Inga Magnusson

... är trevligt! I går kväll lördag var vi ute på Egenäs, i Larssonshuset, på kalas. Nu bor inte någon Larsson där längre men för mig så har huset oftast kallats så. Huvudbyggnaden är stor och vackert gul numera. Det måste man beundra, det är svårt att måla gult så det blir lagom. Jag minns ju med förfäran min gula tvättstuga, den som måste målas över med vitt.

Det är ett i grunden vackert hus, ganska nära sjön, med lillstuga, fina uthus och en trädgård med potential. Det har nu köpts av ett norskt par som renoverat varsamt och vackert, med exklusivt god smak. En anmoder till frun i huset är en känd konstnär och den här gåvan att våga använda färg och välja rätt färg har följt med. Mannen i huset kompletterar detta med goda kunskaper i byggnadsteknik. Båda är  händiga och har lagt ner ett enormt jobb på sitt hus.

Vi gäster sa att det här borde nog dokumenteras i någon heminredningstidning till inspiration för andra. Det är en konst att blanda gammalt med kraven på modern funktion. Här i Larssonsgården har man lyckats,  resultatet har blivit vackert och hemtrevligt på ett mycket speciellt sätt.

Vi var inbjudna hit tillsammans med fyra andra par, norska och svenska, för en trevlig kväll. Det var mycket uppsluppet berättande av historier, gamla och nya. Och det ska bli spännande att se om inrättandet av Larssons minne verkligen blir av :-)).  Vad det innebär får nog förbli en väl bevarad hemlighet hos oss som var med igår.

Lillstugan syns här bakom, den som Roland hjälpt till att renovera.

Utsikt från fönstret på övervåningen i Lillstugan. Tänk att våga måla ett golv rött och det blir vackert tillsammans med det övriga, och ett golv grönt osv! Jag som är dålig på färg och form fegar alltid ur och tar mest vitt och trä.

Det var roligt att få tillfälle att gå runt i huset och se på fina detaljer i inredningen och höra deras historia. Jag blev förstås handlöst förälskad i de här två tunga ljusstakarna som prydde kaffebordet.

Maten var utsökt; soppa till förrätt, lammstek till varmrätt (stekt i ugn sedan 9 på morgonen i 125 grader till 80 grader inuti, mätt med stektermometer, funkar alltid sa värdinnan som berättade en dråplig historia om blodigt lamm!), fruktblandning till dessert och så kaffe med smarriga tilltugg. Till alltsammans dryck som passade förstås, goda viner. Spännande att bli bjuden på något som man inte kan laga till själv, lamm gör vi inte.

När man är olika nationaliteter som träffas så där så diskuterar man ofta likheter och olikheter i kynne. Vi svenskar var nog lite fascinerade av uppgiften att  svenskar i Norge betraktas som lite stela och allvarsamma. Jag kan bara försäkra att de norska gästerna som upplevde gårdagens, ibland rätt burleska, stämning har ändrat sig. ;-))

Egenäsgänget kan verkligen konsten att roa sig själva och andra och vi hade hjärtans roligt hela kvällen. I ett blandat sällskap som detta så sveper samtalsämnena ledigt över olika områden som; byggnation, asfaltering, Saudiarabien, juridik, hjärt-lungtransplantationer, arbetsförmedling, skola, kommunpolitik, bygdens och dess människors historia, osv.