Inga Magnusson

Hinner inte läsa Brittas inlägg just nu, men kanske har hon rätt. Om det nu finns något rätt i det där. Jag vill nog nämligen inte helt friskriva föräldrarna i det här fallet. Jag tror faktiskt inte heller att skolan skapar våld, ej heller att skolan i alla situationer kan vara överallt och övervaka.



Du antyder att barnen tillåts att kriga i en klass, men hur menar du där, egentligen?



Våld och mobbning har många olika orsaker, det är inte verkligen svart eller vitt. (Jo, våld är alltid svart...) Jag menar, vi kan inte säga att felet är skolans ELLER föräldrarnas. Så enkelt är det inte.

Anne: Exakt! Och det är bra att det finns alternativ.



Ailas: Idag, en många andra dagar, har jag suttit med klasslistor framför mig och konstaterat att det är krig i vissa klasser på vår skola. Och tyvärr oftast att det kriget har pågått år efter år. Medan var och en av barnen på tu man hand är hur snälla och förståndiga som helst.



Det är på sätt och vis lite ointressant vad våldet beror på, i skolan är det inte acceptabelt och skolan måste ha maktmedel att stoppa det. 30 snälla och väluppfostrade barn / ungdomar kan med gruppeffekter förvandlas till krigare när det ges utrymme för det. Och att bara prata hjälper inte i det läget, för det man pratar om har barnen redan hört till leda. De kan allt det här.



Det handlar om att det måste finnas gränser och att skolan måste skydda barnen för det här våldet som kan utvecklas i grupper, som kan accelerera som av egen kraft, lite värre varje dag, lite mer lustfyllt varje dag för dem som utövar det.



Skolan måste kunna sätta stopp för enskilda elevers och små elevgruppers lust att utöva makt och våld.

Jag håller fullständigt med dig och blev därför helt iskall när Björklund fick för sig att föräldrarna till "besvärliga" barn skulle sitta i klassrummet. Det känns faktiskt som om det skulle vara bättre att skapa en så pass fungerande skola att föräldrar faktiskt inte behövs i klassrummet. DET är väl ett mål att sträva emot...

Marie: Jag tror inte att idén med föräldrar i klassrummet är någon lösning på dilemmat med bråk i klassrummet. Men samtidigt så tycker jag att det schyst om föräldrar som vill ställa upp och hjälpa till i besvärliga situationer får ersättning för det.

Det låter fruktansvärt med "snälla och väluppfostrade barn som "krigat år efter år". Jag har svårt att köpa snällheten och den goda uppfostran där! Å andra sidan har jag inte jobbat på låg och mellan, men har ju haft egna barn och träffat många klasser via dem. Har även jobbat på högstadiet ett tag och mycket aktivt jobbat med mobbning. Minns också min egen skoltid från Finland och hur det bestämt och snabbt sattes P på mobbningsförsöken.



Givetvis vore det önskvärt att skolan skulle klara att bevaka och skydda, men den uppgiften är omöjlig rent praktiskt. Föräldrarna måste till, för med en dåres envishet hävdar jag att de i och för sig ”snälla” barnen inte fått klart för sig vissa väsentliga gränser. ”Samhälliseringen” kan aldrig ställa allt till rätta, individerna har ett eget ansvar som de faktiskt måste ta. Men visst kan skolan göra en hel del fortfarande, även om jag tror att befogenheterna borde öka i vissa fall. I värsta fall måste omöjliga klasskonstellationer exempelvis splittras, oavsett vad de snälla barnen tycker.



Barnen behöver kärleksfull auktoritet och tydliga gränser, lite olika tydliga för olika barn. Många vuxna är mer som kompisar och sviker i sin snällhet och flathet barnen. Resultaten har inte uteblivit.



För mig är det väldigt intressant vad våldet beror på! Det är orsakerna vi måste till, om vi ska kunna ställa till rätta. Att bara sätta på plåster på sår som varar fungerar sällan.



Väluppfostrade, snälla och välmående barn tycker ALDRIG att det är ”lustfyllt” att utöva våld. Aldrig! Gör de det, måste alla inblandade vuxna mycket tydligt korrigera deras lustcentra! Precis som du skriver, räcker det inte med prat, det behövs mer. Snabbt.

