick trevligt bemötande i Örebro och god service också, byxorna som inte fanns i rätt storlek skickar man hem till mig. Bara en sån sak! (Och jag har inte betalt för att skriva det, men jag tycker att de förtjänar många kunder. Tack Thomas i Hallsberg för tipset via gubben!)
Kul att få skriva om kläder på bloggen, det är ju inte så ofta! ;-))
Lätt omtumlande ...
Johanna Ewald ...
Björnjakten i Sveg...
Skickligt valarbete!
Statsministern och finansministern (själv jägare) gjorde en dags besök i Värmland och vann hur mycket press som helst. Och det gjorde de genom att inte ställa sig på torget och hålla tal, för hur bildmässigt är det? Och vem vill höra på det?
Istället samlade de glesbygdsintressegrupper, jägare bl.a., och träffade inbjudna för ett evenemang som gav bra bilder till pressens fotografer som också var inbjudna just till maten och skyttet. Ingen slump att just mattillfället blev offentligt. Det gav eko till och med i rikspressen. Ingen slump heller att just Anders Borg kom med till jägarträffen jaktklädd, han är själv jägare.
Sen har man under en lång tid med jämna mellanrum släppt förslag till reformer och förbättringar och varje gång fått gensvar i tidningarna. Detta istället för att berätta allt på en gång.
I Värmland så varnar Alliansen förstås för konsekvenserna av en röd-grön regering med Miljöpartiet som handhavare av miljöfrågorna dvs konsekvenserna för vargjakten, rovdjursförvaltningen, skogsbruket, bensinskatt osv.
Själva valarbetet är mycket väl planerat och genomfört. Undrar vem som är strategen bakom? För någon har nog ändå varit den som sytt ihop och hållit ihop det hela från idé till praxis.
Hur valpropagandan sköts intresserar mig nog mer än alla detaljer i partipolitikens innehåll. Ja, rovdjurs- och glesbygdsfrågorna ligger mig varmt om hjärtat förstås. Men de betraktas ju i allmänhet som små av de flesta partierna och hörs inte så mycket av centralt annars.
Tack Lennart för bilder!
Örebrobesök
Björnjakt facit
Björnjakt igen lördag fm
Torkat renhjärta äter man på björnjakt
Om man vrider på bilden så ser man gubbens nästa björnpass
Första björnpasset här...!
Just nu, lördag morgon, sitter gubben här, mellan två myrar på sitt livs första björnpass utanför Sveg. Han sms:ar nåt om korta håll. Hmmm....? Hona och ungar är fredade, ensam hona och hane får skjutas. Man ska alltså hinna se vad det är som hamnar i kikaren.
Björnjakt och kängor
Igår morse, fredag, åkte gubben upp till Sveg för något möte och för björnjakt.
Han påstår att om han bommar så kommer åtminstone kängorna med innehåll hem.
Usch, så hemskt!
Men så är det visst. Allt på en gubbe klarar björn att äta upp men inte kängorna. Så här ser de ut i alla fall medan de är kvar på benen, eller hur man ska uttrycka det. Jag håller tummarna att hela gubben kommer hem igen. Men ofarligt är det inte förstås. Det påstås att björn slår med ramarna för att döda exempelvis älg och kan göra det med sån kraft att bogbladet krossas till småbitar. När björn attackerar människor så görs det aldrig med slag utan med bett. Varför vet man inte.
God vän Gunnar G. kunde inte åka med, fick i sista stund order om att stanna i Karlstad och ta sig an statsministern och finansministern i morgon, lördag. Medan gubben förhoppningsvis studerar björnsvansar så kan vännen alltså fördjupa sig i åsynen av en speciell hästsvans. ;-)) . Fast G.G. åker opp till Sveg direkt efter mötet förstås och går med på björnjakten på söndag förmiddag.
Egentligen skulle gubben ha varit med förra året på björnjakt men då kom sonens japanska svärföräldrarna på besök, så då blev björnjakten inhiberad för hans del.
Jag håller tummarna att det går bra i alla fall, jag struntar om det blir någon björn skjuten, bara jag får hem hela gubben, inte bara kängorna.
Under tiden så gör jag en dagstur till Örebro o Hallsberg på lördag. Återkommer till det senare på bloggen.
Svampplockning - kontemplation
Svampplockning är kontemplativt, om man väljer att rensa svampen direkt på plats i skogen. Det är i alla fall trevligare än att sitta hemma vid köksbordet. Och man behöver ju inte jäkta, man kan ta det lugnt och fundera lite mellan varven, bara sitta stilla och lyssna på naturens ljud. Det är så lugnt, doftar så gott och är så vackert i skogen. Lätt att hitta svampen nu också innan alla löv blir gula o faller till marken. Två kassar funkar, en att ha under knäna och en att ta svampen i. Korg är förstås mer romantiskt, men bökigare.
Det är mycket svamp i år, varmt och fuktigt väder har bäddat för det. Vi lämnar svampmarker närmast vägen till pensionärer, stadsbor, rörelsehindrade, thailändare och litauer. Eftersom vi går långt in i ovägat land med hundarna kan vi plocka där, där ingen annan plockar. Roland har jagat sedan barnsben och känner varje kvadratmeter av skogen runt oss. Han vet också var svampen finns förstås.
Jag älskar de här utflykterna med gubbe och hundar (en lös stövare och en kopplad tax!) och tystnaden. Det är lisa för själen att andas in skogsluft. Och vi går ofta nu, flera gånger i veckan.
Den gamla ångbåtsbryggan ...
Statsministern och finansministern ...
Värmländsk kaka ...
Mina gamla elever ...
