Svamp och sorg.
Kom till ett ställe med riktigt mycket svamp igår. Och fina var de, som den här.
- Det kommer att räcka till mig och Maj och modren, tänkte jag spontant.
- NEEEEJ, JAG HAR INGEN MAMMA MER!
Sorgen hugger mig lömskt i ryggen när jag minst anar det och är alldeles försvarslös.
Så är det kanske för alla som har mist någon närstående nyligen.
Man tänker som vanligt och slås av insikten att det inte är så längre. Det gör ont, länge.
Jag känner igen mig. Den kommer och övermannar en när man allra minst anar det.
Vet precis hur det är, det gör ont och man är aldrig beredd. Men man lär sig leva med det!!Kram
PS:saknar dej varje dag!!!!DS
Precis så är det! Ofta. och fortfarande efter 8 år utan en älskad moder, som stod mig så nära. Liksom du och din moder. Tidigare fick jag tårar i ögonen, men nu känns det varmt och nära att bli påmind.
Jag känner igen detta att vid vissa tillfällen så hugger sorgen tag i en
och man åter igen glasklart inser att man har ingen mamma mer....
eller någon annan närstående som lämnat en.
Vid årstidernas växlingar så tänker jag på min lilla mamma och våra promenader, och minnena och saknaden kommer...
Stor kram till dig
Alla: Tack för vänliga o omtänksamma kommentarer. Det verkar vara ungefär likadant för fler, att sorgen och saknaden kommer så där plötsligt och överraskande.
Finfin kantarell. Ja, sorgen finns nog med dig till och från under långlång tid framöver.