Ailas: Du menar att barnen inte fått klart för sig vissa bestämda gränser och där har vi absolut olika uppfattning. Vi ägnar massor av tid i skolan till att slå in öppna dörrar, till att predika för barn sånt som de redan vet; hur man gör för att vara snäll mot varandra och att man inte ska vara elak. Jag är helt säker på att barn i allmänhet redan kan och vet allt om detta, vi tröskar detta från hemmet, dagis och skola. Den som har hunnit upp till högstadiet kan inte ha missat all denna massiva undervisning i värdegrund eller vad vi nu ska kalla det.



Det handlar inte om okunskap och då hjälper det inte att hålla på och fortsätta predika moralkakor. Det är bortkastad tid.



Vi måste skapa möjligheter för skolan att sätta stopp direkt när elakheter, mobbning och trakasserier börjar utvecklas. För har de fått fotfäste så sprider sig otryggheten i klassen snabbt och eleverna måste snabbt lära sig krigskonst för att överleva.



Ja, jag hävdar att många barn som annars är snälla och väluppfostrade (jag vet att det är ett fult ord men jag gillar det och använder det, för det handlar för mig om att barn har fått lära sig om värdegrund och fått en social kompetens, fast vi använder de orden idag istället).



Jo, även väluppfostrade och annars snälla barn kan njuta av att utöva våld och makt när gruppdynamiken driver fram speciella situationer. Absolut! Forskning i sammanhanget gjord av Raundalen bl.a. talar just om att maktlystnad är en viktig faktor i sammanhanget. Och den drabbar alla verkar det som, god som ond. ;-)Jag bor i ett litet samhälle där jag som lärare under ett långt yrkesliv haft möjlighet att känna barnen både ur skolperspektiv och ur familjeperspektiv. Det gör mig rätt säker.



Om vi inte är ense om så mycket annat i det här sammanhanget så är vi i alla fall ense om att det måste till åtgärder för att stoppa trakasserier och bråk i skolan.

Så länge som vi i grunden är flocklevande däggdjur i grunden kommer vi att ha kapacitet att agera på en massa olika sätt beroende på vilken situationen är. Klart att skolan måste se bättre och sätta stopp bättre.

Jag vet faktiskt inte om vi är överens eller inte. Jag påstår inte att dessa barn inte "vet", de skulle säkert skriva fullt på en skrivning i vad man får göra och inte. Problemet är att de inte tillämpar det, därför har inte uppfostran och det upprepade tjatet haft tillräcklig verkan.



Om, om... skolan skulle klara av att övervaka och hindra mobbning medan barnen är där, vems är ansvaret under skolvägen och på fritiden? Soc, polis? Medan hemmen går fria...



Ok, föräldrar föder fram barnen och sedan tar samhället över ansvaret? Barnen "krigar år efter år" och ingen fixar det. Det låter inte särskilt lyckat, måste jag säga.

Selma: Ja, och jag menar naturligvis den enskilda skolan, men framför allt att vi måste få de maktmedel som behövs för att stoppa våldet. Att enbart ha , undervisning och övertalning som metod räcker inte eftersom det inte är okunskap som är problemet. Problemet är att i grupp så blir det njutbart och lustfyllt att utöva makt. Vi kan se oss om i samhället så hittar vi samma fenomen överallt, på alla nivåer. Makt är lustfyllt och även vuxna är beredda att bete sig ganska vidrigt ibland för att få behålla makten.



Ailas: Nej barnen tillämpar inte det de redan vet. Och för mig är det då självklart att man inte kan hålla på och tjata om samma sak med samma elever år efter år genom skoltiden, samtidigt som de som trakasseras får lida. Det måste finnas tydliga gränser, skolan måste få maktmedel att stoppa våldet snabbt. Om en omgång övertalning med elever och föräldrar inte haft effekt så ska andra åtgärder till direkt.



Jag får hålla med Britta Svensson i att skolan ska ta ansvar för våldet som utövas i skolan, samhället tvingar barn att gå i skolan och då måste skolan kunna skydda barnen där. Det våld som utövas på annan plats måste andra ta hand om. Där finns en skillnad som Britta tar upp.



Jag antar att soc och polis och föräldrar måste gemensamt motverkar våldet i samhället bland barn och ungdomar.

Jag har aldrig riktigt tänkt i dessa banor, men tycker att det låter ganska troligt. Jag tycker definitivt att under skoltid så måste skolan ta ansvar för att inte enskilda elever mår dåligt, det är som du skriver skolplikt.



Jag har läst kommentarerna och meningsutbytet med stort intresse och eftertänksamhet! Tack för intressanta tankar.