Strömavbrott och oväder ...
Jättefisk ...
Andreas kom hit och visade den igår måndag.
Det är en gädda på minst 11 kilo, 115 cm lång, fångad utanför hans båtplats inne i viken.
Gäddor har väldigt många tänder, hundratals faktiskt.
Man kan tappa badlusten för mindre. Män tappar nog åtminstone lusten att bada näck vid åsynen av den här ;-))
Litauisk bil...
... ja eller något slags van, vit, täckt liten buss stod i går kväll, söndag, uppe vid nolare Murstenstjärn när vi åkte hem efter att ha släppt Jazz vid Bremosse. Två män satt utanför bussen och åt när vi passerade och de såg ut som alldeles vanliga svamplockare men det kan vara bra att veta i alla fall eftersom bilar med Lt -märkning ibland har haft andra ärenden här i bygden.
(Asch, jag flyttade texten hit och den blev så konstig! Ursäkta Ailas, Din kommentar blev borta)
"Den nya överklassen" ...
För 30 år sedan var direktörens lön nio gånger högre än industriarbetarens. Men det har ändrat sig.
2007 tjänade en genomsnittlig direktör motsvarande 51 årslöner för en industriarbetare och det förtjänar de inte menar Bengt Ericson.
Adel med ekonomiska fördelar har vi inte längre men vi har fått ett annat ekonomiskt frälse. Det handlar inte om att entreprenörer som satsat i egna företag har berikat sig, utan om att en tjänstemannaöverklass, utan eget ansvar och eget risktagande, samlat orimliga förmögenheter och det genom att hjälpa varandra till till bonusavtal och välavlönade uppdrag. Bankcheferna är typexempel som beskrivs i boken.
”De är lika fina i kanten, har samma höga självuppfattning och starka övertygelse om att de har rätt. De upplever sig själva som väldigt duktiga, den berömda spetskompetensen”, säger Bengt Ericson.
Tidigare generationer av överklass lärde sina barn att uppskatta vanligt folks arbete men idag är det inte så.
”Att man efter de exempellösa bonusavtal som har godkänts i svenska företag de senaste åren har mage att gå ut och kräva nollavtal i avtalsrörelsen. Och till på köpet prata om att ta ansvar. Om de åtminstone höll tyst!” säger Bengt Ericson.
Ansvaret, de långa arbetsveckorna, det hårda krävande arbetet, spetskompetensen tycker Bengt E inte motiverar de höga lönerna.
Jag har inte läst boken själv men läst om den i Dagens industri. Den verkar intressant och tydligen också skriven på ett underhållande sätt.
I morgon ...
Fåglarna ...
.... hette en film som Hitchcock gjorde. Där var fåglarna många och skrämmande. Ibland har det känts som i den filmen när vi närmat oss hemmet här genom åkrarna på Liane. Vi har haft såna mängder av fåglar här.
Det är en flock på 60 - 70 kanadagäss, 14 tranor, kajor i flock, kråkor som samlar sig inför vintern, gräsänder ett antal, en rejäl flock skogsduvor och så massor av måsar förstås. Jag vet inte varför de gillar just de här fälten, till en del beror det säkert på spill från jordbruket. När de flyger upp alla samtidigt så blir det tätt av dem i luften runt bilen.
Två små sötnosar ...
Kalas ...
... är trevligt! I går kväll lördag var vi ute på Egenäs, i Larssonshuset, på kalas. Nu bor inte någon Larsson där längre men för mig så har huset oftast kallats så. Huvudbyggnaden är stor och vackert gul numera. Det måste man beundra, det är svårt att måla gult så det blir lagom. Jag minns ju med förfäran min gula tvättstuga, den som måste målas över med vitt.
Det är ett i grunden vackert hus, ganska nära sjön, med lillstuga, fina uthus och en trädgård med potential. Det har nu köpts av ett norskt par som renoverat varsamt och vackert, med exklusivt god smak. En anmoder till frun i huset är en känd konstnär och den här gåvan att våga använda färg och välja rätt färg har följt med. Mannen i huset kompletterar detta med goda kunskaper i byggnadsteknik. Båda är händiga och har lagt ner ett enormt jobb på sitt hus.
Vi gäster sa att det här borde nog dokumenteras i någon heminredningstidning till inspiration för andra. Det är en konst att blanda gammalt med kraven på modern funktion. Här i Larssonsgården har man lyckats, resultatet har blivit vackert och hemtrevligt på ett mycket speciellt sätt.
Vi var inbjudna hit tillsammans med fyra andra par, norska och svenska, för en trevlig kväll. Det var mycket uppsluppet berättande av historier, gamla och nya. Och det ska bli spännande att se om inrättandet av Larssons minne verkligen blir av :-)). Vad det innebär får nog förbli en väl bevarad hemlighet hos oss som var med igår. 
Lillstugan syns här bakom, den som Roland hjälpt till att renovera.
Utsikt från fönstret på övervåningen i Lillstugan. Tänk att våga måla ett golv rött och det blir vackert tillsammans med det övriga, och ett golv grönt osv! Jag som är dålig på färg och form fegar alltid ur och tar mest vitt och trä. 
Det var roligt att få tillfälle att gå runt i huset och se på fina detaljer i inredningen och höra deras historia. Jag blev förstås handlöst förälskad i de här två tunga ljusstakarna som prydde kaffebordet.
Maten var utsökt; soppa till förrätt, lammstek till varmrätt (stekt i ugn sedan 9 på morgonen i 125 grader till 80 grader inuti, mätt med stektermometer, funkar alltid sa värdinnan som berättade en dråplig historia om blodigt lamm!), fruktblandning till dessert och så kaffe med smarriga tilltugg. Till alltsammans dryck som passade förstås, goda viner. Spännande att bli bjuden på något som man inte kan laga till själv, lamm gör vi inte.
När man är olika nationaliteter som träffas så där så diskuterar man ofta likheter och olikheter i kynne. Vi svenskar var nog lite fascinerade av uppgiften att svenskar i Norge betraktas som lite stela och allvarsamma. Jag kan bara försäkra att de norska gästerna som upplevde gårdagens, ibland rätt burleska, stämning har ändrat sig. ;-))
Egenäsgänget kan verkligen konsten att roa sig själva och andra och vi hade hjärtans roligt hela kvällen. I ett blandat sällskap som detta så sveper samtalsämnena ledigt över olika områden som; byggnation, asfaltering, Saudiarabien, juridik, hjärt-lungtransplantationer, arbetsförmedling, skola, kommunpolitik, bygdens och dess människors historia, osv.
Sammanfattning av sommaren ...
Så ser den nog ut ungefär:
-Vädret har varit växlande - omväxlande, det får godkänt men inte mer.
-Uttrycket "Otack är världens lön" har en innebörd som med förfärande tydlighet har mejslats fram under sommarveckorna i år.
-Sorgeprocessen efter min mammas bortgång har fått ta mycket tid och varit ett riktigt arbete.
-Goda vänner har vi haft mycket trevligt med, de är guld värda.
Kvällsprat med ...
Barn lär sig våldet på skoltid ...
Jag har länge hävdat att barnen inte kommer till skolan med våldet. Nästan alla barn har från sina föräldrar och sitt dagis tränats i social kompetens, i hur man ska vara mot andra människor. Jag vågar påstå att i stort sett alla barn vet massor om hur man ska göra för att vara snäll.
Men när de kommer till en klass i skolan där kriget tillåtits bryta ut så funkar inte det. Då måste barnen själva bli krigare för att överleva. Jag har jobbat länge i skolans värld och sett det här fenomenet gång på gång! Och skolan måste sluta skylla ifrån sig på föräldrarna. Skolan måste ta ett eget ansvar för barnen under skoltid, precis som Brita skriver. Det får inte vara på betald samhällstid som barnen lär sig våld. För om barn kommer till en klass i krig så duger det inte att vara snäll på det sätt som man lärt sig förut. Då måste barnen själva bli krigare och träna sig i den konsten. Och de starkaste överlever, de andra går under, mentalt. Och det vet alla barn och slits mellan lojaliteter.
Klokt skrivet Britta, en får tacke!
Farmor Matildas hårarbete ...
Den här tavlan innehåller hårarbeten förstås men också en del av hennes brudslöja. Hon har låtit göra bröllopsdagen i hår i tavlan 22 maj 1897. Det finns också torkade blommor med från brudbuketten.
Det stora lokalkriget ...
Nu har man uppifrån i kommunen aviserat att man tänker sig att vi ska få en mer permanent lösning på lokalbristen om ett par år. Det är vi tacksamma för. Det här med provisorier och moduler funkar inte på sikt.
Agenda !
Gubben har gjort rundresa till olika företag i kommunen tillsammans med riksdagsman Eric A Ericsson; Lappelisa, Trollgott osv.
I morgon ska vi ringa och sjunga för ett barnbarn som fyller år. Sen är det jobb under dagen med ett par möten, resten av dagen går åt till att plocka rätt på allt på den nya arbetsplatsen. På lördag kväll är vi bjudna på mat. På måndag börjar jobbet på allvar, barnen kommer till skolan i vår kommun.
Sedan så småningom så ska gubben på björnjakt (kanske, han har inte bestämt sig än, beror lite på jobbet) I så fall blir det uppåt Sveg till någonstans. Det är björnjakt i Värmland också men bara ett par stycken tror jag och de brukar snabbt bli fällda. Det sköts alltså björnpass här förra veckan, det ska göras varje år, teorin tar man en gång för alla.
Gourmetmåltider ....
Vi åt först kräftor till förrätt som vi hade med, det var med hattar, sång och hela köret.
Sen grillade Marek kalkon i mindre bitar, chilisås med, potatissallad med dill bl.a., stekt annanas penslad med jordnötsolja, små stekbananer ( som från början är gröna och ska vara bruna när man lagar till dem).
Hur gott som helst:
Flitig ...
Vi fixar det här också! Absolut!
Packmopedsturnén i Sillerud ...
Dregens moped.
Plura med sin packmoped.
Dagen efter föreställningen här i Svensbyn, drog mopederna vidare upp till Glava, Hillringsberg, för nästa uppträdande. Roland mötte dem på grusvägarna mellan Sillerud och Glava mitt i skogen när han och farbror Nils åkte upp över till "Skomarka" för att se på de platser där Nils jobbade som skogsarbetare under sitt yrkesverksamma liv.
Djuren har det bra ...
Roligt ...
Orsa Grönklitt ...
... har vi besökt, eftersom gubben skulle på utbildning här i samband med sitt uppdrag i länstyrelsens viltförvaltningsdelegation, den som bl.a. ska leda det regionala rovdjursarbetet. Jag hängde med för att få ett par dagars semester i fina omgivningar och det fick jag verkligen.
Här bodde vi. Men det var förstås inte vinter och snö som på bilden.
Här finns en länk till Orsa Grönklitt.
Det är en anläggning för både sommar (björnpark, leopardpark, varghägn, "put and take" med ädelfisk, fyrhjulingsafari, vandringsleder, stugbyar, restaurang, camping) och vinter (skidor nerför och längd, längdskridskor på sjö från Orsa till Mora). Det var massor av holländare som besökte orten, nästan enbart faktiskt. De gillar ju naturlivet med bärplockning på sommar o höst samt långfärdsskridskor på vintern. 
Sibirisk tiger finns det att se i hägn.
Söta björnar finns också.
Det fanns otroligt många fina stugor upp på bergsluttningarna. Och en hänförande utsikt längst upp. Man såg ut över Orsasjön.
Vägen E45 (hur nu detta kan ha blivit Europaväg???) från Värmland upp till Dalarna är rätt ödslig på sitt sätt; långa raksträckor, höjder, blå berg i bakgrunden, stora skogar. Vackert på ett speciellt sätt.
Zornmuseet i Mora ...
... har vi besökt också i samband med resan till Dalarna för en vecka sedan. Bilden nedan var från Zormgården i Mora och statyn i Mora affärscentrum.
Det är 150 årsjubileum och Zornmuseet har lånat in bilder från andra museer och privatpersoner. Zorn är i särklass! Han spelar i en division för sig, absolut. Han är mästaren både i olja o akvarell!! Här följer ett antal bilder som jag gillade, men det finns hur många som helst. Hans porträtt är bara fantastiska; vattnet, huden, ljusspelet, stämningar osv. 
Efter ...
Kvinnor kan bevara en ...
GRATTIS!
Vi fick bilder igår fredag från Stockholmssonen och C! De har kommit till klarhet och växlade ringar i fredags, men de bestämde sig redan i USA, i Big Sur. "Made in USA" är förlovningen alltså egentligen, fast ringarna är från Platina i Stockholm, nu efteråt! Hans är vitt guld och bred, hennes smal och rött guld.
Vi gratulerar! Båda har gjort ett gott val! Absolut! Och jag är inte ett dugg partisk när jag påstår det! ;-)
Skulle tro att de firar med Sasa och Emma här på bilden.
(Vi är också förlovade, världens längsta förlovning, sedan 20 juni 1975, drygt 35 år!!. Men inte gifta minsann. Värmlänningar bara lôver och lôver!! Se opp med dem! ;-)) 
Om lördagens gourmetgrillning med proffs skriver jag senare, likaså om dagens, idag söndag, båttur med Snarkilsfolket. Vi räknar med att tillbringa dagen i båten med dem, det ska bli fint väder.
Var har vi varit nu då????
Slut på ledighet ...
OCH SÅ KOMMER JAG ATT SAKNA MINA GAMLA ELEVER! Men jag vet att arbetsuppgifterna som ligger framför mig är helt ok och de passar nog bättre så här på ålderns höst. Det är slitigt att ta emot nya stora elevgrupper om man ska få till ett bra resultat. De första veckorna med en ny etta är avgörande för hur det blir framöver sen. Det gäller att samla alla goda krafter då, så att alla drar åt samma håll, annars blir det kämpigt.
I kväll blir det grillning och ätning nere vid sjön med 4 goda vänner. Vi gör lite knyte, var och en tar med efter sin förmåga. Stackars U har blivit omkulldragen av hunden Chester men har ändå bakat en kaka till i kväll. Hon slog sig ordentligt och måste uppsöka sjukhus. Det gör rejält ont säger hon och blåslagen är bara förnamnet på den här blessyren.
Äldste sonen har vi talat med och det samtalet får vi anledning att återkomma till här på bloggen imorgon. Men inte förrän då.
Yngste sonens japanska svärföräldrar landar i Stockholm idag, de stannar i Stockholm ett par dagar men reser sedan tillsammans med dottern till Frankrike, till Provence ( hur det nu stavas?) på en veckas gemensam semster.
Igår postade vi ett stort födelsedagspaket till yngsta barnbarnet, det är födelsedag fram i veckan som kommer.
Och vi har rest omkring några dagar, därav en påver bloggtillvaro om nu någon undrat. Jag ska skriva mer om resan.
Ungdomska-inlägget ...
Heidruns café ...
Det är ett trevligt ställe uppe i norra Värmland, norr om Torsby. Där finns konstutställning, konsthanverk till salu, böcker både gamla och nya (eget förlag Heidruns) och dessutom kaffe med bröd och en del annat ätbart. Trivsamt alltså. Man vill gå där länge och det gjorde vi.
Vi köpte en del böcker till barnbarn och så Gunnar Ehnes bok "Natta va full å stjärner". Ur den ringde vi och läste för A förstås. Vi var här en gång på gemensamt besök och då lästes det också poesi. ;-))
Vi köpte också ett par cd skivor;
Det var Dan Andersson i lite mer upprockad version "Pilgrimsstig", väldigt trevliga att lyssna på i bilen och passade det nordvärmländska landskapet där han faktiskt bodde.
Den här skivan "Tvârs genom live" längst ner var en positiv överraskning. Jag har aldrig hört talas om Bengt Arne "Plutten" Ericsson från Åmotsfors förut. Och jag har aldrig sett honom uppträda. Tydligen har han varit sotare om jag förstår hans texter rätt, han skriver egna dikter och tonsätter dem och gör det bra. Annars kan det ju bli mer burleskt än bra när man skildrar vardag så här, men han gör det riktigt bra. Jag skulle verkligen vilja att han kom hit till Årjäng i något sammanhang, eller till Tjolitta kanske.
Kloka och initierade kommentarer ...
Ungdomska-lexikon à la Anne...
... kommer här. Och uppdaterat från Lotten. Anne är ju mångårig expert på amerikansk-svengelska eller hur man ska säga. Och hon har i en kommentar till förra inlägget om nya ord fullbordat och justerat mitt försök till översättning. Vi får lära oss lite nytt, vi gravt medelålders. Här kommer det publicerat i ett inlägg så det syns:
Starstruck-rätt
Radiojinglar-truddelutter som påar inslag, reklam etc
Produktionsbolag är väl vad det låter som vad majorbolag är vet jag inte men kanske huvudbolaget?
Gated Community-rätt
Street cred-här gissar jag:cred är trovärdighet, kompetens och street måste då hänvisa till typ street smart, överlevarkompetens
Kreativ input-inspiration
Manga-rätt
Bli min cocoon-här gissar jag: någon man vill cocoona med, dvs mysa, bo ihop med, leva med, ha en relation med?
Entourage-följe, som vad en medeltidakung eller en dagens celebrity skulla dra omkring på
Reklambranschwannabe:gissar igen-wannabe är någon som helst gärna villbli eller iaf likna någon eller något, så det blir som du skriver någon som vill bli något inom reklam, ofta finns ett litet förlöjligande i ordet wannabe
Event-tillställning av den större skolan eller sammanhanget
Minialbum: det du gissar låter bra
Track record: "banrekord", ungefär vad man hittills åstadkommit, meriter
Låtskrivar-camp: gissar läger/träff för låtskrivare
Meet and greet: mingel eller som du skriver, säkert har det ett specifikt sammanhang i just den branschen
Doer: den som gör och åstadkommer något
I realtid: samtidigt som det händer, typ konserter som spelas och samtidigt streemas (tror jag det kanske kallas) till biografer runt om i världen
Street: gissar återigen att hon är street smart, en överlevare som vet hur man tacklar de farliga gatorna i storstaden
Ungdomska a la Lotten:
"Street credibility" definierar urban dictionary som: Commanding a level of respect in an urban environment due to experience in or knowledge of issues affecting those environments.
"Meet and greet": a reception at which a public figure (as a politician or rock star) socializes with press members and other guests.
Cocoon kan ha olika betydelser, det finns en sång som handlar om "be my cocoon".
Entourage är också en TV-serie som blivit rätt populär:-)
Det låter som om han försöker använda en ungdomlig terminologi... eller så gör man det i hans bransch.
Nya ord...
När jag läste Andreas Carlssons bok så fanns det ett antal ord där som är exempel på detta:
Starstruck (betyder ungefär handlingsförlamad i mötet med en stjärna, tror jag)
Radiojinglar (nåt med musik / låtar men jag vet inte vad)
Produktionsbolag / majorbolag (???)
Gated community (stad eller stadsdel som är inhägnad / spärrad för obehöriga, tror att Pacific Palisades norr om LA där sonen bodde först var ett exempel)
Street cred (ingen aning, kanske modemedveten på ett speciellt sätt?)
Kreativ input ( ge någon idéer kanske?)
Manga (populär japansk serietecknarkonst, rätt mycket våld i dem och även en del sex)
"Bli min cocoon" (ingen aning!)
Entourage (??)
Reklambranschwannabe (någon som har ambitioner att komma in i reklambranschen kanske?)
Event (nöjesarrangemang kanske eller nåt i den stilen?)
Minialbum (skiva med färre låtar på?)
Track record (??)
Låtskrivar- camp ( samling av låtskrivare?)
"Meet and greet" -träff (Träff för att folk ska få träffas o hälsa på varandra ?)
Doer (nån som ser till att saker och ting blir utförda, inte bara pratar)
I realtid (händer nu?)
Hon är "street" (?)
"Live to win" ...
... heter boken som Andreas Carlsson skrivit om sig själv och sitt liv. Han är låtskrivare och musikproducent med i huvudsak Sverige och USA som bas. Hans musik har sålts i 100 miljoner album och han har jobbat med världsartister. I musikvärlden är han sedan länge en välkänd auktoritet men för den stora allmänheten är han mest känd som domare i tv-programmet Idol. 
Förvånat upptäcker jag att jag köpt boken och ännu mer förvånat upptäcker jag att jag läst den. Och läst den först i kön av en rad böcker. Det här är ju inte mina intressen egentligen, jag är ju en gravt medelålders kärring som lever ett liv som är tidsmässigt, geografiskt och kulturellt långt från det som Andreas skriver om. Men på ett omedvetet plan är jag ändå nyfiken på den värld och den generation som mina barn lever i. Hur ser deras ideal ut, deras drömmar, deras erfarenheter och deras musik ut?
För det första blir jag ju imponerad av hans bekantskapskrets, vänkrets och arbetskamrater. Där finns några av ikonerna i kändisvärlden; Paul Stanley och Gene Simmons i Kizz, Max Martin o Denniz Pop svenska musikunderlegender, Celine Dion, Britney Spears, Jon Bon Jovi osv. Och han beskriver sina privata möten och sitt samarbete med dem uppriktigt med det misslyckade och det lyckade samt med en god portion humor. Det ger en intressant inblick i en annan värld och den världens villkor. Och det är väl kanske bokens styrka att Andreas väljer att beskriva den totala entusiasm som driver fram olika projekt, en del av dem lyckas och blir succéer medan andra floppar. I boken får man ändå uppleva varför man från början trott på det man gjort. Sen går säker en del av innehållet mig förbi eftersom han svänger sig med termer som jag inte förstår. Jag inser med förfärande tydlighet att nya generationer har nya ord som jag inte kan.
Privat lämnar Andreas ut lagom mycket; svår barndom med flyttningar, en pappa som hamnade i fängelse och mamma som ensam fick dra ett tungt lass. Behovet av en känslomässig o geografisk hemort lyser igenom, han återvänder alltid till Tingsryd där allt började. Han skriver om det korta förhållandet med Hannah Graf som resulterade i sonen William. Han beskriver också äktenskapet med Erika och hur deras skilsmässa inledde en livskris som blev start för något nytt. Det finns mycket upp och ner, både privat och yrkesmässigt i boken.
Jag förstår, när jag läser boken, en del av det som händer i musikbranschen nu i och med att musik kan laddas ner gratis på nätet. CD-köparna är en uttunnad och allt mer åldrande skara. Den som vill leva på musik och musikskapande måste vara beredd att tjäna sitt uppehälle på annat; reklam, sälja grejer som knyter an till idolen / musiken ( något som Kizz var först med i stor skala), liveframträdanden och inte enbart för storpublik.
Det håller på att växa fram olika symbioser mellan musik, musikaler, video, dataspel, serier, reklam, TV-program, internet osv och det gör att underhållning i framtiden kan utvecklas till något helt annat än det vi är vana vid. De ekonomiska och ägarmässiga villkoren håller också på att förändras på ett revolutionerande sätt för att de olika medierna ska understödja varandra. Vi ska inte tro att det är en slump att vissa TV-program från vissa kanaler får ett stort utrymme i pressen och reklam på bloggar exempelvis. Man har helt enkelt samma ägare. Den som ska lyckas i framtiden, kreativt och ekonomiskt, i underhållningsbranschen måste behärska ett samspel mellan olika aktörer och olika media.
Och Andreas är ett bra exempel på det. Han har gjort massor i den vägen och lever ett stressigt men fritt liv med god ekonomi, bor fint i både Stockholm och Los Angeles, vilket han beskriver utan att skämmas som varje anständig ;-) svensk borde göra. Hans namedropping är också rätt skamlös på ett osvenskt sätt, men alltsammans balanseras av en ödmjukhet inför musiken och en humor som ger självdistans. Och kolla bilden på framsidan, han ser ner på oss uppifrån en hög position, ser farlig ut, men man förstår i boken och även på hans framträdande i Idol att han har ett varmt hjärta också bakom den tuffa fasaden.
Sen försöker jag förstå hur man kan ha musikskapandet som yrke och göra det på beställning så att säga. Och massor. Men det är väl som Jan G säger om sitt skrivande; inspiration är till för amatörer, yrkesförfattande är ett hantverk, ett jobb från morgon till kväll, varje dag ett visst antal sidor, samt mycket research i förväg.
Sammantaget en bok värd att läsa, inte för att den är stor litteratur, man kan reta sig på namedroppingen och en del annat men den ger en unik inblick i en främmande värld, den känns som ett uppriktigt dokument över Andreas liv, över kärleken till musiken och boken är kul.
Annaa M + glasögon!
Det är hennes förtjänst att jag köper glasögon på rätt sätt numera, dvs först går runt i affärer och letar upp bågar som jag gillar och sen beställer synundersökning + glas i just den affären. Tidigar har jag varit trogen kund o gått till samma optiker med påföljd att jag ibland haft väldigt få glasögon att välja på och varit helt utelämnad vad gäller priset.
Jag minns med fasa när jag senast var iväg, det var visst fyra år sedan av ett blogginlägg att döma. Då skämde jag ut mig i affären genom att fråga om man kunde få nya glas i gamla bågar och det skulle jag inte ha gjort. Inför alla kunder i affären läxade försäljerskan upp mig för att jag kom med ett så dumt förslag, så jag bara rafsade åt mig de bågar som hängde närmast sa att jag tar dem och flydde mer eller mindre ut ur butiken.
Nu i fredags gick jag runt till ett antal optiker i Karlstad och hittade bra bågar hos ett par av dem, eller åtminstone prisvärda erbjudanden. Igår måndag gjorde jag synundersökningen och om det blir bra ska jag berätta här på bloggen vilken affär jag besökte.
Om någon vill veta nåt om glasögonmodet som är på väg så kan jag berätta att det går mot större bågar, en del rätt grova, plast i glada färger, rundare form (Odd Molly har) och pilot kommer nu igen.
Mina blir som vanligt helt omoderna i tunn titan utan nederkant. Här ändrar vi oss inte.
Tack Annaa för tipset!
Självbiografier ...
Nu har jag läst Michael Nyqvists "När barnet lagt sig". Han berättar om sin uppväxt, hur han fick reda på att han var adopterad och att pappan var italienare. Sen lyckas han med konster och knep få träffa sina biologiska föräldrar, men mötena med dem är besvikelser. Michael når inte fram till dem, kontakten blir ytlig och mamman tar till och med avstånd. Det är obegripligt när man inte vet varför och det berättar hon inte så att det framgår av skildringen.
Vägen fram till skådespelarkarriären beskrivs också förstås.
Michael har skrivit sin bok som om han skapade en rad teaterscener och de är inte i tidsföljd. Jag brukar inte gilla tidsblandade böcker men i den här boken är det helt ok och rätt logiskt egentligen för scenerna tar tag i varandra ändå och hänger ihop på det sätt som händelser i ens liv kan hänga ihop över tid.
Det är en välskriven bok med god komposition, spännande och lätt att ta till sig. Man vill sträckläsa den, vilket jag också gjorde en förmiddag på 3 timmar. ;-)
Dålig film!
Äntlligen har vi sett den här filmen, Bröllopsfotografen. Många har berömt filmen och sagt att den är rolig. Jag tyckte den var urkass! Vare sig storyn eller personerna i filen hade ett uns av trovärdighet, de var bara karikatyrer. Det hjälpte inte att Tuva Novotny gjorde ett bra skådespelarjobb (hon är bra). Men en hel film som består av något slags pedagogiskt budskap med övertydliga floskler om olika samhällsklasser, staplade på varandra, det blir för tråkigt. Sen vet inte jag om icke-värmlänningar kan roas av att höra värmländska talas, en del påstår ju det, men det biter inte på mig i alla fall, jag hör det ju hela tiden.
Se inte den här filmen!
Den döda älgen ...
Magiskt vackert på Östra Silen ...
... var det igår kväll lördag! Helt lugnt och lagom varmt, inga mygg och knott o annat otyg i luften heller. Vi hämtade T och A-M ute vid Egenäs, tuffade runt lite först med båten och bara njöt av hur lugnt och fint det var, över gränsen till Dalsland, berättade om minnen från olika ställen.
Sen tog vi en koll på båtklubbens plats på Restöna, men där var fullt redan, så vi fortsatte bort mot Åsnäs, Sandnäs och gick i land där istället. Grill hade vi ju med och en delad Raket, potatissallad, mango, sallad, kaffe och tårta. Knyte var det. Medan vi väntade på grillen så mumsade vi på jättegoda kräftor, det var premiärätning för vår del. Om jag minns rätt så blev det helt rätt enligt gamla traditioner, visst var den 7:e augusti första kräftdagen?
Förr när barnen var små brukade vi vara här vid Sandnäs och bada för det var så lugnt och en långgrund sandstrand. Med 40-hästars Lohi-båten som vi hade då kunde Roland snabbt åka hem till ladugården och mjölka och så komma tillbaka igen till oss.
Det var verkligen vackert i solnedgången! Man blir alldeles andlös över vilket fint land vi lever i, vår fantastiska natur! Inte nog med att ögonen fick sitt, lommen ropade ut över sommarkvällen om o om igen, det ger en speciell stämning. Annars var det tyst förutom våra glada skratt o det blev det många. Himla mysigt, en kväll att minnas när höstmörkret faller och jobbet tar vid. 
Gubben fick inviga den nyinköpta lilla rostfria grillen och den funkade perfekt. Fast den blir för het för att kunna ha i båten som vi tänkte när vi köpte den. Här på stenen suverän.
Den här söta lilla väskan hade en central roll under kvällen!!
Bortåt tiosnåret på kvällen är det ingen pardon om man ska hem igen, det mörknar snabbt och inte trevligt att vara ute i båten när det är kolmörkt.
Hemfärden bjöd på vackra scener den också!
Ögonbedövande vackert ...
Ut med båten o grilla ...
Marek med fru kom idag till ett av våra hus och han hade med godsaker, bl.a. alldeles färska örtkryddor från matmarknad i Hamburg. Ska vi ha i kväll! Han gillar mat, jobbar på en fin hotellrestaurang i Hamburg. Vi gör något gemensamt kanske nästa lördag?
Gamla stationshusen i Sillerud.
Det här kortet har jag hittat på den här sidan som publicerar fakta om järnvägarna. ICA-Sillerud var alltså förr stationshus för järnvägen mellan Årjäng och Åmål, blev sedan bank och så affär.
Stationshuset i Norane. Numera är det bostadshus. Här finns mer fakta o fler stationshus som inte låter sig kopieras på bloggen.
Alla stationshusen finns på hemsidan som jag länkar till ovan
Släkt kan man ha mycket av ...
Så det här är vad jag gör mest just nu, agendan dag för dag är given: Kopiera, scanna, skriva, sätta in i pärmar. Ett rum i huset är och har varit ockuperat av alla papper och foton och anteckningar hela sommaren och jag förstår att jag måste göra färdigt. Sen gör vi annat dessemellan, träffar vänner, sköter om fritidshusen, det egna huset osv. Och idag var Roland med sin farbror Nils upp till Grammon (Granemon) Skomarka, för att se hur det var där de jobbade i skogen för länge sedan, han och Rolands pappa och deras far, ja alla.
Passar på att säga grattis till broder som fyller år 7 augusti!
Kärringen som står där bakom kan väl symboliskt få vara jag då! ;-)
Efter konserten ...
... igår kväll med Packmopedsturnén så samlades vi en stund här hos oss på altanen för att grilla korv och prata bort en stund. Det blev Arne, Wolfram, Ditmer, Anna, Laura, och så vi två. Vi hade tur med vädret också, det höll uppe till slut.
Och alla berömde den smarriga tårtan från Broms café. Deras Greve Spence brukar vara god och den här var helt suverän, tack för den!
Järnväg Åmål - Årjäng ...
Packmopedturnén i Svensbyn Sillerud!
Förra året var bra, men årets föreställning var ännu bättre, ännu rockigare, uppblandat med bra ballader förstås vilket är en genre som de här gubbarna behärskar. Vilket drag! Det blev stående ovationer förstås, vad annars!
Höjdpunkten givetvis Dregens Chuck Berry låt på svenska och hans duckwalk eller vad det heter när man går som Chucken. Dregens gitarrspel är grymt bra och hans showande. (Den här bilden från förra året, övriga nedan från i år) . Jag är inte så insatt i modern musik men jag tror att han har spelat med i ett band som heter Hellacopters eler nåt sånt.
Ola Magnell var också en positiv upplevelse. Alla var bra, goda gitarrsolon, även Sara Löfgren lite blues-iga röst passade in här.
Uppdaterat: Men jag får hålla med Tessan (bloggen Flowerroad stories) om att Sara inte kan prata mellan låtarna, det blir mest svärande och liksom utan sammanhang. Hon låter som om hon var pinad att prata, inte som om hon gjorde det för att hon vill dela med sig av något till oss som lyssnar.
Mopederna är väldigt personligt utstyrda; här piratflagga. Dregens hade ett älghorn.
Här ett kohorn.
Bensin är ju bra att han med.
Packmopedturnén har hållit på i 15 år nu. Musikerna åker verkligen Värmland runt på packmopeder och uppträder på lite mindre orter också, inte enbart i typ Karlstad och Kristinehamn. Bossen för dem är Göran Samuelsson, Plura är också given, Ola Magnell och så några till som jag inte kan namnet på. Gäster i år var alltså Dregen och Sara Löfgren.
Jag vet inte hur många som kom till Svensbyn igår kväll men det såg ut att vara lika många som förra året minst och då var det c:a 1000 pers. Då var det sommarens i stort sett enda ´dag med uppehållsväder. Igår kväll var det uppehåll en stund med regn för resten, dock inte så mycket och man sålde rosa regncapear för 20 kr st så publiken såg ut som en samling geléhallon enligt Sara. Förköpet lär i alla fall ha legat på 800 och så tillkom de som löste entré direkt.
Tack lanthandlare Richard och alla Ni andra som ordnat det här fantastiska tillfället, hoppas det blir en konsert nästa år igen.
Skriver senare idag om myskväll med grillning här hemma på altanen efteråt. Och om släktdokumentationens vedermödor.
Om Packmopedturnéns succé ...
Vilken tur!!!
Dagens överraskning ...
Imorgon blir det Pckmopedsturnén i Svensbyn, vi tar med oss stolar att sitta på, åker dit kl 18.00 för att hinna köpa nåt, äta o dricka lite i lugn och ro innan packmopederna anländer med artisterna. De börjar spela kl 19.00.
"Live to win" ...
Jag återkommer när jag läst färdígt med mer tyckanden om boken, men den är intressant och rätt välskriven, med en genomtänkt komposition, typisk musiker kanske att komponera ihop texter till en helhet. Sen kan jag väl misstänka att han tagit råd av proffs när han skrivit, det vore väl också typiskt musiker; att våga vara kreativ tillsammans med andra, ge och ta kritik under resans gång.
Lars Lerin ...
Limma igen bilen????
Bil skulle sälja allt i 1946 års reklam, från rockar till lim!
USA-resan ...
Går inte att kommentera ...
Ålfiske Östra Silen
Fredrik Reinfeldt om vargjakten ...
De beslut som nuvarande regering har fattat är i alla fall en bit på väg och insikterna om att vi behöver ha en långsiktigt fungerande rovdjurspolitik verkar ha landat även hos statsministern.
Skoreklam 1946 i SE
Uppdaterat: Nu går det att kommentera här också! Tack Selma för påpekandet.
Carl Oscar Borg igen
http://www.dalslandskonstmuseum.se/pages/default.asp?SectionID=2025
http://www.tfaoi.com/aa/2aa/2aa414.htm
Lekfulla vargar??
http://www.dn.se/nyheter/sverige/varg-angrep-besokare-pa-kolmarden-1.1146688
Både djurparkens personal och vargforskare försäkrar med manisk iver att det inte var farligt, att vargar inte är farliga, oavsett om vargar biter av tår eller biter i arm, att det bara var på lek och armen råkade komma i kläm vargen menade inte att bitas, man försäkrar igen att man inte behöver ändra på någonting för umgänget med vargar är inte farligt osv osv.
Nu måste ju händelsen förklars och man spekulerar i att
1. "Vargen var i puberteten och därför lite fladdrig" (Hmm finns fladdriga pubertetsvargarna ute i vilt tillstånd också, eller är alla vilda vargar stabila vuxna som har slutat leka vilda bitlekar???? )
2. "Kvinnan i fråga har nog gjort en oförsiktig rörelse" (??? Hon satt på en sten och vågade inte röra sig säger hon. Kanske vore det bra om vargförståsigpåarna informerade dem som bor i vargrevir vilka rörelser som är olämpliga nu när många går till skogen för att plócka svamp och som kanske vill undvika att "leka med vargar")
3. "Kvinnan hade nog en intressant doft" ??? (Återigen bra om vi vanliga dödliga kan få veta vilka dofter som tänder pubertetsvargars intresse så vi kan låta bli dem)
4. "Kvinnan hade en fladdrig tröja och det ska man inte ha i umgänget med vargar" ( Vore kanske inte fel att informera dem som bor i vargrevir om vilken klädsel som är lämplig om man vill slippa "leka med vargar")
För mig är det här ytterligare ett solklart exempel på konsekvenserna av att media och rabiata vargvänner (+ forskare och djurparkspersonal!) envisas med att beskriva vargen som ett totalt ofarligt djur för att bana väg för en positiv inställning till vild varg i Sverige. Djurparkspersonal och besökare tappar respekten för stora rovdjur och nonchalerar säkerheten. Och det blir för dålig förståelse i opinionen för kraven på möjligheten att ta bort vargar som rör sig nära människor. Det handlar om djur som i grunden är oberäkneliga och farliga, det kan man inte bortse från.
SVAR...
Kil ...
Packmopedsturnén ...
Världens bästa land...
Bra är maten, alltid färska grönsaker och fin frukt samt mycket att välja på inom räckhåll, trevligt bemötande och god service på matställen och hotell, bitvis fantastiskt landskap så som Big Sur, Grand Canyon, fantastiska hotell och byggnader bl.a. i LasVegas och så goda vänner förstås både svenska och amerikanska i LA.
Men att köra bil i San Fransisco var en mardröm, alla gator är enkelriktade så om man kör fel kan det dröja innan man kommer rätt igen, det blir till att åka omkring som i en labyrint.